Såååå j**** kul

Just hemkommen från säsongspremiären i tennisligan. Dubbelserien. Ganska exakt på dagen ett år efter det att hälsenan smällde av i förra årets premiäromgång, så lite nervös kände jag mig allt, det måste erkännas.

Min partner för dagen, Sivert, och jag förlorade visserligen tämligen knappt, men det var ju så förbenat kul att lira igen så att vi torskade spelar liksom ingen roll. I´m back, det är det som räknas. Attans så kul det var.

Och i morgon ska jag återgå till semesterläget igen, kan du fatta?! Ut på sjön, segla alldeles själv i fyra dagar och bara ha det härligt. Läsa, njuta, fundera och bara njuta ännu mer. Det ska bli fint väder och fina vindar sägs det.

Sen, mina damer och herrar, kommer den nya och fräscha PG (Positiva Göran) tillbaka för att fokusera på framtiden. Den ser ljus ut, men med ännu hårdare jobb så ska den fan i mig blända både mig och våra anställda. Dom är förresten fantastiska, har jag nämnt det?

Cherio kompis, vi hörs!

Förhörsprotokoll

Förhör har idag hållits angående drunkningsolyckan av StockholmsBuss jourpärm den 2/8 kl 15:57 vid ön Plomman i Stockholms skärgård. (se blogginlägg 2/8)

Närvarande:
FH: Förhörsledare
S: Svaranden Nils Nilsson (av hänsyn till den svarandes familj är Nils Nilsson inte svarandens riktiga namn)

FH: Nå, berätta nu hur det gick till då jourpärmen mötte sitt öde mitt ute i en stor farled.

S: Jo, det var så att jag var ute och körde med min motorbåt. Det var söndag, så det var därför jag inte var på kontoret. Plötsligt ringer jourtelefonen och jag stannar framfarten för att lättare kunna prata. För att hänga med i samtalet reste jag mig upp och la jourpärmen på båttaket för att lättare kunna bläddra fram uppgifterna som kunden ville prata om.

FH: Så då anser du att pärmen inte just då var i omedelbar sjöfara?

S: Näe, just så.

FH: Vad hände sedan?

S: Ja, sen satte jag mig ned och avslutade samtalet samtidigt som jag glömde bort att pärmen låg kvar på taket.

FH: Så då menar du att pärmen avsiktligt och utan hjälp ville avsluta sin existens genom att helt enkelt av egen kraft glida ner i djupet?

S: Nä, inte precis så. I samma veva kom en Finlandsfärja förbi i farleden och den rev upp våldsamma svall så båten gungade rejält. Det var då som pärmen förlorade sitt fäste på båttaket.

FH: Tittade du då bara på hur den gled ner från taket ner i vattnet?

S: Det gick så fort, så jag hann bara i ögonvrån se hur den bruna pärmen klöv vattenytan för att aldrig mer flyta upp. Jag hann aldrig reagera.

FH: Hur kände du dig då?

S: Fruktansvärt. Jag fick en liten panikkänsla för nu hade jag ingen som helst aning om vilka bussar som var ute och vilka jobb vi hade kvar av dagen, men lyckligtvis ringde ingen under resten av dagen.

FH: Du funderade aldrig på att omedelbart själv dyka i vattnet för att rädda pärmen?

S: Nej, det var 67 meter djupt där och så djupt har jag aldrig dykt förut.

FH: Hur agerade du nu?

S: Jag SMS:ade omedelbart, nja kanske inte riktigt omedelbart, men några timmar senare i alla fall, till chefen där jag kortfattat beskrev tragedin.

FH: Hur reagerade chefen?

S: Mmm, lite kortfattat men samlat. Jag fick i alla fall ingen utskällning tillbaka.

FH: Du tycks ha en väldigt förstående chef.

S: Han är en underbar människa, en god och bra chef helt enkelt. Dessutom är han…

FH: Jaja, nu var det ju den före detta jourpärmen vi skulle prata om och inte din chef.

S: Jag förstår.

FH:s slutplädering: Tack för din redogörelse, jag tror jag har fått en relativ klar bild av händelseförloppet. Med hänsyn tagen till den uppkomna situationen tror jag mig enväldigt kunna besluta om att händelsen är av karaktären olyckshändelse utan avsiktlig mänsklig påverkan. På sjön kan vad som helst hända, tappa pärmar, gå på grund eller motsvarande. Lätt hänt under så svåra omständigheter som att sitta i en båt.

Dock krävs ett mildare straff för att stävja dylika händelser i framtiden. Straffet blir att ordna och bekosta fikabröd till dina arbetskamrater på kontoret en gång i veckan fyra veckor framåt räknat från vecka 35 2009.

Målet förklarades därefter som avslutat. Domen går ej att överklaga.

Time out

Har bestämt mig för att ta en time out. Känner att kroppen inte orkar längre.

Efter fyra veckors stentuff vila så har kroppen fått nog. Så därför har jag beslutat att ta en kort semestertimeout och nu jobba i tre dagar för att sedan återgå till semesterläget igen ytterligare fyra dagar.

Måste ut på sjön och ladda batterierna. Mina alltså.

Segeltest

Idag vänder jag mig till de som kan lite om segling. Övriga kan hoppa över det här inlägget för att istället fortsätta göra någon form av samhällsnytta.

Idag var jag ute och provseglade med min nygamla genua. Har inte använt den på flera år, men när så många båtar seglade förbi oss under semestern fick jag nog. Något måste göras. Pronto.

En ny båt skulle ju vara kul, men plånboken räcker inte till det.

När jag köpte båten för några år sedan så blev jag lat och har hela tiden sedan dess använt en s.k. självslående fock. Bekvämt som attan men på bekostnad av fart.

Nu letade jag fram genuan som är hela 70 % större än focken vilket såklart ger en helt annan fartbild. Hur det gick? Skitkul helt enkelt, men lite jobbigt på kryss. Nu vankas jobb några dagar och sedan ska jag ut på seglats igen. Definitivt med genuan.

Semester, still going on

Dock med ett och annat undantag för besök på kontoret för att fixa saker och ting. Och självklart kolla att allt rullar på som det ska. Det var fasicken så mycket jobb vi haft, och har framöver. Så j***a kul.

Är nu i alla fall åter från seglingen och har nu några dagar på landbacken igen. Vi seglade först söderut ner till Arkösund och vände där för att segla norrut till kompis Norrmannen med familj som återigen hyrde en stuga ute i yttre skärgården. Exakt samma stuga som vår berömde Evert Taube har dekorerat samtidigt som han skrev Havsörnsvalsen. Det ger kulturpoäng att ha besökt den stugan. De poängen kan visa sig värdefulla när hustrun börjar sitt kulturrally i höst.

Jag kan även avslöja att det är en vidunderlig utsikt från det husets toalett. Som alltså både jag och Evert har använt. Det är fan i mig bonupoäng för det också.

Här ser du en av Taubes inskriptioner i taket inne i storstugan.
Nu till något helt annat. Läste under veckan en artikel om sveriges sexigaste män. Ingen från bussbranschen fanns på listan. Det är skrämmande. Vi som alla är så otroligt sexiga i en av Sveriges sexigaste branscher, eller hur?!
Kanske borde den här badpojken varit med på listan. Eftersom jag i grunden är en blyg kille vill jag inte avslöja vare sig det ena eller det andra.

Sjödrama

StockholmsBuss går idag ut med följande kommuniké.

Med stor sorg måste härmed meddelas att vår jourpärm idag drunknade kl 15:57. Den får sin sista vila i en farled och på 67 meters djup utanför ön Plomman i Roslagens skärgård.

Eftersom jag själv befinner mig på position N58.53.959, E17.57.225, dvs långt därifrån, kunde jag inte förhindra detta drama.

Pärmen, en exklusiv sak i skinn, är nu djupt saknad och sörjd eftersom den varit med oss i tio års tid och därmed med ålderns rätt skaffat sig en avundsvärd patina.

Tack för allt jourpärmen, må havsgudarna vara med dig.

När jag kommer tillbaka till kontoret kommer vederbörligt förhör att hållas med alla sjömän på kontoret, varvid en person i nuläget är mer misstänkt än andra. Straffsatsen för liknande förseelser brukar ligga på ”plankan”, ”kölhalning” alternativt ”mastupphissning”.

No comments

Finns liksom ingen anledning att ge några vidare förklaringar till bilden. Förutom att det nu i skrivande stund regnar. Men vad gör väl det?

Vi har just varit på gästhamnskrogen i Arkösund och ätit middag, varvid de oserviceminded "fjortisarna" till servitörer glömde ta betalt för vinet. Men vad gör väl det?

Nu är det snart dags

Snart slutar leken. Den 17:e augusti börjar allvaret. Då drar dubbeltennisligan igång igen.

Efter ett helt års tennisuppehåll efter hälsenetrasslet känns det helt enkelt skitkul att dra igång igen. Bättre fysiskt tränad än på många många år, men värre är det med tennisträningen. Bara fyra gånger har det blivit i sommar. Men jag är ändå med i div fyra av sex möjliga så jag är supertaggad.
Come on boys, watch out for my forehands.

Semesterrapport

Du som har följt min blogg vet att det finns en kille som heter Jonas som möjligen aspirerar att få min dotters hand. Han har dock ännu inte begärt enskilt samtal med mig. Tur är väl det, för ännu återstår några tester som han måste klara av innan ett eventuellt möte kan komma till stånd.

Ett av de kvarvarande proven skedde häromdagen då Joppe, vindmätaren i toppen på masten på min segelbåt, skulle plockas ner. Den förbaskade vindmätaren fortsätter nämligen att leva sitt eget liv utan hänsyn tagen till verkligheten.

Här på bilden syns Jonas när vi vevat upp honom 15 meter upp i masten för att plocka ner mackapären. Sen firade vi ned honom och sedan hissade vi upp honom igen efter våra försök att få ordning på mätaren.

Han klarade uppgiften galant, förutom att vindmätaren nu måste få akutvård på verkstad, vilket beräknas ske måndag morgon. Men det är ju inte Jonas fel, det måste sägas.

Nu får han vila några dagar innan vi hissar upp honom igen med en förhoppningsvis frisk och kry vindmätare.

Du kanske undrar varför inte jag själv lät mig hissas upp i masten? Mm, bra frågan, men jag tyckte Jonas räckte upp handen som frivillig innan jag hann säga något.

Det ska inte vara lätt att få min dotters hand. Har någon hört mig säga det? Någon?

Semestersjuk

Ja, då var vi där igen. Lika varje år. Du har säkert kännt av den du också. Semestersjukan.

När man efter mycket om och men lämnat arbetsplatsen för en längre tid, så kryper det i hela kroppen. Känner någon slags separationsångest att behöva överlämna allt i andras händer.

Omöjligt att koppla av och man stryker omkring som en osalig ande och kan inte ta sig för någonting vettigt. Mellan varven blir man nästan sjukligt trött och vill bara ligga på soffan och sova. Möjligen zappa runt bland alla TV-kanaler.

Humöret är i botten och man går omkring är allmänt otrevlig. Säger hustrun.

Men så efter några dagar, typ idag, börjar det släppa och livet återvänder på något sätt. Då vet jag, jag har S E M E S T E R. Nu kan livet börja igen.

Klackarna i taket

Idag är det en anmärkningsvärd glädje här på kontoret. Alla är jätteglada och visar tandrader mest hela tiden. Jag har såklart ryckts med och känner att livet går som en dans.

Men så råkade jag höra en medarbetares telefonsamtal där han lite mumlande sa till någon att nu återstår bara att genomlida några timmars helvete, sen går chefen på semester.

Då rann enkronan ner, då fattade jag. De är glada för att jag inte ska vara på kontoret på åtskilliga veckor.

Och jag är glad för att slippa se dem på flera veckor. Så det är helt enkelt en win-win-situation. Kan det blir bättre en sån här härlig fredag?

Märklig fotbollsmatch

Idag spelade jag min första fotbollsmatch på sådär 25 år. Jag spelade mot mitt barnbarn Albin, 5 år om några dagar.

Jag började trögt, tappade rätt mycket i både försvars- som i anfallsspel och det dröjde inte länge förrän Albin ledde med 3-0. Men jag fick ordning på spelet och byggde så sakteliga upp ett rejält tryck mot hans mål. Reducerade rätt elegant till 1-3 och kände att nu, nu lossnar det.

Men då meddelade Albin, som även agerade som matchdomare, att det målet räknades inte. Vi spelade inte om poäng, sa han.

Jag blev såklart lite störd av detta, och mitt i min förvirring fintade Albin sig förbi mig och satte fyran. ”Då ska ju inte ditt mål heller räknas”, försökte jag. ”Jo, det ska det, för nu leder jag med 4-0 farfar”, sa han utan vidare förklaring.

Nu undrar jag, har reglerna ändrats under de senaste 25 åren? Tycker inte jag har sett mål borträknas på det här grymma sättet på TV, för jag var definitivt inte offside.

Jag blev grymt besviken att behöva förlora mot en 5-åring. Med 4-0. Jag tänker i alla fall inte läsa godnattsagan.

All set and done

Sådärdå, då är äntligen båten tät och torr. Ägnade hela lördagen åt att byta ut de två läckande pentrypumparna, fixa den opålitlige Joppe, dvs vindmätaren som visade fel värden när den hade lust och rätt värden ibland. Joppe har fått sitt namn efter meterologen John Pohlman.

Dessutom funkar nu kylskåpet., Lite pinsamt där faktist, det var bara en säkring som gått, men när jag första gången kollade den så var den hel. Problemet var att jag då kollade på fel säkring. Sådana misstag gör aldrig våra bussförare. Eller?

Nu vidtar spurten på jobbet för plötsligt inser jag att jag efter denna arbetsvecka ska ha semester. Hur jag nu ska hinna det, det ligger ju tonvis med papper på skrivbordet.

Jag får börja med att skriva in de bokningar som trillat in på mailen under helgen, sedan registrera en bunt leverantörsfakturor, betala ett knippe dito, komma ikapp med bokföringen, och visst fan, det är ju lön snart också, då måste jag ju börja med den också. De e mycke nu.

Lägesrapport kolon

på kontoret stop hur mycket jobb som helst stop förstår egentligen inte hur vi kan ha så mycket att göra trots lågkonjunktur stop men vi är väldigt glada över det stop problemet är att vi omgående behöver några fler förare stop känner du dig manad, ring oss fort som attan stop eller känner du bra bussförare vänligen rekommendera oss stop tack stop trots detta lite märkliga blogginlägg ska denna platsannons anses som mycket seriös stop vi är nämligen inte som andra bussbolag stop i regel lite bättre faktiskt stop det är därför vi söker de bussförare som är lite bättre än andra stop telefonnummer och mailadress finns på vår websida stop

Strulsegling

Back to work again. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så gick seglingen inte precis klockrent. Kändes som om båten hastigt och lustigt blev förvandlad till rena måndagsexemplaret. Trots att den är 28 år gammal. Eller kanske just därför.

Okey, jag tar det rakt av:
Först pluppades hon i sjön, inga problem. Sedan sattes masten på och riggen spändes. Så här långt hur lugnt som helst.

Sedan fick jag, som det heter, plötsligt besök. Det var båtens första ägare som oväntat såg båten och han blev såklart hur nostalgisk som helst. Han hade ägt båten i 16 år, sedan sålt den till en kompis som efter några år sålde båten till mig. Vi språkades vid rätt länge och det var hur kul som helst.

Sedan började problemen.

Jag skulle nu bara flytta båten några meter och la in backen för att komma bort från kajkanten. När jag skulle lägga i framläget för att stoppa farten och rikta in mig på nya platsen så hände absolut ingenting. Jag fortsatte i god fart bakåt mot en annan brygga bara några 10-tal meter därifrån.

Endast med hjälp av i hast påkommen adrenalinsstyrka i Hulkenklass, eller om det är för att jag gått på gym i tre månader, plus hjälp av en tillskyndande åskådare, lyckades vi hejda båten innan hon med kraft hade rammat bryggan med rumpan före. Det hade inte varit snyggt.

Okey, fick hjälp av en mekaniker att fixa växelreglaget. Fråga mig inte varför den plötsligt hade gått sönder. Men det hade den.

Sen seglade jag iväg och fick den där lyckokänslan som jag beskrev i förra inlägget. Men det varade bara tills jag kom till Nynäshamns gästhamn. Igen. Det visar sig nu att båten fortfarande tar in vatten någonstans, men dock inte från den nylagade kölen. Felletning pågår i timtal tills jag upptäcker att det läcker från pentrypumparna som pumpar färsk- resp sjövatten.

Okey, bort med dem och läget är nu helt under kontroll. Det är vad jag tror tills jag kommer till slutmålet, bojen i Trosa. Då finns lika mycket vatten till i båten. Nu börjar jag bli less och funderar starkt på att sätta henne på ett grund och simma därifrån. Men icke. Jag sätter en elektrisk länspump som tömmer ut det vatten som rinner in vartefter. I ärlighetens namn kommer det inte in tonvis med vatten men 10 liter räcker gott för att man inte ska må bra i själen. Sedan åkte jag hem.

Sa jag att kylskåpet plötligt upphörde att fungera någonstans under färden? Eller att vindmätaren bara fungerade när den själv hade lust?

Så nu sitter jag här vid skrivbordet och försöker jobba medan hjärnan går på högvarv och försöker lista ut var läckan i båten kan finnas. Måste ner i morgon och kolla.

lyckokänsla

Just här och nu infann sig en härlig lyckokänsla. Det har varit lite struligt så här långt men nu är äntligen allt under kontroll.

On the road again

Eller kanske inte. Bättre beskrivet så är jag på våg igen. Näe, icke felstavat för nu är båten strax åter i sitt rätta element. Lika tät som en modern barnblöja.

Idag gör jag ett nytt försök med ny påmastning och ny nedsegling till de sydligare breddgraderna runt Trosa. Jag pratar nu om segling och orten Trosa och ingenting annat. Snuskhummer där.

Wish me luck!

Jag skrev tidigare om min affärsidé att dela kålhuvuden och tjäna en smärre förmögenhet. Nu har jag ändrat mig. När jag blir stor ska jag bli båtlagare. Då tjänar man jättejättemycket pengar på folk som får för sig att köra över grund med sina båtar. Man tjänar lätt ihop till ett hus på Rivieran på bara ett par tre säsonger skulle jag tro.

Jag vet det med säkerhet för jag har precis betalat räkningen för båtlagningen och jag darrar fortfarande och kallsvetten rinner som ett vattenfall längs ryggraden. Hua.

Men i ärlighetens namn så var den stora kostnaden inte pga grundstötningen utan för den extra förstärkning av kölen som jag beställde när båten ändå stog under reparation. Förr eller senare ett måste på en sån gammal båt som jag har.

Men ändå, herreminjävlar så dyrt det blev.

Patetiska Expressen

Läste att Expressen sparkar iväg en anställd journalist som har samröre med en känd gangster. De säger att tidningens trovärdighet får sig en allvarlig törn om deras medarbetare umgås med kriminella.

Men herreminjävlar, vad är det dom säger egentligen? Tror verkligen Expressen har de har någon trovärdighet över huvud taget? Hallå, herr chefredaktör, dags att vakna och inse sanningen.

Knappt någon journalist på Expressen skriver ju något som är trovärdigt. Tidningen lever ju på att hoppa på oskyldiga människor, vinkla sanningar, ljuga och förvränga. Jag vet, de rörde om mitt liv rätt ordentligt förra sommaren och det var ändå ingenting mot vad andra råkar ut för.

De är helt enkelt makabra. Häromdagen en jättebild på en döende Michael Jackson på bår innne i en ambulans. Så ropar Expressen stolt ut på löpsedeln: ”Här dör Michael Jackson”. Man får ju kräkkänslor.

Trovärdighet? Pyttsan. Seriösa? Fuck them. Expressen är en skitblaska utan trovärdighet, glöm aldrig det.

Alla uppdrag är inte trevliga

Ibland kan man ju fundera lite över hur människor är skapta i skallen. Den här kommentaren kom från en av våra förare efter en resa med ett fotbollslag. Vuxna män talar vi här om.

Det som bekymrar mig är inte förarens kommentar, utan den människa som väljer att utföra sitt behov i handfatet istället för i den fullt funktionella toaletten som finns bara några decimeter bredvid.

Frågorna blir onekligen många. Hur tänkte han, gör han så även hemma hos sig, gör han så hemma hos sina kompisar, var han ölfull, eller saknas bara några i detta sammanhang väsentliga hjärnceller i huvudet?

Stulen demokratrirapport

Vi kanske är lite för mesiga i Sverige. Längre söderut vet man hur man ska protestera så det märks. Nedanstående text har jag stulit från min lillebrors blogg. Han är bosatt i Bryssel och vet hur Europa ska skötas. Så det så.

Visserligen är han min lillebror, 15 år yngre, men han är både längre och framförallt några kilo tyngre än vad jag är. Här är hans rapport från maktens boning.

Stoppa pressarna! Traktorer i Bryssel!
Nyss hemkommen från ett lunchbesök på Svenska kyrkan. Ärtsoppa och fläsk. Hoppade pannkakan, grädden och sylten idag, av för vissa känd anledning.

Men det var inte det jag skulle berätta. Hela staden är blockerad av - traktorer! Folkfest! Om jag fattat saken rätt är det ett ohemult stort gäng mjölkbönder, varav väldigt många verkar vara tyska, som åkt till Bryssel för att demonstrera. Av säkerhetsskäl - EU-toppmöte idag - släpps de inte nära makten utan får hålla sig kring och i Cinquantenaire-parken, dvs precis utanför Svenska kyrkan.

Brysselborna är luttrade och vana vid att trafiken korkar igen. Är det inte ylande poliseskorter är det människor med plakat, långtradare eller traktorer som korkar igen staden. Det är faktiskt lite folkfestvarning där ute nu!

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Lite ballt är det. Demokrati i ett nötskal, typ. Eller på sin spets. Jag höll sånär på att skriva demokrati i ett mjölkglas, men det hade ju kunnat tolkas som nedlåtande, vilket inte är min avsikt. Tvärtom, faktiskt.

Sjönt

Jag vet att rubriken är felstavad så du behöver inte ringa om det. Jag tänkte nämligen skriva några ord om segling och min båt.

Det känns faktiskt skönt att superproffsseglare smäller på grund de också. Klart det ska vara skillnad, när en superamatörseglare som jag går på grund i 3 knop så smäller VolvoOcean-proffsen på i 17 knop. De ska alltid vara värst.

Så här är läget just nu, med min båt alltså, tänkte du var intresserad att se några bilder:

Kollofrilla

Nu är det väl ändå sommar, eller hur?! Då gick jag till frisör Ulli och bad om en kollofrilla. Han är lite motsträvig till det, han tycker jag är för gammal, men bara en aning, för en sån frisyr. Men jag var stenhård i mitt beslut så han gav sig till sist.

Då blev det så här. Mmm, en del grått kan man ju skymta, men det är inget som jag hänger upp mig på. Jag är nöjd med nya looken.

Bli en vinnare du också

Du såg väl på TV på söndagskvällen? Det gjorde inte jag. Eller rättare sagt så gjorde jag det, men i ”fel” kanal.

För i TV4 på bästa sändningstid på söndagskvällen, i Postkodmiljonären, exponerades en av våra bussar motsvarande ett ruggigt högt reklamvärde har jag nu fått veta. En av vinnarna åkte i vår buss och plötsligt kommer ett TV-team och vill filma.

Sloganen är kristallklar: Bli en vinnare du också, åk med StockholmsBuss.

Men om nu sådana reklamvärden existerar pga en denna TV-exponering så måste vi i logikens namn ladda upp med dubbel bemanning vid telefonerna i morgon och framöver.

Men nja, jag känner mig nog allt lite tveksam till värdet av en dylik exponering, men jag har gärna fel. Det är inte ofta, men nu har jag gärna det.

På tillfälligt besök

Visserligen kan vi nog betraktas som ett storstadsföretag, men ibland händer det grejor utanför vårt kontorsfönster. Mitt i all klorofyll.

Den här gången valde vi "bättre fria än fälla" så trafikledare Stefan fick ställa undan sin älgstudsare. Tur att inte Runar Sörgaard jobbar hos oss.

Oj, vi brinner

Igår var jag så inne i mig själv och min tennis att jag missade DEN STORA NYHETEN. Du har väl tagit del av den va?

I branschens bästa tidning, Tidningen Bussbranschen, är vi i senaste utgåvan av den kvalitetsblaskan HÖGST UPP på Heta listan eller Strecket som den heter. Borta är konkurrenter, borta är Anna Grönlund, vi är DÄÄÄÄÄR.

Vi är nu så heta så vi brinner. Måste snart kyla ner oss med semestrar. Eller snarare bör telefonväxeln kylas ner. Det är nämligen fler än redaktör Bjarne som gillar katalogen så då är det väl korrekt att vi ligger där vi ligger. Kan man eventuellt lite anspråkslöst tycka.

Nu får vi nog prestationsångest inför nästa katalogutgåva, men vi kommer att kämpa. Tack snälla Bjarne, nu är vi extra taggade

Jag vet

Jo, jag vet, det har varit väldigt tyst på den här bloggen nu igen. Men saken är den att vi inte direkt har varit sysslolösa. Det bokar på väldans bra och det känns hur kul som helst med tanke på det allmänna läget i Sverige och världen.

Men den största anledningen till min tystnad är att jag gått in i mig själv. Laddat själsligt, mentalt såväl som fysiskt inför min comeback på tennisbanan. Senaste besöket på courten var när hälsenan smällde av i augusti förra året.

Själsligt har jag upprepat under djup koncentration och tystnad ”jag kan spela tennis, jag kan spela tennis, jag kan spela tennis”. Den mentala träningen har bestått av att titta på tennis på TV. Den fysiska träningen har bestått av styrketräning på gym 3 gånger i veckan sedan början av mars. Jo, det är helt sant, 3 gånger i veckan.

Kl 0700 har jag klivit upp på trampmaskinen för fem till tio minuters uppvärmning innan jag gått loss på allehanda styrkemaskiner.

Allt koreograferat av min personliga tränare som jag hyrt in för dyra men hysteriskt väl investerade pengar. Har faktiskt nog aldrig mått så bra som jag gör nu.

Nåväl, i morse kl 0700 gjorde jag comeback på tennisbanan. Klubbens frukosttennis med dubbelspel var en lämplig start. Gick väl sådär. Svårt med tajmingen, men många lysande och briljanta slag blandades med ramträffar och oprovocerade missiler som landade tre meter utanför linjerna.

Servarna var knepigast, gick inte alls bra, där har jag tappat mest. Men nu jävlar ska det bli tennisträning också tills seriestarten i augusti. Förutom gymträningen alltså, den släpper jag inte.Vet bara inte hur jag ska hinna med att jobba också.

Stenkastning i glashus

Eftersom jag är en nyfiken kille har jag kollat upp en i dagarna gjord bussupphandling i Stockholm.

Tio bussföretag lämnade anbud. Mitt företag avstod. En av anbudsgivarna är ett halvstort Stockholmsföretag som för en tid sedan var grymt upprörda över att ett annat icke Stockholmsföretag hade vunnit en stor upphandling. De var så upprörda att de t.o.m lyckades få vår s.k. medlemstidning att skriva ett stort reportage om det fasansfulla i att någon hade varit jättemycket billigare än andra i den upphandlingen.

Så här såg anbudsresultaten ut i den här senaste precis gjorda upphandlingen vilket ger en del intressanta fakta. Den kanske även ger ett tips att man bör vara försiktigt när man sitter i ett glashus och kastar stenbumlingar.

A: 2.297.000
B: 2.547.000
C: 2.806.000
D: 2.851.000
E: 2.932.000
F :2.974.000
G: 3.046.000
H: 3.168.000
I: 3.494.000
J: 3.589.000

Eftersom jag skriver det jag skriver just nu har du säkert redan gissat vilket bolag det är som jag kallar A. Yepp, det bolag som var upprörda till bristningsgränsen förra upphandlingen. De som vann då kallar jag här E.

Tvåan, B, är ett mycket litet bussföretag som förmodligen inte har så stor erfarenhet av stora upphandlingar. Där kan man nog ursäkta ”felräkningen”.

Merparten av övriga bolag är alla stora och erfarna anbudslämnare som vet vad saker och ting kostar. Dit hör egentligen även A. Eller i varje fall borde tillhöra.

Min bedömning är att bolag A, Westinbuss, helt enkelt har glömt en kostnadspost. Eller så lät de en nyutexaminerad gymnasist från naturlinjen räkna på anbudet. Eller så har de en joker i skjortärmen som ingen känner till. Det är förmodligen vad de själva kommer att säga. Det låter bättre.

Who knows, who cares, var och en blir salig på sin egen tro. Men roligt var det i alla fall att läsa listan. Nu har du också fått göra det. Men som sagt, sitter man i ett glashus ska man nog låta stenarna ligga kvar. Jag ska försöka komma ihåg det själv.

Politiskt oberoende vs Money talks

Ja, det är inte lätt att veta. Jag väljer rubrikens förstnämnda. Liksom lite mer PK (politiskt korrekt). Det anses ju lite fult att vilja förvärva intäkter medelst hårt arbete.

Ursäkta min lilla utvikning, men det jag vill säga är att vi diskriminerar inga kunder oavsett politisk inriktning, hudfärg eller kön. För oss är KUNDEN viktigast.

I det här fallet, ja du ser ju själv på bilden vem kunden var, så utrustade vi till och med chauffören med en röd slips.

Så här har vi alltså kört omkring några dagar med Mona Sahlin och några av hennes partikamrater på en miniturné inför valet igår. Som sagt, politiskt oberoende är bäst för affärerna.

Hur jag röstade? Kollade först hur mycket det blå laget resp det röda laget har bokat bussar hos oss, sedan fattade jag mitt beslut.

End of story

Det är såklart min skyldighet att berätta slutet av min bedrövliga premiärsegling. Som jag skrev tidigare så hissades båten upp på en trailer och kördes till varvet som nu ska fixa kölen och montera ny propeller. Båten kommer nog dessvärre att bli stående på varvet minst en månad, kanske ännu längre. Begränsat kul om du frågar mig.Men först var jag tvungen att få lite bärgningshjälp att flytta båten från en pir till en annan, en sträcka på max 150 meter. Jag gick in till den lokala marinhandlaren och han skickade ut en kille med en utombordarebåt som lätt drog in mig till rätt ställe. Tog max 15 minuter från det killen lämnade affären till han var tillbaks igen. 860 bagis ville de ha för den servicen. Tugga och svälj.

Sen fick jag åka med i den maffiga kranbilen med båten på släp. Det var en stor häftig Scaniabil med fyra axlar, två fram och två bak, och vidhängande släp. Massor av elektronik, hydraulik, spakar, rattar och knappar. När jag blir stor ska jag bli lastbilsförare med jättestor lyftkran på flaket.

PS: Jag känner att jag även måste berätta att en av våra anställda, Rolle, smällde av en propeller på sin båt på samma grund som jag. Visserligen för rätt länge sedan men ändå.

Dessutom har en före detta anställd gjort samma sak på sin båt. På samma stenjävel. Men de kör buss som gudar och det är därför de jobbar resp jobbade på StockholmsBuss och inte inom marinen.

Vet inte om jag törs berätta

Men okey, har jag sagt A får jag även säga B.

Förutom all skit med båten just nu konstaterade vi idag, varvet och jag, att båten icke längre haver någon propeller. Även om det är en segelbåt så klarar man sig inte utan motor och propeller. Kommer liksom inte ens ut ur hamnen.

När jag skulle segla iväg idag till varvet för köllagningen, så hade jag plötsligt ingen drivning med motorn varken bakåt eller framåt. Det var då sanningens minut uppdagades.

Så nu gäller i morgon: bogserhjälp 150 meter till längst in i hamnen, där väntar lastbil med jättekran, vi mastar av, lägger masten på båten, hissar upp hel båten på lastbilen och kör sedan hela ekipaget landvägen till varvet ute på Dalarö.

Näe, jag skrattar inte. Har nu letat upp skeppswhiskyn och funderar starkt på att ta en liten jäkel. Eller sju stora.

Men vi ska ju inte glömma att det är ett fantastiskt fint sommarväder. Så allt är inte negativt. Närå, foten i kläm, jajamensan. Här dansar inga halta löss. Tjofadderittan. Livet är en lek. Roligt nästan jämt.