Ny efterträdare utsedd

Min trasiga dator var bortom all räddning. Lyckligtvis fanns alla data och alla filer kvar som kunde återanvändas i ny maskin.
Att köpa dator är inte lätt, det här var mina kriterier:

- Liten, jag kopplar alltid tangentbord och 22-tumsskärm till datorn när jag är på kontoret
- Lätt, vem orkar släpa på massa extrakilon. Förutom mina egna. Den här lilla saken väger blott 1,4 kg. Jag däremot väger 103 kg. Men jag är på väg nedåt, bara så du vet.
- Smidig, måste passa användaren
- Snygg, se ovan
- Gott om minne, mitt eget börja svajja
- Snabb, vem orkar sitta och vänta

Så det blev ännu en Toshiba, nu med modellbeteckningen Portégé A600.

Hoppas nu lilla Tosche hjälper oss till fortsatta framgångar.

Vad har det blivit av mig?

Vad har hänt? Jag följer nu det fina TV-programmet Bonde söker fru. För nåt år eller två sedan så hånade jag det programmet här på bloggen, men nu följer jag det med både glädje och spänning.

Vad har hänt med mig? Är det farligt eller kan jag fortsätta följa böndernas väg till kärleken utan risk att få allvarliga skador? Det är dagens stora fråga för mig. Jag måste ha hittat svaret till nästa onsdag.

Dödsångest

Jag har dödsångest. Inte för egen del utan för min dators skull. Här på skrivbordet borde min dator stå. Det gör den inte. Den står hos Doktor Roffe för akutbehandling igen.

Igår efter lunch och en omstart så ville den helt enkelt inte mer. Nu 24 timmar senare är datorn fortfarande under vård. De har nu kommit så långt att hårddisken jobbar men bara i uuulllltttraaarraaappppiiiiiiiiid.

I värsta fall måste en ny dator inköpas. Lyckligtvis har jag sedan senaste kraschen ordentliga backup på allt som finns i datorn, men ändå, det blir ju såååååå jobbigt.

Premiärer

Nummer 1: Barnbarn Albin har lärt sig cykla i helgen. Det är stort. Vi har från de stolta föräldrarna fått en liten film på premiärturen. Tyvärr är mina tekniska kunskaper på låg nivå, så jag lyckade inte få in filmen här på bloggen.

Nummer 2: Har idag på morgonen sprungit i naturen för första gången på ett oräkneligt antal år. Målgången förevigades på bild. Jag tröstades av Elsa som tyckte jag var rätt duktig.

Men ojojoj så fruktansvärt jobbigt det var. Kändes inte som jag sprang utan mer snubblade, gungade och sluggade mig framåt.

Men ändå, jag känner mig oerhört stolt. 32 minuter sprang vi. Kanske inte så mycket, men du kompis, jag gjorde det i alla fall. Det är bergis mer än vad du gjorde i morse.

KulturRallyt

Tufft schema i KulturRallyt i år. Nytt teaterbesök i går kväll. Jag lämnade WO. Kände mig lite sliten efter senaste Dramatenbesöket.

Men jag fick dock veta att jag ändå är transportansvarig, så det var bara att sätta sig i bilen och köra in till city för att hämta rallydeltagarna efter föreställningens slut.

Som plåster på eventuella sår så bjussade hustrun på sen middag på en liten trevlig italiensk krog. Nästan lite romantiskt faktiskt. En helt vanlig torsdag.

Mustigt

I en del av vår värld, närmare bestämt på svenska västkusten, pågår stundom diskussioner om julmust. Läste idag på en blogg att man där igår gjorde det första s.k. släppet av årets Julmustskörd.

Skandal. Kommer faktiskt inte på ett bättre ord än skandal. Julmustsäsongen börjar 1:a advent och slutar 31:a januari. Punkt slut.

Överträdelse av denna självklara regel borde bestraffas. Mina barn är sedan födseln uppfostrade i denna anda och ve den som tjuvsmakar utanför dessa ramar.

Att släppa musten fri redan 7:e oktober är ett hån mot hela Tomtesläktet och alla jultradtioner som den fina familjen i århundranden skapat.

Skärpning Västkusten, att det går uselt för Frölunda Hockey är en självklar konsekvens av ert hån mot Julmusttraditionerna.

Det kan komma att bli än värre. Möjligen kommer även IFK Göteborg bestraffas med att inte komma först i bollsparkningstabellen.

Jag trampar på

Så här har jag aldrig sett mina fötter förr. De är inte vackra sedda underifrån, det kan inte ens mamma tycka.

Inhandlade nämligen häromdagen mitt livs först joggingskor. Så nu finnes icke längre någon återvändo. Ut i naturen bara, run run run, no mercy.

När man inhandlar skor hos en seriös skohandlare så får man både gå och stå på allehanda elektroniska instrument. Denna lilla undersökning visade att när jag står rakt upp och ner så vilar 53 % av min tyngd på höger fot och således bara 47 % på min vänstra. Inte undra på att jag haft ryggproblem.

Och nu ska du få veta en hemlis, som egentligen bara min fru vet, det var hon som mätte, mitt högra lår har ett omfång av 64 cm medan mitt vänstra har 63 cm. (Undrar hur många av läsarna som i kväll letar fram ett måttband och mäter sina egna lår. Bara för att checka av och kolla liksom)

Men nu är jag i alla fall utrustad med nya joggingskor där belastningen är lika på båda fötterna.
Nu saknas bara rätt inspiration och bra väder för att jag ska ut och lubba i terrängen. Det kanske dröjer, i alla fall det förstnämnda, men nu är jag i alla fall redo. Eller näe, jag har inga bra kläder för utomhusspringning. Får göra lite research på det innan jag kan börja.

Ska det vara så här?

Läste att Hammarby Fotbolls ordförande kliver av med omedelbar verkan. Fansen, eller vad man nu ska kalla dom, har hotat honom och hans familj. Har han eller hans fru verkligen varit med och spelat några matcher? Har dom missat öppna målchanser eller missat någon markering i försvaret?

Varför utsätts en ordförande för hot? Som dessutom i det här fallet bara varit det i tre månader. Varför inte istället fråga spelarna och tränarna varför de inte tränar mer och bättre för den hysteriskt höga månadslön de uppbär.

I bussbranschen har en kille på Västkusten skrämts till tystnad för att han bloggat om tvivelaktiga affärer som kommun och andra bussbolag gör och har gjort på Västkusten.

Är det så här vår framtid kommer att se ut, att den som skräms mest och bäst vinner?

KulturRallyt startar NUUuuuuuu

Lite Idolvarning på den rubriken, eller hur?!

Igår startade hustrun höstens kulturrally. Och jag åker med vare sig jag vill eller inte. Första delmålet var Dramaten och Killinggängets Drömmen om Herrön.

Ledsen att behöva säga det men den föreställningen hamnade dessvärre på min ”worst-10-lista”. Den var kort sagt dålig, på gränsen till usel.

Som de själva sa på scenen, otydlighet skulle vara den röda tråden i pjäsens arbete. Det var alldeles sant. Pjäsen berättade egentligen ingenting.

Ett annat uttryck som de sa på scenen var att ”Det roliga är inte längre roligt”. Samma sak här, pjäsen var inte ens kul.

”Två minuskakor”, enligt min bedömningsskala. ”Fyra kakor plus” i bedöming får däremot Dramatens pauscafé där vi intog the och en färsk och fräsch chokladbiskvie.

De e tungt nu

Skadad igen. Fuck helvetes jävlar. (F´låt mamma, de där orden lärde du mig inte, där är jag självlärd).

Nu har jag fått en muskelinflammation i höger underarm. Hela armen värker och känns bortdomnad.

Att hela armen värker, och inte bara den inflammerade muskeln, beror på att kroppen jobbar efter kaosteorin, när någon del av kroppen inte jobbar som den ska, så tar en annan del över i tron att balansen ska bli rätt. I verkligheten skapar det istället skada på fler ställen, därav så värker hela armen. Säger min PT som heter Tommy.

Häromdagen sprang jag och köpte ergonomiska hjälpmedel för extra stöd för armen när jag sitter vid datorn. Som nu. Men int fan hjälper dom int.

Idag fick jag dock ett rehabiliteringsprogram av min PT som förhoppningsvis ska få bukt med inflammation.

Jag upprepar rubriken, de e tungt nu.

Nära katastrof

I går kväll brann det i fastigheten där vi har vårt bussgarage. En grannlokal, ett bilverkstad, började brinna vid 21-tiden. Lyckligtvis, för oss, så finns en annan hyreslokal mellan vår och den nu förstörda bilverkstaden.

Det gjorde att vi i slutänden klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Lokalerna runtom den brunna verkstaden fick delvis svåra skador av sot , eld och vatten medan våra lokaler endast fylldes med rök och ingenting annat.

Jag säger extra mycket jättetack till vår förare Janne Salomon som kom till garaget efter sina utförda uppdrag strax efter att branden hade börjat och brandkåren precis hade anlänt. Janne förstod det allvarliga i situationen och innan han ens ringde mig körde han ut alla bussar på gården och i samråd med brandkåren öppnade allt vi har i dörrar för att vädra ut så gott det gick.

Först därefter ringde han mig och informerade om läget. Han var sedan kvar hela kvällen som vår representant i de följande mötena med brandkår, polis och försäkringsbolag.

Att han i hastigheten råkade toutcha en brandbil och knäcka ett blinkerglas när han i en hast backade ut bussarna känns i sammanhanget som just ingenting. Men Janne själv kände sig väldigt olycklig för den saken.

Usch, det var riktigt nära en katastrof. Jag lider nu verkligen med de som fick sina lokaler och verksamheter förstörda. Enligt försäkringsfolket kommer det nu ta minst ett halvår innan de kan flytta tillbaka in i sina lokaler igen, medan vi kan fortsätta som vanligt.

Vi hade en j***a tur, så känns det.

Sommaren 2009 nu stängd

I går kväll släckte jag ner min sommar 2009. Det kändes både trist och vemodigt. På bilden syns vagnförare Lasse när han körde upp min kärra för vintervilan.

Idrottsnyheter

I helgen offentliggjordes Sveriges mest spektakulära fotbollshändelser. Som första svenskar har Albin och Valter Demnert signat s.k. ungdomskontrakt med de engelska klubbarna Newcastle resp Chelsea.

Här nedan ses de posera i sina nya klubbdräkter. Tyvärr fick de fel strumpor av klubbarna, men det lovades åtgärdas vid första träningen.

Det var efter ett tips från allmänheten som de engelska klubbarna fick upp ögonen för dessa två supertalanger. Albins seger över ”petit moa” gav sådant eko i fotbollsvärlden att de nämnda klubbarnas talangscouter gjorde ett besök i Hässelby.

Nu ställs min förlust mot Albin, 0-4, som jag berättade om tidigare på den här bloggen, i en helt annan dager. Nu kan ju den förlusten mer ses som hedersam än försmädlig.

Övrigt från sportvärlden kan noteras att jag själv i går kväll vann min andra raka tennismatch i ”singeltennisligan”. Kanske dags för ett "wild card" till Stockholm Open ?

hjälp

Det här är kompis Torne. Han ska hjälpa till att masta av båten. Torne är en snäll kille.

kl 1650. Utö. Klart för idag.

kl 1455. Så kom regnet.

kl 0950 hej då bojen

SMS

SMS från hustrun: ”Hej, här är 30 gr varmt och jag ska bada i havet i eftermiddag”. Sen skrev hon puss också, men det tänkte jag inte berätta på bloggen, det är ju lite privat sådär.

Om jag blev avundsjuk? Icke, jag badade en gång i somras och dessutom duschade jag i morse.

Men jag kontrar med något bättre än att bada i Medelhavet. Jag sticker ut och höstseglar i morgon och resten av veckan. På måndag ska båten nämligen upp på land igen. Den här gången för vintervila.

Ett hem i förfall

Jag är s.k. gräsänkling, hustrun har rymt till Italien. På kurs. Då tar det bara timmar innan hemmet förfaller. Se här t.ex: Denna tröja har nu legat på golvet i två dagar och ingen har lagt den i tvättkorgen.
Ett annat exempel: Diskhon slammar igen, ingen har ställt in disken i maskinen. Hur ska det här sluta?
Men nog om det. Igår kväll noterades jag för min första seger för säsongen i dubbeltennisligan. Detta firades med en alldeles egen bankett i hemmet på kvällen. Två leverpastejmackor och ett bamseglas med vatten framför teven. Kom i säng strax före kl 24 när den värsta adrenalinhalten hade sjunkit tillbaka. Det gäller att fira när tillfälle ges.

Men ska man ligga på topp gäller det att ligga i. I morse kl 06:55 var jag igång på gymmet.

Men allvarligt talat, är inte begreppet gräsänkling en förlegad benämning? Vad har gräs med saken att göra?

Driftsinformation

Bussen jag skrev om i förra inlägget kom i trafik igen under eftermiddagen. Problemet var, hör och häpna, algbeväxning i bränsletanken.

Boven i dramat är bränsleleverantörerna som tillsätter något i bränslet, inte vet jag varför, kanske något miljövänligt eller nåt, som sätter fart på bakteriefloran som gör att tankarna slammar igen.

Så ett tips, både till oss och andra bussåkare, är att med jämna mellanrum göra rent i tankarna. Ett sjuhelsikes jobb, men bättre det än att bli stående efter vägen.

Nåväl, själv mår jag heller inte så bra. Hade en avstämningsträning på gymet i går med min PT. Han hittade muskler mellan mina skuldror som jag inte visste fanns. Jag har sån hysterisk träningsvärk i ryggen så jag knappt kan sitta upprätt.

Men min överkropp kommer att bli väldigt fin till sommaren 2010. Kanske så snygg att hustrun inte kommer att tillåta mig gå omkring utan tröja.

Ännu ett exempel från det hårda busslivet

Tänk så det kan bli ibland. I natt strax innan midnatt ringde en av våra förare och berättade att bussen han körde just gått sönder. Han hade åkt från Oslo och 2 km från vårt garage så tappade bussen plötsligt all ork.

Snabbt samtal till jouren på EvoBuss i Spånga där Per Gustavsson, pigg som en mört mitt i natten, svarade. Vår förare körde ut bussen till Spångaverkstaden där nämnde Per ordnat fram en montör som letade fel till kl 03. Negativ, som man säger på engelska. Omöjligt att reparera snabbt.

Ett SMS nådde mig kl 06 som berättade att bussen tills vidare var köroduglig. Problemet var att buss och chaufför skulle vara kl 0930 på Arlanda för att hämta en grupp. Alla andra våra bussar var redan uppbokade på andra uppdrag så det började allt komma lite svett på ryggen. Inte lätt att ringa runt till kollegor så dags på morgonen för att hitta en ledig buss.

Men så ringde jag såklart världens näst bästa trafikledare på ett konkurrerande bolag och visst, efter lite trixande fick de loss en buss som vi kunde få låna. Och så blev det.

Tack världens näst bästa trafikledare. Som du säkert fattar kan jag ju av konkurrenskäl inte berätta vem du är och var du jobbar.

I skrivande stund jobbas det för högtryck på verkstaden i Spånga för att hitta felet på vår buss, trolígen är det ett elfel. Vi håller tummarna att vi hinner få tillbaks bussen under dagen. Om inte blir någon av våra kollegor glad får då måste vi hyra in en buss i ett par dagar.

Slutligen en fråga till den allsmäktige: varför måste bussar gå sönder på fredagar? Du måste ju fatta att det blir problem under helgen om man inte lyckas laga dem under fredagen. Skärp dig.

Bussförar- SM

Som du kanske läste i mitt tidigare inlägg så ”dissade” jag ju bussförar-SM som rena skojet.

Men nu visade det sig att vår förare Mikael Levesen kom på en mycket hedrande 6:e plats och då måste man ju såklart ändra åsikt lite grann. Det var en fantastisk tävling i stenhård konkurrens med mer än 200 deltagare.

Även om vår Micke inte vann så är han ändå den moraliske vinnaren utan att vidare förklara varför. Det bara är så. Eller i varje fall kom han på en delad moralisk förstaplats tillsammans med kvinnan som jag skrev om tidigare. De där teorinissarna som kom på pallplats räknas inte i min tävling.

Känner mig kränkt

Min personliga integritet är djupt kränkt.

När jag duschade nu på morgonen efter gymmet så upptäckt jag denna lilla äckliga varelse som hade borrat in sig i min högra axel.

Men vi tog ut den läbbiga fästingen och jag brände den sedan under cermoniella former i det varmaste kranvatten jag kunde åstadkomma. Rättvisan har återigen segrat.

"Nobody puts Göran in a corner", för att travestera lite på filmen Dirty Dancing med den duktiga Patrik S nånting, som i natt avled i en alldeles för tidig ålder pga cancer.

Glassigt

Så har då sommarens glassförbrukning sammanställts. Vi pratar här om min glassfavvolista. Den brukar variera år från år och så här blev listan för sommaren 2009.

1:a GB Sandwich stracciatella
2:a GB Tip Top
3:a mjukglass i strut, utan strössel
4:a kulglass i våffelstrut

Den stora förloraren blev Magnum, alla smaker. De har alltid haft med toppstriden att göra men i år plockade de bort några smaker och satte in nya. Njet, det blev ingen sukke i min glassvärld.

Något förvånande ramlade kulglassalternativet, förra årets obestridlige segrare, ner på en 4:e plats. Tror det har att göra med min nya ”må-bra-era”, motion, gymträning och allmänt sundare leverne.

Bussförar-SM

Så var denna utomordentligt stora tävling avgjord, dvs top 3 har presenterats, men ännu utan inbördes ordning.

Dessvärre ingen från vårt företag, men vi hade en gubbe i final i alla fall, det hade inte alla bussbolag.

Men jag undrar om inte tävlingen kantrar en smula. Det tycks vara viktigare att kunna teoretiska saker, varav rätt många inte ens handlar om bussföreri.

En av de tre i topp jobbar som körskolelärare och kör inte buss proffessionellt. (det där är allt ett knepigt ord att få rättstavat). För honom var teorin en barnlek, men det praktiska gick inte lika bra, men tillräckligt bra för att hamna på pallen.

En annan av de tre jobbade som körkortsexpert någonstans och kör heller inte som proffs. Två teoretiker alltså. Den tredje, en kvinna, kör dagligen turistbuss, det är hennes jobb. Där har ni den rättmätige vinnaren oavsett vad en töntig jury tycker.

Okey, vår gubbe då, hur klarade han sig? Jo, han körde körproven prickfritt, men hade lite för många fel i teoriprovet.

Som sagt, tävlingen kantrar en smula när ickeproffs, som kan allt möjligt värdelöst teoretiskt vetande, placerar sig bättre än de som kör som gudar, ja då känns det plötsligt inte lika märkvärdigt med ett SM. Felet var och är att det teoretiska värdesätts högre än det praktiska. Då blir ju tävlingen bara ett humbug och inget annat.

Nämen vilken överraskning

Som jag skrev häromdagen, inte en enda föllsispresent förutom de fina sakerna från mina närmaste kära.

Nåja, inte alla kanske, en och annan i rakt nedstigande led lyckades visst glömma en viss faders stora årsdag.

Men det är okey, även jag kan glömma. Särskilt oktober är en månad då saker lätt kan glömmas bort. Juli är också en månad då man har mycket att tänka på och ett och annat faller bort ur minnet.

Så då återstod alltså att fixa present till mig själv så att det åtminstone skulle bli ett ”presentbord”.

Jag gjorde då så att jag satte på mig en ögonbindel framför datorn och så hamrade jag lite ”random” på tangenterna för att se vad som hände.

Och vet du, det visade sig när jag tog av bindeln att jag hade råkat beställa en ny mobiltelefon, en Iphone. Kan du fatta, med ögonbindel och allt. Helt otroligt. Uppenbarligen är det som ordspråket säger, solen lyser alltid på dom goda.

Tack...

... för alla presenter som ni budade till vårt kontor. Jättekul.

Den där meningen är 100 % ironi. Inte en present så långt ögat kunde nå. Jag vänder mig uppenbarligen till fel målgrupp.

Men nu glömmer vi det. Gick istället för att köpa mig en Iphone som tröst, men det var 1 månads väntetid så jag gick hem istället och åt choklad som jag fått av hustrun.

Det är dock mindre bra för kroppen, däremot vet alla att träning befrämjar hälsa och välstånd, så i morse blev det en timmes hårdkörning i gymmet. Idag var det bål, axlar och armmuskler som fick sig en genomkörare.

I går kväll gick jag en hård match i dubbeltennisligan. Mindre kul, min partner Sven och jag ledde med två game och jag ska serva. Bara 10 minuter kvar av matchen, vi spelar nämligen på tid. Hade spelat säkert i mina servgame hela matchen men nu sket det sig. Vi spelade bort gamet och de servade sedan hem sitt game så vi tappade en säker vinst till ett halvhyfsat oavgjort resultat.

Nerverna pallade inte, säger du. Yttre omständigheter utom min kontroll, säger jag.

But now, back to work. Blir en tuff dag, trafikledare Stefan hemma med feber. Hoppas det inte är den beryktade grisfebern.

Föllsis

Så har då ytterligare ett år förflutit. Jag har blivit ett helt år äldre men sannolikt inte klokare.
Traditionsenlig sång och presentutdelning på sängen i morse. Ett trevligt tilltag av mina kära.

Alla ni som vill hylla mig med presenter kan buda dem till vår kontorsadress, det funkar bra.

Kommer dock inte att ha nåt öppet hus eller liknande i afton. Då är det tennisfajt i dubbelserien som gäller.

För övrigt är det några år kvar till det som anses ”jämnt” i födelsedagssammanhang. Ville bara nämna det i förbigående.

VIP-besök

Företaget har fått ett mycket viktigt besök så jag loggar ut för dagen nu.

Alla är inte lika

Här är lite skojsiga kommentarer om olika sätt att uppleva sin vardag. Den gode Bjarne på Busstidningen skriver i ett inlägg från 2/9 att han vill sticka ut sin näsa. Varför vet jag egentligen inte, men det blev inte bra.

Alla är som sagt inte lika, alla har inte råd att ha en bil som man kan blåsa i 220 km/ timmen på Autobahn.. (Vilket ju är j**** olagligt dessutom. Fy vad oansvarigt.)

Alla har inte råd att åka till Skottland för att vandra på hedarna. Och inte heller har alla råd att åka till Wales som reserv om Skottland skulle bli för trist.

Alla typer av bussresor fyller ett behov. Att uppleva saker, att lära sig något nytt, att träffa andra människor, att få känna sig sedd, att får vara en del av en större grupp. Det är för väldigt många ”att sätta en guldkant” på sin vardag. Dessutom relativt billigt.

Personligen tycker jag att ett liv utan underhållning och förströelse verkar omåttligt inåtvänt och trist.

Men som sagt, alla är inte lika. Vilken tur är väl inte det, för om alla var lika trista och insnöade som Mr B, så skulle ju inte vi, och en hel hoper andra bussbolag och reseföretag, ha fullsatta bussar till alla möjliga och omöjliga resmål.

Vi fyller ett stort behov av upplevelse och förströelse, så enkelt är det. Och det är därför vi fortsätter med våra resor. Gubbjävel.

(ursäkta det sista uttrycket, men eftersom jag känner Herr Bjarne en smula, så är jag rätt säker på att han nu ler och tar ytterligare en smutt av sin 20-åriga whisky)