Alla uppdrag är inte trevliga

Ibland kan man ju fundera lite över hur människor är skapta i skallen. Den här kommentaren kom från en av våra förare efter en resa med ett fotbollslag. Vuxna män talar vi här om.

Det som bekymrar mig är inte förarens kommentar, utan den människa som väljer att utföra sitt behov i handfatet istället för i den fullt funktionella toaletten som finns bara några decimeter bredvid.

Frågorna blir onekligen många. Hur tänkte han, gör han så även hemma hos sig, gör han så hemma hos sina kompisar, var han ölfull, eller saknas bara några i detta sammanhang väsentliga hjärnceller i huvudet?

Stulen demokratrirapport

Vi kanske är lite för mesiga i Sverige. Längre söderut vet man hur man ska protestera så det märks. Nedanstående text har jag stulit från min lillebrors blogg. Han är bosatt i Bryssel och vet hur Europa ska skötas. Så det så.

Visserligen är han min lillebror, 15 år yngre, men han är både längre och framförallt några kilo tyngre än vad jag är. Här är hans rapport från maktens boning.

Stoppa pressarna! Traktorer i Bryssel!
Nyss hemkommen från ett lunchbesök på Svenska kyrkan. Ärtsoppa och fläsk. Hoppade pannkakan, grädden och sylten idag, av för vissa känd anledning.

Men det var inte det jag skulle berätta. Hela staden är blockerad av - traktorer! Folkfest! Om jag fattat saken rätt är det ett ohemult stort gäng mjölkbönder, varav väldigt många verkar vara tyska, som åkt till Bryssel för att demonstrera. Av säkerhetsskäl - EU-toppmöte idag - släpps de inte nära makten utan får hålla sig kring och i Cinquantenaire-parken, dvs precis utanför Svenska kyrkan.

Brysselborna är luttrade och vana vid att trafiken korkar igen. Är det inte ylande poliseskorter är det människor med plakat, långtradare eller traktorer som korkar igen staden. Det är faktiskt lite folkfestvarning där ute nu!

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Lite ballt är det. Demokrati i ett nötskal, typ. Eller på sin spets. Jag höll sånär på att skriva demokrati i ett mjölkglas, men det hade ju kunnat tolkas som nedlåtande, vilket inte är min avsikt. Tvärtom, faktiskt.

Sjönt

Jag vet att rubriken är felstavad så du behöver inte ringa om det. Jag tänkte nämligen skriva några ord om segling och min båt.

Det känns faktiskt skönt att superproffsseglare smäller på grund de också. Klart det ska vara skillnad, när en superamatörseglare som jag går på grund i 3 knop så smäller VolvoOcean-proffsen på i 17 knop. De ska alltid vara värst.

Så här är läget just nu, med min båt alltså, tänkte du var intresserad att se några bilder:

Kollofrilla

Nu är det väl ändå sommar, eller hur?! Då gick jag till frisör Ulli och bad om en kollofrilla. Han är lite motsträvig till det, han tycker jag är för gammal, men bara en aning, för en sån frisyr. Men jag var stenhård i mitt beslut så han gav sig till sist.

Då blev det så här. Mmm, en del grått kan man ju skymta, men det är inget som jag hänger upp mig på. Jag är nöjd med nya looken.

Bli en vinnare du också

Du såg väl på TV på söndagskvällen? Det gjorde inte jag. Eller rättare sagt så gjorde jag det, men i ”fel” kanal.

För i TV4 på bästa sändningstid på söndagskvällen, i Postkodmiljonären, exponerades en av våra bussar motsvarande ett ruggigt högt reklamvärde har jag nu fått veta. En av vinnarna åkte i vår buss och plötsligt kommer ett TV-team och vill filma.

Sloganen är kristallklar: Bli en vinnare du också, åk med StockholmsBuss.

Men om nu sådana reklamvärden existerar pga en denna TV-exponering så måste vi i logikens namn ladda upp med dubbel bemanning vid telefonerna i morgon och framöver.

Men nja, jag känner mig nog allt lite tveksam till värdet av en dylik exponering, men jag har gärna fel. Det är inte ofta, men nu har jag gärna det.

På tillfälligt besök

Visserligen kan vi nog betraktas som ett storstadsföretag, men ibland händer det grejor utanför vårt kontorsfönster. Mitt i all klorofyll.

Den här gången valde vi "bättre fria än fälla" så trafikledare Stefan fick ställa undan sin älgstudsare. Tur att inte Runar Sörgaard jobbar hos oss.

Oj, vi brinner

Igår var jag så inne i mig själv och min tennis att jag missade DEN STORA NYHETEN. Du har väl tagit del av den va?

I branschens bästa tidning, Tidningen Bussbranschen, är vi i senaste utgåvan av den kvalitetsblaskan HÖGST UPP på Heta listan eller Strecket som den heter. Borta är konkurrenter, borta är Anna Grönlund, vi är DÄÄÄÄÄR.

Vi är nu så heta så vi brinner. Måste snart kyla ner oss med semestrar. Eller snarare bör telefonväxeln kylas ner. Det är nämligen fler än redaktör Bjarne som gillar katalogen så då är det väl korrekt att vi ligger där vi ligger. Kan man eventuellt lite anspråkslöst tycka.

Nu får vi nog prestationsångest inför nästa katalogutgåva, men vi kommer att kämpa. Tack snälla Bjarne, nu är vi extra taggade

Jag vet

Jo, jag vet, det har varit väldigt tyst på den här bloggen nu igen. Men saken är den att vi inte direkt har varit sysslolösa. Det bokar på väldans bra och det känns hur kul som helst med tanke på det allmänna läget i Sverige och världen.

Men den största anledningen till min tystnad är att jag gått in i mig själv. Laddat själsligt, mentalt såväl som fysiskt inför min comeback på tennisbanan. Senaste besöket på courten var när hälsenan smällde av i augusti förra året.

Själsligt har jag upprepat under djup koncentration och tystnad ”jag kan spela tennis, jag kan spela tennis, jag kan spela tennis”. Den mentala träningen har bestått av att titta på tennis på TV. Den fysiska träningen har bestått av styrketräning på gym 3 gånger i veckan sedan början av mars. Jo, det är helt sant, 3 gånger i veckan.

Kl 0700 har jag klivit upp på trampmaskinen för fem till tio minuters uppvärmning innan jag gått loss på allehanda styrkemaskiner.

Allt koreograferat av min personliga tränare som jag hyrt in för dyra men hysteriskt väl investerade pengar. Har faktiskt nog aldrig mått så bra som jag gör nu.

Nåväl, i morse kl 0700 gjorde jag comeback på tennisbanan. Klubbens frukosttennis med dubbelspel var en lämplig start. Gick väl sådär. Svårt med tajmingen, men många lysande och briljanta slag blandades med ramträffar och oprovocerade missiler som landade tre meter utanför linjerna.

Servarna var knepigast, gick inte alls bra, där har jag tappat mest. Men nu jävlar ska det bli tennisträning också tills seriestarten i augusti. Förutom gymträningen alltså, den släpper jag inte.Vet bara inte hur jag ska hinna med att jobba också.

Stenkastning i glashus

Eftersom jag är en nyfiken kille har jag kollat upp en i dagarna gjord bussupphandling i Stockholm.

Tio bussföretag lämnade anbud. Mitt företag avstod. En av anbudsgivarna är ett halvstort Stockholmsföretag som för en tid sedan var grymt upprörda över att ett annat icke Stockholmsföretag hade vunnit en stor upphandling. De var så upprörda att de t.o.m lyckades få vår s.k. medlemstidning att skriva ett stort reportage om det fasansfulla i att någon hade varit jättemycket billigare än andra i den upphandlingen.

Så här såg anbudsresultaten ut i den här senaste precis gjorda upphandlingen vilket ger en del intressanta fakta. Den kanske även ger ett tips att man bör vara försiktigt när man sitter i ett glashus och kastar stenbumlingar.

A: 2.297.000
B: 2.547.000
C: 2.806.000
D: 2.851.000
E: 2.932.000
F :2.974.000
G: 3.046.000
H: 3.168.000
I: 3.494.000
J: 3.589.000

Eftersom jag skriver det jag skriver just nu har du säkert redan gissat vilket bolag det är som jag kallar A. Yepp, det bolag som var upprörda till bristningsgränsen förra upphandlingen. De som vann då kallar jag här E.

Tvåan, B, är ett mycket litet bussföretag som förmodligen inte har så stor erfarenhet av stora upphandlingar. Där kan man nog ursäkta ”felräkningen”.

Merparten av övriga bolag är alla stora och erfarna anbudslämnare som vet vad saker och ting kostar. Dit hör egentligen även A. Eller i varje fall borde tillhöra.

Min bedömning är att bolag A, Westinbuss, helt enkelt har glömt en kostnadspost. Eller så lät de en nyutexaminerad gymnasist från naturlinjen räkna på anbudet. Eller så har de en joker i skjortärmen som ingen känner till. Det är förmodligen vad de själva kommer att säga. Det låter bättre.

Who knows, who cares, var och en blir salig på sin egen tro. Men roligt var det i alla fall att läsa listan. Nu har du också fått göra det. Men som sagt, sitter man i ett glashus ska man nog låta stenarna ligga kvar. Jag ska försöka komma ihåg det själv.

Politiskt oberoende vs Money talks

Ja, det är inte lätt att veta. Jag väljer rubrikens förstnämnda. Liksom lite mer PK (politiskt korrekt). Det anses ju lite fult att vilja förvärva intäkter medelst hårt arbete.

Ursäkta min lilla utvikning, men det jag vill säga är att vi diskriminerar inga kunder oavsett politisk inriktning, hudfärg eller kön. För oss är KUNDEN viktigast.

I det här fallet, ja du ser ju själv på bilden vem kunden var, så utrustade vi till och med chauffören med en röd slips.

Så här har vi alltså kört omkring några dagar med Mona Sahlin och några av hennes partikamrater på en miniturné inför valet igår. Som sagt, politiskt oberoende är bäst för affärerna.

Hur jag röstade? Kollade först hur mycket det blå laget resp det röda laget har bokat bussar hos oss, sedan fattade jag mitt beslut.

End of story

Det är såklart min skyldighet att berätta slutet av min bedrövliga premiärsegling. Som jag skrev tidigare så hissades båten upp på en trailer och kördes till varvet som nu ska fixa kölen och montera ny propeller. Båten kommer nog dessvärre att bli stående på varvet minst en månad, kanske ännu längre. Begränsat kul om du frågar mig.Men först var jag tvungen att få lite bärgningshjälp att flytta båten från en pir till en annan, en sträcka på max 150 meter. Jag gick in till den lokala marinhandlaren och han skickade ut en kille med en utombordarebåt som lätt drog in mig till rätt ställe. Tog max 15 minuter från det killen lämnade affären till han var tillbaks igen. 860 bagis ville de ha för den servicen. Tugga och svälj.

Sen fick jag åka med i den maffiga kranbilen med båten på släp. Det var en stor häftig Scaniabil med fyra axlar, två fram och två bak, och vidhängande släp. Massor av elektronik, hydraulik, spakar, rattar och knappar. När jag blir stor ska jag bli lastbilsförare med jättestor lyftkran på flaket.

PS: Jag känner att jag även måste berätta att en av våra anställda, Rolle, smällde av en propeller på sin båt på samma grund som jag. Visserligen för rätt länge sedan men ändå.

Dessutom har en före detta anställd gjort samma sak på sin båt. På samma stenjävel. Men de kör buss som gudar och det är därför de jobbar resp jobbade på StockholmsBuss och inte inom marinen.

Vet inte om jag törs berätta

Men okey, har jag sagt A får jag även säga B.

Förutom all skit med båten just nu konstaterade vi idag, varvet och jag, att båten icke längre haver någon propeller. Även om det är en segelbåt så klarar man sig inte utan motor och propeller. Kommer liksom inte ens ut ur hamnen.

När jag skulle segla iväg idag till varvet för köllagningen, så hade jag plötsligt ingen drivning med motorn varken bakåt eller framåt. Det var då sanningens minut uppdagades.

Så nu gäller i morgon: bogserhjälp 150 meter till längst in i hamnen, där väntar lastbil med jättekran, vi mastar av, lägger masten på båten, hissar upp hel båten på lastbilen och kör sedan hela ekipaget landvägen till varvet ute på Dalarö.

Näe, jag skrattar inte. Har nu letat upp skeppswhiskyn och funderar starkt på att ta en liten jäkel. Eller sju stora.

Men vi ska ju inte glömma att det är ett fantastiskt fint sommarväder. Så allt är inte negativt. Närå, foten i kläm, jajamensan. Här dansar inga halta löss. Tjofadderittan. Livet är en lek. Roligt nästan jämt.

På grund av

Och före av så är det på. Alltså på grund. Lika bra att erkänna. Trettio sekunders ouppmärksamhet räckte.

Det finns två sorters seglare, A/ dem som någon gång gått på grund. B/ de som ännu inte gått på grund. Jag tillhör nu kategori A.

Klockan 09:45 kastade jag loss från Nynäshamns gästhamn för sista biten ner till Trosa. Precis vid hamnutloppet ligger några grund tydligt uppmärkta. Någonstans mellan skylten till vänster och pricken till höger bör man inte åka. Det vet jag, för det står så i sjökortet. Nu vet jag att sjökortet stämmer.

Men så var det det där med ouppmärksamhet. Jag satte på autopiloten och gick för kanske 2-3 knop medan jag stuvade undan lite tampar. Tiden gick fortare än jag trodde och pang, och så satt jag fast. Fin underhållning för de båtar som låg i hamnen 75 meter därifrån.

Lyckligtvis, och det är nästan osannolikt, var Sjöräddningen precis på väg ut på en övning. De såg mig, och var på plats bara någon minut senare. 600 bagis i medlemskap i Sjöräddningen ville de ha för att hjälpa mig. Självklart sa jag. Och så drog de loss mig. På bilden ser du en stilig, trevlig och hjälpsam gentleman från Sjöräddningen. Men, och här kommer det trista, kölen fick sig en tjottablängare så det läcker nu in vatten i kölsvinet. Inte mycket, men tillräckligt för att jag nu ligger kvar här i gästhamnen och försöker få upp Madame på varv i morgon måndag för att lokalisera och laga läckaget.

Ingen billig grej, men som tur är så är detta en klockren försäkringsfråga, enligt mitt försäkringsbolag som jag lyckades få tag i under dagen.

Och inte kan jag jobba i morgon heller, det här grejen måste ju tas om hand. Det kostar på att vara ouppmärksam.

Så denna dag, Mors dag 2009, är en dag som jag skulle vilja sammanfatta så här: ZQ”#¤%&/()=?`.

För dig som inte fattar så betyder det: fanjävlarsatanshelvetesskitochvemfanihelvetetärdetsomläggerstenarundervattenytan. Fritt översatt alltså.

sjörapport

Position N 58 53 953, E 17 57 185. God glass även här. Varmt o soligt idag men ingen vind.

Utö

Jag orkade ända fram. Säsongens första båtglass som belöning.

delrapport

Skurubron passeras. Dagens mål är Utö men vet inte om jag orkar så långt. Vi får se = frihet när den är som bäst. Nu får du inte läsa mer nu måste du jobba lite.

Masten på

Men så kom regnet. Begränsat kul. Men i morgon blir det fint som attan. Nu är kl 20 och nu vidtar middagsbestyr.

dåså, då är hon på plats

De e mycke nu

Tjenare kompis. Lång tid inget seende. Nä du vet, har varit lite bissi. Den berömda lågkonkjunkturen har de senaste veckorna lyst med sin frånvaro. Fan vet om vi inte omsättningsmässigt gör ett all time high i maj, och det vore ju kul.

Hoppas bara resten av året håller samma tempo. Eller inte, för då kommer trafikledare Stefan att strejka och kräva längre kafferaster för att att hämta krafter.

Har inte bara varit bissniss, båtskrället ska ju ha sitt också. På den stora båtplanen där hon står på vintern är det nu tämligen tomt. Förutom min båt då. Har fått putsa lite då och då när tid har hittats.

Men i dag kompis, då åker hon i plurret. Kl 13 blir hon blöt igen. Har tagit semester och förstärkt på kontoret med en assisterande trafikledare.

Efter sjösättning vankas mastuppsättning vilket alltid är lika spännande och sedan bär det av för en flerdagarsseglats i strålande väder enligt väderlekstjänsten.

Kanske kommer lite dagsrapporter i en blogg du nu hittar till.

Lex Marjasin

Nu går skam på torra land. Har Sigvard Marjasin möjligen satt sina referensramar hos Postgirots administrativa avdelning, att användande av sax befrämjar hälsa och välstånd? Jag visar här Marjasins privata sax.
Jag tror mer på att det är sex som befrämjar hälsa och välstånd (!).

Åter till Marjasins saxlekar och vad de har inneburit när han även uppenbarligen varit och hälsat på hos Postgirot. Hur förklarar man annars att Postgirot numera skickar ut sina talonger helt utan rivmarkeringar? Tidigare satt tre talongen på varje blad, ordentligt åtskilja med perforerade linjer så det bara var att riva isär.

Plötsligt kommer talongerna i A4-storlek UTAN rivmarkering, varvid sax måste framtagas och arken delas manuellt.

Skandal är ett alldeles för snällt ord. Det här är viktiga saker. Hur många mikroören spar de egentligen på att slopa papper med tre ”rivbara” talonger i jämförelse mot ett standardpapper utan rivmarkering?

Postgirots administrativa utvecklingsavdelning består av okunniga pajaser, det tror jag vi nu kan slå fast en gång för alla.

De trodde att de i besparingssyfte satte hövve på spiken men i själva verket så satte de spiken i hövve. Det trista är att de ännu inte märkt det. Men det har jag.

20-årsjubileum

I går, på Norges nationaldag 17/5, firade StockholmsBuss sitt 20-årsjubileum. Då, 17:e maj 1989, genomfördes vår allra första körning, ett dagis till Julita Gård.

Jubileét har redan avfirats på restaurang Claes På Hörnet här i storstan tillsammans med våra chaufförer och reseledare.

I går, alltså bemärkelsedagen, firades med ståtlig aktieägarmiddag. Det skålades i champagne och sjöngs hyllningssånger till långt in på natten.

Eftersom jag är ensam aktieägare så det blev det till sist lite ensamt och tråkigt, och talen blev efter ett tag tämligen likartade. Men ändå, man måste ändå försöka göra en festlig dag lite extra festlig.

Gåvor och presenter mottages gärna. Sändes förslagsvis till vår kontorsadress. Vi gillar choklad och tårtor av allehanda slag men även kreditnotor på leverantörsfakturor är också välkomna.

Sanningen i vitögat

I går var hustrun och jag barnvakter. Under kvällsmålet hade jag och Albin, 5 år, en rätt djupsinning konversation. Vi jämförde bl.a våra lillfingrar och jag berättade att när han blir lika stor som jag, så skulle hans lillfinger vara lika stort som mitt.

"-men då är ju du lite död, farfar" svarade han blixtsnabbt.

Jag är mycket tacksam att jag då bara är lite död och inte helt kolavippen.

Jag har blivit filmad och överlevde

Mina damer och herrar. Jag ber härmed att få meddela att jag nu är tillbaka i livet igen efter ett par dagar i djupaste ångest. Anledningen var att jag idag skulle filmas.

Att filmas kan ju vara kul, men problemet var att jag skulle filmas inifrån, vilket av kvinna född människa icke frivilligt eller utan bra betalning vill genomgå. Jag snackar gastroskopiundersökning vilket beskrives bäst med den här bilden.

Ingen kul grej, men å andra sidan verkade det eventuella alternativet ännu värre.

Men genom att få typ fyrtiotre doser lugnande medel så klarade även jag detta man- och kvinndomprov. Men jag gör inte om det, no way.

Min mage och tarmar rapporterades i alla fall vara i mycket bra skick.Livet går vidare.

Affärsidé

Idag var vi och handlade, hustrun och jag. Vi var på vårt jättefina ICA i Sollentuna. Där får man en banan att äta när man gjort sin entré. Då blir man glad och så köper man mer. Så är det tänkt.Men det funkar inte alltid på mig.

Ett av mina uppdrag som jag skickades ut på i affären idag, med ny och frisk bananenergi, var att inhandla salladskål. Ett helt sådant. Jag bedömdes klara ett sådant uppdrag.
Nåväl, nuförtiden måste man ju göra allt själv när man handlar, så jag vägde såklart fel genom att trycka på knappen ”delad salladskål”.

När jag upptäckte felet och istället tryckte på knappen ”hel salladskål”, så upptäckte jag att det skiljde hela fyra kronor mellan att köpa två delade kål än ett helt. ICA tar alltså fyra spänn för att dela ett salladskål. Vilka lättförtjänta stålar!

Det var då min nya kanonbra affärsidé föddes. Den som kommer att göra mig rik och till slottsägare i Frankrike. Att driva bussbolag räcker inte till ett slott i Frankrike.

Om jag vill tjäna låt oss säga en miljon, behöver jag klyva 250 tusen kålhuvuden. Det blir ungefär 150 kålhuvuden i timmen om jag slöar bara 200 dagar på ett år.

Piece of cake, och det enda jag behöver investera i är en eller två vassa knivar. Alternativet kan vara en automatisk kålhuvuddelare, eller en vedklyvare. Borde finnas på Claes Ohlsson eller Rusta. Den kan jag ha i vår källare. Men den investeringen får jag allt fundera lite på. Man vill ju inte överinvestera i början.

Sen kan jag använda våra bussar nattetid, då de oftast står i garaget, till att leverera till butikerna.

Fy fan va smart jag är. Jag kan redan förnimma klirret i kassakistan.

Barnbarn

Världens bästa barnbarn heter Valter och Albin.

Korall

Idag firar hustrun och jag korallbröllop. Meddelas endast på detta sätt.

Får jag lov?

Idag är det den Internationella Dansdagen. Den är viktig att fira. Visserligen sammanfaller den inte med min stora dansdag, men man kan ändå se den som min tribute till den höstnatt 1972 då jag bjöd upp discoteket Grevens snyggaste tjej till dans.
Den dansen slutade med förlovning, giftemål, barn, radhus, Volvo och hund.

Det är samma tjej, som nu utvecklats till kvinna och ännu lika vacker, som jag fortfarande är gift med. Det är coolt. Men tiden går fort, barnen är utflugna sedan länge, radhuset blev villa, Volvo blev BMW, och en segelbåt har ersatt hunden.

Ja, det blev kanske en privat liten utvikning av ämnet Internationella Dansdagen. Fira den väl. Varför inte bjuda upp en arbetskamrat? Men ta det försiktigt, det kan sluta hur som helst.

Pojkdröm

Så står den då plötsligt i mitt garage. En slags machopryl. En pojkdröm. En Ducati. Röd som en Ferrari. Sååå jävla läcker. Stark som en oxe, smidig som en tiger.

Men nej, den är inte min. Den tillhör Jonas, jag ska inte kalla honom svärson, men han är Sofias sambo, alltså ungefär samma sak. Bågen ska stå förvarad hemma hos oss tills vidare.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men när jag berättade att jag på mitt körkort har MC-behörighet, så blev han plötsligt diskret, men mycket noga med att låsa motorcykeln när han lämnade den. Dessutom tog han med sig nyckeln.

Uppenbarligen har jag inte riktigt hans förtroende i det här ärendet.

KulturTuben

Dags igen för ett kulturellt evenemang. Den här gången ”I väntan på Godot. En föreställning på Stadsteatern med Johan Rabeus och Mikael Persbrandt.

Jag tycker följande text i programmet helt och hållet speglar detta teaterstycke:

”Redan när ”I väntan på Godot” kom uppfattades den som en extremt händelsefattig pjäs, full av upprepningar och nonsensartade repliker. Pjäsens luffare väntar på något som aldrig kommer, först i en akt och sedan i en till som praktiskt taget är en repris på den första”.

Kunde inte förklarat det bättre själv.

Men man kan göra andra saker än att koncentrera sig på en pjäs som är extremt händelsefattig. Man kan kolla publiken.

Vi satt rätt långt bak och jag kunde därifrån enkelt konstatera att 1 av 4 män, kanske nog närmare 2 av 4, tappar hår uppe på huvudet. Inga kvinnor gör det, bara män. Ser kul ut från den positionen jag hade i salongen. Jag tillhör för övrigt inte den skaran av män. Jag ser nog kul ut på ett annat sätt.

En annan rolig sak man kan slå ihjäl tiden med är att välta en kanna mjölk över grannbordet i fikapausen. Det gjorde jag, det var kul. Det tyckte inte grannarna.

Så sammantaget hade hustrun och jag en tämligen trevlig söndagskväll i kulturens tecken.

Typ ännu gladare

Nu blev jag ännu gladare. Vårt fina BR meddelade just nu att från 1/1 2010 återinförs 12-dagarsregeln vid internationella transporter.

Det är ju så bra så det inte är klokt: Grattis alla bussåkare inklusive mig själv, alla bussresearrangörer och grattis alla kunder som vill åka på resor längre än 6 dagar.

Som "vanlig" kund kanske du inte förstår vad det här handlar om. Det handlar egentligen om dina pengar, det kommer bli lite billigare att åka på långresor.