Läskiga grejer

Precis när jag hämtat mig från mina dystra hockeyfunderingar, så blev jag rånad på kontoret. In kom tre skumma typer och krävde godis.

Som tur var så hade vi lite choklad undangömt ”for rainy days”, och de ondskefulla figurerna förvandlades till snälla små barn. Puh, det var läskigt.

Som du ser på bilden så hänger en Hammarbytröja i bakgrunden vilket då naturligtvis blir en utmärkt länk, eller övergång som de säger på TV, till mitt tidigare inlägg. Smart Göran.

Hockeyinavel

Läste att Tumbas elitlag i handboll flyttade en hemmamatch från stockholmsförorten Tumba till Eskilstuna. Intresset för handboll är betydligt högre i Eskilstuna än i Tumba och klubben tjänade betydligt mer pengar på den flytten. Det var storsint av Handbollsförbundet som såg till klubbens bästa, att godkänna den flytten.

Annat var det för drygt ett halvår sedan, när Hammarby Hockey krisade som värst. De ville vi flytta en hemmamatch till Oskarshamn av samma skäl som Tumba. På Hovet hade matchen sannolikt ökat på vår skuldbörda eftersom vi var tvungna att betala löjligt höga hyror, Hockeyallsvenskans högsta, som inte ens täcktes av publikintäkterna.

Hade vi flyttat matchen till Oskarshamn hade vi fått 100 tusen plus resan betald av Oskarshamn. Alla hade tjänat på det. Vi hade även förslag från Malmö om en liknande lösning. Vem vet, med sådana lösningar kanske Bajen hade funnits kvar.

Men de inrökta och inkrökta inventariefarbröderna i Hockeyförbundet sa nej. De hade helt klart något eller några horn i sidan på Bajen. Vi fick inte ens flytta matcherna till andra mindre arenor i Stockholmsområdet, trots att varje match på Hovet förde Bajen närmre graven.

En av de som som satt med i förbundet och nobbade allt detta har, eller i alla fall hade, en högt uppsatt post i en konkurrerande Stockholmsklubb. Ett slags inavel kan man nog säga. Eller ”om jag kliar dig på ryggen, så kliar jag dig”-syndrom.

Med facit i hand, och när all rök skingrats ser man saker och händelser på ett annat sätt. Bajen blev tydligt motarbetat av förbundet som därmed var delaktig i att Sveriges äldsta hockeyklubb till slut fick kasta in handduken. Ingen som helst hjälpande hand fanns att tillgå hos förbundet.
Men de slipper inte Hammarby för det. Så enkelt går det inte. Fansen har startat en ny Bajenförening i lägsta divisionen och planen är att sakta men säkert klättra uppåt. Så se upp ni trötta och sega förbundsgubbar, snart har ni Hammarby i knät igen.

Intensifierad träning

Idag ur mitt träningsprogram:

Vecka 11, 29/10 2008
Utöka träningen genom att stå och balansera 30 sekunder enbart på den skadade foten.

Ja du ser själv. 30 sekunder tre gånger om dagen. Jag kan i alla fall inte beskyllas för att träna för hårt. Men i det här fallet tror jag inte på min normala devis, att jag är bäst otränad.

Tror det är första gången i mitt liv som jag i 11 veckor slaviskt följt ett träningsprogram. Jag är minst sagt motiverad, dels att komma igång med tennisen och dels för att kunna åka skidor på sportlovet.

Nu är det bara fyra timmar kvar till nästa träningspass, bäst att vila lite.

Mannen på bilden är inte jag, det ser man på magen.

NEEEEJ

Efter sju sorger, åtta bedrövelser och en Merca så har jag äntligen gjort mig fri från västkustens skamgrepp på svenska folket. Jag snackar Volvo och den i Sverige utbredda Volvo-sekten.

Läste nämligen idag i DN att BMW funderar på att köpa Volvo. Och jag som precis har köpt en BMW. Så j….. typiskt. Jag vill inte vara en Volvosnubbe. Inte ens en koncervolvosnubbe.

Årets pappa

Årets höjdpunkt närmar sig, Årets Pappa ska väljas. De senaste två åren har varit en förhållandevis enkel match för mig att ta hem titeln, men i år blir det tuffare.

Så tufft att Unibet nu ordnat vadslagning inför själva dagen, 9/11, då det hela avgörs. Å du, du glömmer väl inte att satsa en slant på mig. Because I´m worth it !

Klicka på bilden, så blir den större och du kan själv läsa. Håll tummarna kompis.

Kvinnokänsla

I går kväll blev jag rent burdust invaggad i en känsla av hur det är att vara kvinna. Det var mycket obehagligt.

Plötsligt visade TV-reklamen ett inslag om att män som började få gråa hår inte var så mycket värda. De visade en man i 40-årsåldern som började få gråa hår. Han var mycket bekymrad för det.

Så använde han en hårvårdsprodukt, och vips så var han brunhårig och vackra kvinnor vände sig plötsligt om och log mot honom. Det är alltså så här kvinnor känner det, när de blir översvämmade av reklam om hur de ska bli mer attraktiva.

Mitt personliga tips är att istället slita av hälsenan och sätta foten i plast, då får man också många vänliga leenden från kvinnor. Betydligt mer miljövänligt än att använda konstgjorda produkter.

Jag har numera rätt många gråa hår. Men jag är stolt. Grått hår är rent av elegant. Jag är rätt säker på mig själv. Utan hårvårdsprodukter. Att ha gråa hårstrån är manligt. En helt, eller delvis, blank hjässa är också manligt.

I reklaminslaget därpå visade Pierce Brosman att han använder hudkräm vilket gör honom mer attraktiv. Och även mycket bättre i biljard, om man får tro det man ser. ”-Because you worth it”, sa han till mig.

Så i morse letade jag fram min ansiktskräm jag fick i födelsedagspresent och smetade in lite i ansiktet. Because I´m worht it, tänkte jag.

Och när hustrun skulle gå till jobbet i morse kom hon fram och gav mig en puss. Krämen funkar klockrent.

Nya fakta

Kul med engagerade läsare. I natt fick jag ett mail med en länk till en artikel i en kvällstidning. Där stod att läsa att den tidigare nämnde C. Gynning för ett år sedan opererade bort sina konstgjorda inlägg i du-vet-vad. Så säger alltså en källa. Den andra källan säger Botox i ansikte och ev. på andra utsatta ställen.

Vem ska man tro på? Bäst är naturligtvis egna tester, men jag har en känsla av att en viss Fru Demnert har vissa invändningar därvidlag. Troligen även C. Gynning.

Hursomhelst, C. Gynning får nu, precis som i hockeykretsar, ett s.k. Try out-kontrakt. Hon kvarstår således på min favvolista ytterligare ett tag tills fakta har retts ut. I det här speciella fallet tror jag det är bättre att fria än att fälla.

Bekymrad

Den här helgen hände tre beklagliga saker som gjorde mig deppig.

1/ Från säker källa har meddelats att min nya favvis C. Gynning är rätt fullproppad med typ Botex o liknande. Inte bara i de där du-vet-vad-jag-menar, utan både här och där i kroppen. Sorgligt om det är sant. Där försvann hon från min lista. Måste vara äkta vara, åtminstone merparten.

2/ Barnbarnet Albin, 4 år, lovade jättemycket att hans BobbyCar är jättemycket snabbare än min nya BMW. Det var inte roligt att få veta.

3/ TV4. Snacka om förnedringsteve i Idol när tjejen blev utröstad i fredags. Hon blev ju helt knäckt av att åka ur, grät som det barn hon är, bara 16 år. Eller 17. Strunt samma, nästan ett barn. Så kommer Jihde och trycker upp micken i nosen på henne och ber henne sjunga en avslutningslåt. Klart hon inte fixade det.

Förenedringsteve i all sin prydno. Att förnedra vuxna kan kännas okey, men att så offentligt och tydligt hänga ut en så ung människa ger en fadd eftersmak. Dåligt TV4. Riktigt dåligt.

Hypotetiskt resonemang

Tänk dig att du har en kompis som har en annan kompis som är en snäll och ärlig person. Vad skulle du säga om den kompisens kompis av misstag, alltså av rent misstag, skulle få med sig en förpackning Kronfågelns kycklingfileer hem från ICA, utan att betala?

Rent hypotetiskt alltså. Typ att kycklingen låg bredvid massa andra varor i vagnen och så glömde kompisens kompis liksom bort att visa den för kassörskan. Hypotetiskt alltså.

Händelsevis hade vi en exakt likadan förpackningen hemma, så jag tog en bild av den så du lättare kan ta ställning till mitt hypotetiska resonemang.
Skulle du då tycka att din kompis kompis skulle gå tillbaka till ICA och be att få betala kycklingen, eller tycker du att han ska behålla den och äta upp den? Rent hypotetiskt alltså.

Mm, jaså du tycker så? Jag skulle nog kunna tycka att om det vore min kompis kompis skulle jag nog förslå att han inte gick tillbaka med den, och dessutom kan jag nog tycka att han ska äta upp den. Mm, så skulle jag nog tycka. Rent hypotetiskt alltså.

Internutbildning

Förberedande kurs i säkerhet för vår nya säkerhetsansvarige. Simba har haft individuell träning med Elsa i nästan en hel vecka. Vi tycker hon lyckats bra.

På egna ben

Äntligen kan jag stå på helt egna ben. Efter två långa månader med 434 kvadratcentimeter plastfot med tillhörande ben så är jag nu fri. Min plastfot kopplades bort igår och jag kände mig plötsligt som Bambi på hal is. Foten hängde liksom inte riktigt med, de första stegen ut mot bilen blev nästan fylloliknande.

Visserligen måste jag nu ha en kraftig stödstrumpa som värsta pannsjon men ändå, jag är på väg mot ett vanligt liv som vanlig samhällsmedborgare. Jag är på väg att smälta in i den sociala gemenskapen igen, och slippa utanförskapet

Jag måste dock i ytterligare åtta långa veckor gå i klackförhöjda skor som värsta primadonnan, men ska man bli fin får man lida pin, som det heter.

Nu väntar stenhård rehabiliteringsträning, tre gånger om dagen, morgon, lunch och kväll, för jag är SÅÅÅ sugen på att lira tennis igen.

Den första läkarprognosen lovade nästan att jag skulle kunna kliva in i seriespelet igen i januari. Sjukgymnasten som jag träffade igår ställde sig dock synnerligen tveksam till detta lite väl positiva uttalande. Framåt april trodde hon. Om jag tränar foten ordentligt. DÄM IT.

Det är Daniel Olssons fel

Kände mig tvingad att Googla på BlondinBella. Och upptäcker då att hon bara är 17 år. Och att hon nu meddelar att hon inte ska blogga mer.

Tror jag det, kan inte vara roligt att bli hopparad med en 50-plussare i bussbranschen som dessutom har en fot i plastförpackning.

Flickan bröt helt enkelt ihop när hon läste Daniels blogg och måste nu ta en paus i livet.

Herregud, vad har du ställt till med Daniel?

Me and BlondinBella

Såååå j-a kul. Jag har blivit hopparad med någon som kallas BlondinBella.
BlondinBella +Göran Demnert = SANT.

Denna hopparning skedde på en välbesökt blogg som skrivs av Daniel på Ljungskilebuss. Hans blogg läses kanske inte av Expressens läsare, och kanske inte av Dagens Industris läsare, men väl av bussmänniskor. Och säkert av en och annan ”vanlig” människa också. Du borde också läsa den, för ibland överraskar Daniel med att skriva bra saker.

Åter till BlondinBella. Problemet är ju att jag inte har en susning om vem denna BlondinBella är annat än att hon skriver en välbesökt blogg som jag aldrig läst. Misstänker dock att hon anses vara ett s.k. blondinpucko och därför särskilt lämpad för ett annat pucko. Så kan det vara.

Men det var ju trist att jag inte själv fick välja vem jag ville bli ihopparad med. Jag har nya favvisbrudar nämligen. Förutom min fru alltså. Men om hon skulle tröttna på mig och kasta ut mig måste jag ju ha en reservlista att gå efter.

Mina gamla favvisar, typ Isabella Scorupco, Linda Lampenius, Michelle Pfeifer börjar ju bli lite åldersstigna. Ny listetta är Carolina Gynning, en hejig och glad tjej med humor och glimt i ögonen och som tar musten ur allt och alla. Grymt snygg. Cia Berg är också rätt kul. Och snygg.
Tror det räcker med de två på listan faktiskt. Fler kommer jag inte att behöva kontakta i ett nödläge. Men jag måste nog ändå kolla lite vem BlondinBella är när jag är nere på Stureplan och jetsetar lite. Det gör jag ju så gott som dagligen.

För sådär 10 år sedan hade jag faktiskt VIP-kort till Spy Bar. Hade du det Daniel? Inte? Men du kanske hade rabatt hos Nisses Korv & Bröd i Ljungskile Centrum? The place where everything happens.

Rätt

Hade jag rätt eller hade jag rätt? Om trummisen och den mindre bra orkestern i TV:s Idol alltså.
Nu var i vart fall trummisen utbytt eller tillsagd. Eller hela orkestern utbytt eller tillsagd. Eller förstärkt. Eller så körde de singback där riktiga proffsmusiker spelat in musiken i förväg i studio.
Vem vet, men den här gången var musiken anpassad till artisterna i alla fall. Nu hör det ju till saken att Jonas, alltså my dauther SällskapsResor-Sofias sambo, känner kapellmästaren i den Idol-orkester jag ”dissade” i ett tidigare inlägg.
Kanske orkesterförändringen härrör sig från nämnde Jonas. Han kanske tänkte att om han kan påverka orkesterns kapellmästare till ett bättre val, så skulle Jonas lättare få min acceptans för att få min dotters hand. Kan det vara så enkelt?

Mm, möjligen, men än återstår mycket att bevisa.

Löneförhandlingarna klara

Nu är äntligen den svåraste delen av löneförhandlingarna klar. Den med Elsa.

Vi har nu enats om följande:

A/ Hennes titel är numera Friskvårds- och Säkerhetsansvarig
B/ Hon presenteras med bild och titel på chefens blogg
C/ Hon presenteras med bild och titel på StockholmsBuss websida
D/ Hon äger rätt att delta på övrig kontorspersonals fikaraster
E/ Hon har rätt att sova på arbetstid

Elsa

Friskvårds- och Säkerhetsansvarig

TV-analys

Nu har jag hittat felet med årets Idol. Det är inte så mycket kidsens fel, det är orkestern det är fel på.

Framförallt är det trummisen som inte är bra. Han har klara symptom av sjukdomen ADHD. Killen är ju helt vild, slår runt omkring sig som om han jagade bålgetingar på varenda kagge och cymbal han ställt upp omkring sig. Klart det inte går att sjunga vettigt under sådana förhållanden. Lyssna nästa fredag så hör du att jag har rätt.

De behöver en ny trummis. Jag föreslår Ian Haugland från gruppen Europe. Det är en trummis som kan sin sak. De behöver även en gitarrist som kan leverera häftiga och tunga riff. Där går det bra med vem som helst från Musikhögskolan.

I övrigt på TV-fronten kan jag rekommendera det engelska bilprogrammet Top Gear som går i Kanal 5 eller om det nu är Kanal 9. Ett kul och annorlunda motormagasin där de med både humor, ironi och allvar testar bilar.

Å så förstås Eurosport där de visar tennis av högsta klass. Oftast från damtouren men vad gör väl det, det är nästan roligare att kolla när tjejer spelar. Till skillnad från fotboll, där ser damfotboll rätt mesigt ut jämfört med killfotboll.

Kanelbullens Dag

I morgon är det Kanelbullens Dag. Trots ihärdiga försök att få kontorspersonalen att jobba under lördagen för att hedra Kanelbullen, så har det projektet gått i stöpet. Jag blev helt enkelt nedröstad.

Så nu måste vi fuska. Vi firar Kanelbullen till dagens morgonfika istället.

På ett djupare plan så är det egentligen inte Kanelbullen i sig vi hyllar. Det är alla mödrar som vi hyllar. Alla mödrar som kämpat med sina bullrecept och serverat nybakade bullar till sina barn. Tillsammans med mjölk. Så himla gott. Tack mamma för dina fina bullar.

Tror att det blivit en generationsfråga. Hur många av dagens mödrar med små barn har bakat kanelbullar den senaste månaden? Hand upp! Nix, ser inga händer i luften.

Papporna då? Nu ser jag en skog av händer i luften. Bra jobbat grabbar. Nu hugger vi in på de nybakade bullarna.

Attack mot alla

Nu måste vi snacka du och jag. Det här är allvarligt. Det här handlar om Idol på TV4. Mycket viktigare än bussbranschen.

Vad är det frågan om? Programmet heter Idol, har coming artists runt 20 år. De borde sjunga pop och rock, men vad händer? Jo, tjejerna bränner av totalt charmlösa ballader från Doris Days tidevarv och dessutom klär de sig som 25-åringar gjorde på den tiden.

Och grabbarna tror de sänker svenska folket med att sjunga lika mesiga ballader och med sockersöta ögon blänga in i kameror som de inte ens vet var de är.

Vad är det frågan om? Det borde vara bitchigt, popigt, svängigt, rosa hår, läderbälten och rock´n´roll jävlar.

När jag ändå håller på, Ander Bagge i jurun, vad har hänt med honom? Inte en enda konstruktiv kritik från hans håll. Bara hur mycket han är kär i brudarna som sjunger och hur mycket han vill krama dem och hur gärna han vill adoptera dem.

Och svenska folket sen då, hur i he …. jä… kunde ni rösta ut Linda P igår kväll? Obegripligt.

Det här är alldeles för allvarliga saker för att bara slörösta. Skärpning svenska folket.

Miljödeklaration

Idag hörde jag ett rykte från välunderättat håll att regeringen ska införa krav på familjevisa miljödeklarationer beträffande bilar inom resp familj. Man kommer även att få redovisa resp bils genomsnittliga bränsleförbrukning. Jag ger ett exempel på hur min familjs redovisning kommer att se ut:

Fam Demnert, Sollentuna:
1 dieselbil märke BMW, förbrukning 0,6 liter/mil
Fam Demnert, Hässelby:
1 bensinbil märke Volvo, förbrukning 1,1 liter/mil
1 bensinbil märke Toyota, förbrukning 0,5 liter/mil
Fam Demnert-Gustavsson, Ekhagen:
1 bensinbil märke Toyota, förbrukning 0,5 liter/mil
1 bensinbil märke Volvo, förbrukning 1,2 liter/mil
Fam Demnert, Stockholm, Grupp I:
0 bil, förbrukning 0,0 liter/mil
Fam Demnert, Stockholm, Grupp G:
0 bil, förbrukning 0,0 liter/mil
Fam Demnert, Bryssel:
1 dieselbil märke Citroen, förbrukning 0,5 liter /mil

Om jag förstod den välunderrättade källan korrekt skulle ovanstående redovisning innebära att Fam. Demnert nästa år kommer att få sänkt energiskatt med ca 4 %.

Det lönar sig således att vara miljömedveten.

Klagomål

Det har nu inkommit fler klagomål än de jag skrev om i mitt förra inlägg.

För att vara sådär extramycket jätteextra tydlig så vill jag återigen påpeka att vare sig mitt företag StockholmsBuss eller jag själv har någonting att göra med vare sig SL, Swebus, Arriva eller vilket som helst av alla de bussföretag som kör lokaltrafik och som mottagit dessa över 9000 klagomål på förarbeteenden.

Till StockholmsBuss inkommer mest positiva kommentarer från nöjda kunder.

Men nu har det som sagt inkommit 23 klagomål till mig. Och det bara under gårdagen. De gäller dessvärre endast mig personligen och har framförts av min hustrun, lyckligen hemkommen från Italien.

Det var brister i matplaneringen, det fanns klara brister i sophanteringsfrågan, typ varför soptunnorna inte var utrullade till sophämtningen häromdagen, det fanns klara brister på dammsugningsfronten och det fanns klara brister i den allmänna ordningen i hemmet. För att inte tala om de fruktansvärda och rent av ödesdigra bristerna i blomvård.

Jag stod upp som en man med rak rygg och mottog dessa klagomål utan att knorra och lovade att korrigera detta idag, dvs under söndagen.

Jag borde ha gjort detta under lördagen, dvs min sista gräsänklingsdag, men den gick åt till att lära mig min nya systemkamera av märket Nikon, som jag åkte och köpte som kompensation och tröst för att hustrun varit i Italien på kurs.
Trots detta känns det bra att återigen vara ett två-personers-hushåll.

Rapport

Följande kunde idag läsas i en branschtidning:

Bussförare kritiseras
Under årets första åtta månader inkom 9 209 klagomål rörande bussförarbeteendet till SL:s kundtjänst. Det visar SL:s tertialrapport som tas upp i styrelsen onsdag 24 september.

No further comments, fast det skulle ju vara kul att skriva “vad-var-det-jag-sa”.

Rapporten visar tämligen tydligt att det råder bussförarbrist och den kan nog endast lösas genom att myndigheterna, eller vem det än må vara, startar bussförarutbildning redan på gymnasienivå.

Gräsänkling

Hustrun på kurs i Italien. Och lilla gubben måste klara sig själv en hel vecka. Urjobbigt, hinner inte ens skriva på bloggen, trots att det finns saker att skriva om.

Måste ju passa på att jobba undan på kontoret och dessutom måste jag ju städa efter mig och dessutom tvätta i tvättmaskinen. Fick lära mig baskunskaperna innan hustrun for. Och så har jag startat diskmaskinen. Och dammsugit lite i hallen. Och kollat Idol på TV. Det är mycket nu.

Mathållningen är väl sisådär. Mest färdiglagad frysmat både till lunch och middag, men det funkar. Hittade en kanongod Chianti i gömmorna som jag sköljer ner Findusmaten med. Klockrent.

”-Men inte DEN flaskan älskling, den är ju svindyr, den ska vi ju ha till vad-det-nu-va-hon-sa.” var hustruns besvikna telefonkommentar i ärendet.

Jo, och så har datorn krånglat å det grövsta. Inte kul alls. Men vår käre Dr Roffe tog in datorn på akutvård och fixade till den. Fick tillbaks den idag på förmiddagen och med blott 10 minuters marginal fick jag iväg lönerna innan bankens deadline för att lönerna programenligt ska kunnas utbetalas i morgon. Det kallar jag tajming och perfekt akutvård av Dr Roffe. Dr Roffe is a pro.

Måste avslutningsvis bara ge er veckans kommentar som kom från barnbarnet Valter, snart 3 år, som han säger till storebrorsan Albin:

”-hoppa ner från toan, jag är fett bajsnödig”. Inte ens 3 år alltså.

JIPPIE

Höstväder trots sensommar. Lågkonjunktur. Räntehöjningar. Eländes elände.

Vad kan då vara bättre än att lansera säsongens Skidresa med stort S så man har något superkul att fokusera på.Bilden visar en av de superlyckliga medmänniskor som följde med oss senaste resan. Här kan du läsa mer om vår skidresa till Österrike med StockholmsBuss.

Rekonstruerad

Det känns som jag delvis håller på att renoveras. Min vänstra fot är inpackad i en jätteförpackning och min syn är under all kritik. Eller i vart fall glasögonen.

När jag numera måste kisa både på långt som kort håll, med glasögonen på, är något fel. Kontrollbesiktning hos optikern gav mig rätt. Glasögonen felinställda. Gamla. Odugliga.

Så jag måste köpa nya. Dessutom två par eftersom jag även behöver s.k. terminalglasögon för att kunna se datorskärmen och tangentbordet med klar och stadig blick. Nog så viktigt när vi nu återigen med rasande fart närmar oss vissa personers favvodag, den 25:e.
Men jag höll på att trilla baklänges och bli skadad ännu mer när notan presenterades. Attan så dyrt det är med nya glas. Själva bågarna är ju relativt billiga, men slipade glas lirar liksom i en helt annan division. Man undrar lite diskret om det är så dyrt eller om förtjänsten i optikerbranschen är skyhög.

I så fall ska vi kanske omstrukturera vår verksamhet och ändra namnet till StockholmsBågen eller nåt.

Kort

Läste att de bästa och mest lästa bloggarna är korta.

Äntligen måndag

På pricken mitt i september och höstkänsla. Något måste vara fel. Vem är väderminister? Här krävs ansvar och syndabockar. NU.

Det var en ganska jobbig helg, som jourhelg betraktat. Men så brukar det vara när Läkarna har sin kongress i Stockholm. Miljoner (något överdrivet kanske) läkare som åker buss, samtidigt som många tror att de köpt bussarna och kan göra vad de vill med dem. När som helst på dygnet. Det kan man inte.

Hursomhaver kom jag plötsligt på att det är bra att inte vara tandläkare. Tänk att varje måndagmorgon, trött, blek och med en annalkande höstdepression börja gräva i människors munnar.
Näe, då är det bättre att jobba i bussbranschen. Sett ur det perspektivet är jag glad för mitt yrkesval.

Reklam, del 2

På förekommen anledning:

Cityterminalen i Stockholm har ett gäng helt eminenta trafikledare. De hjälpte oss igår med en annan mycket besvärlig situation än den jag beskrev i mitt tidigare inlägg.

Minsann var gårdagen en extremt jobbig dag vill jag lova.

Tur att vi jobbar med fullblodsproffs, typ boysen på Cityterminalens trafikledning. Men med tanke på det nya hutlösa angöringspriset vore det väl skit om trafikledningen inte vore proffs.

Reklam

Nu ska jag göra reklam.

Vårt företag har alltid köpt och kört bussmärket Setra. Top Of The Line bland bussar. Den stora koncernen EvoBus tillverkar förutom Setrabussar även Mercedesbussar. (Inte lika vass som Setra enligt mig).

Gång på gång bevisar EvoBus att det är värt att handla bussar där. Idag löste de ett mycket besvärligt och akut problem för oss.

Dessutom finns en verkstad i Arninge som heter KG Busservice vars ägare Kenneth är bussveriges absolut bästa mek. De två företagen i kombination går inte av för hackor.

Det finns således tunga skäl varför vi bara köper Setrabussar.

Buss-TV

Kollade du på TV häromdagen? Oj, oj, oj. Två bussrelaterade filmer på en och samma dag. I huvudrollerna Ekman Buss resp StockholmsBuss.

Ekman Buss deltog i Buss till Italien. En helt igenom usel film, obegripligt att SVT ens köpt sändningsrätten. Filminköparen måste ha drabbats av hjärnsläpp den arbetsdagen.

Den andra filmen som visades i Canal+, Hoppet, är klart bättre. Främst beroende på att en av filmens bärande roller spelades av ROJ361, StockholmsBuss blå Limousine-buss. Andra bärande roller spelades av Peter Stormare plus ytterligare några kända skådisar.

Bussen syntes, som i värsta reklamfilmen, elegant ”cruisa” runt i Berlin. Vackert är bara förnamnet. Men först fick vi se bussen köra ombord på en stor färja. I filmens värld funkar det utmärkt att köra på en Siljafärja och landa i Berlin. Jag tror vår stjärna var borta från garaget ca 2 veckor för denna inspelning.

Så en liten historia om detta. Nej, vi körde inte gratis. Vårt arvode var en tämligen normal prislistetariff med avdrag typ 10 % för reklamens skull.

När fakturan väl var betald och filmen färdig, ringde producenten upp mig och ville ha tillbaka en del av betalningen. Hans argument för detta var att bussen syntes i filmen betydligt mer än avsett.

Jag nekade självklart denna begäran och då hotade han med att digitalt ”sudda” bort vår namn på bussen i filmen. Man kan säga lite blygsamt att min reaktion då blev stark, och jag måste ha uttryckt mig rätt väl, för någon bortsuddning av namn kom sedan aldrig på fråga, och inte heller någon återbetalning.

Men nu är vår stjärna ROJ361 uppsatt på transferlistan. En kändis borde vara värd jättemycket.

Presentredovisning

Det märks att presenterna numera anpassas till min höga ålder. Förr fick framförallt äldre damer broderikit med texter typ ”Gud Är God” och liknande. Jag fick det här broderikitet:

Sen fick jag något som jag aldrig använt förr, Ansiktskrämer för Män. Mm, just det.

Tja, jag vet inte, fan vet om jag inte hellre hade velat ha ett presentkort hos Tattoo Jack, men det är kanske trevligt att impa lite på ålderdomshemmet och få höra "så ung du ser ut Göran, du borde inte vara här".

Så fick jag även en skidhjälm, för det finns trots allt några som tycker att det lilla jag har i skallen skall skyddas under skidåkningen i vinter.

En hälsning kom även från Båstad Buss som fångat en av Stockholms snyggaste bussar på bild.

Nu vidtar vardagen och jag ser redan fram mot julafton och tomtens återkomst.