Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, december 23, 2006

God Jul-rim

Till alla er som nu rattar en buss
Vill jag så gärna skänka en puss

Missuppfatta nu inte denna kärliga hälsning
Jag är inte som Ulo Maasing, ute efter frälsning

Att infiltrera gay-rörelsen är inte min grej
För jag är lyckligt gift med en underbar tjej

På StockholmsBuss arbetas det ofta flitigt
Även om det ibland känns tungt och slitigt

Guider, chaufförer och kontorspersonal
ger oss helnöjda kunder i tusental

Till just er jag skänker ett extra tack
Utan er insats vi vore inte ett smack

Nu väntar skinka, tomte och tindrande barnbarn
Vad mer kan man begära såhär i storstan

Förra stycket blev nödrim under tvång
ty jag envisas med att göra versen för lång

Igår vi traditionsenligt klädde vår gran
Nu står den och glittrar som bara fan

Granen ser ut att vara av plast
I toppen som vanligt Mördartomten är fast

Här är allt är som vanligt med jul-panik
Nästa år kanske maten kan köpas från fik

Fast egna familjeskinkan är såklart oslagbar
Så också godiset, gjort av barn och Far

Till alla i branschen jag vill säga God jul
Och hoppas att julen skänker er nåt kul

Att arbetet ni kan glömma för en stund
Och äntligen låta er fångas av John Blund

God jul även till alla kunder, vänner och läsare
Det är tur att man kan blogga, för min hals blir allt hesare

fredag, december 22, 2006

Undrens tid är ännu inte förbi

Idag fick jag ett mail från Stockholms lokala bussbranschförening. Där har man nu beslutat att skicka ut styrelseprotokoll till samtliga medlemmar för att vi ska få veta vad styrelsen gör. Perfekt, det är vi många som undrat över.

Kära branschkollegor, är inte detta helt fantastiskt - ett slags genombrott - och vi har inte hunnit längre än till 2006 och redan under det här årtiondet får vi vanliga, men betalande medlemmar, delaktighet i styrelsearbetet.

För inte kan väl mitt lilla försynta och anonyma förslag till uppror häromdagen ha något med saken att göra?! Näe, tänkte väl det.

torsdag, december 21, 2006

Äntligen

Årets längsta natt. Eller som en TV-reporter uttryckte saken i ett reportage om händelsen: ”- .. och i natt har vi alltså årets längsta dag”.

Radiopratare o chefredaktör

Någon gång i mitten av sjuttiotalet var Ulo Maasing radioryttare i Radio Stockholm. En kanonkanal som jag lyssnade på varje dag och Ulo tillhörde mina favoriter. Idag är Ulo chefredaktör för en branschtidning som heter Resor & Trafik där han bl.a skriver ledare.

Oftast väldigt bra och initierade. Jag läser de alltid och utfaller nästan lika ofta i ett medhållande hummande. I senaste numret gick han dock vilse i pannkakan. Men det gjorde ingenting för inlägget var i alla fall skrattframkallande och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Tack Ulo.

Ulo tycks på fullt allvar tro att om man gör en s.k. Wallraffare inom gayrörelsen så är det bara att hämta hem hur mycket guldpengar som helst, för människor med den typen av sexuell läggning spenderar otroligt mycket pengar på bl.a resor.

Men som sagt, man måste in i själva gayrörelsen, annars är det omöjligt låter Ulo oss veta med självsäker stämma. Eller penna. Jo, det är sant, han skrev så.

Ett annat tips, från mig den här gången, är att den som hakar på rymdtrenden, som just nu råder, kan tjäna multum på att ordna resor till månen. Problemet är att man måste ha lite insidekontakt med Nasa, men bortsett från den detaljen är det en kanonidé.

Vaddå, om någon seriöst laddar på Ulos idé att ”Wallraffa” inom gayrörelsen kan man väl lika gärna ”raffa” lite hos Nasa. Ungefär samma odds skulle jag tro.

fredag, december 15, 2006

Dags för uppror?

Läste att stockholmsborgarrådet Yvonne Ruwaida avstår halva sin lön. Den är för hög tycker hon. Det var ett bra initiativ. När man tycker något är fel ska man göra något åt saken.

Läste även att SL:s VD fick sparken igår. Det var ett bra initiativ. När man tycker något är fel ska man göra något åt saken.

Jag tycker att företrädarna för Svenska Bussbranschens Riksorganisation är för mesiga och tafatta. Något är fel. Ska vi göra något åt saken?

torsdag, december 14, 2006

Tävlingsdags

Förutsättningar:
Person A: En busschaufför med en buss.

Person B: En privat fastighetsägare med ett värdshus med en mindre vändplan/rondell runt en gräsmatta med kantstenar utanför entrén.

Citat 1: ”- Oj, för att få ordning på det här måste vi ta hit en grävskopa under en hel dag.”

Citat 2: ”- Oj, den skadan syntes knappt. Den hade jag lätt fixat med en spade på några minuter.”

Tävlingen går ut på att du ska para ihop citaten med rätt person. Och dessutom, nu kommer det svåra, att gissa själva händelseförloppet.

Alla som äger minst en buss och vid minst ett tillfälle besökt värdshus, restaurang eller motsvarande äger ej rätt att deltaga i tävlingen.

Så sätt nu igång och gnugga geniknölarna och lycka till i funderingarna. Eventuellt avslöjas rätt svar i ett kommande inlägg.

torsdag, december 07, 2006

Marknadsföring

Läste i DN idag att från nyår tappar SJ monopolet på spårlagd chartertrafik. Connex hoppade direkt på tåget (!) och startar från januari konkurrerande trafik upp till fjällen.

Enligt artikeln tar SJ det hela med ro, och tycker att det blir spännande med konkurrens. Den perfekta kommentaren från SJ-håll blev ”-vi kommer då att öka vår marknadsföring betydligt”.

Då kommer min följdfråga: Vad tycker t.ex vår branschorganisation att vi i vår bransch ska göra för att höja bussbranschens status och för att vi ska synas i mediabruset? Eller är det en sak som ska genomföras av varje enskilt bussbolag? Ja, om man vill marknadsföra t.ex specifika linjer, men det skulle minsann inte skada att göra en övergripande marknadsföring av turistbussen som färdmedel.

Personligen tycker jag att frågan om att marknadsföra turistbussen som ett bra transportalternativ är betydligt viktigare än att starta en omröstningstävling på en ganska anonym och undanskymd webplats, nämligen BR:s egen.

Vem riktar sig denna omröstningstävling till? Vilken privatperson har något som helst ärende som gör att man bara måste leta reda på Bussbranschens Riksorganisations websida för att ens få reda på att tävlingen existerar?

Kanske tävlingen riktar sig till bussbolag, men vilket bussbolag känner för att rösta fram en konkurrent till ära och berömmelse?

Slutsats: Jag vill att de mycket dyra pengar som mitt företag årligen betalar till BR ska användas på ett förnuftigt sätt som gagnar mitt företag och den bransch som vi arbetar inom. Att utlysa fåniga och anonyma tävlingar gynnar varken mitt företag eller branschen som helhet.

onsdag, december 06, 2006

Vagnsbrist?

Stockholm får nog ändå betraktas som en storstad i all dess bemärkelse. Bland mycket annat har vi också begåvats med Pendeltåg och Tunnelbana. Båda typerna har vi haft i årtionden.

Trots detta faktum går SL ut i radion i stort sett varje vardagsmorgon och berättar om förseningar och inställda avgångar för både Pendeltåg och Tunnelbana. Skälet är nästan alltid vagnsbrist. Vagnsbrist!

Resandeströmmen är nog rätt konstant under både morgon- resp kvällsrusning. Att då inte ha en ”vagnpark”, eller snarare ”tågpark”, som överensstämmer med resandeantalet är ju såååå dåligt.

Man kan ju lätt tycka att efter 30-40-50 års trafik borde ju någon på huvudkontoret någon gång under den tiden kläckt idéen om resandestatistik, eller hur?! Och någonstans på vägen borde ju avdelningen som sätter tidtabellerna stämma av med folket på inköpsavdelningen hur många vagnar det behövs varje dag. Hur svårt kan det vara?

Det är väl också självklart att saker går sönder – säg den bussåkare som inte känner till det – men en så stor aktör som SL borde väl självklart ha en tåguppsättning som räcker även i krisläge.

Ibland är jag helt säker på att det är Samhall som driver kollektivtrafiken i den här stan.

söndag, december 03, 2006

Stolliga föräldrar

Absolut, gångtrafikanter har rätt att gå över övergångsställen utan att behöva stanna och kontrollera om det kommer någon bil. Absolut, ALLA bilister är nu SKYLDIGA att stanna för att släppa över gångtrafikanter.

Vad jag däremot inte förstår, hur mycket jag än försöker, är varför i synnerhet föräldrar med barnvagn testar denna regel med döden som insats. Inte deras egen förstås, däremot sätter de sina barns liv som insats.

Väldigt väldigt ofta ser jag både mödrar och fäder, som utan att se åt vänster med bestämda steg kliver rakt ut i gatan. Självfallet med barnvagnen framför sig, och ofta med spikraka armar. Jag tror det är för att de själva inte vill bli påkörda.

Enligt min personliga åsikt kan det bara vara en hjärndöd människa som riskerar sitt barns liv för att ha rätten på sin sida.

Apropå barn. Jag har nu fått ett skarpt och tydligt klarläggande från Svenska Ambassaden i Bryssel angående nya EU-medborgaren Agnes utseende. (se tidigare inlägg)

Hon är inte alls normalful som jag skrev. Hon är jättesöt. Det var kamerablixten som gjorde att skönheten inte riktigt kom till sin rätt. Nytagna bilder utan blixt ger föräldrarna helt rätt, Agnes är bland det sötaste jag sett på länge.

Jag har nu för säkerhets skull gjort några fälttester på mig själv. Med blixt ser jag för jävlig ut, men om jag fotar mig i skum belysning utan blixt så kan man faktiskt ana vissa klassiska skönhetsdrag.

För att inte förstöra julen så vill jag dessutom påpeka att rubriken inte avser Agnes föräldrar.

fredag, december 01, 2006

Glädjeinköp

Mitt brorsbarns födelse (se föregående inlägg) gjorde tydligen ett större avtryck i mitt känsloliv än jag någonsin kunde ana.

För att fira denna stora händelse kände jag mig nämligen nödsakad att till mig inköpa en ny navigator. Jag liksom drogs till affären som av en osynlig hand. Jag tror det var Agnes hand.

Ah, ytterligare en onyttig boy toy säger du. Icke säger jag. Den är helt och hållet inköpt å tjänstens vägnar och om, jag säger om, jag skulle ha vägarna förbi Bryssel igen så leder den mig rakt fram till nya släktingen Agnes. Att hitta i Bryssel är knepigt utan tekniska hjälpmedel, så är det bara.