Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, april 27, 2014

Det är tufft att ligga på topp.

Igår en cykeltur med svärsonen Jonas. Vi började med en kortare breefing om rutten.


 Därefter bar det iväg upp mot Kårsta. 9 mil blev rundan när vi kom tillbaka.


Det är tufft att cykla långt, fattar inte riktigt hur det kommer att bli på Vätternrundan, för då är det 30 mil. Men övning ger färdighet i både styrka och uthållighet. Det är därför jag kämpar på, även om kroppen helst vill annat. Det måste gå.

Idag söndag är/var mitt program:
- lättare pass på gymmet en timme, med lite lättare vikter/motstånd och med inriktning på rörlighet.
- cykeltvätt
- gräsklippning
- lite småjobb på kontoret
- packa resväskan
- sannolikt somna i soffan framför TV:n.

Som helhet och sammanfattningsvis: det kostar på att ligga på topp.

lördag, april 26, 2014

Recension KulturRallyt

Jahaja, så har vår lilla tvåpersonersförening KulturRallyt gjort ytterligare ett nedslag i Stockholms kulturliv.

Denna gång besökte vi Dramaten och såg Shakespeares skådespel Rikard III. Tunga grejer.


En kort sammanfattning av min personliga åsikt om föreställningen, men jag tar den på engelska för mina engelskspråkiga bloggläsare: boring, boring, boring.

Men scenspråket, regin, scenografin och framförallt huvudrollsinnehavaren Jonas Karlsson var en fantastiskt fin kombination. Men det var ett tungt gammaldags språk. Första akten 1 timme och 10 minuter kändes betydligt längre än så, innan fikapausen räddade min mentala hälsa.

I pausen, dit vi hade förbokat the och kaka, blev vi placerade i två sköna fåtöljer. Bekväma  men illa placerade väldigt nära själva cafeterian dit de flesta fick köa. Alltså de som inte varit smarta nog att förboka fikat. Jag hade en del köande kulturella människor nästan i knät.

Men som sagt, theet smakade utmärkt, min valda chokladkaka med cocosöverdrag var god men något torr. Svärmor bakar godare.

Hustruns Mazarin helt godkänd enligt henne, men hustrun har inte riktigt samma seriösa inställning som jag beträffande bakverk. Så jag ställer mig tillsvidare lite tveksam till hennes Mazarinbedömning.

Så började andra akten, ytterligare 1 timme och 10 minuter i hopkrupen ställning ty Dramaten är en gammal inrättning som byggdes för dåtiden normalbyggda människor som var en tvärhand höga. Inte mycket plats för en nutida människa på 196 stiliga centimetrar.

Så till sist kom då repliken jag så länge hade väntat på: "-en häst, ge mig en häst. Ett kungarike för en häst".

Sen var pinan slut, både för Rikard III och mig.

torsdag, april 24, 2014

Ett kort meddelande

Korrekt hårsvallsnivå inför försommaren skall vara 3,5 mm. Min frissa Gun fixade det på mindre än 5 minuter.


Från juni gäller högsommarnivån, 2 mm.

Slut på meddelandet.

onsdag, april 23, 2014

Träningen fortsätter

Efter sol kommer regn. Efter en påskvistelse på Gotland med bl.a  god mat varenda dag, och ingen fysisk träning, så kom vardagen tillbaka. Således dags att träna igen. Hyfsat varmt väder betydde årspremiär med kortbrallor.

Det blev den vanliga rundan runt Edsviken. En rätt lagom kvällsdos. Tar ungefär timmen och innehåller massor av apjobbiga backar där man kan träna både pannben, lårmuskler och puls. Kort sagt en runda som innehåller allt utom distansträning.

Om du följt mig på bloggen så vet du att jag kämpat för att kunna cykla runt viken under timmen. Har varit knepigt, men nu känns det som ingenting.  Jag tror att största orsaken är att jag nu klipper backarna bättre och framförallt orkar allihop i ett för mig bra tempo. Det är superkul när man märker att träning lönar sig.

Igår passade även mitt serviceteam på att träna lite pepp, vattenförsörjning och lite allmänna positiva kommentarer till mig. De stog nämligen vid vägkanten efter ungefär en mil. Min lilla fiffiga cykeldator kan man nämligen koppla upp via min iPhone så valfria medmänniskor kan följa min framfart i realtid. Därför visste de när och var jag kom på lämpligt plats.

Man måste ändå säga att det här är ett ovanligt stiligt ekipage, eller hur? Men, det finns ett fel där Cyklisternas Stilpolis omedelbart hade gripit in och bötfällt mig. Kan du se varför? Svaret finns längst ner.



Rätt svar är felaktig utrustning: Bianchistrumpor, desstutom gröna, till en röd/vit Trekcykel. Funkar inte. Böter på sånt sägs det.

torsdag, april 17, 2014

Skräptorsdag

Vad är det här för en dag egentligen. Skärtorsdag. Förmodligen felstavad  redan från början, skulle nog ha hetat Skräptorsdag.

Helt igenom värdelös. Här en situationsbild från vårt lilla kontor.


Tre tomma platser. Bara jag som är flitig som en myra. Telefonen tvärtyst så det är nog inte bara på vårt kontor som personalen tycker fritid är viktigare än arbetstid.

Själv säger jag bara som det gamla fina ordspråket: Arbete befrämjar hälsa och välstånd. Tur i alla fall att våra härliga chaufförer förstår det.

Dessutom, alltså dessutom, har min personal på kontoret med största säkerhet glömt att det är armhävningstorsdag, alltså armhävningar kl 10, 11, 12, 13, 14 och 15. Men det har väl inte du glömt va?

Nämen om det ska vara på det här viset kanske jag också skulle kila iväg någon timme tidigare idag och ta en uppfriskande cykeltur?

Glad Påsk på dig, bäste läsare.

tisdag, april 15, 2014

Lekte lite VM i cykel idag

Idag lattjade jag cykel-VM i tempokörning. Banan var runt Edsviken 22 km. Min bästa tid på den rundan är 1:03. Idag skulle jag slå den tiden.

Gissa vad? Jag grejade det. Grymt, sa grisen.

När klockan visade 50 minuter insåg jag att det skulle bli tajt att slå tidigare rekordtid, så jag la på en riktig rökare de sista kilometrarna och gick på attack i de kvarvarande backarna. Jag trampade på så mjölksyran kokade i låren och lungorna nästan sprängdes.

Då tänkte jag på de där riktiga atleterna typ Charlotte Kalla, eller Emma Johansson och de andra som tar ut precis allt de har för att vara snabbast. Jag kände mig som dem, eller kanske någon mer manlig sort förstås. Jag tänkte att det är ju en bra "pannbensträning" att kämpa fast det gör ont och man helst vill tagga ner. Men man FÅR inte det om man vill vinna guldet, eller slå rekordet. Man FÅR inte vika ner sig.

Idag skulle jag klara rundan under 60 minuter, det bara var så. Och så blev det. 58:40 är nya rekordtiden. Vete fan hur jag ska bära mig åt för att slå den tiden, men det går nog det också. I sinom tid.

Det är kul att leka, men jag vet inte riktigt orsaken till rekordet. Laddad upp över öronen när jag startade kan vara en sak, nya (dyra) brallor från Assos (säg inget om det till min hustru) kan vara en annan, en liten lätt justering av cykelsadeln kan vara ett annat skäl.

Strunt samma, det är kul att hoja. Och att leka.

lördag, april 12, 2014

Min första distanstur på cykel

Låt oss börja med min spontana känsla när jag gått i "mål" efter 11,5 mil: Vidrigt, fy faan.

Nästa känsla som kom upp var: hur i h-e ska det här gå, jag är anmäld till Gran Fondo 15 mil, och även till den lilla 30-milaturen runt Vättern. Jag måste ha tappat förståndet.

Men vi tar det från början. Min första racerhoj köpte jag i augusti förra året. Innan dess hade jag inte suttit på en cykel på säkert 30 år. Men what the fu..., hur svårt kan det vara att cykla fort på en racer?

För några veckor sedan anmälde jag mig till en temakväll i Orminge i regi av Fredrikshofvs cykelklubbs Värmö/Gustavsbergssektion. En kille som heter Anders Johansson var "lärare". Fin kille. Fick säkert sin första racerhoj på 1-årsdagen.

Efter den kvällen träffades vi, ett antal "elever" och Mäster Anders ute i Gustavsberg på helgerna för att förkovra oss i cykling i allmänhet och gruppcykling i synnerhet.

Idag lördag var det "examen" med en distanstur ner till Ösmo, ca 5,5 mil, där en traditionell fika intogs innan vi började hemfärden.

Gruppen skulle vara "lugna/nybörjargruppen". You bet.

Gruppen bestod av ca 16-17 cyklister. Som jag förstod saken hade de flesta cyklat mycket och länge men aldrig i grupp. Jag har inte vare sig cyklat särskilt länge eller i grupp. De flesta var i åldersspannet 30-45/50 sådär. Och så jag 60 plus ytterligare några år på det. Plus Mäster Anders som är lite äldre än jag. I gänget dessutom minst två tjejer som tävlar i triathlon samt ett helt gäng unga starka tjejer och killar. Tufft gäng, den saken stod klart ganska tidigt.

I stora drag hängde jag med bra ner till Ösmo. Fast inte i uppförsluten, då försvann de flesta som en avlöning och det var ett rent helvete för mig och några till att komma ikapp.

Hemvägen gick hyfsat bra fram tills vi hade kanske 3 mil kvar, då började det bli rejält tungt och jobbigt. Då ska man ju veta att jag är en hyfsat bra tränad 60-plussare.

Man skulle faktiskt kunna säga att om jag idag skulle tävla mot mig själv som 30-40-åring, ja då skulle den 30 eller 40-åriga Göran inte ha en chans. Jag har faktiskt aldrig varit i bättre fysiskt form än vad jag är nu.

Men att cykla är ändå lite annorlunda. Särskilt utan vana. Tycker jag i alla fall.

Nu började jag halka efter rätt rejält och efter sista stoppet där vi intog lite glass och annan onödig föda så tog orken rejält slut. Jag hann knapp blinka så var de andra redan utom synhåll. Chanslös är bara förnamnet.

Kvar var jag och Mäster Anders samt Flavio som höll mig sällskap resten av rejset. Tack för det.

Nu kommer en lista på vad jag lärt mig idag och varför det gick som det gick.
- jag är inte längre 30, 40 eller 50 år. Jag orkar mindre än mina yngre cykelkompisar.
- har har inte cyklat lika länge som de andra och jag tävlar inte i triathlon
- jag behöver inte skämmas för att jag stundtals inte hänger med. Stundtals alltså. För övrigt var det faktiskt andra som hade det ännu lite jobbigare än jag.
- "bensinen" tog slut. Hade för lite vätska med mig och inga energikakor och liknande så jag körde nog torrt i energitanken.
- en del bilister saknar både hjärna och förnuft. Det visste jag sedan tidigare, men ännu mer efter idag.

Sammanfattning:
Rejält kul. Trots allt. Jag har aldrig någonsin cyklat så här långt. Aldrig ens i närheten av 11,5 mil. Jag är ohyggligt stolt över mig själv. Bra Göran.

Men ändå, kvar ligger en liten tagg som skaver i mitt inre. Jag borde ha kunnat gjort det bättre, jag borde kunnat hänga med bättre på slutet.

Men va fan, en utmaning är en utmaning och nästa gång, då jävlar ska jag göra det lite bättre. På måndag ska jag ut och klämma några grymma backar ett par gånger.

Gran Fondo 15 mil kommer bli lätt att knäcka, Vätternrundan lite knepigare, men jag kommer att mala på med mitt mantra "failure is not an option".

Tack Anders Johansson för några mycket lärorika och roliga cykelveckor.

fredag, april 11, 2014

Vi har fått en vikarie

Trafikledare Niklas är på semester. Då tog jag in en vikarie som hjälp.

Lämplig nog heter han Diesel, men jag vet inte om han riktigt passar in hos oss.

Efter bara några dagar visade det sig att han har begränsad datorvana och skäller hela tiden ut de han pratar med i telefon.

Så nej, det blir nog så att vi får omplacera Diesel till något lämpligare under den här perioden. Måste fundera på vad bara. Undrar om han klarar att göra kaffe?


torsdag, april 10, 2014

Gubbträff

Den här bilden togs 1968. Det är jag som är fotografen och är därför inte med på bilden. Vi lirade i Karlbergs BK, i dagligt tal kallat KB, där vi alla började lira i samma lag när vi var 10-11-årsåldern.


På bilden har vi blivit 17 år gamla och hade hela livet framför oss. Livet var en lek. Igår träffades vi igen. Inte alla, men vi var sju grabbar som nu blivit gubbar. Det var vi sju som höll ihop under barn- och ungdomsåren när vi alla bodde på Kungsholmen. Senast vi träffades var i storleksordningen 15 år sedan.

Alla personligheter fanns kvar, utseendet lika, förutom att vi alla numera ser mer ut som farbröder än grabbar. En lite kul grej var att sex av oss sju i gänget, fortfarande är gifta med de tjejer vi träffade i tjugoårsåldern.

Ingen hade halkat snett i livet, alla har haft bra och anständiga jobb och levnadsförhållanden. Några har drivit egna företag, andra varit anställda hela tiden. Många barn och barnbarn i omlopp spridda över Sverige.

Lite sjukdomar, ömma ben, en stroke, en prostacancer, en ömmande höft, men alla idag i godkänd fysisk form.

Det var en superkul kväll med lite virtuell fotboll, shuffleboard och en avslutande middag med många minnen och glada skratt.

Det tråkiga var att vi måste skynda på till nästa träff, för om vi väntar även den här gången i 15 år så är vi nog inte så många som kan komma.

fredag, april 04, 2014

KulturRallyt har gjort det igen

Så har då den lilla exklusiva föreningen KulturRallyt varit på evenemang. Den här gången gick våra medlemspengar till att öka förmögenheten hos Henrik Schyffert och Fredrik Lindström.

Även Benny Andersson fick en liten slant av oss också eftersom vi besökte lokalen Rival i Stockholm och såg föreställningen Ägd av och med just herrarna Schyffert och Lindström.


En väldigt kul och trevlig föreställning med många s.k. igenkänningsskratt. Värt att besöka om du nu funderar.

onsdag, april 02, 2014

VARNING FÖR DENNA BLOGG / jag gör en pudel

Jag gör nu en officiell pudel angående gårdagens inlägg. Det var en 1:a april-luring. Jag önskar att verkligheten hade varit så, men det är den inte.

Dock vill jag ändå poängtera en viktig sak, många gav nämligen väldigt positiva kommentarer om idén, så nu kanske ändå ett verklighetsfrö har såtts att på ett bra och kul sätt förbättra hälsan inom yrkeskåren.

Kanske i samarbete med andra likasinnade företag i branschen.

Avslutningsvis vill jag härmed för framtida bruk göra följande uttalande angående mina blogginlägg:

Alla inlägg som redan har, och i framtiden kommer att publiceras på denna blogg kan eventuellet innehålla spår av humor, ironi alternativt stänk av glimtar i mina ögon.

Men se upp, det har, och kommer att, förekomma allvarsamma inlägg utan någon form av ovanstående inslag.

Jag tar inget som helst ansvar för läsarens eventuellt försämrade fysiska, psykiska eller mentala status efter genomläsningen av inläggen i denna blogg.

Tack för din uppmärksamhet.

Med ödmjuk hälsning
Göran Demnert

tisdag, april 01, 2014

Vi bidrar med något nytt. En bättre hälsa i bussbranschen.

Jag har nu kommit så långt i livet så jag inser vad som är viktigt att förmedla. En god hälsa.

StockholmsBuss kommer därför att som första bussbolag introducera "Friskuskortet" för bussförare. Ett slags hälsokörkort för bussförare.

Kravet vi kommer att ställa på alla bussförare som jobbar hos oss är att man ska ha minimum 300 träningsminuter per månad. Varje minut poängsätts efter ett system beroende på vilken typ av träning man ägnar sig åt. 

Exempelvis ger promenader färre poäng än cykling, löpning och liknande. Stora ansträngningar som t.ex att ha genomfört en Vätternrunda, Vasalopp, Lidingölopp och liknande ger högre poäng.

Når man fler träningsminuter än i genomsnitt 500 minuter per månad räknat på årsbasis, ger det utslag på lönen genom en prestationsinriktad bonustabell.

Allt detta tar dock tid att genomföra men planen är att projektet ska vara fullt utvecklat och taget i drift senast kommande årskifte.

Eftersom jag själv numera ägnar mig åt cykling har vi idag avtalat med Fredrikshofs cykelklubb som via deras utbildningsansvarige Anders Johansson kommer att utbilda alla våra bussförare i cyklingens ädla konst. Grundtanken är att alla på ett säkert och kul sätt ska kunna cykla till jobbet. Vi har också pratat lite löst en del om samcyklingar från olika områden och då är det viktigt att kunna cykla i grupp.

Vi har även långt gångna förhandlingar med både en friidrottsklubb för utbildning i motionslöpning och en simklubb för utbildning i motionssimning. Vi jobbar även att få introduktionsträning inom kanoting, bergsklättring och många andra sysselsättningar.

Allt detta syftar till att vi ska ha en frisk och hälsomedveten personal. En vältränad kropp lever längre, har bättre motståndskraft mot sjukdomar och har allmänt en högre motivation.

Vi gör även förändringar i våra bussar. Inom kort kommer vi att ta bort kaffemaskinerna och ersätta dem med juicemaskiner, och vi kommer att servera morötter och frukter till alla grupper som bokar bussresa över minst två dagar.

Det är StockholmsBuss bidrag till ett häsosammare liv för alla, och vi ser fram mot fler kunder som tycker hälsa är viktigt och eftersom vi i dagarna söker fler förare hoppas jag vi får många sökanden med positiv inställning till att A/köra turistbuss. B/ tycka om att arbeta med människor. C/ tycka om att leva ett hälsosamt liv.

Är du bussförare som vill jobba i ett positivt företag är du välkommen med din ansökan. Du hittar vår mailadress på vår websida www.stockholmsbuss.se.  Är du tillräckligt bra har vi ett visst överseende med antalet träningsminuter.