Presentredovisning

Det märks att presenterna numera anpassas till min höga ålder. Förr fick framförallt äldre damer broderikit med texter typ ”Gud Är God” och liknande. Jag fick det här broderikitet:

Sen fick jag något som jag aldrig använt förr, Ansiktskrämer för Män. Mm, just det.

Tja, jag vet inte, fan vet om jag inte hellre hade velat ha ett presentkort hos Tattoo Jack, men det är kanske trevligt att impa lite på ålderdomshemmet och få höra "så ung du ser ut Göran, du borde inte vara här".

Så fick jag även en skidhjälm, för det finns trots allt några som tycker att det lilla jag har i skallen skall skyddas under skidåkningen i vinter.

En hälsning kom även från Båstad Buss som fångat en av Stockholms snyggaste bussar på bild.

Nu vidtar vardagen och jag ser redan fram mot julafton och tomtens återkomst.

Hurra igen

Ja må jag leva
Ja må jag leva
Ja må jag leva uti hundrade år
Javisst ska jag leva
Javisst ska jag leva
Javisst ska jag leva uti hundrade år
Ett fyrfaldigt leve för mig, jag leve
HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAAAA

Lika bra att sjunga själv, så det blir ordentligt gjort. Tack mig.

Statistik säger mer än 1000 ord

Läste lite förstrött i en nypublicerad statistik att bussmärket Neoplan knappt finns längre. Säljer bara någon enstaka buss nuförtiden, eller rättare sagt blygsamma 4 bussar under årets första 7 månader. Kan jämföras med Setras 40 resp Mercedes 41 bussar under samma period. Alltså 81-4 i matchen Merca/Setra vs Neoplan.

Eller är det så att Neoplan försvunnit in i MAN-blocket? Blir inte mycket bättre då heller. Inte ens tillsammans verkar märkena vara någon ”kioskvältare” längre. Men då har de i alla fall hyfsat till sifforna i "koncernmatchen" Mercedes/Setra vs MAN/Neoplan till 81-23.

Uklassning sa Bill, överkörning, sa Bull. Annat var det för typ 15-20 år sedan. Då var det ju närmast kultförklarat att äga en Neoplan. Visserligen fanns knappt en enda bussägare som var nöjd med bussen.

Ständiga fel och näst intill obefintlig vilja från leverantören att reda upp problemen. En del kallade bussarna för tyskt industriavfall. En del gör det föresten fortfarande.

Men bussarna såldes lik förbannat. Tror jag det, när finansieringen sades vara den bästa i hela bussvärlden.

Nu är det andra tider, visserligen tycks deras bussar vara bättre nu, så en och annan övervintrad bussåkare från 80/90-talet, som tycker det var bättre förr, fortsätter att köpa.

Kanske grävde Neoplan sin egen varumärkesgrav i början på 90-talet med sin taskiga kundvård. Who knows, who cares, Neoplan eller MAN kommer sannolikt ändå aldrig in på vår gård.

Äntligen

Idol har börjat.

Sjukvård eller sjuk vård?

”Välkommen till ortopedmottagningen på Danderyds sjukhus. Vår telefonkö är nu fylld. Vänligen försök senare eller nästkommande vardag”. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

”Välkommen till ortopedmottagningen på Danderyds sjukhus. Vår telefonkö är nu fylld. Vänligen försök senare eller nästkommande vardag”. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

”Välkommen till ortopedmottagningen på Danderyds sjukhus. Vår telefonkö är nu fylld. Vänligen försök senare eller nästkommande vardag”. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

”Välkommen till ortopedmottagningen på Danderyds sjukhus. Vår telefonkö är nu fylld. Vänligen försök senare eller nästkommande vardag”. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

Detta meddelande, på klingande norrländska, kunde igår höras mellan kl 0915-1100, dvs under större delen av den tid som tidsbokningen för återbesök var öppen.

Hur fan ska man då kunna boka en återbesökstid? Jag kommer att få knalla omkring med min ”Aircast walker” - den heter faktiskt så - på underbenet resten av mitt liv.
Men det löste sig, satte alarmet på telefonen till kl 08:30 idag och tjuvstartade 30 sekunder innan. Och då funkade det plötsligt. Men det är modern sjukvård vi snackar om. Telefonröst som instruerade om att knappa in födelsenummer, namn, telefonnummer. Sedan meddelade automatrösten att jag kommer att bli uppringd kl 12:45 för att få min tid. Och så blev det. Exakt kl 12:45 ringde en levande (tror jag) sjuksyrra och gav mig en återbesökstid.

PS
Vänligen observera på bilden min nyinköpta superlyxiga skinnFoppatoffel. Det var den enda varianten med lagom hög klack, så hela kroppen kommer i samma höjd som min ”Aircast walker”. Jag har därmed växt lite, så min längd börjar nu med en 2:a och min vikt med en 1:a. Det sistnämna även utan ”stöveln”. Det känns inte bra.

SÅLD

Där gick du miste om en god bilaffär. Det blev Hasse från Örebro som gjorde kanonaffären. Nu har han varit här och inspekterat, accepterat, cashat och tagit bilen med sig hem.

Nu är jag således billös några dagar. Vetefan hur det ska funka, men så är det.

KO-anmälan

Läste idag i Sveriges största morgontidning – DN – att en AIK-supporter har anmält sitt eget favvislag till Konsumentombudsmannen för falsk marknadsföring.

Han anser att AIK lovar för mycket framgång i sin marknadsföring. Framgång som de aldrig levererar.

Har någon anmält något kollektivtrafikföretag i landet? Kanske dags att sänka reseavgifterna nu i höst då kvällspressen ”utlovar” kaos i Stockholms kollektivtrafik pga förarbrist.

Känns lite konstigt, först strejkar man och får sina 700 spänn i påslag plus lite annat, men ingen nämner en stavelse om att det vankas förarbrist. Sedan på två röda sekunder, ropar arbetsgivaren på förarbrist. Var kom den ifrån lite sådär plötsligt?

Om det plötsligt nu råder förarbrist så borde ju både arbetsgivare och fack ha kunnat listat ut det för längesen.

Då hade det väl t.ex varit bättre att kräva högre lön pga kommande högre efterfrågan än att det är jobbigt att jobba?

Jag tycker vi kollektivt KO-anmäler hela Sverige. Det är ingen ordning på någonting.

Gamlingar ...

...göre sig icke besvär. Läste idag ett inlägg om kollektivtrafiken. Ett och annat läsvärt stod i inlägget men så kom grodan utflygande ur munnen på slutet, och som förstörde allt:

”Varför ska t.ex. pensionärer (och grupper som inte är beroende av att åka vissa tider) ta upp platser på bussen i rusningstrafik när de kanske kunde uppmuntras att åka billigare på andra tider”

”Ta upp platser”. Jag fick på skallen för min dåliga människosyn för att jag sades vara kapitalist, bara för att jag driver ett småföretag, men den här grodan som författaren skrev är minsann sjutton snäpp värre.

”Ta upp platser”, för vem eller vilka då? Samhällseliten från Lenhovda, eller? Sedan när blev någon nekad plats, om än ståplats, i en kollektivtrafikbuss?

”Åka billigare på andra tider”. Varför tar du för givet att pensionärer vill åka billigare, men på tider som egentligen inte passar dem? Vet inte du att nutidens pensionärer har det bättre ställt än tidigare generationer. Intresset att spara 5 spänn är inte längre högprioritetat i det "kundsegmentet".

Skärp dig Kjelle, bättre kan du, och glöm inte att du själv snart är där.

Kapitalistsvin eller möjligen socialistsvin

Tänk så mycket roligare världen hade varit om folk, som den här kvinnan som jag citerar nedan, hade lite humor i skallen. Lite mer vidöppna ögon. Lite mer allmän positivism och kanske lite allmän kunskap om småföretagandets villkor. Det tror jag skulle vidga hennes allmänna livssyn.

Den som skrev raderna är engagerad i någon socialdemokratisk organisation. Personligen tycker jag raderna säger mer vilken trist jävla världsförstörare hon är, än om mig.

"Ett exempel på den människosyn som kapitalismen framkallar kommer från vd:n för Stockholmsbuss AB, Göran Demnert, som på sin blogg kallade bussförare för idioter."

Människosyn, kapitalism, ja herrejävlar så en del får till det. Till saken hör ju att jag inte riktigt uttryckte saken på det viset. Man måste läsa alla ord när man läser, vilket denna kvinna inte klarade av. Du vet det där vanliga, att man inte kan plocka ut ett ord eller mening ur sitt rätta sammanhang, för då blir det någonting helt annat.

Jag är en hygglig kille, jag berättar inte vad den här lilla röd-
st(r)umpan heter, det är hon inte värd.

Kapitalist, jo jag tackar, är det så alla småföretagare kallas i hennes kretsar? Småföretagarna som bär upp landet Sverige. Där säkert 80 % av alla ägare har klart sämre lön per arbetad timme än de hundratusentals människor som får sin försörjning från just de små företagen.

Själv försörjer mitt företag ca 15-20 människor vilka samtliga har betydligt mer per arbetad timme än vad jag har. Då blir man kallad kapitalist!

Otack är världens lön, så hejsan svejsan sossar, räkna inte med min röst nästa gång. Inte då heller.

Så nu kan du själv avgöra vem som är vem i min rubrik. Jag vet vad jag tycker.

Killen med koll

Du såg väl avslutning av OS på TV?

In på banan kom så småningom, som en symbol för London, som håller speler 20012, en röd dubbeldäckare. Den nya modellen. Vilket vilken 5-årig kille som helst kan avgöra.

Och reportern utropar förtjust ”- å här kommer en gammal dubbeldäckare från London, ja det var väl en bra symbol för London”.

Say no moore.

Nu var det ju förstås inte vilket dubbeldäckare som helst. Plötsligt viks hela taket av och ut åt sidorna, och upp svävar både en sångerska, en gammal rockveteran, a real guitar hero, och så småningom även David Beckham. Lysande, Sickan.

Mercedes E240 kombi TILL SALU

Mitt förra inlägg kommer här att bevisas. Nu får du århundradets chans, du kan nu köpa min bil till ett kanonpris. Bara för dig kompis. Du får den som den står och går för 165.000 kr. Det är nämligen blygsamt lite mer än vad jag får när jag snart lämnar in den i inbyte för min nya BMW.

Enligt uppgift är priset mellan 200-220 tusen i försäljningshallen., vilket känns rätt troligt med tanke på inbytespriset jag får.

Det här är lite fakta:
Mercedes E240 kombi. Årsmodell –03. Eleganceutförande. Automat. Uttagen dec –03. 9.900 mil. Servad hos Mercedes enligt servicebok. Löstagbar dragkrok, mörka rutor bak.

Motorvärmare med kupéuttag. Parameterstyrning (lättare att vrida ratten ju saktare du kör), larm såklart, extra utökad klimatanläggning (4 separata zoner i bilen), Bi-xenonstrålkastare, regnsensor, CD-växlare, extrastor bränsletank.

Motorn är en V6:a på sisådär 180 pigga kusar. Snittförbrukning 1,05 l/mil. Ca 0,8 vid landsvägskörning.

Nå, ska du slå till kompis? Ring eller maila. Du vet var jag jobbar. Snart går den bort till BMW och någon bilhandlare gör istället vinsten du kan göra. Är du snabb kan vi nog komma överens om ett något lägre pris. Kanske.

Min bror och jag

Min bror bor i Bryssel. Han är lite skum. Han gillar nämligen franska bilar. Den ovanan har han ärvt av vår far. Han gillade också franska bilar, i huvudsak Peugeot.

Nu har brorsan en Citroen C5 som han om några veckor ska byta mot någon annan Cittramodell som jag inte kommer ihåg namnet på. Han säger att Citroen är en kanonbra bil. Jag tror honom, för han ljuger sällan.

Min bror och jag är likadana. Vi kan inte göra bra bilaffärer. Läste nämligen i en motortidning häromdagen att min Merca E240 och brorsans Citroen C5 är de dyraste att äga av de 75 mest populära märkena. Alltså räknat värdeminskning per körd mil. Jag tror det bara var BMW X5 som var dyrare att äga.

Men bilar är kul, tror jag är uppe i sådär 20-25 bilar som jag haft under årens lopp. Någonstans har jag en lista över de alla, men nu hittar jag den inte.

Whrooooom…….

OS

Har alltid varit idrottsintresserad och alltid följt stora tillställningar som VM, OS och liknande. Men denna gång har intresset helt uteblivit. Har knappt ”seriöstittat” på OS någon gång i år.

Istället har det jobbats på kontoret så det OS-ar under min semester. På SällskapsResor har Sofia slitit ut sitt tangentbord, bokstäverna är nästan helt utsuddade av slitage. Respekt.

Och på bussidan sätter snart högsäsong 2 in med full kraft. Nu när OS snart är slut kommer den Asiatiska invasionen, och Stockholms alla företag ska ut och åka buss igen. Det blir roligt.

Vi är beredda.

Så nära men ändå så långt bort

Min nya bil är klar att hämtas ut. För första gången på nästan 11 år valde jag på denna bil en manuell låda. Bara för att det skulle bli kul att få rycka lite i en växelspak igen.

Men hur kul känns det nu med tanke på att min vänsterfot och underben ända upp till knät är inpackad i hårdplast och där foten är exakt 434 kvadratcentimeter stor.

Svar: Det är inte kul. Det är som att köra bil med de alpina skidpjäxorna på. Det funkar ju inte överhuvudtaget. Shit. Och helvetes jävlar när jag ändå håller på. Shit, shit, shit. Och helvetes jävlar.

Dessutom, vill jag påpeka, jag skulle också nu ta itu med min marginella övervikt. Det funkar ju inte heller. Får väl vända lite fler papper på skrivbordet istället.

Back on track med fotboja

En himla massa många veckor har nu gått av min semester. Fy attan så härligt det har varit. Men slutet kunde varit bättre. Vem vill sluta sin semester med en fotboja?

Men först en kort resumé av vecka 5. Segling och besök i Oxelösunds gästhamn, vidare till Arkösund och sedan vidare till Fyrudden i Gryts skärgård för besök hos några vänner.

Hemsegling i ruggiga 15,5 meter per sekund rätt i rumpan, om uttrycket tillåts. Innebar nytt hastighetsrekord för båten.

Jag säger som legenden och världsomseglingstävlaren Mange Olsson. ”-kommer man i hamn med en hel båt så har man seglat för mesigt”.

Vi kom in i hamn med några trasiga storsegeltravare, samt ett och annat blåmärke, så vi seglade således rätt tufft, hustrun och jag.

Söndag, sista semesterdagen. Klockan 1900 höstsäsongs-premiär-match i tennisligan. Klockan 1940 returnerade min motståndare en svår boll, jag tar i allt jag orkar för att hinna upp den, hör samtidigt en ljudlig smäll och så sjunker jag bara plötsligt ihop i en svettig hög. Smärtar som bara fan och jag känner direkt att vänster hälsena inte finns kvar på plats längre.

Idag på morgonen åkte jag till akuten och fick skadan bekräftad, senan helt av. Så nu är mitt vänstra ben rätt ordentligt paketerat, och kommer att så vara bortåt 6-8 veckor. Strax efter jul bedömde den snälle farbror doktorn att jag återigen kan spela tennis igen. Shit. Jag som investerat i nya kanonsköna tennisdojor.

På jobbet full kaos. Senaste katalogen har kommit ut, så växeln brinner och högvis med papper har samlats på mitt bord. Shit.

Jag längtar redan efter nästa semester.

Semesterkonstigheter

Det märkliga är att jag fortfarande har semester. Nu inne på slutet av fjärde veckan i rad och det är inte slut än. Femman kommer att gå i seglingens tecken. Men sedan är det nog dags att börja tokjobba igen, typ 15 timmar per dag, veckovis, för att komma ifatt.

Med lång ledighet kan man göra många saker. T.ex hitta musik på nätet som jag nu lyssnar på i min telefon-MP3-spelare. Motley Crue, Takida, Melanie C, Mustach, Robbie Williams, Lisa Miskovsky rullar nu mest hela tiden. Skitkul. Och så hör man inte när hustrun ropar att det är min tur att diska.
En annan fördel är att man somnar lätt i hängmattan, eller i soffan, med bra musik i öronen.

Ja, det var väl ungefär det jag tänkte säga idag.

Äntligen

Äntligen får då vi Stockholmare, alltså vi som är drivande, och som betyder något för nationen Sverige, en egen dag, 080808, smaka på den du. Fira dagen väl.

Out of office. Vecka 3

Svärmor fyllde 80 bast. Stort kalas på själva Gotland. Där hyrde vi en STOR stuga där hela familjen inklusive barn, barnbarn och hund härbärgerade tillsammans hela veckan, in alles åtta pers plus hund.

Långgrund härlig sandstrand i Ire, tre mil norr om Visby. Bad och bus med barnbarnen. Bland det roligaste som finns numera. Blev lite jobbigt att hålla in magen hela tiden, men med rätt kämpaglöd funkar allt. Eftermiddagsglassar som belöning. (Magen och den marginella övervikten fixar jag i höst då jag tänkte förlänga mitt liv några år genom mer motion.)

Besök på Kneippbyn enligt önskemål, och kollade bl.a in Pippi Långstrumps hus. Där var jag såååå nära högste polischefen i Stockholm, Carin Götblad i värsta semesterkläder, kortbrallor och linne. Jo jag tackar jag. Hon kanske smög lite under cover på någon ful fisk.

Jag hörde henne tydligt säga ”-jag vet inte”. Jag tror hon fick frågan om polisen nu sytt in Olof Palmes mördare. Men jag är inte helt säkert om jag hörde frågan korrekt.

Har klämt tre böcker: ”Fienden inom oss” av Jan Guillou. En av hans sämre om du frågar mig.

Nästa bok var Kajsa Ingmarssons ”Lyckans hjul”. En lite ”småputtrig” bok där det inte händer särskilt mycket, men likväl lagom trevlig när man inte orkar läsa om mördare och banditer.

Senaste boken var Leif GW Perssons ”Faller fritt som i en dröm”. Handlar om Olof Palme-mordet. Det var väl därför som jag ramlade in i polischefen på Kneippbyn. Allt har sin mening.

Boken var mycket bra. Rekommenderas för den som vill veta lite mer om Palme-mordet. Fast det är ju en roman, där en uppdiktad mördare hittas. Men boken bygger i viss mån på fakta.

Fick meddelande att jag en smula överraskande vann min serie i dubbeltennis, så nu går jag upp en serie. Börjar närma mig grabbarna 40+. Sannolikt även Sveriges Davis Cup-lag. Allt beroende på min investering i nytt tennisracket i vintras.

Nu funderar jag allvarligt på att köpa nya häftiga tennisskor för att följa upp racketsuccen och ta det där sista steget mot miljoninkomsterna, för i bussbranschen finns de ju inte.

Out of office. Dag 13, kväll

Besöket på jobbet gav följande besked. De sköter sig. Personalen alltså. Bra beläggning på våra bussar och dessutom håller vi rätt många kollegors bussar i drift likaså.

Ny resekatalog från SällskapsResor har gått till tryck. Många spännande resmål som jag nu i kväll måste lägga in i systemet så de är ”bokningsfärdiga” när växeln snart börjar gå varm. Det blir den så fort en ny katalog landar i våra resesugna kunders brevlådor.

Stressigt mitt i semestern, måste i säng tidigt, vi åker tidiga färjan i morgon till Gotland för en vecka på denna vackra ö.

See you!

Out of office. Dag 4-13

Dag 4
Svimmade av tristess.

Dag 5 & 6
Barnbarnen Albin o Valter utbildas till sjörövare. Kort segling, med hissad piratflagga, till Trosa gästhamn där de premiärsov i båten tillsammans med sjörövarfarfar och sjörövarfarmor. Efter angöring skulle vi köpa glass, men sjörövarna orkade inte riktigt med tempot.

Dag 7
Hem till Sollentuna för att tvätta resp fixa lite på kontoret.

Dag 8
Seglade till Nynäshamns gästhamn. Regn och trist väder, men vad gör väl det på seglingsemesterns första dag.

Dag 9
Sol och läns upp till Utö gästhamn och randevoade (jag vet att det är felstavat) några seglingsvänner.

Dag 10
Utö är en skitläcker plats. Särksilt när solen lyser från klarblå himmel. Vi stannade helt sonika kvar medan våra vänner seglade ut till Huvudskär.

Dag 11
Sol, stekhett och totalt vindstilla. Men vi tog oss söderöver för att ta natthamn vid Landsort, Stockholms skärgårds sydligaste fyr. Men icke, smockfullt i gästhamnen. Vi valde istället en supermysig naturhamn i stället.

Dag 12
Åter vid hemmabojen och raskt hem till Sollentuna för tvätt och kontorsfix igen.

Dag 13 dvs idag 26/7
Barnbarn Albin fyller 4 år. Stora killen. Tårtkalas vankas. Och en robot i present.

Out of office. Dag 3

Kände att energin började flöda igen. Funderade på att bygga ett trädäck vid huset. Men näe, det blev för jobbigt att fundera. Återgick omedelbart till viloläge.

Out of office. Dag 2

Out of office

I natt inträffade något märkligt. Kl 00:00 påbörjades min semester. Men för att inte försätta kroppen i chocktillstånd, så var jag på kontoret kl 07:00 och tänker inte lämna det före lunch i alla fall. Men officiellt har jag semester.

Mjukstart alltså. Jag vet hur det blir, i eftermiddag och de närmaste dagarna kommer jag att känna symptom av influensa, känna adrenalinet pumpa runt i kroppen, sova som en stock större delen av dagarna och känna allmän olust när jag är vaken. Det är normalt, säger stressforskare. Men lik förbaskat är det obehagligt.

Men sen, efter det, kan både kropp och knopp koppla av. Då jävlar ska jag ha semester.

StockholmsBuss i topp

Min blogg hade tillfälligt en topplacering bland landets mest lästa bloggar. Vem kunde ana det? Den har t.o.m varit uppe på Socialdemokraternas (!) websida.

Vad den gjorde där har jag ingen aning om, men det var väl kvällspressens fantastiska vinkling av ett inlägg häromveckan, som gjorde att den hamnade där. Upprörande.

Visserligen tycker jag, precis som BR:s Anna Grönlund, att rött är en vacker färg, men nån jävla ordning får det väl ändå vara. På deras websida vill jag inte figurera.

Apropå BR och Anna G, varför har inte BR fått vara med i strejkdebatten? Har inte sett en enda intervju med Anna, vad hon som företrädare för hela bussbranschen tycker.

Beror väl förmodligen på att Expressen har en nyhetschef som inte tillhör de vassaste i branschen.

Hög medelåler i StockholmsBuss

Igår höjdes medelåldern bland StockholmsBuss anställda. Idag har vi ingen ungdom kvar, i går klev hon in i de halvvuxnas gäng. GRATTIS Sofia.

Apropå hög ålder, bussbranschen kommer att dö ut om vi inte fyller på med yngre förmågor i förarkåren. Bussbranschens Riksförbund har den delen som ett prioriterat ärende, tror jag, att förmå statsmakterna att sänka körkortsåldern för att få köra buss.

Idag har många ungdomar redan valt yrkesbana när de äntligen får börja köra buss, och därför tappar branschen redan där vad som senare borde bli ryggraden i svensk busstrafik .

Sänk åldern, in med bussförarutbildning i gymnasieprogrammen och sen är det klart.

Det är nämligen skitkul att köra buss, därför borde ungdomarna få börja med det betydligt tidigare än idag.

Jag tror inte de blir sämre förare för att de är unga och vilda, i höst skärps kraven för busskort betydligt, vilket borde borga för bättre utbildning.

Problemet inom bussbranschen, oavsett om du kör stadstrafik, regionaltrafik eller beställningstrafik är arbetstiderna. Det är ju en punkt som ingår i varför bussförarna strejkar idag.

Problemet till det är kunderna, dvs passagerarna. De åker ju när de behöver, inte när någon har lust att köra buss. Det är ju lite där skon klämmer. Folk åker morgon och eftermiddag/kväll och så blir det ett stort hål mitt på dagen där inga bussförare behövs. Följden blir nästa skokläm, nattvilotiden mellan passen blir ju då per automatik relativt kort.

Men vilken arbetsgivare vill, och kan, betala löner när inget produktivt arbete utförs? Eller snarare, visst går det, men det förutsätter ju att någon annan i kedjan är med och betalar denna improduktiva tid, och det blir ju som vanligt den vanligen konsumenten/resenären som får betala. Antingen via höjd skatt eller dyrare biljetter.

Våra parter, Kommunal resp BussArbetsgivarna har ett knepigt problem att lösa.

Göran Demnert

Göran Demnert, bussbolagsdirektör på StockholmsBuss går till förnyad attack mot bussförare anställda i sitt eget företag.

”-Jävla lyckostar” sade han till en förare i företaget som nu påbörjar sin semester.

Övriga förare inom företaget som ännu inte påbörjat sina semestrar, tog mycket illa vid sig och hotade med omedelbar uppsägning.

”-Att generalisera och kalla alla för lyckostar, fast inte alla är det, är en stor skam. Att dessutom bli jämförd med en ost är stor skandal och ingenting mindre”, säger en förare som vill vara anonym.

Göran Demnert, StockholmsBuss högste direktör, gjorde därpå en s.k. pudel och bad övriga anställda förare om ursäkt med motiveringen att det var meningen att säga lyckOST och inte lyckostAR. Alltså att uttrycka sig i singularis i stället för pluralis.

Arbetet i företaget återupptogs därefter med sedvanligt glam och stoj. Ännu en arbetsmarknadskris var därmed undanröjd.

Så var det dags igen

Strejken återupptas. Nu har ju konflikten hamnat i ett ganska märkligt läge där jag antar att parterna nu väntar ut varandra. Ungefär som arga leken, vem ger sig först. Fast nu är det lite mer allvar än lek.

I läge 1 lämnade parterna varsitt bud. Ingen accepterade.

I läge 2 föreslår de inkallade Medlarna ett slags mellanting av parternas egna bud. Bussarbetsgivarna accepterade, Kommunal tvärvägrade och utlöste strejkens första del.

I läge 3 ger Bussarbetsgivarna med sig lite och erbjuder nytt bud. Kommuanl pausar strejken och snackar lite med boysen från Arbetsgivarna. Kommunal accepterar inte nya budet och släpper loss strejken igen.

Alltså: Bussarbetsgivarna har nu TVÅ gånger ”sträckt ut en hand” och gett med sig för att få till ett avtal och därmed slut på strejken. Kommunal har inte givit med sig en tum.

Frågan är nu om Bussarbetsgivarna, efter två försök, anser det mödan värt att bjuda in en tredje gång, eller anser man nu att det får vara nog, nu får Kommunal strejka så länge strejkkassan räcker?

Som sagt, intressant förhandlingstekniskt läge.

Äntligen fri

Sådärja, så är dotter Sofia hopflyttad med lämplig karl. Jonas, han som förstörde Sofias arbetslust i vintras, och som jag berättade om i ett tidigare inlägg, har helt enkelt flyttat ihop med dotra mi.

Han frågade inte ens mig, men det gör inget. Känns ändå rätt bra, det är en mycket hedervärd man, kan bygga kök, segla, vandra i fjällen, sova under bar himmel, gillar hundar, särskilt Elsa, och är i övrigt en allmänt trevlig och allmänbildad kille. Dessutom omtänksam och kärleksfull mot min dotter.

Hans ekonomi tycks vara stadig, innehar fast arbete i databranschen och hans årsinkomst är sannolikt betydligt högre än min, även om vissa mail jag fått angående strejken vill påskina att jag tjänar långt över 1 miljon om året. Vilket jag alltså inte gör. Men jag önskar jag gjorde det.

Nu känner jag ett inre lugn, nu är båda barnen som hustrun och jag fött fram i säkra hamnar. Apropå hamnar, nu är det bara en vecka kvar innan jag kastar loss båten för lite semestersegling.

Skepp O´hoj.

Oj!

Det hettade till vill jag lova. Mitt inlägg om strejken alltså. Alla de stora tidningsdrakarna har ringt och intervjuat mig angående min blogg. Så nu är jag på bild i kvällspressen med en pratbubbla där jag säger Idioter. Tungt. På flera sätt.

Om man läser t.ex kvällspressens nätupplagor så kan man kanske tro att det är jag som är chef för hela lokaltrafiken. Så är det inte. Mitt företag StockholmsBuss består av sju turistbussar och vi kör enbart beställningstrafik. Jag har således inte ett skvatt att göra med lokaltrafiken varken i Stockholm eller någon annanstans. Och inte heller har jag ett skvatt att göra med strejken. Och inte heller anser jag att bussförare överlag är idioter.

Jag skrev mitt inlägg som en kommentar till strejken där jag i princip framförde vad som skulle vara accepterat i vilket annat sammanhang som helst. Då skulle alla garvat och sagt ”-Precis, just så är det”.

Här är ett exempel som jag fick mig tillsänt och som jag fått okey på att länka till. Alla ni som sänt mig mail och framfört era anonyma åsikter om min person kanske tycker att den här insändarens upplevelse är som det ska vara.

Nu fick en journalist på en kvällstidning syn på min blogg och vred till den så till den milda grad att övriga drakar hängde på och i stort sett kopierade den första artikeln och plötsligt blev jag något slags villebråd.

World Dog Show

Företagets lilla vovvsing Elsa är en mycket engagerad medarbetare. Har klart överträffat alla mina förväntningar.

Nu har det visat sig att hon snackat lite med sina hundkompisar, hållit föredrag (bilden visar några åhörare vid ett möte hon höll vid Stora Skuggan), breddat sitt nätverk, lobbyat och har varit mycket social i de rätta kretsarna. Hon har helt enkelt dragit i rätt tåtar. Och bitit i rätt svansar.

Vi har nämligen nu fått uppdraget att transportera domare, gäster och VIP-folk som har med hundutställningen World Dog Show att göra.

Vi snackar gigantisk show. Vi snackar 36 tusen anmälda hundar, vi snackar världens största hundevenemang. Någonsin. Fattaru, 36 tusen hundar! Med därtill hörande hussar och mattar, domare, funktionerär och allmänhet. Och så får vi vara med och transportera hundfolket hit och dit och kors och tvärs.

Evenemanget är så stort att t.o.m Kommunal, som nu iscensatte busstrejken i Stockholm, gett dispens för viss busstrafik i Stockholm pga detta evenemang. Detta enligt enligt ett uttalande från Kommunal i morgonens utgåva av Dagens Nyheter.

Kommunal anser alltså att 36 tusen hundar är viktigare än 250 tusen människor bosatta t.ex i Ekerö och i vissa andra kranskommuner som nu inte kan ta sig någonstans. Intressant.

Hursomhelst så vet Elsa förståss att inga hundpolare får åka i våra fina bussar, det finns ju människor som är allergiska. Så för sina jämlikar har hon fixat enklare transportfordon.

Voff, voff.