I´m back

Länge sedan jag skrev här. Av flera anledningar. Semestrar suger musten ur folk, det är helt klart. Nu försökte jag vara lite diplomatisk, men med folk menas i den här bloggen jag själv.

Medarbetarnas semestrar är nästan värst. Plötsligt växer pappershögarna lavinartat, och när de äntligen är nere på en anständig nivå säger hustrun att nu är det dags att sticka iväg på vår semester.

”-men lönerna då, de måste jag göra först, vem ska annars göra dem?”.

”-gör dem på landet” fick jag till svar. Så det var bara att packa ihop pärmar, laptop och massa papper och jobba lite på semestern. För en småföretagare betyder semester bara jobb på annan ort.

Trots det fick alla sina lönepengar på rätt dag. Även denna månad.

Hursomhelst så har jag gjort årets första dopp i havet. I fruktansvärda 19 grader. Obadbart enligt mig, men när alla andra badade så kunde ju inte jag fjolla ur. Doppet finns på en videosnutt som snart publiceras ”i en blogg nära dig” dvs här och ingen annanstans. Men först måste jag lista ut hur jag får in den i bloggen.

Nu gäller bokläsning, sitta och titta på när gräset växer, försöka låta medarbetarna jobba ifred (det är det svåraste), leka lite med segelbåten, planera nästa veckas långsegling och att bara försöka komma ner i varv.

Lugna leken börjar NU.

Ryktesspridning

Det sprids fort inom släkten om jobb i företaget. Idag har jag lille Albin, barnbarn och snart två år, här på företags- och studiebesök.

Han lllllllllllllllll’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’rräääärrrrrrr sig nu hanteraaaaaaaaaaae093j33 datorn så han kan skkkkkkkkkkkkkcccccccc93739347493903va rappppppportttttttttttter. Occccccccccccccccccch fakttttttttttttttttttttttttttttuuuuuuuuuuuuuuuuurrrrrrrrrorr.

Han gillar farfars bussar så det han försöker säga är att han vill ha jobbet som ”Coach Fleet Junior Manager”.

Måste säga att Albin är både ambitiös, målinriktad och kvalitetsmedveten. Han kan redan skilja på en Setra och en Bova och gillar Setra mycket bättre.

Halva dagen har han dessutom tränat på att köra in sin stora leksakstraktor i vårt personbilsgarage. Han har också meckat en del med traktorns pedaler som han tyckte var felinställda. Det lovar gott inför framtiden.

Det är hans faster som har lärt honom häftiga jobbtitlar. De ska vara på engelska vilket verkar vara en trend just nu. Tror du mig inte så bläddra lite bland platsannonserna i dagspressen så ser du.

Ska nog trycka nya visitkort till mig själv och ge mig titeln CEBSW.

För dig som inte hängt med i utvecklingen så betyder det ”Corporate Executive Bull Shit Writer”.

Anställningssvårigheter

Vårt SällskapsResor rusar iväg som en kalv på grönbete. Vi hinner inte med. Dessutom smider vi stora planer inför framtiden.

Då måste vi anställa. Men vad ska vi leta efter? Jo, en snart färdigutbildad civilingenjör i 28-årsåldern med grafisk inriktning verkar ju vara precis vad vi behöver i vår verksamhet. Solklart. Kanske att skjuta en aning över målet, men vaddå, lite krav måste vi ju ändå ha.

Som av en händelse råkade min dotter precis och exakt motsvara dessa våra enkla krav.

Svåra och långa löneförhandlingar har nu ägt rum. Till slut enades vi. Hade varit beredd, om det hade behövts (men berätta det inte för henne), att ge lite till, men business är business. Inga gräddfiler här inte.

Svåraste delen var dock förhandlingen om jobbets titel. Hennes förslag var ”Executive Marketing and Graphic Art Manager”. Smaka på den du.

Titeln blev Resebyråtjänsteman med arbetsuppgifterna ”på en resebyrå sedvanliga arbetsuppgifter”. Executive…. pust, vad får de lära sig i skolan egentligen?

Vi är i alla fall rörande överens om att jag inte blir hennes chef.. Det blir Maria som ändå ansvarar för reseverksamheten. Det blir nog bäst om jag håller mig undan.

Det blir aldrig som man tänkt

Skulle ju komma iväg i fredags kl 17, och inte en endaste sekund senare, för en seglingshelg i ensamhetens tecken. Det sprack redan där.

En enveten och envis medarbetare på SällskapsResor bara MÅSTE få klart några resor innan hennes semester började.

Regel 1: en lojal medarbetare får aldrig lämnas i sticket. Regel 2: vänd lite papper så det ser ut som om du också måste jobba över, och inte håller på att spricka av frustration över att aldrig komma iväg.

Kastade i alla fall loss kl 21. Gick för motor över en totalt spegelblank fjärd när solen sakta höll på att gå ner i horisonten. Vackert. Då började nästa problem. Motorn började bråka. Ville liksom stanna och beundra utsikten. Jag tyckte inte det kändes rätt just då.

Med hjärtat i halsgropen kunde jag ändå sakta puttra in i en fin vik och kastade ankar. Det var ju ändå sovdags.

Efter några samtal till motorkunnig medarbetare och till vår självaste bussdoktor som för en stund öppnade en marin jour så kunde vi konstatera en sannolik brist på löpande underhåll av båtmotor. Ett igensatt bränslefilter som borde blivit bytt redan i höstas. Jo, jag skämdes lite där.

När lördagen randades puttrade jag sakta fram några timmar tills jag nådde Trosa gästhamn där jag kunde införskaffa nytt filter och byta detsamma. Men hua, det gick ju inte alls. Hela dagen gick åt att fixa detta enkla problem.

Det slutade med att jag betalade hamnavgift och helt sonika låg kvar där över natten. Till råga på allt hamnade jag bredvid båten där ca 10 ungdomar hade lagt till. Vild fest, utan mitt deltagande, hela natten lång. Inte särskilt ensamt där inte.

Dessutom sprang jag på några bekanta som gärna ville följa med ut och segla på söndagen så inte heller då blev jag särskilt ensam.

Trots allt, ändå en rätt okey gräsänklingshelg, även om det inte blev som jag tänkt.