Så jävla dumt

En av våra förare anmälde sig till Förar-SM. Tävlingen består av diverse delmoment, bla en teoretisk del med många svåra och en hel del dumma frågor. T.ex hur mycket böter det är när man åker dit för överlast. Andra gången.

Hallå, vilka ni nu är som arrangerar denna parodi till tävling, varför ända in i glödheta Kilimanjaro skall en bussförare hålla reda på bötesbeloppen om man bryter mot gällande lag?

Är det liksom inte ett defaultvärde att man ska hålla sig inom lagens råmärken? Nu förutsätter ju frågeställaren att föraren skall veta vad det kostar att bryta mot lagen. Alltså på något sätt kunna göra en sannolikhets- resp lönsamhetskalkyl på oärlighet.

Så jävla dumt.

Förunderligt

Plötsligt häller våra kunder jobb över oss. Från att ha haft det lugnt och tillbakalutat under lågsäsongen så väller nu jobben in och och man vet knappt vad man heter. Ingenting märkvärdigt med det, lika händer alla bussbolag. Men ändå, tänk vad läckert det vore med alla jobb utspridda över hela året istället.

Men nog om det. Här gäller det att ligga i och inte klaga. Det här är roligt.

Men ibland blir jag rätt trött på folk. På SällskapsResor har vi börjat med att bjussa på kaffe och en kaka under bussresorna. Ett fint tilltag, tycker vi själva. En liten extra piff på resan som inte kostar särskilt många kronor. Borde uppskattas. Trodde vi. Det gör det säkert också av de allra flesta, men man blir ju rätt trött när man läser diverse utvärderingslappar, som vi stundtals skickar ut. ”- lite snålt med en kaka, borde varit en smörgås istället”, är en rätt vanlig kommentar.

Vad man än gör så är det alltid för lite, jag orkar inte vara hygglig längre.

Orgasmskola

Gissa hur många träffar jag kommer att få på den här sidan från Google? Du undrar säkert också varför jag sätter en sån här sexistisk rubrik?

Jo, när jag och kompis Norrmannen seglade ner min båt häromveckan till sommarparkeringen, så tog vi natthamn vid Dalarö gästhamn i Stockholms skärgård.

Vi tog en lov i den lilla fina och gemytliga byn och vad skådade plötsligt våra nordiska ögon? Jo minsann, följande lapp var uppsatt på byns centrala anslagstavla. Priset kom inte med på bilden, men det var om jag minns rätt 3.900 kr.

Kan man dra några slutsatser av detta? Är alla män på Dalarö fiskargubbar som är ute och drar nät och bara somnar på sofflocket när de kommer hem? Är alla män på Dalarö rika knösusar som festar på egen hand vid Stureplan?

Vi blev så konfunderade, Norrmannen och jag, att vi omedelbart låste in oss i båten och avseglade tidigt nästa morgon från denna skrämmande miljö.

Fast vi behövde nog inte vara så oroliga. Med tanke på kursdatumen så var byns alla kvinnor redan färdigutbildade och behövde således nog inte desperat leta efter stiliga herrar i gästande båtar.

Fria glassar

Så är då min glassförbrukning för sommaren 2008 säkrad. Ber blygsamt att få hänvisa till mitt tidigare inlägg där jag satte en glass på att den s.k. piratlåten skulle få fler poäng än Perellis ”Hero”.

Hade jag rätt eller hade jag rätt? Klart jag hade rätt. Piraterna fick ju nästan dubbelt så många röster som Charlotte.
Frågan är nu hur alla glassar ska levereras, jag får fundera på saken och återkomma i ärendet till alla er som dumt nog satte emot mitt vad. Loosers.

Kritik

Det är minsann inte lätt att göra alla till lags. Följande står att läsa i en redaktörsblogg på Sveriges ledande bussbranschtidning, Tidningen Bussbranschen.

Suck, jag har lite svårt för svenska bussgrupper, i alla fall om deltagarna (som här) är 60-plussare allesammans. Här sitter man alltså på Lindenwirts egna restaurang för att avnjuta en god måltid, några glas vin och föra ett begåvat samtal med Persson. Jo hejdu...
Mitt i varmrätten ställer sig operasångare Josefsson upp med sin lilla ukkulele och kräver uppmärksamhet. Här ska sjungas, och bussresenärerna har tidigare försätts med sånghäften.

Jag tycker inte att det passar när en grupp svenskar, i en allmän restaurang, drivs av en oändlig lust att sjunga. Hellre än bra. Om man som bussresegrupp besöker en allmän restaurang med många andra gäster tycker jag ordspråket ”Låt maten tysta mun” är en skön tanke. Varför inte sjunga (bara) i bussen?

Tja, vad ska man säga, vårt företag SällskapsResor har just 60-plussare som huvudmålgrupp. Dock ingår, ännu så länge, ingen operasångare i vår affärsidé.

Men visst kan jag hålla med Herr Redaktören, att all spontan glädje måste kontrolleras på något sätt. Hur skulle världen se ut om alla satt och sjöng och spelade okontrollerat på gator och torg och i publika lokaler? Jag törs knappt tänka tanken.

Som sagt ” If you wanna have fun, don´t run tralalalala”.

Demokrati

I går såg/lyssnade jag på semifinal 2 i European Song Contest. Jag tyckte alla låtar var jättebra, jag gav alla en röst var.

Okey då, nästan lika bra, Tjeckiens låt var en klass för sig. Sååå j-a dålig, men det lustiga är att det är den refrängen som satt sig i skallen på mig. If you wanna have fun, don´t run tralalalala.

Dessutom sätter jag en glass på att den där piratlåten får fler röster i finalen än vårt eget bidrag.

Pris kontra kvalitet

Testpatrullen är på hugget. Nu väntar vi bara på ett oemotståndligt erbjudande från redaktionen på Råd & Rön, sedan lägger vi ner bussverksamheten och ägnar oss åt att testa saker och ting.

Den här gången ska vi ställa pris mot kvalitet. Att testa det som är intressant, t.ex en Setrabuss mot King Long, Temsa, Volvo, Scania eller liknande, synes en smula dyrt. I alla fall i det korta perspektivet.

Därför valde testpatrullen en betydligt billigare produkt men likväl inom trafikområdet. Vi kunde ju inte sväva ut hur som helst.

Vi valde att testa två lackvårdsprodukter, typ bilvax. Går utmärkt att applicera även på bussar. Och på båtar visade det sig också.

Vi valde senaste tekniken, nanotekniken. OKQ8:s egen produkt för 98 kr mot Turtles för 175 kr. Solklar vinnare blev den dyrare Turtle. Otroligt mycket lättare att både applicera och finputsa. Gick som en dans medan OKQ8:s var rent jobbig att finputsa.

Tycker inte att glansen riktigt syns på bilden, men jag kommer hädanefter att gå ut på parkeringen på mornarna för att använda denna bil, vaxad med Turtle, som rakspegel.

PS till Turtles marknadsavdelning: slå mig en signal så kan jag berätta på vilket konto ni ska sätta in marknadsföringspengen. Sänd gärna två flaskor till nästa års båtputsning åxå.

Kamrater, upp på barrikaderna

Angående om det HURRA jag skrev om häromdagen, så fick jag nu veta att jag inte tidigare kämpat tillräckligt för att vi ska få köra i bussfilerna. Jag har inte synts på någon barrikad alls, säger bussgurun i Spanien. Som naturligtvis också tar all ära och heder från BR och deras lobbyverksamhet.

De som känner mig vet att jag är en ytterst blygsam, timid och känslig pojke som inte gärna står på någon barrikad. Däremot lite i skuggan med en penna eller tangentbord i min hand.

Vidare så betalar jag en saftig årsavgift till just BR och då utgår jag från att min medlemspeng inbegriper en viss form av lobbyverksamhet för branschens bästa. Nu tycker jag nog att jag fått lite tillbaka på den pengen, med betoning på lite.

Men det blir ju inte lättare för BR:s företrädare om de hela tiden får på skallen från en självpåtagen bussbranschbesserwisser, som flytt Sverige till värmen i Spanien och vars åsikter oftast bara delas av honom själv. Då blir det inte mycket kvar till epitetet besserwisser.

Out of office

Ber att få citera ett mycket välkänt uttryck:

En dålig dag på sjön är alltid bättre än en bra dag på kontoret.

Gissa var jag är idag och några dagar framöver?

Sommarkänsla

Det börjar närma sig sommar, det märkte jag på vädret häromdagen. Kortbyxepremiär minsann. Men va f…, hustrun tycks inte ha följt tvättrådet, de hade ju krymt i midjan.

Stockholms studentkarneval, en typisk vår/sommarvarning, har ringlat färdigt. En lika tung trafikförstörare som Stockholm Marathon. Studentkarnevalen går av stapel en lördag i maj var 3:e år och har så gjort i urminnes tider.

Hela karnevalen är en gigantisk operation och kräver logistik i den högre skolan. Det är därför de bara orkar med den var 3:e år. Tunnisar.

Nu kommer några ord från en stolt fader: Båda mina barn deltog för för några år sedan i karnevalen. Marcus projekt var en slags egenkonstruerad cykel som framfördes genom en kombination av att gunga och hoppa. Eller nåt sånt. Det gav honom en inträdesbiljett till datakonsultvärlden där han idag tjänar ofantligt mycket mer än vad jag gör. Orättvist.

Sofias projekt var, tillsammans med tre andra yngre damer, att bygga en jättepenis på sådär 10-15 meter som de bar genom stan. Det tyckte Afonbladet var kul så en bild i tidningen blev det också. Ibland är det pinsamt att vara pappa.

Men som sagt, snart är sommaren här, typ idag, för i kväll skall Ataleia lyftas ner i plurret.

Ett kollektivt HURRA

Äntligen, nej jag pratar inte om sjösättningen som ska ske i morgon. Jag pratar om kollektivkörfälten i Stockholm.

Nåddes idag av meddelandet att det från nu är tillåtet för turistbussar i beställningstrafik att köra i kollektivkörfälten i Stockholm. Om det gäller alla fält vet jag inte, men ändå, det är ju ett jättelyft.

Enligt uppgift beror det till stor del på BR:s enträgna lobbyverksamhet i ärendet. Skitbra, för att tala rent språk.

Men nu har vi bara ett problem, vem ansvarar för att spikmattorna rullas ut framför de bussar som tillhör företag som inte är medlemmar i BR och som nu åker räkmacka på andras bekostnad?

Jag kan ta på mig sträckan Sörentorp – Järva krog, vilka sträcka väljer ni andra?

Correction

Den yngre skaran av medarbetare har påpekat att tunnelbanan i Stockholm nu kallas Tuben.

Benämningen Tricken, som jag kallade den i mitt förra inlägg, är att betrakta som gammaldags och mossigt.

Användes tydligen mellan 1970-1989 eller så. Ber om ursäkt för att jag är dåligt bevandrad i moderna kollektivtrafiktermer.

Nedslag i verkligheten

Inspirerad av en västkuståkares nedslag i verkligheten, han åkte kommunalt för att testa liksom, så kändes det som att motsvarande resa även måste genomföras på ostkusten, bara för balansens skull. Jag kände kallelsen och tog således på mig det tuffa jobbet.

Jag tog tillfället i akt när jag skulle in till stan, jag bor hysteriskt långt utanför city, 16 kilometer faktiskt.

Jag fick börja med en promenad på ca 7 minuter, sååå jäkla jobbigt, sedan vänta på Pendeltåget i ytterligare 4 minuter, herreguuud vilket slöseri med tid.

Tåget var gammalt, nedklottrat, förde oväsen och det var äckligt varmt. Desssutom fanns inga sittplatser utan jag fick stå hela vägen, 10 minuter, in till T-centralen. Där fick jag trava genom hela ”Suckarnas gång”, där alla tiggare och musikanter står, för att sedan åka ner i underjorden för att åka Tunnelbana.

Tricken, den kallas så i Stockholm, var fräsch och snabb och förde mig snabbt till slutmålet, Vinkällaren Grappe, där en vinprovning skulle äga rum, alltså ytterligare ett uppdrag för testpatrullen.

Hemresan skedde med ett nytt supermodernt Pendeltåg, oklottrad, fint inredd och spöklikt tyst, det gick att höra konversationer i andra änden av vagnen.

Vet inte om mitt intryck av hemresetåget hade något samband med att vi fick prova 10 olika kanongoda viner, vilket således var själva syftet med denna påfrestande testkväll.

Efter genomförda studier kan ostkustens testpatrull offentliggöra följade slutsats: Det är roligare att åka kommunalt efter en vinprovning än före.

Wannabe

Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor. Blev helt klart påverkad av resan till Venedig. Jag vill bli pilot. Hur svårt kan det vara? Sitta där längst fram i en Boeing 747, eller nåt annat maffigt, med stora pilotglasögon av märket RayBan, inköpta på Quatar airport.

Och så mumlar jag, knappt hörbart, fram i micken strax innan start: ”- ready for take off”. Så gör jag ett nonchigt tummen upp mot styrman, nickar sedan tufft ner glasögonen på plats över näsan, väser i mungipan mot alla i cockpit ”-okey folks, rets roll”.

Sedan är det hög tid att varva upp motorerna, på gränsen till varvräknarnas röda fält så det skallrar och sedan, sedan kommer det ultimata, då släpper jag bromsen, skjuter iskallt gasreglagen i botten i en allt-i-ett-rörelse och då, då kommer hela stolsryggen och vill trycka sig igenom min späda kropp.

Sen är det så gott som klart, då är det bara att trycka på knappen ”autopilot” och tillkalla flygvärdinnan. Time for party and rock´n´roll i några timmar, medan autopiloten gör jobbet.

Det är vad jag kallar ett coolt kneg och dessutom betydligt enklare än att köra turistbuss.

Mardröm

I natt hade jag en riktig mardröm. Jag drömde att jag köpte en ny bil, en Skoda Octavia för 4.800 kr/månad. I min vakna värld finns den bilen inte ens på världskartan.
Lite senare förvandlades plötsligt bilen till en fullstor Skoda turistbuss. Det var då som kallsvetten kom, men det som var bra var att det fortfarande var samma månadskostnad. Inte illa, inte illa alls, men jag skakar fortfarande av skräck.

Trött

Jag är så förvivlat jävla trött på alla lögnare, skitpratare och tillika ryktesspridare.

Det är ju nästan läskigt hur mycket folk det finns med tomma skal ovanför axlarna.

Short cuts från Venedig

- Lufthansa. Gratis mat, service, trevligt bemötande. Mr Ryan, du kan gå och duscha.

- Diskuterade under flygresan med hustrun om vi skulle pröva medlemskap i 10-tusenmetersklubben. Ansåg dock i demokratisk anda att det räcker att vara medlem i Båtklubben.

- Venedig en fantastisk stad, faktiskt den tuffaste stad jag besökt. Och jo, vi fick med oss många matnyttiga saker till vår egen verksamhet, precis som resan avsåg. T.ex att det är viktigt att stå på rätt hållplats för att komma åt det håll man tänkt sig att åka. Tydlig information alltså.

- Sanslös god glass i Italien. Minst 3 st /dag. I snitt. För mig alltså.

- På hemresan var vi bokade på en flight som upphörde i januari (!). Det blev lite struligt med ombokning. Inte kul att plötsligt bli tvungen att sitta och hänga över 5 timmar på Frankfurt airport. Kände mig som Tom Hanks i filmen The Terminal.