Äntligen

Då är småkidsen Albin o Valter på banan. Mina barnbarn alltså. Nu har utbildningen börjat och sköter jag mina kort på rätt sätt så kanske de är hyggliga och hjälper mig med min försörjning på ålderns höst.

Deras kloka föräldrar har nu satt de i bollskola där de får leka innebandy, fotboll och tennis. Jag var där första lektionen och fotograferade för de stora klubbarnas räkning.

Man såg ju direkt potentialen hos grabbarna. Kolla bara första bilden där Albin satsar allt på en mörsare i krysset. Kolla också in kompisen Ronaldo till vänster, han fattade direkt att hans chans till jättekontrakt minskade rejält.

Valter på nästa bild, har segergesten redan klar när segerbollen just har slagits in. Visst ser han superproffsig ut i sin hälsning till farfar och farmor på läktaren.

Om 15år kommer han upprusande på Wimbledons läktare efter finalvinsten och kastar sig om halsen på oss. Nu tog han det lite lugnt.

Ljus i mörkret

Läste att vi är väldigt deprimerade just nu. Rent allmänt och överlag alltså. Då kände jag att jag nog trots allt har en liten annalkande depression på gång. Om jag känner efter riktigt noga alltså.
Det beror på att det är mörkt ute och mörkt inne, stod att läsa i artikeln. Vi behöver ljus och därför får vi också rådet, trots rådande miljötänk, att tända alla lampor vi har när vi är inomhus.

Så då tänkte jag positivt, jag tänkte sommar och ordnade därför en liten solplats på vårt fikabord. Som ett av mina många ovetenskapliga tester alltså.

Där har vi tre lampor á 35 watt, förutom lysrören i taket, som säkert kommer att pigga upp mig så den kommande depressionen hålls borta.

Om detta fältprov visar sig positivt så kommer också de övriga kontorsanställda hos oss att få tillfälle att ljusa upp sin tillvaro en smula på detta sätt. Men efter arbetstid såklart.
För gubbsen ute på fältet ska vi prova med att de sätter sig framför bussarna under paustillfällena och slår på helljuset och på så sätt blir översköljda med positivt ljus som är ljusare än dagsljuset.

Vilken himla tur att jag är så fiffig och löser alla typer av problem. Även depressioner.

Tungt industribeslut

Så är det då äntligen klart. En av de största industriella strukturförändringarna i svensk historia har sett dagens ljus. Inte en dag för sent om du frågar mig.

Det har varit många turer både hit och dit och fram och tillbaka. Ena dagen fel ägarstruktur, nästa dag fel på finansieringslösningen. Ena dagen en lösning i sikte, nästa dag ingen lösning alls i sikte.

Men nu föll alla bitar på plats, äntligen kan vi säga grattis till Daniel på Ljungskilebuss för hans köp av delar av Göteborgs Spårvägar. Må dina konkurrenter darra så skjortmanchetterna ramlar i golvet.

Får jag lov?

Måste ju säga att Lets Dance i allmänhet är ett skojfriskt TV-program och att Tony Irving i synnerhet är en oerhört sympatisk person. Mycket mer än så behöver man inte säga om det.

Jag tittar inte bara på TV, jag lyssnar hela dagarna på radio också (medan jag jobbar alltså). Rockklassiker är min kanal. Med anledning av gårdagens Baggegala utlyste denna radiostation en omröstning om Sveriges sämsta film. De ville ha tips på nomineringar.

Min nominering är Buss till Italien. Den bara måste vara en av de sämsta kalkonfilmer som någonsin producerats om man inte räknar in Åsa-Nissefilmerna.

Inget ont om själva bussen i filmen, den tillhandahölls av ett trevligt och fint bussbolag här i staden med den dåvarande VD:n som busschaufför. Han hade en replik på max två ord och då blev han dubbad av en annan röst.

Men hursomhaver, själva filmen, eller snarare handlingen, var så usel så om inte den får pris vetefan vad som är dåligt.

Rånad dagen efter

Idag känns gårdagen. Men det var ändå inget hinder för att dra iväg och kör ett gympass i morse igen. Det viktiga idag blev att fokusera på budskapet på den här affischen som så lämpligt sitter i gymlokalen. Då gick det lättare. Efter ett pass blir jag mentalt stark vilket behövs när datumet närmar sig den 25:e. Det är då rånarligan slår till. Ligan består av anställda och skatteverket som tillsammans bestämt att de hårt och skoningslöst ska råna alla hårt arbetande småföretagare.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den som tror att man som småföretagare bara surfar runt på en räkmacka har väldigt mycket fel.

Operation toppning

Nu är det bara 37 dagar kvar till vår härliga årliga skidresa till Österrike. Så nu går jag in i fasen där formen ska toppas.

Idag körde jag drygt 1 timme med min PT Tommy där träningen var inriktad på att toppa rätt skidmuskler. Jag kan lova dig kompis, dagens träning var bland de jobbigaste jag varit med om i vuxen ålder. Och då har jag ändå tränat 2-3 gånger i veckan det senaste året. Jag kan också beskriva läget med att det just nu är en jäkla tur att min kontorstol har kullagrade och lättrullade hjul.

Dagens träningsprogram gäller nu två gånger i veckan fram till avresan 27/2. På tredje gympasset under veckorna blir det armstyrka och kondition.

Tillkommer löprunda utomhus 5 km varje onsdag. Plus varannan måndag. Plus en tennismatch i veckan.

Och ja, jag har sannolikt drabbats av någon slags åldersnoja, kan inte se saken på annat sätt. Nu tar jag igen all träning som jag borde gjort i yngre dar.

Men jag mår alldeles förträffligt, vilket är själva moroten, plus att jag sannolikt förlänger mitt liv en smula.

Beröm igen

Kolla vad Tidningen Bussbranschens Grand Old Man har att säga. Mellanordet Old kan man ta bort om man vill, det är helt okey.

Själv säger jag bara äsch då, vi gör bara så gott vi kan.

Missat party

Har precis läst i mingelmedia att jag missade det årliga Vetlandapartyt. Kan inte påstå att jag varit en frekvent partajare på just det kalaset, men att åka ner till Vetlanda och träffa likasinnade är ju alltid rätt kul.

Du vet kanske inte riktigt vad jag snackar om, eller?! Det handlar helt enkelt om att de bussåkare i landet som valt märket Setra blir bjudna av leverantören EvoBus i Vetlanda en gång per år för att skvallra, ljuga, snacka skit och titta på nya bussmodeller. Kort sagt grotta ner sig riktigt ordentligt i sandlådan.

Men som du kan läsa i mina senaste tre inlägg så fixade jag min egen Setraträff. Det funkade också, även om det inte bjöds på vare sig gulasch eller partydrink.

Kl 1515

Operation klar. Ut på nya uppdrag.

Kl 1445

Diagnos: trasig ABS-ventil

Lördag kl 1430

Bromsproblem. Doktor Kenneth kollar.

Inget viktigt

Har inget att berätta. Man lunkar liksom på i den s.k. grottekvarnen i väntan på våren. Jag är redan trött på vintern.

Har fortsatt träna, tre gånger den här veckan plus en match i dubbeltennisligan.

Och vet du förresten, jag har ju en viktig grej att berätta om. Min tennisserve har hittat tillbaka till mig igen. Tyckte jag kände lite krutrök om racketen efter mitt första servegame i matchen i onsdags kväll.

Två absolut klockrena och stenhårda serveess satte jag direkt. Att jag och min partner för kvällen torskade matchen spelar ingen roll, jag säger bara: TVÅ servess i rad. Har inte hänt sedan Hedenhös stod på andra sidan nätet.

Nu tar vi kväller tycker jag. Lets Dance, en påse godis och ett, eller möjligen två, glas vin blir bra i afton.

Slutet

Här ligger resterna av 2009, nu är det nämligen julfritt både hemma och på kontoret. Denna gran kvalade lätt in på vår 10-lista ”fulaste-julgran-vi-haft”. Den ser ju rätt okey där den ligger i snön, men stammen var sned, barren tunna och rätt långt mellan grenarna.

Men ändå, den var egenproducerad på egen mark vilket innebar att den barrade obetydligt. Och egna barn och granar är ju alltid vackrare än andras, så i det stora hela var vi nöjda med 2009 års gran. Och 1974 resp 1978 års barnfödslar.

Media(pip)

Vill ju inte gärna använda mig av s.k fula ord så därför skrev jag rubriken på amerikanskt TV-vis. Jag tror för övrigt att ordet dubbelmoral är uppfunnet i amerika för det finns banne mig inga andra människor med så mycket dubbelmoral som frodas over there.

Pipet i rubriken avser egentligen ett annat ord på tre bokstäver varav det första är k och det sista t.

Denna bild sågs i Sveriges största dagstidning idag. Vi vill ju liksom vara med i de stora sammanhangen också. Bilden är från en elitseriematch i innebandy varav ett av lagen valde att åka komfortabelt, miljövänligt, bekvämt och med en kanonbra chaufför bakom ratten. Det andra laget åker med något "vilket-som-helst-bolag" från västkusten.

Igångkickat

Dags att kicka igång ”bizznizzen” för 2010. Lite segt efter helgerna, men väldans kul också.

Vi börjar med att idag, och som vanligt med Bring CityMails medverkan, skicka ut SällskapsResors nya katalog. Den är innehållsrik kan jag säga.

Vi har även ändrat "Sällsis" grafiska profil och lagt upp en helt ny webbsida för denna vår resebyrå.

Sugen på skidresa? Vi har några platser kvar på resan till Österrike vecka 9. Häng med vet jag, det är en skidkul resa.

Tjolahopp 2010, here we come!

Korrigering löfteslista

Punkt nr 1 utgår med omedelbar verkan och ersättes av nr 11. (vad var det jag sa!)

Löften

Jaha, nytt år och traditionsenligt nya löften. Tillbringade natten med att rannsaka mig själv och kom fram till en 10-lista över lämpliga löften. Här är den, visserligen numrerad men ändå utan inbördes ordning.

1 sluta äta godis
2 bli en ännu bättre make
3 hålla minst samma pappastandard som förra året
4 öka omsättningen för StockholmsBuss med minst 20 %
5 öka omsättningen för SällskapsResor med minst 30 %
6 ha fler seglingsdagar än förra året
7 inte segla på grund jättehårt
8 lämna Svea Rike minst två gånger
9 träna stenhårt även detta år
10 väga mindre än tresiffrigt kl 23:59 den 31/12 2010

Eftersom punkt 1 kommer att brytas typ dag 2, så tog jag redan från början med en reservpunkt, nr 11.

11 isolera golvet i stugan på landet. Ska jag vara helt ärligt så kvarstår den punkten ända från 2008. Du vet hur det är, man hinner ju inte allt.

Ungefär så. Nu kan vi dra igång 2010.

Minoritet

Har börjat inse att jag är en minoritet på Facebook. I en sammanställning läste jag att män i åldern 45+ är en obetydlig skara i sammanhanget. Lägger man till ett årtionde så är vi ännu färre. Gäller såklart även kvinnor i denna ålder.

Så då gäller det att marknadsföra sig och sin årskull. Jag började i natt att ”tagga” lite diskret i vårt köpcentrum. Det kändes ungdomligt.

Gott Nytt År på dig, och tack för att du läser min blogg. Jag kanske återkommer nästa år.

Jag har blivit portad

Händer inte ofta. Någon gång i ungdomen blev jag portad på en krog. Kanske då en aaaning för rund under fötterna. I går söndag blev jag portad från gymet. Spik nykter.

Hustrun och jag tänkte som vanligt köra ett tidigt söndagspass. Satte väckarklockan på 0630 för att hänga på låset kl 08. När vi kom fram upptäckte jag att jag glömt plånboken hemma. I den låg mitt medlemsbevis tillika ”inträdesbevis” till denna heliga gymlokal.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen, ”-inget kort, inget inträde”. Hustrun trädde då in i handlingen och visade sitt giltiga kort och sa att hon gick i god för att jag hade mitt kort i plånboken som låg hemma i hallen.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen. ”-vill du träna måste du betala 100 kr och så får du tillbaka 75 när du visar giltigt kort”.

”-men snälla rara lilla flicka”, sa jag lite överlägset, för nu började jag ilskna till. ”-som jag sa så har jag glömt plånboken och således även kontanter”.

”-nepp, sa bitchen i receptionen igen. ”-inget kort, inga pengar, inget inträde”. Så vi var tvungna att vända om och åka hem igen.

Nu tycker jag nog det hör till saken att hon sett oss flera gånger i gymet, med giltiga kort. Dessutom ska man veta att vi tränar i lokaler tillhörande Stockholms Universitet och föreningen Stockholms Studenters IF. Jag kan lugnt säga att vi inte på något sätt tillhör något slags genomsnitt av de människor som tränar på gymet. Vi sticker liksom ut, och denna lilla receptionstös har sett oss ett flertal gånger.

Inte en människa var, eller ens brukar vara i hallen denna tid på söndagsmorgnar. Utom vi. Dessutom är nog sannolikheten att en, i hennes ögon, gammal farbror tillsammans med sin fru försöker lura till sig en timmes träning tämligen låg. Väldigt låg, om du frågar mig.

Det positiva med denna händelse är att det känns tryggt att Stockholms Universitet fortsätter utbildningen av riktigt gammaldags paragrafryttare som behövs för att detta land ska fungera så smidigt som möjligt.

För hur skulle det se ut om en farbror skulle få träna en timme i en lokal, utan andra besökare, utan att visa att han betalat för det? Särskilt som det från farbrorns konto har betalats sammanlagt tre årskort och två personliga tränare just till denna förening.

Nänä, regler är regler och ska på intet vis kunna kringgås. Tänk om alla skulle glömma sina plånböcker hemma, vilket kaos det skulle bli i receptionen. Sånt måste till varje pris undvikas, gränser måste sättas.

Fast det måste också sägas, det har hänt förr att plånboken legat kvar på hallbordet. Då har det suttit andra tjejer i receptionen och då har de bara gett mig ett vackert leende och sagt välkommen att träna ändå.

Sens moral: Man kan om man vill.

Göran goes Facebook

Jaha, så har man gått och blivit modern också. Fick ett färdigfixat Facebook-kto i julklapp av min son Marcus. Han tyckte det var dags för mig att bli en modern nätverkare.

Har visserligen praoat som en modern nätverkare ”in real life” i BNI för snart ett år sedan. Gick väl sådär, inte riktigt min kopp the. Eller snarare, själva BNI-grejen är väl bra men kändes fel. Skulle säkert funka även för mig, men mina etiska och moraliska principer sa stopp. Hela grejen är sjukt amerikaniserad med allt vad det innebär av tramsigheter.

Men annars mår jag bra även efter julafton om du undrar. Det blir ett styvt jobb att träna ner mig några kilon igen.

Prestigeuppdrag

Äntligen är jag tillåten att offentliggöra årets prestigeuppdrag. Efter en tämligen utdragen process har Tomten slutligen valt StockholmsBuss som officiell s.k. Tomtetransportör.

Som du vet är julafton Tomtens absolut jobbigaste arbetsdag. Vad som inte riktigt framkommit i media är att han bara gör det ”glassiga” jobbet att köra sin släde. I bakgrunden sliter hundratals Nissar som gör själva skitjobbet.

Pga förra årets incident för Tomten och hans sällskap, så införs i år är att alla dessa Nissar av säkerhetsskäl ska medfölja i följebussar och det är detta upphandlingen handlat om. Som enda bussbolag har vi fått ta del av det hemska bildbevis från förra årets incident, som ligger till grund för årets upphandling.
Det var Nissefacket som krävde fullgoda transporter för dessa hårt arbetande Nissar. Nissefacket accepterade inte längre att deras medlemmar tvingas resa i kalla, dragiga och undermåliga slädar i hård trafikmiljö. Trötta, överbetalda och inte särskilt uppmärksamma piloter i det s.k. allmänna miljöförstörande flyget är mer regel än undantag.

Kravet Tomten och hans organisation ställde på bussbolaget var därför följande:
-bussarna ska vara extremt tilltalande både nationellt som internationellt i sin grafiska utformning. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en stresstålig och kompetent trafikledare som på bästa sätt ska sköta logistiken kring uppdraget. Full pott för oss.
-bussbolaget ska även ha utrustning för att bjuda alla Nissar på kaffe under färden. Full pott för oss.
-bussarna ska ha säkerhetsbälten till samtliga Nissar. Full pott för oss.
-bussarna ska ha gott om utrymme för alla extra julklappar. Full pott för oss.
-bussbolaget ska göra allt som går för att vara försiktiga mot miljön. Full pott för oss.
-förarna ska vara väl hemmastadda bland världens alla vägnät. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en företagsledning som har en och annan tomte på loftet. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha medarbetare som är vänliga, snälla och lojala både mot sin arbetsgivare och dess kunder. Full pott med extrapoäng för oss.

Inget annat bussbolag än StockholmsBuss kunde uppfylla samtliga krav. Därför fick vi uppdraget.

I uppdraget ingår även att SällskapsResor ska arrangera en spännande och avkopplande upplevelseresa för Tomten, Tomtemor och alla Nissarna när de gjort klar sina uppdrag över julen. Det blir en utmanande uppgift för Sofia och Kenth på SällskapsResor, men de kommer att klara uppgiften galant. Har de ökat resandeantalet på ”Sällsis” med 35 % under året så fixar de lätt hela Tomtesläkten utan problem.

God Jul föresten, önskar din alltid lika ödmjuke tjänare Göran. Kanske våra bussar kommer på besök till dig på julafton. Om inte har du nog inte varit tillräckligt snäll i år.

Korrekt spaning

Ännu en gång har en av mina ovetenskapliga vardagliga undersökningar fått bekräftelse. Du har väl inte glömt det där jag skrev om kvinnor och SUV:ar?

I DN står att läsa att kvinnliga journalister valt en SUV som årets familjebil. Vad var det jag sa? Tjejer tycks ha en förkärlek för bilar de inte kan hantera. Och så snackar tjejer om killar och kallar deras häftiga bilar för k..- förlängare.

Vad är det här då? Inget annat än bröstförstorare. Jag vidhåller, förbjud kvinnliga blondiner att köra SUV:ar. I alla fall i tättbebyggt område.

Fredagsmys

Dags för rubriken. Men från idag blir fredagsmyset lite torftigare än tidigare. Mitt favvisprogram Idol är slut och därmed påbörjas mitt interna familjelöfte att inte äta en påse smågodis därtill. Bra för kroppen men trist för välbefinnandet.

Känns som sagt lite trist men på måndag känns allt ljust och positivt igen. På något sätt påbörjas då båtsäsongen eftersom vintersolståndet då inträffar, dvs ljuset tar makten över mörkret. Då blir det nedförsbacke igen.

Hit och dit och här och var

Ena dagen kör vi sightseeing i Stockholm, en annan dag i Bryssel och idag i Hamburg. Alltid välordnat, förutom att trafikledaren på den här terminalen inte riktigt kunde stava. Det kan dom i alla fall på Cityterminalen i Stockholm.

Just den här resan har vi ordnat för en gymnasieklass som varit på studiebesök på EU i Strasbourg och nu är på väg hemåt.

Lättat hjärta

Så har även vi rannsakat våra hjärtan och bidragit till att åtminstone två människor får en julklapp som de annars inte skulle fått. Och en trevlig upplevelse på köpet.

Röda Korset anordnar nämligen en alternativ julafton för ensamma människor som söker gemenskap.

Vi har därför till denna afton skänkt två platser på en av SällskapsResors resor att utlottas på sätt som RK finner lämpligt.

Ibland känns det extra skönt att vara vänlig. Det trodde du bergis inte om mig.

Ögon i kors

Mina ögon börjar snart fladdra i alla möjliga och omöjliga vinklar. Nu har vi korrläst SällskapsResors nya katalog kors och tvärs, upp och ner och både bakifrån och framifrån.

Katalogen skickas nu till tryckaren vilken minut som helst via cyber-du-vet-vad, och jag ger mig f-n på att det första vi ser när den kommer är en felstavning.

Men bortsett från det är det vår bästa katalog hittills. Hoppas våra kunder tycker det också. Men äras den som äras bör. Det är Sofia som knåpat ihop rubbet, både katalogen och resorna i den. Hon börjar i ärlighetens namn se lite glåmig ut, för hon har slitit till långt in på nätterna för att få den klar i tid.

Flykten från verkligheten

Det här är Rolle, en av våra chaufförer som jobbat hos oss i snart urminnes tider. Problemet med honom, eller snarare styrkan hos honom, är att han är en smula äventyrslysten.

För någon månad sedan tog han en timeout på sådär tre-fyra månader. Den tiden tillbringar han i Thailand som dykinstruktör.

Där bor han som en kung, lever som en kung och mår som en kung. Men jobbar hårt. Klart man blir avundsjuk, man är väl svensk.

När han äventyrat klart så kommer han tillbaka till oss igen. Om han förstås inte går och blir kär i nån tjej från Kiruna och flyttar dit och blir skidinstruktör eller renskötare. Man vet inte säkert med Rolle.

Snurrerunt-trillebult-ingenjör

Kommer du ihåg Olle från Barnen i Bullerbyn? När han och de andra barnen i Bullerbyn varje dag mödosamt tog sig till skolan så bestämde han sig för att bli en Snurrerunt-trillebult-ingenjör för att kunna uppfinna att alla uppförsbackar liksom vände och blev nedförsbackar. Smart tänkt av grabben. Det har jag alltid tyckt.

Just Olle och hans yrkesval kom jag att tänka på härommorgonen då Sofia, Elsa och jag tog vår veckoliga löprunda. På den rundan så finns två riktiga mördarbackar och i mitten av den andra kom jag att tänka på Barnen i Bullerbyn i allmänhet och Olle och hans yrkesval i synnerhet. En smula konstigt kanske, att just Bullerbyn dök upp i tanken när jag just höll på att dö av utmattning.

Han tycks dessvärre ha misslyckats med sin uppfinning för nu borde Olle ha gått i pension för länge sedan och ingen verkar ha fortsatt att utveckla hans idé. Känns tråkigt tycker jag. Särskilt nu då jag skulle behöva en sån uppfinning.

You know me, jag har faktiskt lyckats hitta en hittills okänd bild på prototypen av själva grundkonstruktionen som alltså vänder uppförsbackar till nedförsbackar:

Nä nu jäv...!

Klart man blir förbannad. Du läste väl mitt inlägg häromdagen om de hysteriska idrottslönerna?
En av de som har en både löjligt och onödigt hög lön är Rami Shaaban, målvakt i Hammarby fotboll och någon gång även i landslaget. Hans årslön understiger inte 1 miljon kr.

Så långt har jag egentligen inga problem, om klubben vill ställa sig nära konkursens brant, där de nu befinner sig, och ändå vill betala den lönen så visst, dumt men okey för mig. Självklart finns även sponsorer som är med och betalar Ramis höga lön. Dumt men okey för mig.

Problemet är följande: Rami har varit skadad större delen av säsongen som varit, och idag läste jag följande inte så kloka uttalande från denne Rami:

”- Apelgren (Per, sportsligt ansvarig i styrelsen) frågade mig hur jag känner inför nästa säsong. Jag sa att jag vill stanna. Det pratas mycket om min höga lön, men ingen tänker på att när jag har gått skadad är det Försäkringskassan som betalar, säger målvakten till eurosport.se.”

Det är här som jag känner att blodet rusar iväg i kroppen. Försäkringskassan, dvs du, jag och alla andra skattebetalare, betalar hans löjligt höga lön. Du och jag, och killen verkar tycka det är okey att våra skattepengar går till honom.

Sätt honom på tåget, f´låt en expressbuss ska det såklart vara, till vartsomhelst, fortare än kvickt. En del idrottsmän är sorgligare än andra. Rami har nu loggat in i gänget som sorglig idrottsman och människa.

Kanonerbjudande

Jo, rubriken är helt sann. Efter mitt inlägg igår fick jag ett mail från en ytterst hög tjänsteman på Bofors som gav mig ett rejält kanonerbjudande. Läs själv ett utdrag av mailet:

Jag tolkar det senaste inlägget i Din blogg som att Du behöver ett par rejäla Bofors-kanoner! Nu har Du tur! Om Du hänger på det kontrakt vi har med två kunder just nu så kan Du få ett par Archer-kanoner till ett riktigt bra pris.

Archer-kanonen är state of the art, helt outstanding, och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter. Varför inte slå till med en beställning nu i juletider!?

Oj, vilket erbjudande. Archern är dessutom mobil, den sitter på en lastbilsliknande sak, så tar de ett par Setra i inbyte så är ju saken nästan klar. Självklart fick jag även mig tillsänt en färgglad broschyr.

Kanonen ser helt grym ut, helt i min smak, ”state of the art, helt outstanding och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter”.

Låter som om han talar om de Setrabussar vi har i vår vagnpark. (okey, erkänner, det där var lite smicker åt Vetlandahållet, det är ju ändå jul snart)

Utgångshastigheten ur eldröret är helt okey, men tyvärr saknar röret möjlighet att skicka iväg twistade projektiler. Dessutom skulle jag nog hamna i någon form av konflikt med min tennismotståndare om jag körde in farkosten på tennisbanan. Jag vill ju inte såra någon. Vare sig på ena eller andra sättet.

Så tack snälla Mats Karlsson för ditt omtänksamma erbjudande, men jag tror jag löser mitt problem på egen hand. I går kväll t.ex, spelade jag en singelmatch och jag gjorde, kors i taket, inte ett enda dubbelfel.