Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, december 31, 2013

Nu är det snart slut

Snart är 2013 slut. Ett hyfsat bra år. Tror jag. Har inte sammanfattat det riktigt ännu. Det finns en viss risk att en årskrönika kommer att skrivas på denn blogg om några dagar.

Liksom det jag tidigare hotade med, en sammanställning över årets träningar.

Men tills dess önskar jag dig som orkat läsa mina inlägg: Gott Nytt År. Hörs nästa år. Hoppas jag.

söndag, december 29, 2013

Blod, svett och dårar

Kanske lite dumt. Bestämde i går med med svärsonen Jonas att vi idag skulle ut på en cykeltur, för även han behöver träning. Han ska inte som jag cykla Vätternrundan utan något i hans tycke ballare, Cykelvasan.

Jag cyklade iväg vid halv tio, +2 grader i luften och det lovades varmare under dagen. Mötte upp Jonas en mil och en halvtimme senare och vi gav oss iväg på den gemensamma turen.

Det blev en härlig start på fina landsvägar och allt kändes kalasfint. Så kom vi ut på en raksträcka och helt plötsligt utan förvarning gled mitt framhjul åt sidan på en osynlig isfläck och jag stöp i backen i full fart.

Lite läskigt eftersom fötterna sitter fast i pedalerna, men det gick så fort så jag hann i princip inte uppfatta någonting förrän jag liggandes gled över asfalten.

Det hela var lite märkligt för plötsligt blev vägbanorna underkylda och det blev glashalt. Då vände vi hemåt för vi insåg att det vore rent dumdristigt att fortsätta.

Med ledsen blev jag att mina fina (och dyra) vintercyklingsbrallor gick sönder. Fixades dock relativt lätt med byxlagningsgrejer som svärsonen hittade någonstans bland sina gömmor.


Och så kunde jag åtgärda mitt sår som var en aning större än vad det först såg ut som. Får väl sova på högersidan några nätter framöver kan jag tänka.


Jag som trodde cykling var en relativt ofarligt sysselsättning, men där hade jag allt fel. Men nu har jag provat en rejäl cykelkrasch i alla fall och inga ben blev brutna och jag tar till mig dotterns tröstande ord: "alla tuffingar råkar ibland ut för någon skada då och då."

Jag. Tuffing. Yepp, so it is.

fredag, december 27, 2013

Om du undrar

Ibland undrar man ju varför jag tränar så mycket på gamla dar. Svaret på det kan nog läsas på min dotters tillika arbetskamrats blogg.

Inspiration kallas det. Eller inspiratör. Här hittar du hennes blogg  http://sofias-secrets.blogspot.se/

Personligen väntar jag med årets träningsanalys tills året är till ända, ty lite till träning hinner jag nog med innan nyårsklockorna klämtar ut 2013 och in 2014.

måndag, december 23, 2013

Jag får rysningar av Eniro

Den här fånigt guldfärgade och gammeldags katalogen damp ner i min brevlåda häromdagen. Precis som om det skulle vara en lyxig publikation. Jag får bara obehagliga rysningar när jag läser namner Eniro.


Från att ha varit ett stort och starkt företag med näst intill monopol har Eniro ramlat rakt ner i källaren till så många andra skumraskföretag som måste ta till riktigt fula metoder för att sälja. Eller luras, välj själv.

Enligt min åsikt borde Eniro definitivt hamna på den så kallade Svarta Listan som finns över skumraskföretag.

By the way, är det överhuvudtaget någon som läser en sån här publikation numera? Återigen enligt min åsikt, så är det totalt bortkastade pengar att annonsera i en sådan här gammaldags publikation.

Känner du till fenomenet Google? Testa, funkar suveränt när man letar efter olika företag.

Gör som jag, släng omedelbart den här katalogen där den hör hemma. I soporna.

torsdag, december 19, 2013

Öppet brev till Tomten

Hej Tomten.
Fast i år säger vi mer Tjääääna Tomten. Du har väl kollat Café Bärs på TV:n va? Såvitt jag förstått så är du en äkta Hammarbyare, så det borde du gjort. I så fall fattar du.

Nu är det dags för mitt årliga brev till dig. Jag vet ju att du som vanligt är lite stressad så här års, men jag hoppas ändå du har tid att läsa mitt brev. Det är viktigt att du får korrekt information nämligen.

Hoppas du gått på alla AA-möten under året, som vi pratat om, så du inte blir frestad av all julglögg folk vill pracka på dig i vartenda hus du kommer till. Det är väldigt viktigt att du svarar ett tydligt nej till sånt. Du har många hus att besöka världen över, det tar på krafterna, och du har ju inte precis blivit yngre.

Jag hoppas du inte glömt bort att lämna in dina renar på service. Du kommer väl ihåg hur det gick förra året när du hade glömt att lämna in Rudolf på den årliga servicen. Han blev ju hallt på bakre högra klövern för du inte hade bytt den i tid. Det var ju därför du kom så himla sent hem till mig. Och inte många klappar hade du med dig heller för den delen. Det kändes lite surt. Hoppas du kompenserar mig för det i år.

Så här ligger det till. I år har jag varit jättesnäll. Jag har till och med anställt en massa nya superduktiga chaufförer och för att alla skulle få jobb så köpte jag en buss till. Jättesnygg.

Var då tvungen att anställa en bra trafikledare också. Känns skönt att dela på arbetsuppgifterna. Man blir liksom en bättre människa om man inte behöver tänka på företaget dygnets alla timmar året runt.

Jag har också varit supersnäll mot min dotter Sofia som sköter vår resebyrå SällskapsResor. Det lönade sig, jag blev ju utnämnd till Årets Pappa. Vad säger du om det? Vore fint om du även tänkte på Sofia när du planerar klappar till alla. Glöm inte min son Marcus och mina barnbarn Albin och Valter. Alla har skött sig utmärkt under året, jag lovar. Men för Guds skull, glöm inte min fru. Hon ska ha jättemånga fina julklappar, det tycker jag nog.

Det där med att dela arbetsuppgifter borde du också tänka på. Kanske ska du anställa en trafikledare som kan hålla ordning på hela logistiken med julklappsutdelningen. Det är ju en tung börda för en gammal man som du. Vi på StockholmsBuss kan annars åta oss det uppdraget som konsulter. Vi är helt enkelt suveräna på det. Vill inte gärna skryta men många ser oss som Stockholms bästa bussbolag.

Apropå det, när ska du och din organisation bli modern då? Tänk så mycket olämliga utsläpp dina renar gör de där dagarna du far omkring världen över. Du borde tänka mer på miljön.

Jag har en idè. Sälj dina renar och hyr bussar av StockholmsBuss istället. Vi kör ju bara med den modernaste motortekniken som är klart mindre skadligt för miljön än dina renar. Bry dig inte om vad barnen säger, de fattar ändå ingenting om renar, än mindre bryr sig, de sitter bara och spelar spel på sina datorer och smartphones. Renar är gammal teknik, bussar hör till framtiden. Tänk på det Tomten.

Apropå varit snäll. Jag har varit supersnäll mot mig själv. Tränar regelbundet så min kropp orkar med resten av livet. Jag räknar med minst 25 år till. Minst. Det är väl egentligen det snällaste man kan tänka sig, att sköta om sin egen kropp. Det borde belönas rikligt med julklappar.

Angående julklappar då. Som du kanske redan vet, om du läser min blogg alltså, så ska jag ju cykla runt en sjö nästa sommar. Vet inte om du känner till det men sjön heter Vättern och det är skitlångt om man ska hoja runt den. Kommer att bli urjobbigt, så kanske en ny cykel gjord i kevlar eller nåt liknande lätt material vore fiffigt att ge mig. Gärna en röd, det är en läcker färg på en cykel tycker jag.

En ny segelbåt skulle ju heller inte sitta fel, om du förstår vad jag menar. Önskade ju mig en sån förra julen, men fick ingen. Tror det hänger ihop med Rudolfs klöverhaveri som jag berättade om längre upp i brevet. En ny badbåt istället kanske? Den jag har är från sjuttitalet. En ny Buster XL är enkel, lättskött och bra. Den skulle sitta fint.

Snöslunga har jag, gräsklippare har jag, trädgårdsredskap har jag, kaffemaskiner har jag, kläder har jag. Jag har till och med skaffat en sån däringa fjärrkontrollsmanick så man kan vara i ett rum och tända och släcka lampor i andra rum. Superkul. Men jag behöver inte fler sådana. Så jag vet helt enkelt inte sådär direkt vad jag önskar mig.

Jag överlåter helt enkelt till dig och din organisation att hitta på nåt kul att ge mig.

Ska vi säga så? Har du några frågor om det så är du välkommen att kontakta min fru. Hon vet säkert vad jag har och inte har. Vore ju trist om du kom med något som jag redan har.

Harebradårå Tomten, vi ses snart!

Med vänlig hälsning
Göran Demnert

tisdag, december 17, 2013

Tillökning. Igen.

Så var det dags igen för en viss personal att få tillökning. Reka födde igår ytterligare fem små telningar. Alla killar den här gången.


Både Reka och de små krullgrisarna mår utmärkt. Samtliga sex trötta förstås. Jag räknar stenhårt med att en av valparna kommer att döpas till Göran, efter chefen, dvs mig. Reka jobbar ju faktiskt här som friskvårdsansvarig och då är det är inte mer än rätt att en av boysen ska få mitt namn.

måndag, december 16, 2013

Bussägare överfallen och misshandlad

Så skulle kvällspressen säkert rubricera dagens händelse hos tandläkaren. Sen skulle de över ett mittuppslag berättat att två kvinnliga tandläkare grovt misshandlat en försvarslös bussägare.

I verkligeheten skulle de ju bara fixa ett hål (ett litet) plus ett hörn på en tand som lossnat. Ingen bedövning såklart, man är ju en tuffing. Trodde jag.

Att borra ur hålet gick ju lätt som en plätt. Eller om det nu var hörnet hon fixade, min tandis, som är en kvinna.

Sen gick det rakt åt helvete. Åtminstone var jag säker på att hon tandisen och biträdande tandsköterskan tog mig dit, när de skulle fixa till det som de inte fixade allra först.

Det gjorde något så inihelvete ont så jag tror jag skrek rakt ut. Dessutom fladdrade jag till med ett ben i ren reflex som jag sparkade undan brickan med alla verktyg. Men ingen bedövning, det är ju bara för mesar.

Hursomhelst, det var nu inte själva lagningen som gjorde ont, det var någon mackagrunk som dom stoppat in i munnen och som skar rätt in i tandköttet. Fast det såg de inte, det var därför de inte fattade varför jag hade ont.

Men som plåster på såren, för mitt oerhörda lidande, så fick jag en halv tub tandkräm samt en faktura på nästan 6 tusen. Artig som jag är tackade jag ödmjukast och sa att vi ses om ett halvår igen.

Det positiva var faktiskt att jag den här gången hittade en laglig parkeringsplats som bara kostade 40 spänn i avgift. Förra besöket kostade ju 700 spänn bara att parkera bilen. Så det är väl klart att jag var glad när jag åkte därifrån.

torsdag, december 12, 2013

Nu är jag rejält konsumtionsbenägen

Just nu är jag rena guldkonsumenten för hugade affärsinnehavare. Jag vill köpa roliga saker. Till mig själv. Men jag törs inte, för tänk om Tomten stoppat samma saker i säcken han skickar hem till oss.

Då blir det inte så kul. Därför kämpar jag emot konsumtionslusten och tittar på TV istället. Eller tvättar bilen.

Så tyvärr alla affärsidkare av roliga prylar, där blev det tyvärr lite långnäsa. Tills vidare, är det bäst att tillägga.

Med tanke på mitt inlägg häromdagen om julmysstämning på kontoret, vilket också ordnades lite hastigt, har nu nya rön publicerats. Man får aldrig vara riktigt glad. Det förklarar ju förstås också att min förväntade effekt av julmysstämning på kontoret så gott som helt uteblivit idag.


onsdag, december 11, 2013

Examen

Idag var det examen för lunchträningarna. Sista passet för höstsäsongen. För att fira detta tillfälle valde vår tränare Tommy att köra extra hårt de första 30 minuterna. Men det räckte såklart inte en dag som denna. Nejdå, därpå följde 20 minuters intervallträning på löpbandet.

Ett ruggigt jobbigt pass, av bilden framgår att någon, inget namn, behövde mer tid än andra för att återhämta sig. Men strunt samma, ingen vek ned sig, alla körde järnet, så mycket var och en hade av den sorten.

Nu kommer vi alla att stå pall för julens alla påfrestningar.

Vårsäsongens träning börjar redan 8 januari, och då kommer passen att öka i intensitet. Lovade Tommy. Finns ingen som helst anledning att betvivla detta.


Nu har jag svaret

Nu vet jag. Nu vet jag svaret på varför produktiviteten på vårt kontor sjunkit drastiskt den senaste veckan. Här är beviset:


Inga som helst julattribut. Inga girlanger, inga ljusstakar, ingen julstämning alls. Detta kommer självklart att åtgärdas under dagen och från i morgon kommer kontoret åter att sprudla av arbetsglädje och massor av jävlar-anamma.

tisdag, december 10, 2013

Blandade funderingar

Snacka om att ha kommit ikapp. Häromveckan skaffade jag ju manicker så jag via fjärrkontroll kan tända och släcka alla lampor i huset. Superkul.

Dessutom, hör och häpna, ordnade jag en annan manick så jag kan sätta på och av värmen i stugan på landet från varsomhelst i världen.

Nu har jag gått ett steg längre i det moderna livet. Jag skaffade en Apple TV. Fatta grejen, en Apple TV. Orkar inte förklara vad det är, du får googla om du inte vet. Men det är en smart liten manick.

Mína barnbarn ser mig som en hjälte. Visserligen har de redan haft de här grejerna i sitt hus jättelänge, men nu är även farfar en modern och cool kille. Eller gubbe.

Samma gamla coola gubbe gick inatt nattpatrull på båtklubben mellan kl 0200-0500. Trist som attan, men nödvändigt för att hålla buset borta.

Dessvärre upptäckte jag att stormen Sven hade kysst min egen båt lite väl våldsamt. Ingen big deal, en presenningsstötta hade gett vika, lätt att fixa. Men ändå, MIN båt. Jävla Svenne.

Men man måste ändå tänka positivt. Det kunde ha varit värre. Min syster är en positivt tänkande människa. På den här länken kan du läsa vad hon tycker om lycka och positivt tänkande: http://www.proffice.se/vara-tjanster/Inspiration-/Listning/Gor-framgang-oss-lyckliga-eller-nar-lyckliga-lattare-framgang/

Slutsats: var vänlig, tacksam och optimist.

fredag, december 06, 2013

Jag är avundsjuk

Den där killen Ernst nånting. Vilken kille. Vilken dröm för vilken tjej som helst. Vilken pysselkille.

Tänk vad han kan hitta på av ingenting och plötsligt blir allting så himla skimrande, så hjärtefint och liksom skööönt. Allting blir så skööönt när man tillverkar saker av ingenting. Enligt Ernst.

Igår var det julpyntning av ett jättehus som han naturligtvis hade pimpat så det såg ut som ett hus i Mississippi. Men så himla sköööönt juligt.

En sak som var så himla skööönt och juligt enligt Ernst igår var att dra in massa halm i huset och piffa upp vardagsrummet. Halm? I vardagsrummet?

Kan ingen berätta för Ernst att man helst ska leva i det skööööna kaoset han skapar. Det han gör är ju bara ögongodis som passar som reportage i en tidning. Ingen vettig människa kan ju leva och bo i de konstiga saker han hittar på.

Men chokladgodiset han gjorde verkade smarrigt. Skööönt smarrigt.

Nu erkänner jag. Är du beredd? Jag gillar Ernst. Oavsett vad han nu tillverkar av ingenting. Han verkar så sköööönt och äkta engagerad av det han gör. En riktig mysputte. Om jag var tjej skulle jag nog trånat efter honom.





torsdag, december 05, 2013

Jag undanber mig vänligt men bestämt

Detta lilla skojiga "skidtrick" hoppas jag ingen av våra resenärer på Sportlovet tänker utföra. Då får man gå hem hela vägen till Sverige. Filmen hittar du här.

tisdag, december 03, 2013

Vilken turdag

Lite om Vätternrundan då. I somras hängde jag på låset och skulle boka hotell i Motala i samband med mitt race runt sjön. Nästa sommar alltså. Tvärstopp redan 10 månader i förväg. Fullbokat överallt.

Hittade till slut ett hotell 3 mil utanför Motala. För säkerhets skull ställde jag mig på väntelista på några andra hotell också.

Och ser man på. I går kväll ringde ett hotell och meddelade att de fått en avbokning och nu har plats för lilla mig och mitt eget serviceteam. För det är ju klart att man måste ha ett service/hejarklacksteam med sig. Skam vore det väl annars.

Så nu blev det så fiffigt ordnat så nu kommer vi att bo 100 meter från startområdet. Guld värt med tanke på att min starttid är kl 02:24 på natten.

Jag blev så uppspelt av detta att jag senare på kvällen tog en lätt vinst i en dubbeltennismatch och i morse följe jag upp med en cykelvarv runt Edsviken.

Tänk så mycket vad ett telefonsamtal kan betyda.

måndag, december 02, 2013

Vill egentligen inte klaga. Men jag måste

En måndagmorgon vill man ju egentligen inte börja med att klaga, måndagsmornar är tillräckligt jobbiga ändå. Men nu känner jag att jag kommit till vägs ände. Nu MÅSTE jag framföra det jag länge konstaterat.

Nordeas Internetbank måste vara bankvärldens sämsta.

Min bästa idé är att banken slutar lura sina kunder på stålar som går till ofattbart höga löner till herrar och en och annan dam i dess ledning. Satsa istället åtminstone hälften av de pengarna på att att anställa kompetent IT-personal som kan styra upp bankens missfoster till internetbank.

Okey Nordea, fixa skiten en gång för alla så era kunder slipper spricka av frustration. Visserligen har jag inte Nordea som huvudbank - puh, vilken tur - men jag utnyttjar dem för in- resp utbetalningar via Postgirot. Det går således "sådär".