Spinning. Giro 4. Premiär. Superkul.

Du vet vad ett spinningspass med namnet Giro 4 är va? Inte? Här är en beskrivning:

Försäsongspass i fyra delar för cyklister. Giro 4 är ett oerhört tufft och cykelnördigt spinningpass. Det har utvecklats tillsammans med Mattias Reck som är tränare för WorldTour-laget Giant-Alpecin. Giro 4 är uppdelat i fyra perioder och pågår i 24 veckor. Passet riktar sig cyklister och mycket rutinerade spinnare. 

Idag började vi i Team Rynkeby Stockholm att köra det här programmet. 90 minuter stentuff spinning.

Det är nedsläckt till mysbelysning och därtill 

suggestiv och pumpande musik på rejält hög nivå.

Passet var på något sätt verklighetsanpassat och ganska varierat med intervaller bestående av både tunga "uppförscyklingar" med låg kadens och tungt motstånd, som följdes av "plattcykling" med hög kadens. Sen mellan varven kortare återhämtningar och så avslut med 20 minuters "distans" i jämnt tempo med hög kadens.

Min pulskurva under passet. Ganska hög under större delen av passet.

När jag skriver det här har jag precis kommit hem. Benen känns väldigt sega just nu. Med viss rätt får man väl lov att säga. Det här var mitt 10:e träningspass de sista 7 dagarna, så i morgon blir det en välförtjänt vilodag.

Den här spinningen är inte bra bara för cyklingen. Den är bra för både min löpning och simning. Dessutom är det snart dags för mitt företags årliga skidresa till Österrike. Då gäller det att vara på topp.

Vill du hänga med dit? Vi har platser kvar. Kika in HÄR vettja. Du får specialpris, typ sista minutenpris. 2000 spänn i rabatt per person.

Jag VISSTE att det skulle bli kul

Idag var det start av min 4:e kurs i simning, crawl för att vara mer exakt. Nu uppgraderad till kursen Avancerad. Jo jag tackar. Men det börjar bli kostsamt att gå simkurser, 1800 pengar för varje kurs.

Fast benämningen Avancerad är inte riktigt sann. Jag är minst av allt en avancerad crawlsimmare.

Men hursomhelst så var det kurstart i kväll. Och minsann, simfröken var ingen mindre än....tada....min dotter tillika medarbetare Sofia.

Vi hade lite bekymmer innan vad hon skulle kalla mig. Pappa eller Göran. Vi kom överens om att Göran vore liksom PK i det här sammanhanget.

Lyckligtvis (!) är också Hasse Albrektsson med som kursledare. En f.d elitsimmare som kan sina saker.

Simmajjen Hasse och simfröken Sofia. Coola och tuffa typer

Vi var 10 st i gruppen och vi delades upp i två grupper, ena gruppen de mer avancerade simmarna och den andra gruppen ungefär såna som jag, dvs lite halvtaffliga nybörjare som kommit en bit på väg.

Hasse tog hand om min grupp och Sofia tog hand om de mer avancerade som körde mer distans, fart och teknik för sånt. Då slapp hon dessutom problematiken med benämningen Pappa vs Göran.

Min grupp körde så gott som bara teknik typ 12 meter i taget. Jäklar vad bra och nyttigt det var. Vi fick alla hela tiden personliga tips och råd vad vi skulle tänka på. Kändes som jag tog ett litet pyttesteg framåt.

Nu fick jag dessutom tillbaka känslan att simning trots allt är rätt kul. Det finns hopp att jag en dag ska kunna simma längre än några bassänglängder. Så kul var det den här gången. Eller för att vara mer exakt, det var SKITKUL. Längtar redan till nästa måndag.

Nu har jag knäckt Sa Calobra

Hade tänkt att lördagspasset skulle bestå av löpning. Men näe, det var för kallt. Dessutom somnade jag i soffan framför tv:n efter lunchen.

Men min karaktär vägrade en träningsfri lördag, särskilt som det står Löpning eller cykling i mitt träningsschema. Det är därför det är så bra med ett nedskrivet träningsschema, det är svårare att "fuska". Works for me.

Då bestämde jag att det fick bli ett litet pass på trainern. Först tänkte jag cykla till en Tacxfilm, men någonting har hänt med programmet så jag får det inte att funka på min dator. Men strunt samma, jag kör 4x4-intervaller istället tänkte jag.

Men så kom jag på att det finns ju massa träningsfilmer på You Tube. Och där minsann, hittade jag en klättring uppför Sa Calobra på Mallorca, så den valde jag.

Det visade sig vara rätt kul. Såklart inte lika jobbigt som i verkligheten. Tror jag.

Möjligen, vilket vore kanonkul, får jag möjligheten att köra den på riktigt i april då jag bokat in mig på ett träningsläger på Mallis.

En typiskt "före-bild" innan jag slog igång filmen. 

Inte lika pigg på toppen av berget.

Jag gjorde det i självförsvar

Bara måste blogga två gånger idag. En allvarlig incident inträffade nämligen på vårt kontor under eftermiddagen.

Vi blev invaderad av en liten mus. Jättestor, säkert 8 cm mellan nos och svans. Jätteäcklig.

Den sågs plötsligt smygandes efter en golvlist och in i dotter Sofias arbetsrum på SällskapsResor. Lyckligtvis är dottern ledig, annars vet vi inte hur det kunnat gå med personalens psykiska hälsa.

Beslut togs föredömligt snabbt av företagsledningen, dvs av mig, att objektet omedelbart måste avhysas från lokalerna. Min tänkta hjälptrupp, trafikledare Niklas, vägrade befatta sig i ärendet.

Funderade på att engagera min hustru, men insåg snabbt att mitt varumärke då skulle få sig en rejäl törn. Så jag tog beslutsamt och manligt tag i detta svårhanterliga ärende.

Först lokaliserade jag var intrånget skedde. Det gick fort. Den lilla inkräktaren hade via avloppssystemet gnagt sig igenom en korkmatta som låg över ett avlopp. Ett fyrkantigt hål. Aha, tänkte jag, en synnerligen intelligent inkräktare. Alla små möss klarar inte att gnaga fyrkantiga hål. Det här blir ett svårt uppdrag.

Från sin nya position, stående på skrivbordet, upptäckte trafikledare Niklas att inkräktaren gömde sig bakom en papperskorg.

Jag tog då beslutsamt några steg i farans riktning och tog papperskorgen som livsfarligt och dödande vapen, och jag tog helt sonika inkräktaren av daga, som det heter.

Här är beviset på den blodiga batalj som utspelade sig. Efter en långdragen envit stog jag slutligen som segrare och inkräktaren avlägnades från våra lokaler i mer eller mindre avlidet tillstånd.

Jag är inte stolt, men som John Wayne så träffande en gång sa: "A mans gotta do what a mans gotta do".

Time is running out

Kan du fatta. Just idag för ett år sedan var det exakt två månader kvar till 2015 års utepremiär på cykel. TVÅ MÅNADER!  HÄR kan du läsa om 2015 års utepremiär. Gick inte direkt lysande.

Tänk om det blir lika i år? Då är det ju inte mycket tid kvar att träna.

Jag tänker som så att all träning är bra träning, så idag körde jag ett dubbelpass. Började dagen med ett tidigt simpass. Gick hyggligt bra.

På lunchen körde jag ett superbra pass på gymmet. Mycket armar och axlar, de får rätt mycket stryk när man cyklar mycket och långt, vilket jag kommer att göra även i år.

Dessutom är axel- och armövningar jätteviktiga för simningen.

Men även benen fick jobba lite. Men inte så mycket, körde ett försiktigt intervallpass på trainern i går kväll så de var lite sega idag.

Dessvärre hann jag inte med core, men det får vi ta en annan dag. T.ex på söndag då vi i Team Rynkeby Stockholm drar igång vårträningen med ett som jag tror blir ett hysteriskt jobbigt Power Hour-pass på Friskis & Svettis.

Nu snöar det som attan utanför mitt fönster. Dags att äntligen få dra igång snöslungan. Betydligt roligare än att klippa gräs.

Idag har jag gjort en BikeFit

Efter två år som cyklist har jag äntligen gjort en ordentlig BikeFit. Anammade Fejansajten Vi som älskar landsvägscyklings erbjudande tillsammans med Sportson i Kungens Kurva.

Har egentligen inte haft några större problem, men eftersom specialpriset var 1200:- istället för 2000:- så slog jag till för att se om min sittställning trots allt gick att förbättra. Och det kunde den.

BikeFit-mannen Viktor mätte upp både min kropp och cykel. Längder, vinklar, avstånd. Mätte också mina sittben och undersidan av mina fötter.

Sen satte han upp cykeln på en trainer och jag fick sitta där och trampa medan han kollade och mätte lite olika vinklar och rörelsemönster på min kropp när jag liksom teoretiskt susade fram i det tänkta landskapet. Jag passade på att drömma mig bort till sommarens cykling till Paris med Team Rynkeby.

Drömde mig bort till de där otroligt härliga vägarna i norra Tyskland som vi cyklade på, genom gröna kilometerlånga alléer och gigantiska grönskande och vajande sädesfält. Och rätt som det var kom vi till vår depå och blev bjudna på någon magisk lunchrätt anordnad av vårt fantastiska coreteam.

Precis lagom innan jag kom till alla backar blev jag väckt av Viktor med "-tack, du kan sluta trampa nu, du svajar lite med höger knä när du trampar".

Vid kontrollmätningen såg vi att jag behövde nya inläggssulor i skorna. De fyller ut tomrummet under foten så kraften som benen producerar kommer rakt över hela foten istället för på ena kanten. I och med det så  går benet också rakt och "svajar" inte.

Vi mätte även som sagt sittbenen, alltså i princip rumpans bredd. Viktor ansåg att jag var lite för "bredarslad" för den sadel jag hade. Fast han uttryckte det inte så. Så då bytte vi helt enkelt till en bredare sadel som passar mina sittben bättre.

Dessutom satt jag 1,5 centimeter för lågt, så upp med sadelstolpen för att mina benvinklar ska bli korrekta när jag trampar.

Dags att kolla styrstammens längd och vinkel. Viktor bytte till en styrstamstestare för att prova olika längder och vinklar. Resultatet blev att vi bytte till en kortare styrstam och dessutom med en annan vinkel.

Slutresultatet blev en glad och nöjd Göran som upplevde att sittställningen nu känns mer balanserad och med mindre tryck på händer och axlar. Kanske mina domningar i vänsterhanden nu blir mindre.

Det trista i kråksången är ju att det dröjer flera månader innan jag kan testa "lajv" ute på väg. Istället får jag väl byta ut min tänkta kvällslöpning mot ett pass på trainern istället. Ska bli kul.

Vad kostade nu det här äventyret? Ja, det blev ju rätt mycket mer än själva testkostnader 1200:-. Tillkom styrstam, sulor och ny sadel. Plus lite andra bra-att-ha-prylar som fanns lite stategiskt utplacerade i butiken.

Men herrejesus så många läckra vill-ha-cyklar det finns. Tur man har karaktär och inte faller för dyrbara frestelser. Räcker fint att falla för de billigare.

Mitt test tog 1 timme och 45 minuter att genomföra. Just nu känns det som en bra investering, både sett till tid och pengar.

En del i personalen har det svårare än andra

Vår friskvårdsansvarige Reka har det tungt just nu. Väldigt tungt. Allt är elände och misär enligt henne själv. Skadad. Kan inte sköta sitt jobb. Och matte är på semester i ett varmt land dessutom.

Så efter jobbet bor hon hemma hos mig och hustrun. Brukar vara lite lagom lattjolajbans brukar hon tycka. Men inte nu.

I förrgår var vi ute i trädgården för sista nattpinket, för Reka alltså, inte för hustrun och mig. Vi är civiliserade och använder vår toalett i huset.

Men Reka lekte i trädgården och sprang ivrigt efter en boll vi slängde. Men när vi kom in visade hon tydligt att hon hade ont i en tass. Vi kunde inte göra så mycket, och under natten hade hon väldigt ont för hon tassade omkring som en osalig ande hela natten förutom några timmar på sennatten då hon somnade av ren utmattning.

Så i går morse hängde jag och Reka i princip på låset på djursjukhuset och där konstaterades att hon fått ett brott på en klo. Sporren tror jag det heter.

De opererade rätt omgående och på eftermiddagen hämtade vi hem henne. Stackars lilla Reka kunde knappt stå pga bedövning och lugnande medel, men hon kämpade på så gott det gick. Hon är en liten krigare hon också.

Så nu är hon tillsvidare arbetsbefriad och får istället leka rymdhund så hon inte biter bort bandaget. Under stora protester, för vem vill gå omkring med en stor tratt? Rent pinsamt anser Reka.

Idag har det varit både baisse och hausse hos Göran

Usch och fy. Idag var det inte kul att träna. Stack iväg vid 10-tiden för att förmiddagssimma. Hade egentligen en begränsad lust men tänkte att jag måste.

Verkade ha glömt det s.k. pannbenet hemma för det funkade inte alls. Inget jävlar anamma, ingen glädje. Bara frustration. Massor av det.

Jag gav upp mest hela tiden. Att köra 25:or är inga problem alls längre, men att vända runt och köra 50:or funkar bara stundtals. Häromdagen funkade det jättbra. Simmade då 5 st 50:or. Idag gick det bara någon enstaka gång.

Flera längder än två känns just nu som ett helt omöjligt projekt. Ännu mer frustrerande att titta på en annan gubbe som simmar i banan bredvid längd efter längd efter längd.

Jag fattar inte varför jag inte orkar. Jag kan cykla hur långt som helst hur trött som helst. Jag kan nu springa en mil utan att stanna. Men att simma längre än 50 meter känns ungefär som att stå inför uppgiften att cykla uppför Mur de Huy. Mer eller mindre omöjligt för mig.

Har nog aldrig tidigare längtat som jag gör nu efter en kursstart. Jag behöver hjälp att komma vidare i min simning. Om en vecka startar nästa crawlkurs som förhoppningsvis sätter fart på gubben i bassängen.

När jag kom hem la jag mig på soffan och tittade på Gold Rush på Discoverykanalen. Somnade ganska omedelbart och vaknade när hustrun väckte mig lagom till lunchen.

På eftermiddagen kände jag mig missnöjd så jag pallrade mig iväg till gymmet och körde intervaller på löpbandet. DET passet kändes superbra. Skönt att få blåsa ur kroppen lite med några korta intervallissar.

Så i det stora hela blev det en rätt bra träningsdag trots allt.

Mitt 2015 i ord och bild

2015 blev mitt bästa idrottsår någonsin. Året då Mr Ego bl.a insåg att det var dags att öka på träningen och ha ännu roligare på idrottsfronten. Prova lite nytt. Testa nya saker. Nya utmaningar. Trots att jag 2016 blir pensionär.

Några siffror som kan vara kul att kolla på. (2014 inom parantes)

Antal tränings- o tävlingspass: 292 (224)
Antal tränings- o tävlingstimmar: 485 (315)

Så här fördelades mina aktiviteter.

Januari
Året börjar katastrofdåligt. På årets andra dag blev det ambulansfärd till akuten. Troligen matförgiftning. Men efter några dagar var det full fart på gubben igen.

Träningen med Team Rynkeby fortsätter. Vi kör spinning två gånger i veckan.

Februari
Nu blev jag het, riktigt het.Två tidningar publicerade artiklar om mig och cyklingen till Paris.

Startade min karriär som simmare. Anmälde mig till en crawlkurs.

Och den tuffa träningen med Team Rynkeby fortsatte.

Mars
Mitt företags sedvanliga skidresa till Österrike avlöpte som den skulle. Inga konstigheter.

Nu taggade vi tydligen upp vår träning. Lyckades spränga min maxpuls. Vill du veta hur, kan du läsa om det HÄR.

Dags för utecyklingspremiär med Fredrikshof.

Efterlängtad. Om den turen kan du läsa HÄR.

Den här månaden gick jag lite överstyr. Anmälde mig till Stockholm Triathlon. Jag som inte ens kan simma crawl. Och springer lika långsamt som en myra med brutet ben.

Började crawlkursen tillsammans med svärson Jonas.

Dags för premiärcykling med några från Rynkebyteamet. HÄR kan du läsa om den.

Dags för ännu en premiär. Den här gången cykling med Fredrikshofs Audaxgrupp. HÄR kan du läsa om den.

April

Våra Rynkebycyklar levererades. Äntligen.

Samtidigt fick jag ett personligt och jättetrevligt brev från Mr Vittorio Truffatori på Bianchi. HÄR kan du läsa det.

Redan i april kom året första bonk. Beskrivs i sin helhet HÄR.

I april lärde jag mig lite mer om cykelvård. HÄR.

Upplevde kosläpp för första gången och en cykeltur som höll på att sluta i katastrof. HÄR finns berättelsen.

Team Rynkeby gick också i bräschen för att utmana den s.k. stilpolisen med sponsrade strumpor från Happy socks. Samtidigt önskade några att jag skulle kräkas. HÄR finns den berättelsen.

Maj
Lite plötsligt startade jag en rejäl genusdiskussion på nätet. Det var inte riktigt meningen. HÄR kan du läsa varför.

Pariscyklingen börjar närma sig och vi i Team Rynkeby tränar fullskaligt, dvs även med depåstopp hos teamets fantastiska coreteam. HÄR hittar du den berättelsen.

Slog nytt rekord i marklyft, 140 kg. Rätt tungt. Hade som mål 150 kg, men gav upp det målet efter råd från min gamle PT, Tommy. För stor skaderisk inför Pariscyklingen ansåg han. Jag trodde honom. HÄR finns till och med en liten film på rekordlyftet.

Juni
Nu börjar liksom säsongen. Första riktiga rejset blev Halvvättern med Fredrikshof. Ett fantastiskt lopp med ett för mig rejält hastighetsrekord. Race report HÄR.

Så blev det dags för ett av säsongens höjdpunkter, Vätternrundan. På sätt och vis ett magiskt lopp. En lång race report hittar du HÄR.

Dagarna rullar på och spänningen stiger inför Pariscyklingen. Sista träningen med teamet får jag avbryta efter några kilometer pga ekerbrott. Surt som attan, men jag genomförde träningen ändå, fast på egen hand. HÄR kan du läsa om hur det gick till.

Juli
Så kom den då. Dagen med stort D. Dagen som jag kämpat för och siktat mot i nästan ett helt år. Cyklingen till Paris. En helt igenom fantastisk och omtumlande upplevelse. HÄR kan du läsa en sammanfattning. Vill du läsa varje-dag-rapporterna får du leta dig tillbaka i min blogg.

Efter hemkomsten rullade dagarna på med mer cykling och allmän träning. Bla var det dags att börja fokusera på min triathlondebut i augusti. HÄR berättar jag om min första triathlonträning.

Augusti
Så var det dags för nästa stora utmaning, Mälaren Runt 31,5 mil. Fullständig race report HÄR. Ännu en magisk tillställning som jag gärna och ofta hämtar minnesbilder från.

Premiärdags igen. Nu i triathlon. En fantastiskt kul upplevelse. Kommer helt klart att köra fler såna tävlingar. HÄR hittar du den race reporten.

September
Nästa cykellopp blev Roslagshösten. Vi körde ett gäng i mitt eget team, Team Mellanmjölk. Loppet gick i våldsamt spöregn från start till mål. Men det var lika kul för det. HÄR berättar jag om det loppet.

I september fick jag även beskedet att jag blivit uttagen till Team Rynkeby Stockholm 2016. En fantastiskt kul och härlig känsla att få vara med om den upplevelsen ännu en gång.

Dags för N+1. En vintercykel inköptes för att kunna fortsätta cykla även under hösten och vintern. Den går under benämningen Postcykeln.

I sluter av månaden blev jag fotomodell och vandrade i fjällen med kära hustrun plus några till. Vill du läsa om det hittar du det HÄR.

Oktober
Mer cykling, rätt mycket cykling,  i huvudsak ihop med Fredrikshofs Audaxgrupp. Lite kulturella evenemang besöktes tillsammans med hustrun. Och så blev det ännu ett lopp. I löpning. Hässelbyloppet 1 mil. Gick förvånansvärt bra. Race report HÄR.

Oj, höll nästan på att glömma. Bokade in mig på ett triathlonläger på Mallorca i månadsskiftet april/maj 2016. Va kul det ska bli!

Hustrun och jag avslutade månaden med en långweekend i Rom. Romantiskt var det tänkt att bli. Det gick väl sådär. Blev rejält sjuk, fick dunderspruta och var på benen 24 timmar senare.

November
Ännu mer cykling. Nu började även träningen med Team Rynkeby. Spinning på onsdagar och ett tufft styrkepass på söndagar. Kommer att göra susen inför kommande säsong.

Blev som vanligt utnämnd till Årets Pappa av en helt igenom opartisk jury bestående av mina barn. Men de tog naturligtvis ingen som helst hänsyn till släktskapet vid utnämningen.

Gick cykelmekkurs och ökade min träningsdos ännu mer. Hade företagsmästerskap i boule. Vann inte. Det här året heller.

Avslutade månaden med en simtävling. Kul som attan. HÄR kan du läsa om den. Om du vill.

December
Märkligt nog ännu mer cykling med blandade resultat. Några krascher, en bonk, lite kultur och ännu mer träning. Rätt mycket mer träning faktiskt. Det finns en anledning till det. 2016 kommer att kräva mycket av mig.

Återkommer med mitt säsongsupplägg när allt är klart som jag tänkt mig det hela.

Om du orkade läsa ända hit. Grattis, du är värd en belöning.