Förklaring

Ja alltså, den där resan till Venedig, som jag råkade nämna i ett inlägg runt julafton, det är dags att åka nu. Skulle kunna vara en lillfingerkonvalecensresa (svårstavat ord). Men det är det inte.

Själva resan är överhuvudtaget ingen privat resa om du nu trodde det. Näe serrö, hustrun är särskilt inriktad på den internationella transportutvecklingen.

Avsikten med resan är att vi ska kontrollera den intereuropeiska infrastrukturella transportlogistiken med hänsyn till populationens ålderstruktur. Särskilt intressant är att studera tidtabeller och hur de håller med hänsyn tagen till områdets specifika vägnätskaraktär.

Oerhört intressant att kunna jämföra med t.ex Stockholm som i mångt och mycket påminner om just Venedig och dess rika vattenflöden. Det är av yppersta vikt att vi på företaget håller oss ajour med den internationella transportutvecklingen i dylika områden.

Det är så typiskt, alla tror att intressanta studieresor bara är orgier i privata nöjen, när det i själva verket är hårt arbete som gäller.

Det skulle förvåna mig mycket om vi skulle få tid till ett endaste privat restaurangbesök när solen går ner i horisonten, samtidigt som vi skulle dricka något utmärkt lokalt vin.

Eller att med en galant gondolförare sakta glida fram genom sagolika kanaler och under medeltida broar sjungandes O Sole Mio. Det skulle verkligen förvåna mig.

Tunggung

I går kväll var jag och hustrun på konsert i Konserhuset i Stockholm. Du vet den där fulblå sockerbiten i Stockholms city.

Vi lyssnade på Volgograds Filharmoniska Orkester, med Eduard Serov som dirigent och Rolando Saas som konstergitarrist.

Jo du läste rätt, Volgograds Filharmoniska Orkester. Jag, George D, var på konsert med VFO. Ingår i vår familjeinterna kulturutbildning för en musikalisk mångfald och kulturrik ålderdom.

Man kan säga så här: Stones rockar betydligt fetare, men Rolando Saads avslutningsnummer Concierto de Aranjuez, gav mig faktiskt lite gåshud. Rackars vad han satte det stycket.

Bandet, eller f´låt orkestern, kör en Sverigesväng och har kvar att besöka Malmö, Västerås och sveriges kulturhuvudstad Växjö.

Så lite Konserthusbonus: när jag gick i klass 6 bodde en tjej som heter Mona i en lägenhet som ligger högst upp i Konserthuset. Hennes pappa var vaktmästare och det var deras tjänstebostad.
Mona fixade klassfest i Konserthuset och vi sprang omkring och busade och lekte, bl.a Ryska Posten. Britt-Marie valde en puss av mig och senare under kvällen frågade hon chans på mig.

Jag uttryckte det då som att vår utbildning var betydligt viktigare än sex och samlevnad i vår ålder så hela saken fick bero. Vi pussades sedan aldrig mer. I alla fall inte varandra.

Jubileum

Just idag är det 2 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Sedan dess har det blivit några stycken.

TADA … trumpetstötar och trumvirvlar …här kommer THE BEST OF, dvs det inlägg som jag fått flest kommentarer kring.

Stockholms guider avslöjade

Guider kan vara helt underbara, många är det och det får vi inte glömma, men många verkar också vara på gränsen till nervsammanbrott. Särskilt stockholmsguider, oavsett om de är svenskar eller har utländsk härkomst. Det var vad jag trodde. Men sanningen är betydligt värre.

Med risk för att bli bombarderad med numrerade paraplyer och tennisracketar - en guides viktigaste arbetsredskap för att synas i mängden - så ställer jag mig nu ännu en gång i frontlinjen när jag här avslöjar ett häpnadsväckande dokument.

Som genom ett under har jag fått ta del av guiden Lisa Svenssons exemplar av ett hemligstämplat avsnitt från guideutbildningen ”Hur Du Blir En Äkta StockholmsGuide”. Avsnittet heter: ”Hur jag uppträder gentemot bussbolag”. Det är en skakande läsning. Jag har därför av hänsyn till guiden minimerat hennes namn.

Det här får de alltså lära sig:

”Om den beställda bussen inte står direkt i ditt blickfång när du kommer ut från båt/lokal/sevärdhet så springer du runt som i ett upprört tillstånd och letar, dock högst 15 sekunder. Därefter ringer du upp bussbolaget.

Utgå alltid och omedelbart från att bussbolaget har gjort fel. Säg det även tydligt till dem. Tala upphetsat och högt. Om nödvändigt, hota med att ringa uppdragsgivaren för att klaga. Erkänn aldrig att du inte kontrollerat alla bussar, även den som står precis bakom din rygg och som du tar stöd mot i ditt upprörda tillstånd.

När du fått besked från bussbolaget var bussen står, lägger du bara på telefonen utan att säga tack, hej, adjö eller andra liknande avslutningsfraser som används i normala sammanhang.

Erkänn ALDRIG att DU gjort ett misstag.

Självklart ska du även meddela chauffören att dennes arbetsgivare har gjort fel oavsett om det är sant eller inte. Det är aldrig fel att även låta kunden veta detta. En liten lögn då och då förgyller din stressade vardag.

Lycka till med ditt nya jobb. Och glöm aldrig att en guide alltid är bättre än en busschaufför.”

Nu ska jag för säkerhets skull fälla upp mitt eget paraply - onumrerat och bepansrat - som skydd mot alla guiders skarpladdade paraplymissiler som jag misstänker nu börjar riktas in mot Sollentunahållet.

Men jag började ju med att säga att guider kan vara alldeles alldeles - underbara!

Svåra löneproblem

Idag är det löneutbetalningsdags. Igen. Aldrig roligt.

Pga av gårdagens svåra fingerolycka så upptäckte jag nu dessutom ett rent praktiskt problem som kanske får följden att lönen denna månad helt enkelt uteblir för tid och evighet.

Mitt högra lillfinger är, som gårdagens blogg visar, inlindad i ett praktiskt paket. Saken är den att det är just detta finger som trycker ner knappen Enter. I alla fall för oss som har en klassisk skrivmaskinsutbildning bakom oss. Som du vet verkställer Enterknappen allt annat man skriver med övriga tangenter.

Kanske jag lyckas få iväg lönerna om jag först trycker i mig två Alvedon för att klara smärtan knapptryckningarna kommer att ge mig. Vi får se.

Kan nån åtminstone tycka synd om mig?

Timelleffekten

Så lätt det blir fel när man ska leka Martin Timell. Igår kväll skulle jag enkelt fixa en hylla till båten. Då hände det grejer minsann.

Jag ska nu på ett enkelt och pedagogiskt vis med bilder visa händelseförloppet:

Bild A: träskiva med sträv kant. Oförsiktig snabb handledsrörelse utmed kanten. Ett helt gäng med stickor tränger in i höger lillfinger varvid de flesta manuellt kunde borttagas av offret själv.
OBS. bilden är en rekonstruktion i efterhand av händelseförloppet.





Bild B: två kvarvarande stickor var omöjliga att ta bort utan läkarvetenskapens medverkan. Akutmottagning uppsöktes via min ”gräddfilsförsäkring”.

Bild C & D: skadan var så allvarlig att de tunga sakerna plockades fram av en förtjusande söt sjuksköterska som inte strejkade. Manlig läkare (puh, vilken tur) kommer och lägger bedövning och skär sedan med ett snabbt snitt upp fingret och utplocka snabbt tvenne elaka stickor.

Bild E: slutresultatet. Hela besöket från mitt inträde på mottagningen tills jag lämnade den gick på exakt 25 minuter. När jag gick satt det fortfarande kvar folk i väntrummet som satt där redan när jag kom. Gräddfilsförsäkring, jojo. Skammens rodnad lyser nu på mina kinder.


Jag mår nu efter omständigheterna rätt bra. Känner dock att en sjukskrivning på nån vecka eller två skulle påskynda läkningsprocessen betydligt.

Sorg

Idag dödförklarades vårt kära Hammarby IF Ishockeyförening efter en lång tids sjukdom.

Trots många och envisa livsuppehållande åtgärder gick föreningen inte att rädda. Eller för att tala i mer juridiska och kliniska termer, föreningen försattes idag officiellt i konkurs.

Kära Hammarby Hockey, du är sörjd och saknad av många. Vila i frid!

Motbjudande

Såg nedanstående annons i en företagartidning. Jag kände mig illa berörd.

De två fånflinande killarna har förmodligen just nedlagt denna bjässe till djur. De ser ju oförskämt svenska och stolta ut. Det gjorde mig ännu mer illamående.

Med vilken rätt, och av vilken anledning, hade de att skjuta detta djur? Sannolikt inte i nödvärn. Troligen av ren lust. Lust att döda. Du hör ju hur hemskt det låter, men vad är annars anledningen? Knappast för att fylla frysen med buffelkött, eller vilket djur det nu är. Eller var.

Du ser också annonsens text: Har du vad som krävs? Uppenbarligen hade de två fånflinande killarna precis det som behövdes, en minimal hjärna och varsitt gevär.

Är det sånt som är macho? På riktigt alltså? I så fall kan du kalla mig Fröken Mespropp.

Glömde en grej

Hur i h-e kunde jag glömma att berätta detta? Vi har ju under helgen ännu en gång varit golddiggers. Då blev innebandylaget Iksu, från Umeå, svenska mästare i innebandy.

Naturligtvis valde de att åka säkert och bekvämt sträckan Arlanda – Globen – Arlanda med StockholmsBuss. Det lyckade valet resulterade i guldmedaljer.

Vi bockar och tackar för förtroendet och säger GRATTIS. Vi känner oss oerhört delaktiga i framgången.

Nyutbildning

Läste ett västkustinlägg om bussförarutbildning. Intressant. Häromkvällen såg jag ett inslag om lastbilsförarutbildning i Uppsala. Såg tyvärr inte hela inslaget, men det verkade vara helt rätt.

Inom den näringen har man uppenbarligen tagit tag i utbildningsfrågan, de behöver 5 tusen nya förare varje år. Hur många nya bussförare behöver vår bransch varje år?

Hursomhaver, som avslutning hade de en rejäl precisionskörningstävling och de var alla, trots sin ungdom ruggigt skickliga. En tjej berättade avslutningsvis att hennes dröm var att köra långtradare nere i södra Europa.

Var finns de unga som drömmer om att ta ansvar för, och ratta t.ex en Setra 416 GT-HD, 50 glada människor bakom ryggen, 450 kraftiga hästar under huven som betvingas med en 6-växlad låda?

Var finns de unga som drömmer om att sitta bekvämt i en Recaro-stol, och samtidigt ha full koll på över 90 olika funktioner runt arbetsplatsen.

Var finns de unga som känner glädjen att umgås med många olika människor varje dag. Som får uppmuntran och känna värme varje dag man gör ett bra jobb? Och som tål kritik de dagar man gör mindre bra ifrån sig.

Jag var 38 år när jag upptäckte den glädjen. Jag blev så lycklig så jag startade StockholmsBuss. Numera dränks jag i papper varje dag så jag hinner aldrig köra, men när jag gör det så blir jag lika glad varje gång. Då får jag alltid även svaret jag grunnar på mest varje dag, varför gav jag mig in i turistbussbranschen?

Vårt förbund BR har säkert någon form av plan för vår bransch. Är det månne någon som vet var jag ska leta efter den? Maila gärna goran@stockholmsbuss.se och berätta.

Bussbranschen, i alla fall den del som kallas turistbussbranschen, där mitt företag finns, saknar hur många yngre förare som helst. När vi söker förare, så är det två grupperingar som söker:

A/ killar runt 60 år som jobbat färdigt med sina ”riktiga” jobb och nu vill avsluta jobbkarriären med ett roligt och omväxlande jobb.
B/ Arbetslösa och/eller invandrare som som planerar att ta busskörkort och undrar om vi vill stå för den kostnaden mot att de kör lite då och då.

Var är alla 30-åringar? Hemma och byter blöjor? Inte står de och knackar på våra garagedörrar i alla fall.

Slut igen

Idag gjorde jag slut med Agneta Sjödin.

Nygammal favvis klev idag upp på förstaplatsen, min båt Ataleia. Hon sjunger inte, men hon visslar så fint i riggen när det blåser.
Idag började jag göra henne fin inför sjösättningen. Hon verkade glad.

Det är över nu

Jag har ikväll via SMS gjort slut med Linda Lampenius. Min nya favvis är Agneta Sjödin. Hon är visserligen en gammal småfavvis, men i kväll intog hon förstaplatsen i kändiskategorin.

Hon var med i Så Ska Det Låta. Hon ser inte bara snygg ut, hon kan ju dessutom sjunga. Och inte bara sjunga, hon kan sjunga superbra. Om hon spelar in en CD kommer jag att vara den första som köper.

Men min absoluta favvis alla kategorier är min hustru. Hon kan också sjunga.

Tips från coachen (!)

Idag fick vi två fakturor från en konkurrrent/kollega/underleverantör som i dagligt tal kallas Fiskhandlarn.

Två fakturor instoppade i ett stort och tungt C4-kuvert. Vikten på försändelsen översteg därför 20 gram och portokostnaden blev kr 10,20.

Om nu detta företag istället hade lagt samma två fakturor, men vikta, i ett vanligt C5-kuvert, så hade portovikten landat på 18 gram vilket betyder ett porto på kr 5,10. En besparing på hela 5,10 alltså. Bara på denna lilla blygsamma försändelse.

Tänk så onödigt många nedsågade träd detta företag orsakar pga att de använder C4-kuvert. Och glöm heller inte den miljöförstöring som detta onödigt stora kuvert bidrar till. Jag tänker på utsläppen som motorsågarna gör i skogen.

Herregud, bussbolagen måste börja ta mer aktivt ansvar för miljön. På kort tid har nu bussbolag på både väst- som ostkusten lanserat två konkreta och konstruktiva förslag som BR borde lägga in i sin miljöpolicy:

A/ förbjud all form av ätning under bussfärd. B/ förbjud all form av användning av C4-kuvert.

Miljötokerier

Miljösnacket börjar gå mig på nerverna. Missförstå mig bara inte. Även ”petit moa” tycker det är viktigt med miljön. Det är väldigt viktigt faktiskt. Inte för mig själv, världen överlever nog mig, men jag vill att mina barn och barnbarn ska ha en frisk värld att leva i. Även när Pappsen resp Farfar är mull eller kanske en jättesöt fjäril. Jag tror jag skulle passa som fjäril.

Men debatten tar såna konstiga former ibland. I en ny bussbolagsblogg står följande att läsa i ett inlägg häromdagen:

Nedskräpning i bussar är ett stort miljöproblem som jag anser att vi borde ta tag i lite hårdare , kanske lagstifta om att det skall bli ett förbud på att äta ombord dels för att vår arbetsmiljö skall bli bättre och dels för att miljöpåverkan i stort skulle minska.

Ja, vad säger man om en sådan åsikt? Exakt, den är så jävla dum så man borde rent av lagstifta att sådana uttalanden är straffbara med lagens strängaste straff. Eller uteslutning ur BR. Fast en del anser nog det sistnämnda vara mer en belöning.

Nu undrar du kanske vilken landsända denna åsikt kommer från. Japp, samma del av Sverige som gav Christer Sjögrens Melodifestivallåt poäng. Faktiskt den enda landsdel som gav Christer poäng. Och så nu det här, lagstifta mot att äta ombord på buss. De har en hel del udda åsikter i väster.

Självklart har jag en bättre lösning för alla bussbolag som tycker det är jobbigt att städa. Betydligt smartare än att instifta ännu fler korkade lagar. Spana in här eller klicka på CleanKit-länken till höger.

Oj, nu tappade jag ett bananskal på golvet. Det lägger jag strax i den fiffiga skäppåsen som hänger här bredvid mig. Sååå smart.

Förklaring

Anledningen till min dysterhet i går har vi nu offentliggjort. Finns att läsa här .

Det var ett lika svårt som oundvikligt beslut. Kanske särskilt som mitt eget företag tillhör de fordringsägare som nu dessvärre förlorar pengar.

På förekommen anledning

Hejpåre, så här såg jag ut i spegeln i morse. Den speglar rätt väl min psykiska status idag.

Tingen retas

Min relation just nu med fordon är inte bra. Inte bra alls. Hade just fått ordning på kopplingsfrågan med EvoBus när nästa problem dyker upp.

En av våra förare ringer från Prag och berättar att ett bromsok på ett boggihjul trilskar. Tur som attan, det hände när de släppt gruppen vid hotellet och bara skulle finparkera bussen för kvällen.

Stor palaver men vi får omedelbart via EvoBus i Vetlanda hjälp att lösa problemet. Mekaniker kommer farande, mekaniker konstaterar felet, mekaniker hjälper oss att få bussen till verkstad.

Morgonen därpå står en lånebuss utanför hotellet som vi lånar/hyr under tiden de lagar felet.
Strax efter lunch är felet fixat och vår buss är återigen med i matchen.

Billigt i gamla öststater? Knappast, när jag fick höra slutpriset fick jag andnöd. Men som vanligt blev det inga störningar alls för kunden. Mycket tack vare hjälpen från Vetlanda. Igen. Nu behöver jag bara finansieringbidrag till räkningen.

Sen har vi min privata Merca också. Först blev stjärnan på motorhuven stulen, sen totalhavererade vattenpumpen och ovanpå det tog stötdämparna helt slut. Verkstadsbesök och en hyrbil i åtta dagar. Nu är jag plötsligt 13 tusen lax fattigare. Sånt är livet.

Läste med viss glädje en ny bussblogg http://www.ljungskilebuss.se/bussbloggen.html skriven av Daniel på Ljungskilebuss. Daniel verkar vara en idrottsintresserad busskille med stark integritet. Ingen trampar ostraffat på hans ego. Han kanske är uppväxt med Grynet och hennes ”ta ingen skit”-kultur.

Själv gillar jag Jonas Gardell och hans inställning, ”låt ingen sätta sig på dig, men låt gärna någon sätta på dig”. F´låt nu blev det så där ekivokt igen.

Kör hårt Daniel, du har rätt i en sak, det kommer att gå åt h-e för fotbollslaget Ljungskile.

Grattis Skåne

Så var hockeysäsongen över. Nästan i alla fall. Brynäs hänger kvar i Elitserien och Rögle av alla lag går upp i Elitserien. Snacka om överraskning!

Jag tror det var Rögle som fanns bakom skylten i mitt föregående inlägg. Smygtränade på förbjudet sätt. Typiskt skåningar.

Ja ja, det blev i alla fall ett grönvitt lag som gick upp. För mitt eget grönvita lag Hammarby, så ter sig framtiden en smula dystrare. Men vi får se, Hammarby är som en katt, Bajen har minst nio liv. Vi kommer igen på ett eller annat sätt.

Självklart

Som första blogg har jag nöjet att på ett visualiserat sätt tydligt förklara hur en politiker pratar när han själv tror att han är glasklar.

Min nya kompis

Min nya spelpartner i tennis, Wilson, har verkligen överträffat mina förväntningar. Sen jag involverade Wilson i mitt tennisliv så har jag inte förlorat en enda match.

Jag har med Wilsons hjälp tagit hem två gruppsegrar och därmed klättrat upp två serier i seriesystemet.

Och så sägs det att framgång inte kan köpas för pengar. 1.950 bagis var ett billigt pris för att klättra från division 11 till 9:an. Av 22 möjliga vill jag bara lite försynt påpeka.

Det är värre i dubbelserien, där känner sig Wilson ännu lite vilsen. Förmodligen beroende på att mina dubbelpartners inte riktigt når upp till Wilsons standard. Eller nåt sånt.

Temporär ångestattack

Det sägs att bästa sättet att bota ångest är att konsumera.

Häromdagen när jag besökte en viss affär så tyckte jag nog att jag kunde ana lite begynnande ångest i kroppen. Då såg jag prylarna som kan bota vad som helst. Så jag köpte bums de här nya och innovativa säkerhetsprylarna för att testa på en av våra bussar. Och vips så blev jag symptomfri.

Den ena grejen är en vindmätare så föraren kan placera fordonet korrekt på vägbanan i förhållande till aktuell vindstyrka och vindriktning. Säkerhetstänkande.

Den andra måckagrunken är en djupmätare - f´låt, jag menar avståndsmätare - så han har koll på avståndet mellan underrede och vägbana. Ett oerhört bra hjälpmedel på sämre vägunderlag. Säkerhetstänkande.

Men om, jag säger om, grejerna inte alls skulle vara till någon nytta i busstrafik, ja då är det väl bara att skrota dem. Och det vore väl synd och skam, för de kostade ändå en slant, så då kan jag lika gärna ta dem och försöka montera dem på min segelbåt.

Jag har världens tur förstår du, jag tror nämligen de skulle passa även där. Med viss modifikation såklart. Grejorna är ju då ändå bara att betrakta som avskrivet och oanvändbart skrot. Om de alltså mot förmodan inte skulle funka i busstrafik.

Landsorten rules

Det är ju det jag alltid har sagt. Lantisar är bättre än storstadsbor.

I lördags kväll blev en av våra chaufförer akut magsjuk nere i Skövde. Ett enda samtal behövdes för att lösa problemet, att snabbt hitta en ersättningsförare som morgonen därpå kunde köra vår grupp i vår buss upp till Stockholm.

Tack Bengt på Stenstorps Buss (http://www.stenstorpsbuss.se/) och tack Robert som körde vår buss. Enligt vår guide var Robert en toppkanonförare som fick högsta betyg. Lugn, sympatisk och körde jättebra.

Innan jag lägger vantarna på hyllan så ska även jag bli en lantis och därmed per automatik bli trevlig och sympatisk.

Återkoppling

Rubriken är dubbelbottnad. Det här inlägget ska nämligen handla om vår numera berömda busskoppling på en Setrabuss. Dessutom kommer det att bli långt, men vissa saker måste få ta både tid och plats.

Jag har haft ett möte med EvoBus tekniske ansvarige Åke Rydén. En gång i tiden föreslog jag för EvoBus ledning att skådisen Michelle Pfeifer skulle överta hans plats som teknisk chef i Vetlanda. Mest beroende på att hon är mycket snyggare än Åke. Men det är en lång historia. Den tar jag inte nu.

Hursomhaver. I korthet konstaterades att den totalhavererade kopplingen endast hade rullat ca 6 månader och ungefär 4 tusen mil sedan bytet innan. Kostade 40 tusen inkl moms att byta. Men du som följt mitt liv här på bloggen vet ju redan det.

Men här kommer ett tillägg som du kanske inte vet. Efter ytterligare 3 tusen mil efter ovanstående kopplingsrenovering, så står vi där igen med ännu en totalhavererad koppling. Den tredje. På samma buss alltså.

Men nu började jag nog allt att bli lite irriterad. Den här renoveringen kostade nästan 60 loppor och plötsligt är vi uppe i tre kopplingshaverier och 100 tusen i reparationskostnad som ligger utanför garantin. På en nästan ny buss och 24 tusen mil. Hur ska EvoBus lösa detta?

Jag har nu förvandlats från en trogen timid kund till en irriterad kund beredd till otrohet dvs börja köpa Volvo eller Scania eller egentligen vad som helst. Till och med Temsa skulle kännas bättre.
Då händer följande, EvoBus tekniske chef Åke kommer farande upp till Stockholm, listar snart ut felet, vi får det åtgärdat väldigt pronto och vi kommer överens med EvoBus om lämplig ersättning för utlägg, sveda och värk. Jag blev mycket nöjd.

Jag tycker nästan att Åke numera är en aning snyggare än Michellle Pfeifer. Jag tycker han ska fortsätta som teknisk chef. Micheller Pfeifer har ju ändå sitt skådelespeleri att tänka på och så är det väl lite osäkert om hon skulle trivas i Vetlanda.

Att skoja om Åke och hans utseende törs jag göra, men jag aktar mig noga för sådant när det gäller en annan person som också har haft ett finger med i den lyckosamma lösningen. Det är EvoBus relativt nya försäljningschef Anna Johansson. Då skulle jag bara bli anklagad för fjäskeri, mansgriseri och liknande.

Så jag nöjer mig med att konstatera att Anna och hennes medarbetare på EvoBus i Vetlanda, ingen nämnd och ingen glömd, är de bästa branschen har att erbjuda. De är helt enkelt Top Of The Line.

Nya tider

Ut med det gamla, in med det nya. Är det inte så Malmsjö säger på Nyårsafton?

I fredags 31/3 lämnade vi vårt gamla kära garage. Så här såg det ut när vi flyttade:













Kändes lite trist, men tiden har sin gång och nu har vi ett modernt och superfräscht tillhåll. Så här ser det ut på utsidan. Kanske kommer här bilder snart även hur insidan ser ut.

May I introduce

Måste bara få presentera min familj lite mer, med betoning på lite. Min bror bor i Bryssel och har ett företag som heter Citatop. Vi har humor i vår familj. Läs hans företagnamn baklänges så får du se ett utmärkt exempel på humor.

Min första båt döpte jag till Zibaz. Låter som See Bus. Sjöbuss, StockholmsBuss, båt, vatten, du fattar grejen va?

Min syster bor i London och har ett företag som Leadership and Gender Ltd. Har ännu inte listat ut humorn i det namnet, men syrran är full av humor hon också.

Länkar till dem finns till höger.

Äntligen kan jag pusta ut. Inte en enda luring stötte jag på under gårdagen. Förutom en liten grej från en chaufför.

Hyr buss för 1 krona

Det är nu dags att lätta på presenningen. Efter månader av hårt arbete är vi nu klara. Idag släpper vi nyheten. StockholmsBuss introducerar som första bussbolag en ny prissättningsmodell.

Gå in på http://www.stockholmsbuss.se/ och läs mer om nyheten om hur du nu kan hyra buss för endast 1 krona.