Då hade jag inte orkat pallra mig ner till gymmet för ett morgonpass. Hade aldrig hänt då.
Men nu kände jag offentlighetens tyngd på mina axlar.
Så jag pallrade mig ner till gymmet. Hela gymmet för mig själv.
Inte en kotte inom synhåll. Benen och magen/bålen fick sig sina tjottablängare.
Nu känner jag mig extra nöjda. Nu kommer morgonkaffet att smaka extra gott.