Så jävla dumt

En av våra förare anmälde sig till Förar-SM. Tävlingen består av diverse delmoment, bla en teoretisk del med många svåra och en hel del dumma frågor. T.ex hur mycket böter det är när man åker dit för överlast. Andra gången.

Hallå, vilka ni nu är som arrangerar denna parodi till tävling, varför ända in i glödheta Kilimanjaro skall en bussförare hålla reda på bötesbeloppen om man bryter mot gällande lag?

Är det liksom inte ett defaultvärde att man ska hålla sig inom lagens råmärken? Nu förutsätter ju frågeställaren att föraren skall veta vad det kostar att bryta mot lagen. Alltså på något sätt kunna göra en sannolikhets- resp lönsamhetskalkyl på oärlighet.

Så jävla dumt.

Förunderligt

Plötsligt häller våra kunder jobb över oss. Från att ha haft det lugnt och tillbakalutat under lågsäsongen så väller nu jobben in och och man vet knappt vad man heter. Ingenting märkvärdigt med det, lika händer alla bussbolag. Men ändå, tänk vad läckert det vore med alla jobb utspridda över hela året istället.

Men nog om det. Här gäller det att ligga i och inte klaga. Det här är roligt.

Men ibland blir jag rätt trött på folk. På SällskapsResor har vi börjat med att bjussa på kaffe och en kaka under bussresorna. Ett fint tilltag, tycker vi själva. En liten extra piff på resan som inte kostar särskilt många kronor. Borde uppskattas. Trodde vi. Det gör det säkert också av de allra flesta, men man blir ju rätt trött när man läser diverse utvärderingslappar, som vi stundtals skickar ut. ”- lite snålt med en kaka, borde varit en smörgås istället”, är en rätt vanlig kommentar.

Vad man än gör så är det alltid för lite, jag orkar inte vara hygglig längre.

Orgasmskola

Gissa hur många träffar jag kommer att få på den här sidan från Google? Du undrar säkert också varför jag sätter en sån här sexistisk rubrik?

Jo, när jag och kompis Norrmannen seglade ner min båt häromveckan till sommarparkeringen, så tog vi natthamn vid Dalarö gästhamn i Stockholms skärgård.

Vi tog en lov i den lilla fina och gemytliga byn och vad skådade plötsligt våra nordiska ögon? Jo minsann, följande lapp var uppsatt på byns centrala anslagstavla. Priset kom inte med på bilden, men det var om jag minns rätt 3.900 kr.

Kan man dra några slutsatser av detta? Är alla män på Dalarö fiskargubbar som är ute och drar nät och bara somnar på sofflocket när de kommer hem? Är alla män på Dalarö rika knösusar som festar på egen hand vid Stureplan?

Vi blev så konfunderade, Norrmannen och jag, att vi omedelbart låste in oss i båten och avseglade tidigt nästa morgon från denna skrämmande miljö.

Fast vi behövde nog inte vara så oroliga. Med tanke på kursdatumen så var byns alla kvinnor redan färdigutbildade och behövde således nog inte desperat leta efter stiliga herrar i gästande båtar.

Fria glassar

Så är då min glassförbrukning för sommaren 2008 säkrad. Ber blygsamt att få hänvisa till mitt tidigare inlägg där jag satte en glass på att den s.k. piratlåten skulle få fler poäng än Perellis ”Hero”.

Hade jag rätt eller hade jag rätt? Klart jag hade rätt. Piraterna fick ju nästan dubbelt så många röster som Charlotte.
Frågan är nu hur alla glassar ska levereras, jag får fundera på saken och återkomma i ärendet till alla er som dumt nog satte emot mitt vad. Loosers.

Kritik

Det är minsann inte lätt att göra alla till lags. Följande står att läsa i en redaktörsblogg på Sveriges ledande bussbranschtidning, Tidningen Bussbranschen.

Suck, jag har lite svårt för svenska bussgrupper, i alla fall om deltagarna (som här) är 60-plussare allesammans. Här sitter man alltså på Lindenwirts egna restaurang för att avnjuta en god måltid, några glas vin och föra ett begåvat samtal med Persson. Jo hejdu...
Mitt i varmrätten ställer sig operasångare Josefsson upp med sin lilla ukkulele och kräver uppmärksamhet. Här ska sjungas, och bussresenärerna har tidigare försätts med sånghäften.

Jag tycker inte att det passar när en grupp svenskar, i en allmän restaurang, drivs av en oändlig lust att sjunga. Hellre än bra. Om man som bussresegrupp besöker en allmän restaurang med många andra gäster tycker jag ordspråket ”Låt maten tysta mun” är en skön tanke. Varför inte sjunga (bara) i bussen?

Tja, vad ska man säga, vårt företag SällskapsResor har just 60-plussare som huvudmålgrupp. Dock ingår, ännu så länge, ingen operasångare i vår affärsidé.

Men visst kan jag hålla med Herr Redaktören, att all spontan glädje måste kontrolleras på något sätt. Hur skulle världen se ut om alla satt och sjöng och spelade okontrollerat på gator och torg och i publika lokaler? Jag törs knappt tänka tanken.

Som sagt ” If you wanna have fun, don´t run tralalalala”.

Demokrati

I går såg/lyssnade jag på semifinal 2 i European Song Contest. Jag tyckte alla låtar var jättebra, jag gav alla en röst var.

Okey då, nästan lika bra, Tjeckiens låt var en klass för sig. Sååå j-a dålig, men det lustiga är att det är den refrängen som satt sig i skallen på mig. If you wanna have fun, don´t run tralalalala.

Dessutom sätter jag en glass på att den där piratlåten får fler röster i finalen än vårt eget bidrag.

Pris kontra kvalitet

Testpatrullen är på hugget. Nu väntar vi bara på ett oemotståndligt erbjudande från redaktionen på Råd & Rön, sedan lägger vi ner bussverksamheten och ägnar oss åt att testa saker och ting.

Den här gången ska vi ställa pris mot kvalitet. Att testa det som är intressant, t.ex en Setrabuss mot King Long, Temsa, Volvo, Scania eller liknande, synes en smula dyrt. I alla fall i det korta perspektivet.

Därför valde testpatrullen en betydligt billigare produkt men likväl inom trafikområdet. Vi kunde ju inte sväva ut hur som helst.

Vi valde att testa två lackvårdsprodukter, typ bilvax. Går utmärkt att applicera även på bussar. Och på båtar visade det sig också.

Vi valde senaste tekniken, nanotekniken. OKQ8:s egen produkt för 98 kr mot Turtles för 175 kr. Solklar vinnare blev den dyrare Turtle. Otroligt mycket lättare att både applicera och finputsa. Gick som en dans medan OKQ8:s var rent jobbig att finputsa.

Tycker inte att glansen riktigt syns på bilden, men jag kommer hädanefter att gå ut på parkeringen på mornarna för att använda denna bil, vaxad med Turtle, som rakspegel.

PS till Turtles marknadsavdelning: slå mig en signal så kan jag berätta på vilket konto ni ska sätta in marknadsföringspengen. Sänd gärna två flaskor till nästa års båtputsning åxå.

Kamrater, upp på barrikaderna

Angående om det HURRA jag skrev om häromdagen, så fick jag nu veta att jag inte tidigare kämpat tillräckligt för att vi ska få köra i bussfilerna. Jag har inte synts på någon barrikad alls, säger bussgurun i Spanien. Som naturligtvis också tar all ära och heder från BR och deras lobbyverksamhet.

De som känner mig vet att jag är en ytterst blygsam, timid och känslig pojke som inte gärna står på någon barrikad. Däremot lite i skuggan med en penna eller tangentbord i min hand.

Vidare så betalar jag en saftig årsavgift till just BR och då utgår jag från att min medlemspeng inbegriper en viss form av lobbyverksamhet för branschens bästa. Nu tycker jag nog att jag fått lite tillbaka på den pengen, med betoning på lite.

Men det blir ju inte lättare för BR:s företrädare om de hela tiden får på skallen från en självpåtagen bussbranschbesserwisser, som flytt Sverige till värmen i Spanien och vars åsikter oftast bara delas av honom själv. Då blir det inte mycket kvar till epitetet besserwisser.

Out of office

Ber att få citera ett mycket välkänt uttryck:

En dålig dag på sjön är alltid bättre än en bra dag på kontoret.

Gissa var jag är idag och några dagar framöver?

Sommarkänsla

Det börjar närma sig sommar, det märkte jag på vädret häromdagen. Kortbyxepremiär minsann. Men va f…, hustrun tycks inte ha följt tvättrådet, de hade ju krymt i midjan.

Stockholms studentkarneval, en typisk vår/sommarvarning, har ringlat färdigt. En lika tung trafikförstörare som Stockholm Marathon. Studentkarnevalen går av stapel en lördag i maj var 3:e år och har så gjort i urminnes tider.

Hela karnevalen är en gigantisk operation och kräver logistik i den högre skolan. Det är därför de bara orkar med den var 3:e år. Tunnisar.

Nu kommer några ord från en stolt fader: Båda mina barn deltog för för några år sedan i karnevalen. Marcus projekt var en slags egenkonstruerad cykel som framfördes genom en kombination av att gunga och hoppa. Eller nåt sånt. Det gav honom en inträdesbiljett till datakonsultvärlden där han idag tjänar ofantligt mycket mer än vad jag gör. Orättvist.

Sofias projekt var, tillsammans med tre andra yngre damer, att bygga en jättepenis på sådär 10-15 meter som de bar genom stan. Det tyckte Afonbladet var kul så en bild i tidningen blev det också. Ibland är det pinsamt att vara pappa.

Men som sagt, snart är sommaren här, typ idag, för i kväll skall Ataleia lyftas ner i plurret.

Ett kollektivt HURRA

Äntligen, nej jag pratar inte om sjösättningen som ska ske i morgon. Jag pratar om kollektivkörfälten i Stockholm.

Nåddes idag av meddelandet att det från nu är tillåtet för turistbussar i beställningstrafik att köra i kollektivkörfälten i Stockholm. Om det gäller alla fält vet jag inte, men ändå, det är ju ett jättelyft.

Enligt uppgift beror det till stor del på BR:s enträgna lobbyverksamhet i ärendet. Skitbra, för att tala rent språk.

Men nu har vi bara ett problem, vem ansvarar för att spikmattorna rullas ut framför de bussar som tillhör företag som inte är medlemmar i BR och som nu åker räkmacka på andras bekostnad?

Jag kan ta på mig sträckan Sörentorp – Järva krog, vilka sträcka väljer ni andra?

Correction

Den yngre skaran av medarbetare har påpekat att tunnelbanan i Stockholm nu kallas Tuben.

Benämningen Tricken, som jag kallade den i mitt förra inlägg, är att betrakta som gammaldags och mossigt.

Användes tydligen mellan 1970-1989 eller så. Ber om ursäkt för att jag är dåligt bevandrad i moderna kollektivtrafiktermer.

Nedslag i verkligheten

Inspirerad av en västkuståkares nedslag i verkligheten, han åkte kommunalt för att testa liksom, så kändes det som att motsvarande resa även måste genomföras på ostkusten, bara för balansens skull. Jag kände kallelsen och tog således på mig det tuffa jobbet.

Jag tog tillfället i akt när jag skulle in till stan, jag bor hysteriskt långt utanför city, 16 kilometer faktiskt.

Jag fick börja med en promenad på ca 7 minuter, sååå jäkla jobbigt, sedan vänta på Pendeltåget i ytterligare 4 minuter, herreguuud vilket slöseri med tid.

Tåget var gammalt, nedklottrat, förde oväsen och det var äckligt varmt. Desssutom fanns inga sittplatser utan jag fick stå hela vägen, 10 minuter, in till T-centralen. Där fick jag trava genom hela ”Suckarnas gång”, där alla tiggare och musikanter står, för att sedan åka ner i underjorden för att åka Tunnelbana.

Tricken, den kallas så i Stockholm, var fräsch och snabb och förde mig snabbt till slutmålet, Vinkällaren Grappe, där en vinprovning skulle äga rum, alltså ytterligare ett uppdrag för testpatrullen.

Hemresan skedde med ett nytt supermodernt Pendeltåg, oklottrad, fint inredd och spöklikt tyst, det gick att höra konversationer i andra änden av vagnen.

Vet inte om mitt intryck av hemresetåget hade något samband med att vi fick prova 10 olika kanongoda viner, vilket således var själva syftet med denna påfrestande testkväll.

Efter genomförda studier kan ostkustens testpatrull offentliggöra följade slutsats: Det är roligare att åka kommunalt efter en vinprovning än före.

Wannabe

Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor. Blev helt klart påverkad av resan till Venedig. Jag vill bli pilot. Hur svårt kan det vara? Sitta där längst fram i en Boeing 747, eller nåt annat maffigt, med stora pilotglasögon av märket RayBan, inköpta på Quatar airport.

Och så mumlar jag, knappt hörbart, fram i micken strax innan start: ”- ready for take off”. Så gör jag ett nonchigt tummen upp mot styrman, nickar sedan tufft ner glasögonen på plats över näsan, väser i mungipan mot alla i cockpit ”-okey folks, rets roll”.

Sedan är det hög tid att varva upp motorerna, på gränsen till varvräknarnas röda fält så det skallrar och sedan, sedan kommer det ultimata, då släpper jag bromsen, skjuter iskallt gasreglagen i botten i en allt-i-ett-rörelse och då, då kommer hela stolsryggen och vill trycka sig igenom min späda kropp.

Sen är det så gott som klart, då är det bara att trycka på knappen ”autopilot” och tillkalla flygvärdinnan. Time for party and rock´n´roll i några timmar, medan autopiloten gör jobbet.

Det är vad jag kallar ett coolt kneg och dessutom betydligt enklare än att köra turistbuss.

Mardröm

I natt hade jag en riktig mardröm. Jag drömde att jag köpte en ny bil, en Skoda Octavia för 4.800 kr/månad. I min vakna värld finns den bilen inte ens på världskartan.
Lite senare förvandlades plötsligt bilen till en fullstor Skoda turistbuss. Det var då som kallsvetten kom, men det som var bra var att det fortfarande var samma månadskostnad. Inte illa, inte illa alls, men jag skakar fortfarande av skräck.

Trött

Jag är så förvivlat jävla trött på alla lögnare, skitpratare och tillika ryktesspridare.

Det är ju nästan läskigt hur mycket folk det finns med tomma skal ovanför axlarna.

Short cuts från Venedig

- Lufthansa. Gratis mat, service, trevligt bemötande. Mr Ryan, du kan gå och duscha.

- Diskuterade under flygresan med hustrun om vi skulle pröva medlemskap i 10-tusenmetersklubben. Ansåg dock i demokratisk anda att det räcker att vara medlem i Båtklubben.

- Venedig en fantastisk stad, faktiskt den tuffaste stad jag besökt. Och jo, vi fick med oss många matnyttiga saker till vår egen verksamhet, precis som resan avsåg. T.ex att det är viktigt att stå på rätt hållplats för att komma åt det håll man tänkt sig att åka. Tydlig information alltså.

- Sanslös god glass i Italien. Minst 3 st /dag. I snitt. För mig alltså.

- På hemresan var vi bokade på en flight som upphörde i januari (!). Det blev lite struligt med ombokning. Inte kul att plötsligt bli tvungen att sitta och hänga över 5 timmar på Frankfurt airport. Kände mig som Tom Hanks i filmen The Terminal.

Förklaring

Ja alltså, den där resan till Venedig, som jag råkade nämna i ett inlägg runt julafton, det är dags att åka nu. Skulle kunna vara en lillfingerkonvalecensresa (svårstavat ord). Men det är det inte.

Själva resan är överhuvudtaget ingen privat resa om du nu trodde det. Näe serrö, hustrun är särskilt inriktad på den internationella transportutvecklingen.

Avsikten med resan är att vi ska kontrollera den intereuropeiska infrastrukturella transportlogistiken med hänsyn till populationens ålderstruktur. Särskilt intressant är att studera tidtabeller och hur de håller med hänsyn tagen till områdets specifika vägnätskaraktär.

Oerhört intressant att kunna jämföra med t.ex Stockholm som i mångt och mycket påminner om just Venedig och dess rika vattenflöden. Det är av yppersta vikt att vi på företaget håller oss ajour med den internationella transportutvecklingen i dylika områden.

Det är så typiskt, alla tror att intressanta studieresor bara är orgier i privata nöjen, när det i själva verket är hårt arbete som gäller.

Det skulle förvåna mig mycket om vi skulle få tid till ett endaste privat restaurangbesök när solen går ner i horisonten, samtidigt som vi skulle dricka något utmärkt lokalt vin.

Eller att med en galant gondolförare sakta glida fram genom sagolika kanaler och under medeltida broar sjungandes O Sole Mio. Det skulle verkligen förvåna mig.

Tunggung

I går kväll var jag och hustrun på konsert i Konserhuset i Stockholm. Du vet den där fulblå sockerbiten i Stockholms city.

Vi lyssnade på Volgograds Filharmoniska Orkester, med Eduard Serov som dirigent och Rolando Saas som konstergitarrist.

Jo du läste rätt, Volgograds Filharmoniska Orkester. Jag, George D, var på konsert med VFO. Ingår i vår familjeinterna kulturutbildning för en musikalisk mångfald och kulturrik ålderdom.

Man kan säga så här: Stones rockar betydligt fetare, men Rolando Saads avslutningsnummer Concierto de Aranjuez, gav mig faktiskt lite gåshud. Rackars vad han satte det stycket.

Bandet, eller f´låt orkestern, kör en Sverigesväng och har kvar att besöka Malmö, Västerås och sveriges kulturhuvudstad Växjö.

Så lite Konserthusbonus: när jag gick i klass 6 bodde en tjej som heter Mona i en lägenhet som ligger högst upp i Konserthuset. Hennes pappa var vaktmästare och det var deras tjänstebostad.
Mona fixade klassfest i Konserthuset och vi sprang omkring och busade och lekte, bl.a Ryska Posten. Britt-Marie valde en puss av mig och senare under kvällen frågade hon chans på mig.

Jag uttryckte det då som att vår utbildning var betydligt viktigare än sex och samlevnad i vår ålder så hela saken fick bero. Vi pussades sedan aldrig mer. I alla fall inte varandra.

Jubileum

Just idag är det 2 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Sedan dess har det blivit några stycken.

TADA … trumpetstötar och trumvirvlar …här kommer THE BEST OF, dvs det inlägg som jag fått flest kommentarer kring.

Stockholms guider avslöjade

Guider kan vara helt underbara, många är det och det får vi inte glömma, men många verkar också vara på gränsen till nervsammanbrott. Särskilt stockholmsguider, oavsett om de är svenskar eller har utländsk härkomst. Det var vad jag trodde. Men sanningen är betydligt värre.

Med risk för att bli bombarderad med numrerade paraplyer och tennisracketar - en guides viktigaste arbetsredskap för att synas i mängden - så ställer jag mig nu ännu en gång i frontlinjen när jag här avslöjar ett häpnadsväckande dokument.

Som genom ett under har jag fått ta del av guiden Lisa Svenssons exemplar av ett hemligstämplat avsnitt från guideutbildningen ”Hur Du Blir En Äkta StockholmsGuide”. Avsnittet heter: ”Hur jag uppträder gentemot bussbolag”. Det är en skakande läsning. Jag har därför av hänsyn till guiden minimerat hennes namn.

Det här får de alltså lära sig:

”Om den beställda bussen inte står direkt i ditt blickfång när du kommer ut från båt/lokal/sevärdhet så springer du runt som i ett upprört tillstånd och letar, dock högst 15 sekunder. Därefter ringer du upp bussbolaget.

Utgå alltid och omedelbart från att bussbolaget har gjort fel. Säg det även tydligt till dem. Tala upphetsat och högt. Om nödvändigt, hota med att ringa uppdragsgivaren för att klaga. Erkänn aldrig att du inte kontrollerat alla bussar, även den som står precis bakom din rygg och som du tar stöd mot i ditt upprörda tillstånd.

När du fått besked från bussbolaget var bussen står, lägger du bara på telefonen utan att säga tack, hej, adjö eller andra liknande avslutningsfraser som används i normala sammanhang.

Erkänn ALDRIG att DU gjort ett misstag.

Självklart ska du även meddela chauffören att dennes arbetsgivare har gjort fel oavsett om det är sant eller inte. Det är aldrig fel att även låta kunden veta detta. En liten lögn då och då förgyller din stressade vardag.

Lycka till med ditt nya jobb. Och glöm aldrig att en guide alltid är bättre än en busschaufför.”

Nu ska jag för säkerhets skull fälla upp mitt eget paraply - onumrerat och bepansrat - som skydd mot alla guiders skarpladdade paraplymissiler som jag misstänker nu börjar riktas in mot Sollentunahållet.

Men jag började ju med att säga att guider kan vara alldeles alldeles - underbara!

Svåra löneproblem

Idag är det löneutbetalningsdags. Igen. Aldrig roligt.

Pga av gårdagens svåra fingerolycka så upptäckte jag nu dessutom ett rent praktiskt problem som kanske får följden att lönen denna månad helt enkelt uteblir för tid och evighet.

Mitt högra lillfinger är, som gårdagens blogg visar, inlindad i ett praktiskt paket. Saken är den att det är just detta finger som trycker ner knappen Enter. I alla fall för oss som har en klassisk skrivmaskinsutbildning bakom oss. Som du vet verkställer Enterknappen allt annat man skriver med övriga tangenter.

Kanske jag lyckas få iväg lönerna om jag först trycker i mig två Alvedon för att klara smärtan knapptryckningarna kommer att ge mig. Vi får se.

Kan nån åtminstone tycka synd om mig?

Timelleffekten

Så lätt det blir fel när man ska leka Martin Timell. Igår kväll skulle jag enkelt fixa en hylla till båten. Då hände det grejer minsann.

Jag ska nu på ett enkelt och pedagogiskt vis med bilder visa händelseförloppet:

Bild A: träskiva med sträv kant. Oförsiktig snabb handledsrörelse utmed kanten. Ett helt gäng med stickor tränger in i höger lillfinger varvid de flesta manuellt kunde borttagas av offret själv.
OBS. bilden är en rekonstruktion i efterhand av händelseförloppet.





Bild B: två kvarvarande stickor var omöjliga att ta bort utan läkarvetenskapens medverkan. Akutmottagning uppsöktes via min ”gräddfilsförsäkring”.

Bild C & D: skadan var så allvarlig att de tunga sakerna plockades fram av en förtjusande söt sjuksköterska som inte strejkade. Manlig läkare (puh, vilken tur) kommer och lägger bedövning och skär sedan med ett snabbt snitt upp fingret och utplocka snabbt tvenne elaka stickor.

Bild E: slutresultatet. Hela besöket från mitt inträde på mottagningen tills jag lämnade den gick på exakt 25 minuter. När jag gick satt det fortfarande kvar folk i väntrummet som satt där redan när jag kom. Gräddfilsförsäkring, jojo. Skammens rodnad lyser nu på mina kinder.


Jag mår nu efter omständigheterna rätt bra. Känner dock att en sjukskrivning på nån vecka eller två skulle påskynda läkningsprocessen betydligt.

Sorg

Idag dödförklarades vårt kära Hammarby IF Ishockeyförening efter en lång tids sjukdom.

Trots många och envisa livsuppehållande åtgärder gick föreningen inte att rädda. Eller för att tala i mer juridiska och kliniska termer, föreningen försattes idag officiellt i konkurs.

Kära Hammarby Hockey, du är sörjd och saknad av många. Vila i frid!

Motbjudande

Såg nedanstående annons i en företagartidning. Jag kände mig illa berörd.

De två fånflinande killarna har förmodligen just nedlagt denna bjässe till djur. De ser ju oförskämt svenska och stolta ut. Det gjorde mig ännu mer illamående.

Med vilken rätt, och av vilken anledning, hade de att skjuta detta djur? Sannolikt inte i nödvärn. Troligen av ren lust. Lust att döda. Du hör ju hur hemskt det låter, men vad är annars anledningen? Knappast för att fylla frysen med buffelkött, eller vilket djur det nu är. Eller var.

Du ser också annonsens text: Har du vad som krävs? Uppenbarligen hade de två fånflinande killarna precis det som behövdes, en minimal hjärna och varsitt gevär.

Är det sånt som är macho? På riktigt alltså? I så fall kan du kalla mig Fröken Mespropp.

Glömde en grej

Hur i h-e kunde jag glömma att berätta detta? Vi har ju under helgen ännu en gång varit golddiggers. Då blev innebandylaget Iksu, från Umeå, svenska mästare i innebandy.

Naturligtvis valde de att åka säkert och bekvämt sträckan Arlanda – Globen – Arlanda med StockholmsBuss. Det lyckade valet resulterade i guldmedaljer.

Vi bockar och tackar för förtroendet och säger GRATTIS. Vi känner oss oerhört delaktiga i framgången.

Nyutbildning

Läste ett västkustinlägg om bussförarutbildning. Intressant. Häromkvällen såg jag ett inslag om lastbilsförarutbildning i Uppsala. Såg tyvärr inte hela inslaget, men det verkade vara helt rätt.

Inom den näringen har man uppenbarligen tagit tag i utbildningsfrågan, de behöver 5 tusen nya förare varje år. Hur många nya bussförare behöver vår bransch varje år?

Hursomhaver, som avslutning hade de en rejäl precisionskörningstävling och de var alla, trots sin ungdom ruggigt skickliga. En tjej berättade avslutningsvis att hennes dröm var att köra långtradare nere i södra Europa.

Var finns de unga som drömmer om att ta ansvar för, och ratta t.ex en Setra 416 GT-HD, 50 glada människor bakom ryggen, 450 kraftiga hästar under huven som betvingas med en 6-växlad låda?

Var finns de unga som drömmer om att sitta bekvämt i en Recaro-stol, och samtidigt ha full koll på över 90 olika funktioner runt arbetsplatsen.

Var finns de unga som känner glädjen att umgås med många olika människor varje dag. Som får uppmuntran och känna värme varje dag man gör ett bra jobb? Och som tål kritik de dagar man gör mindre bra ifrån sig.

Jag var 38 år när jag upptäckte den glädjen. Jag blev så lycklig så jag startade StockholmsBuss. Numera dränks jag i papper varje dag så jag hinner aldrig köra, men när jag gör det så blir jag lika glad varje gång. Då får jag alltid även svaret jag grunnar på mest varje dag, varför gav jag mig in i turistbussbranschen?

Vårt förbund BR har säkert någon form av plan för vår bransch. Är det månne någon som vet var jag ska leta efter den? Maila gärna goran@stockholmsbuss.se och berätta.

Bussbranschen, i alla fall den del som kallas turistbussbranschen, där mitt företag finns, saknar hur många yngre förare som helst. När vi söker förare, så är det två grupperingar som söker:

A/ killar runt 60 år som jobbat färdigt med sina ”riktiga” jobb och nu vill avsluta jobbkarriären med ett roligt och omväxlande jobb.
B/ Arbetslösa och/eller invandrare som som planerar att ta busskörkort och undrar om vi vill stå för den kostnaden mot att de kör lite då och då.

Var är alla 30-åringar? Hemma och byter blöjor? Inte står de och knackar på våra garagedörrar i alla fall.

Slut igen

Idag gjorde jag slut med Agneta Sjödin.

Nygammal favvis klev idag upp på förstaplatsen, min båt Ataleia. Hon sjunger inte, men hon visslar så fint i riggen när det blåser.
Idag började jag göra henne fin inför sjösättningen. Hon verkade glad.

Det är över nu

Jag har ikväll via SMS gjort slut med Linda Lampenius. Min nya favvis är Agneta Sjödin. Hon är visserligen en gammal småfavvis, men i kväll intog hon förstaplatsen i kändiskategorin.

Hon var med i Så Ska Det Låta. Hon ser inte bara snygg ut, hon kan ju dessutom sjunga. Och inte bara sjunga, hon kan sjunga superbra. Om hon spelar in en CD kommer jag att vara den första som köper.

Men min absoluta favvis alla kategorier är min hustru. Hon kan också sjunga.

Tips från coachen (!)

Idag fick vi två fakturor från en konkurrrent/kollega/underleverantör som i dagligt tal kallas Fiskhandlarn.

Två fakturor instoppade i ett stort och tungt C4-kuvert. Vikten på försändelsen översteg därför 20 gram och portokostnaden blev kr 10,20.

Om nu detta företag istället hade lagt samma två fakturor, men vikta, i ett vanligt C5-kuvert, så hade portovikten landat på 18 gram vilket betyder ett porto på kr 5,10. En besparing på hela 5,10 alltså. Bara på denna lilla blygsamma försändelse.

Tänk så onödigt många nedsågade träd detta företag orsakar pga att de använder C4-kuvert. Och glöm heller inte den miljöförstöring som detta onödigt stora kuvert bidrar till. Jag tänker på utsläppen som motorsågarna gör i skogen.

Herregud, bussbolagen måste börja ta mer aktivt ansvar för miljön. På kort tid har nu bussbolag på både väst- som ostkusten lanserat två konkreta och konstruktiva förslag som BR borde lägga in i sin miljöpolicy:

A/ förbjud all form av ätning under bussfärd. B/ förbjud all form av användning av C4-kuvert.

Miljötokerier

Miljösnacket börjar gå mig på nerverna. Missförstå mig bara inte. Även ”petit moa” tycker det är viktigt med miljön. Det är väldigt viktigt faktiskt. Inte för mig själv, världen överlever nog mig, men jag vill att mina barn och barnbarn ska ha en frisk värld att leva i. Även när Pappsen resp Farfar är mull eller kanske en jättesöt fjäril. Jag tror jag skulle passa som fjäril.

Men debatten tar såna konstiga former ibland. I en ny bussbolagsblogg står följande att läsa i ett inlägg häromdagen:

Nedskräpning i bussar är ett stort miljöproblem som jag anser att vi borde ta tag i lite hårdare , kanske lagstifta om att det skall bli ett förbud på att äta ombord dels för att vår arbetsmiljö skall bli bättre och dels för att miljöpåverkan i stort skulle minska.

Ja, vad säger man om en sådan åsikt? Exakt, den är så jävla dum så man borde rent av lagstifta att sådana uttalanden är straffbara med lagens strängaste straff. Eller uteslutning ur BR. Fast en del anser nog det sistnämnda vara mer en belöning.

Nu undrar du kanske vilken landsända denna åsikt kommer från. Japp, samma del av Sverige som gav Christer Sjögrens Melodifestivallåt poäng. Faktiskt den enda landsdel som gav Christer poäng. Och så nu det här, lagstifta mot att äta ombord på buss. De har en hel del udda åsikter i väster.

Självklart har jag en bättre lösning för alla bussbolag som tycker det är jobbigt att städa. Betydligt smartare än att instifta ännu fler korkade lagar. Spana in här eller klicka på CleanKit-länken till höger.

Oj, nu tappade jag ett bananskal på golvet. Det lägger jag strax i den fiffiga skäppåsen som hänger här bredvid mig. Sååå smart.