Vet du vad jag är så inihelvete trött på? Jo alla miljarder reklammail som dunkar ner i min mailbox varje dag, varje timme, varje minut.
Jag har försökt ta bort mina mailadresser i alla tänkbara register, men lik förbannat så kommer mailen. Inte i bara ett exemplar, utan till alla våra olika mailadresser, till info, till goran, till offert, till order.
Före jul försökte jag skicka tillbaka alla mail genom att använda funktionen som nästan alla har "Vill du avregistrera dig, tryck här".
Tyvärr har jag märkt en sak. Det hjälper inte, samma företag skickar ut mail i alla fall.
Jag menar nu inte de där mailen som känns ännu värre, de där sk. Nigeriamailen, där man kan tjäna miljoner dollar på att hjälpa någon presidents morfars systerdotters svårt sjuka kusin, att föra ut miljarders dollar till någon bank i västvärlden. Eller där min mailadress vunnit sju miljarder euro. Det enda jag behöver göra är att maila tillbaka mitt bankkontonummer, och gärna pinkoden också, så sätts pengarna in omedelbart.
Jag menar rena rama reklammail från svenska seriösa företag. De är avskyvärda, får jag mail från de leverantörer vi jobbar med, så kollar jag. Alla andra går direkt till skräpkorgen. Raka spåret. Med en klar och tydlig hälsning från mig: dra åt helvete, jag kommer aldrig att köpa något från dig.
Det är synd att det är gratis att skicka reklammail, det vore bättre om det var straffbart. Jag har både Posten och Bring CityMail bakom mig i denna kampanj.
Om något politiskt parti tog upp detta i sitt partiprogram så är jag säker på att varenda företagare skulle rösta på det.
Skulle inte förvåna om jag nu kommer att dränkas i mail från företag som säljer antispamfilter för ENDAST 4.990:- exkl moms och som GARANTERAR en spamfri mailbox inom 24 timmar.
torsdag, mars 15, 2012
onsdag, mars 14, 2012
Båtpremiären klar
Då så. Då är årets premiärsegling avklarad. Inte i egen båt, den är ännu inte riktigt klar för sjösättning, men det finns ju andra entusiaster.
Seglade en härlig skuta, gott om utrymmen och med en generös hytt för lilla mig. Pentryt gick inte heller av för hackor.
Jag är den typen av båtmänniska som gärna seglar ensam, men den här var nog lite för stor att hantera ensam, det blir så stökigt när man lägger till.
Båten hette Galaxy och vi seglade Åbo tur och retur. Vi var ett gäng som kör anslutningsbussarna till och från Silja/Tallink och som träffades och fick information om både det ena och det andra när det gäller bussar för Silja/Tallinks fartygstrafik.
Och så pratades det naturligtvis bussar också, det går liksom inte att undvika i sådana här sammanhang med massa bussproffs på ett och samma ställe. Jag tror vi enades om att ett speciellt bussmärke var bäst men att ett annat märke, lite billigare, inte heller gick av för hackor. Vilken himla tur att StockholmsBuss valt dessa två märken.
Om jag får en kreditnota på lämpligt belopp från dessa företag så kommer jag självklart att nämna dem vid namn vid första bästa tillfälle.
Utflykten var intressant ur en annan aspekt också, jag slog t.ex nytt årsrekord i att vara uppe länge på kvällen/natten. Bara en sån sak.
När jag kom hem på kvällskvisten åkte jag direkt till en tennismatch och spelade min bästa tennis på länge.
Det är ju det jag alltid sagt, sjöluften är bra för själen. Och tydligen även för tennis.
Seglade en härlig skuta, gott om utrymmen och med en generös hytt för lilla mig. Pentryt gick inte heller av för hackor.
Jag är den typen av båtmänniska som gärna seglar ensam, men den här var nog lite för stor att hantera ensam, det blir så stökigt när man lägger till.
Båten hette Galaxy och vi seglade Åbo tur och retur. Vi var ett gäng som kör anslutningsbussarna till och från Silja/Tallink och som träffades och fick information om både det ena och det andra när det gäller bussar för Silja/Tallinks fartygstrafik.
Och så pratades det naturligtvis bussar också, det går liksom inte att undvika i sådana här sammanhang med massa bussproffs på ett och samma ställe. Jag tror vi enades om att ett speciellt bussmärke var bäst men att ett annat märke, lite billigare, inte heller gick av för hackor. Vilken himla tur att StockholmsBuss valt dessa två märken.
Om jag får en kreditnota på lämpligt belopp från dessa företag så kommer jag självklart att nämna dem vid namn vid första bästa tillfälle.
Utflykten var intressant ur en annan aspekt också, jag slog t.ex nytt årsrekord i att vara uppe länge på kvällen/natten. Bara en sån sak.
När jag kom hem på kvällskvisten åkte jag direkt till en tennismatch och spelade min bästa tennis på länge.
Det är ju det jag alltid sagt, sjöluften är bra för själen. Och tydligen även för tennis.
måndag, mars 12, 2012
Inte mycket har förändrats
Har under några dagar vandrat utefter Memory Lane. Anledningen är att vi gör ett stor "office make over", dvs vi målar om, fräschar upp och det slängs grejer och papper hej vilt så att det blir rent, snyggt och "chict" i alla nya lådor och skåp.
Jag får som vanligt inte bestämma, vi har en självutnämnd "Ms room designer" som stundtals går helt bananas på inredningen. Men det blir fint, det blir det. Nästa steg är den stora utmaningen, mitt rum. Jag bävar redan.
Roliga saker sparar vi i en låda som vi kallar Tidskapseln. Där ligger gamla knasiga reklamblad, tidningsklipp, tidningsreportage om oss, foton och allt möjligt som är roligt att titta på lite då och då.
När vi ändå höll på så gick jag även igenom några gamla privata pärmar för att se vad som kunde kastas. Och där blev man ju sittande med ett slags nostalgiskt fånigt leende på läpparna.
Som när jag läste det här dokumentet från 1975 då min riktiga karriär påbörjades på ett finansbolag. Och som avslutades 1986 då jag gick in i någon slags vägg. Fast uttrycket "gå in i väggen" var inte uppfunnet då.
Men lönen var ju rätt schysst, ungefär samma som idag, så det är inte mycket som har förändrats på 37 år. Skrev jag 37 år? Herrejesus vad tiden går fort när man har roligt.
.JPG)
Jag får som vanligt inte bestämma, vi har en självutnämnd "Ms room designer" som stundtals går helt bananas på inredningen. Men det blir fint, det blir det. Nästa steg är den stora utmaningen, mitt rum. Jag bävar redan.
Roliga saker sparar vi i en låda som vi kallar Tidskapseln. Där ligger gamla knasiga reklamblad, tidningsklipp, tidningsreportage om oss, foton och allt möjligt som är roligt att titta på lite då och då.
När vi ändå höll på så gick jag även igenom några gamla privata pärmar för att se vad som kunde kastas. Och där blev man ju sittande med ett slags nostalgiskt fånigt leende på läpparna.
Som när jag läste det här dokumentet från 1975 då min riktiga karriär påbörjades på ett finansbolag. Och som avslutades 1986 då jag gick in i någon slags vägg. Fast uttrycket "gå in i väggen" var inte uppfunnet då.
Men lönen var ju rätt schysst, ungefär samma som idag, så det är inte mycket som har förändrats på 37 år. Skrev jag 37 år? Herrejesus vad tiden går fort när man har roligt.
.JPG)
fredag, mars 09, 2012
And the winner is...
...GÖRAN DEMNERT !!!!!!!
Vad var det jag sa för några månader sedan, jag ska vinna den här omgången i tennisligan. Trots att jag lämnade WO till matchen mot den andra Göran under sportlovsveckan, så räckte resultaten till seger.
Löjligt tänker du, det är väl inget att hetsa upp sig på, det är ju bara gubbtennis på lattjo. Klart att det är, även om några kvinns lirar också, men som jag brukar säga, det är alltid roligare att vinna än att förlora.
Så nästa omgång, som börjar på tisdag, lirar jag i sjuan. Liiite tuffare motstånd, men som Gunde Svan brukar säga, ingenting är omöjligt.
Vad var det jag sa för några månader sedan, jag ska vinna den här omgången i tennisligan. Trots att jag lämnade WO till matchen mot den andra Göran under sportlovsveckan, så räckte resultaten till seger.
Så nästa omgång, som börjar på tisdag, lirar jag i sjuan. Liiite tuffare motstånd, men som Gunde Svan brukar säga, ingenting är omöjligt.
torsdag, mars 08, 2012
Till Gud, Riksdag och Regering...
... plus ytterligare några tokstollar inom kyrkans värld.
Det är dags att modernisera lite igen. För många år sedan var det okey att kunna lämna Svenska Kyrkan. För inte heller så många år sedan blev det okey för homosexuella att gifta sig i kyrkan.
Nu är det dags för nästa steg, att ändra texten som prästen läser upp vid ett giftemål, det där med löftet att älska varandra i nöd och lust och vara varandra trogna tills döden skiljer.
Med dagens mått mätt: vilket j-a snömos!
Inte nog med att statsministern numera slängt slipsen, nu ska han skilja sig från sin hustru också. På riktigt alltså, inte bara åka på utlandsresa. Då är det dags att tänka till, att förändra, att modernisera rakt av.
Att skiljas är inte kul, jag känner till det. Mest elände för alla inblandade, och inte minst för inblandade barn.
Men jag har ett förslag. Alltså föreslår jag Gud, Riksdag och Regering ett konstruktivt och enkelt förslag att gälla vid alla vigslar framöver. Lägg bara till ett enkelt ord i löftesharangen, nämligen försöka.
... försöka att älska varandra i nöd och lust och försöka vara varandra trogna tills döden skiljer.
Varför lova saker inför Gud den allsmäktige, vänner och familj saker som ändå 50 % av alla inte håller.
Varför ska just jag behöva tänka på allt?
Det är dags att modernisera lite igen. För många år sedan var det okey att kunna lämna Svenska Kyrkan. För inte heller så många år sedan blev det okey för homosexuella att gifta sig i kyrkan.
Nu är det dags för nästa steg, att ändra texten som prästen läser upp vid ett giftemål, det där med löftet att älska varandra i nöd och lust och vara varandra trogna tills döden skiljer.
Med dagens mått mätt: vilket j-a snömos!
Inte nog med att statsministern numera slängt slipsen, nu ska han skilja sig från sin hustru också. På riktigt alltså, inte bara åka på utlandsresa. Då är det dags att tänka till, att förändra, att modernisera rakt av.
Att skiljas är inte kul, jag känner till det. Mest elände för alla inblandade, och inte minst för inblandade barn.
Men jag har ett förslag. Alltså föreslår jag Gud, Riksdag och Regering ett konstruktivt och enkelt förslag att gälla vid alla vigslar framöver. Lägg bara till ett enkelt ord i löftesharangen, nämligen försöka.
... försöka att älska varandra i nöd och lust och försöka vara varandra trogna tills döden skiljer.
Varför lova saker inför Gud den allsmäktige, vänner och familj saker som ändå 50 % av alla inte håller.
Varför ska just jag behöva tänka på allt?
onsdag, mars 07, 2012
Planen är lagd, framtiden utstakad
Efter förra veckans skidresa så avrapporterade jag till min tränare Tommy. Jag var nöjd med träningen inför resan men ändå inte helt nöjd. Tyckte att lårmusklerna brände lite väl mycket, vilket jag beklagade i rapporten.
Jag föreslog dessutom att jag till nästa års skidresa, då det blir en 20-årsjubileumsresa, ska vara i ännu bättre skick.
Han svarade så här:
Jag tycker också som det låter att du orkade med
skidveckan utöver förväntan. Vi pratade om att du sannolikt inte riktigt kunnat
uppnå max uthållighetsstyrka, dvs åka från topp till dal utan vila.
Förklaringen är "enkel" precis som Sofia säger. Du har trots allt
"missat" ett halvårs träning pga stroke och pacemakeroperation.
Den riktigt tuffa benträningen hann vi
inte riktigt med innan resan, men vi väckte övriga "delar" till liv,
balans, explosivitet och kondition under hösten. Det som saknades var 5-6 veckor
tuff benträning.
Till nästa säsong kommer det inte vara några problem. Nu är du
dessutom ännu starkare i det som jag nämnde, vilket gör att du kan köra på ännu
hårdare med benträningen när det blir dags.
Jag föreslår att vi tar igen den
förlorade benträningen + allmänstyrka redan nu under våren så ligger vi i fas
inför nästa "år"? Det ger dig även ett delmål som kanske gör att du
väcker styrketräningslusten snabbare. Ännu starkare och uthålligare ben. Bra
för sommarens jogging!
PS
Har jag berättat vem min tränare är? F.d elitgymnast, fd elitgymnasttränare, f.d elitsimmare, f.d elitsimtränare och dessutom maratonlöpare. I trust that man.
tisdag, mars 06, 2012
Trendspanare Demnert
Såklart jag hade rätt när jag skrev om att slipsens betydelse är borta.
Se bara på den här bevisbilden från gårdagens TV-nyheter. Både självaste statsministern och dessutom vår finansminister utan slipsar. Mr Finansminister dessutom med guldplupp i örat och hästsvans i nacken.
Men vad annat var att vänta i det här fallet. De besökte ju arbetarna "på golvet", då måste man vara klädd som dom. För "arbetare" har icke slips. Som att adeln möter man på ädelt sätt, och bönder möter man på bönders sätt.
Sicken sorglig stylist de har. Politikergubbsen alltså. Reinfelt hade till och med en trendig rundringad t-shirt under skjortan. Varför vara så mesig, att vända kappan och slipsen efter vinden är ju bara tramsigt.
Jag är besviken, vart är Sverige på väg? Inte undra på att sossarna enligt mätningarna är tillbaka i matchen igen.
Se bara på den här bevisbilden från gårdagens TV-nyheter. Både självaste statsministern och dessutom vår finansminister utan slipsar. Mr Finansminister dessutom med guldplupp i örat och hästsvans i nacken.
Men vad annat var att vänta i det här fallet. De besökte ju arbetarna "på golvet", då måste man vara klädd som dom. För "arbetare" har icke slips. Som att adeln möter man på ädelt sätt, och bönder möter man på bönders sätt.
Sicken sorglig stylist de har. Politikergubbsen alltså. Reinfelt hade till och med en trendig rundringad t-shirt under skjortan. Varför vara så mesig, att vända kappan och slipsen efter vinden är ju bara tramsigt.
Jag är besviken, vart är Sverige på väg? Inte undra på att sossarna enligt mätningarna är tillbaka i matchen igen.
måndag, mars 05, 2012
Soligt men grått
Tillbaka i den grå vardagen igen. Fast grå är den ju inte riktigt. Rätt solig men den har tyvärr fått några inslag av mörka moln. Förhoppningsvis blåser de bort inom några månader. Eller år.
Nu är jag otydlig igen. Inget fel på mig, bara saker som händer andra i min närhet och som inte är bra.
Det som är härligt efter en sportlovsresa är att det då alltid är vår i luften. Snön smälter, en och annan liten blomma tränger upp genom jorden i rabatterna, båtmässan är i full gång och det är dags att börja tänka på vårfixet av båten.
Men det blir väl som vanligt, ett tungt ok att bära på axlarna vartefter tiden går och ingenting händer med båten.
Allt är more or less som vanligt alltså.
Nu är jag otydlig igen. Inget fel på mig, bara saker som händer andra i min närhet och som inte är bra.
Det som är härligt efter en sportlovsresa är att det då alltid är vår i luften. Snön smälter, en och annan liten blomma tränger upp genom jorden i rabatterna, båtmässan är i full gång och det är dags att börja tänka på vårfixet av båten.
Men det blir väl som vanligt, ett tungt ok att bära på axlarna vartefter tiden går och ingenting händer med båten.
Allt är more or less som vanligt alltså.
lördag, mars 03, 2012
Eländes elände
Det negativa är att benet tillhör Kajsa, en av våra resenärer.
Veckans absolut sista åk ner till bussen, då skär skidan och hon störtar så brutalt att benet går av. Ambulans och sjukhusvistelse i fem dagar innan hon flygs hem.
Eländes elände.
fredag, mars 02, 2012
Det var bättre på Gunnar Jonssons tid
Så var då skidveckans sista skiddag avklarad. Återstår bara hemresan.
En bra vecka med två superduperkanonhärliga sista två dagar med klarblå himmel och mellan 5 och 8 grader varmt. Trots detta var det mycket bra skidåkning.
Min träning har gett resultat, har kunnat köra både längre och tuffare innan mjölksyran satte in. Men det är trots allt ett himla farande, kavande, hasande, svängande och flåsande sysselsättning det här med utförsåkning. Rätt onaturligt.
Nu har jag under veckan åkt med några som vägrat ta pauser förutom ett kort fikastopp på förmiddagen, ett lunchstopp mitt på dagen och eventuellt ett fikastopp på eftermiddagen. Inte undra på att man blir slutkörd.
På Gunnar Jonssons tid som min vapendragare på de här resorna var det lite annorlunda.
På morgonen då vi kom till backen släppte vi iväg gästerna, sedan masade vi oss upp på toppen, tog en fika, satte på oss skidorna och sladdade ner till närmsta restaurang där nästa fika intogs. Sedan valde vi en annan spännande backe till nästa fikaställe där vi tog av oss skidorna, tog en fika och pustade ut.
Så nästa backe likadant och sedan var det dags för lunch. Eftermiddagen flöt på i samma behagliga tempo tills det var dags att hasa ner till bussen och ta emot gästerna.
Så är det inte nuförtiden, det var bättre på Gunnar Jonssons tid.
En bra vecka med två superduperkanonhärliga sista två dagar med klarblå himmel och mellan 5 och 8 grader varmt. Trots detta var det mycket bra skidåkning.
Min träning har gett resultat, har kunnat köra både längre och tuffare innan mjölksyran satte in. Men det är trots allt ett himla farande, kavande, hasande, svängande och flåsande sysselsättning det här med utförsåkning. Rätt onaturligt.
Nu har jag under veckan åkt med några som vägrat ta pauser förutom ett kort fikastopp på förmiddagen, ett lunchstopp mitt på dagen och eventuellt ett fikastopp på eftermiddagen. Inte undra på att man blir slutkörd.
På Gunnar Jonssons tid som min vapendragare på de här resorna var det lite annorlunda.
På morgonen då vi kom till backen släppte vi iväg gästerna, sedan masade vi oss upp på toppen, tog en fika, satte på oss skidorna och sladdade ner till närmsta restaurang där nästa fika intogs. Sedan valde vi en annan spännande backe till nästa fikaställe där vi tog av oss skidorna, tog en fika och pustade ut.
Så nästa backe likadant och sedan var det dags för lunch. Eftermiddagen flöt på i samma behagliga tempo tills det var dags att hasa ner till bussen och ta emot gästerna.
Så är det inte nuförtiden, det var bättre på Gunnar Jonssons tid.
torsdag, mars 01, 2012
Skum........... är inte bra
Bara att erkänna. Under den här resan så har jag blivit beroende av skum..........
Saken är den att vi under den här sportlovsresan laddat upp med diverse godsaker på bussen. Godis, kakor och läsk.
Det är inte bra att bli beroende, rent av skadligt. Skulle min PT få veta att jag trycker i mig skum.......... så skulle han inte trycka på Gilla-knappen.
Jag startar dagen med minst en skum............, och när vi återvänder till bussen på eftermiddagen så trycker jag i mig minst två, kanske tre skum............ i rask följd.
När vi så slutligen nattparkerar kärran så blir det i vart fall ytterligare en skum......... under promenaden till hotellet.
Om du undrar vad ......... står för så vill jag absolut inte göra reklam för en konkurrent som delvis har samma namn som skum..........
Men även om jag är lite otydlig med vad som gjort mig beroende så ville jag ändå komma ut med mitt missbruk. Det känns bra och tryggt och hjälper mig att komma tillrätta med mitt missbruk av skum............
Saken är den att vi under den här sportlovsresan laddat upp med diverse godsaker på bussen. Godis, kakor och läsk.
Det är inte bra att bli beroende, rent av skadligt. Skulle min PT få veta att jag trycker i mig skum.......... så skulle han inte trycka på Gilla-knappen.
Jag startar dagen med minst en skum............, och när vi återvänder till bussen på eftermiddagen så trycker jag i mig minst två, kanske tre skum............ i rask följd.
När vi så slutligen nattparkerar kärran så blir det i vart fall ytterligare en skum......... under promenaden till hotellet.
Om du undrar vad ......... står för så vill jag absolut inte göra reklam för en konkurrent som delvis har samma namn som skum..........
Men även om jag är lite otydlig med vad som gjort mig beroende så ville jag ändå komma ut med mitt missbruk. Det känns bra och tryggt och hjälper mig att komma tillrätta med mitt missbruk av skum............
onsdag, februari 29, 2012
tisdag, februari 28, 2012
After ski, barhäng och konsumentupplysning
Vi hann tillbaka från verkstaden till skidbacken i god tid för lite barhäng. Till vänster i baren för de vuxna och till höger för de små.
(PS till de bussägare som läser detta och föregående inlägg: Till Setras fördel ska tilläggas att det funkade helt igenom klockrent med assistansen från OmniPlus.)
(PS till de bussägare som läser detta och föregående inlägg: Till Setras fördel ska tilläggas att det funkade helt igenom klockrent med assistansen från OmniPlus.)
Bilden Setra inte vill se
fredag, februari 24, 2012
Bästa någonsin
Min bil, en BMW, är den klart bästa jag någonsin haft. Varje gång jag sätter mig i den känner jag en glädje. Inte på grund av vrålstark motor, nejdå, det är en lite halvslö dieselmotor, men den räcker fint för mina behov. Bilen är bara så jäkla ljuvlig att köra, det är bara så.
Men även en ny BMW kan gå sönder, vilket hände idag. Plötsligt lyser en varningslampa att nivåregleringen är ur funktion och det är noll dämpning bak.
Ringde serviceverkstaden för att få en servicetid, men då fick jag besked att ringa deras specialnummer istället, till deras assistansjour. Detta hände sedan:
Kl 1105:
jag ringer detta 020-nummer och berättar mitt ärende. Jag får till svar att om ca 60 minuter kommer en bärgare och hämtar bilen och kör den till närmsta BMW-verkstad. De avser nu att boka en taxi åt mig (som jag inte behöver betala) som ska tag mig till ett biluthyrningsföretag där en lånebil är bokad till mig.
Kl 1215:
Kl 1246:
Kl 1252:
Taxin anländer
Kl 1313:
Hämtar ut lånebilen och kör tillbaka till kontoret. Göta Petter vilken kul lånebil. Här gäller det att vara lätt på foten, annars ryker körkortet all världens väg.
Kl 1330:
Åter bakom skrivbordet för flytta ytterligare några papper från vänster till höger. Samt förbereda morgondagens Österrikeresa.
Slutsats: En BMW kostar inte mer än en halvtaskigt utrustad standardvolvo när allt är inräknat som service, skatt och försäkring. Och även om nu kärran skulle bara lite dyrare än Volvo så får ju BMW alltid lite extra reklam. Som nu när du läser det här t.ex.
Jag har redan bestämt mig, min nästa bil blir även då en BMW. Vad väljer du?
Men även en ny BMW kan gå sönder, vilket hände idag. Plötsligt lyser en varningslampa att nivåregleringen är ur funktion och det är noll dämpning bak.
Ringde serviceverkstaden för att få en servicetid, men då fick jag besked att ringa deras specialnummer istället, till deras assistansjour. Detta hände sedan:
Kl 1105:
jag ringer detta 020-nummer och berättar mitt ärende. Jag får till svar att om ca 60 minuter kommer en bärgare och hämtar bilen och kör den till närmsta BMW-verkstad. De avser nu att boka en taxi åt mig (som jag inte behöver betala) som ska tag mig till ett biluthyrningsföretag där en lånebil är bokad till mig.
Kl 1215:
Kl 1246:
Taxin anländer
Kl 1313:
Hämtar ut lånebilen och kör tillbaka till kontoret. Göta Petter vilken kul lånebil. Här gäller det att vara lätt på foten, annars ryker körkortet all världens väg.
Kl 1330:
Åter bakom skrivbordet för flytta ytterligare några papper från vänster till höger. Samt förbereda morgondagens Österrikeresa.
Slutsats: En BMW kostar inte mer än en halvtaskigt utrustad standardvolvo när allt är inräknat som service, skatt och försäkring. Och även om nu kärran skulle bara lite dyrare än Volvo så får ju BMW alltid lite extra reklam. Som nu när du läser det här t.ex.
Jag har redan bestämt mig, min nästa bil blir även då en BMW. Vad väljer du?
torsdag, februari 23, 2012
På förekommen anledning
Vill bara meddela att vår skidresa INTE kommer att ställas in pga den nya medlemmen i kungafamiljen.
Kvällspressen har just låtit oss veta att statsministern INTE avbryter sin Londonresa pga födseln av detta nya underbarn. Så då tänkte jag att det kanske är så rent allmänt att saker och ting ska ställas in pga detta eftersom det var ganska stora rubriker kring statsministerns inställning i frågan.
Alltså, StockholmsBuss ställer INTE in nästa veckas skidresa. Meddelas endast på detta sätt.
Kvällspressen har just låtit oss veta att statsministern INTE avbryter sin Londonresa pga födseln av detta nya underbarn. Så då tänkte jag att det kanske är så rent allmänt att saker och ting ska ställas in pga detta eftersom det var ganska stora rubriker kring statsministerns inställning i frågan.
Alltså, StockholmsBuss ställer INTE in nästa veckas skidresa. Meddelas endast på detta sätt.
onsdag, februari 22, 2012
Hur många nollor finns det?
Jag menar inte i beloppet sjuttiotvåbiljoner, utan hockeyspelare i Elitserien. Här har vi jättebråk på många arenor med huliganer som hellre slåss på läktarna än kollar matchen. Klubbar, polis, socmyndigheter gör allt och lite till för att stävja huliganbråk.
Så finns det då en antal nollor som försörjer sig som hockeyspelare. De som inte ens kan stava till ordet Mensa. Eller moral.
Här nedan ser du ett utdrag skrivet i Aftonbladet och som berättar om ett rinkslagsmål som domarna lyckades avstyra:
"– Och i den tredje perioden frågade han om vi skulle slåss och jag är ju inte den som säger nej. Så vi försökte dra oss undan från alla andra och få till en ärlig fight."
.....
"– Vi båda vet vad vi gör och vad vi ger oss in på. Det har varit slagsmål hela säsongen i den här ligan. Jag såg fram emot det och jag tror att många andra gjorde det också. För mig är det en besvikelse att domarna lade sig i."
Om jag vore klubbdirektör i den föreningen skulle jag stängt av denne Lee Goren med omedelbar verkan. Om det är så att han lever och verkar efter den föreningens ideal och moral så är den föreningen illa ute. Fina signaler till huliganerna, eller hur? Vi löser problemet med en rejäl knytnävsfajt, den som står upp längst utan skador vinner. Fy fan, säger jag.
Kanske den här spelaren är viktig för laget och att vinna matcher är liiite viktigare än att berätta för den här liraren hur man uppträder på en matcharena. Och gentemot andra människor. Och vilka signaler man vill ge.
Här kommer ett konstruktivt tips till alla hockeyledare: börja träna era lag tillsammans med ett duktigt handbollslag, då får ni lära er att både ta och ge smällar utan att börja slåss för minsta lilla hakning.
Så finns det då en antal nollor som försörjer sig som hockeyspelare. De som inte ens kan stava till ordet Mensa. Eller moral.
Här nedan ser du ett utdrag skrivet i Aftonbladet och som berättar om ett rinkslagsmål som domarna lyckades avstyra:
"– Och i den tredje perioden frågade han om vi skulle slåss och jag är ju inte den som säger nej. Så vi försökte dra oss undan från alla andra och få till en ärlig fight."
Men domarna gick emellan och stoppade fajten innan den hann börja. Till Gorens stora besvikelse.
.....
"– Vi båda vet vad vi gör och vad vi ger oss in på. Det har varit slagsmål hela säsongen i den här ligan. Jag såg fram emot det och jag tror att många andra gjorde det också. För mig är det en besvikelse att domarna lade sig i."
Om jag vore klubbdirektör i den föreningen skulle jag stängt av denne Lee Goren med omedelbar verkan. Om det är så att han lever och verkar efter den föreningens ideal och moral så är den föreningen illa ute. Fina signaler till huliganerna, eller hur? Vi löser problemet med en rejäl knytnävsfajt, den som står upp längst utan skador vinner. Fy fan, säger jag.
Kanske den här spelaren är viktig för laget och att vinna matcher är liiite viktigare än att berätta för den här liraren hur man uppträder på en matcharena. Och gentemot andra människor. Och vilka signaler man vill ge.
Här kommer ett konstruktivt tips till alla hockeyledare: börja träna era lag tillsammans med ett duktigt handbollslag, då får ni lära er att både ta och ge smällar utan att börja slåss för minsta lilla hakning.
tisdag, februari 21, 2012
Hur ska jag göra nu då?
Sitter med svåra administrativa göromål. Ska rensa ut lite ur standardkontoplanen för att bara plocka ut konton som rör vår verksamhet. Men så kom jag till konto 1248 Flygplan och helikoptrar. Såna har vi inga.
Måste fundera lite, känns säkrast att kontot finns kvar.Utifallatt.
För övrigt är det nu vilovecka från fysträningen. Vilovecka är enligt PT-Tommy samma övningar som förra veckan, då jag nästan dog av utmattning, fast bara till 2/3-delar, dvs varje övning ska bara göras 2 gånger istället för 3. Känns ju rätt mesigt och lagom soft.
Måste fundera lite, känns säkrast att kontot finns kvar.Utifallatt.
För övrigt är det nu vilovecka från fysträningen. Vilovecka är enligt PT-Tommy samma övningar som förra veckan, då jag nästan dog av utmattning, fast bara till 2/3-delar, dvs varje övning ska bara göras 2 gånger istället för 3. Känns ju rätt mesigt och lagom soft.
måndag, februari 20, 2012
Infundibulum
Du kanske undrar varför rubriken är så konstig. Den märkliga rubriken är nämligen namnet på en konstig föreställning på Dansens Hus som KulturRallyt besökte i lördags.
En slags dansakrobatisk nycirkusförställning där de hoppade omkring på en närmast lodrät vägg och när de hoppade ner på scengolvet så kastade de omkring en himla massa kläder. Ja, du förstår ju själv, ett helt igenom obegripligt innehåll, men enligt programbladet skulle det föreställa en tillvaro mellan vakenhet och sömntillstånd. You bet!
Men okey, det är sånt man måste suga i sig när man avsäger sig ansvaret för evenemangsbokningar för kulturgruppen KulturRallyt. Vill bara säga det liksom i parantes, men när jag bokar evenemang, t.ex Båtmässan och Fotografiska museet, så blir det alltid succé. Alltid.
Humöret steg dock märkbart när vi efter föreställningen gick på krogen och åt en god middag tillsammans med min syster. Inte varje dag det händer.
Men okey, det är sånt man måste suga i sig när man avsäger sig ansvaret för evenemangsbokningar för kulturgruppen KulturRallyt. Vill bara säga det liksom i parantes, men när jag bokar evenemang, t.ex Båtmässan och Fotografiska museet, så blir det alltid succé. Alltid.
Humöret steg dock märkbart när vi efter föreställningen gick på krogen och åt en god middag tillsammans med min syster. Inte varje dag det händer.
fredag, februari 17, 2012
Body attack
Idag blir det fysrapport igen. Först tennis. I går kväll, på dyngtiden kl 22, ännu en tennismatch mot en kvinna, Kristina, som jag så nesligt förlorade mot för några månader sedan.
Igår spelade hon ännu bättre än sist och först under timmens absolut sista minut lyckades jag serva hem segern till 6-5. En viktig seger för egot.
I morse körde jag ett superpass med min PT Tommy. Sista urblåsningen inför Österrikeresan i slutet av nästa vecka. Vi bestämde innan vi började att han skulle köra slut på mig totalt, alltså ett riktigt mustigt superpass, en riktig Body Attack, med inriktning på skidåkning, dvs mycket lår-, bål- och stabilitetsträning. Han glömde heller inte bort armar och mage.
Han höll vad han lovade. Mellan några övningar kröp jag på alla fyra, orkade inte ens resa mig. Ett rent överjävligt pass, men som vanligt otroligt kul. Märkligt nog.
Han påstod att jag under de tre år som jag tränat med honom aldrig varit i bättre fysisk form. Men jag kan bättre, till vår jubileumsskidresa sportlovet 2013 kommer jag att vara ännu bättre. Den träningen påbörjas vecka 10 2012.
Igår spelade hon ännu bättre än sist och först under timmens absolut sista minut lyckades jag serva hem segern till 6-5. En viktig seger för egot.
I morse körde jag ett superpass med min PT Tommy. Sista urblåsningen inför Österrikeresan i slutet av nästa vecka. Vi bestämde innan vi började att han skulle köra slut på mig totalt, alltså ett riktigt mustigt superpass, en riktig Body Attack, med inriktning på skidåkning, dvs mycket lår-, bål- och stabilitetsträning. Han glömde heller inte bort armar och mage.
Han höll vad han lovade. Mellan några övningar kröp jag på alla fyra, orkade inte ens resa mig. Ett rent överjävligt pass, men som vanligt otroligt kul. Märkligt nog.
Han påstod att jag under de tre år som jag tränat med honom aldrig varit i bättre fysisk form. Men jag kan bättre, till vår jubileumsskidresa sportlovet 2013 kommer jag att vara ännu bättre. Den träningen påbörjas vecka 10 2012.
torsdag, februari 16, 2012
Man vs Kvinna
Sådärja, då har jag reparerat lite av mitt sargade förhållande till kvinnor.
Vi snackar tennis förstås. 6-1, 6-1 mot Inga-Lena i går kväll. Den här gången inget tjafs, inget mes, ingen artighet. No mercy what so ever.
Kvällens fokus var att lira diciplinerat och enligt förutbestämd plan:
A: slå till bolljäveln stenhårt.
B: se till att den går över nätet och slutligen
C: se till att den landar innanför linjerna.
Tennis är inte svårare än så. I princip alltså.Vilket härmed skulle bevisas.
Vi snackar tennis förstås. 6-1, 6-1 mot Inga-Lena i går kväll. Den här gången inget tjafs, inget mes, ingen artighet. No mercy what so ever.
Kvällens fokus var att lira diciplinerat och enligt förutbestämd plan:
A: slå till bolljäveln stenhårt.
B: se till att den går över nätet och slutligen
C: se till att den landar innanför linjerna.
Tennis är inte svårare än så. I princip alltså.Vilket härmed skulle bevisas.
tisdag, februari 14, 2012
Alla Hjärtans Dag
Den här fina och lätt romantiska asken med choklad köpte jag till mig fru inför Alla Hjärtans Dag. Jag brukar inte göra sånt, men igår fick jag ett anfall. Kanske hjärtmecket förra veckan hade med saken att göra? De kanske väckte någon insomnad cell där.
Men jag begick ett oförlåtligt misstag. Trots att vi gifte oss redan under bronsåldern, så kommer jag aldrig ihåg att hustrun är allergisk mot hasselnötter. Och vad fanns i dessa chokladbitar? Naturligtvis hasselnötter. Så nu måste jag olyckligtvis äta upp dom själv. Attans.
Men lyckligtvis hade hustrun kommit på samma tanke, att köpa lite choklad till mig. Det var väl rart?
Så vi gjorde en deal, vi bytte presenter rakt av. Fiffigt va?
måndag, februari 13, 2012
Slipsnissens tid är förbi
Så är det. Slipstiden är helt enkelt förbi. Om du ser dig omkring så kommer du upptäcka att det numera är fler kostymherrar utan slips än med.
Till och med statsministern uppträder numera, till och med i TV, utan slips. Helt otänkbart för bara några år sedan. Snart är det bara Kungen som har slips i TV, men även han måste ju vända blad någon gång.
Mina herrar, det är alltså dags att montera ner slipskrokarna i garderoben och skapa plats för fler nya skjortor med inslag av mönster och med glada färger på insidan av kragar och knapprader.
Bara att bita ihop och inse att nya tider kommer hela tiden. Personligen kommer jag inte att sakna slipsen, men ibland är (var) det kul att liksom klä upp sig med en snygg och matchande slips.
Jag kommer dock envist att ha kvar Tomteslipsen på julafton som ljuder julsånger när man trycker på den. En trevlig tradition ihop med julmaten.
Till och med statsministern uppträder numera, till och med i TV, utan slips. Helt otänkbart för bara några år sedan. Snart är det bara Kungen som har slips i TV, men även han måste ju vända blad någon gång.
Mina herrar, det är alltså dags att montera ner slipskrokarna i garderoben och skapa plats för fler nya skjortor med inslag av mönster och med glada färger på insidan av kragar och knapprader.
Jag kommer dock envist att ha kvar Tomteslipsen på julafton som ljuder julsånger när man trycker på den. En trevlig tradition ihop med julmaten.
lördag, februari 11, 2012
Trötter
fredag, februari 10, 2012
När TV är som bäst
Är du hockeyintresserad? Då har du väl inte missat reportageserien om NHL och Vägen till Winter Classic. Där får man följa New York Rangers och några andra lag på verkligt nära håll.
Den är ruskigt bra filmad och ruskigt bra producerad. Nästan så man får känslan att vara med i gänget och höra allt trash talk inne på rinken.
Förstår bara inte varför de inte lägger den på en bättre tid. Kl 1800 är inte optimalt för en kille som mig. Jag har nämligen en fru som påstår sig ha "paxat" för tramsprogrammet Gokväll som sänds samtidigt i en annan kanal.
Hur kan en vuxen kvinna som fött upp två välartade barn sjunka så lågt att hon "paxar" för ett TV-program som man kan se varenda j---a kväll och vars innehåll ändå bara är same same but different.
Jag hade ju också "paxat", men för NHL-programmet. Jag måste väl ändå ha samma rätt att se "mina" program.
Skillnaden i "paxningsrätten" ligger i att jag är kille, gillar hockey och rent allmänt är en god make och vill se ett program som bara sänds en gång. Hustrun är naturligtvis en god maka och mor, men har icke pga hävd paxningsrätt för den typen av program som hon hänvisar till. Aldrig till ett program som sänds dagligen i åratal.
Igår enades vi om att jag fick se 10-minuterssnuttar på mitt program och så bytte vi till tantprogrammet när det var något extra intressant tantämne.
Ibland måste man bita ihop och acceptera kompromisser.
Den är ruskigt bra filmad och ruskigt bra producerad. Nästan så man får känslan att vara med i gänget och höra allt trash talk inne på rinken.
Förstår bara inte varför de inte lägger den på en bättre tid. Kl 1800 är inte optimalt för en kille som mig. Jag har nämligen en fru som påstår sig ha "paxat" för tramsprogrammet Gokväll som sänds samtidigt i en annan kanal.
Hur kan en vuxen kvinna som fött upp två välartade barn sjunka så lågt att hon "paxar" för ett TV-program som man kan se varenda j---a kväll och vars innehåll ändå bara är same same but different.
Jag hade ju också "paxat", men för NHL-programmet. Jag måste väl ändå ha samma rätt att se "mina" program.
Skillnaden i "paxningsrätten" ligger i att jag är kille, gillar hockey och rent allmänt är en god make och vill se ett program som bara sänds en gång. Hustrun är naturligtvis en god maka och mor, men har icke pga hävd paxningsrätt för den typen av program som hon hänvisar till. Aldrig till ett program som sänds dagligen i åratal.
Igår enades vi om att jag fick se 10-minuterssnuttar på mitt program och så bytte vi till tantprogrammet när det var något extra intressant tantämne.
Ibland måste man bita ihop och acceptera kompromisser.
torsdag, februari 09, 2012
I´m back (varning för nakenbild)
Fast det har jag varit hela tiden, men funderat lite kring livet och så. Ingenting märkvärdigt, men ibland så blir det så att saker och ting påverkar mer än man vill tro.
Som mitt lilla löjliga ingrepp häromveckan. Ingen märkvärdig grej egentligen, men för mig var det en smula omtumlande. Först så kör de in en grej genom hela kroppen och in i hjärtat, sen rusar de hjärtat och någon säger att de måste söva ner mig och ge mig elchocker för att ordna till det hela.
Sen när de så småningom väcker mig så skickar de hem mig utan en enda förklaring till vad de gjort med mig. Det skapade såklart en hel del funderingar i min skalle.
Men under veckan ringde jag upp och fick så småningom förklaringar. Elchockerna var ingenting märkvärdigt. Ungefär som en omstart av en trilskande mobiltelefon eller dator. Du vet "programmet svarar ej. Vill du göra en omstart nu?. YES / NO".
Klådan på/i bröstet var heller inget märkvärdigt. Bara en slags träningsvärk i hjärtat av chockbehandlingen. Märket efter elplattan sitter fortfarande kvar som ett brännmärke nedanför snittet för pacemakern. Rätt coolt om du frågar mig. Lite Rambo-look-a like.
Fick ett uppmuntrande mail från en kamrat som alltid lyckas se livet från den ljusa sidan. Han tyckte min förra rubrik Det finns ALLTID anledning till oro, var bra. Oro betyder tydligen guld på spanska.
Som mitt lilla löjliga ingrepp häromveckan. Ingen märkvärdig grej egentligen, men för mig var det en smula omtumlande. Först så kör de in en grej genom hela kroppen och in i hjärtat, sen rusar de hjärtat och någon säger att de måste söva ner mig och ge mig elchocker för att ordna till det hela.
Sen när de så småningom väcker mig så skickar de hem mig utan en enda förklaring till vad de gjort med mig. Det skapade såklart en hel del funderingar i min skalle.
Men under veckan ringde jag upp och fick så småningom förklaringar. Elchockerna var ingenting märkvärdigt. Ungefär som en omstart av en trilskande mobiltelefon eller dator. Du vet "programmet svarar ej. Vill du göra en omstart nu?. YES / NO".
Klådan på/i bröstet var heller inget märkvärdigt. Bara en slags träningsvärk i hjärtat av chockbehandlingen. Märket efter elplattan sitter fortfarande kvar som ett brännmärke nedanför snittet för pacemakern. Rätt coolt om du frågar mig. Lite Rambo-look-a like.
Fick ett uppmuntrande mail från en kamrat som alltid lyckas se livet från den ljusa sidan. Han tyckte min förra rubrik Det finns ALLTID anledning till oro, var bra. Oro betyder tydligen guld på spanska.
fredag, februari 03, 2012
Det finns ALLTID anledning till oro
Först vill jag be om ursäkt för det mild sagt förvirrade inlägget på bloggen igår. Jag skojade inte med att skriva konstigt, jag var 100 % säker på att det jag skrivit helt igenom var korrekt svenska. Jag befann mig i sån slags mental Lutzendimma och visste nog inte riktigt vad jag gjorde.
Sanningen är att det superenkla ingreppet inte gick som det skulle, därav rubriken på det här inlägget, men jag var fullproppad med lokalbedövning, lugnande piller och avslappnande sprutor, så jag brydde mig inte så mycket om vad som hände runt omkring mig.
Plötsligt kom det nämligen fram en läkare och sa att de hade stimulerat fram förhöjd hjärtfrekvens och nu fick de inte ner det till normal nivå.
"-så Göran, vi måste söva ner dig nu ungefär i en halvtimme och ge dig elchocker".
Därefter påbörjade syrrorna att klistra fast plattor på kroppen, och reda ut kabelhärvor som de fäste i plattorna. Jag tror att det var i det läget jag tog fotot av syrran med sprutan i högsta hugg.
Sen hörde jag plötsligt en röst bakom mitt huvud som sa "-okey Göran, jag sätter en liten plastmask över ditt ansikte nu och det vore bra om du tog några djupa andetag".
Så blev det och några sekunder senare blev allt svart och jag seglade långt ut i universum och fick äntligen träffa Thomas di Leva och se hur hans värld ser ut.
Fyra timmar senare, och inte en halvtimme som de sa, ruskade någon på mig och sa att det var dags att vakna. Då låg jag redan i min ursprungliga säng uppe på en avdelning. Vetefan hur jag kom dit. Och inte heller vet jag när jag skrev det förvirrade inlägget.
Men idag mår jag okey och är tillbaka på jobbet, men jag har en ohygglig klåda på bröstets framsida där de fäste en elchocksplatta. Men det är bara en petitess. Jag lever ju och hjärtat slår normalt.
Sanningen är att det superenkla ingreppet inte gick som det skulle, därav rubriken på det här inlägget, men jag var fullproppad med lokalbedövning, lugnande piller och avslappnande sprutor, så jag brydde mig inte så mycket om vad som hände runt omkring mig.
Plötsligt kom det nämligen fram en läkare och sa att de hade stimulerat fram förhöjd hjärtfrekvens och nu fick de inte ner det till normal nivå.
"-så Göran, vi måste söva ner dig nu ungefär i en halvtimme och ge dig elchocker".
Därefter påbörjade syrrorna att klistra fast plattor på kroppen, och reda ut kabelhärvor som de fäste i plattorna. Jag tror att det var i det läget jag tog fotot av syrran med sprutan i högsta hugg.
Sen hörde jag plötsligt en röst bakom mitt huvud som sa "-okey Göran, jag sätter en liten plastmask över ditt ansikte nu och det vore bra om du tog några djupa andetag".
Så blev det och några sekunder senare blev allt svart och jag seglade långt ut i universum och fick äntligen träffa Thomas di Leva och se hur hans värld ser ut.
Fyra timmar senare, och inte en halvtimme som de sa, ruskade någon på mig och sa att det var dags att vakna. Då låg jag redan i min ursprungliga säng uppe på en avdelning. Vetefan hur jag kom dit. Och inte heller vet jag när jag skrev det förvirrade inlägget.
Men idag mår jag okey och är tillbaka på jobbet, men jag har en ohygglig klåda på bröstets framsida där de fäste en elchocksplatta. Men det är bara en petitess. Jag lever ju och hjärtat slår normalt.
torsdag, februari 02, 2012
Klockan. 17:10
Fick där känslan att Sankte Per gläntade på dörren o frågade hur det gick. "bara fint" sa läkarna. "jaha då får jag åka hem ensam" sa Sankte Per.
Just nu känns det lite svajigt. Det går säkert över.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)