Förstår att du är orolig för mig, har ju inte skrivit något på flera dagar. Till och med min egen mor undrar var jag håller hus.
Jag gör här en sammanställning i punktform vad som hänt och inte hänt sen sist, samt mitt program för de närmsta dagarna.
• Avslutat semestern och börjat jobba. Mindre kul.
• Har inte målat fönstren på stugan på landet.
• Har inte isolerat golvet i stugan på landet.
• Har inte skrapat och målat fasaden på stugan på landet.
• Har läst boken Paganinikontraktet av Keppler. Rätt bra, mycket action.
• Har läst boken I grunden utan skuld av Viveca Sten. Nja.
• Spelat premiärmatch i tennisligan. Vann enkelt. Skitkul.
• Hittade min borttappade serv lagom till ovanstående. Den hade gömt sig längst ner i tennisväskan.
• Har lagat min krånglande segelbåtsmotor. Den sög luft vid en filteranslutning.
• Köpt nya träningskläder och nya dojor till reapris inför höstens och vinterns hårdträning.
• Premiärtränade på gymet igår efter sommaruppehållet.
• Simmade 500 meter i morse
• Ska lira dubbeltennis ikväll
• Gym på fredag
• Gym på söndag.
• Hälsa på mor på söndag. Om vi hinner, ska på teater med KulturRallyt.
• Tokmycket att göra på jobbet. Rätt kul.
• Känner att det är dags för semester snart. Börjar bli sliten, har redan besökt min kiropraktor två gånger för min krånglande rygg.
Sådärja, nu borde du vara tillräckligt uppdaterad.
onsdag, augusti 18, 2010
fredag, augusti 13, 2010
Rubbad
Nu blir det obehagligt. Nu rubbas balansen. Hustrun har bytt jobb och fått ett nytt tjänstevapen. En iPhone 4. Jag har ju bara 3:an. Fan också.
Men jag är självklart inte bitter, nejdå, det finns så många andra saker i livet som är viktigare.
Men jag är självklart inte bitter, nejdå, det finns så många andra saker i livet som är viktigare.
torsdag, augusti 12, 2010
Life Of Bellman
Besökte ytterligare ett kulturevenemang i går tillsammans med övrig medlem i KulturRallyt. Vi beskådade rockmusikalen Life Of Bellman i Ulriksdals slottspark. Musikalen är en slags modern tolkning av Bellmans liv.
Men absolut bäst, som jag inte filmade, var när Jan Åström med sin kraftiga stämma körde visa nr 81 ur Fredmans Epistel. Den går så här:
Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster.
När han sjöng den fick jag gåshud. Åströms häftiga röst tillsammans med ett glittrande elgitarrskomp med ibland distade höga toner. Whao, det var grejer det.
Helt i klass med hans nästan berömda framförande för några år sedan på restaurang Börsen när han sjöng en rockversion av O helga natt. Samma sak där, hans mäktiga stämma med ett helt fantastiskt arrangemang med en distad elgitarr och ett försiktigt trumkomp. Det var magiskt den gången, då ville jublet och applåderna aldrig ta slut. Då stod folk upp och bara applåderade och jublade hur länge som helst. Jag var där. Magiskt som sagt.
Här ser du ett exempel ur Life Of Bellman även om denna blygsamma film inte på något sätt förmedlar ett liveframträdandes maffiga ljudbild.
Men absolut bäst, som jag inte filmade, var när Jan Åström med sin kraftiga stämma körde visa nr 81 ur Fredmans Epistel. Den går så här:
Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster.
När han sjöng den fick jag gåshud. Åströms häftiga röst tillsammans med ett glittrande elgitarrskomp med ibland distade höga toner. Whao, det var grejer det.
Helt i klass med hans nästan berömda framförande för några år sedan på restaurang Börsen när han sjöng en rockversion av O helga natt. Samma sak där, hans mäktiga stämma med ett helt fantastiskt arrangemang med en distad elgitarr och ett försiktigt trumkomp. Det var magiskt den gången, då ville jublet och applåderna aldrig ta slut. Då stod folk upp och bara applåderade och jublade hur länge som helst. Jag var där. Magiskt som sagt.
Här ser du ett exempel ur Life Of Bellman även om denna blygsamma film inte på något sätt förmedlar ett liveframträdandes maffiga ljudbild.
lördag, augusti 07, 2010
Det bor en liten Ernst i mig
Klart jag såg Sommar med Ernst häromdagen. Fattar inte varför så många har så svårt för honom. Han är ju genomsympatisk, trevlig, kunnig och fruktansvärt kreativ.
Så jag gjorde som han, jag gick ut i vår härligt skogsdoftande skog och verkligen sög i mig naturens atmosfär i mitt hjärta, hittade några ensamma och ledsna enekvistar som jag kärleksfullt täljde till fina och härliga krokar resp dörrstängare till vår underbara utomhusdusch.
Den duschen skänker oss så mycket vatten och kärlek så man varje gång får sådan oemotståndlig lust att grilla lite på grillen. Lite vad som helst, helt enkelt det naturen och kylskåpet kan erbjuda för dagen.
Ernst och jag liksom. Vi är såååå lika.
Så jag gjorde som han, jag gick ut i vår härligt skogsdoftande skog och verkligen sög i mig naturens atmosfär i mitt hjärta, hittade några ensamma och ledsna enekvistar som jag kärleksfullt täljde till fina och härliga krokar resp dörrstängare till vår underbara utomhusdusch.
Ernst och jag liksom. Vi är såååå lika.
fredag, augusti 06, 2010
Fortfarande sommar
Gräset är grönt och mjukt, solen skiner och det är varmt.Kort sagt, det är fortfarande sommar.
onsdag, augusti 04, 2010
Dag 4
Dag 4, kl 15:40 (om du inte har ljudet på så låter det ungefär så här; brm, brm, brm brmmmmmmm). Själva huvudet du ser tillhör mecken som fixade problemet. I alla fall just det här problemet. Det har nämligen uppstått ytterligare ett motorproblem, men jag orkar inte berätta om eländet. Vi har gett upp, vi band fast båten vid hemmabojen och så fortsätter vi semestern i stugan istället. Tänk så det kan gå.
Tre dagar senare...
.... ligger vi fortfarande kvar vid samma kaj på varvet i Trosa. Trots tankrengöring och filterbyten vägrar motorn att starta. Ny trolig orsak: trasig matarpump, dvs pumpen som pumpar bränslet från tanken in i motorn.
Denna lilla viktiga motordel kostar blott tusenlappen men finns inte att uppbringa i hela Mälardalen. Måste beställas och skickas från Volvo i Göteborg och beräknas anlända hit idag, onsdag runt lunchtid.
Men som sagt, det går ingen större nöd på oss trots ihållande regn. Vi har dessutom dealat till oss tillgång till gästhamnens faciliteter trots att vi inte ligger just där utan strax bredvid.
Vi hade nog tänkt oss lite andra miljöer än att ligga på ett varv på seglingssemestern. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det här är ett sådant exempel.
Denna lilla viktiga motordel kostar blott tusenlappen men finns inte att uppbringa i hela Mälardalen. Måste beställas och skickas från Volvo i Göteborg och beräknas anlända hit idag, onsdag runt lunchtid.
Men som sagt, det går ingen större nöd på oss trots ihållande regn. Vi har dessutom dealat till oss tillgång till gästhamnens faciliteter trots att vi inte ligger just där utan strax bredvid.
Vi hade nog tänkt oss lite andra miljöer än att ligga på ett varv på seglingssemestern. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det här är ett sådant exempel.
söndag, augusti 01, 2010
Mayday, mayday
Ataleia till Sjöassistans. Ataleia till Sjöassistans. Begär omedelbar bogserhjälp till hamn, jag upprepar, begär omedelbar bogsering till hamn.
Inte riktigt så dramatiskt var verkligheten, men problem fick vi. Seglingsveckans första dag började härligt, god vind och god fart. Sol och varmt. Men så ändrade vi kurs och fick 10 sekundmeter och jättehöga vågor rakt i nosen. I detta virrvarr valde vi att gå för motor.
Upp och ner, bang, upp och ner, bang osv. Plötsligt i ett litet tricksigt parti med många stenar och grund i närheten upphörde plötsligt motorn att fungera. Lätt men kontrollerad panik utbryter.
Sannolikt har allt studsande på vågorna slagit loss massa skit och slam i bränsletanken med motorstopp som följd. Att byta filter och fixa i denna sjögång var inte att tänka på och att lägga till i någon vik utan motor ännu mindre att tänka på.
Lyckligtvis hade vi storseglet uppe trots att vi gick för motor och det blev nog räddningen. Vi vände och seglade tillbaka mot Trosa. Ett samtal till Sjöassistans löste både problem och oro.
I närheten av Trosa inväntade lite senare en liten båt från Sjöassistans som bogserade in oss till kajen hos ett varv.
Så i morgon får jag hjälp att rensa tanken, alla rör och byta filter. Sen är vi på väg igen.
Som sagt, det finna ingen anledning till omedelbar oro för mitt och min hustrus välbefinnande. Vi ligger nämligen säkert förtöjda precis bredvid Trosa gästhamn.
Hustrun har dock krävt krogmat i kväll som kompensation för psykiskt lidande. Jag var inte svårövertalad.
Inte riktigt så dramatiskt var verkligheten, men problem fick vi. Seglingsveckans första dag började härligt, god vind och god fart. Sol och varmt. Men så ändrade vi kurs och fick 10 sekundmeter och jättehöga vågor rakt i nosen. I detta virrvarr valde vi att gå för motor.
Upp och ner, bang, upp och ner, bang osv. Plötsligt i ett litet tricksigt parti med många stenar och grund i närheten upphörde plötsligt motorn att fungera. Lätt men kontrollerad panik utbryter.
Sannolikt har allt studsande på vågorna slagit loss massa skit och slam i bränsletanken med motorstopp som följd. Att byta filter och fixa i denna sjögång var inte att tänka på och att lägga till i någon vik utan motor ännu mindre att tänka på.
Lyckligtvis hade vi storseglet uppe trots att vi gick för motor och det blev nog räddningen. Vi vände och seglade tillbaka mot Trosa. Ett samtal till Sjöassistans löste både problem och oro.
I närheten av Trosa inväntade lite senare en liten båt från Sjöassistans som bogserade in oss till kajen hos ett varv.
Som sagt, det finna ingen anledning till omedelbar oro för mitt och min hustrus välbefinnande. Vi ligger nämligen säkert förtöjda precis bredvid Trosa gästhamn.
Hustrun har dock krävt krogmat i kväll som kompensation för psykiskt lidande. Jag var inte svårövertalad.
onsdag, juli 28, 2010
Semesterpyssel
Idag har jag gjort upp med mitt förflutna. Vi håller nämligen på med lite home make over i stugan på landet.
Idag monterade jag ner den av mina föräldrar specialbeställda våningssäng som suttit på plats så länge jag kan minnas. Eller i alla fall sedan mina föräldrar köpte stugan för sådär drygt 40 år sedan. I den översängen har många Fantomen och Buster lästs otaliga gånger. Både av mig och min lillebror.
Men nu är det nya tider. Sänghörnan är nu konverterad till mys- och läshörna och trot om du vill, men vi har en hel kasse full med gamla Fantomen och Buster i förrådet. Sådana rariteter kan inte slängas hur som helst. Kanske dags att plocka fram och läsa dem igen. Fast den här gången med läsglasögonen på nästippen. Åren går. Märkligt nog.
lördag, juli 24, 2010
Tillbedjan på annat sätt
Nu har vi kommit tillbaka till grottåldern. Här tillber vi livet och födan genom att grilla ett lamm vid Ire, nordvästra Gotland. Äta eller ätas, det är frågan. Lammet svarade fel.
torsdag, juli 22, 2010
Här tillber jag...
... livet och friheten på Norra Gotland, närmare bestämt vid Ekeviken, Fårö.
(ruskigt härligt varmt i vattnet för övrigt)
onsdag, juli 21, 2010
tisdag, juli 20, 2010
Tidens tand med underrubriken Snorunge
I morse utspann sig följande frukostkonversation mellan min kära hustru och barnbarn Albin, 6 år.
- Farmor, hur såg farfar ut när han var vuxen?
- Som han ser ut nu, han är ju vuxen.
- Näe, nu är han ju en gammal farbror, jag menar när han var vuxen, ungefär som min pappa.
Då inser man att tiden flugit fram. En gammal farbror. Jag? Jag har ju inte ens fyllt 60.
Så antagligen därför kände jag mig tvungen att senare på eftermiddagen ta mig i kragen och helt i övrigt oprovocerad ge mig ut på en 30-minuters löprunda i det Gotländska landskapet.
En gammal farbror. Jag?
- Farmor, hur såg farfar ut när han var vuxen?
- Som han ser ut nu, han är ju vuxen.
- Näe, nu är han ju en gammal farbror, jag menar när han var vuxen, ungefär som min pappa.
Då inser man att tiden flugit fram. En gammal farbror. Jag? Jag har ju inte ens fyllt 60.
Så antagligen därför kände jag mig tvungen att senare på eftermiddagen ta mig i kragen och helt i övrigt oprovocerad ge mig ut på en 30-minuters löprunda i det Gotländska landskapet.
En gammal farbror. Jag?
fredag, juli 16, 2010
Morgonstund har guld i mund
Det här gjorde jag i morse. Men något guld i mund blev det inte, snarare blodsmak. (filmsnutten funkar visst bara i Explorer)
onsdag, juli 14, 2010
Sååå j-a kul
Då är man med i matchen igen. Nypremiär i morse på frukosttennisen.
Första matchen sedan början av mars då häsenan inte ville vara med på ett tag. Hur kul som helst förutom att serven helt enkelt inte fannns kvar i min slaglåda. Men det fixar sig till innepremiären i slutet av augusti. Nu gläds jag åt att vara tillbaka på banan igen.
Första matchen sedan början av mars då häsenan inte ville vara med på ett tag. Hur kul som helst förutom att serven helt enkelt inte fannns kvar i min slaglåda. Men det fixar sig till innepremiären i slutet av augusti. Nu gläds jag åt att vara tillbaka på banan igen.
Här en bild på själva frukosten. Vi börjar spela kl 07 och äter sedan frulle tillsammans efter matchandet ungefär kl 0830. En bra start på dagen tycker jag.
lördag, juli 10, 2010
Blodig hundpassning
I helgen är vi hundvakter. Plötsligt trampar Elsa (hunden) under en promenad på ett tuggummi som fastnar under ena tassen. Jag tar bort det. Det gjorde tydlingen ont för plötsligt blev hon skitförbannad och bet mig i handen.
Se den blodstänkta videon som jag trots oerhörda smärtor lyckades ta som bevismaterial. Varning för mycket otäcka blodiga scener.
fredag, juli 09, 2010
G R A T T I S
Just idag som idag är säger vi (i alla fall jag) grattis till en mycket värdefull medarbetare, nämligen Sofia, tillika min dotter. Nedanstående bild är nästan nytagen, bara lite drygt 30 år sedan.
torsdag, juli 08, 2010
Wear it like a crown
I går bevistade vi ett litet “summer event” arrangerat av KulturRallyt. Jag har tidigare berättat om den exklusiva kulturförening som jag är medlem i.
Vi såg föreställningen ”Wear it like a crown” av och med Cirkus Cirkör på Confidencen vid Ulriksdals slott. Det var en helt igenom fantastisk, lekfull, filosofisk, forskande och modig estetik för mig. Det var risktagande, skönhet och djup svärta. Föreställningen handlade om att dölja sin rädsla och om att människor möts genom att visa sårbarhet.
Så skulle jag vilja sammanfatta föreställningen. Men jag behöver inte, ovanstående rader står nämligen att läsa i programmet. Personligen såg jag kanske den inte riktigt med de ögonen, men en fantastisk föreställning var det.
Jag förstår inte var alla dessa begåvade människor kommer från. Ja alltså, jag vet ju var jag själv kommer ifrån, men alla andra, var hittar man dem?
Nåja, tillbaka till föreställningen. En av deltagarna, David Eriksson, som i föreställningen heter Marvel of the century, måste helt enkelt vara i världsklass. Sååå j-a duktig.
Det här var den bästa föreställningen som KulturRallyt bevistat. Även om jag väger in att inget kaffe resp kaka intogs i pausen. Bara en promenad i slottsparken.
tisdag, juli 06, 2010
Så enkelt fel
Systemfelet jag beskrev i mitt förra inlägg är löst. Det var helt enkelt ett rent handhavandefel. Så simpelt var det. Jag hade helt enkelt inte tränat ordentligt sedan gymmet sommarstängde.
Nu är det åtgärdat. I går morse sprang jag i skogen för första gången sedan höger hälsena fick sig en tjottablängare i början av mars, och i morse styrketränade jag i en trädgård i Danderyyyyd som tillfälligtvis var konverterad till gymlokal.
Tyvärr visade det sig att Danderyyyyds alla myggor hade upprättat sambandscentral just i denna trädgård vilket var minst sagt irriterande.
Men när jag nu är tillbaka på kontoret igen så visade det sig att programmet Arbetsgladje 3.0 funkar klockrent igen.
Det är som vanligt, oftast är felen enkla att åtgärda. Bara man vet hur man ska göra.
Nu är det åtgärdat. I går morse sprang jag i skogen för första gången sedan höger hälsena fick sig en tjottablängare i början av mars, och i morse styrketränade jag i en trädgård i Danderyyyyd som tillfälligtvis var konverterad till gymlokal.
Tyvärr visade det sig att Danderyyyyds alla myggor hade upprättat sambandscentral just i denna trädgård vilket var minst sagt irriterande.
Men när jag nu är tillbaka på kontoret igen så visade det sig att programmet Arbetsgladje 3.0 funkar klockrent igen.
Det är som vanligt, oftast är felen enkla att åtgärda. Bara man vet hur man ska göra.
fredag, juli 02, 2010
Systemkrasch
För några timmar sedan totalkraschade mitt system Arbetsgladje 3.0. Detta medförde även svåra följdskador på underprogrammet Nu-javlar-ska-det-har-fixas 4.2 version 832.
Inte ens Betaversionen av programmet Kom-igen-nu-for-helvete 1.0 funkar.
Reparationsarbetet har påbörjats men beräknas uppgå till minst 2-3 dagar och under denna tid måste programmen köras manuellt vilket är extremt tungarbetat.
Inte ens Betaversionen av programmet Kom-igen-nu-for-helvete 1.0 funkar.
Reparationsarbetet har påbörjats men beräknas uppgå till minst 2-3 dagar och under denna tid måste programmen köras manuellt vilket är extremt tungarbetat.
onsdag, juni 30, 2010
Elefantspelare
Jag förstår mig inte på fotbollsklubbar. Varför köper de dessa stjärnspelare som nu spelar VM? Varje köp föregås av en noggrann läkarundersökning så de är säkra på att objektet är friskt. Ungefär som när man köper hästar.
Vad jag inte förstår är hur dessa spelarobjekt blir undersökta. De har ju osedvanligt dåliga benstommar. Allihop. Men godkända blir de minsann.
De kan ju inte ens springa mer än två, tre steg innan de ramlar omkull. Lite längre borde de väl kunna orka för de miljoner de tjänar.
De borde träna mer på benstyrka och balans och inte bara hur man öppnar och stänger plånböcker. En liten touch från en motspelare och de dråsar i backen som värsta elefanthanar. Lika smidigt som såna också för den delen.
Ge mig några millar per år och en snygg klubbtröja, jag kan numera springa flera kilometer utan att ramla.
Vad jag inte förstår är hur dessa spelarobjekt blir undersökta. De har ju osedvanligt dåliga benstommar. Allihop. Men godkända blir de minsann.
De kan ju inte ens springa mer än två, tre steg innan de ramlar omkull. Lite längre borde de väl kunna orka för de miljoner de tjänar.
De borde träna mer på benstyrka och balans och inte bara hur man öppnar och stänger plånböcker. En liten touch från en motspelare och de dråsar i backen som värsta elefanthanar. Lika smidigt som såna också för den delen.
Ge mig några millar per år och en snygg klubbtröja, jag kan numera springa flera kilometer utan att ramla.
tisdag, juni 29, 2010
Jag räcker inte till
Jag räcker rätt högt, om jag sträcker mig når jag innertaket utan att hoppa. Ungefär 90 % av Sveriges befolkning fixar inte det, så jag känner mig lite unik där faktiskt.
Men jag räcker ändå inte till. Det känns jobbigt.
Men jag räcker ändå inte till. Det känns jobbigt.
måndag, juni 28, 2010
Man degar ner sig
Så lätt det är att förfalla. Nu har gymmet sommarstängt, eller snarare, de öppnar inte förrän kl 14 på dagarna. Jag vill träna på morgonen.
Tror du att jag tränar hemma istället? Nix, inte ens promenader blir det. Men nu blir det skärpning, det här går inte. Lite jävlar anamma och en stor portion självdisciplin ska råda bot på detta. Man vill ju inte går ner sig i chipsträsket.
Midsommarhelgen var för övrigt helt underbar. Massor med god mat, sol och värme. Men utan båtliv. Segelbåten blev kapad av dotter med kompisgäng som drog iväg på långseglats. Hon har ännu inte återkommit till arbetsplatsen.
Men vet du vad det värsta är? Jag läste att fler och fler människor i detta vårt land börjar prata Göteborgska trots att de inte bor där. Göteborgskan brer ut sig som en virussjukdom. Det lär nu finnas fler människor som pratar den dialekten än det finns Göteborgare.
Det här är allvarligt, våra språkforskare måste ta tag i det här och förhindra ytterligare spridning. Snarast.
Prins Daniel har nu fått sitt officiella namn, Prins Daniel Westling Bernadotte. I teorin skulle jag kunna heta Prins Göran Demnert Bjersander. Jag är också gift mig med en vacker prinsessa med ursprungsnamn ganska likt Dannes sistanamn.
Tror du att jag tränar hemma istället? Nix, inte ens promenader blir det. Men nu blir det skärpning, det här går inte. Lite jävlar anamma och en stor portion självdisciplin ska råda bot på detta. Man vill ju inte går ner sig i chipsträsket.
Midsommarhelgen var för övrigt helt underbar. Massor med god mat, sol och värme. Men utan båtliv. Segelbåten blev kapad av dotter med kompisgäng som drog iväg på långseglats. Hon har ännu inte återkommit till arbetsplatsen.
Men vet du vad det värsta är? Jag läste att fler och fler människor i detta vårt land börjar prata Göteborgska trots att de inte bor där. Göteborgskan brer ut sig som en virussjukdom. Det lär nu finnas fler människor som pratar den dialekten än det finns Göteborgare.
Det här är allvarligt, våra språkforskare måste ta tag i det här och förhindra ytterligare spridning. Snarast.
Prins Daniel har nu fått sitt officiella namn, Prins Daniel Westling Bernadotte. I teorin skulle jag kunna heta Prins Göran Demnert Bjersander. Jag är också gift mig med en vacker prinsessa med ursprungsnamn ganska likt Dannes sistanamn.
tisdag, juni 22, 2010
Kort paus
Ibland behövs en paus. Ibland tager man sig friheter. Men jag poängterar, det var bara en kortare paus på några timmar. Och lite till kanske. I stort sett bara en förlängd lunch.
måndag, juni 21, 2010
Nu rodnar vi snart
Idag är en extra trevlig måndag. Citatet här nedanför, skrivet av Tidningen Bussbranschen, beskriver en av våra bussresor med SällskapsResor under helgen och det jag citerar är själva slutklämmen av resebeskrivningen. Den första delen är rosor till själva SällskapsResor, den delen tar jag inte upp här, någon måtta för det ju ändå vara.
.............................................................................................
Lite orättvist kanske – men det är lätt att bussförarna kommer lite i skymundan. Men visst är en ”bra” bussförare en tillgång som ytterligare förhöjer en resas värde. Denne Johnny var en sådan bussförare, som med humor (och pondus) fick resenärerna att som lydiga skolelever (?) sätta på sig bältena – och i övrigt berätta om säkerhetsföreskrifter.
Som dessutom körde lika bra som Mats Karlsson i Karlskoga.
Och bättre betyg kan man f-n i mig inte få…
Så trevligt kan man fördriva en söndag…
.............................................................................................
.............................................................................................
Lite orättvist kanske – men det är lätt att bussförarna kommer lite i skymundan. Men visst är en ”bra” bussförare en tillgång som ytterligare förhöjer en resas värde. Denne Johnny var en sådan bussförare, som med humor (och pondus) fick resenärerna att som lydiga skolelever (?) sätta på sig bältena – och i övrigt berätta om säkerhetsföreskrifter.
Som dessutom körde lika bra som Mats Karlsson i Karlskoga.
Och bättre betyg kan man f-n i mig inte få…
Så trevligt kan man fördriva en söndag…
.............................................................................................
I övrigt inga kommentarer
Det kom ett mail:
Jag bara måste få framföra tusen tack till Stockholmsbuss och chaufförerna som körde våra internationella konferensdeltagare en jättefin rundtur genom hela stan ut på Djurgården till bryggan där vi mötte upp Waxholm III! Vi fick se det mesta av stan, bra glimtar av allt och våra gäster var så nöjda med denna tur, den gav en sådan perfekt inramning till båtturen, som gick ute i skärgården och sist, men inte minst, framför slottet! Det var inget lätt uppdrag att köra i stan denna lördagkväll men chaufförerna gjorde ett strålande arbete!
TACK!
Jag bara måste få framföra tusen tack till Stockholmsbuss och chaufförerna som körde våra internationella konferensdeltagare en jättefin rundtur genom hela stan ut på Djurgården till bryggan där vi mötte upp Waxholm III! Vi fick se det mesta av stan, bra glimtar av allt och våra gäster var så nöjda med denna tur, den gav en sådan perfekt inramning till båtturen, som gick ute i skärgården och sist, men inte minst, framför slottet! Det var inget lätt uppdrag att köra i stan denna lördagkväll men chaufförerna gjorde ett strålande arbete!
TACK!
Royalist, javisst
Lova att inte skratta nu. Lova det?! Promise!?
Jag hängde framför TV:n från kl 13 på lördagen ända till pappa Olle hade talat på middagen. Vi snackar tio timmar oavbrutet bröllopstittande. Det enda program jag såg var bröllopet. Inte en sekund kollade jag fotboll. Inte ens damtennisen på Eurosport fick mig att zappa bort från bröllopet.
Du skulle ju inte skratta, du lovade ju det!
Jag tyckte det var en fantastisk tillställning. Vi ska inte ha president. Vi ska ha vårt statsskick kvar, vi ska ha kungahuset kvar. Punkt slut.
Tänk vilken reklam Sverige och Stockholm fick av detta. Stockholm och Sverige behövde det. I tidningen stod att de här bilderna över Stockholm var värda över 1 miljard i reklamsammanhang.
Apropå pengar, det pratades mycket om att kungaparet ville spara pengar och tänka på miljön, det var därför de använde sig av Volvos miljöbilar och SL:s etanolbussar istället för fina turistbussar.
Men hur kan man i det sammanhanget försvara 18 JAS-plan i formation på 400 meters höjd? Från initierade källor så kostar det minst ett par hundratusen bara för att starta ett JAS-plan. Multiplicera sedan med 18. Lägg sedan till bränslekostnaden för de 18 planen och allt skit som de sprutade ut över staden. Plussa på med alla militärskepp som låg i strömmen med kraftaggregaten i full gång. Icke vare sig billigt eller miljömedvetet. Miljöbröllop. Nja, det gick väl sådär.
Men strunt samma, det var så fint, det var så romantiskt. Jag är i grunden en romantiker nämligen. Egentligen. Det var så vackert i kyrkan, kärleken strålade åt alla håll, ända ut i vardagsrummen.
Real men don´t cry. Så är det ju, men jag blev under ceremonin allt lite irriterad över att vi inte hade hunnit dammsuga soffan ordentligt, för precis som det vackra paret skulle uttala sina löften så for det upp ett dammoln som gjorde att mina ögon blev lite irriterade faktiskt. Typiskt min otur.
Leve Sverige och kungahuset, hurra, hurra, hurra , hurraaaaaaaaa!
Jag hängde framför TV:n från kl 13 på lördagen ända till pappa Olle hade talat på middagen. Vi snackar tio timmar oavbrutet bröllopstittande. Det enda program jag såg var bröllopet. Inte en sekund kollade jag fotboll. Inte ens damtennisen på Eurosport fick mig att zappa bort från bröllopet.
Du skulle ju inte skratta, du lovade ju det!
Jag tyckte det var en fantastisk tillställning. Vi ska inte ha president. Vi ska ha vårt statsskick kvar, vi ska ha kungahuset kvar. Punkt slut.
Tänk vilken reklam Sverige och Stockholm fick av detta. Stockholm och Sverige behövde det. I tidningen stod att de här bilderna över Stockholm var värda över 1 miljard i reklamsammanhang.
Apropå pengar, det pratades mycket om att kungaparet ville spara pengar och tänka på miljön, det var därför de använde sig av Volvos miljöbilar och SL:s etanolbussar istället för fina turistbussar.
Men hur kan man i det sammanhanget försvara 18 JAS-plan i formation på 400 meters höjd? Från initierade källor så kostar det minst ett par hundratusen bara för att starta ett JAS-plan. Multiplicera sedan med 18. Lägg sedan till bränslekostnaden för de 18 planen och allt skit som de sprutade ut över staden. Plussa på med alla militärskepp som låg i strömmen med kraftaggregaten i full gång. Icke vare sig billigt eller miljömedvetet. Miljöbröllop. Nja, det gick väl sådär.
Men strunt samma, det var så fint, det var så romantiskt. Jag är i grunden en romantiker nämligen. Egentligen. Det var så vackert i kyrkan, kärleken strålade åt alla håll, ända ut i vardagsrummen.
Real men don´t cry. Så är det ju, men jag blev under ceremonin allt lite irriterad över att vi inte hade hunnit dammsuga soffan ordentligt, för precis som det vackra paret skulle uttala sina löften så for det upp ett dammoln som gjorde att mina ögon blev lite irriterade faktiskt. Typiskt min otur.
Leve Sverige och kungahuset, hurra, hurra, hurra , hurraaaaaaaaa!
fredag, juni 18, 2010
Glädjande besked
Har just nåtts av informationen att jag inte behöver köpa nya iPhone 4. Det kommer snart en uppdatering så min iPhone blir nästan lika bra som den nya. Förutom lite småkrafs. Och tänk så många pengar jag spar.
onsdag, juni 16, 2010
Ny iPhone
Nya iPhone 4 finns snart i en butik nära mig. Men näe, inte ska väl jag...?! Eller?! Näe, men kanske. Näe Göran, det är rätt onödigt. Är det verkligen det? Jo, det är det. Eller?
måndag, juni 14, 2010
Döden i skärgården
Larmet kom redan kl 0620. Kommissarie Georg Dement kastade sig iväg. Körde lite fortare än lagligt till en plats i Stockholms södra skärgård. Två dödsfall kräver alltid högsta fart.
När Dement kom fram till platsen insåg han omedelbart att det handlade om en avrättning. Två livlösa kroppar inom ett avstånd av 1,5 meter. Med endast en glasskiva mellan de nu kalla kropparna.
Det var glasskivan som omedelbart väckte Dements intresse. Varför var den där? Vad var sambandet mellan glasskivan och offren? Varför en glasskiva? Var glasskivan mordvapnet?
Morden förde genast tankarna till terrorism. Han ringde därför omedelbart in nationella insatsstyrkan.
Medan han inväntade dem måste han tänka. Dement gjorde som han brukade när han måste göra det. Han rodde ut till sin segelbåt, bordade den och bara satt och tänkte. Han tänkte på ingenting. Han behövde rensa hjärnan på skräp.
Plötsligt ringer telefonen. En upphetsad kvinnlig röst talar, nästan skriker, i falsett. Hon vill anmäla ett brott. En försvunnen buss. Dement kände hur blodet frös till is i ådrorna. Han suckade tungt. Det gamla vanliga tänkte han. Jag har varit med för länge. Samma sak ännu en gång.
Han slog ett välbekant nummer på telefonen. Sa några ord. Det räckte den här gången för att lösa situationen. Den försvunna bussen var inte försvunnen. Den upphetsade kvinnan hade bara tittat åt fel håll.
När Dements hjärna var tom rodde han tillbaka till stranden och gick sakta upp till brottsplatsen igen. Han gjorde sig ingen brådska. Han strosade drömmande genom det daggvåta gräset, tittade ut på den härliga solblänkande fjärden och tänkte att snart, snart kommer jag att kunna se det här varje dag.
Han kom tillbaka till brottsplatsen. Ett möjligt vittne hade anlänt.
Hon bjöd honom på kaffe och frågade om även en middag skulle tilltala honom. Att hon som dryck lockade med en flaska Tendral 2007, från Prioratdistriktet i Spanien fick honom att mjukna. Han kunde inte motstå.
Han kände att hjärtat började slå fortare när han tittade i kvinnans ögon. Hon mötte hans blick, drömmande, nyfiken, bejakande, som om hon ville säga något.
Slut kapitel 1.
……………………
Författarens ursäkt.
Ursäkta att inlägget inte blev som ett vanligt blogginlägg. Jag har bara beskrivit en helt vanlig lördag, men på ett lite annorlunda sätt.
Alla eventuella likheter med verkligheten kan vara rena tillfälligheter. Eller inte. Det två liken var dock två stackars fåglar med synfel. Annars skulle de inte i full fart flugit in i vårt vindskydd av glas.
Men resten då? Tja, som du vet, sanningen finns bara i betraktarens ögon. Fiktion eller verklighet? Du bestämmer.
När Dement kom fram till platsen insåg han omedelbart att det handlade om en avrättning. Två livlösa kroppar inom ett avstånd av 1,5 meter. Med endast en glasskiva mellan de nu kalla kropparna.
Det var glasskivan som omedelbart väckte Dements intresse. Varför var den där? Vad var sambandet mellan glasskivan och offren? Varför en glasskiva? Var glasskivan mordvapnet?
Morden förde genast tankarna till terrorism. Han ringde därför omedelbart in nationella insatsstyrkan.
Medan han inväntade dem måste han tänka. Dement gjorde som han brukade när han måste göra det. Han rodde ut till sin segelbåt, bordade den och bara satt och tänkte. Han tänkte på ingenting. Han behövde rensa hjärnan på skräp.
Plötsligt ringer telefonen. En upphetsad kvinnlig röst talar, nästan skriker, i falsett. Hon vill anmäla ett brott. En försvunnen buss. Dement kände hur blodet frös till is i ådrorna. Han suckade tungt. Det gamla vanliga tänkte han. Jag har varit med för länge. Samma sak ännu en gång.
Han slog ett välbekant nummer på telefonen. Sa några ord. Det räckte den här gången för att lösa situationen. Den försvunna bussen var inte försvunnen. Den upphetsade kvinnan hade bara tittat åt fel håll.
När Dements hjärna var tom rodde han tillbaka till stranden och gick sakta upp till brottsplatsen igen. Han gjorde sig ingen brådska. Han strosade drömmande genom det daggvåta gräset, tittade ut på den härliga solblänkande fjärden och tänkte att snart, snart kommer jag att kunna se det här varje dag.
Han kom tillbaka till brottsplatsen. Ett möjligt vittne hade anlänt.
Hon bjöd honom på kaffe och frågade om även en middag skulle tilltala honom. Att hon som dryck lockade med en flaska Tendral 2007, från Prioratdistriktet i Spanien fick honom att mjukna. Han kunde inte motstå.
Han kände att hjärtat började slå fortare när han tittade i kvinnans ögon. Hon mötte hans blick, drömmande, nyfiken, bejakande, som om hon ville säga något.
Slut kapitel 1.
……………………
Författarens ursäkt.
Ursäkta att inlägget inte blev som ett vanligt blogginlägg. Jag har bara beskrivit en helt vanlig lördag, men på ett lite annorlunda sätt.
Alla eventuella likheter med verkligheten kan vara rena tillfälligheter. Eller inte. Det två liken var dock två stackars fåglar med synfel. Annars skulle de inte i full fart flugit in i vårt vindskydd av glas.
Men resten då? Tja, som du vet, sanningen finns bara i betraktarens ögon. Fiktion eller verklighet? Du bestämmer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)