Och så mumlar jag, knappt hörbart, fram i micken strax innan start: ”- ready for take off”. Så gör jag ett nonchigt tummen upp mot styrman, nickar sedan tufft ner glasögonen på plats över näsan, väser i mungipan mot alla i cockpit ”-okey folks, rets roll”.
Sedan är det hög tid att varva upp motorerna, på gränsen till varvräknarnas röda fält så det skallrar och sedan, sedan kommer det ultimata, då släpper jag bromsen, skjuter iskallt gasreglagen i botten i en allt-i-ett-rörelse och då, då kommer hela stolsryggen och vill trycka sig igenom min späda kropp.
Sen är det så gott som klart, då är det bara att trycka på knappen ”autopilot” och tillkalla flygvärdinnan. Time for party and rock´n´roll i några timmar, medan autopiloten gör jobbet.
Det är vad jag kallar ett coolt kneg och dessutom betydligt enklare än att köra turistbuss.