Korkad fråga

Jag är djupt förödmjukad. Vad tror mina barn om mig? Se här morgonens sms-konversation. What the f.....! Vad är det för en fråga?

Klart man är både man och Stålmannen. 8 kilometer blev det. Så det så. Gymmet blir det i morgon bitti istället. Man får inte ligga på latsidan.

Man blir ju lite nyfiken

Håll med om att man blir lite nyfiken. I dag läste jag att Örebro kommun stämt Nobina Sverige AB på lite mer än 11 miljoner kronor. Något tycks ha gått fel i busstrafiken, den saken tycks ju klar, men vad?

Sedan måste jag ju lyfta fram en kille som heter Johan Croneman. En journalist som skriver i DN Sport och på tisdagar i DN kultur. En av mina favvojournalister. Han skriver ofta det jag tänker. Idag läser han i princip lusen av vissa av hans egna journalistkollegor. Härlig läsning.

Kan inte skriva mer, måste kila. Vi, dvs vår resebyrå SällskapsResor, har en monter på Seniormässan, StockholmsMässan i Älvsjö, och montern ska fixas i kväll.

Har du vägarna förbi mässan de närmsta dagarna, varför inte ta en sväng på mässan?  En vacker dag blir även du pensionär och ska ut och resa på trevliga bussresor. Då är du förberedd och vet vart du ska vända dig.

KulturRallyt. Tre recensioner

I samband med eventet som jag beskrev i mitt förra inlägg gjorde även föreningen KulturRallyt upa ett besök på Stadsteatern och besåg Next to Normal. Enligt programmet en rockmusikal om en dysfunktionell familj.

Så värst mycket rock var det inte, mer traditionell musikalstil och själva pjäsen var en deprimerande historia. Men likväl. Den var både välspelad och välsjungen så den får trots allt en stark sjua av tio möjliga.

Så själva höjdpunkten, pausfikat.  Denna dag valde jag kaffe och en Brownie. Kaffet var välbryggt och fräscht med lagom temperatur. Kakan var Top Class. Choklad i alla former får ofta höga betyg. Pausfikat får en nia av tio möjliga.

Efter teatern begav vi oss till en restaurang. Vi valde Pontus By The Sea som fick den äran. Ett dåligt val visade det sig. Restaurangen kan dessvärre inte rekommenderas. Dålig service trots "fjäskande" servitris.

Som vanligt på s.k "finrestauranger" lite mat för pengarna. Då borde smakupplevelsen vara desto högre. Men icke. Däremot var priserna pinsamt höga. Rena rånet i förhållande till matupplevelsen. En klar besvikelse och lite synonymt tycker jag nog restaurangens logga är. Namnet är nämligen delvis nedsjunket i havet, som ett sjunkande skepp. En poäng av tio möjliga. Poängen räddades av en trevlig och serviceminded tjej som tog emot i entrén.

För 40 år sedan

I går för exakt 40 år sedan hände följande: Jag och några av mina dåvarande kompisar satt någonstans och lirade kort och tog en och annan stänkare i form av öl, vin eller whisky. Lagom i form bestämde vi att vi skulle ut på disco. Vi valde ett ställe som hette Greven och som låg på Kungsgatan vid Hötorget.

För att du ska veta att detta var för ohyggligt länge sedan så visar jag en bild hur jag såg ut detta år. Kvinnan vid sidan om mig är min mor, idag 89 år. Än idag lika vacker fast på ett annat sätt.

Under kvällens lopp på discot framträder en supersöt tjej mer och mer. Hon har liksom en aura kring sig.

Efter ett tag tar jag mod till mig, går fram och ställer den intelligenta frågan "-ska vi dansa?"

Lite överraskande svarade hon "-ja visst". Och här sitter jag nu i vårt vardagsrum och skriver detta medan samma söta tjej går omkring i vårt hus och småplockar lite här och där. 40 år senare. Än idag lika söt fast på ett annat sätt.

Tänk vad tiden går fort när man har roligt och tänk vad kul det är att grotta ner sig i nostalgiska funderingar.

Nu är det allvar igen

Om du följt min blogg så vet du vad som hände mig häromåret. Eftersom det inte var någon trevlig upplevelse så tar jag chansen så fort jag kan, att försöka hjälpa andra till snabb hjälp.

Om du inte kan läsa rutan längst ner till vänster på bilden så står det så här:

Alla vi som sportar, nu är det dags.
Stroke är en hänsynslös motståndare - var sjuttonde minut får någon stroke i Sverige. Den kan slå till mitt under träning, tävling eller match. Bland aktiva eller supportrar.

Men vi lär vi oss upptäcka symptomen på stroke i tid och och ringa 112 direkt så är chansen att rädda liv mycket större. Allt som krävs är att vi alla gör AKUT-testet. Det tar bara två minuter. Vi ska göra minst 50001 test på en månad -  ett mer än antal sittplatser på nya nationalarenan.

Så kom igen - tillsammans kan vi rädda liv!

Gör AKUT-testet på strokekampanjen.se/sport

Så bäste läsare, istället för att som i Facebook trycka på gilla-knappen, gå in på länken strokekampanjen.se/sport  och gör testet. Det är viktigt. Det kan rädda liv. En stroke kan slå till när du minst anar det.  Min smäll kom när jag en söndagsmorgon bredde mina frukostmackor.

StockholmsBuss nya träningsvideo

Så är den då släppt, StockholmsBuss moderna träningsvideo. Idag på morgonen har vi haft releaseparty med kaffe, the och klackarna i taket.

Jag vill framföra företagets stora tack till följande personer vars värdefulla medverkan gjorde filmen möjlig.

Director and skådespelare: Sofia Demnert
Photo: Göran Demnert (på Hitchcock-manér finns även han med på filmen, gissa var?)
Koreografi and konstnärlig ledare: Tommy Jonsson, SSIF
Location: Frescatihallen
Sponsor: StockholmsBuss

Ladies and Gentlemen, enjoy The Movie and glöm inte att även lyssna på filmens sound track:

Lyxtillvaro

Som småföretagare lever man lyxliv. Det är ju så det ibland framställs. Verkligheten är oftast långt därifrån. Magvärk, ångest och stress är bara några saker som är vanligare bland småföretagare än löntagare.

Men då och då kan man unna sig lite utöver det vanliga. Som igår eftermiddag t.ex. Då lämnade jag helt sonika kontoret och åkte till gymmet för att köra ett träningspass. Det kändes som rena lyxen och det var en skön känsla. Straffet för det tilltaget är att jag idag har en grym träningsvärk.

Det är ju det jag säger, att vara småföretagare är som att gå på spikmatta. Hela tiden. Oavsett vad man gör.

Johan Ekman. Spekulationer.

Förmodligen kan det här inlägget bara förstås av branschfolk. Så är du inte det kan du hoppa över det här.

Så här ligger det alltså till:  Johan Ekman slutar som VD på Det Stora Bussföretaget. Här finns massor av rykten och spekulationer att gotta sig i. Och sånt är ju alltid kul. Tänkte dra några som jag har hört.

Spekulation 1:
Johan Ekman har inte slutat. Han har fått sluta. Kort sagt fått sparken.
Anledningsspekulation: Det Stora Bussföretaget går inte så bra. Tvärtom, man dras med stora förluster pga en enorm kostnadsmassa inom koncernen och tvingas därför att omorganisera och då passar JE inte in någonstans.

Spekulation 2:
Johan Ekman bestämde själv att han slutar.
Anledningsspekulation: När han sålde sitt företag till Det Stora Bussföretaget fick han såklart en klausul som förbjöd honom konkurrerande verksamhet inom x år.

Nu har x år förflutit och därför drar JE fort som attan och startar upp ett nytt bussföretag.

Den officiella orsaken sägs vara familjeskäl och att JE ska ägna sig åt sin lilla resebyrå istället. Kan så vara, men när vi andra åt välling och bröstmjölk så käkade JE bussar. Ingen tror på allvar att JE lämnar bussbranschen.

Jag lägger min spekulationsröst på alternativ två. Om jag inte minns fel så bloggade jag vid tiden då JE sålde sitt företag, att det sannolikt skulle bli så. Tänk om jag hade rätt?

Skandalen på ICA

Skandalen på ICA är fullkomlig. Den 19 oktober, jag repeterar - nittonde OKTOBER - fanns denna störtexponering i vår lokala butik. Dessutom har de mage att önska en God Jul. Jag höll på att svimma

Ska det vara så här? Ska inte varje årstid få ha sin egen tid, som det alltid varit? Varför börja julen redan innan sommaren knappat har avslutats? Det är ju för bövelen höst, inte jul.

Avskeda omedelbart denna amatör till butiksföreståndare på ICA i Sollentuna Centrum. NU. I morgon kan det vara för sent. Här kan tydligen vad som helst hända. Som att försöka prångla ut förra årets julmust som de inte blev av med då. Eller att påskpyntet kommer fram i något hörn redan nästa vecka.

I vår familj har vi en stenhård regel som vi följer slaviskt: Det är otroligt förbjudet att ens lukta på julmust före 1:a advent.

Överträdelse beivras med betydligt färre julklappar från Tomten. Den straffsatsen har skrämt många barn genom åren från otillbörligt julmustdrickande.

Så, du som kan Facebook, starta omedelbart ett upprop om att ta bort alla julmustar från alla butiker fram till perioden då de verkligen gör nytta, juletiden, den RIKTIGA juletiden alltså.

Nu är jag så upprörd så jag måste gå och sätt på en ny kanna kaffe. Julbrygd. Näääää, skoja bara...

Aj

Det gör ont att träna. Idag blev det endast och enbart styrketräning på gymmmet. Låren, armar och överkropp fick sig en överkörning. Tog i så det blev små blåsor i händerna. Coolt, manligt, supermacho.

Kan vara så illa att en kortare sjukskrivning behövs, typ mellan kl 13 och 15 då man skulle kunna kolla in på Eurosports sändning av kvartsfinalen från en tennisturnering i Moskva där svenskan Sofia Arvidsson spelar. Samtidigt som jag då vilar upp min sargade kropp i soffan.

Det pirrar i hela kroppen

Faktum är att ordet "pirrar" inte räcker. Hela kroppen liksom ryser.  Dessvärre inte av välbehag utan av obehag.

Jag tittade på Bonde Söker Fru igår på TV:n. Bönderna är ju snälla och rara och lite som folk är mest. Egentligen. Men hela konceptet känns så otroligt töntigt och pinsamt. Rent av snudd på trafficking, människohandel.

Vet inte om det är olycksfall i arbetet eller yrkesskicklighet att kunna scouta fram så många töntar, män som kvinnor, på en och samma gång och i samma program.

Men jag är tudelad. Rart eller töntigt, vet inte. Men jag tittar på programmet oavsett, trots att jag stundtals måste krypa bakom ryggen på min kära hustru och skrika rakt in i soffkuddarna.

Fast inte är jag bättre än dom inte. Mespropp, det är vad jag är. I morse skulle jag ut och ränna igen tänkte jag. Klädde på mig rätt utrustning och gjorde mig beredd. Men när jag gick ut till brevlådan för att hämta morgontidningen så regnade det rejält, så då klev latmasken fram och krävde ombyte till kontorskläder.

Min motståndskraft var obefintlig, så då blev det så. Då slutade regnet. Men då var det försent att ändra planerna igen tyckte jag. Så ingen löpning denna dag.

Jag ryser av obehag, men inte för Bönderna utan för insikten att jag idag är en usel människa som valde den enkla vägen. FAAAAN!

On the road again

Gårdagens jävlaranamma satt i även idag. Fast det satt hårt åt. Bestämde redan i går kväll att det skulle bli en  tidig morgonlöptur idag.

Men du vet hur det är, man sitter vid köksbordet, tar en kopp the och en leverpastejmacka, läser DN om Sveriges fantastiska upphämtning mot Tyskarna, det är kolsvart ute och livet känns rätt behagligt.

Då känns en löptur ute i kalla mörkret långt borta. Men icke. Då gäller det att bita ihop, tänka att man inte bara kan lubba runt i omgivningarna när solen skiner utan man måste verkligen kämpa, övertala sig själv.

Och så blev det, nynnandes på låten On The Road Again med gruppen Canned Heat. Från någonstans runt mitten av 80-talet eller så.

På lunchen inhandlades en reflexväst för kommande löpturer i mörket. Förmodligen redan i morgon bitti. Men säker kan man ju aldrig vara.

Kaffemissbruk

Vi måste snacka lite. Om kaffe. Jag dricker sannolikt alldeles för mycket av den drycken. Kanske rent av ohälsosamt mycket. Jag kanske rent av är en kaffemissbrukare. "- hej, jag heter Göran. Jag är kaffemissbrukare och behöver hjälp."

Vet egentligen inte hur utbrett mitt missbruk är, men säkert rör det sig om 10-15 jättekoppar, typ themuggar, varje arbetsdag. Det sägs att det är för mycket.

Men jag är väldigt påverkad av reklam som jag har omvänt till mina egna syften:
När smakar en kopp kaffe bäst? Vaergang.
Because I´m worth it.
Only for the best.

Men bortsett från det. Nu är jag igång med träningen igen. Efter ett långt uppehåll, beroende på bröllop och lite förkylningskrasslighet så har träningen fått vila lite. Lite märkligt, ju längre uppehåll man har, desto svårare  blir det att sätta igång igen. Trots att man vet att kroppen och hjärnan mår så mycket bättre av regelbunden träning. Människan är av naturen lat. I alla fall jag.

Men idag fick det vara nog. Ett morgonbesök på gymmet gjorde susen. Nu är jag hur sugen som helst på att öka träningstempot igen.

Så nu kompis, nu jävlar, nu köööööööööööör vi.

Hon har blivit stor nu

Den här gången menar jag inte min dotter. Den här gången menar jag en av hennes hundar, Reka.

Hon blev i helgen något som heter Korad. De stackars hundarna utsätt för många tester för att deras mentalitet och rastypiskhet  ska kunna bedömas.

Läskiga grejer, matte och hund tar en oskyldig promenad i skogen. Plötsligt dyker det upp läbbiga spöken, konstiga figurer, det smäller och det uppstår många obehagliga och oväntade situationer. Sånt gäller det att klara av om man som hund vill bli titulerad Korad.

Lilla Reka gick ut med toppbetyg. Sådan matte sådan hund. Men så jobbar ju Reka också hos StockholmsBuss. Ser hon inte lite mallig ut ändå, lilla Vickulas Reka, som hon heter officiellt?! Lite fisförnäm liksom.

Detta har hänt

Det är kul att segla ensam. Men ibland spännande och man sätts på prov, både psykiskt och fysiskt. Det som hände häromdagen när jag tuffade på i nästan obefintlig vind över Mysingefjärden var att plötsligt sjönk motorvarvet.

Hjärtat började banka för det är inte roligt att vara enda båt på hela Mysingen samtidigt som man får motorproblem. Lyckligtvis är det ju en segelbåt så snabbt som attan upp med seglen. Lika plötsligt som oväntat började det blåsa. Från rätt håll dessutom.

Det blåste upp mer och mer så jag kunde inte kila ner och kolla i motorn som fortfarande hackade när jag försökte. En snabbanalys av problemet gjorde att jag gissade på ett igensatt bränslefilter. Alltså måste det bytas och det funkar inte att göra ensam under segel.

Alltså siktade jag på att angöra Dalarö gästhamn för att lösa problemet, men nu hade det börjat blåsa upp rejält, vindbyar upp emot 12 m/s. Gick inte att ensam lägga till i gästhamnen pga blåsten, så jag siktade istället på tankstationen i hamnen. Med lite tur dunsade jag in i bryggan och kunde lägga till.

Sen började mecket med att byta filter, det gick rätt smärtfritt, men sen började eländet med att lufta motorn, vilket man måste göra på en dieseldito. Luftpumpen i en båtmotor är rena Kalla Anka-varianten som tar timmar att pumpa ur luften ur systemet.

Men då trädde uppfinnar-Göran in i handlingen. Jag inköpte en bit bränsleslang, en handpump av samma sort som man har till utombordsmotorbränsletankar och monterade på bränsleslangen. Och vips, inom 15 sekunder var motorn luftad och jag kunde komma iväg igen. Kl 21 angjorde jag sedan Wasahamnen på Djurgården för natthamn och då hade jag hållit på i 12 timmar.

För dig som inte vet, det är en fantastiskt upplevelse att segla på Stockholms ström när det är mörkt. Hela vår fina stad är upplyst och man ser alla kända "turistfällor" från en helt annan vy. Fjällgatan är lika läcker nerifrån vattnet som uppifrån det berömda busstoppet på Erstagatan.

Kan vara lite skrämmande också, plötsligt dök det föröver upp en gigantisk svart vägg som rörde sig mot mig och plötsligt vräker någon ett enormt strålkastarljus mot mig som lyser upp hela min båt. Det är bara Vikingfärjan på väg ut mot havet som gör mig uppmärksam på att jag ska se upp. Jag styrde omedelbart ännu mer åt styrbord.

På lördagen sista biten till mastkranen och så sista biten in mot uppläggningsplatsen. Det var den seglingssommaren det.

Så det sista och bästa som jag sparade till sist. Kommer du ihåg Berit, tennistjejen som jag inte kunnat vinna mot trots flera försök. Igår fick hon så hon teg. Igår mosade jag henne, 6-2, 4-2 sen tog timmen slut. Inget tjafs, inget meslir, bara stenhåra svingar mot bollen, över nät och innanför linjerna. Skoningslöst. No mercy.

Där visade jag allt var tennisskåpet ska stå.

Lite tomt på havet

Dags att segla hem båten för vintervila. Som traditionen bjuder så seglar jag hem den helt ensam. Det tar tre dagar. Otroligt skönt att vara ensam ibland. Man reder ut ett och annat, funderar kring livet, familj, tennis, sjukdomar, döden, framtiden. Och lite annat.

I går tog jag natthamn i Nynäshamn. Nu tror jag att jag siktar direkt på hemmahamnen. Men säkert är det inte. Kanske jag ankrar upp i nån fin vik och tar en natt där.

Det är det som är tjusningen att segla själv. Det är bara jag som avgör.

På två dagar har jag bara sett två fritidsbåtar.

Nu tror du att jag seglar. Icke. Vind obefintlig, så det är motorgång för hela slanten. Men solen skiner och jag mår bra.

Puss hej!

Bröllop i dagarna två

Då är nu vår dotter en ärbar kvinna efter ett bröllop i dagarna två. De hade valt ett annorlunda upplägg, lite tvärtom mot vad som är brukligt.

Det hela började på lördagen då parets vänner och släktingar samlades ute på vischan på en supermysig konferensanläggning. Efter diverse organiserade utomhuslekar på eftermiddagen följde själva bröllopsmiddagen. Där fick jag min fina slips avklippt av svärsonen. Nån slags manlighetsrit verkade det som. Men vad gjorde det en sådan här kväll. God mat, härlig stämning och många roliga tal. Även från brudens mor och far.

På söndagen gemensam brunch och så själva vigselakten efter den. Makalöst vackert, stämningsfullt, avslappnat, ljust och ja, det närmsta jag kommer på som förklarar det hela är ordet magiskt.

Och nu är jag garanterat helt opartisk: Vackrare brud har inte skådats på årtionden. Tror det var på våren 1974 som det hände senast, om jag kommer ihåg rätt.

Jag fattar egentligen inte varför, men på bröllop, särskilt när ens barn är inblandade, så virvlar det upp så mycket damm i ögonen så tårarna rinner och det fastnar s.k. tuppar i halsen. Väldigt underligt faktiskt. Ostädade lokaler kanske.

När själva proceduren när de sa ja till varandra var klar, så började en sångerska sjunga till pianoackompanjemang en av världens bästa låtar, Metallicas Nothing Else Matters. Då brast alla dammar hos lilla pappsen.

So close no matter how far 
Couldn't be much more from the heart 
Forever trust in who we are 
And nothing else matters 

Never opened myself this way 
Life is ours, we live it our way 
All these words I don't just say 
And nothing else matters 

Trust I seek and I find in you 
Every day for us something new 
Open mind for a different view 
And nothing else matters 

Never cared for what they do 
Never cared for what they know 
But I know 

So close no matter how far 
Couldn't be much more from the heart 
Forever trusting who we are 
And nothing else matters 
[ Lyrics from: http://www.lyricsfreak.com/m/metallica/nothing+else+matters_20092049.html ] 
Never cared for what they do 
Never cared for what they know 
But I know 

I never opened myself this way 
Life is ours, we live it our way 
All these words I don't just say 
And nothing else matters 

Trust I seek and I find in you 
Every day for us something new 
Open mind for a different view 
And nothing else matters 

Never cared for what they say 
Never cared for games they play 
Never cared for what they do 
Never cared for what they know 
And I know (yeah!) 

So close no matter how far 
Couldn't be much more from the heart 
Forever trust in who we are 
No nothing else matters