Som jag skrev häromdagen, inte en enda föllsispresent förutom de fina sakerna från mina närmaste kära.
Nåja, inte alla kanske, en och annan i rakt nedstigande led lyckades visst glömma en viss faders stora årsdag.
Men det är okey, även jag kan glömma. Särskilt oktober är en månad då saker lätt kan glömmas bort. Juli är också en månad då man har mycket att tänka på och ett och annat faller bort ur minnet.
Så då återstod alltså att fixa present till mig själv så att det åtminstone skulle bli ett ”presentbord”.
Jag gjorde då så att jag satte på mig en ögonbindel framför datorn och så hamrade jag lite ”random” på tangenterna för att se vad som hände.
Och vet du, det visade sig när jag tog av bindeln att jag hade råkat beställa en ny mobiltelefon, en Iphone. Kan du fatta, med ögonbindel och allt. Helt otroligt. Uppenbarligen är det som ordspråket säger, solen lyser alltid på dom goda.
onsdag, september 09, 2009
tisdag, september 08, 2009
Tack...
... för alla presenter som ni budade till vårt kontor. Jättekul.
Den där meningen är 100 % ironi. Inte en present så långt ögat kunde nå. Jag vänder mig uppenbarligen till fel målgrupp.
Men nu glömmer vi det. Gick istället för att köpa mig en Iphone som tröst, men det var 1 månads väntetid så jag gick hem istället och åt choklad som jag fått av hustrun.
Det är dock mindre bra för kroppen, däremot vet alla att träning befrämjar hälsa och välstånd, så i morse blev det en timmes hårdkörning i gymmet. Idag var det bål, axlar och armmuskler som fick sig en genomkörare.
I går kväll gick jag en hård match i dubbeltennisligan. Mindre kul, min partner Sven och jag ledde med två game och jag ska serva. Bara 10 minuter kvar av matchen, vi spelar nämligen på tid. Hade spelat säkert i mina servgame hela matchen men nu sket det sig. Vi spelade bort gamet och de servade sedan hem sitt game så vi tappade en säker vinst till ett halvhyfsat oavgjort resultat.
Nerverna pallade inte, säger du. Yttre omständigheter utom min kontroll, säger jag.
But now, back to work. Blir en tuff dag, trafikledare Stefan hemma med feber. Hoppas det inte är den beryktade grisfebern.
Den där meningen är 100 % ironi. Inte en present så långt ögat kunde nå. Jag vänder mig uppenbarligen till fel målgrupp.
Men nu glömmer vi det. Gick istället för att köpa mig en Iphone som tröst, men det var 1 månads väntetid så jag gick hem istället och åt choklad som jag fått av hustrun.
Det är dock mindre bra för kroppen, däremot vet alla att träning befrämjar hälsa och välstånd, så i morse blev det en timmes hårdkörning i gymmet. Idag var det bål, axlar och armmuskler som fick sig en genomkörare.
I går kväll gick jag en hård match i dubbeltennisligan. Mindre kul, min partner Sven och jag ledde med två game och jag ska serva. Bara 10 minuter kvar av matchen, vi spelar nämligen på tid. Hade spelat säkert i mina servgame hela matchen men nu sket det sig. Vi spelade bort gamet och de servade sedan hem sitt game så vi tappade en säker vinst till ett halvhyfsat oavgjort resultat.
Nerverna pallade inte, säger du. Yttre omständigheter utom min kontroll, säger jag.
But now, back to work. Blir en tuff dag, trafikledare Stefan hemma med feber. Hoppas det inte är den beryktade grisfebern.
måndag, september 07, 2009
Föllsis
Så har då ytterligare ett år förflutit. Jag har blivit ett helt år äldre men sannolikt inte klokare.
Traditionsenlig sång och presentutdelning på sängen i morse. Ett trevligt tilltag av mina kära.
Traditionsenlig sång och presentutdelning på sängen i morse. Ett trevligt tilltag av mina kära.
Alla ni som vill hylla mig med presenter kan buda dem till vår kontorsadress, det funkar bra.
Kommer dock inte att ha nåt öppet hus eller liknande i afton. Då är det tennisfajt i dubbelserien som gäller.
För övrigt är det några år kvar till det som anses ”jämnt” i födelsedagssammanhang. Ville bara nämna det i förbigående.
fredag, september 04, 2009
torsdag, september 03, 2009
Alla är inte lika
Här är lite skojsiga kommentarer om olika sätt att uppleva sin vardag. Den gode Bjarne på Busstidningen skriver i ett inlägg från 2/9 att han vill sticka ut sin näsa. Varför vet jag egentligen inte, men det blev inte bra.
Alla är som sagt inte lika, alla har inte råd att ha en bil som man kan blåsa i 220 km/ timmen på Autobahn.. (Vilket ju är j**** olagligt dessutom. Fy vad oansvarigt.)
Alla har inte råd att åka till Skottland för att vandra på hedarna. Och inte heller har alla råd att åka till Wales som reserv om Skottland skulle bli för trist.
Alla typer av bussresor fyller ett behov. Att uppleva saker, att lära sig något nytt, att träffa andra människor, att få känna sig sedd, att får vara en del av en större grupp. Det är för väldigt många ”att sätta en guldkant” på sin vardag. Dessutom relativt billigt.
Personligen tycker jag att ett liv utan underhållning och förströelse verkar omåttligt inåtvänt och trist.
Men som sagt, alla är inte lika. Vilken tur är väl inte det, för om alla var lika trista och insnöade som Mr B, så skulle ju inte vi, och en hel hoper andra bussbolag och reseföretag, ha fullsatta bussar till alla möjliga och omöjliga resmål.
Vi fyller ett stort behov av upplevelse och förströelse, så enkelt är det. Och det är därför vi fortsätter med våra resor. Gubbjävel.
(ursäkta det sista uttrycket, men eftersom jag känner Herr Bjarne en smula, så är jag rätt säker på att han nu ler och tar ytterligare en smutt av sin 20-åriga whisky)
Alla är som sagt inte lika, alla har inte råd att ha en bil som man kan blåsa i 220 km/ timmen på Autobahn.. (Vilket ju är j**** olagligt dessutom. Fy vad oansvarigt.)
Alla har inte råd att åka till Skottland för att vandra på hedarna. Och inte heller har alla råd att åka till Wales som reserv om Skottland skulle bli för trist.
Alla typer av bussresor fyller ett behov. Att uppleva saker, att lära sig något nytt, att träffa andra människor, att få känna sig sedd, att får vara en del av en större grupp. Det är för väldigt många ”att sätta en guldkant” på sin vardag. Dessutom relativt billigt.
Personligen tycker jag att ett liv utan underhållning och förströelse verkar omåttligt inåtvänt och trist.
Men som sagt, alla är inte lika. Vilken tur är väl inte det, för om alla var lika trista och insnöade som Mr B, så skulle ju inte vi, och en hel hoper andra bussbolag och reseföretag, ha fullsatta bussar till alla möjliga och omöjliga resmål.
Vi fyller ett stort behov av upplevelse och förströelse, så enkelt är det. Och det är därför vi fortsätter med våra resor. Gubbjävel.
(ursäkta det sista uttrycket, men eftersom jag känner Herr Bjarne en smula, så är jag rätt säker på att han nu ler och tar ytterligare en smutt av sin 20-åriga whisky)
måndag, augusti 31, 2009
Vidriga turister
Läste i DN idag om en omröstning i England vilka de vidrigaste turisterna är. ”Vinnare” blev ryssarna, tätt följt av tyskarna.
Av företagsmässiga skäl vill jag varken kommentera resultatet eller komma med egna förslag till denna lista.
Av företagsmässiga skäl vill jag varken kommentera resultatet eller komma med egna förslag till denna lista.
lördag, augusti 29, 2009
Äntligen medelsvensson igen
Äntligen är jag nu återigen inrättad i ledet. Läste för en tid sedan att över 60 % av Sveriges hushåll äger en platt-TV. Det innebär att jag och hustrun oåterkalleligen för ett ögonblick var placerade i Jurassictidsåldern eftersom vi har en tjockis-TV.Detta är nu tillrättalagt. I fredags inhandlade vi sådär lite spontant och oplanerat en platt-TV på Elgiganten för hyfsat blygsamma 4.990 i hårt beskattad svensk valuta.
Det blev en 32:a avsedd för stugan på landet. Men det visade sig att bilden är både knivskarp och kristallklar, så vi tar nog hem den och slänger ut vår gamla tjocka 28-tummare. Eller om vi möjligen äter gröt till middag ytterligare några månader och klämmer i med att köpa en 40:a hem istället.
Men det är oviktigt, vi är numera äkta medelsvenssons. I alla fall när det gäller TV-innehav.
torsdag, augusti 27, 2009
Killen i framkant
Jag måste ju säga att det är några personer som visar upp bussbranschen för hela världen på ett annat sätt än vad journalister gör i puttriga och mysiga hemma-hos-reportage hos diverse bussåkare.
En sån person är Daniel på Ljungskilebuss. En orädd snubbe från Västkusten som på sin blogg skjuter på allt som rör sig. Så vild i sitt skjutande att han nu säger sig måste stänga ner sin blogg. Inte bra. Men på sätt och vis förståeligt.
Skotten har träffat för många Jantelagsriddare. Jantelagsriddare ska kämpas ner till sista man, men det räcker inte med bara en gubbe som gör det.
Jantelagsriddare ploppar upp fortare än de förgörs, det är tråkigt.
Daniel visar också, förutom sin skjutvilja, att det är manligt att cykla inomhus ! Själv tycker jag det är en aning mesigt, att lyfta lite skrot några dagar i veckan på gym är numera min melodi. Förutom att dunka gula bollar över ett nät.
Han visar att det är manligt att vilja gå ner i vikt och se bra ut, fast man är kille. Att det är manligt att offra knät i en fotbollsmatch. Att det både manligt och mänskligt att engagera sig i skogsbränder, trafikolyckor och annat elände. Som dygnet runt står till samhällets förfogande via Räddningstjänsten när tragedier slår ner i verkligheten. Eller i varje fall runt Ljungskile.
Att det är manligt och rakryggat att stå för sina åsikter och göranden, även om inte en enda klappar honom på axeln och säger, -bra gjort Daniel.
Så då gör jag det nu : ”- bra jobbat Daniel Olsson, Ljungskilebuss”. Du är ett föredöme, alla borde säga vad de tycker och inte gömma sig bakom bussar, organisationer och sina fruar.
Stäng inte din blogg, mjuka möjligen upp din attityd, men sluta inte att skriva om det du tycker är fel.
En sån person är Daniel på Ljungskilebuss. En orädd snubbe från Västkusten som på sin blogg skjuter på allt som rör sig. Så vild i sitt skjutande att han nu säger sig måste stänga ner sin blogg. Inte bra. Men på sätt och vis förståeligt.
Skotten har träffat för många Jantelagsriddare. Jantelagsriddare ska kämpas ner till sista man, men det räcker inte med bara en gubbe som gör det.
Jantelagsriddare ploppar upp fortare än de förgörs, det är tråkigt.
Daniel visar också, förutom sin skjutvilja, att det är manligt att cykla inomhus ! Själv tycker jag det är en aning mesigt, att lyfta lite skrot några dagar i veckan på gym är numera min melodi. Förutom att dunka gula bollar över ett nät.
Han visar att det är manligt att vilja gå ner i vikt och se bra ut, fast man är kille. Att det är manligt att offra knät i en fotbollsmatch. Att det både manligt och mänskligt att engagera sig i skogsbränder, trafikolyckor och annat elände. Som dygnet runt står till samhällets förfogande via Räddningstjänsten när tragedier slår ner i verkligheten. Eller i varje fall runt Ljungskile.
Att det är manligt och rakryggat att stå för sina åsikter och göranden, även om inte en enda klappar honom på axeln och säger, -bra gjort Daniel.
Så då gör jag det nu : ”- bra jobbat Daniel Olsson, Ljungskilebuss”. Du är ett föredöme, alla borde säga vad de tycker och inte gömma sig bakom bussar, organisationer och sina fruar.
Stäng inte din blogg, mjuka möjligen upp din attityd, men sluta inte att skriva om det du tycker är fel.
tisdag, augusti 25, 2009
Nödanrop
Samtal idag mellan kontoret och en av våra chaufförer ute på uppdrag:
Kl 10:45
”-faaaaan, jag står parkerad på Malmskillnadsgatan och lyckades på nåt skumt sätt låsa mig ute. Jag kommer inte in i bussen och nyckeln sitter i tändningslåset. Kunden kommer kl 11:30 och ska till Arlanda”.
”- lugn och fin. Vi återkommer” Vi river i alla våra kontorslådor och hittar till slut en extranyckel till bussen. Ringer en taxi som för 350 bagis kör nyckeln in till stan.
Kl 11:10
”- nu har jag nyckeln men den passar inte. Det är startnyckeln ni skickat, inte dörrnyckeln.
”-lung och fin. Vi återkommer”. Vi river ännu en gång i alla våra kontorslådor och hittar nu ett kuvert där det står extranyckel dörrlås TCE. Nu är goda råd dyra, jag kastar mig i bilen och kör, i stort sett lagligt, in till city.
Kl 11:28
Nyckeln överlämnas till chauffören som öppnar dörrarna för kunden som nu kan stiga på bussen.
Kl 11:30
Bussen avgår till Arlanda. Exactly by schedule.
Jag var aldrig orolig.
Kl 10:45
”-faaaaan, jag står parkerad på Malmskillnadsgatan och lyckades på nåt skumt sätt låsa mig ute. Jag kommer inte in i bussen och nyckeln sitter i tändningslåset. Kunden kommer kl 11:30 och ska till Arlanda”.
”- lugn och fin. Vi återkommer” Vi river i alla våra kontorslådor och hittar till slut en extranyckel till bussen. Ringer en taxi som för 350 bagis kör nyckeln in till stan.
Kl 11:10
”- nu har jag nyckeln men den passar inte. Det är startnyckeln ni skickat, inte dörrnyckeln.
”-lung och fin. Vi återkommer”. Vi river ännu en gång i alla våra kontorslådor och hittar nu ett kuvert där det står extranyckel dörrlås TCE. Nu är goda råd dyra, jag kastar mig i bilen och kör, i stort sett lagligt, in till city.
Kl 11:28
Nyckeln överlämnas till chauffören som öppnar dörrarna för kunden som nu kan stiga på bussen.
Kl 11:30
Bussen avgår till Arlanda. Exactly by schedule.
Jag var aldrig orolig.
lördag, augusti 22, 2009
Efter regn kommer sol
Trist
fredag, augusti 21, 2009
rekordslakt
onsdag, augusti 19, 2009
Såååå j**** kul
Just hemkommen från säsongspremiären i tennisligan. Dubbelserien. Ganska exakt på dagen ett år efter det att hälsenan smällde av i förra årets premiäromgång, så lite nervös kände jag mig allt, det måste erkännas.
Min partner för dagen, Sivert, och jag förlorade visserligen tämligen knappt, men det var ju så förbenat kul att lira igen så att vi torskade spelar liksom ingen roll. I´m back, det är det som räknas. Attans så kul det var.
Och i morgon ska jag återgå till semesterläget igen, kan du fatta?! Ut på sjön, segla alldeles själv i fyra dagar och bara ha det härligt. Läsa, njuta, fundera och bara njuta ännu mer. Det ska bli fint väder och fina vindar sägs det.
Sen, mina damer och herrar, kommer den nya och fräscha PG (Positiva Göran) tillbaka för att fokusera på framtiden. Den ser ljus ut, men med ännu hårdare jobb så ska den fan i mig blända både mig och våra anställda. Dom är förresten fantastiska, har jag nämnt det?
Cherio kompis, vi hörs!
tisdag, augusti 18, 2009
Förhörsprotokoll
Förhör har idag hållits angående drunkningsolyckan av StockholmsBuss jourpärm den 2/8 kl 15:57 vid ön Plomman i Stockholms skärgård. (se blogginlägg 2/8)
Närvarande:
FH: Förhörsledare
S: Svaranden Nils Nilsson (av hänsyn till den svarandes familj är Nils Nilsson inte svarandens riktiga namn)
FH: Nå, berätta nu hur det gick till då jourpärmen mötte sitt öde mitt ute i en stor farled.
S: Jo, det var så att jag var ute och körde med min motorbåt. Det var söndag, så det var därför jag inte var på kontoret. Plötsligt ringer jourtelefonen och jag stannar framfarten för att lättare kunna prata. För att hänga med i samtalet reste jag mig upp och la jourpärmen på båttaket för att lättare kunna bläddra fram uppgifterna som kunden ville prata om.
FH: Så då anser du att pärmen inte just då var i omedelbar sjöfara?
S: Näe, just så.
FH: Vad hände sedan?
S: Ja, sen satte jag mig ned och avslutade samtalet samtidigt som jag glömde bort att pärmen låg kvar på taket.
FH: Så då menar du att pärmen avsiktligt och utan hjälp ville avsluta sin existens genom att helt enkelt av egen kraft glida ner i djupet?
S: Nä, inte precis så. I samma veva kom en Finlandsfärja förbi i farleden och den rev upp våldsamma svall så båten gungade rejält. Det var då som pärmen förlorade sitt fäste på båttaket.
FH: Tittade du då bara på hur den gled ner från taket ner i vattnet?
S: Det gick så fort, så jag hann bara i ögonvrån se hur den bruna pärmen klöv vattenytan för att aldrig mer flyta upp. Jag hann aldrig reagera.
FH: Hur kände du dig då?
S: Fruktansvärt. Jag fick en liten panikkänsla för nu hade jag ingen som helst aning om vilka bussar som var ute och vilka jobb vi hade kvar av dagen, men lyckligtvis ringde ingen under resten av dagen.
FH: Du funderade aldrig på att omedelbart själv dyka i vattnet för att rädda pärmen?
S: Nej, det var 67 meter djupt där och så djupt har jag aldrig dykt förut.
FH: Hur agerade du nu?
S: Jag SMS:ade omedelbart, nja kanske inte riktigt omedelbart, men några timmar senare i alla fall, till chefen där jag kortfattat beskrev tragedin.
FH: Hur reagerade chefen?
S: Mmm, lite kortfattat men samlat. Jag fick i alla fall ingen utskällning tillbaka.
FH: Du tycks ha en väldigt förstående chef.
S: Han är en underbar människa, en god och bra chef helt enkelt. Dessutom är han…
FH: Jaja, nu var det ju den före detta jourpärmen vi skulle prata om och inte din chef.
S: Jag förstår.
FH:s slutplädering: Tack för din redogörelse, jag tror jag har fått en relativ klar bild av händelseförloppet. Med hänsyn tagen till den uppkomna situationen tror jag mig enväldigt kunna besluta om att händelsen är av karaktären olyckshändelse utan avsiktlig mänsklig påverkan. På sjön kan vad som helst hända, tappa pärmar, gå på grund eller motsvarande. Lätt hänt under så svåra omständigheter som att sitta i en båt.
Dock krävs ett mildare straff för att stävja dylika händelser i framtiden. Straffet blir att ordna och bekosta fikabröd till dina arbetskamrater på kontoret en gång i veckan fyra veckor framåt räknat från vecka 35 2009.
Målet förklarades därefter som avslutat. Domen går ej att överklaga.
Närvarande:
FH: Förhörsledare
S: Svaranden Nils Nilsson (av hänsyn till den svarandes familj är Nils Nilsson inte svarandens riktiga namn)
FH: Nå, berätta nu hur det gick till då jourpärmen mötte sitt öde mitt ute i en stor farled.
S: Jo, det var så att jag var ute och körde med min motorbåt. Det var söndag, så det var därför jag inte var på kontoret. Plötsligt ringer jourtelefonen och jag stannar framfarten för att lättare kunna prata. För att hänga med i samtalet reste jag mig upp och la jourpärmen på båttaket för att lättare kunna bläddra fram uppgifterna som kunden ville prata om.
FH: Så då anser du att pärmen inte just då var i omedelbar sjöfara?
S: Näe, just så.
FH: Vad hände sedan?
S: Ja, sen satte jag mig ned och avslutade samtalet samtidigt som jag glömde bort att pärmen låg kvar på taket.
FH: Så då menar du att pärmen avsiktligt och utan hjälp ville avsluta sin existens genom att helt enkelt av egen kraft glida ner i djupet?
S: Nä, inte precis så. I samma veva kom en Finlandsfärja förbi i farleden och den rev upp våldsamma svall så båten gungade rejält. Det var då som pärmen förlorade sitt fäste på båttaket.
FH: Tittade du då bara på hur den gled ner från taket ner i vattnet?
S: Det gick så fort, så jag hann bara i ögonvrån se hur den bruna pärmen klöv vattenytan för att aldrig mer flyta upp. Jag hann aldrig reagera.
FH: Hur kände du dig då?
S: Fruktansvärt. Jag fick en liten panikkänsla för nu hade jag ingen som helst aning om vilka bussar som var ute och vilka jobb vi hade kvar av dagen, men lyckligtvis ringde ingen under resten av dagen.
FH: Du funderade aldrig på att omedelbart själv dyka i vattnet för att rädda pärmen?
S: Nej, det var 67 meter djupt där och så djupt har jag aldrig dykt förut.
FH: Hur agerade du nu?
S: Jag SMS:ade omedelbart, nja kanske inte riktigt omedelbart, men några timmar senare i alla fall, till chefen där jag kortfattat beskrev tragedin.
FH: Hur reagerade chefen?
S: Mmm, lite kortfattat men samlat. Jag fick i alla fall ingen utskällning tillbaka.
FH: Du tycks ha en väldigt förstående chef.
S: Han är en underbar människa, en god och bra chef helt enkelt. Dessutom är han…
FH: Jaja, nu var det ju den före detta jourpärmen vi skulle prata om och inte din chef.
S: Jag förstår.
FH:s slutplädering: Tack för din redogörelse, jag tror jag har fått en relativ klar bild av händelseförloppet. Med hänsyn tagen till den uppkomna situationen tror jag mig enväldigt kunna besluta om att händelsen är av karaktären olyckshändelse utan avsiktlig mänsklig påverkan. På sjön kan vad som helst hända, tappa pärmar, gå på grund eller motsvarande. Lätt hänt under så svåra omständigheter som att sitta i en båt.
Dock krävs ett mildare straff för att stävja dylika händelser i framtiden. Straffet blir att ordna och bekosta fikabröd till dina arbetskamrater på kontoret en gång i veckan fyra veckor framåt räknat från vecka 35 2009.
Målet förklarades därefter som avslutat. Domen går ej att överklaga.
måndag, augusti 17, 2009
Time out
Har bestämt mig för att ta en time out. Känner att kroppen inte orkar längre.
Efter fyra veckors stentuff vila så har kroppen fått nog. Så därför har jag beslutat att ta en kort semestertimeout och nu jobba i tre dagar för att sedan återgå till semesterläget igen ytterligare fyra dagar.
Måste ut på sjön och ladda batterierna. Mina alltså.
Efter fyra veckors stentuff vila så har kroppen fått nog. Så därför har jag beslutat att ta en kort semestertimeout och nu jobba i tre dagar för att sedan återgå till semesterläget igen ytterligare fyra dagar.
Måste ut på sjön och ladda batterierna. Mina alltså.
fredag, augusti 14, 2009
Segeltest
Idag vänder jag mig till de som kan lite om segling. Övriga kan hoppa över det här inlägget för att istället fortsätta göra någon form av samhällsnytta.
Idag var jag ute och provseglade med min nygamla genua. Har inte använt den på flera år, men när så många båtar seglade förbi oss under semestern fick jag nog. Något måste göras. Pronto.
En ny båt skulle ju vara kul, men plånboken räcker inte till det.
När jag köpte båten för några år sedan så blev jag lat och har hela tiden sedan dess använt en s.k. självslående fock. Bekvämt som attan men på bekostnad av fart.
Nu letade jag fram genuan som är hela 70 % större än focken vilket såklart ger en helt annan fartbild.
Hur det gick? Skitkul helt enkelt, men lite jobbigt på kryss. Nu vankas jobb några dagar och sedan ska jag ut på seglats igen. Definitivt med genuan.
Idag var jag ute och provseglade med min nygamla genua. Har inte använt den på flera år, men när så många båtar seglade förbi oss under semestern fick jag nog. Något måste göras. Pronto.
En ny båt skulle ju vara kul, men plånboken räcker inte till det.
När jag köpte båten för några år sedan så blev jag lat och har hela tiden sedan dess använt en s.k. självslående fock. Bekvämt som attan men på bekostnad av fart.
Nu letade jag fram genuan som är hela 70 % större än focken vilket såklart ger en helt annan fartbild.
Hur det gick? Skitkul helt enkelt, men lite jobbigt på kryss. Nu vankas jobb några dagar och sedan ska jag ut på seglats igen. Definitivt med genuan.onsdag, augusti 12, 2009
Semester, still going on
Dock med ett och annat undantag för besök på kontoret för att fixa saker och ting. Och självklart kolla att allt rullar på som det ska. Det var fasicken så mycket jobb vi haft, och har framöver. Så j***a kul.
Är nu i alla fall åter från seglingen och har nu några dagar på landbacken igen. Vi seglade först söderut ner till Arkösund och vände där för att segla norrut till kompis Norrmannen med familj som återigen hyrde en stuga ute i yttre skärgården. Exakt samma stuga som vår berömde Evert Taube har dekorerat samtidigt som han skrev Havsörnsvalsen. Det ger kulturpoäng att ha besökt den stugan. De poängen kan visa sig värdefulla när hustrun börjar sitt kulturrally i höst.
Jag kan även avslöja att det är en vidunderlig utsikt från det husets toalett. Som alltså både jag och Evert har använt. Det är fan i mig bonupoäng för det också.
Här ser du en av Taubes inskriptioner i taket inne i storstugan.
Nu till något helt annat. Läste under veckan en artikel om sveriges sexigaste män. Ingen från bussbranschen fanns på listan. Det är skrämmande. Vi som alla är så otroligt sexiga i en av Sveriges sexigaste branscher, eller hur?!
Kanske borde den här badpojken varit med på listan. Eftersom jag i grunden är en blyg kille vill jag inte avslöja vare sig det ena eller det andra.
Är nu i alla fall åter från seglingen och har nu några dagar på landbacken igen. Vi seglade först söderut ner till Arkösund och vände där för att segla norrut till kompis Norrmannen med familj som återigen hyrde en stuga ute i yttre skärgården. Exakt samma stuga som vår berömde Evert Taube har dekorerat samtidigt som han skrev Havsörnsvalsen. Det ger kulturpoäng att ha besökt den stugan. De poängen kan visa sig värdefulla när hustrun börjar sitt kulturrally i höst.
Jag kan även avslöja att det är en vidunderlig utsikt från det husets toalett. Som alltså både jag och Evert har använt. Det är fan i mig bonupoäng för det också.
Här ser du en av Taubes inskriptioner i taket inne i storstugan.
Nu till något helt annat. Läste under veckan en artikel om sveriges sexigaste män. Ingen från bussbranschen fanns på listan. Det är skrämmande. Vi som alla är så otroligt sexiga i en av Sveriges sexigaste branscher, eller hur?!Kanske borde den här badpojken varit med på listan. Eftersom jag i grunden är en blyg kille vill jag inte avslöja vare sig det ena eller det andra.söndag, augusti 02, 2009
Sjödrama
StockholmsBuss går idag ut med följande kommuniké.
Med stor sorg måste härmed meddelas att vår jourpärm idag drunknade kl 15:57. Den får sin sista vila i en farled och på 67 meters djup utanför ön Plomman i Roslagens skärgård.
Eftersom jag själv befinner mig på position N58.53.959, E17.57.225, dvs långt därifrån, kunde jag inte förhindra detta drama.
Pärmen, en exklusiv sak i skinn, är nu djupt saknad och sörjd eftersom den varit med oss i tio års tid och därmed med ålderns rätt skaffat sig en avundsvärd patina.
Tack för allt jourpärmen, må havsgudarna vara med dig.
När jag kommer tillbaka till kontoret kommer vederbörligt förhör att hållas med alla sjömän på kontoret, varvid en person i nuläget är mer misstänkt än andra. Straffsatsen för liknande förseelser brukar ligga på ”plankan”, ”kölhalning” alternativt ”mastupphissning”.
Med stor sorg måste härmed meddelas att vår jourpärm idag drunknade kl 15:57. Den får sin sista vila i en farled och på 67 meters djup utanför ön Plomman i Roslagens skärgård.
Eftersom jag själv befinner mig på position N58.53.959, E17.57.225, dvs långt därifrån, kunde jag inte förhindra detta drama.
Pärmen, en exklusiv sak i skinn, är nu djupt saknad och sörjd eftersom den varit med oss i tio års tid och därmed med ålderns rätt skaffat sig en avundsvärd patina.
Tack för allt jourpärmen, må havsgudarna vara med dig.
När jag kommer tillbaka till kontoret kommer vederbörligt förhör att hållas med alla sjömän på kontoret, varvid en person i nuläget är mer misstänkt än andra. Straffsatsen för liknande förseelser brukar ligga på ”plankan”, ”kölhalning” alternativt ”mastupphissning”.
torsdag, juli 30, 2009
No comments
Finns liksom ingen anledning att ge några vidare förklaringar till bilden. Förutom att det nu i skrivande stund regnar. Men vad gör väl det?
Vi har just varit på gästhamnskrogen i Arkösund och ätit middag, varvid de oserviceminded "fjortisarna" till servitörer glömde ta betalt för vinet. Men vad gör väl det?
tisdag, juli 28, 2009
Nu är det snart dags
Snart slutar leken. Den 17:e augusti börjar allvaret. Då drar dubbeltennisligan igång igen.
Efter ett helt års tennisuppehåll efter hälsenetrasslet känns det helt enkelt skitkul att dra igång igen. Bättre fysiskt tränad än på många många år, men värre är det med tennisträningen. Bara fyra gånger har det blivit i sommar. Men jag är ändå med i div fyra av sex möjliga så jag är supertaggad.
Come on boys, watch out for my forehands.
Efter ett helt års tennisuppehåll efter hälsenetrasslet känns det helt enkelt skitkul att dra igång igen. Bättre fysiskt tränad än på många många år, men värre är det med tennisträningen. Bara fyra gånger har det blivit i sommar. Men jag är ändå med i div fyra av sex möjliga så jag är supertaggad.
Come on boys, watch out for my forehands.
söndag, juli 26, 2009
Semesterrapport
Du som har följt min blogg vet att det finns en kille som heter Jonas som möjligen aspirerar att få min dotters hand. Han har dock ännu inte begärt enskilt samtal med mig. Tur är väl det, för ännu återstår några tester som han måste klara av innan ett eventuellt möte kan komma till stånd.
Ett av de kvarvarande proven skedde häromdagen då Joppe, vindmätaren i toppen på masten på min segelbåt, skulle plockas ner. Den förbaskade vindmätaren fortsätter nämligen att leva sitt eget liv utan hänsyn tagen till verkligheten.
Här på bilden syns Jonas när vi vevat upp honom 15 meter upp i masten för att plocka ner mackapären. Sen firade vi ned honom och sedan hissade vi upp honom igen efter våra försök att få ordning på mätaren.
Ett av de kvarvarande proven skedde häromdagen då Joppe, vindmätaren i toppen på masten på min segelbåt, skulle plockas ner. Den förbaskade vindmätaren fortsätter nämligen att leva sitt eget liv utan hänsyn tagen till verkligheten.
Här på bilden syns Jonas när vi vevat upp honom 15 meter upp i masten för att plocka ner mackapären. Sen firade vi ned honom och sedan hissade vi upp honom igen efter våra försök att få ordning på mätaren.
Han klarade uppgiften galant, förutom att vindmätaren nu måste få akutvård på verkstad, vilket beräknas ske måndag morgon. Men det är ju inte Jonas fel, det måste sägas.
Nu får han vila några dagar innan vi hissar upp honom igen med en förhoppningsvis frisk och kry vindmätare.
Du kanske undrar varför inte jag själv lät mig hissas upp i masten? Mm, bra frågan, men jag tyckte Jonas räckte upp handen som frivillig innan jag hann säga något.
Det ska inte vara lätt att få min dotters hand. Har någon hört mig säga det? Någon?onsdag, juli 22, 2009
Semestersjuk
Ja, då var vi där igen. Lika varje år. Du har säkert kännt av den du också. Semestersjukan.
När man efter mycket om och men lämnat arbetsplatsen för en längre tid, så kryper det i hela kroppen. Känner någon slags separationsångest att behöva överlämna allt i andras händer.
Omöjligt att koppla av och man stryker omkring som en osalig ande och kan inte ta sig för någonting vettigt. Mellan varven blir man nästan sjukligt trött och vill bara ligga på soffan och sova. Möjligen zappa runt bland alla TV-kanaler.
Humöret är i botten och man går omkring är allmänt otrevlig. Säger hustrun.
Men så efter några dagar, typ idag, börjar det släppa och livet återvänder på något sätt. Då vet jag, jag har S E M E S T E R. Nu kan livet börja igen.
När man efter mycket om och men lämnat arbetsplatsen för en längre tid, så kryper det i hela kroppen. Känner någon slags separationsångest att behöva överlämna allt i andras händer.
Omöjligt att koppla av och man stryker omkring som en osalig ande och kan inte ta sig för någonting vettigt. Mellan varven blir man nästan sjukligt trött och vill bara ligga på soffan och sova. Möjligen zappa runt bland alla TV-kanaler.
Humöret är i botten och man går omkring är allmänt otrevlig. Säger hustrun.
Men så efter några dagar, typ idag, börjar det släppa och livet återvänder på något sätt. Då vet jag, jag har S E M E S T E R. Nu kan livet börja igen.
fredag, juli 17, 2009
Klackarna i taket
Idag är det en anmärkningsvärd glädje här på kontoret. Alla är jätteglada och visar tandrader mest hela tiden. Jag har såklart ryckts med och känner att livet går som en dans.
Men så råkade jag höra en medarbetares telefonsamtal där han lite mumlande sa till någon att nu återstår bara att genomlida några timmars helvete, sen går chefen på semester.
Då rann enkronan ner, då fattade jag. De är glada för att jag inte ska vara på kontoret på åtskilliga veckor.
Och jag är glad för att slippa se dem på flera veckor. Så det är helt enkelt en win-win-situation. Kan det blir bättre en sån här härlig fredag?
Men så råkade jag höra en medarbetares telefonsamtal där han lite mumlande sa till någon att nu återstår bara att genomlida några timmars helvete, sen går chefen på semester.
Då rann enkronan ner, då fattade jag. De är glada för att jag inte ska vara på kontoret på åtskilliga veckor.
Och jag är glad för att slippa se dem på flera veckor. Så det är helt enkelt en win-win-situation. Kan det blir bättre en sån här härlig fredag?
onsdag, juli 15, 2009
Märklig fotbollsmatch
Idag spelade jag min första fotbollsmatch på sådär 25 år. Jag spelade mot mitt barnbarn Albin, 5 år om några dagar.
Jag började trögt, tappade rätt mycket i både försvars- som i anfallsspel och det dröjde inte länge förrän Albin ledde med 3-0. Men jag fick ordning på spelet och byggde så sakteliga upp ett rejält tryck mot hans mål. Reducerade rätt elegant till 1-3 och kände att nu, nu lossnar det.
Men då meddelade Albin, som även agerade som matchdomare, att det målet räknades inte. Vi spelade inte om poäng, sa han.
Jag blev såklart lite störd av detta, och mitt i min förvirring fintade Albin sig förbi mig och satte fyran. ”Då ska ju inte ditt mål heller räknas”, försökte jag. ”Jo, det ska det, för nu leder jag med 4-0 farfar”, sa han utan vidare förklaring.
Nu undrar jag, har reglerna ändrats under de senaste 25 åren? Tycker inte jag har sett mål borträknas på det här grymma sättet på TV, för jag var definitivt inte offside.
Jag blev grymt besviken att behöva förlora mot en 5-åring. Med 4-0. Jag tänker i alla fall inte läsa godnattsagan.
Jag började trögt, tappade rätt mycket i både försvars- som i anfallsspel och det dröjde inte länge förrän Albin ledde med 3-0. Men jag fick ordning på spelet och byggde så sakteliga upp ett rejält tryck mot hans mål. Reducerade rätt elegant till 1-3 och kände att nu, nu lossnar det.
Men då meddelade Albin, som även agerade som matchdomare, att det målet räknades inte. Vi spelade inte om poäng, sa han.
Jag blev såklart lite störd av detta, och mitt i min förvirring fintade Albin sig förbi mig och satte fyran. ”Då ska ju inte ditt mål heller räknas”, försökte jag. ”Jo, det ska det, för nu leder jag med 4-0 farfar”, sa han utan vidare förklaring.
Nu undrar jag, har reglerna ändrats under de senaste 25 åren? Tycker inte jag har sett mål borträknas på det här grymma sättet på TV, för jag var definitivt inte offside.
Jag blev grymt besviken att behöva förlora mot en 5-åring. Med 4-0. Jag tänker i alla fall inte läsa godnattsagan.
måndag, juli 13, 2009
All set and done
Sådärdå, då är äntligen båten tät och torr. Ägnade hela lördagen åt att byta ut de två läckande pentrypumparna, fixa den opålitlige Joppe, dvs vindmätaren som visade fel värden när den hade lust och rätt värden ibland. Joppe har fått sitt namn efter meterologen John Pohlman.
Dessutom funkar nu kylskåpet., Lite pinsamt där faktist, det var bara en säkring som gått, men när jag första gången kollade den så var den hel. Problemet var att jag då kollade på fel säkring. Sådana misstag gör aldrig våra bussförare. Eller?
Nu vidtar spurten på jobbet för plötsligt inser jag att jag efter denna arbetsvecka ska ha semester. Hur jag nu ska hinna det, det ligger ju tonvis med papper på skrivbordet.
Jag får börja med att skriva in de bokningar som trillat in på mailen under helgen, sedan registrera en bunt leverantörsfakturor, betala ett knippe dito, komma ikapp med bokföringen, och visst fan, det är ju lön snart också, då måste jag ju börja med den också. De e mycke nu.
Dessutom funkar nu kylskåpet., Lite pinsamt där faktist, det var bara en säkring som gått, men när jag första gången kollade den så var den hel. Problemet var att jag då kollade på fel säkring. Sådana misstag gör aldrig våra bussförare. Eller?
Nu vidtar spurten på jobbet för plötsligt inser jag att jag efter denna arbetsvecka ska ha semester. Hur jag nu ska hinna det, det ligger ju tonvis med papper på skrivbordet.
Jag får börja med att skriva in de bokningar som trillat in på mailen under helgen, sedan registrera en bunt leverantörsfakturor, betala ett knippe dito, komma ikapp med bokföringen, och visst fan, det är ju lön snart också, då måste jag ju börja med den också. De e mycke nu.
torsdag, juli 09, 2009
Lägesrapport kolon
på kontoret stop hur mycket jobb som helst stop förstår egentligen inte hur vi kan ha så mycket att göra trots lågkonjunktur stop men vi är väldigt glada över det stop problemet är att vi omgående behöver några fler förare stop känner du dig manad, ring oss fort som attan stop eller känner du bra bussförare vänligen rekommendera oss stop tack stop trots detta lite märkliga blogginlägg ska denna platsannons anses som mycket seriös stop vi är nämligen inte som andra bussbolag stop i regel lite bättre faktiskt stop det är därför vi söker de bussförare som är lite bättre än andra stop telefonnummer och mailadress finns på vår websida stop
måndag, juli 06, 2009
Strulsegling
Back to work again. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så gick seglingen inte precis klockrent. Kändes som om båten hastigt och lustigt blev förvandlad till rena måndagsexemplaret. Trots att den är 28 år gammal. Eller kanske just därför.
Okey, jag tar det rakt av:
Först pluppades hon i sjön, inga problem. Sedan sattes masten på och riggen spändes. Så här långt hur lugnt som helst.
Sedan fick jag, som det heter, plötsligt besök. Det var båtens första ägare som oväntat såg båten och han blev såklart hur nostalgisk som helst. Han hade ägt båten i 16 år, sedan sålt den till en kompis som efter några år sålde båten till mig. Vi språkades vid rätt länge och det var hur kul som helst.
Sedan började problemen.
Jag skulle nu bara flytta båten några meter och la in backen för att komma bort från kajkanten. När jag skulle lägga i framläget för att stoppa farten och rikta in mig på nya platsen så hände absolut ingenting. Jag fortsatte i god fart bakåt mot en annan brygga bara några 10-tal meter därifrån.
Endast med hjälp av i hast påkommen adrenalinsstyrka i Hulkenklass, eller om det är för att jag gått på gym i tre månader, plus hjälp av en tillskyndande åskådare, lyckades vi hejda båten innan hon med kraft hade rammat bryggan med rumpan före. Det hade inte varit snyggt.
Okey, fick hjälp av en mekaniker att fixa växelreglaget. Fråga mig inte varför den plötsligt hade gått sönder. Men det hade den.
Sen seglade jag iväg och fick den där lyckokänslan som jag beskrev i förra inlägget. Men det varade bara tills jag kom till Nynäshamns gästhamn. Igen. Det visar sig nu att båten fortfarande tar in vatten någonstans, men dock inte från den nylagade kölen. Felletning pågår i timtal tills jag upptäcker att det läcker från pentrypumparna som pumpar färsk- resp sjövatten.
Okey, bort med dem och läget är nu helt under kontroll. Det är vad jag tror tills jag kommer till slutmålet, bojen i Trosa. Då finns lika mycket vatten till i båten. Nu börjar jag bli less och funderar starkt på att sätta henne på ett grund och simma därifrån. Men icke. Jag sätter en elektrisk länspump som tömmer ut det vatten som rinner in vartefter. I ärlighetens namn kommer det inte in tonvis med vatten men 10 liter räcker gott för att man inte ska må bra i själen. Sedan åkte jag hem.
Sa jag att kylskåpet plötligt upphörde att fungera någonstans under färden? Eller att vindmätaren bara fungerade när den själv hade lust?
Så nu sitter jag här vid skrivbordet och försöker jobba medan hjärnan går på högvarv och försöker lista ut var läckan i båten kan finnas. Måste ner i morgon och kolla.
Okey, jag tar det rakt av:
Först pluppades hon i sjön, inga problem. Sedan sattes masten på och riggen spändes. Så här långt hur lugnt som helst.
Sedan fick jag, som det heter, plötsligt besök. Det var båtens första ägare som oväntat såg båten och han blev såklart hur nostalgisk som helst. Han hade ägt båten i 16 år, sedan sålt den till en kompis som efter några år sålde båten till mig. Vi språkades vid rätt länge och det var hur kul som helst.
Sedan började problemen.
Jag skulle nu bara flytta båten några meter och la in backen för att komma bort från kajkanten. När jag skulle lägga i framläget för att stoppa farten och rikta in mig på nya platsen så hände absolut ingenting. Jag fortsatte i god fart bakåt mot en annan brygga bara några 10-tal meter därifrån.
Endast med hjälp av i hast påkommen adrenalinsstyrka i Hulkenklass, eller om det är för att jag gått på gym i tre månader, plus hjälp av en tillskyndande åskådare, lyckades vi hejda båten innan hon med kraft hade rammat bryggan med rumpan före. Det hade inte varit snyggt.
Okey, fick hjälp av en mekaniker att fixa växelreglaget. Fråga mig inte varför den plötsligt hade gått sönder. Men det hade den.
Sen seglade jag iväg och fick den där lyckokänslan som jag beskrev i förra inlägget. Men det varade bara tills jag kom till Nynäshamns gästhamn. Igen. Det visar sig nu att båten fortfarande tar in vatten någonstans, men dock inte från den nylagade kölen. Felletning pågår i timtal tills jag upptäcker att det läcker från pentrypumparna som pumpar färsk- resp sjövatten.
Okey, bort med dem och läget är nu helt under kontroll. Det är vad jag tror tills jag kommer till slutmålet, bojen i Trosa. Då finns lika mycket vatten till i båten. Nu börjar jag bli less och funderar starkt på att sätta henne på ett grund och simma därifrån. Men icke. Jag sätter en elektrisk länspump som tömmer ut det vatten som rinner in vartefter. I ärlighetens namn kommer det inte in tonvis med vatten men 10 liter räcker gott för att man inte ska må bra i själen. Sedan åkte jag hem.
Sa jag att kylskåpet plötligt upphörde att fungera någonstans under färden? Eller att vindmätaren bara fungerade när den själv hade lust?
Så nu sitter jag här vid skrivbordet och försöker jobba medan hjärnan går på högvarv och försöker lista ut var läckan i båten kan finnas. Måste ner i morgon och kolla.
söndag, juli 05, 2009
lyckokänsla
fredag, juli 03, 2009
On the road again
Eller kanske inte. Bättre beskrivet så är jag på våg igen. Näe, icke felstavat för nu är båten strax åter i sitt rätta element. Lika tät som en modern barnblöja.
Idag gör jag ett nytt försök med ny påmastning och ny nedsegling till de sydligare breddgraderna runt Trosa. Jag pratar nu om segling och orten Trosa och ingenting annat. Snuskhummer där.
Wish me luck!
Jag skrev tidigare om min affärsidé att dela kålhuvuden och tjäna en smärre förmögenhet. Nu har jag ändrat mig. När jag blir stor ska jag bli båtlagare. Då tjänar man jättejättemycket pengar på folk som får för sig att köra över grund med sina båtar. Man tjänar lätt ihop till ett hus på Rivieran på bara ett par tre säsonger skulle jag tro.
Jag vet det med säkerhet för jag har precis betalat räkningen för båtlagningen och jag darrar fortfarande och kallsvetten rinner som ett vattenfall längs ryggraden. Hua.
Men i ärlighetens namn så var den stora kostnaden inte pga grundstötningen utan för den extra förstärkning av kölen som jag beställde när båten ändå stog under reparation. Förr eller senare ett måste på en sån gammal båt som jag har.
Men ändå, herreminjävlar så dyrt det blev.
Idag gör jag ett nytt försök med ny påmastning och ny nedsegling till de sydligare breddgraderna runt Trosa. Jag pratar nu om segling och orten Trosa och ingenting annat. Snuskhummer där.
Wish me luck!
Jag skrev tidigare om min affärsidé att dela kålhuvuden och tjäna en smärre förmögenhet. Nu har jag ändrat mig. När jag blir stor ska jag bli båtlagare. Då tjänar man jättejättemycket pengar på folk som får för sig att köra över grund med sina båtar. Man tjänar lätt ihop till ett hus på Rivieran på bara ett par tre säsonger skulle jag tro.
Jag vet det med säkerhet för jag har precis betalat räkningen för båtlagningen och jag darrar fortfarande och kallsvetten rinner som ett vattenfall längs ryggraden. Hua.
Men i ärlighetens namn så var den stora kostnaden inte pga grundstötningen utan för den extra förstärkning av kölen som jag beställde när båten ändå stog under reparation. Förr eller senare ett måste på en sån gammal båt som jag har.
Men ändå, herreminjävlar så dyrt det blev.
torsdag, juli 02, 2009
Patetiska Expressen
Läste att Expressen sparkar iväg en anställd journalist som har samröre med en känd gangster. De säger att tidningens trovärdighet får sig en allvarlig törn om deras medarbetare umgås med kriminella.
Men herreminjävlar, vad är det dom säger egentligen? Tror verkligen Expressen har de har någon trovärdighet över huvud taget? Hallå, herr chefredaktör, dags att vakna och inse sanningen.
Knappt någon journalist på Expressen skriver ju något som är trovärdigt. Tidningen lever ju på att hoppa på oskyldiga människor, vinkla sanningar, ljuga och förvränga. Jag vet, de rörde om mitt liv rätt ordentligt förra sommaren och det var ändå ingenting mot vad andra råkar ut för.
De är helt enkelt makabra. Häromdagen en jättebild på en döende Michael Jackson på bår innne i en ambulans. Så ropar Expressen stolt ut på löpsedeln: ”Här dör Michael Jackson”. Man får ju kräkkänslor.
Trovärdighet? Pyttsan. Seriösa? Fuck them. Expressen är en skitblaska utan trovärdighet, glöm aldrig det.
Men herreminjävlar, vad är det dom säger egentligen? Tror verkligen Expressen har de har någon trovärdighet över huvud taget? Hallå, herr chefredaktör, dags att vakna och inse sanningen.
Knappt någon journalist på Expressen skriver ju något som är trovärdigt. Tidningen lever ju på att hoppa på oskyldiga människor, vinkla sanningar, ljuga och förvränga. Jag vet, de rörde om mitt liv rätt ordentligt förra sommaren och det var ändå ingenting mot vad andra råkar ut för.
De är helt enkelt makabra. Häromdagen en jättebild på en döende Michael Jackson på bår innne i en ambulans. Så ropar Expressen stolt ut på löpsedeln: ”Här dör Michael Jackson”. Man får ju kräkkänslor.
Trovärdighet? Pyttsan. Seriösa? Fuck them. Expressen är en skitblaska utan trovärdighet, glöm aldrig det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)