Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, juli 07, 2008

Äntligen fri

Sådärja, så är dotter Sofia hopflyttad med lämplig karl. Jonas, han som förstörde Sofias arbetslust i vintras, och som jag berättade om i ett tidigare inlägg, har helt enkelt flyttat ihop med dotra mi.

Han frågade inte ens mig, men det gör inget. Känns ändå rätt bra, det är en mycket hedervärd man, kan bygga kök, segla, vandra i fjällen, sova under bar himmel, gillar hundar, särskilt Elsa, och är i övrigt en allmänt trevlig och allmänbildad kille. Dessutom omtänksam och kärleksfull mot min dotter.

Hans ekonomi tycks vara stadig, innehar fast arbete i databranschen och hans årsinkomst är sannolikt betydligt högre än min, även om vissa mail jag fått angående strejken vill påskina att jag tjänar långt över 1 miljon om året. Vilket jag alltså inte gör. Men jag önskar jag gjorde det.

Nu känner jag ett inre lugn, nu är båda barnen som hustrun och jag fött fram i säkra hamnar. Apropå hamnar, nu är det bara en vecka kvar innan jag kastar loss båten för lite semestersegling.

Skepp O´hoj.

tisdag, juli 01, 2008

Oj!

Det hettade till vill jag lova. Mitt inlägg om strejken alltså. Alla de stora tidningsdrakarna har ringt och intervjuat mig angående min blogg. Så nu är jag på bild i kvällspressen med en pratbubbla där jag säger Idioter. Tungt. På flera sätt.

Om man läser t.ex kvällspressens nätupplagor så kan man kanske tro att det är jag som är chef för hela lokaltrafiken. Så är det inte. Mitt företag StockholmsBuss består av sju turistbussar och vi kör enbart beställningstrafik. Jag har således inte ett skvatt att göra med lokaltrafiken varken i Stockholm eller någon annanstans. Och inte heller har jag ett skvatt att göra med strejken. Och inte heller anser jag att bussförare överlag är idioter.

Jag skrev mitt inlägg som en kommentar till strejken där jag i princip framförde vad som skulle vara accepterat i vilket annat sammanhang som helst. Då skulle alla garvat och sagt ”-Precis, just så är det”.

Här är ett exempel som jag fick mig tillsänt och som jag fått okey på att länka till. Alla ni som sänt mig mail och framfört era anonyma åsikter om min person kanske tycker att den här insändarens upplevelse är som det ska vara.

Nu fick en journalist på en kvällstidning syn på min blogg och vred till den så till den milda grad att övriga drakar hängde på och i stort sett kopierade den första artikeln och plötsligt blev jag något slags villebråd.

World Dog Show

Företagets lilla vovvsing Elsa är en mycket engagerad medarbetare. Har klart överträffat alla mina förväntningar.

Nu har det visat sig att hon snackat lite med sina hundkompisar, hållit föredrag (bilden visar några åhörare vid ett möte hon höll vid Stora Skuggan), breddat sitt nätverk, lobbyat och har varit mycket social i de rätta kretsarna. Hon har helt enkelt dragit i rätt tåtar. Och bitit i rätt svansar.

Vi har nämligen nu fått uppdraget att transportera domare, gäster och VIP-folk som har med hundutställningen World Dog Show att göra.

Vi snackar gigantisk show. Vi snackar 36 tusen anmälda hundar, vi snackar världens största hundevenemang. Någonsin. Fattaru, 36 tusen hundar! Med därtill hörande hussar och mattar, domare, funktionerär och allmänhet. Och så får vi vara med och transportera hundfolket hit och dit och kors och tvärs.

Evenemanget är så stort att t.o.m Kommunal, som nu iscensatte busstrejken i Stockholm, gett dispens för viss busstrafik i Stockholm pga detta evenemang. Detta enligt enligt ett uttalande från Kommunal i morgonens utgåva av Dagens Nyheter.

Kommunal anser alltså att 36 tusen hundar är viktigare än 250 tusen människor bosatta t.ex i Ekerö och i vissa andra kranskommuner som nu inte kan ta sig någonstans. Intressant.

Hursomhelst så vet Elsa förståss att inga hundpolare får åka i våra fina bussar, det finns ju människor som är allergiska. Så för sina jämlikar har hon fixat enklare transportfordon.

Voff, voff.

måndag, juni 30, 2008

Strejk. Eller?

Vi närmar oss uppenbarligen en busstrejk i Stockholm. Kommunal har skrivit, ur arbetsgivarögon, ett mycket dyrbart avtal med åtta kommunalägda bussföretag.

Enligt Arbetsgivarna är det avtalet mycket högre än vad övriga branscher fått i löneökningar.

Kommunal kräver nu att bussförarna hos de övriga 500 privata bussbolagen ska få samma löneökning som de åtta kommunala, alltså MER än vad sjuksyrrorna fick efter sin långa och kostsamma strejk.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Så jävla märkvärdigt är det inte att framföra en buss. Visst, 50 människor bakom ryggen som ska förflyttas mellan A och B. Det kräver sin man. Eller kvinna.

Men som sagt, så jävla märkvärdigt är det inte att köra buss. Sätt dig i en en lokalbuss i Stockholm och du kommer ibland att be för ditt liv. Så illa är det ibland ställt på bussförarfronten.

Inte någonting kan övertyga mig om att det skulle bli bättre om samma idiot till förare får 800 spänn mer i bruttolön.

Jag säger inte att bussförare inte ska få högre lön, jag säger att bussförare rimligen ska ha samma löneökning som de flesta andra människor.

Som jag ser det, den här konflikten är inte en konflikt, det är en maktkamp där facket vill visa att de har makt. Det är riktigt otäckt.

onsdag, juni 25, 2008

Nu ska jag sluta

Jag ska aldrig mer (kanske) skriva något om vår Anna Grönlunds färgval på kläderna. Men idag damp det ner en slags reklamtidskrift och där fanns en artikel om bussar och så en bild på Anna G. Förståss.

Gissa vad hon hade på sig? Yepp, klarrött läppstift och en röd sjal runt halsen.

Jag gillar också rött, det är därför vår logga är i den färgen. Dessutom är våra bussar dekorerade med en röd rand. Rött är skitsnyggt. Även på bussar.

tisdag, juni 24, 2008

Kändis

Ni är jag citerad av världspressen. Tidningen Bussbranschen har citerat en grej jag skrev på min blogg. Med bild och allt. Bredvid en riktigt tung s.k. bussguru, så jag känner mig oerhört hedrad. Det ser i alla fall ut som om Toni S väger några kilo mer än jag. Tror inte tjejerna gör det.
En av tjejerna, f´låt kvinnorna, är Anna Grönlund. Vår branschs frontsoldat. Eller generalska kanske.

Men jag har tänkt på en sak. På alla bilder som publicerats på Anna så ler hon så fint. Alltid med klarrött läppstift och alltid med en passande röd klädensamble. En gentleman lägger märke till sånt.

Någon måste ha berättat för Anna att hon klär i rött, men så busigt det skulle kännas om hon på nästa bild hade något chaufförsblått på sig. Eller rosa. Eller grönt. Eller vad som helst utom rött.

Men för att inte bli anklagad för sexistiska påhopp eller nåt, så måste jag även säga att hennes företrädare klädde stålande fint i sin tråkiga byråkratgrå kostym som passade jättefint ihop med hans jämngrå och alldagliga utseende.

Yrkesmässigt är dock båda utomordentligt pålästa och kunniga.

Puh, det var nära, men jag tror jag redde upp det hela till sist med hedern i behåll och utan att vara elak mot någon.

torsdag, juni 19, 2008

Jag ska skilja mig

Steget är taget, beslutet är fattat. Det har tagit lång tid, men bilförhållanden är inte att leka med. Efter 10 tusen mil och fyraochetthalvt år har vi vuxit ifrån varandra, min Merca och jag. Känslorna finns inte längre kvar och då är det lika bra att vi går åt var sitt håll.

Många hänsyn måste upp på beslutsbordet när ersättare ska införskaffas. Miljö, plånbok, utseende och känsla är viktiga saker. Och inte minst vad som står på grannarnas uppfarter.

I min närhet finns vanliga nya små löjliga familjeFordar, tvärs över gatan tronar en ännu fånigare Cheva SUV, några nya Volvosar finns här och där, nån BMW, en Mitsubishi SUV. Tunga grejer.

Många voro kallade till mitt slutgiltiga beslutstagande, men endast en skulle återstå.

Ford och VW valdes bort på ett tidigt stadium, mest på grund av att de heter så fult. Skoda dök upp som ett fullgott rebelliskt alternativ, men föll bort pga brist på allmän sexighet plus närområdets bilstandarder.

Merca som alltid långt framme i täten. Även BMW låg och hackade i tätklungan när beslutet närmade sig. Ville liksom inte ge upp i förtid. Volvo gick bort av enda orsaken att det är Sveriges mest sålda bil. Vem vill skylta med att vara en Svenne? Egentligen. Svaret är dock givet: alldeles för många.

Toyota Avensis var länge uppe i ledningen men föll på upploppet pga sitt ganska trista och alldagliga utseende. Ungefär lika sexigt som långkalsonger och strumpbyxor. Präktigt men tråkigt.

Till sist kära vänner, till sist blev det bara en kvar. Let me proudly present:
Det bidde alltså en BMW 520 Touring. Med diesel, samhällstillvänd miljövän som jag numera är. Hur miljövänligt dieselavgaser nu kan vara. Men nu kommer jag alltså att halvera skiten som min bil släpper ut. Det är både ett ansvarsfullt och vuxet steg.

BMW:s modell 320d var länge med som ett lite billigare alternativ, men den kändes till sist för liten för min kropp.

En ”riktig” miljöbil med etanol och såna där jobbiga grejer var aldrig ens med i matchen.

Skönt, nu är det jobbiga över. Nu väntar jag bara på leverans någon gång i början av augusti medan gubbsen nere i Tyskland snickrar ihop kärran som jag vill ha den.

BMW klapp-klapp-klapp, BMW klapp-klapp-klapp, BMW klapp-klapp-klapp.

Fotboll & strejkvarsel

Ja ja, det gick åt h-e med drömmen om EM-guld. Eller i varje fall drömmen att få spö av Holländarna i kvarten.

Läste att Kommunal sannolikt kommer att stänga Stockholm i juli. Facket anser att bussförarna ska ha MER än vad sjuksyrrorna till slut fick efter sin strejk. Därför kommer alla linjebussförare i Stockholm att tas ut i strejk.

Visst, det är ansvarsfullt att köra buss. Frågan är om det är mer värt att köra buss än att rädda liv som är sjuksyrrors jobb.

Men i det dagliga livet blir det mer sårbart om alla linjebussar står still än om det strejkas på sjukhus, för om någon måste akutopereras så gör de det i alla fall, strejk eller inte. Ungefär som att de som har extra bråttom i rusningstrafiken ändå kan åka med vissa utvalda akutbussar.

Men nu är det strax midsommar och den glade svensken ska traditionsenligt supa skallen av sig. Sån är inte jag.

tisdag, juni 17, 2008

Fotbollshaveri

Så trist, så tungt. Lasse hade ju inte fattat. Han bad MIG att gå ut i köket och vad händer då? Jo, Spanien sätter sin första balja. Pucko-Lasse. Efter den kallduschen var det ju kört.
Det är tacken för att man ställer upp för fosterlandet med kunskap och erfarenhet. Så drabbas man av en totalinkompetent landslagsledare som inte ens kan ta tillvara expertråd.

Näe, AVGÅ Lasse L. Vi behöver en ny och fräsch kraft på bänken hädanefter, den saken är klar. Jag är lyckligtvis tillgänglig från i höst.

fredag, juni 13, 2008

Koden till EM-guld

Det här är topphemligt. Info bara för dig alltså.

Lasse Lagerbäck ringde och ville lägga upp taktiken inför Spanienmatchen på lördag. Klart man ställer upp med kunskap i ett sånt läge.

Vi kom överens om följande taktik: Zlatan får mindre speltid och efter ca 30 minuter ber jag min hustru att gå ut i köket. Då gör grabbarna mål. Sedan kan hustrun komma in i vardagsrummet igen med nybryggt kaffe och någon smarrig kaka.

Sedan när laget trycker på i anfallsvåg efter anfallsvåg och inget händer, så ringer Lasse och ber mig skicka ut hustrun i köket igen för att hämta något, ointressant vad, så gör boysen mål igen.

Där är vi rätt flexibla, Lasse får läsa av stämningen på planen och i laget innan han ringer, så skickar jag ut hustrun för att hämta en kaka till när han så anbefaller.

Taktiken är oslagbar, funkade klockrent i matchen mot Grekland. Sverige fotbollsframgångar hänger således enbart på min hustru. Platsar man inte själv i ett landslag väljer man en fru som har talang. Det kräver också ett visst mått av talang.

Lasse Lagerbäck har nu fått koden till EM-guld. Skitenkelt.

torsdag, juni 12, 2008

Vintescht

En vinprovning säger man inte nej till. Var på en ny provning med temat bufféviner. En ypperligt användbar kunskap. Som provledaren uttryckte saken: det finns många outhärdliga produkter som svämmar över oss, men vin är trots allt en ganska uthärdlig produkt.

Dessa viner provades:
Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs Vinatage (champagne)
Pol Roger Brut Reservé (Winston Churchills favvischampagne)
Santa Tresa Rina lanca Grillo Viognier (vitt)
KWV Roodeberg 2007 (vitt)
Errazuriz Max Reserva Chardonny 2006 (vitt)
Bestheim Pinot Gris Réserve 2006 (vitt)
Carmen Rosé Syrah-Cabernet Sauvignon 2007 (vitt)
Santa Tresa Nivuro Nero Dávola 2005 (rött)
Gallo Turning Leaf Zinfandel 2005 (rött)
Medrano Irazu Tempranillo 2005 (rött)
Allt detta rundades sedan av med ett glas Offley Cachucha (portvin)

Zammanytaget en utomordenglugt trävlig vintesscht tillzxammans med lekasinnade.

Efter detta orkades inte med att åka tunnelbana/pendeltåg hem, utan taxi anlitades för en snabb och säker transport hem. Säkrast så.

Tjenamossåhallå

Närå, jag lever och frodas, men du vet hur det är så här års. Jobb, jobb, jobb och ännu mera jobb. Naturligtvis är det kul, men ändå vansinnigt jobbigt att aldrig riktigt få uppleva känslan av vår och en hägrande sommar.

Men sånt är livet i bussbranschen, det är bara att tugga i sig.

Men visst har det ändå hänt saker. Bl.a åkte hustrun och jag iväg på SällskapsResors succéresa till Skagen. (jag manipulerade lite i bokningssystemet och satte mitt pris till noll, men berätta inte det för någon)

En seglingsdag har jag också hunnit med. Lilla Päls-Elsa Studsboll har introducerats till sjölivet via en kortare utbildning i att ta sig i och ur en jolle. Som framgår av bilden så är man ständigt i tjänst. Inte ens under lek och utbildning får man vara i fred från ringande jourtelefoner.
Efter denna korta jolleutbildning gick det sedan som en dans att även med fyra ben äntra en segelbåt. Elsa är nu en fullfjädrad sjöbuse.

torsdag, juni 05, 2008

Historien om en bil

Kring det mesta så finns det både historia och minnen. Den här historien handlar om en bil. Pappas bil. Som sen blev min bil. Som sen blev min dotters bil. En vanlig vit SAAB 900i av årsmodell 1988.

Pappa köpte den helt ny 1988. När han lämnade jordelivet i början av nittiotalet köpte jag den av mamma. För rättvisans skull bestämde mina syskon priset. Några år senare skaffade jag tjänstebil och bilen skulle säljas och för de pengarna skulle vårt badrum renoveras.

Bilen blev dock omedelbart konfiskerad av vår kära dotter med sitt då nytagna körkort, och badrummet är därför fortfarande orenoverat.

I vintras övergavs bilen när Sofia införskaffade en modern och fin Toyota. Efter att ha stått övergiven i över ett halvår hittade vi till slut en människa som förbarmade sig över vraket för en blygsam och symbolisk summa. Den räcker inte till en badrumsrenovering men jag är glad att det räckte till en ny tvål.
På bilden bogseras bilen bort mot nya okända äventyr, sannolikt monteras den ner och användbara delar används till friskare SAAB:ar.
Det här är Sofias avskedsord som jag kopierat från hennes blogg:

Det är med tungt hjärta jag nu meddelar att en mycket kär vän och jag har gått skilda vägar. Den vita Saab:en rullade idag ut ur familjen Demnerts liv, där den befunnit sig sedan födseln 1988. Vi sörjer, men vet att allting har sitt slut. Vi har alla våra minnen av bilen. Familj, vänner och bekanta. Vissa minnen är bra, andra gör sig bäst som just minnen. Bilen har tagit oss runt hela Sverige. Den har gett en känsla av frihet och spridit glädje. Den har gjort det omöjliga möjligt. Trots hån och hårda ord har den tappert kämpat fram i alla väder. Plikttrogen och stark.Tack kära bil för vår tid tillsammans. För våra tio långa lyckliga år. Du har lärt mig allt jag kan om livet på vägarna. Du har stöttat mig när jag känt mig osäker. Du har alltid funnits där.Ingen kan någonsin ta din plats i mitt hjärta!

fredag, maj 30, 2008

Så jävla dumt

En av våra förare anmälde sig till Förar-SM. Tävlingen består av diverse delmoment, bla en teoretisk del med många svåra och en hel del dumma frågor. T.ex hur mycket böter det är när man åker dit för överlast. Andra gången.

Hallå, vilka ni nu är som arrangerar denna parodi till tävling, varför ända in i glödheta Kilimanjaro skall en bussförare hålla reda på bötesbeloppen om man bryter mot gällande lag?

Är det liksom inte ett defaultvärde att man ska hålla sig inom lagens råmärken? Nu förutsätter ju frågeställaren att föraren skall veta vad det kostar att bryta mot lagen. Alltså på något sätt kunna göra en sannolikhets- resp lönsamhetskalkyl på oärlighet.

Så jävla dumt.

Förunderligt

Plötsligt häller våra kunder jobb över oss. Från att ha haft det lugnt och tillbakalutat under lågsäsongen så väller nu jobben in och och man vet knappt vad man heter. Ingenting märkvärdigt med det, lika händer alla bussbolag. Men ändå, tänk vad läckert det vore med alla jobb utspridda över hela året istället.

Men nog om det. Här gäller det att ligga i och inte klaga. Det här är roligt.

Men ibland blir jag rätt trött på folk. På SällskapsResor har vi börjat med att bjussa på kaffe och en kaka under bussresorna. Ett fint tilltag, tycker vi själva. En liten extra piff på resan som inte kostar särskilt många kronor. Borde uppskattas. Trodde vi. Det gör det säkert också av de allra flesta, men man blir ju rätt trött när man läser diverse utvärderingslappar, som vi stundtals skickar ut. ”- lite snålt med en kaka, borde varit en smörgås istället”, är en rätt vanlig kommentar.

Vad man än gör så är det alltid för lite, jag orkar inte vara hygglig längre.

tisdag, maj 27, 2008

Orgasmskola

Gissa hur många träffar jag kommer att få på den här sidan från Google? Du undrar säkert också varför jag sätter en sån här sexistisk rubrik?

Jo, när jag och kompis Norrmannen seglade ner min båt häromveckan till sommarparkeringen, så tog vi natthamn vid Dalarö gästhamn i Stockholms skärgård.

Vi tog en lov i den lilla fina och gemytliga byn och vad skådade plötsligt våra nordiska ögon? Jo minsann, följande lapp var uppsatt på byns centrala anslagstavla. Priset kom inte med på bilden, men det var om jag minns rätt 3.900 kr.


Kan man dra några slutsatser av detta? Är alla män på Dalarö fiskargubbar som är ute och drar nät och bara somnar på sofflocket när de kommer hem? Är alla män på Dalarö rika knösusar som festar på egen hand vid Stureplan?

Vi blev så konfunderade, Norrmannen och jag, att vi omedelbart låste in oss i båten och avseglade tidigt nästa morgon från denna skrämmande miljö.

Fast vi behövde nog inte vara så oroliga. Med tanke på kursdatumen så var byns alla kvinnor redan färdigutbildade och behövde således nog inte desperat leta efter stiliga herrar i gästande båtar.

måndag, maj 26, 2008

Fria glassar

Så är då min glassförbrukning för sommaren 2008 säkrad. Ber blygsamt att få hänvisa till mitt tidigare inlägg där jag satte en glass på att den s.k. piratlåten skulle få fler poäng än Perellis ”Hero”.

Hade jag rätt eller hade jag rätt? Klart jag hade rätt. Piraterna fick ju nästan dubbelt så många röster som Charlotte.
Frågan är nu hur alla glassar ska levereras, jag får fundera på saken och återkomma i ärendet till alla er som dumt nog satte emot mitt vad. Loosers.

fredag, maj 23, 2008

Kritik

Det är minsann inte lätt att göra alla till lags. Följande står att läsa i en redaktörsblogg på Sveriges ledande bussbranschtidning, Tidningen Bussbranschen.

Suck, jag har lite svårt för svenska bussgrupper, i alla fall om deltagarna (som här) är 60-plussare allesammans. Här sitter man alltså på Lindenwirts egna restaurang för att avnjuta en god måltid, några glas vin och föra ett begåvat samtal med Persson. Jo hejdu...
Mitt i varmrätten ställer sig operasångare Josefsson upp med sin lilla ukkulele och kräver uppmärksamhet. Här ska sjungas, och bussresenärerna har tidigare försätts med sånghäften.

Jag tycker inte att det passar när en grupp svenskar, i en allmän restaurang, drivs av en oändlig lust att sjunga. Hellre än bra. Om man som bussresegrupp besöker en allmän restaurang med många andra gäster tycker jag ordspråket ”Låt maten tysta mun” är en skön tanke. Varför inte sjunga (bara) i bussen?

Tja, vad ska man säga, vårt företag SällskapsResor har just 60-plussare som huvudmålgrupp. Dock ingår, ännu så länge, ingen operasångare i vår affärsidé.

Men visst kan jag hålla med Herr Redaktören, att all spontan glädje måste kontrolleras på något sätt. Hur skulle världen se ut om alla satt och sjöng och spelade okontrollerat på gator och torg och i publika lokaler? Jag törs knappt tänka tanken.

Som sagt ” If you wanna have fun, don´t run tralalalala”.

Demokrati

I går såg/lyssnade jag på semifinal 2 i European Song Contest. Jag tyckte alla låtar var jättebra, jag gav alla en röst var.

Okey då, nästan lika bra, Tjeckiens låt var en klass för sig. Sååå j-a dålig, men det lustiga är att det är den refrängen som satt sig i skallen på mig. If you wanna have fun, don´t run tralalalala.

Dessutom sätter jag en glass på att den där piratlåten får fler röster i finalen än vårt eget bidrag.

onsdag, maj 21, 2008

Pris kontra kvalitet

Testpatrullen är på hugget. Nu väntar vi bara på ett oemotståndligt erbjudande från redaktionen på Råd & Rön, sedan lägger vi ner bussverksamheten och ägnar oss åt att testa saker och ting.

Den här gången ska vi ställa pris mot kvalitet. Att testa det som är intressant, t.ex en Setrabuss mot King Long, Temsa, Volvo, Scania eller liknande, synes en smula dyrt. I alla fall i det korta perspektivet.

Därför valde testpatrullen en betydligt billigare produkt men likväl inom trafikområdet. Vi kunde ju inte sväva ut hur som helst.

Vi valde att testa två lackvårdsprodukter, typ bilvax. Går utmärkt att applicera även på bussar. Och på båtar visade det sig också.

Vi valde senaste tekniken, nanotekniken. OKQ8:s egen produkt för 98 kr mot Turtles för 175 kr. Solklar vinnare blev den dyrare Turtle. Otroligt mycket lättare att både applicera och finputsa. Gick som en dans medan OKQ8:s var rent jobbig att finputsa.

Tycker inte att glansen riktigt syns på bilden, men jag kommer hädanefter att gå ut på parkeringen på mornarna för att använda denna bil, vaxad med Turtle, som rakspegel.

PS till Turtles marknadsavdelning: slå mig en signal så kan jag berätta på vilket konto ni ska sätta in marknadsföringspengen. Sänd gärna två flaskor till nästa års båtputsning åxå.

måndag, maj 19, 2008

Kamrater, upp på barrikaderna

Angående om det HURRA jag skrev om häromdagen, så fick jag nu veta att jag inte tidigare kämpat tillräckligt för att vi ska få köra i bussfilerna. Jag har inte synts på någon barrikad alls, säger bussgurun i Spanien. Som naturligtvis också tar all ära och heder från BR och deras lobbyverksamhet.

De som känner mig vet att jag är en ytterst blygsam, timid och känslig pojke som inte gärna står på någon barrikad. Däremot lite i skuggan med en penna eller tangentbord i min hand.

Vidare så betalar jag en saftig årsavgift till just BR och då utgår jag från att min medlemspeng inbegriper en viss form av lobbyverksamhet för branschens bästa. Nu tycker jag nog att jag fått lite tillbaka på den pengen, med betoning på lite.

Men det blir ju inte lättare för BR:s företrädare om de hela tiden får på skallen från en självpåtagen bussbranschbesserwisser, som flytt Sverige till värmen i Spanien och vars åsikter oftast bara delas av honom själv. Då blir det inte mycket kvar till epitetet besserwisser.

torsdag, maj 15, 2008

Out of office

Ber att få citera ett mycket välkänt uttryck:

En dålig dag på sjön är alltid bättre än en bra dag på kontoret.

Gissa var jag är idag och några dagar framöver?

Sommarkänsla

Det börjar närma sig sommar, det märkte jag på vädret häromdagen. Kortbyxepremiär minsann. Men va f…, hustrun tycks inte ha följt tvättrådet, de hade ju krymt i midjan.

Stockholms studentkarneval, en typisk vår/sommarvarning, har ringlat färdigt. En lika tung trafikförstörare som Stockholm Marathon. Studentkarnevalen går av stapel en lördag i maj var 3:e år och har så gjort i urminnes tider.

Hela karnevalen är en gigantisk operation och kräver logistik i den högre skolan. Det är därför de bara orkar med den var 3:e år. Tunnisar.

Nu kommer några ord från en stolt fader: Båda mina barn deltog för för några år sedan i karnevalen. Marcus projekt var en slags egenkonstruerad cykel som framfördes genom en kombination av att gunga och hoppa. Eller nåt sånt. Det gav honom en inträdesbiljett till datakonsultvärlden där han idag tjänar ofantligt mycket mer än vad jag gör. Orättvist.

Sofias projekt var, tillsammans med tre andra yngre damer, att bygga en jättepenis på sådär 10-15 meter som de bar genom stan. Det tyckte Afonbladet var kul så en bild i tidningen blev det också. Ibland är det pinsamt att vara pappa.

Men som sagt, snart är sommaren här, typ idag, för i kväll skall Ataleia lyftas ner i plurret.

onsdag, maj 14, 2008

Ett kollektivt HURRA

Äntligen, nej jag pratar inte om sjösättningen som ska ske i morgon. Jag pratar om kollektivkörfälten i Stockholm.

Nåddes idag av meddelandet att det från nu är tillåtet för turistbussar i beställningstrafik att köra i kollektivkörfälten i Stockholm. Om det gäller alla fält vet jag inte, men ändå, det är ju ett jättelyft.

Enligt uppgift beror det till stor del på BR:s enträgna lobbyverksamhet i ärendet. Skitbra, för att tala rent språk.

Men nu har vi bara ett problem, vem ansvarar för att spikmattorna rullas ut framför de bussar som tillhör företag som inte är medlemmar i BR och som nu åker räkmacka på andras bekostnad?

Jag kan ta på mig sträckan Sörentorp – Järva krog, vilka sträcka väljer ni andra?

tisdag, maj 13, 2008

Correction

Den yngre skaran av medarbetare har påpekat att tunnelbanan i Stockholm nu kallas Tuben.

Benämningen Tricken, som jag kallade den i mitt förra inlägg, är att betrakta som gammaldags och mossigt.

Användes tydligen mellan 1970-1989 eller så. Ber om ursäkt för att jag är dåligt bevandrad i moderna kollektivtrafiktermer.

Nedslag i verkligheten

Inspirerad av en västkuståkares nedslag i verkligheten, han åkte kommunalt för att testa liksom, så kändes det som att motsvarande resa även måste genomföras på ostkusten, bara för balansens skull. Jag kände kallelsen och tog således på mig det tuffa jobbet.

Jag tog tillfället i akt när jag skulle in till stan, jag bor hysteriskt långt utanför city, 16 kilometer faktiskt.

Jag fick börja med en promenad på ca 7 minuter, sååå jäkla jobbigt, sedan vänta på Pendeltåget i ytterligare 4 minuter, herreguuud vilket slöseri med tid.

Tåget var gammalt, nedklottrat, förde oväsen och det var äckligt varmt. Desssutom fanns inga sittplatser utan jag fick stå hela vägen, 10 minuter, in till T-centralen. Där fick jag trava genom hela ”Suckarnas gång”, där alla tiggare och musikanter står, för att sedan åka ner i underjorden för att åka Tunnelbana.

Tricken, den kallas så i Stockholm, var fräsch och snabb och förde mig snabbt till slutmålet, Vinkällaren Grappe, där en vinprovning skulle äga rum, alltså ytterligare ett uppdrag för testpatrullen.

Hemresan skedde med ett nytt supermodernt Pendeltåg, oklottrad, fint inredd och spöklikt tyst, det gick att höra konversationer i andra änden av vagnen.

Vet inte om mitt intryck av hemresetåget hade något samband med att vi fick prova 10 olika kanongoda viner, vilket således var själva syftet med denna påfrestande testkväll.

Efter genomförda studier kan ostkustens testpatrull offentliggöra följade slutsats: Det är roligare att åka kommunalt efter en vinprovning än före.

måndag, maj 12, 2008

Wannabe

Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor. Blev helt klart påverkad av resan till Venedig. Jag vill bli pilot. Hur svårt kan det vara? Sitta där längst fram i en Boeing 747, eller nåt annat maffigt, med stora pilotglasögon av märket RayBan, inköpta på Quatar airport.

Och så mumlar jag, knappt hörbart, fram i micken strax innan start: ”- ready for take off”. Så gör jag ett nonchigt tummen upp mot styrman, nickar sedan tufft ner glasögonen på plats över näsan, väser i mungipan mot alla i cockpit ”-okey folks, rets roll”.

Sedan är det hög tid att varva upp motorerna, på gränsen till varvräknarnas röda fält så det skallrar och sedan, sedan kommer det ultimata, då släpper jag bromsen, skjuter iskallt gasreglagen i botten i en allt-i-ett-rörelse och då, då kommer hela stolsryggen och vill trycka sig igenom min späda kropp.

Sen är det så gott som klart, då är det bara att trycka på knappen ”autopilot” och tillkalla flygvärdinnan. Time for party and rock´n´roll i några timmar, medan autopiloten gör jobbet.

Det är vad jag kallar ett coolt kneg och dessutom betydligt enklare än att köra turistbuss.

onsdag, maj 07, 2008

Mardröm

I natt hade jag en riktig mardröm. Jag drömde att jag köpte en ny bil, en Skoda Octavia för 4.800 kr/månad. I min vakna värld finns den bilen inte ens på världskartan.
Lite senare förvandlades plötsligt bilen till en fullstor Skoda turistbuss. Det var då som kallsvetten kom, men det som var bra var att det fortfarande var samma månadskostnad. Inte illa, inte illa alls, men jag skakar fortfarande av skräck.

tisdag, maj 06, 2008

Trött

Jag är så förvivlat jävla trött på alla lögnare, skitpratare och tillika ryktesspridare.

Det är ju nästan läskigt hur mycket folk det finns med tomma skal ovanför axlarna.

måndag, maj 05, 2008

Short cuts från Venedig

- Lufthansa. Gratis mat, service, trevligt bemötande. Mr Ryan, du kan gå och duscha.

- Diskuterade under flygresan med hustrun om vi skulle pröva medlemskap i 10-tusenmetersklubben. Ansåg dock i demokratisk anda att det räcker att vara medlem i Båtklubben.

- Venedig en fantastisk stad, faktiskt den tuffaste stad jag besökt. Och jo, vi fick med oss många matnyttiga saker till vår egen verksamhet, precis som resan avsåg. T.ex att det är viktigt att stå på rätt hållplats för att komma åt det håll man tänkt sig att åka. Tydlig information alltså.

- Sanslös god glass i Italien. Minst 3 st /dag. I snitt. För mig alltså.

- På hemresan var vi bokade på en flight som upphörde i januari (!). Det blev lite struligt med ombokning. Inte kul att plötsligt bli tvungen att sitta och hänga över 5 timmar på Frankfurt airport. Kände mig som Tom Hanks i filmen The Terminal.