Toyotatest 1

Familjens första Toyota har nu införskaffats. Inte jag, utan Sofia. Hon, med mig i släptåg, var och hämtade sitt nya kap i går kväll.

Det bidde inte ny kärra för henne, vi - eller snarare hon själv - hittade istället en begagnad Toyota Yaris istället för en sprillans Toyota Aygo. Hon hittade en med tillägget Sportedition, med "kjolar" runt om och en liten spoiler på bakrutan. Skitlöjligt.

Fast Sofia anser det vara gulligt. Ja, du hör ju själv vilka olika kriterier vi har på bilutseende.

Så några vägledande förklaringar för dig som är ny bloggläsare:

Sofia = min dotter tillika ansvarig för vår resebyrå SällskapsResor. Bor lyckligtvis inte längre hemma hos mor och far.
Toyota=välkänt bilmärke från Japan
Toyota Aygo= minsta pluttebilen som tillverkas
Toyota Yaris=något större pluttebil än Aygo. Drar blott 0,5 l /mil.

Om tid finnes ska även jag snart provköra en större Toyota. Har ännu inte fått tummer ur, ja du vet vad, för det än.

GAAAAHHHHH !!!!!!

H J Ä L P ! För första gången i min världshistoria vet jag inte vilken bil jag vill ha. Det är dags att byta, och jag kan inte sova.

De senaste 3 åren har jag kört status-Merca så nu känns den biten klar. Nu kan jag köra Svennebil igen. Det är okey.

En status-Merca är definitivt inte värd sitt pris. Inte som ny, men som begagnad är den ett fynd. Särskilt min. Vill du köpa? Sänd ett mail så berättar jag mer.

Men nu då? Vad ska jag ha nu? BMW, en mindre Merca, Volvo V50 alt Volvo V70 eller kanske en Toyota Avensis 2,4 Executive?

Ford, VW, Opel säger du. Never, säger jag. Hade en ny Opel en gång. Den rostade ruggigt fort. Det gör de säkert inte nu, men ändå, en gång rost alltid rost. Ford, VW och några till går bort direkt för att de heter så fult.

Toyota Avensis känns som ett fynd jämfört med konkurrenterna. Välutrustad redan från start. Snygg och elegant på en och samma gång. Tidigare fanns den inte ens i mitt medvetande när jag funderade på bilval men från i fredags står den väldigt högt på min lista.

Råkade snubbla över den i en bilhall när jag var med Sofia som skulle titta på den bil som ligger högst på hennes lista, en Toyota Aygo. Hon ska också byta bil. För henne är det så liten och billig bil som möjligt som gäller. Jag har andra kriterier.

När jag snubblat färdigt blev jag kär direkt. I Avensisen alltså, så jag högg tag i en försäljare och så var affären i gång. Offert kom på mailen under eftermiddagen och snart ska jag provköra.

Sen får vi se. Återkommer självklart med rapport, för nu förstår jag att hela bussbranschen skakar av förväntan. Vilken bil ska han välja? Jag känner att förväntningarna är precis lika höga som inför den kommande rapporten om den havererade kopplingen på en av våra Setrabussar.

Utredning pågår nu för fullt i Vetlanda om det är materialfel eller människofel när en koppling måste bytas TVÅ gånger under loppet av 2 år och 18900 mil. Särskilt som våra övriga Setror klarar mer normala 25-40 tusen mil på ETT byte. Vet inte om jag nämnde det, men fakturan på kopplingsbytet landade på 40 tusen ink moms.

Spänningen är nu oliiiiidlig. Bilbyte eller bussbyte. Eller både och. Men vi söker fortfarande fler bussförare, helst såna som kan hantera en Setrakoppling.

Platsannons

Nu går vi nästan på knäna. Vi behöver fler turistbussförare.

Känner du dig manad, skicka ett mail till goran@stockholmsbuss.se eller ring 08-623 03 80 och berätta varför du tycker att just du är rätt person. Självklart vill jag veta dina tidigare meriter, hur gammal du är och annat som du tror kan vara av värde att veta om dig.

Vi behöver allt från ”extrainhoppare” till fulltidare. För rätt person kan fastanställning diskuteras. Om du själv inte känner dig manad, berätta gärna för andra att vi söker bussförare.

Dårar

”Se upp för dårarna” är en svensk film som har fått lite priser. Vill bara lite anspråkslöst berätta att en av statisterna i filmen jobbar på StockholmsBuss som chaufför. Svempa kallas han. Jo, det är han som ger trafikbrottsliga råd till mig. Självklart spelar han polis i filmen. En klart felaktig casting. En polis måste vara moraliskt felfri. Aldrig ens fubba med olagliga genvägar.

En replik har han och den sätter han klockrent. I resten av scenen har han ett minspel, filmat i närbild, som består i ett menande ögonkast till sig kollega.

En klart lysande talang som inte står Persbrandt efter. Svempa har även spelat snickare i en Björn Skifs-film om ett ruttet hus och så har han setts som läbbig gangster i en TV-serie plus en hel massa andra produktioner. Jag är glad att han jobbar på mitt företag och inte på Dramaten.

Apropå kultur. Nu har jag även läst sista delen i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander, Mikael Jävla Blomkvist och Erika Berger. Om du inte orkar läsa dem så kan jag berätta följande: Lisbeth dör inte, Mikael dör inte och Erika dör inte heller. Däremot är det rätt många andra som dör, den sista tämligen spektakulärt och ovanligt.

Jag har skrivit det tidigare, böckerna är väldigt läsvärda, men läs de i rätt ordning, annars blir det pannkaka.

Kriminell

Jag har börjar tappa greppet. Jag är på väg utför. Jag är på väg att bli tungt kriminellt belastad.

Häromveckan blev jag ju ertappat som en skattebrottsling pga obetald vägskatt i ett dygn eller så. I går eftermiddag blev jag tagen på bar gärning av en MC-polis.

Hade jättebrådis till ett styrelsemöte med Hammarby Hockey och när jag startat min färd in mot staden så upptäckte jag att trängselskatten inte gjort ett dyft för att förbättra eftermiddagstrafiken. Det var således knappt styrfart på vägen in mot stan.

Jag följde då ett tips från en av våra chaufförer, vi kan kalla honom Svempa. För att skydda honom skriver jag hans namn i oläslig text så ingen kan identifiera honom som den som ger brottsliga råd. Han berättade i somras för mig om en fiffig smitväg förbi Haga Norra. Nu som då följde jag hans råd.

Men NEJ, fuck, den här gången står en MC-polis och vänligt vinkar in mig till kanten. Mitt svåra brott bestod i att jag körde över Råsundavägen där endast bussar får köra över.

Polismannen var dock en förtjusande trevlig karl och han gratulerade mig bl.a till att i alla fall välja ett av de billigare brotten. Sen stod vi där och hade trevligt ett bra tag och kontrollerade min körbehörighet likväl som min nykterhet. Alles okey. Behöver jag nämna att jag kom försent till mötet?

Men man måste ändå se positivt på saken. Nu har ju jag, Göran Demnert personligen, sponsrat polismaktens MC-sektion. Tusen spänn, som min manöver kostade, räcker ju till flera veckors bränsle för polismannens MC. Jag är stolt över mitt bidrag.

Med tanke på min nu klart ökande brottsliga trend, inväntar jag nu när som helst en fullutrustad pikéstyrka som ockuperar kontoret och fängslar mig för något brott jag enligt all tillgänglig statistik snart kommer att begå.

Har man en gång fastnat i kriminalitet så är sannolikheten oerhört stor att man fortsätter. Nästa blogg kanske produceras i hemlighet bakom galler och som smugglas ut av min advokat. Jag bävar inför framtiden.

Semestersammanfattning

Snart åter i tjänst. Här kommer en kort semestersammanfattning:

*Två dagar på Kolmården med barn och barnbarn.

*Segelbåten på rymmen. Upphittades och bärgades precis innan elaka klippor.

*Målade 1,5 trädgårdsmöbelstol. Det kommer ju fler somrar så varför ha bråttom?

*Magbesvär. Akut läkarvård via gräddfilsförsäkringen fixade problemet.

*Amatördoktor. Medicineringen gav mig biverkningen Nässelfeber när vi befanns oss i Nynäshamns gästhamn. En ickekul händelse.Telefonkonferens med vårdsverige löste problemet på två dagar.

*Motorstopp på Mysingefjärden precis innan angöring på Utö. Rätt knepigt att segla in i en fullsatt gästhamn så jag avstod från den underhållningen. Meckade lite så vi ändå hackade oss in till kaj för motor. Igensatt bränslefilter. Igen. Nu lovar jag att byta filtret innan hon går i sjön nästa år.

*Besökte kompis Norrmannen med familj på en ö i yttersta havsbandet. Stugan de bodde i har dekorerats av Evert Taube som dessutom skrev Havsörnsvalsen i denna stuga. Respekt.

*Såg två Havsörnar ”lajv”. Mäktiga flygfän. Visade sig att det är vuxenpoäng på att ha sett livs levande Havsörn.

*Läst 1197 boksidor fördelat på två Stieg Larssonromaner. Rekommenderas. Men läs de i rätt ordning. Nu ska jag klämma den sista delen av hans trilogi.

*Sista seglingsdagen bjöd på fantastisk segling. Äntligen. Det har överlag varit usla seglingsvindar för oss. Med fantastisk segling menas när båten seglas i absolut toppfart och det inte ens går att trimma en tiondels knop ytterligare. Fråga de berömda seglarna Mange Ohlson eller Roger Nilsson om du vill veta mer. De fattar känslan, för det är samma känsla oavsett om du seglar i super-duper-elit-divisionen eller i lägsta semester-cruising-divisionen dit jag räknas.

*Semesterns sista lördag och söndag ägnades åt att vara hundvakt. Klart jobbigare än att passa barnbarn. Barnbarnen bits i alla fall inte när man leker.

Ja, det var väl i stort sett hela semestern i kortform. Intressant va?

På söndag kväll börjar allvaret. Första tennismatchen för säsongen. Jag känner mig fet, ful, otränad och lika spänstig och rörlig som ett fyllt oljefat.

Efter matchen är det dags att jag ställer om mig själv i ”working mode”. Ska bli ”jättekul”. (sista meningen flödar av ironi)

Den där nyanställde

Efter avmönstring efter 10 seglingsdagar hade jag igår ett möte med Elsa, vovven som på måndag börjar sitt jobb som friskvårdsansvarig. Jag tänkte jag skulle dra lite regler, målsättning och lite sånt.

Men ett problem uppstod rätt omgående. Hon hade väldigt svårt att sitta still, lyssna, och engagera sig i vårt samtal. Jag misstänker att hon möjligen lider av ADHD, dvs hon är överallt och ingenstans. Samtidigt.

Dessutom tror jag inte hon har förstått att hon har vallhundsgener från Australien i sig. Hon tycks tro att hennes livslinje går tillbaka till någon sällsynt artvariant av Pirayasläktet som äter människofingrar och människofötter.

Jag hoppas att du kan ringa till vårt kontor nästa vecka. Jag har personligen otäcka föraningar att hon, istället för att få oss i form, tuggar i sig telefonledningar, växelkablar samt modemkopplingar. Plus ett och annat finger på övriga anställda.

Når du oss inte, sänd röksignaler. Eller skriv ett brev.

ISO-bluffen

Semester har den fördelen att då kan man läsa ikapp sig i diverse tidningar. Sveriges ledande bussbranschtidning, Tidningen Bussbranschen, slår i senaste numret upp en stor artikel om den s.k. ISO-bluffen.

Där berättas att många bussägare låtit ”sig luras”, att för hundratusentals kronor låta ISO-certifiera sina företag.

Att få en ISO-certifiering är ingen lek. Massor med tid och energi går åt, förutom att betala snuskigt dyra avgifter till diverse skumma konsulter.

Och för det får man…ingenting. Inga nya kunder och definitivt inte bättre lönsamhet.

Men herrejesus, det är ju meningen att man ska använda den hjärnkapacitet som varje levande människa får med sig vid födseln. Jag tror inte att alla har fattat den poängen.

Det är tillåtet att tänka själv, det är tillåtet att göra egna bedömningar och det är tillåtet att fatta egna beslut.

Gör man det, och det har man väl gjort om man certifierat sitt företag, så ska man ta mig f… inte gå ut och gnälla över det värdelösa med ISO. Tig och lid. Det är det som gäller om man själv fattat ett felaktigt beslut.

Mitt företag är inte ISO-certifierat och det kommer heller inte att bli det. I vår affärsidé ligger inte den kundgrupp som eventuellt, alltså eventuellt frågar efter det.

Jag kan däremot garantera att mitt företag i många fall är tjugo gånger bättre än vissa av de företag som köpt sig en fullständigt värdelös ISO-certifiering. Så är det bara. Kan vara bra att veta.

Bovar och banditer

I vår bransch har det funnits, och finns tyvärr än idag, riktiga stolpskott. En fanns för några år sedan i Tumba och körde allt kolsvart. Det kostade honom några år bakom galler för bokföringsbrott. Vad han gör idag har jag ingen aning om. Krattar kyrkogårdar kanske.

En annan, som fortfarande är ett stolpskott och heter Ingemar, stryker omkring i Stockholm och lurar bussåkare. Även jag blev för ca 10 år sedan blåst av denne Ingemar. I dagsläget tror jag att han ristat in åtminstone sju, förmodligen fler, streck i jordhålan där han bor. Säkert hälften av hans ”trofeer” har slutat i konkurs liksom att han själv har minst en konkurs i eget namn. Eller tillsammans med ett offerlamm.

I tur att bli uppskörtad bussåkare är Mats, som trots högljudda varningsklockor runt hela Stockholm, ”gått på” denne bedragares löften om guld och gröna skogar. Men Mats väljer att inte se alla blinkande röda lampor eller höra alla varningssignaler. Ännu så länge tycker han sig bara se det utmålade guldet i skogsbrynet av den gröna skogen lika verklig som en hägring i öknen.

Att han kommer att bli blåst är redan klart. Och att hans eget s.k. varumärke så småningom kommer att få sig en ännu svårare törn än den redan fått.

Kanske står en ny buss en dag lite oväntad på hans gård, eller att det plötsligt börjar dyka upp konstiga fakturor för leveranser som Mats tydligen ”glömt bort”. Eller att hans, som han tror, egna uppdrag plötsligt körs av andra bolag.

Ack ja, denne Ingemar är ingen usel företagare. Han är sämre än så, för han är blott och bart en eländig skurk och bedragare. Inte bara det, för alldeles självklart är ohälsosamt låga priser en bedragares enda chans att få uppdrag. Dessvärre lurar låga priser även den bäste av kund till att välja fel leverantör.

Till och med Sverige största politiska parti anlitar denna man. Eller har gjort i alla fall. På en valturné för några år sedan hyrde de buss av Ingemar som de åkte land och rike runt med. De som körde fick all betalning kolsvart. Om höjdarna som åkte i bussen kände till detta vet jag inte, men så var det i alla fall.

Enda sättet att bli av med den här typen av slemmiga skojare är att inte jobba med vare sig honom själv eller de offerlamm han valt ut som samarbetspartner. Självklart trist för offret, men han är ändå förlorad, däremot är det nödvändigt för branschen att markera ett kraftigt avståndstagande mot skojare som ohämmat skor sig på andras bekostnad.

Jag = skattesmitare

Idag avslöjades jag som en eländig skattesmitare. Hade inte betalat vägskatten för en buss.

Sista dag var 31/7 och kl 1300 den 1/8 stoppade trafikpolisen i Stockholm bussen och påtalade att skatten var obetald. Tvärstopp, får inte köra en enda meter med obetald skatt.

Nu var de ändå lite hyggliga och lät oss få en tidsfrist för att betala. Stor aktivitet vidtog, jag fick lägga målarpenseln åt sidan för att i stället plocka fram både laptop och diverse betalningsutrustningar som lämpligt nog var en del av semesterpackningen.

Kl 1313 var skatten insatt på rätt konto och kvitto kunde uppvisas för polisen via fax.

Men allvarligt talat, kan verkligen trafikpolisen inte hitta på bättre sysselsättning än att jaga "fordonsskattesmitare" dagen efter sista betalningsdag? Det är väl ändå rätt rimligt att i semestertider ge i vart fall ett par dagars frist innan ordningsmakten lägger ner tid på en sån här skit. (f´låt uttrycket)

Fan också, jag som mådde så bra idag. Solen skiner, det är varmt, en ny grill har inköpts och trädgårdsmöblerna ska äntligen målas om.

Branschtidningar. För vem?

Läste en mycket intressant och djuplodande artikel om olagliga ryska bussar som kör omkring i Stockholm och spyr olagliga avgaser. Vi har ju ändå en miljözonslag i vissa städer, bla Stockholm så artikeln var mycket intressant.

Tre hela sidor garnerat med flera bilder i färg. Till och med en av våra bussar kunde ses på Slottsbacken där ett foto var taget.

På det hela taget en mycket intressant artikel. Problemet för mig just nu är att jag läste den i en lastbilstidning. Däremot kan jag inte påminna mig om att jag läst något motsvarande lika insiktsfullt i ämnet i någon av våra två branschtidningar.

Så herrar Ulo ”Uppnäsa” Maasing på Res o Trafik och Bjarne ”Rebellen” Wilmarsgård på Tidningen Bussbranschen. Varför kan jag inte läsa sådant i våra egna branschtidningar?

Varför skriver ingen av er insiktsfulla artiklar och intervjuer med var och en som sitter i BR:s styrelse? Varför skriver ni inte en enda artikel om de olika delföreningarna runt om i landet? Varför skriver ingen av er skjutjärnsartiklar om de som sitter i dessa styrelser? Varför ställer ni inga svåra frågor till dem?

Det är ju ni inom ”bussmedia” som ska vara något slags språkrör och informationscenter för oss bussbolag = läsare/prenumeranter. Skriv då för oss.

Ge oss lite djupare branschinformation istället för tramsiga hemma-hos-reportage om hur Ivar ärvde sin farfars fars häst som sedan byttes ut mot en vagn som sedan byttes mot en vagn med motor och som sedan ….och se så fint Ivars företag har utvecklats sen dess. Idag har de hela tre fina turistbussar på gårdsplanen.

Insiktsfulla artiklar beställes härmed. F´låt, jag menar fler insiktsfulla artiklar.

På semestern händer det grejer

Några första jobbiga, men kul semesterdagar på Kolmården, följdes upp av segelbåt på rymmen. Dagen efter det sa det pang i magen och akut doktorsbesök krävdes. Nåväl, ingen fara på taket, en dubbel dos penicillin under 10 dagar gör mig som ny igen.

Verkar vara en hästkur för enligt läkemedelsbeskrivningen tar den kål på både lunginflammationer, klamydiainfektioner i könsorgan (!), boreliainfektioner efter fästingbett samt även svårartade bihåleinflammationer. Står ingenting om inflammerade tarmfickor, vilket var diagnosen på mitt tillstånd. Får väl lita på att läkaren vet vad han gör och att han gett mig rätt medicin.

Dagen efter det, dvs igår lördag, kom den beställda bojstenen flera dagar tidigare än beräknat. Stor stress att ställa iordning och markera var den ska pluppas i.

När jag såg bojstenen undrade jag om leverantören läst min blogg och min niopunkterslista. Där står att jag ska skaffa värstingsegelbåt innan jag far vidare. Den här klumpen till bojsten som jag nu köpt väger ca 1 ton, och räcker säkert till en 50-fotare. Minst. Fast det var inte meningen att den skulle vara fullt så stor. Men ödet har tydligen en överraskning i framtiden....

Tänkte muntra upp med en bild, och tänkte att en bild på bojstenen är roligare än på min inflammerade tarmficka.

Fråga av allmänintresse?

Japp, nu har jag loggat ut. Från kontoret alltså. Men livet tar ju inte slut för det. Kanske till och med tvärtom. Jo just det, så är det.

Början av veckan ägnades åt barn och barnbarn. Två heldagar på Kolmården. Herreminjävlar så många barn det har avlats fram de senaste åren. Det kryllade av ungar, morsor och farsor runt hela Kolis. Kände mig nästan som en fossil. Endast några enstaka far- och morföräldrar kunde ses i myllret.

Vid tisdagsmorgonens frukost när vi satt och avnjöt måltiden och pratade om ditten och datten så höjde Albin, 3 år just idag, sin röst och sa ”- farfar, hur stor snopp har du?”

Vad i all världen svarar man en treåring på det? Medium, Large eller XL? Lyckligtvis ville han inte ens höra svaret för han fortsatte med något annat mer rumsrent ämne. Det kan ju lätt bli lite udda samtalsämnen med en treåring i högform.

Men det var kul på Kolmården. Men dyrt som attan. Och uselt skötta matserveringar.

Idag har min segelbåt slitit sig. Fästet nere i själva bojstenen gick uppenbarligen av. Ska inte kunna hända, har inte hänt sen Hedenhös men just idag och just min boj drabbades. Båten räddades i sista stund av en rådig familj som såg den drivande båten och strax innan några elaka klippor bordade dem den och bogserade hem den till sig.

Lyckligtvis bor de tvärs över viken, i och för sig en ganska stor vik, så jag kunde från min stuga genom kikaren se en båt märkligt lik min egen. Det var så jag fick tag i den.

Nu ligger den fast förankrad vid en brygga på en ö inte långt härifrån i väntan på att en ny bojsten ska levereras i nästa vecka.

Det händer mycket på semestern.

Gästskrivare

I mitt åttapunkterprogram, som sedemera utökades till ett niopunktersprogram, står klart och tydligt att jag inte ska stjäla andras ideér och texter. Så därför kallar jag detta inlägg Gästskrivare. Det låter bättre.

Denna spökskrivare är en nära familjemedlem som har en egen blogg, och som dessutom har mycket stor insikt i vår resebyrå SällskapsResor. Hennes målgrupp för sin blogg kan skilja sig en aning jämfört med min egen målgrupp, därav att språket är av annan art än när jag själv skriver.

I vårt register finns två riktigt tuffa russin. Förmodligen finns det fler än så, men just dessa har utmärkt sig genom att trots sin ålder (runt 90 pigga år) och sitt fysiska tillstånd (lunginflammationer och brutna ben) åka på de längsta och dyraste resorna vi har.

Frågan är nu - Är det ballt eller sorgligt?

Man kan tänka sig två scenarios:

1) Ballt
De är gamla, vet att de står med ena foten i graven. Stålarna finns på kontot och de inser att nu är sista chansen att slira runt med rullatorn och klämma ut det sista ur livet.

Följdaktligen åker de på alla de tuffaste resorna vi kan erbjuda. Smakar det så kostar det.

Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa, men de inser att han bara är ute efter att hindra dem från att spendera pengarna han hoppas ärva.

2) Sorgligt
De är dementa, förvirrade och helt oförmögna att avgöra vilket tillstånd de faktiskt befinner sig i.

Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa men de vägrar inse fakta. Istället åker de med på resor som de högst osannolikt får ut något positivt av.

Jag hoppas det första alternativet stämmer.

Fasen så enkelt det är att lösa skrivkramp, man bjuder bara in en gästskrivare. För stöld är det då rakt inte frågan om. Dessutom tänker hon låna min Merca idag.

Läsarreaktion

Från en mycket uppmärksam, välunderrättad och kunnig bloggläsare i England får jag veta att vissa svenska landsting förbjudit bärande av den s.k. Foppatoffeln.

Nu kan jag ju inte tro att det är resultatet av min blygsamma blogg och mitt förslag om att förbjuda bärandet av nämnda toffel, men man vet ju aldrig. Ibland är landstinget snabbare än Fantomen.

Självklart var jag tvungen att kolla några källor som London angav och visst, en viss skepsis råder från landstingshåll angående Foppas toffel. De säger att i skodonet finns ämnen som stoppar viss medicinsk utrustning.

Men jag undrar nu blott bara om de inte blandar ihop vissa saker med sporttidningsartiklar. Där har vi kunnat läsa att hockeyliraren Foppa har väldeliga problem med sina fötter och skridskor, men att för den skull, av hälsoskäl för andra medmänniskor, bojkotta hans plasttofflor är väl ändå att ta i.

Jag tror de menade att det är olämpligt att på sjukhus gå omkring i Foppas skridskor, de kan ju i vissa olyckliga situationer skapa stor oreda, det är ju helt klart, och så har media misstolkat detta utspel och trott att det var toffeln det gällde.

Så måste det ligga till. Foppas toffel är ofarlig, men bör varken köpas eller bäras. Det är så det ligger till.

The Land Of Jantelagen

Läste idag en artikel om IKEA:s framfart inom möbelindustrin. De expanderar så oerhört att ”vanliga” möbelaffärer måste slå igen.

Min tolkning av artikeln är att den var en aning missunnsam, lite sådär att nu jä… har IKEA gått för långt. Nu hamnar en del på bar backe pga att IKEA har blivit för stort och dominerande på marknaden.

Men hallå, ett företags livsnerv är ju att växa, men uppenbarligen inte för mycket. För då träder Jantelagen ikraft och förvandlar den hyggliga och genomvanliga Ingvar till Stora Stygga Vargen.

T.o.m stora MIO måste enligt artikeln skära ner. Jag som personligen verkligen stöttat MIO genom att köpa en svindyr soffa, en mindre svindyr skinnfåtölj och en rent av billig skinnpuffpall. För att inte nämna det nästan gratis tidningsstället.

Å andra sidan kan jag förstå att de har det svårt, för det möbeltempel som jag och hustrun bevistade var så himla tråkig, att jag var tvungen att konsumera för att inte hamna i koma.

Nä, nu hejar jag ännu mer på IKEA, kör över gnällspikarna bara.

Crocs

Den nya flugan i Sverige heter Crocs. Eller Foppatoffeln. Inget flygfä alltså, utan en plasttoffel. Eller en plastträsko. Så jä--- fula att svenska ord från Akademiens ordlista inte räcker.

De sitter nu på var mans fot i de mest hiskeliga färger. Och för varje skopar som köps så tjänar multimiljonären Foppa Forsberg ännu mer. Stålar föder stålar, så är det bara.

Skorna är så framgångsrika att det nu finns ett otal piratkopior till halva priset, för originalet kostar nästan en femhundring. Fattar inte att folk köper dem. Alla verkar ändå köpa dem och dessutom ha dem som ”vardagsskor”. Hu så hemskt. Osmakligt och stillöst. Rent av usch. Svenska Skorådet borde gå ut med Crocsförbud alla vardagar mellan kl 08 - 18.

Jag har två par, ett par svarta pirater och ett par blå original. Men allt du läser på den här bloggen är hemligt så berätta inte för någon.

WHAT...?

Va, ska jag börja redan kl 7 på mornarna? Det var det minsann ingen som sa nåt om.

Njo nejm

Vet inte om du läste mitt inlägg om alla underliga namn jag fått från våra utländska kunder. Som du vet kan man inte skriva ö på ett utländskt tangentbord och bara det ställer till trassel.

Nu har jag fått mail från en oerhört kreativ kund. Hon skriver till Mr Go: ran, alltså med ett liggande ö. Visst är det kreativt utöver det vanliga?!

Äntligen måndag. Igen.

Åter från seglingshelgen. Kul segling. Första natten i naturhamn. Läckert. På kvällen hade kompis Norrmannen och jag myskväll i sittbrunnen. Whisky och vin i fotogenlampans sken. Grabbsnack om de tre B:na, Bilar, Brudar och Båtar. Till kojs en stund efter midnatt.

Lördagens vindar bar oss till exotiska Oxelösunds gästhamn.

Vis-ade sig att visfestival pågick. (den meningen rubriceras som humor). 295 kr i inträde. Jag repeterar, 295 kr i inträde. Även det kan rubriceras som humor. Vi, och rätt många till, gick därifrån. Då kom regnet som straff för vår osolidariska inställnings till musiklivet.

Fredagskvällens sittbrunnsmys krävde sin tribut redan på lördagkvällen. Till kojs redan vid 2130-tiden. Vi konstaterade bittert att åren har gått för fort.

Söndag regn, regn och åter regn.

Trots ihållande regn en härlig segling och nu är jag åter i vardagens pappershögar. Pust, stånk och stön.

PS. Om du tycker det är trist att läsa mina dagboksanteckninar så behöver du faktiskt inte läsa dem. Det finns andra webbsidor som är roligare, t.ex BR:s. D o b b e l v e i, d o b b e l v e i, osv osv osv

Väjningsplikt

Styrbord, babord. Akter om tvärs. Kranbalksvis om styrbord. Slör, läns och kryss. Kuling, bris. Skota hem, slacka i tampen. Gippa och slå. Bär av.

Du hajar vad det är frågan om va? Japp, nu är det dags igen. Hustrun hälsar på sina föräldrar som sommarbor på Gotland, vilket för mig innebär seglingshelg med kompis Norrmannen.

Har inget emot mina svärföräldrar, tro inte annat, men det gäller att passa på när seglingshelger i år verkar lika sällsynta som gula blåbär. Man blir nästan religiös när det väl inträffar. Jag känner en snubbe, även han i bussbranschen, som i år väljer att inte ens pluppa i sin båt pga tidsbrist. Löjligt. Toffelaktigt liksom.

Sjön sjunger, sa sjömannen som seglade solo. Somliga saker skänker strömmar som sinnligt, saktmodigt silar själens snåriga slitna slum. Som sprit, säger Surskallen.

Bekymrad

Jag är allvarligt bekymrad över mitt hälsotillstånd. Magen växer, ryggen värker och jag får plötsliga svettningar i nacken. Är jag med barn kanske?

Trolig orsak för hälsotillståndet är nog i genomsnitt 1 glass om dagen – delar av personalen kallar mig nu ”glassoholic” - och noll promenader, noll tennis och noll fysiska aktiviteter resp en ohälsosam miljö på kontoret.

Med den ohälsosamma miljön menar jag inte mina arbetskamrater utan att solen vräker in genom fönstren och chefen är så himla snål så han vägrar köpa en airconditionanläggning.

I övrigt orkar jag inte skriva en rad om bussbranschen. Det får du läsa någon annanstans.

Små stunder av lycka

Man måste ta vara på de små lyckoögonblicken. Ett sådant kan vara när man kuverterar dagens utskick av fakturor.

Man har en bunt med ospecat antal fakturor framför sig och så bara greppar men en lagom bunt av kuvert.

Lyckan infinner sig då antalet greppade kuvert visar sig vara exakt samma antal som de fakturor som ska nedstoppas i demsamma.

Som sagt, små stunder av lycka förhöjer vardagen.

Högkonjunktur = nyanställning

För 1,5 år sedan slutade företagets friskvårdsansvarige. Hon tvingade med mig på morgonpromenad, lunchpromenad och kvällspromenad. Varje dag. Varje vecka. I regn, sol, rusk och snö. Hon blev 13 år gammal och var en extraordinär fin vovve. Jag saknar henne fortfarande.

Så gör även min kropp som har en tendens att sakta öka i omfång pga för lite daglig motion.

Men nu blir det slut med det. Vi kommer om några veckor att anställa en ny friskvårdsansvarig. Hon får börja som trainee och så får vi se om hon kan bära ansvaret att få mig i trim, dvs under 100 pannor i vikt - gärna 93 - till tennissäsongen startar i augusti.

Jag blev övertalad att provanställa denna lilla söta bruna garnboll. När man ser på bilderna så fattar du att det bara inte går att säga nej till en sådan medarbetare.

Jag lovar att det här är första och enda gången jag anställer någon pga utseendet.

Tillägg

Efter att ha läst dagens DN måste mitt 8-punktersprogram utökas till ett 9-punktersprogram.

Tillägget får beteckningen 1 A och lyder som följer: Ha kört buss över bron mellan Rödby och Puttgarden.

För att kunna tillgodoräkna mig punkt 8 gäller punkt 1 A även returresa.

Jävlar i min lilla låda, dags att planera!

Fredag igen. Fan vad tiden går fort när man har roligt. Kommer det här att fortsätta så är jag ju snart 92 år och död om det ska fortsätta i den här takten. Fan också. Jag har en del kvar att göra.

Men som den Jungfru jag är så vill jag ha ordning och reda (gäller ej mitt skrivbord), så jag har satt ihop ett åttapunktersprogram åt mig själv inför vad som återstår.

Innan den sista dagen måste följande ha ordnats (utan inbördes ordning, föutom den sista som absolut måste komma sist):

1. Köpa värstingsegelbåt
2. Ha seglat till Medelhavet eller till Västkusten
3. Umgås mer med mina vänner alt. skaffa fler vänner
4. Sluta kopiera andras texter och ideér
5. Sluta larva mig
6. Ha det Sista Dagen. Den här punktens siffra alltså
7. Sluta svära så jävla mycket
8. Känna mig klar för The Final Countdown.

Punkt 1 konkurrerar med utbyggnad av landet, badrums-
renovering plus allmänt slösaktigt leverne.

Punkt 2 konkurrerar med punkt 3 och med lite otur med stormar och orkaner även med punkterna 4, 5, 6 och definitivt även 8:an.

Punkt 6 får inte på något vis blandas ihop med punkt 3. Punkt 5 är en stötesten, det är inte helt lätt att vara jag, eller som en till mig närstående familjemedlem uttryckte saken: Att vara jag är ingen jävla picknick.

Är media med i tiden?

På nervägen till Malmö på midsommarafton, vid ett tillfälle då jag tog lagstadgad rast, läste jag en småländsk tidning. Bara lukten av tidningen påminde mig för övrigt om min barndoms somrar i Östergötland och Småland. Den lukten finns inte i DN.

Det är så kul att läsa i landsortstidningar. T.ex en hyfsat stor artikel:

Bil stulen i Vaggeryd
En bil parkerad på Kommerinteihågvadgatanheter i Vaggeryd blev under onsdagseftermiddagen stulen. Inga spår finns efter förrövaren, meddelar Polisen.

Klok kommentar tycker jag, bilen är ju borta.

Och halvsides sportreportage med bilder från en fotbollsmatch i division 7 långt in i någon skog. ”Och här ser vi skyttekungen Nisse Hult i en spännande kamp om bollen”.

Kände direkt att man oftare borde lämna storstaden och tagga ner sig lite.

Lyssnar numera inte på särskilt många pratprogram i radion. Blir mest musikprogram. I bilen hem till Stockholm från Malmö lyssnade jag dock på rätt många pratprogram. Vad som slog mig var, att var i all världen hämtar de sina radiopratare? Det programmet som jag hörde på, en lokalstation, misstänkte jag att de hade grävt fram någon gammal fossil ur källararkivet.

Han skulle vid något tillfälle göra reklam för SR:s websida. Numera säger ju i prinicp alla typ: - så går du in på SR punkt se”. Alla, precis alla, vet idag att man först måste skriva www så det behöver man ju inte ens nämna. Eller hur?! Du är ju inte helt kocko eller hur? Du hänger väl med!? Eller har du inte ens en mailadress?

Den här fossilen som de uppenbarligen hittade i tiden före Jurassic Park sa mycket mycket långsamt: Dobbelvei, dobbelvei, dobbelvei ÄSS ÄRRR pounkt ÄSSÄE. Dessutom repeterade han det en gång till, en aning långsammare. D o b b e l v e i, d o b b e l v e i….

Då tryckte jag in en ZZ Top-CD, höjde volymen, gjorde några kraftfulla headbangs och ökade farten. Då ville jag bara hem till storstan.

Bakfull ...

...har jag inte varit på åratal. Men idag påminner min status om den känslan. Detta på grund av personalbrist under midsommarhelgen. Det är lättare att hitta chaufförer under jul- och nyårshelger än midsommarhelger. Märkligt.

Igår på självaste midsommarafton körde jag som transferförare ner en buss till Malmö där två av mina midsommarjobbande boys väntade för att fortsätta ner till sydligare breddgrader. Själv satte jag mig på bumsen i min bekväma Merca - som de körde ner dagen innan - och brakade raka vägen hem igen. Stannade inte ens för att köpa glass.

Stöp som en klubbad oxe i säng runt midnatt och idag ska jag efter lunch ta ytterligare en sväng uppåt Bergslagen/Dalarna för att hämta hem ett midsommarfirande gäng. För övrigt ett kompisgäng runt ett framgångsrikt NHL-proffs. Se där vad som kan bli när man numera även sitter i en hockeystyrelse.

Bäst att köra försiktigt för denna NHL-kille gjorde sig stora sportrubriker när han spelade i Sverige. Det hände ibland att han på order åkte ut och knackade ner någon ur motståndarlaget som inte uppträdde korrekt på hockeyrinken. Förhoppningsvis har jag hunnit hem igen innan han läser det här.

Men nu måste jag skvallra lite om vår kraschade koppling som jag skrev om häromdagen. EvoBus reagerade föredömligt. Två timmar efter bloggpubliceringen kom både ett mail och ett telefonsamtal. En blogg är nutidens röksignaler.

Nu är kopplingen under utredning. Eftersom denna historia är rätt intressant och jag vet att mitt inlägg skapat en del funderingar ute hos fler bussåkare så lovar jag att rapportera händelseförloppet.

För övrigt kommer bytet inte att kosta 25 tusen utan närmare 40. Men den stora fråga är betydligt större än så. Det handlar om Man eller Maskin.

Någon, eller något måste bort. Maskinen som inte klarar mannens hantering, eller mannen som inte klarar maskinens villkor.

Känns lite konstigt att plötsligt tvingas ha personal som är näst intill stridspilotutbildade för att kunna hantera en busskoppling. Alternativet är kanske att byta koppling för 40 tusen en gång om året och det känns inte särskilt lockande.

Nåväl, smålänningarna i Vetlanda brukar vara redigt folk, de löser nog situationen på bästa sätt.

Falskt beröm

Häromdagen ville jag vara snäll och säga hyggliga saker om bussmärket Setra. Idag vill jag inte det. Efter blott 19 tusen mil på en två år gammal Setra rasar kopplingen. För andra gången.

Oh nej, inget onormalt med det inte. Handhavandefel, eller snarare fothavandefel, är den sannolika orsaken. I så fall vete tusan om vi törs ha kvar en modell med så klen uppbyggnad av vitala delar att den inte tål att köras i Stockholmstrafiken.

Inte nog med det. Enligt vår bussdoktor kostar detta kopplingsbyte nästan dubbelt så mycket som på t.ex en Volvo. Den här räkningen lär landa på minst 25 tusen plus en hel dags missade intäkter.

Vilken himla tur att jag vunnit 5 miljoner och kanske lite mer idag. Då kanske jag kan ”casha” en ny t.ex Volvo. Eller Scania eller egentligen vilket märke som helst, bara den håller att användas på normalt sätt.

För en buss som kostar treochenhalv mille, och hundratusentals kronor mer än för en likvärdig av annat märke, har man rätt att bli förbannad.

Märks det förresten att jag är lite irriterad?

Idag ÄNTLIGEN

Fattar inte vilken tur jag har. Bara idag har jag vunnit ungefär totalt 5 miljoner kronor och med lite tur kan det bli ännu mer. Jag har idag fått fem mail som berättar att jag vunnit miljontals kronor i något slags internetlotteri.

Kan du fatta? Äntligen är jag rik. Av alla människor drog de mitt namn. Jag är i himmelriket.

Det enda jag ska göra ikväll är att meddela mitt kontonummer så de kan sätta in pengarna. Superenkelt.

Jag visste att min turdag en dag skulle komma