Elefantspelare

Jag förstår mig inte på fotbollsklubbar. Varför köper de dessa stjärnspelare som nu spelar VM? Varje köp föregås av en noggrann läkarundersökning så de är säkra på att objektet är friskt. Ungefär som när man köper hästar.

Vad jag inte förstår är hur dessa spelarobjekt blir undersökta. De har ju osedvanligt dåliga benstommar. Allihop. Men godkända blir de minsann.

De kan ju inte ens springa mer än två, tre steg innan de ramlar omkull. Lite längre borde de väl kunna orka för de miljoner de tjänar.

De borde träna mer på benstyrka och balans och inte bara hur man öppnar och stänger plånböcker. En liten touch från en motspelare och de dråsar i backen som värsta elefanthanar. Lika smidigt som såna också för den delen.

Ge mig några millar per år och en snygg klubbtröja, jag kan numera springa flera kilometer utan att ramla.

Jag räcker inte till

Jag räcker rätt högt, om jag sträcker mig når jag innertaket utan att hoppa. Ungefär 90 % av Sveriges befolkning fixar inte det, så jag känner mig lite unik där faktiskt.

Men jag räcker ändå inte till. Det känns jobbigt.

Man degar ner sig

Så lätt det är att förfalla. Nu har gymmet sommarstängt, eller snarare, de öppnar inte förrän kl 14 på dagarna. Jag vill träna på morgonen.

Tror du att jag tränar hemma istället? Nix, inte ens promenader blir det. Men nu blir det skärpning, det här går inte. Lite jävlar anamma och en stor portion självdisciplin ska råda bot på detta. Man vill ju inte går ner sig i chipsträsket.

Midsommarhelgen var för övrigt helt underbar. Massor med god mat, sol och värme. Men utan båtliv. Segelbåten blev kapad av dotter med kompisgäng som drog iväg på långseglats. Hon har ännu inte återkommit till arbetsplatsen.

Men vet du vad det värsta är? Jag läste att fler och fler människor i detta vårt land börjar prata Göteborgska trots att de inte bor där. Göteborgskan brer ut sig som en virussjukdom. Det lär nu finnas fler människor som pratar den dialekten än det finns Göteborgare.

Det här är allvarligt, våra språkforskare måste ta tag i det här och förhindra ytterligare spridning. Snarast.

Prins Daniel har nu fått sitt officiella namn, Prins Daniel Westling Bernadotte. I teorin skulle jag kunna heta Prins Göran Demnert Bjersander. Jag är också gift mig med en vacker prinsessa med ursprungsnamn ganska likt Dannes sistanamn.

Kort paus

Ibland behövs en paus. Ibland tager man sig friheter. Men jag poängterar, det var bara en kortare paus på några timmar. Och lite till kanske. I stort sett bara en förlängd lunch.

Nu rodnar vi snart

Idag är en extra trevlig måndag. Citatet här nedanför, skrivet av Tidningen Bussbranschen, beskriver en av våra bussresor med SällskapsResor under helgen och det jag citerar är själva slutklämmen av resebeskrivningen. Den första delen är rosor till själva SällskapsResor, den delen tar jag inte upp här, någon måtta för det ju ändå vara.
.............................................................................................
Lite orättvist kanske – men det är lätt att bussförarna kommer lite i skymundan. Men visst är en ”bra” bussförare en tillgång som ytterligare förhöjer en resas värde. Denne Johnny var en sådan bussförare, som med humor (och pondus) fick resenärerna att som lydiga skolelever (?) sätta på sig bältena – och i övrigt berätta om säkerhetsföreskrifter.

Som dessutom körde lika bra som Mats Karlsson i Karlskoga.
Och bättre betyg kan man f-n i mig inte få…
Så trevligt kan man fördriva en söndag…
.............................................................................................

I övrigt inga kommentarer

Det kom ett mail:

Jag bara måste få framföra tusen tack till Stockholmsbuss och chaufförerna som körde våra internationella konferensdeltagare en jättefin rundtur genom hela stan ut på Djurgården till bryggan där vi mötte upp Waxholm III! Vi fick se det mesta av stan, bra glimtar av allt och våra gäster var så nöjda med denna tur, den gav en sådan perfekt inramning till båtturen, som gick ute i skärgården och sist, men inte minst, framför slottet! Det var inget lätt uppdrag att köra i stan denna lördagkväll men chaufförerna gjorde ett strålande arbete!


TACK!

Royalist, javisst

Lova att inte skratta nu. Lova det?! Promise!?

Jag hängde framför TV:n från kl 13 på lördagen ända till pappa Olle hade talat på middagen. Vi snackar tio timmar oavbrutet bröllopstittande. Det enda program jag såg var bröllopet. Inte en sekund kollade jag fotboll. Inte ens damtennisen på Eurosport fick mig att zappa bort från bröllopet.

Du skulle ju inte skratta, du lovade ju det!

Jag tyckte det var en fantastisk tillställning. Vi ska inte ha president. Vi ska ha vårt statsskick kvar, vi ska ha kungahuset kvar. Punkt slut.

Tänk vilken reklam Sverige och Stockholm fick av detta. Stockholm och Sverige behövde det. I tidningen stod att de här bilderna över Stockholm var värda över 1 miljard i reklamsammanhang.

Apropå pengar, det pratades mycket om att kungaparet ville spara pengar och tänka på miljön, det var därför de använde sig av Volvos miljöbilar och SL:s etanolbussar istället för fina turistbussar.

Men hur kan man i det sammanhanget försvara 18 JAS-plan i formation på 400 meters höjd? Från initierade källor så kostar det minst ett par hundratusen bara för att starta ett JAS-plan. Multiplicera sedan med 18. Lägg sedan till bränslekostnaden för de 18 planen och allt skit som de sprutade ut över staden. Plussa på med alla militärskepp som låg i strömmen med kraftaggregaten i full gång. Icke vare sig billigt eller miljömedvetet. Miljöbröllop. Nja, det gick väl sådär.

Men strunt samma, det var så fint, det var så romantiskt. Jag är i grunden en romantiker nämligen. Egentligen. Det var så vackert i kyrkan, kärleken strålade åt alla håll, ända ut i vardagsrummen.

Real men don´t cry. Så är det ju, men jag blev under ceremonin allt lite irriterad över att vi inte hade hunnit dammsuga soffan ordentligt, för precis som det vackra paret skulle uttala sina löften så for det upp ett dammoln som gjorde att mina ögon blev lite irriterade faktiskt. Typiskt min otur.

Leve Sverige och kungahuset, hurra, hurra, hurra , hurraaaaaaaaa!

Glädjande besked

Har just nåtts av informationen att jag inte behöver köpa nya iPhone 4. Det kommer snart en uppdatering så min iPhone blir nästan lika bra som den nya. Förutom lite småkrafs. Och tänk så många pengar jag spar.

Ny iPhone

Nya iPhone 4 finns snart i en butik nära mig. Men näe, inte ska väl jag...?! Eller?! Näe, men kanske. Näe Göran, det är rätt onödigt. Är det verkligen det? Jo, det är det. Eller?

Döden i skärgården

Larmet kom redan kl 0620. Kommissarie Georg Dement kastade sig iväg. Körde lite fortare än lagligt till en plats i Stockholms södra skärgård. Två dödsfall kräver alltid högsta fart.

När Dement kom fram till platsen insåg han omedelbart att det handlade om en avrättning. Två livlösa kroppar inom ett avstånd av 1,5 meter. Med endast en glasskiva mellan de nu kalla kropparna.

Det var glasskivan som omedelbart väckte Dements intresse. Varför var den där? Vad var sambandet mellan glasskivan och offren? Varför en glasskiva? Var glasskivan mordvapnet?

Morden förde genast tankarna till terrorism. Han ringde därför omedelbart in nationella insatsstyrkan.

Medan han inväntade dem måste han tänka. Dement gjorde som han brukade när han måste göra det. Han rodde ut till sin segelbåt, bordade den och bara satt och tänkte. Han tänkte på ingenting. Han behövde rensa hjärnan på skräp.

Plötsligt ringer telefonen. En upphetsad kvinnlig röst talar, nästan skriker, i falsett. Hon vill anmäla ett brott. En försvunnen buss. Dement kände hur blodet frös till is i ådrorna. Han suckade tungt. Det gamla vanliga tänkte han. Jag har varit med för länge. Samma sak ännu en gång.

Han slog ett välbekant nummer på telefonen. Sa några ord. Det räckte den här gången för att lösa situationen. Den försvunna bussen var inte försvunnen. Den upphetsade kvinnan hade bara tittat åt fel håll.

När Dements hjärna var tom rodde han tillbaka till stranden och gick sakta upp till brottsplatsen igen. Han gjorde sig ingen brådska. Han strosade drömmande genom det daggvåta gräset, tittade ut på den härliga solblänkande fjärden och tänkte att snart, snart kommer jag att kunna se det här varje dag.

Han kom tillbaka till brottsplatsen. Ett möjligt vittne hade anlänt.

Hon bjöd honom på kaffe och frågade om även en middag skulle tilltala honom. Att hon som dryck lockade med en flaska Tendral 2007, från Prioratdistriktet i Spanien fick honom att mjukna. Han kunde inte motstå.

Han kände att hjärtat började slå fortare när han tittade i kvinnans ögon. Hon mötte hans blick, drömmande, nyfiken, bejakande, som om hon ville säga något.

Slut kapitel 1.
……………………
Författarens ursäkt.

Ursäkta att inlägget inte blev som ett vanligt blogginlägg. Jag har bara beskrivit en helt vanlig lördag, men på ett lite annorlunda sätt.

Alla eventuella likheter med verkligheten kan vara rena tillfälligheter. Eller inte. Det två liken var dock två stackars fåglar med synfel. Annars skulle de inte i full fart flugit in i vårt vindskydd av glas.

Men resten då? Tja, som du vet, sanningen finns bara i betraktarens ögon. Fiktion eller verklighet? Du bestämmer.

Föryngring på SällskapsResor

Vi måste hitta nya målgrupper. Vi måste nå den yngre generationen, de som twittrar, fejsbookar och som tänker lite annorlunda.

”Think outside the box” är vårt nya ledord. Därför har idag Valter Demnert börjat jobba hos oss. Hans huvudsakliga uppdrag är att kartlägga resebehoven på dagis- resp förskolenivå. Hans område kommer vartefter att utvidgas till högstadie- gymnasie resp universitetsnivå.

Han lovade en rapport redan i eftermiddag, men han har redan föreslagit resor till både Kolmården och Eskilstuna Zoo. Rätt resmål för rätt målgrupp. Han har ”tänket” redan klart för sig. Smart kille.

För att hitta inspiration började han med att gå in på Bolibompas websida för att cruisa runt lite bland spelen där. Bara för att få inspiration såklart. Jag ser med spänning fram mot framtiden.

Aj

På följande ställen har jag svår träningsvärk:
-övre delen av ryggen, mellan skulderbladen
-axlarnas framsida, in mot mitten av bröstkorgen
-överarmarnas ovansida. Och undersida.
-underarmarnas ovansida.
-magen
-båda sidor av höften
-lårens baksida. Och framsida.
-rumpan

Så det positiva, jag är helt smärtfri på underarmarnas undersida.

I morgon bitti är det dags för ny hårdkörning. Det ska bli kul.

Nedslag i verkligheten

Vi har ”Wallraffat” lite. En av våra medarbetare deltog häromdagen i en utflykt till Eskilstuna Zoo med sin lokala hyresgästförening.

Föreningen hade beställt buss hos ett mindre bussbolag i Stockholm. Även vi hade fått prisförfrågan men uppenbarligen var det lägsta pris som gällde för denna förening. Mot det har jag naturligtvis inget att invända. Men resten är en sorglig historia.

Bussbolaget de valde kom framkörandes med en lång blå buss av årsmodell 1993 (!) som saknade aircondition och var i ett skick som kan förväntas på en sjutton år gammal buss som i huvudsak rullat som s.k. linjebuss. Vid bokningen av bussen framkom ingenting om att priset skulle motsvara en dylik buss.

När bussen kom till hämtplatsen så var chauffören klädd i blå skjorta, kortbyxor, feltvättade f.d vita tennissockor som skimrade vackert blåa samt på huvudet en käck keps med fräcka solglasögon ovanpå skärmen. Det såg ut som han själv skulle på en badutflykt med familjen.

Han tyckte nog inte det var så noga med tiden heller, för avresan var beställd till kl 0800 och han anlände till upphämtningsplatsen kl 0805.

Det första han gör när han ska manövrera bussen på rätt plats är att backa in i en stolpe så ena backspegelglaset förvandlades till vacker och skimrande mosaik . Nästa manöver är han bara millimetrar från att rasera en mur.

Eftersom han dessutom inte verkade ha minsta susning om var Eskilstuna låg i förhållande till avreseplatsen så kör han en omväg runt hela Stockholm vilket tar exakt 22 minuter längre tid än närmsta vägen. Under den tiden höll han också på att preja två andra trafikanter in i skyddsräcken varvid han fick många och långa ilskna ”tutningar” som hälsning. Men det brydde sig icke denna chaufför sig om, han körde glatt vidare mot nya spännande händelser.

Strax före Eskilstuna viker han plötsligt söderut på väg 55. Då får vår ”wallraffande” medarbetare nog och kliver fram till chauffören och ber honom vända eftersom de nu var på väg till gudvetvart.

Så sker och väl inne i Eskilstuna så svänger han lika plötsligt som förvånande till vänster när en jättestor skylt ESKILSTUNA ZOO visar att han ska till höger. Efter några extravarv i några rondeller där hans långa buss sprätte iväg fler än två gatstenar så kom de till slut rätt.

Alla kan göra fel, fel saker inträffar vid fel tidpunkter, alla kan göra misstag osv osv. Men här blev det för många misstag på en och samma gång. Resultatet blev att bussbolaget förlorade en kund plus att i vart fall 40-talet vuxna människor inte kommer att tala särskilt väl om detta bussbolag med en lång blå buss i vagnparken.

Big mistake

Hur i all världen kunde jag, efter 15 månaders regelbunden träning på gym, någonsin kunnat tro att jag ens var hyggligt bra tränad och i hyggligt bra form? Hur i all världen kunde jag inbilla mig det?

Har nyss hemkommit från en timmes ren tortyr med min tränare Tommy. Jag fattar inte hur han kunde hitta de muskler som uppenbarligen inte fått sig en duvning under senaste året.

Han körde slut på mig totalt. Redan efter 35 minuter insåg jag att döden var ett rätt trevligt alternativ just då.

Men jag kämpade på i ytterligare 30 minuter och nu när jag är nyduschad och åter på arbetsplatsen med en kopp nybryggt kaffe framför mig, så känner jag mig så oerhört nöjd med mig själv.

Trots smärtan så ger bra träning med en bra tränare så fantastiskt mycket mer än bara starkare muskler.

Fredagssmet, inget mys

Idag är det fredag. Idag blir det inte mycket gjort. Idag ägnas större delen av eftermiddagen åt besök hos både SG och KP, så i afton lär jag vara en smula mör. Inte lär det bli bättre på måndag, för då har jag ett pass med PT.

Förutom detta måste också en stor dag i morgon förberedas. En till mig synnerligen närstående och vacker kvinna fyller jämnt. Sånt måste ju firas, eller hur?! Så då är det väl klart att vi gör det.

Fan vad tiden går fort, nästa år är det min tur att ändra förstasiffran i ålderstalet. Och det blir inte till en femma. Jag har åldersnoja så det börjar redan nu kännas lite tungt. Fett tungt faktiskt.

Men det sägs ju att människor även i den åldern har rätt kul. Hoppas det är sant.

Jag, en missbrukare

Hej, jag heter Göran och är sjukvårdsmissbrukare.

Jag vill nu ta mig ur detta missbruk genom att gå med i VSIVVKL, som betyder Vi Som Inte Vill Vara Krassliga Längre.

Jag går nu regelbundet till min SG, KP, L:are respektive PT. De förkortningarna betyder Sjukgymnast, Kiropraktor, Läkare samt Personlig Tränare.

Jag har snart inte tid att arbeta längre. Alla ger mig små uppgifter som ska genomföras.

Tabletter ska inmundigas varje morgon för att sänka blodtrycket, några andra tabletter gör nånting bra åt matsmältningen.

En annan uppgift är att varje morgon sju dagar i veckan genomföra 60 tåhävningar i trappa. Samma procedur ska upprepas på kvällen. Om jag gör detta under tre månader så är det 95 % chans att min HÖGRA hälsena blir helt bra.

Två gånger i veckan genomför jag dessutom en trettiominutersträning med min VÄNSTRA hälsena hos SG. Hon ger mig elstötar i vaden samtidigt som jag gör tåhävningar. Jobbiga grejer.

KP har fullt sjå att få bort smärtan i ryggen och L:aren gör grundanalysen. Slutligen PT som kör livet av mig samtidigt som han säger att jag därmed kommer att leva längre. Moment 22 alltså.

Oj, höll nästan på att glömma ett annat missbruk, jag dricker alldeles för mycket kaffe på dagarna.

Men annars mår jag kanonbra. Känns jätteskönt att jag nu har kommit ut och erkänt mitt missbruk. Nu finns det bara en väg och den är uppåt. Och du själv då, vilken väg är du inne på?

Jag ställer mig i kön

Även jag ställer mig i kön tillsammans med alla de som fördömer Israels agerande.

Utgående konstart

Imorse såg jag en klart utdöende konstart, liftandet. Det var länge sedan jag såg en liftare, men idag dök en sådan upp. Han stog utefter E4 och ville norrut. Hoppas han fick lift.

Den enda gången jag själv liftat var i lumpen i Skövde. Jag skulle dejta en lokal skönhet som bodde i Falköping om jag minns rätt. En riktig snygging som bara några månader tidigare blivit utsedd till Miss Västergötland, så visst var det värt besväret att lifta så långt. Tyckte jag i alla fall då.

Jag kan minnas fel, men jag tror jag återkom för sent till regementet och därmed fick jag kompaniförbud som straff, dvs jag fick inte lämna byggnaden under några dagar annat än för matintag på markan. Men förmodligen tyckte jag det var värt det.

Jag fick förstås också delta i själva militärutbildningen under straffet. Utbildningen i att döda. Nämen vad säger jag, jag menar utbildningen i att försvara vårt fosterland. Så var det ju.

Jo du, det var tider det.

Sailors song

Segling?

Vad är detta? Ska det vara så här? Jag är ju ute för att segla!

Endast minuter kvar

Strax går hon i sjön

Hurra för Elsa

Igår fyllde vår Friskvårdsansvarige Elsa hela 3 år. Hon festade loss i någon park med tuggben och annat smaskigt (alkohol-
fritt). Jag var inte bjuden. Jag tror det var för att jag häromdagen skrev att hon inte var värd löneförhöjning.

Men jag funderar ändå skarpt på att höja hennes status och befordra henne till säkerhetsansvarig.

Girigt, dopat och allmänt puckat

Oj oj oj, idag har jag funderat på flera saker. Det här inlägget blir lååååååångt.

Sportgroda
I går hörde jag en radiointervju med Mats Näslund, ledare för Tre Kronor. Han fick frågan vad de pratade om med killarna i laget i första periodpausen. Hans svar fick mig att häpna:

”- vi har pratat mycket om att vårda pucken och att det är jätteviktigt att hålla pucken inom laget så inte motståndarna får tag i pucken och kan påbörja sina anfall.”

Alltså, vi pratar här om killar som ätit hockey, sovit hockey, lärt sig hockey, spelat hockey, skitit hockey, drömt hockey ända sedan de var nyblivna tonåringar.

Ändå har de tydligen inte fattat själva grundpoängen i hockey, att man ska göra allt man kan för att inte motståndarna ska få fatt i pucken. Detta måste alltså en ledare stå och vråla i omklädningsrummet var trettionde minut.

Idag tjänar de här killarna mellan ofattbara 25-100 miljoner kronor per år i sina klubblag i NHL. Hur mycket tjänar du? Och vilken utbildning har du och hur många år satsade du på det?

De här killarna har grundskola och i bästa fall gymnasium och inget mer. Jo jag vet, man behöver inte kunna rabbla Einsteins relativitetsteori för att kunna lira hockey. Frågan är om de ens utantill kan räkna till så höga tal som de tjänar. "-grabbar, vi måste hålla pucken inom laget, det är jätteviktigt". Helt underbart.

Girigt
I går var det säsongsavslutning för KulturRallyt. KR är en liten ideell förening som har som mål att besöka diverse kulturella tillställningar. Deltagandet bygger på individens kulturintresse, och föreningen finansieras enbart med medlemmarnas egna pengar. Inga bidrag från vare sig stat eller kommun.

Denna tämligen exklusiva förening har blott två medlemmar, jag själv och min hustru.

Igår besökte vi Dramaten och beskådade den kritikerrosade föreställningen Den Giriga av Moliere.

En mycket bra föreställning med Johan Rabeus som huvudrollsinnehavare. Han har alltid varit min favvoskådis och han gjorde mig inte besviken i går.

Marie Richardsson var för mig överraskande bra. Visste inte att hon kunde spela så bra teater, på film är hon rätt ”same as last time” i alla sina roller, men här gjorde hon en helt annan figur. Skitbra.

Pausfikat med en chokladbiskvie fick också höga poäng, även om cafét rånade oss på våra pengar.

Färdtjänst

Min åldrige mor är berättigad till Färdtjänst. Häromdagen var hon hos sin tandläkare och beställde för hemresan färdtjänsten till gatunummer 17. Där har tandläkaren haft sin mottagning de senaste 20 åren så mor är tämligen säker på gatunumret, ty mor är ännu icke på något sätt vare sig senil eller glömsk.

När hon kommer ner på gatan så finns ingen bil där. Hon kämpar sig tillbaka en trappa upp och ringer och frågar var den är. Den står utanför nr 30, får hon till svar. Kan ni be honom att köra till nr 17, för det är där jag är. Nix, svarar färdtjänst, bilen är beställd till nr 30 och kan inte hämta på annan adress.

Så mor fick själv gå från nr 17 till nr 30 där bilen stog och väntade.

Vad kallar man sånt? Nu måste mor hålla för öronen samt blunda, för nu ska sonen mycket moget och belevat lämna ett diskret meddelande till de ansvariga på Färdtjänsten så det hörs över hela stan: FUCK YOU FÄRDTJÄNST, DRA ÅT HELVETE, DONT MESS WITH MY MOTHER !!!

Besviken

Flera gånger har jag visat den här bilden på min blogg. Jag tycker den har ett läckert budskap framfört av cykellegenden Armstrong. Nu visar det sig att han med största sannolikhet varit dopad under hela sin storhetsperiod. Vilken jävla gubbjävel. FUCK YOU ARMSTRONG, DIN FUCKING JÄVLA FUSKARE!

Sådär, nu är jag klar, kändes skönt att lätta på trycket. Nu fick både Färdtjänst och Armstrong en tjottablängare, nu ska jag återgå till min normala timida, blygsamma och lågstämda framtoning, för nu är det dags att vända papper på skrivbordet igen.

Flygbusskrig igen

Häftigt. Äntligen tar någon upp kampen med Flygbussarna om trafiken till och från Arlanda. Äntligen tar monopolet slut. Äntligen får Flygbussarna en fajt mot likvärdig motståndare.

Swebus börjar på måndag med direkt konkurrerande trafik, direktbussar Cityterminalen – Arlanda. Och såklart även tvärtom.

Mycket bra tycker jag, särskilt som Flygbussarna alltid haft attityden att sitta på högre hästar än sina kollegor/konkurrenter i annan typ av busstrafik. De är stolta säger de själva. Stöddiga och odrägliga, säger andra.

Nu kanske de blir en smula mer ödmjuka mot omvärlden, för denna gång möter de en motståndare med betydligt större muskler än det bolag som försökte sig på en inbrytning på busstrafiken till och från Skavsta.

Våren är kommen, hopptralalala

Jodå, nu har våren kommit även till Sollentuna. Idag fick bilen nya vårskor. Hon blev jättefin.

Det blev kanske lite sent byte, men där jag bor är en riktig köldhåla, så bäst att vara försiktig, vem vill halka omkring på glashala vägar med sommardäck i början av maj? Inte jag i alla fall.

Men nu är även jag rätt säker på att våren har kommit för att stanna. Då är sjösättning av båten också rätt nära.

Åter i träning

Idag körde jag ett halvhårt pass i gymmet efter en paus på sådär 2 veckor.

En smula märkligt, men det kändes kanonskönt. Men jag är allt lite sur, för jag glömde avsluta passet med ”plankan” och några crunches.

Börjar märka att det blivit lite segare att sätta mig upp i TV-soffan från liggande ställning så jag hade behövt de där sistnämnda övningarna. Men då får jag köra dem på torsdag.

En stor dag idag. F`låt, en JÄTTESTOR dag ska det stå

Jag tänker då inte i första hand att det är Norges nationaldag idag, men eftersom jag har en kompis som är norrman så säger jag ju självklart Heja Norge! Ni är skitbra i hockey, men ändå inte tillräckligt bra.

I tennis har ni ingen världsspelare alls, i fotboll är ni sådär, i skidåkning är ni numera klart sämre än tidigare, olja är ni bra på att ta hand om, ni har en glad speleman som vann nån liten sångtävling förra året och ni har världens snyggaste människor. Tycker det räcker som en sammanfattning av nationen Norge.

Nej, den stora dagen idag är helt enkelt att det just idag är exakt 21 år sedan StockholmsBuss utförde sitt första uppdrag. Ett dagis som skulle till Eskilstuna djurpark.

Hurra för StockholmsBuss, Hip hip Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaaa!

Fånig reklam

Nu skulle man kunna tro att det här inlägget hänger ihop med mitt förra, men icke. Eventuellt samband är en ren slump och ingenting annat.

Har du tänkt på alla de nya apoteksföretag som uppstått efter utförsäljningen av läkemedelshanteringen?

Det finns numera Apoteksgruppen, Apotek Hjärtat, Apotek Vänligt, Apotek Ännu Vänligare, Apotek Supervänligt, Apotek Doc Martin och säkert en handfull fler. Jag inväntar nu det lite mer rebelliska Apotek Helvetet, men det kanske aldrig etableras.

Det som känns störande är deras reklam. ”Det personliga apoteket”. Vilket j-a trams. Vartenda apotek ser precis ut som förut, samma uttråkade personal, samma läkemedel i alla butiker, exakta samma priser på de vanligaste produkterna, samma trista läkarrockar osv osv. Det enda som skiljer är neonskylten utanför entrén.

Sloganen ”Välkommen till det personliga apoteket” är ju rena hånet mot vanliga normalbegåvade människor.

F´låt, det är måndag idag, känner mig inte särskilt laddad, mest grinig faktiskt. Beror nog på att jag sovit dåligt för att ryggen värkt som bara attan.

Tänk om jag blivit hypokondriker pga statens oförmåga att behålla viktig läkemedelshantering i stället för att sälja ut verksamheten till lallare och skojare.

Vilket apotek ska jag då välja? Snart nog så dyker det nog upp ett specialapotek för oss också, Apoteket Hyponkri. Det kommer däremot att bli en lysande affärsidé, försäljning av sockerpiller förklätt till dundermediciner. Precis vad jag behöver idag.

Blodvite

Den här lediga torsdagen började allt lite tokigt. När jag skulle
dela min frukostfralla slant kniven.

Nu är det helt omöjligt att klippa gräset. Måste nog ligga i soffan
med armen i högläge resten av dagen. Vilken himla otur jag har jämt.

Tryggad ålderdom

Då är saken klar. Min och hustruns ålderdom är nu tryggad rent ekonomiskt.

Det vill säga om våra barn har det minsta av moraliskt tänkande. Och det har de ju, de har ju blivit korrekt uppfostrade. Ansvarsfulla och godhjärtade.

Så här ligger det till:
Idag fick jag veta att det kostar 1 miljon kronor att föda upp ett barn från födseln fram till 18-årsdagen. Eftersom hustrun och jag har avlat fram två välartade barn så har vi alltså lagt ut 2 miljoner kronor för deras uppväxt. De miljonerna vill jag ha tillbaka.

Låt oss säga att hustrun och jag lever tills vi fyllt 85 år. Om våra barn återbetalar sin skuld under 18 år så ska de börja när vi fyller 67 år. Det blir ju helt perfekt, lite pension plus återbetalningen 4.630 kr x 2 = 9.260 kr per månad. Skattefritt såklart, vi snackar ju återbetalning av ett lån.

Men vi är ju inga girigbukar hustrun och jag, så det är okey att få återbetalningen helt räntefri. Kanonaffär för barnen, det är de värda. Om vi dessutom trillar av pinn lite tidigare än vid 85 års ålder, ja då gör de ju en ännu bättre affär.

Det är lätt att vara efterklok, men rent ekonomiskt skulle vi nog ha satsat på ett tredje barn.