Sammanfattning

Jaha, så är 2007 så gott som slut. Ett fantastiskt år faktiskt. Vårt SällskapsResor har ökat både omsättning och antal resenärer med 100 % och StockholmBuss har ökat bortåt 20 % vilket gör oss till södra Sollentunas absolut största bussbolag. Det du!

Det föranledde oss att anlita ett oberoende institut, där jag själv råkar äga 125 % av aktierna, och bad dem fråga 85.000 Stockholmare vad de egentligen tycker. Här är deras häpnadsväckande svar:

Årets:
..bussbolag: StockholmsBuss
..resebyrå: SällskapsResor
..trevligaste, snyggaste och skickligaste chaufförer: alla förare hos StockholmsBuss
..almanacka: Hammarby Hockeys. (Ha, där fick han med kultalmanackan och husbilen..!)
..mest egotrippade VD: Göran Demnert
..branschtidning: Tidningen Bussbranschen
..äntligen: Anna Johansson blir chef för EvoBus i Vetlanda
..clowner: ansvariga på vår s.k ”medlemstidning” Res- och Trafikforum
..resmål: trandansen vid Hornborgasjön
..blogg: Well, I think you know

Till sist: Tack för i år. Gott Slut och ett Gott Nytt År.

Heja AIK

Nix, jag har inte blivit konverterad till AIK:are. Jag tycker bara de är väldigt sympatiska. Eller var i fredags natt i alla fall.

Vi hade varit nere i Oskarshamn med Hammarby Hockey och under hemresan, ungefär vid 1-tiden på natten, fick vår buss punktering. Numera är ju en punkis väldigt ovanligt, men nu hände det i alla fall.

20 minuter senare kommer AIK:s spelarbuss körandes, som vanligt steget efter..(!) De hade också spelat bortamatch någonstans i Småland och ser man på, deras förare stannar för att se vad som hänt en kollega som står med blinkljus efter vägkanten. Heder åt denne förare. Vet faktiskt inte vilket bolag som kör AIK. Det borde jag kanske veta. Måste ta reda på det.

Hursomhaver så erbjuder sig AIK:s spelare att klämma ihop sig så våra käcka gossar får plats i deras buss och åka med hem till Hovet, dit även AIK ska. Vi har ju nämligen samma hemmaarena.

Tack AIK (trodde aldrig jag skulle behöva skriva det), och tack du okände förare på det ännu okända bussbolag som kör de svartgula krigarna från Solna.

ÅÅÅgust

Såg de två filmerna om August Strindberg som gick på TV i förrgår och i går kväll. Vilken kille!
Hade ingen aning om att han var så tvärsäker och ståndaktig i sina åsikter. En riktig karl med en supervass penna. Dessutom hade han ett ganska svettigt självförtroende. En sån skulle jag vilja vara.

Nu borde jag väl läsa Röda Rummet, men tänker nog nöja mig med att spana in hans pjäs Mäster Olof, som TV-filmerna bl.a handlade om, på Stockholms Stadsteater istället.

Detta mitt teatertittande ingår i mitt nya liv som hustrun bestämt att jag ska börja leva från och med tisdag. Hon tänker nu banka in min nya devis i hövve på mig. Mer kultur, mindre jobb.

Jag har sagt okey om vi förbokar kaffe och kaka i pausen.

Julefrid

Lång tid, inget seende, för att översätta ett engelskt ordspråk. Du trodde kanske jag hade slutat att blogga?!

För ett ögonblick trodde jag själv det på självaste julaftonsmorgonen. Mådde uselt redan när jag vaknade med ett obehagligt tryck över bröstet. Fick ta några time out under dagen för att vila lite, men när Tomten kom var jag med i matchen igen.

Det visade sig att Tomten, med viss hemlig hjälp av undertecknad, medförde biljetter till hustun och mig till Venedig senare när våren är som härligast. Guuud så romantisk man kan vara ibland.

Efter det däckade jag igen och sov oavbrutet i 13 timmar och dagen efter blev det ytterligre 11 sovtimmar på raken. Detta efter att ha tillbringat i stort sett hela dagen uthälld i vår soffa kollandes typ trettiotvå avsnitt av American Idol.

Mina nära och kära påstår att jag om inte sprungit in i den så kallade väggen så missade jag i alla fall dörren och stötte i kanten. Så var det nog.

Tur var kanske det, för i år hade hustrun och jag under året halkat ner på rankinglistan, så ett av våra barn, och således även våra små gullepluttbarnbarn, hade valt att fira årets julafton hos mormor och morfar.

Det känns okey, för nästa år då jävlar, då har våra rankingpoäng automatiskt blivit högre än morfars och mormors. Det funkar så i vår sfär. Demokratiranking kallar vi det för. Då ska jag vara utvilad och få julklappspriset som året bästa farfar.

Det här är vår s.k. julstjärna, en inhyrd Mördar-Tomte som skyddar och bevarar oss hela julhelgen.

Tar ledigt

Nu tar jag ledigt några timmar. Eller dagar.

För att verksamheten ändå ska rulla på under tiden var jag tvungen att ersätta mig med TVÅ vikarier. Bilden visar när Direktör Albin och hans assistent Vice Direktör Valter kalkylerar våra priser för nästa år. Det blir deras huvudsakliga uppgift under min ledighet.

Så skyll inte på mig om du tycker att priserna dumpas nästa år. Jag svär mig fri.

GOD JUL föresten.

Tappad lust

Ja alltså inte DEN lusten. Än hänger man med. Näe, jag menar lusten att köpa julklapp till mig själv.

Jag har länge gått och funderat på om jag ska köpa mig en navigator. Som jag egentligen inte behöver. Är man född i Stockholm, kört både turistbuss och taxi i Stockholm är det fan i mig tjänstefel att köpa navigator. Men ändå, en teknisk leksak är ändå en teknisk leksak.

Den andra grejen jag funderade på var om jag ska köpa mig en mobiltelefon Nokia N95. Som jag egentligen inte behöver. Jag har ju redan en kanonbra Nokia. Men ändå, en ny telefon är ju ändå en ny telefon.

Men så förstörde min käre vän och kollega mina köplustar. När jag ringde honom för att diskutera ärendet stod han just i begrepp att köpa sig själv en julklapp. En husbil.

Då gick luften ur mig och jag bestämde mig omgående för en ask Alladin choklad istället. Som firman betalar. Det är jag banne mig värd efter ett helt års slit.

Han med husbilen är för övrigt samma kille som sänkte mig med sin almanacka. Och nu husbil. J-a typ.

Dagens hjälte

Eller om jag ska var petig, gårdagens hjälte.

Då hände det som inte får hända, växelspaken i en buss gick att röra lika fritt som en glasspinne utan glass. Alltså ingen kontakt mellan växelspak och växellåda.

Eller som i hövve på Niklas Wikegård, ingen kontakt mellan mun och hjärna. Det är nog en bättre förklaring som alla förstår.

Nåväl, det där sista var en liten parantes. Vi står alltså med bussen utanför kraftverket i Oskarshamn och kunden ska hem till Stockholm om 30 minuter.

Men nu träder våra hjältar in i bilden. Vi ringer nämligen Fårbo Buss i Oskarshamn. De kan fixa en buss till oss om 30 minuter. Så blir det också och kunden kommer hem utan att knappt märka att något gick fel.

Men inte nog med det, Fårbo Buss skickar även med en mekaniker som hjälper oss att fixa vår buss. Först provisoriskt så vi kan rulla till deras verkstad, sedan under kvällen med svetsjobb så vår chaufför kan köra hem bussen till Stockholm.

Det kallar jag hjälp från en kollega till en annan. TACK Fårbo Buss i Oskarshamn.

Lönetajm

Jaha, snart dags för månadens ångestdag, löneutbetalning.

Det märks när den dagen närmar sig. Idag på fikabordet stod plötsligt asken som är avbildad här. Jag är så himla lättlurad, nu blir det lön även den här månaden.

Mer skånsk ineffektivitet

I mitt föregående inlägg berättade jag om Hammarby hockeys effektivitet på rinken och skåningars ineffektivitet på samma yta.

Detta bekräftades i går söndag då laget, med buss såklart, besökte Malmö för att göra upp. Absolut självklart blev vi styrkta av vår fina match mot Rögle på fredagen.

Nu följde vi upp med en effektivitetesprocent på hela 17 % mot Malmös sanslöst usla 9 %. Och Malmö som har elitserieambitioner. Bådar inte gott för dem.

På Bajens websida http://www.hammarbyhockey.se/ finns idag mer statistik som förklarar saker och ting.

När du ändå är där, så passa på att köpa dig ett par aktieoptioner i julklapp. De är billiga men betyder så mycket för svensk hockey.

Grönvit röra

I fredags kom ett grönvittklätt lag som skulle mosa likaledes grönvita Hammarby på Hovet. Jag tror de kallade sig Rögle.

Bajens matchtröjor har för övrigt några fräckt flygande fåglar tryckta uppe i axelhöjd. Japp, det är vår logga. Symboliserar frihetens inneboende kraft. Eller nåt liknande.

Hur som haver. Inget lag sätter Bajens käcka gossar på plats. Inte heller denna gång. Matchen visade tydligt att skåningar är fruktansvärt ineffektiva. De skickade iväg 46 missiler mot vår målis och endast 5 st fick nätet att rassla. Några av de endast pga ren och skär tur. Men blott en blygsam ca 10 %-ig utdelning blev det således.

Hammarbys kämpar anser det onödigt att offra energi på onödiga skott, så våra gossar hade en lyckosam utdelning på hela 13 %. Lägg därtill att vi ofta sätter en gubbe i utvisningsbåset för att motståndarna ska få träna skott mot mål.

Så ingen kan säga att Bajen inte bjuder till. Helt klart ett av seriens mest effektiva lag vilket bevisas av effektivitetsprocenten 13 mot Rögles mer blygsamma 10.

Kulturkrock

Ibland undrar man vad dagens rubrik, kulturkrock, egentligen betyder. Jag ska nu ge ett exempel på detta.

I natt fick jag en mailrapport från en av våra förare som är ute på långresa med högt uppsatta Kineser.

Han berättar om en middag på Kinsesiska ambassaden i ett av våra nordiska grannländer. Han var faktiskt som enda utlänning medbjuden till denna tillställning. Detta är mycket ovanligt, men en bussförare från StockholmsBuss åtnjuter högsta respekt i alla kretsar, även inom de diplomatiska.

Middagen bestod av minst 50 rätter förutom ett överflöd av olika desserter. Dock tilltalade ingen av rätterna vår förare, han hade av förklarliga skäl lite svårt för grisöron, kycklingben och andra exotiska läckerheter. Bland annat så undrade han lite över kycklingbenen, alltså benen från knäleden och nedåt, det var de som var serverade. Han undrade var köttet på dessa benpipor fanns, har kycklingar trampdynor?

Efter mycket letande hittade han några nudlar som han kände igen och som han av artighetsskäl tog lite av.

Efter middagen, när ca 50 Kineser samlades i ett rum inte större än ett normalstort svenskt vardagsrum, för att röka, fick han nog och lämnade lokalen för att rädda sitt eget liv. Han skyllde på att bussen behövde förberedas för hemfärden till hotellet. 50 rökande Kineser i ett vardasgsrum tillför lika mycket rök som svenska brandkåren har i sina brandövningar, så jag har full förståelse för vår kämpande bussförare.

Den sista kulturkrocken han råkade ut för denna kväll, då han skyndsamt skulle lämna ambassaden, var att alla låskistor i dörrarna var monterade, i våra ögon, upp och ner. Man måste alltså lyfta handtagen för att komma ut.

Ibland är en burgare från McDonalds med svängdörrar inte fel.

Alkohol och administrativt arbete

Har kommit på en grej om alkohol. Att alkohol och bil-, buss-,båt-, tåg-,flygkörning inte hör ihop vet ju alla.

Nu har jag - naturligtvis i vetenskapens tjänst, och under kontrollerade former - kollat kopplingen mellan alkohol och administrativt kontorsarbete. Det funkar inte heller.

Om jag själv motsvarar en genomsnittlig kontorsarbetare - i verkligheten gör jag ju inte det - men jag har ändå utgått från det i denna undersökning. Då kommer följande resultat fram: Alkohol tar effektivt bort all form av arbetslust.

OBS. Personen på bilden har ingenting med den vetenskapliga undersökningen att göra. Bilden är bara avsedd som illustration.

Detta utslag gör att jag omedelbart föreslår att Arbetsgivarorganisationerna låter tvångsansluta alla anställda till IOGT precis som fackförbunden vill tvångsansluta alla arbetare till de fackliga organisationerna.

Sann glädje

Det finns några saker i livet som man inte kan undgå. Sann, äkta och spontan glädje.

Ta en hundvalp som exempel. T.ex Sofias hundvalp, alltså företagets friskvårdsansvarige, som i sina bästa stunder går just under benämningen valp. I sina sämsta stunder som en korsning mellan krokodil och studsboll, därav hennes nya öknamn Krokostuds.

I går var hustrun och jag valpvakt och ute på promenad. I samma stund som vi släppte loss Krokostuds från kopplet så rusade hon i 180 fram och tillbaka, först 75 meter åt ena hållet, sedan tvärbroms och lika fort tillbaka igen. Så samma sak sjutton gånger för att därefter springa så fort hon någonsin kan i jättestora cirklar runt oss i någon minut eller så med svansen virvlandes som en värsta trebladig propeller.

Det bara inte går att låta bli att själv känna en oerhörd glädje när man skådar en sån härligt äkta hundglädje.

Den andra glädjen som man inte kan förhålla sig glädjelös till är att sitta på golvet och leka med två barnbarn.

”-Farfar, vet du, igår på dagiset så har jag en blå kudde, och vet du farfar, Oskar på dagiset har jättetuffa spindelbrallor, och vet du farfar, pappa skrämde bort en katt från vår trädgård i går, och vet du farfar, att jag slutat med napp nu, den ska jag ge till Tomten och vet du farfar, att då får jag vahettere jääääääättemånga julklappar av han, och vet du farfar, du får leka med Påsscchen så leker jag med traktorn och vet du farfar, så här ser en sabaltandad tiger ut, osv osv osv

Det är sann glädje för mig. Plus att jag nu lirat sju tennismatcher i rad utan setförlust.


Bilden visar en sabeltandad tiger utlädd till barnbarnet Albin.

Modern fartkontroll

Från en av våra kollegor fick vi ett mail och en bild på de nya fartkamerorna. Jag tror vår kollega har insyn rätt högt upp inom polisen, så det jag visar nu är väldigt hemligt. Det är så hemligt att jag inte ens berättar vem som skickat oss informationen, det är för farligt.

Fördelen med de nya moderna apparaterna uppges vara:

1. Mycket låg administrativ kostnad


2. Svårigheten med att få in böter, av folk med utländsk härkomst, försvinner.


3. Kör för fort och du får betala omgående.


4. Man kör fan inte för fort igen

Personlig recension

Ooups, kolla här:

SvenskaFans.com - Bäst i kväll var ändå Göran Demnert
Men ändå så tycker jag att Göran Demnert ledamot i Hammarby hockeys styrelse gör det starkaste intrycket i kväll när han grillas av TV 4 sporten inför ...


Jo jag vet, mitt nya andranamn är Mr Ego.

Mediakarriär

Sakta men säkert jobbar jag upp mig inom media. Började med några korta tidningsintervjuer i lokaltidningar, jobbade så småningom upp mig till riksplanet.

Sedan radiointervju i Radio Stockholm, TV i lokal kanal och så igår, kronan i min mediakarrriär, en lång intervju i direktsändning i TV4 Sport. Om Hammarby såklart.

Meningen var att klubbens ordförande och petit moa skulle medverka tillsammans, men i sista stund fick ordföranden annat för sig, så jag fick vara med alldeles själv.

Hur det gick? Tja, tror det gick rätt hyfsat. Idag sorterar jag alla TV-anbud, där det mest intressanta just nu är att överta Rikard Sjöbergs programledarroll i Miljonärsprogrammet. Kommer inte ihåg vad det heter, men det skriver de säkert i manuset.

Får jag inte det jag begär i betalning kan jag ju alltid ta steget in som väderpresentatör i TV3.

Jag stöddig? Inte då. Om jag missköter mitt jobb på StockholmsBuss? Lite kanske, men jag har så bra medarbetare så jag är inte orolig.

Sarg vs almanacka

En del väljer att göra reklam via almanackor. Andra via sargreklam. Klart mer macho med sargreklam i Sveriges första inomhushall, Hovet.

Dessutom visar bilden början till AIK:s fall. Det kostade AIK:s coach jobbet. För övrigt fick samme coach sparken även från Hammarby för några år sedan.

Busig samt dementi

Ibland är det kul att vara småbusig.

När jag häromdagen berättade om en kultförklarad almanacka, så påpekade jag ett stavfel.

Klart att det inte var något stavfel, men jag ville bara sätta lite myror i skallen på de som gjort almanackan. Och jag lyckades väldigt bra kan jag säga. Jag är nöjd. Det finns alltså inget stavfel.

Som kompensation för den oro jag skapat hos företaget ifråga tänker jag här och nu publicera valda delar av almanackan. Men för att inte försämra vår egen marknadsandel så döljer jag, med alla mina händer, känsliga delar av bilderna.

F´låt K......, det var inte meningen att göra dig sömnlös av oro.

Niklas Wikegård är en pajas

Du vet alldeles säkert vem Niklas Wikegård är. Exakt, en pajas utan koppling mellan hjärna och mun. En betald åsiktsmaskin som säger saker i TV och därmed betraktas som seriös. Usch.

I går kväll lät han truten glappa i TV när han ansåg Hammarby Hockey dansade dödsdansen och att det bara var att lägga ner.

Den 5:e oktober skrev han däremot följande på sin blogg:

Igår rapporterades att Hammarby Hockey är på vippen att försättas i konkurs. Idag fredag når oss andra tongångar. En ekonomisk överenskommelse är träffad och Bajen lever vidare. Tack för det. Vi behöver definitivt inte en klubb mindre i svensk ishockey.

Men som sagt, money rules, även Wikegård kan ändra åsikt för en tillräckligt hög stapel av åsiktspengar. Hans uppdrag är att mot betalning, i TV säga kontroversiella saker även om han själv tycker motsatsen.

Det är väl det som kallas att sälja sig till djävulen. Men så har han ju tränat Djurgården också.

Insidertips

Håll med om att du undrar lite hur det går för Hammarby hockey. Jag har ju inte rapporterat något på sistone.

Å andra sidan har ju massmedia rapporterat en hel del. Idag har jag återigen blivit intervjuad i radio, intervjuad i TV och telefonintervjuad av både den ena och den andra blaskan.

Nu ska du få ett insidertips. Idag släpper vi nyheten. Det är därför det är sånt hallå i pressen. Vi kommer att berätta att året julklapp, GPS-navigatorn, inte längre blir året julklapp. Det blir nämligen en aktie i Hammarby Hockey.

Idag i samband med derbyt mot AIK börjar försäljningen. Du köper väl några va? Gå in på www.hammarbyhockey.se så kan du läsa mer.


Jag kan avslöja att min fru inte gillar Hammarby. Det har hon aldrig gjort, men nu är det helt omöjligt att få över henne från AIK-sidan. Hammarby tar för mycket av vår gemensamma tid. Därför HATAR hon nu Hammarby.

För att trösta henne tänker jag ge henne en liten aktiepost i Hammarby. Jag tror hon blir gladare då.

Måste citera Nanne Grönvall

”jag är så avundsjuk, jag är så aaaaavundsjuk”.

Fick nämligen idag i min hand, av en ytterst distignerad gentleman, en kalender för nästa år. Utgiven av en vän tillika kollega här i staden.

Naturligtvis vill jag av konkurrensskäl inte avslöja hans namn eller företag. Inte heller tänker jag låta er se almanackan avbildad på den på här sidan. Kan vara hämmande för vår egen försäljning.

Hursomhaver, almanackan är i min egen lilla värld redan kultförklarad. Den är precis hur bra som helst. Dock med ett mycket allvarligt minus, det finns en felstavning under augusti. Idag är jag snäll, jag säger att det bara höjer kultstatusen.

Stort cred till denne bussföretagare. Som jag alltså inte nämner vid namn. Av konkurrensskäl.

Fan också, det kunde ha varit vi, jag bara måste hålla med Nanne Grönvall.

Protest

Idag känner jag mig grinig. Då tar jag till mig direkt ett protestmail som jag fick inatt och som jag vidarepublicerar här. Då behöver jag själv inte engagera mig i vad jag ska protestera mot idag.

Tycker du katalogerna är okey, så protestera då istället mot att vi betalar alldeles för stora avgifter till BR. Eller protestera mot båda, då får du en protestfri dag i morgon istället.

Mitt val idag blir således telefonkatalogen. Alltså: Slå ett slag för miljön och avbeställ telefonkatalogen. Här kommer some facts:

I år delas 5,5 miljoner telefonkataloger ut. Rätt onödigt va?

Varje modern människa checkar telenummer via hitta.se eller typ eniro.se. Telefonkatalogen belastar miljön på onödigt sätt vad det gäller transporter och papper (0,7% av Sveriges förbrukning).

Jag rekommenderar att du avbeställer dina kataloger. Ta 1 minut av din tid och du gör en insats för miljön!

2007 var det enbart 3500 personer som avbeställde telefonkatalogerna.

Låt det bli 1 miljon nästa år! Länk: http://www.enirosverige.se/se/Sverige/Kontakt/Katalogavbestallning/

Tack för ordet.

Vän av ordning

Svar till "Vän av ordning".

Jo, talongerna är hålslagna när de kommer från PlusGirot, det framgår ju dessutom tydligt på min bild, men jag valde att tro att läsarna av denna blogg är någorlunda genomsnittligt smarta. Därför pekade jag inte särskilt på PlusGirots felaktiga hål.

Något pucko på PlusGirot borrar således hålen fel. De ska vara långsides i överkant på varje enskild talong.

Det var bättre förr

Har du sett PlusGirots nya kontoutdrag? De har rationaliserat och gjort livet mycket svårare för oss kontorsarbetare. Jag har två klagomål:

Nummer 1:
Tjockare papper, vilket får till följd att man måste vika pappret innan man river av delarna från varandra. Annars får man en sönderriven talong som resultat. Se bild. För tydlighetens skull pekar jag på det oacceptabla. Visserligen är även saldot oacceptabelt lågt, men det är en annan historia.



Nummer 2:
Varken talonger eller kontoutdrag är hålslagna. Det måste man alltså nu göra själv vilket tar bort effektiv arbetstid från oss arbetsföra människor som har till uppgift att bokföra inbetalningar. Oacceptabelt.

En enkel överslagsberäkning ger vid handen att dessa två försämringar gör att jag kommer att slösa bort minst 23 timmar av min återstående aktiva tid som kontorsarbetare som hålslagare i PlusGirots tjänst. Oacceptabelt.

Räkna sedan ihop minst 25 timmar per PlusGiroanvändande företag och du får ett hisnande resultat som egentligen borde utlösa en regeringskris. Problemet är att det verkar bara vara jag som protesterar.

Jag hatar lönedagar

Det är underligt hur man blir behandlad av personalen. Det förändras linjärt kan man säga.

Dagarna innan löneutbetalningsdag så är alla oerhört vänliga och hjälpsamma. Jag får hjälp med allehanda ting, men så fort jag tryckt på Enter för löneutbetalning så förändras allting.

När jag därefter ber om enkel hjälp som att t.ex fylla på papper i faxen så får jag svaret ”-det kan du göra själv”.

I går och under förmiddagen idag, innan lönerna skickades till banken, blev jag serverad kaffe, fick smarrigt kaffebröd, hjälp att hämta posten och liknande saker.

Och så plötsligt när lönerna är klara och ivägskickade, ja då är man inte vatten värd. ”Det kan du göra själv.” Är det så det ska vara?

Jag ska sluta betala löner. Jag vill bli behandlad som en vanlig medmänniska samt serverad kaffe med smarrigt bröd alla dagar i månaden.

Alkohol, förräderi och rättelse

Med tanke på min senaste blogg så kan jag konstatera att jag ligger helt rätt i tiden. Sjukvård på nätet är klockrent.

I går fick jag ett mail från en vän som gillar att glädja andra. Han hade å sin sida – och det är här andra halvan av rubriken kommer in – fått ett mail . Delar av det innehållet vidarebefordrade han till mig, troligen utan mailskrivarens vetskap.

I det mailet stod att i valet mellan att pigga upp sig med ett glas whisky, eller att läsa min blogg, så valde personen bort whiskyn till förmån för min blogg. Det är stort. Det är sjukvård på hög nivå.

Att han sedan, när han läst mina inlägg, ändå tog sig ett glas tar jag inte personligt. Men en Bafusin och en magnecyl hade sannolikt gett en likvärdig känsla för honom, det är jag säker på.

………

Jag har uppenbarligen farit med osanning. Resor o Trafik är INTE BR:s husorgan. Tidningen heter Res- & Trafikforum. En klar och oförlåtlig blunder av mig.

Tyvärr blir ju inte tidningen i sig bättre bara för att den heter krångligare, men rätt ska vara rätt.

Doktor Demnert

Internet är fantastiskt. Man kan lätt blir expertförklarad.

Om man har lite ont i magen och ”Googlar” på ”inflammerade tarmfickor” så kommer bloggen Görans Funderingar upp i söklistan.

Jag ska därför nu inregistrera ett nytt varumärke, StockholmsDoktorn AB med käcka internettips hur man botar allehanda sjukdomar.

Mitt bästa tips hämtar jag från lumpartiden, ta en Bafusin och en magnecyl och sov sedan några timmar, så ska du se att du är pigg och kry i morgon. Det tipset gäller även inflammerade tarmfickor.

Uppringd

Häromveckan blev jag uppringd av BR:s Anna Grönlund. Hon ville förklara sig lite angående min fråga till Bjarne på Tidningen Bussbranschen varför han lagt ner sin egen blogg.

Ska jag vara riktigt ärlig förstod jag ändå inte riktigt syftet med samtalet. Anna sa att hon ringde mig för att jag var medlem. Kanske var hon lite skraj att jag skulle skriva något elakt i min blogg. Den läses ju numera av rätt många. Fast det är ju ingen som vet. Utom jag.

Eller så ringde hon samtliga medlemmar för att förklara, jag vet inte.

Anna berättade i alla fall att anledningen till att Resor o Trafik är BR:s husorgan är att man för många år sedan upphandlade medlemstidningsfunktionen och då valde man Resor o Trafik. Hon påpekade att det var före hennes tid.

Om man vill vinkla hennes kommentar lite kvällstidningsaktigt, så kan man kanske tro att den kommentaren visar på att hon själv inte är helt nöjd med sin egen medlemstidning.

Jag föreslog Anna lite diskret att då kanske man också kan ställa lite krav hur den ”egna” tidningen ska funka och uppträda både etiskt och moraliskt till andra tidningar i samma bransch.

Svaret blev rätt svävande som de alltid blir när man inte har något riktigt bra svar. Men annars hade vi ett mycket trevligt samtal. Det var ingenting som framkom som ger mig anledning att skriva elakt om Anna Grönlund, tvärtom.

Till sist en privat reflektion när vi hade stängt ner samtalet. Varför har BR en ”egen” tidning över huvud taget? Kostar inte det pengar? Varför vill jag betala extra till BR för att få en branschtidning som inte ger mig mer info än vilken branschtidning som helst? Svar: det vill jag inte.

Det kanske är ett svar som Anna Grönlund borde grunna lite på. Inte för att just jag säger nej, utan för att vi medlemmar ännu inte ens fått frågan om vi vill ha en ”medlemstidning”.

Gold diggers

Det är såna vi är. Guldhämtare. Ännu en gång har vi kört ett innebandylandslag till en VM-turnering. Denna gång med Team U19 till Bern i Schweiz.















Eftersom vi numer är rätt vana guldhämtare så kan jag lika gärna kopiera texten från min blogg som jag skrev för ganska exakt ett år sedan. Även då körde vi guldmedaljörer.

Självklart anser vi att det var pga den utomordentligt trevliga och behagliga busstransporten ner dit som blev utslagsgivande.

Tänk så slitigt det hade varit att flyga. Först skumpig flygbuss till Arlanda med en chaufför som tror sig vara Schumachers bortglömda kusin med minst lika fina körkvaliteter, sedan borttappade klubbor som kunde hamnat i Barcelona, dålig mat på planet, berusade flygvärdinnor som hellre vill ha sex med piloten, förvirrade lokala bussförare som kommer för sent osv osv i all oändlighet.

Klart bättre och lugnare att åka buss. Med StockholmsBuss t.ex.

För säkerhets skull spar jag den här texten ytterligare ett år. Det här var nämligen fjärde gången vi körde hem innebandyguld. Det blir säkert även en femte gång.

YES, YES, YES

Nehejdu, det här blir ingen reklam för diskmedel inte. Den här bloggen kommer att handla om årets största event. Då snackar jag inte fotbollsgalan utan om Årets Pappa 2007.

Här kommer det officiella resultatet inklusive motivering:

Resultat, årets pappa 2007 med motiveringen:

Med en utpräglad fingertoppskänsla finns han alltid på plats där hans dotter behöver honom.

Han ställer alltid upp och är en god förebild för barn, barnbarn och hundvalpar.

Han ställer upp som barnvakt, chaufför och hantverkare och klarar alla sina arbeten med bravur.

Under hela året har han envist arbetat mot ett enda mål - att bli årets pappa. Det har gett resultat.

Årets pappa 2007: Göran Demnert

Ja, vad säger man. Överväldigad är ett för enkelt ord.

Den enda missen jag gjorde var i deltävlingen "åka-med-i-bilen-som-passagerare". Där fick jag underkänt pga ett kraftigt "besserwisserbeteende".

I övrigt var jag bara mig själv under hela året.

Men nu har jag inte tid att skriva mer , nu ska jag gå och koka en kopp te till min dotter och ringa min son för att ge honom goda råd inför hans arbetsdag.

Återkomsten

Nu är vår trafikledare Stefan åter i tjänst efter sin lekresa till Disneyland. Nu visade det sig att han inte bara lekt, han har även tatuerat sig. Kan man tänka sig. En jätteblaffa på ryggen.



Det är hans tre barn, tvillinggrabbarna Alexander och Johannes och dottern Belinda, som han förevigat på detta sätt. Respekt.

Tyvärr har det nu inkommit krav från min egen dotter att även jag ska tatuera mig med bilder på mina barn. Nja, känns kanske inte helt rätt i tiden för mig.

Nu är det jul igen

Vad var det jag sa? Världen har blivit galen. Den här bilden togs idag kl 1230 utanför ett köpcenter i den stora metropolen Sollentuna. JAG ÄR INTE REDO!!!!! Kanske inte den här snubben heller för den delen.

Dyrbar njutning

Vilket fyndvin vi råkade hitta i vår lilla anspråkslösa vinkällare. En Clos Dière Cuvèe I årgång 2000. Made by svensken Lars Torstensson på vingården Rabiega i Provence i Frankrike.

Vi köpte flaskan i början av 2005 för hemska 313 kr och har i princip glömt bort den sen dess. Ända tills en tidning häromdagen skrev att just det vinet var ett av värlens absolut bästa i sitt slag. De skrev också att de få som hade lyckan att ha kvar någon flaska i sin ägo kunde skatta sig lycklig.

Vet du vad? Vi köpte två flarror av denna ädla vara. Well, som jag sagt i ett tidigare inlägg; det framgår mer och mer att jag konverterats till spåman.

Självklart öppnade vi med stor spänning flaskan idag för att njuta den tillsammans med en välgräddad (!) lammstek med mandelpotatis- och kantarellgratäng och med svartvinbärsgelé därtill.

Oj vilken njutning det blev. Vilken attans tur att vi har en flaska till. Någon som vill köpa den? Utgångspris 1000 bagis. Någon?

Betraktelser

Dags för en summering av denna vecka innehållande bl.a en extraordinär händelse och en riktig skandal.

Lekstuga. Inte.
Vår trafikledare får inte leka tillräckligt mycket på jobbet. Därför tog han sin månghövdade familj och åkte till Disneyland i Florida, Amerrka. En hel vecka ska han leka där. Vad hans barn ska göra har inte riktigt framgått.

Going for gold
Japp, så var det klart. Efter några veckors samtal så valde nu innebandylaget Caperio/Täby att anlita oss. De var ungefär 3 minuter från att ta SM-guld i våras.

Nu har de funderat vad som behövs för att sätta den där allra sista spiken i SM-bygget och till slut kom de på det. Just det. De måste ju transporteras på allra bästa sätt. Du fattar resten va?

För dig som ännu inte fattat så kan jag berätta att de valde StockholmsBuss som samarbetspartner för att uppnå deras mål, SM-guld.

Use StockholmsBuss, see the differens. Så skulle en TV-reklam kunna låta på slutet. Man måste alltid klämma till med en engelskpråkig slutkläm.

Skandal.
Kolla in bilden.



















Inget annat än stor skandal. Julmust till försäljning 2:a november! Herregud, världen har blivit galen.

I vår familj fattade vi beslutet redan när våra barn var små. Julmustpremiär 1:a advent. Julmustavslutning 15:e januari. Punkt slut.

Friskvård. Metod och funktion

Som du vet har vi anställd lilla Elsa, Päls-Elsa, Lille Studs, The Demolition Dog, The Invoice Destroier och allt vad hon nu kallas av oss övriga i personalen.

Hon har nu tvingat oss att anlägga en slags hinderbana för att få vardagsmotion. Det är hennes metod.


För att komma in och ut ur mitt rum måste jag kliva över ett hinder på ca 80 cm.

För att komma till och från faxen och kopiatorn måste jag kliva över ytterligare ett hinder, detta på ca 70 cm.

För att komma till Sofias arbetsrum och till toaletten måste jag även där kliva över ett hinder på ca 80 cm.

Om vi vägrar denna hinderbana straffas vi omgående med att fakturor, papper, skor o liknande saker försvinner spårlöst och kanske aldrig mer återfinns.

Jag funderar nu på att rekrytera systrarna Kallur. Jag tror de skulle stormtrivas på vårt kontor.

Dessutom är ju en av dem ihop med en tennisspelare. Skulle inte vara dumt att få lite gratislektioner på arbetstid.

Stel och öm

I går spelade jag tennis. Två matcher för säkerhets skull. Den första singel. Min devis från ungdomsåren håller i sig. Jag är bäst otränad. Spelade min bästa match för säsongen och skåpade lätt hem segern med två raka.

Sen hem för att äta en banan och en smörgås. Samt linda min vänsterfot som olyckligt vek sig i en duell.

Så iväg för en dubbelmatch. Började dåligt och hamnade i underläge 1-4 men vi tog oss i kragen, vände på steken och vann med 7-5.

Så idag har jag ont i vänster fot, i ryggen samt är stel som en blompinne.

Dessutom verkar det som om jag glömde arbetslusten i tennishallen.

Originalblaskan

Eftersom jag skrev det jag skrev häromdagen så måste jag ju i rättvisans tjänst även kommentera originalutgåvan av tidningen för Bussresearrangörer.

Så här ser förstasidan ut på den:




Helt ärligt, särskilt sexig är den inte. Inte den heller.

Det enda kul och upphetsande med den är att det är vår buss som står längst till höger och att det är vår guide som har den läckra röda jackan.

Poäng till Tidningen Bussbranschen alltså. Dessutom bonuspoäng för att bilden är tagen vid färjeterminalen i Oslo, eller möjligen i Köpenhamn. Konkurrenten valde en bild från en simpel bussterminal.

Med tanke på det så vinner originalblaskan, föga förvånande, matchen mot uppstickaren/konkurrenten. Med hästlängder dessutom. Eller i varje fall med två noll.

Bra match, Bjarne och Ulo, men om ni vill att vi även ska bläddra i era blaskor så måste ni prestera bra mycket bättre i nästa utgåva. Er värsta konkurrent heter Google och dom är inte att leka med när det gäller information.

Höstsegling

Lördag morgon 20:e oktober, klockan är 06.
Bilskjuts till Trosa av dotra mi.
Packningen lastas i jollen.
–1 grad i luften.
Ror ut till segelbåten.
Ishinna på däck. Farligt, farligt.
Iväg kl 0820.
Höstsolen tittar fram mellan molnen. Härligt, livet har sina ljusa stunder.



Fyra lager tröjor under seglingsjackan. Vintermössa och varma handskar.



Motorgång och segling om vart annat.
Ensamt både i båten och på fjärdarna. Endast de riktigt religiösa är ute med båt så här års.
Fixar pastalunch när Helmer ”The Autopilot” styr.
Angör Utö gästhamn sent på eftermiddagen.
Delar hamnen med blott 11 likasinnade mot typ 175 i somras.




Kall rostbiff med potatissallad till middag. Fantasilöst. Piffar upp med en liten flaska rött vin, Brolio.
Kröp till kojs kl 20 (sant..!)
Sov sedan i 12 timmar. Jag trött? Lite kanske.
Söndag iväg kl 09.
Usla vindar, mest motorgång, endast några timmars segling. Trist.
Angör Bosöns gästhamn på Lidingö kl 17.
Packar ihop segel, linor, tampar och gör i ordning för morgondagens mastlyft och båtupptag.
Kycklingsallad till middag. Fantasilöst. Piffar upp med det som är kvar i den lilla flaskan med rött vin.
Lika tidigt till kojs denna kväll. Längtar hem. Lite i alla fall.
Måndag sovmorgon till kl 0830.
Mastlyft kl 12 med hjälp av kompis Norrmannen som offrar lunchen på Banken.
Motorgång till vinterupplägget ännu en bit bort.



Kl 18 tar vi upp Ataleia för vintersömn.

Seglingssäsongen 2007 är över. Vart tog den vägen?

Entusiasmerande. Inte.

Fick en slags bilaga till BR:s husorgan Resor o Trafik. Den kallas Bussguiden och skall vara ett slags uppslagsverk för researrangörer. Och till den skaran tillhör vi genom vårt företag SällskapsResor.

Nåväl, tanken med en sådan publikation måste väl ändå vara att locka, reta sinnena och få lust att upptäcka nya saker och miljöer.

Men, och det är här det kommer, skyltfönstret, vilken katastrof. Med skyltfönstret menar jag förstasidan. Bilden visar ett oändligt antal bussar i rad i mulet, regntungt och trist väder. Kolla själv:

Massor av människor, som definitivt inte ser ut att ha roligt, tycks leta efter rätt buss. Vem som helst ser att bussbilden är från någon bussterminal och inte visar bussar för roliga och trevliga utflykter. Vilket stolpskott det blev.

Han chefredaktören, f.d radioryttaren Ulo Maasing, brukar ju skriva om branschens taskiga förmåga att fånga resenärer. Och så sätter han en förstasida som enbart lockar till att kastas i soptunnan.

Men om man ändå blundar, tar sats och öppnar publikationen, så är det en ren kopia av branschens andra tidnings motsvarande publikation. En ren kopia.

Återigen ber jag att få återknyta till Maasing som så ofta skriver att bussbranschen är så usel på att förnya sig och göra oväntade saker, att vi är så dåliga på att göra saker som andra inte gör, att vi är så lata och dåliga att vi bara gör det andra gör.

Och så snor han själv ett koncept rakt av från en konkurrent. De är så lika så man kan förledas tro att Maasing kommit över tryckplåtarna från konkurrentens tidning.

Trovärdighet, Ulo, trovärdighet är allt. Du brände rätt mycket av den varan den här gången. Nu kan du skriva betydligt kortare ledare, för vem ska nu tro på vad du skriver?

Humor ?

Mina kamrater behagar skämta. Eller? Detta mötte mig denna morgon när jag anträdde mitt enkla arbetsrum. Bara för att jag inte betalade en parkeringsavgift. Tror jag. Gäller det något annat ber jag att få hänvisa till företagets advokat.

Kapitel 2

Du kanske trodde att Hammarbyhistorien tog slut häromdagen när jag kallade inlägget SLUTET.

Så fel du, jag och alla andra hade. Nu börjar Kapitel 2, Det Svänger Om Bajen.

Ordföranden avgick frivilligt i fredags varpå både jag, och en kille till som även han avgick häromdagen, omedelbart blev invalda i styrelsen igen. Och vi accepterade lika omedelbart.

Så sannolikheten att du även fortsättningsvis får lite inside information från hockeyns värld är nu hyfsat stor.

Hela dagen viker jag åt att hjälpa till att reda ut Hammarbys ekonomi, bussbranschen får klara sig själv just idag.

Idag är ett s.k. trängt läge, sarg ut gäller tills vi omformaterat våra anfallsstyrkor.

Matchdags

Till alla Stockholmare som läser det här: Kasta alla fåniga principer åt sidan och kom till Hovet ikväll. Glöm bort att du håller på DIF eller AIK. Nu är det Bajen som gäller.

SLUTET

Jaha, så är mitt styrelseuppdrag i Hammarby Hockey över. Jag avgick i går kväll.

Om det är några inom Hammarby som läser detta- äsch, jag vet ju att det är så - så vill jag tacka för all värme och allt stöd som ni visat mig under kvällskvisten igår och hittills under dagen idag.

Jag har fått fantastiskt många värmande ord från spelare, spelarråd, Arbetsgruppen Bajen Hockey, flertalet styrelseledamöter, valberedning och inte minst från Bajen Fans.

Tack så hemskt mycket, ni som är inblandade vet varför jag avgick. I övrigt har jag inga kommentarer.

Personlig lägesrapport

När den tiden kommer då jag sitter och gungar i gungstolen och tänker tillbaka på mitt liv, så kommer jag att minnas vecka 40 och 41 2007.

Jag kommer att göra det för att de är de galnaste veckorna hittills i mitt liv. Så känns det just nu.

Självklart gäller det Hammarby Hockey, föreningen som berör. Jag kan inte gå in på detaljer just nu, men det är en berg- och dalbana utan dess like.

Läget är som att jaga okontrollerbara stridsladdade missiler med fjärilshåv.

Mediastorm del 2

Puuh. Jag lever. Jag andas. Det här var jobbigt. Ideellt arbete är jobbigare än man tror.

Idag har jag varit tvungen att ladda min mobiltelefon tre (3) gånger på grund av alla samtal. Telia jublar över mitt bidrag till deras kassa.

Hammarby Hockey kommer att överleva. Kronkalle får sina pengar på måndag. Ett stort företag tyckte det var synd och skam om Bajen försattes i konkurs, så de ringde och sa att vi fixar det här. Just like that, liksom.

Sedan ringde några till och sa samma sak. Några har visat intresse för att gå in ”tungt” under en lång tidsperiod. Otroligt häftigt. Så plötsligt fick vi lite arbetsro i föreningen.

Allt detta mediabrus om föreningen visar att varumärket Hammarby Hockey är så stort att det inte ens går att överblicka.

I övrigt har jag inga kommentarer om bussbranschen, de senaste två dagarna har jag inte ens hunnit vända ett enda busspapper på mitt skrivbord. All min tid, precis all min tid, har jag ägnat åt Bajen hockey.

Vill du ha kul, gå in och arbeta ideellt i en förening. Vill du ha lugn och ro, sitt kvar framför TV:n.

Mediastorm

Mediadrev är för mycket sagt, men storm känns nog lite mer rätt beskrivet.

Jävlar i helvete vilket tryck det har varit idag. Hammarby Hockey ligger risigt till. Dels hockeymässigt men även ekonomiskt.

Idag ca kl 16 publicerade aftonbladet.se en artiklel typ ”Hammarby Hockey i konkurs?” 10 minuter senare brakade det löst. Vår ordförande har gjort sig oanträffbar, så många ringer till mig istället. Radiointervju i Radio Stockholm, DN, Expressen TV plus ytterligare några tidningar har ringt och intervjuat.

Mediatränad? Nix, hann aldrig bli utbildad. Det här var läbbigt. Och jäkligt jobbigt.

Makuleringsmaskin

Nu har vår lilla studsboll Elsa vuxit in mer och mer i vår verksamhet.

Nu är trafikledarskor inte så intressanta längre. Hon har nu gått över till lite tyngre grejor.

På bilden har hon just slafsat i sig en leverantörsfaktura. Tyvärr framgår av resterna inte från vem, så nu återstår bara att invänta betalningspåminnelse.

Hm, idé: Tror du hon skulle gilla 32 pärmar bokföring?

OBS, bilden är varken ett montage eller arrangerad. Detta är den osminkade sanningen. Lille Studs äter upp våra leverantörsfakturor. (jippi..!)

Varning för Neoplan

Idag fick vi trassel med en buss. Den befann sig i Göteborg och plötsligt uppstod ett akut problem som bara måste kontrolleras och förmodligen åtgärdas lite pronto. Kunden skulle hem till Stockholm några timmar senare.

Vi ringde runt och fick rådet att ringa Neoplan i Göteborg. Klockan var runt lunch. En slags verkmästare svarade. Vi berättade att vi hade en Setra som hade problem med ett nav på ett av bakhjulen.

”-näe vettö, vi har inga delar hemma.”

”-inga problem” sa vi, vi fixar delarna du behöver.

”-näe, verkstadsgubbarna ska ju snart gå hem, dom goa gubbarna börjar bli törstiga vettu, höhöhö. Var det en Setra sa du? Äh, du vet vi är allergiska mot Setra, höhöhö, så vi kan inte hjälpa er”.

Goa gubbar i Göteborg? Inte den här, han var värsta sortens glappkäft. Och tänk att ha verkstadsfolk som börjar sukta efter brännvin redan efter fredagslunchen. Ooops.

Däremot blev vi väldigt trevligt bemötta av ett Göteborgsföretag som heter Leja Touring. De kunde inte hjälpa oss, men de försökte i alla fall. Tack.

Det slutade med att vi fick hyra in en buss så kunden kom hem till Stockholm i tid.

Neoplan, far åt helvete för tid och evighet.

Säger Göran Demnert ....

...till TV4-nyheterna.se

http://tv4nyheterna.se/1.177708/sport/2007/09/25/
krisen_i_hammarby_hockey_fortsatter?mode=print

Besvärliga människor

Vissa delar av kontorspersonalen ansökte idag om att få gå på ett endagsseminarium med ämnet ”Hur hantera besvärliga människor”.

Självklart sa jag ja, men med tillägget ”-äntligen kan du lära dig lite om dig själv”.

Nästa chefskurs jag ska anmäla mig på är ”Hur du undviker våld på arbetsplatsen”

Födelsedagsfest och premiärlejon

I söndags levererades min födelsedagspresent, höghöjdsbanekul. Alltså att tassa omkring på ca 7-8 meters höjd på stålvajrar som är spända mellan träd med ca 10-15 meters avstånd.

På den ”rundbana” som jag gick på ingick sex olika moment, och vid varje momentslut/start så stod man på en ytterst liten avsats som var fastsatt runt trädstammen. Sju meter upp i luften.

Det gäller således att gå på lina med stöd av rep som hänger lite här och där. Självklart är man säkrad vid en annan vajer som sitter en bit ännu högre upp. Men det blir garanterat inte lättare för det.

Man leker inte på sju meters höjd. När jag var ute på mitten av den första banan var jag skiträdd. Barnbarnen som står rakt under mig är mindre än myror. Benen skakar. Fingrarna är vita av det kramaktiga greppet kring ”balansrepet”. Jag törs inte titta ner. Jag vill till mamma. Jag vill dö.

Men som du förstår stålsätter man sig och smyger vidare till räddningen i trädet. Säger bara en sak: Indiana Jones, släng dig i väggen.

Det hela var ruggigt kul, en häftig adrenalinstänkare.

Efter det äventyret konverterade (ett favvisord) vi till Premiärlejon och bevistade Jonas Gardells premiärföreställning ”Tillfällig gäst i ditt liv”.

Jonas Gardell är kul, det går inte att komma ifrån. En underhållande kille. Jag har faktiskt sett alla hans olika föreställningar. Man kan faktiskt ha kul utan att vara bög.

För tio år sedan körde vi honom på hans sommarturné. Vid ett tillfälle slängde han köttbullar på en servitris för han tyckte bullarna var dåligt stekta. Som sagt, Mr Jonas Riksbög Gardell, en underhållande kille.

Vad var det jag sa?

Precis som jag förutspådde i min nya kristallkula så vann Bajens hockeykrigare lätt skottstatistiken med 28-26 mot lantisarna från Växjö. Dessutom fick en av Växjölirarna bäras ut på bår efter en tackling. Jojo, så kan det gå om man står i vägen för en målmedveten Hammarbyare.

I övrigt körde Svempa och jag hur lugnt och säkert som helst, laglig hastighet, med rätt skattemärke på regskylten och en ursnygg parkering jäms med Växjö ishall. Eller Växjö Lakers Doom, som de säger lokalt om platsen. Är man inte storstad vill man åtminstone låta som en sån.

Men det är tufft att vara turistbusschaufför. Själv kom jag i säng kl 05 i morse efter resan, men var pliktskyldigt på kontoret kl 10. Det är tufft att vara egenföretagare också.

Exakt hur tufft det är att vara turistbusschaufför kan du läsa om i senaste numret av Busstidningen. Ovan nämnde chaufför Svempa har skrivit en insändare. Ett jättebra inlägg som du bara måste läsa. Jag ber att få citera det viktigaste:

”Tack och lov arbetar jag för en människa som har ett stort hjärta, stort mått av humor, torrt på fötterna, rikligt med livserfarenhet och ett stort mått av sunt förnuft”.

Det är mig han beskriver. Äsch då, kontrar jag lite blygsamt.

Landsortsvarning

Ikväll lirar Hammarby Hockey mot Växjö. I metropolen Växjö. (Fniss)

Jag och Svempa kör bussen. Inga olagliga genvägar, inte köra för fort, inte gruffa med andra trafikanter, vägskatten betald och en snygg parkering utanför ishallen. Det är vad som gäller för Svempa och mig.

Men hockeylirarna från Växjö får se upp, våra medföljande hockeytuffingar är inte att leka med i år. Det blir tuffa tacklingar, alla inte helt rena, kanske nån checking from behind, minst tre rökare i krysset plus en och annan tripping kan de räkna med.

Bajens lirare har käkat taggtråd i tre dagar nu och är FARLIGA.

Boktipset

Har just avslutat Håkan Nessers En Helt Annan Historia. Han skriver bra, men här har Nesser underpresterat.

En lång historia som avslutas hastigt och lustigt, som man säger. Det kändes som om han skrev och skrev och skrev och plötsligt kom han på att han måste snickra ihop slutet också. Och det gjorde han på några sidor bara. Kändes inte bra.

Nästa boktips är almanackan för 2008. Köpte den i lördags i Trosa Bokhandel, en härligt gammaldags bokhandel. Fick ett tips att den kommer att bli en försäljningssuccé, så det gäller att vara ute i god tid om man vill ha den skinninbunden. Och det vill väl alla.

Almanackan börjar med en härlig intrig om måndagen 31/12 ska vara röd eller svart. Lite spännande sådär så hamnar den mittemellan två röda dagar. Skaplig början alltså.

Jag har inte hunnit längre, tänkte vänta lite med att läsa ut den, men jag lovar att recensera den i slutet av 2008.

Jag är en kristallkula

Idag på faxen kom ett nyhetsbrev från BR. Där framgår tydligt att Anna Grönlund verkligen jobbar för medlemmarnas bästa. Det är bra.

Uppenbarligen läser hon även min blogg. Det är också bra men samtidigt en smula oroande. I nyhetsbrevet står nämligen att hon ska på konferens. I Barcelona av alla ställen. Det besöket har jag ju redan redogjort för i mitt förra inlägg.

Men snälla rara Anna, när jag skrev min blogg häromdagen så var det bara på skoj. Du behöver inte göra exakt så som jag beskrev, bara för att fånga allmänhetens intresse. I alla fall inte med Jan-Erik Kjellberg. Du måste välja någon med lite s.k. mediautstrålning. Det är det som är själva tricket.

Till övriga mötesdeltagare vill jag bara påminna: Glöm inte kameran!

Håll med om att jag fått en märklig gåva av Vår Herre. Hela jag har blivit en kristallkula, jag är inte längre någon bussgubbe, jag har konverterats till spågubbe.

Sexskandal skakar bussbranschen

Så kul det vore att läsa en sån rubrik på löpet från Sveriges i särklass sämsta tidning, Expressen.

Tänk att då inne i tidningen få läsa om senaste förbundsmötet:

Efter en stundom hetsig debatt, med osedvanligt många frispråkiga talare, om bussbranschens framtid, vankades middag på Hotell Zanzibar i Barcelona. Ett av många hetsiga diskussionsämnen var om det var rimligt att på medlemmarnas bekostnad ha ett förbundsmöte i Spanien och inte i Stockholm.

Enligt obekräftade uppgifter flödade spriten under den kommande middagen och klockan tre på natten sågs bussbranschens nya Leading Lady Anna Grönlund förvånansvärt lättklädd i hotellkorridoren tillsammans med nye ordföranden Anders Lundström, BussLink.

”-Vi har bara ett förtroligt samtal” var hennes enda kommentar innan hon låste in sig på toaletten för att skydda sig mot fotograferande styrelsekollegor.

Fullt slagsmål utbröt sedan kort därefter i hotellets pianobar när Jeanette Larsson, Scandorama, med knytnävarna gav sig på Johan Ekman, Interbuss.

”-Han tror han alltid vet bäst” kommenterade Jeanette påhoppet. I samma veva hamnade ytterligare tre manliga styrelseledamöter i handgemäng med varandra. Orsaken tros ha varit svartsjukedrama.

På morgonkulan, istället för tuppkackel, kunde från köksregionerna höras Mikael Nilsson, Tjörnarpsbuss, vråla ”Jaug äer en gausapaug från Skaone…..

Kort därefter anlände Polisen och utrymde hotellet från alla svenska journalister. Enligt uppgift häktades två svenska styrelseledamöter, men släpptes senare under dagen.

Tyvärr tror jag tror att alla är alldeles för rekordeliga för att nåt sånt här ska kunna hända i verkligheten. Men hoppas kan man ju alltid.

Som jag sagt tidigare, det behövs lite mer rock´n´roll i bussbranschen för att allmänheten ska tycka den är spännande. Så upp till bevis nu nya styrelsen.

Okoncentrerade medarbetare

Vi har det inte lätt. Trafikledaren sliter så hårt att han till och med måste ta av sig skorna.

Vår nya medarbetare Elsa bara lallar omkring och ställer till otyg. Te.x anses en trafikledares sko särskilt intressant att sno åt sig för att undersöka lite närmare på annan plats.



Förstår du nu hur jag har det på kontoret? Och det är min uppgift att hålla ihop allt. Det går ju inte.

Miljözonseländet

Äntligen. Äntligen har nu Polisen omprioriterat en smula. Idag tisdag hörde jag på radion ett reportage där Polisen åkte runt och kontrollerade vilka bussar som var tillåtna att köra i Stockholms miljözon.

Ett flertal ryska bussar fick bärgas ut ur stan. De fick inte ens köras raka vägen ut, bärgning var enda alternativet att få bort skrotet.

Boten för detta brott är 1000 kr plus bärgningskostnaden som bussägaren själv måste betala. Tillkommer förnedringen inför passagerarna plus kostnaden att hyra ersättningsbuss, så i slutänden blir det ett rätt stort hål i ”plånkan”.

Nu kommer Polisen att prioritera denna koll några veckor framöver, och jag hoppas att även fubbande svenska bussar blir bortbärgade. För det är inte bara ryssar som bryter mot miljözonslagen, även svenska företag med ej miljögodkända bussar rullar omkring här.

Men nu ska de här nedslagen i verkligheten förhoppningsvis skrämma bort de sista resterna av fuskare som kan jämställas med de idrottsmän som dopar sig. Att fuska sig fram genom livet är inte okey, inte ens i bussbranschen.

Sen kan man ju faktiskt tycka vad man vill om rättvisan i att vissa bussar blir bortbärgade medan kryssningsfartygen står här dygnsvis och bara vräker ut avgaser som är allt annat än bra för vår miljö.

Men då är det okey, särskilt som nån nolla till politiker står där på bryggan och tar åt sig någon slags ära att tillföra Stockholm så många turister.

Bajen rules

Shalalala, shalalala H-A-M-M-A-R-B-Y. Jag har stått i klacken. Mitt i dessutom. Men nu snackar vi inte fotbollsklacken utan hockeyklacken, Bamsingarna.

I helgen var det träningsturnering i Ånge. Race-ade upp med bilen i lördags morse, och kollade in finalmatchen på eftermiddagen. Bajen vann. Titta gärna in på Hammarbys webbsida, du hittar länken ute till höger.

Visste du att Hammarby hockey har Sveriges trognaste klack? Till denna träningsturnering 45 mil norr om Stockholm och i en liten gudsförgäten håla som heter Ånge, hade ca 15 supportrar tagit sig för att heja på sitt favvislag. De lät som 100.

Men usch vilka fula ramsor de har i sin repertoar. Inget för småbarnsöron precis. Men likväl stod Ånges unga garde och tittade med stora tefatsögon på denna i dera ögon utomjordiska klack. Stora läbbiga farbröder klädda i grönt och med ölburkar i händerna sjungande fula ord.

Men de är rätt harmlösa ändå, Bamsingarna, i all vänskaplighet stoppade de bl a alla bilar i Ånge och bjöd på kakor. Det uppskattades av befolkningen.

På kvällen hade vi i styrelsen grillparty med boysen och sedan var det bankett på hotellet. Efter att ha kollat in Bajens söndagsträning i hallen i Ånge race-ade jag hem igen. Attans så vackert det är i Norrland förresten.

Nu ska jag berätta en grej som du bergsäkert inte hade en aning om. Det var min pappa som 1959 kom på idén med reklam på hockeytröjor.

Synd att han inte fick provision på all tröjreklam, då hade jag inte varit bussgubbe, då hade jag varit rik.

1 år yngre idag

Det blev idag helt fastslaget att jag är yngre än vad jag känner mig. Idag har jag nämligen födelsedag. Det är en årligt återkommande tradition jag har. Ännu så länge.

En aning överraskande så fyller jag bara 56 år. Själv trodde jag sedan länge att jag skulle fylla 57.

Livet leker, jag har fått ett extra bonusår. GRATTIS till mig säger jag. Frågan är nu om jag ska ta ett s.k. friår för att liksom komma ifatt min egen ålder. Eller bara jobba på som vanligt, det är ju rätt kul det också. Ibland.

Som present från familjen fick jag en äventyr på en höghöjsbana, dvs där man knallar omkring på rep typ 6-10 meter över marken. Numera får jag så kul presenter, i år höghöjdsäventyr och förra året en skivinspelning. Resultatet av den kan du lyssna på om du klickar någonstans här ute till höger.

Men idag säger jag framförallt grattis till min mor som också fyller år idag. Nånting strax över 80. Hon är som en elitidrottare. Hon ger sitt absoluta max, då vet hon att det finns 20 % dolda krafter kvar i kroppen i alla fall, och så tar hon i för 25 % för säkerhets skull. Det är så vinnare gör.

Igår var hon nära att gå för långt. Hon var med på en SällskapsResa till Vikbolandet och där blev det för mycket. Det var så illa att chaufför Svempa, du vet han med sin trafikbrottsliga rådgivningsbyrå, var tvingad att tillkalla ambulans till morsan.

Det blev syrgas, dropp och EKG redan i ambulansen som sedan med både blåljus och sirener körde in till sjukhuset i Norrköping.

När Svempa ringde mig och meddelade detta, snittade jag själv i hundraåtti ner till sjukhuset i Norrköping. Eller lasarettet som di säger utsocknes.

Hon mådde då hyggligt bra, men de behöll henne i alla fall över natten för observation. Ingen större fara, men tanter över 80 borde ta det lugnare. Tänk på det morsan.

Jag har Wallraffat

Är du tillräckligt gammal för att veta vem Gunther Wallraff var, och vad han gjorde? Inte? Då får du ”Googla” lite.

Jag gjorde nämligen en Wallraff i lördags. Klädde mig i vanliga kläder, anlade lite skägg på hakan, tog med mig hustrun och åkte på en resa med SällskapsResor. Resan var Vadstena och Göta Kanal.

Det var ju riktigt roligt. Avgång från Cityterminalen exakt på minuten och hemkomst 5 minuter efter utsatt tid. Kan inte bli bättre. Strålande reseledarinsats av Ulla-Britt som var precis som en reseledare ska vara. Kunnig och berättarglad med lämplig info om passerade omgivningar ungefär var 15:e minut.

Kaffepaus med fika och bröd. Bussförare Micke var en trevlig och servicevänligt chaufför som dessutom körde väldigt lugnt och bra. Härlig båtresa på Göta Kanal med en passande laxmåltid till lunch.

Nu förstår jag bättre varför antalet resenärer hos SällskapsResor hittills i år har ökat med 100 %. Det var det jag ville ta reda på och nu vet jag varför.

Eftersom jag även är bussbranschens självpåtagne kulturbärare så kollade jag igår in filmen Göta Kanal 2. Bara som en jämförelse liksom. Man kunde rätt snabbt konstatera att de behövde i alla fall inte lägga några stora pengar på en manusförfattare, för något manus tror jag inte fanns. En sämre kalkonfilm går väl knappast att uppbringa. En modern Åsa-Nisse-film, det är vad det är. Möjligen, eller rent av troligen, är nog ändå filmen Buss till Italien ännu sämre. Den filmen har jag recenserat i ett tidigare inlägg.

Men att i Göta Kanal 2 se alla dessa kända och duktiga skådisar i alla möjliga och omöjliga biroller var en höjdare. Men varför var inte vår Svempa med?

Toyotatest 1

Familjens första Toyota har nu införskaffats. Inte jag, utan Sofia. Hon, med mig i släptåg, var och hämtade sitt nya kap i går kväll.

Det bidde inte ny kärra för henne, vi - eller snarare hon själv - hittade istället en begagnad Toyota Yaris istället för en sprillans Toyota Aygo. Hon hittade en med tillägget Sportedition, med "kjolar" runt om och en liten spoiler på bakrutan. Skitlöjligt.

Fast Sofia anser det vara gulligt. Ja, du hör ju själv vilka olika kriterier vi har på bilutseende.

Så några vägledande förklaringar för dig som är ny bloggläsare:

Sofia = min dotter tillika ansvarig för vår resebyrå SällskapsResor. Bor lyckligtvis inte längre hemma hos mor och far.
Toyota=välkänt bilmärke från Japan
Toyota Aygo= minsta pluttebilen som tillverkas
Toyota Yaris=något större pluttebil än Aygo. Drar blott 0,5 l /mil.

Om tid finnes ska även jag snart provköra en större Toyota. Har ännu inte fått tummer ur, ja du vet vad, för det än.

GAAAAHHHHH !!!!!!

H J Ä L P ! För första gången i min världshistoria vet jag inte vilken bil jag vill ha. Det är dags att byta, och jag kan inte sova.

De senaste 3 åren har jag kört status-Merca så nu känns den biten klar. Nu kan jag köra Svennebil igen. Det är okey.

En status-Merca är definitivt inte värd sitt pris. Inte som ny, men som begagnad är den ett fynd. Särskilt min. Vill du köpa? Sänd ett mail så berättar jag mer.

Men nu då? Vad ska jag ha nu? BMW, en mindre Merca, Volvo V50 alt Volvo V70 eller kanske en Toyota Avensis 2,4 Executive?

Ford, VW, Opel säger du. Never, säger jag. Hade en ny Opel en gång. Den rostade ruggigt fort. Det gör de säkert inte nu, men ändå, en gång rost alltid rost. Ford, VW och några till går bort direkt för att de heter så fult.

Toyota Avensis känns som ett fynd jämfört med konkurrenterna. Välutrustad redan från start. Snygg och elegant på en och samma gång. Tidigare fanns den inte ens i mitt medvetande när jag funderade på bilval men från i fredags står den väldigt högt på min lista.

Råkade snubbla över den i en bilhall när jag var med Sofia som skulle titta på den bil som ligger högst på hennes lista, en Toyota Aygo. Hon ska också byta bil. För henne är det så liten och billig bil som möjligt som gäller. Jag har andra kriterier.

När jag snubblat färdigt blev jag kär direkt. I Avensisen alltså, så jag högg tag i en försäljare och så var affären i gång. Offert kom på mailen under eftermiddagen och snart ska jag provköra.

Sen får vi se. Återkommer självklart med rapport, för nu förstår jag att hela bussbranschen skakar av förväntan. Vilken bil ska han välja? Jag känner att förväntningarna är precis lika höga som inför den kommande rapporten om den havererade kopplingen på en av våra Setrabussar.

Utredning pågår nu för fullt i Vetlanda om det är materialfel eller människofel när en koppling måste bytas TVÅ gånger under loppet av 2 år och 18900 mil. Särskilt som våra övriga Setror klarar mer normala 25-40 tusen mil på ETT byte. Vet inte om jag nämnde det, men fakturan på kopplingsbytet landade på 40 tusen ink moms.

Spänningen är nu oliiiiidlig. Bilbyte eller bussbyte. Eller både och. Men vi söker fortfarande fler bussförare, helst såna som kan hantera en Setrakoppling.

Platsannons

Nu går vi nästan på knäna. Vi behöver fler turistbussförare.

Känner du dig manad, skicka ett mail till goran@stockholmsbuss.se eller ring 08-623 03 80 och berätta varför du tycker att just du är rätt person. Självklart vill jag veta dina tidigare meriter, hur gammal du är och annat som du tror kan vara av värde att veta om dig.

Vi behöver allt från ”extrainhoppare” till fulltidare. För rätt person kan fastanställning diskuteras. Om du själv inte känner dig manad, berätta gärna för andra att vi söker bussförare.

Dårar

”Se upp för dårarna” är en svensk film som har fått lite priser. Vill bara lite anspråkslöst berätta att en av statisterna i filmen jobbar på StockholmsBuss som chaufför. Svempa kallas han. Jo, det är han som ger trafikbrottsliga råd till mig. Självklart spelar han polis i filmen. En klart felaktig casting. En polis måste vara moraliskt felfri. Aldrig ens fubba med olagliga genvägar.

En replik har han och den sätter han klockrent. I resten av scenen har han ett minspel, filmat i närbild, som består i ett menande ögonkast till sig kollega.

En klart lysande talang som inte står Persbrandt efter. Svempa har även spelat snickare i en Björn Skifs-film om ett ruttet hus och så har han setts som läbbig gangster i en TV-serie plus en hel massa andra produktioner. Jag är glad att han jobbar på mitt företag och inte på Dramaten.

Apropå kultur. Nu har jag även läst sista delen i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander, Mikael Jävla Blomkvist och Erika Berger. Om du inte orkar läsa dem så kan jag berätta följande: Lisbeth dör inte, Mikael dör inte och Erika dör inte heller. Däremot är det rätt många andra som dör, den sista tämligen spektakulärt och ovanligt.

Jag har skrivit det tidigare, böckerna är väldigt läsvärda, men läs de i rätt ordning, annars blir det pannkaka.

Kriminell

Jag har börjar tappa greppet. Jag är på väg utför. Jag är på väg att bli tungt kriminellt belastad.

Häromveckan blev jag ju ertappat som en skattebrottsling pga obetald vägskatt i ett dygn eller så. I går eftermiddag blev jag tagen på bar gärning av en MC-polis.

Hade jättebrådis till ett styrelsemöte med Hammarby Hockey och när jag startat min färd in mot staden så upptäckte jag att trängselskatten inte gjort ett dyft för att förbättra eftermiddagstrafiken. Det var således knappt styrfart på vägen in mot stan.

Jag följde då ett tips från en av våra chaufförer, vi kan kalla honom Svempa. För att skydda honom skriver jag hans namn i oläslig text så ingen kan identifiera honom som den som ger brottsliga råd. Han berättade i somras för mig om en fiffig smitväg förbi Haga Norra. Nu som då följde jag hans råd.

Men NEJ, fuck, den här gången står en MC-polis och vänligt vinkar in mig till kanten. Mitt svåra brott bestod i att jag körde över Råsundavägen där endast bussar får köra över.

Polismannen var dock en förtjusande trevlig karl och han gratulerade mig bl.a till att i alla fall välja ett av de billigare brotten. Sen stod vi där och hade trevligt ett bra tag och kontrollerade min körbehörighet likväl som min nykterhet. Alles okey. Behöver jag nämna att jag kom försent till mötet?

Men man måste ändå se positivt på saken. Nu har ju jag, Göran Demnert personligen, sponsrat polismaktens MC-sektion. Tusen spänn, som min manöver kostade, räcker ju till flera veckors bränsle för polismannens MC. Jag är stolt över mitt bidrag.

Med tanke på min nu klart ökande brottsliga trend, inväntar jag nu när som helst en fullutrustad pikéstyrka som ockuperar kontoret och fängslar mig för något brott jag enligt all tillgänglig statistik snart kommer att begå.

Har man en gång fastnat i kriminalitet så är sannolikheten oerhört stor att man fortsätter. Nästa blogg kanske produceras i hemlighet bakom galler och som smugglas ut av min advokat. Jag bävar inför framtiden.

Semestersammanfattning

Snart åter i tjänst. Här kommer en kort semestersammanfattning:

*Två dagar på Kolmården med barn och barnbarn.

*Segelbåten på rymmen. Upphittades och bärgades precis innan elaka klippor.

*Målade 1,5 trädgårdsmöbelstol. Det kommer ju fler somrar så varför ha bråttom?

*Magbesvär. Akut läkarvård via gräddfilsförsäkringen fixade problemet.

*Amatördoktor. Medicineringen gav mig biverkningen Nässelfeber när vi befanns oss i Nynäshamns gästhamn. En ickekul händelse.Telefonkonferens med vårdsverige löste problemet på två dagar.

*Motorstopp på Mysingefjärden precis innan angöring på Utö. Rätt knepigt att segla in i en fullsatt gästhamn så jag avstod från den underhållningen. Meckade lite så vi ändå hackade oss in till kaj för motor. Igensatt bränslefilter. Igen. Nu lovar jag att byta filtret innan hon går i sjön nästa år.

*Besökte kompis Norrmannen med familj på en ö i yttersta havsbandet. Stugan de bodde i har dekorerats av Evert Taube som dessutom skrev Havsörnsvalsen i denna stuga. Respekt.

*Såg två Havsörnar ”lajv”. Mäktiga flygfän. Visade sig att det är vuxenpoäng på att ha sett livs levande Havsörn.

*Läst 1197 boksidor fördelat på två Stieg Larssonromaner. Rekommenderas. Men läs de i rätt ordning. Nu ska jag klämma den sista delen av hans trilogi.

*Sista seglingsdagen bjöd på fantastisk segling. Äntligen. Det har överlag varit usla seglingsvindar för oss. Med fantastisk segling menas när båten seglas i absolut toppfart och det inte ens går att trimma en tiondels knop ytterligare. Fråga de berömda seglarna Mange Ohlson eller Roger Nilsson om du vill veta mer. De fattar känslan, för det är samma känsla oavsett om du seglar i super-duper-elit-divisionen eller i lägsta semester-cruising-divisionen dit jag räknas.

*Semesterns sista lördag och söndag ägnades åt att vara hundvakt. Klart jobbigare än att passa barnbarn. Barnbarnen bits i alla fall inte när man leker.

Ja, det var väl i stort sett hela semestern i kortform. Intressant va?

På söndag kväll börjar allvaret. Första tennismatchen för säsongen. Jag känner mig fet, ful, otränad och lika spänstig och rörlig som ett fyllt oljefat.

Efter matchen är det dags att jag ställer om mig själv i ”working mode”. Ska bli ”jättekul”. (sista meningen flödar av ironi)

Den där nyanställde

Efter avmönstring efter 10 seglingsdagar hade jag igår ett möte med Elsa, vovven som på måndag börjar sitt jobb som friskvårdsansvarig. Jag tänkte jag skulle dra lite regler, målsättning och lite sånt.

Men ett problem uppstod rätt omgående. Hon hade väldigt svårt att sitta still, lyssna, och engagera sig i vårt samtal. Jag misstänker att hon möjligen lider av ADHD, dvs hon är överallt och ingenstans. Samtidigt.

Dessutom tror jag inte hon har förstått att hon har vallhundsgener från Australien i sig. Hon tycks tro att hennes livslinje går tillbaka till någon sällsynt artvariant av Pirayasläktet som äter människofingrar och människofötter.

Jag hoppas att du kan ringa till vårt kontor nästa vecka. Jag har personligen otäcka föraningar att hon, istället för att få oss i form, tuggar i sig telefonledningar, växelkablar samt modemkopplingar. Plus ett och annat finger på övriga anställda.

Når du oss inte, sänd röksignaler. Eller skriv ett brev.

ISO-bluffen

Semester har den fördelen att då kan man läsa ikapp sig i diverse tidningar. Sveriges ledande bussbranschtidning, Tidningen Bussbranschen, slår i senaste numret upp en stor artikel om den s.k. ISO-bluffen.

Där berättas att många bussägare låtit ”sig luras”, att för hundratusentals kronor låta ISO-certifiera sina företag.

Att få en ISO-certifiering är ingen lek. Massor med tid och energi går åt, förutom att betala snuskigt dyra avgifter till diverse skumma konsulter.

Och för det får man…ingenting. Inga nya kunder och definitivt inte bättre lönsamhet.

Men herrejesus, det är ju meningen att man ska använda den hjärnkapacitet som varje levande människa får med sig vid födseln. Jag tror inte att alla har fattat den poängen.

Det är tillåtet att tänka själv, det är tillåtet att göra egna bedömningar och det är tillåtet att fatta egna beslut.

Gör man det, och det har man väl gjort om man certifierat sitt företag, så ska man ta mig f… inte gå ut och gnälla över det värdelösa med ISO. Tig och lid. Det är det som gäller om man själv fattat ett felaktigt beslut.

Mitt företag är inte ISO-certifierat och det kommer heller inte att bli det. I vår affärsidé ligger inte den kundgrupp som eventuellt, alltså eventuellt frågar efter det.

Jag kan däremot garantera att mitt företag i många fall är tjugo gånger bättre än vissa av de företag som köpt sig en fullständigt värdelös ISO-certifiering. Så är det bara. Kan vara bra att veta.

Bovar och banditer

I vår bransch har det funnits, och finns tyvärr än idag, riktiga stolpskott. En fanns för några år sedan i Tumba och körde allt kolsvart. Det kostade honom några år bakom galler för bokföringsbrott. Vad han gör idag har jag ingen aning om. Krattar kyrkogårdar kanske.

En annan, som fortfarande är ett stolpskott och heter Ingemar, stryker omkring i Stockholm och lurar bussåkare. Även jag blev för ca 10 år sedan blåst av denne Ingemar. I dagsläget tror jag att han ristat in åtminstone sju, förmodligen fler, streck i jordhålan där han bor. Säkert hälften av hans ”trofeer” har slutat i konkurs liksom att han själv har minst en konkurs i eget namn. Eller tillsammans med ett offerlamm.

I tur att bli uppskörtad bussåkare är Mats, som trots högljudda varningsklockor runt hela Stockholm, ”gått på” denne bedragares löften om guld och gröna skogar. Men Mats väljer att inte se alla blinkande röda lampor eller höra alla varningssignaler. Ännu så länge tycker han sig bara se det utmålade guldet i skogsbrynet av den gröna skogen lika verklig som en hägring i öknen.

Att han kommer att bli blåst är redan klart. Och att hans eget s.k. varumärke så småningom kommer att få sig en ännu svårare törn än den redan fått.

Kanske står en ny buss en dag lite oväntad på hans gård, eller att det plötsligt börjar dyka upp konstiga fakturor för leveranser som Mats tydligen ”glömt bort”. Eller att hans, som han tror, egna uppdrag plötsligt körs av andra bolag.

Ack ja, denne Ingemar är ingen usel företagare. Han är sämre än så, för han är blott och bart en eländig skurk och bedragare. Inte bara det, för alldeles självklart är ohälsosamt låga priser en bedragares enda chans att få uppdrag. Dessvärre lurar låga priser även den bäste av kund till att välja fel leverantör.

Till och med Sverige största politiska parti anlitar denna man. Eller har gjort i alla fall. På en valturné för några år sedan hyrde de buss av Ingemar som de åkte land och rike runt med. De som körde fick all betalning kolsvart. Om höjdarna som åkte i bussen kände till detta vet jag inte, men så var det i alla fall.

Enda sättet att bli av med den här typen av slemmiga skojare är att inte jobba med vare sig honom själv eller de offerlamm han valt ut som samarbetspartner. Självklart trist för offret, men han är ändå förlorad, däremot är det nödvändigt för branschen att markera ett kraftigt avståndstagande mot skojare som ohämmat skor sig på andras bekostnad.

Jag = skattesmitare

Idag avslöjades jag som en eländig skattesmitare. Hade inte betalat vägskatten för en buss.

Sista dag var 31/7 och kl 1300 den 1/8 stoppade trafikpolisen i Stockholm bussen och påtalade att skatten var obetald. Tvärstopp, får inte köra en enda meter med obetald skatt.

Nu var de ändå lite hyggliga och lät oss få en tidsfrist för att betala. Stor aktivitet vidtog, jag fick lägga målarpenseln åt sidan för att i stället plocka fram både laptop och diverse betalningsutrustningar som lämpligt nog var en del av semesterpackningen.

Kl 1313 var skatten insatt på rätt konto och kvitto kunde uppvisas för polisen via fax.

Men allvarligt talat, kan verkligen trafikpolisen inte hitta på bättre sysselsättning än att jaga "fordonsskattesmitare" dagen efter sista betalningsdag? Det är väl ändå rätt rimligt att i semestertider ge i vart fall ett par dagars frist innan ordningsmakten lägger ner tid på en sån här skit. (f´låt uttrycket)

Fan också, jag som mådde så bra idag. Solen skiner, det är varmt, en ny grill har inköpts och trädgårdsmöblerna ska äntligen målas om.

Branschtidningar. För vem?

Läste en mycket intressant och djuplodande artikel om olagliga ryska bussar som kör omkring i Stockholm och spyr olagliga avgaser. Vi har ju ändå en miljözonslag i vissa städer, bla Stockholm så artikeln var mycket intressant.

Tre hela sidor garnerat med flera bilder i färg. Till och med en av våra bussar kunde ses på Slottsbacken där ett foto var taget.

På det hela taget en mycket intressant artikel. Problemet för mig just nu är att jag läste den i en lastbilstidning. Däremot kan jag inte påminna mig om att jag läst något motsvarande lika insiktsfullt i ämnet i någon av våra två branschtidningar.

Så herrar Ulo ”Uppnäsa” Maasing på Res o Trafik och Bjarne ”Rebellen” Wilmarsgård på Tidningen Bussbranschen. Varför kan jag inte läsa sådant i våra egna branschtidningar?

Varför skriver ingen av er insiktsfulla artiklar och intervjuer med var och en som sitter i BR:s styrelse? Varför skriver ni inte en enda artikel om de olika delföreningarna runt om i landet? Varför skriver ingen av er skjutjärnsartiklar om de som sitter i dessa styrelser? Varför ställer ni inga svåra frågor till dem?

Det är ju ni inom ”bussmedia” som ska vara något slags språkrör och informationscenter för oss bussbolag = läsare/prenumeranter. Skriv då för oss.

Ge oss lite djupare branschinformation istället för tramsiga hemma-hos-reportage om hur Ivar ärvde sin farfars fars häst som sedan byttes ut mot en vagn som sedan byttes mot en vagn med motor och som sedan ….och se så fint Ivars företag har utvecklats sen dess. Idag har de hela tre fina turistbussar på gårdsplanen.

Insiktsfulla artiklar beställes härmed. F´låt, jag menar fler insiktsfulla artiklar.

På semestern händer det grejer

Några första jobbiga, men kul semesterdagar på Kolmården, följdes upp av segelbåt på rymmen. Dagen efter det sa det pang i magen och akut doktorsbesök krävdes. Nåväl, ingen fara på taket, en dubbel dos penicillin under 10 dagar gör mig som ny igen.

Verkar vara en hästkur för enligt läkemedelsbeskrivningen tar den kål på både lunginflammationer, klamydiainfektioner i könsorgan (!), boreliainfektioner efter fästingbett samt även svårartade bihåleinflammationer. Står ingenting om inflammerade tarmfickor, vilket var diagnosen på mitt tillstånd. Får väl lita på att läkaren vet vad han gör och att han gett mig rätt medicin.

Dagen efter det, dvs igår lördag, kom den beställda bojstenen flera dagar tidigare än beräknat. Stor stress att ställa iordning och markera var den ska pluppas i.

När jag såg bojstenen undrade jag om leverantören läst min blogg och min niopunkterslista. Där står att jag ska skaffa värstingsegelbåt innan jag far vidare. Den här klumpen till bojsten som jag nu köpt väger ca 1 ton, och räcker säkert till en 50-fotare. Minst. Fast det var inte meningen att den skulle vara fullt så stor. Men ödet har tydligen en överraskning i framtiden....

Tänkte muntra upp med en bild, och tänkte att en bild på bojstenen är roligare än på min inflammerade tarmficka.

Fråga av allmänintresse?

Japp, nu har jag loggat ut. Från kontoret alltså. Men livet tar ju inte slut för det. Kanske till och med tvärtom. Jo just det, så är det.

Början av veckan ägnades åt barn och barnbarn. Två heldagar på Kolmården. Herreminjävlar så många barn det har avlats fram de senaste åren. Det kryllade av ungar, morsor och farsor runt hela Kolis. Kände mig nästan som en fossil. Endast några enstaka far- och morföräldrar kunde ses i myllret.

Vid tisdagsmorgonens frukost när vi satt och avnjöt måltiden och pratade om ditten och datten så höjde Albin, 3 år just idag, sin röst och sa ”- farfar, hur stor snopp har du?”

Vad i all världen svarar man en treåring på det? Medium, Large eller XL? Lyckligtvis ville han inte ens höra svaret för han fortsatte med något annat mer rumsrent ämne. Det kan ju lätt bli lite udda samtalsämnen med en treåring i högform.

Men det var kul på Kolmården. Men dyrt som attan. Och uselt skötta matserveringar.

Idag har min segelbåt slitit sig. Fästet nere i själva bojstenen gick uppenbarligen av. Ska inte kunna hända, har inte hänt sen Hedenhös men just idag och just min boj drabbades. Båten räddades i sista stund av en rådig familj som såg den drivande båten och strax innan några elaka klippor bordade dem den och bogserade hem den till sig.

Lyckligtvis bor de tvärs över viken, i och för sig en ganska stor vik, så jag kunde från min stuga genom kikaren se en båt märkligt lik min egen. Det var så jag fick tag i den.

Nu ligger den fast förankrad vid en brygga på en ö inte långt härifrån i väntan på att en ny bojsten ska levereras i nästa vecka.

Det händer mycket på semestern.

Gästskrivare

I mitt åttapunkterprogram, som sedemera utökades till ett niopunktersprogram, står klart och tydligt att jag inte ska stjäla andras ideér och texter. Så därför kallar jag detta inlägg Gästskrivare. Det låter bättre.

Denna spökskrivare är en nära familjemedlem som har en egen blogg, och som dessutom har mycket stor insikt i vår resebyrå SällskapsResor. Hennes målgrupp för sin blogg kan skilja sig en aning jämfört med min egen målgrupp, därav att språket är av annan art än när jag själv skriver.

I vårt register finns två riktigt tuffa russin. Förmodligen finns det fler än så, men just dessa har utmärkt sig genom att trots sin ålder (runt 90 pigga år) och sitt fysiska tillstånd (lunginflammationer och brutna ben) åka på de längsta och dyraste resorna vi har.

Frågan är nu - Är det ballt eller sorgligt?

Man kan tänka sig två scenarios:

1) Ballt
De är gamla, vet att de står med ena foten i graven. Stålarna finns på kontot och de inser att nu är sista chansen att slira runt med rullatorn och klämma ut det sista ur livet.

Följdaktligen åker de på alla de tuffaste resorna vi kan erbjuda. Smakar det så kostar det.

Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa, men de inser att han bara är ute efter att hindra dem från att spendera pengarna han hoppas ärva.

2) Sorgligt
De är dementa, förvirrade och helt oförmögna att avgöra vilket tillstånd de faktiskt befinner sig i.

Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa men de vägrar inse fakta. Istället åker de med på resor som de högst osannolikt får ut något positivt av.

Jag hoppas det första alternativet stämmer.

Fasen så enkelt det är att lösa skrivkramp, man bjuder bara in en gästskrivare. För stöld är det då rakt inte frågan om. Dessutom tänker hon låna min Merca idag.

Läsarreaktion

Från en mycket uppmärksam, välunderrättad och kunnig bloggläsare i England får jag veta att vissa svenska landsting förbjudit bärande av den s.k. Foppatoffeln.

Nu kan jag ju inte tro att det är resultatet av min blygsamma blogg och mitt förslag om att förbjuda bärandet av nämnda toffel, men man vet ju aldrig. Ibland är landstinget snabbare än Fantomen.

Självklart var jag tvungen att kolla några källor som London angav och visst, en viss skepsis råder från landstingshåll angående Foppas toffel. De säger att i skodonet finns ämnen som stoppar viss medicinsk utrustning.

Men jag undrar nu blott bara om de inte blandar ihop vissa saker med sporttidningsartiklar. Där har vi kunnat läsa att hockeyliraren Foppa har väldeliga problem med sina fötter och skridskor, men att för den skull, av hälsoskäl för andra medmänniskor, bojkotta hans plasttofflor är väl ändå att ta i.

Jag tror de menade att det är olämpligt att på sjukhus gå omkring i Foppas skridskor, de kan ju i vissa olyckliga situationer skapa stor oreda, det är ju helt klart, och så har media misstolkat detta utspel och trott att det var toffeln det gällde.

Så måste det ligga till. Foppas toffel är ofarlig, men bör varken köpas eller bäras. Det är så det ligger till.

The Land Of Jantelagen

Läste idag en artikel om IKEA:s framfart inom möbelindustrin. De expanderar så oerhört att ”vanliga” möbelaffärer måste slå igen.

Min tolkning av artikeln är att den var en aning missunnsam, lite sådär att nu jä… har IKEA gått för långt. Nu hamnar en del på bar backe pga att IKEA har blivit för stort och dominerande på marknaden.

Men hallå, ett företags livsnerv är ju att växa, men uppenbarligen inte för mycket. För då träder Jantelagen ikraft och förvandlar den hyggliga och genomvanliga Ingvar till Stora Stygga Vargen.

T.o.m stora MIO måste enligt artikeln skära ner. Jag som personligen verkligen stöttat MIO genom att köpa en svindyr soffa, en mindre svindyr skinnfåtölj och en rent av billig skinnpuffpall. För att inte nämna det nästan gratis tidningsstället.

Å andra sidan kan jag förstå att de har det svårt, för det möbeltempel som jag och hustrun bevistade var så himla tråkig, att jag var tvungen att konsumera för att inte hamna i koma.

Nä, nu hejar jag ännu mer på IKEA, kör över gnällspikarna bara.

Crocs

Den nya flugan i Sverige heter Crocs. Eller Foppatoffeln. Inget flygfä alltså, utan en plasttoffel. Eller en plastträsko. Så jä--- fula att svenska ord från Akademiens ordlista inte räcker.

De sitter nu på var mans fot i de mest hiskeliga färger. Och för varje skopar som köps så tjänar multimiljonären Foppa Forsberg ännu mer. Stålar föder stålar, så är det bara.

Skorna är så framgångsrika att det nu finns ett otal piratkopior till halva priset, för originalet kostar nästan en femhundring. Fattar inte att folk köper dem. Alla verkar ändå köpa dem och dessutom ha dem som ”vardagsskor”. Hu så hemskt. Osmakligt och stillöst. Rent av usch. Svenska Skorådet borde gå ut med Crocsförbud alla vardagar mellan kl 08 - 18.

Jag har två par, ett par svarta pirater och ett par blå original. Men allt du läser på den här bloggen är hemligt så berätta inte för någon.