Så har den då anlänt, alltså vintersäsongen med alla de roliga idrotterna, hockey, bandy, innebandy, handboll och några till.
Fotboll må vara en förströelseidrott, långtråkig, händelsefattig och trist att titta på. Undrar varför så många fascineras av den sporten? Kul att lira själv, absolut, men dötrist att titta på. När pressens kelgris Zlatan lägger av lär mediautrymmet för fotboll minska.
Men nu till hockeyn som i år blir ännu lite mer intressant än förra säsongen. Här kommer först fördelningen av mina sympatier:
Djurgården: 70 %
AIK: 20 %
Rögle: 9 % (Det finns en förklaring varför Rögle finns med. Hinner inte dra den nu)
Bajen Fans: 1 %
Här kommer mina tips hur det kommer att gå för dem:
Djurgården bara MÅSTE tillbaka till Elitserien. Det är många som tycker det, det är därför de redan sålt rekordmånga säsongsbiljetter. Djurgårdens hockeyfans kör i cirklar kring AIKs hockeyfans som bara finns i spridda skurar. De tycks gilla fotbollslaget mer. Djurgården tar sig lite mirakulöst tillbaka till Elitserien tillsammans med Leksand.
AIK kommer att få kämpa stentufft för att undvika kvalserien. Inte lätt att lira bra med en fåtalig publik och med alla mål- och poängkungar bortköpta till lag med mer stålar i kassan. Att dessutom tappa Sveriges bästa målvakt är heller inte bra. Hamnar Gnaget i kvalserien blir det Allsvenskan nästa säsong.
Rögle är fortfarande i eufori efter att ha kommit tillbaka till högsta serien. Av ren glädje kommer de att bli ett mittenlag.
Bajen Fans. Efter några roliga år med bara vinster börjar det nu tuffa till sig i div 2. Nu är de skojiga åren med 55-åriga f.d topplirare över, nu satsas det mer seriöst och då blir det betydligt tuffare. Kommer att klara sig kvar men blir inte bättre än ett mittenlag.
Jamendåså, då vet du nu hur det kommer att gå i vinterns hockeyligor.
torsdag, september 13, 2012
onsdag, september 12, 2012
Ernst och jag
Du känner väl till Ernst. Sommar-Ernst. Mannen från TV4 som renoverar ett gammalt hus varje sommar. Då vet du vem jag menar
Vet inte varför, ibland gör man saker man inte ens själv förstår, men jag gjorde en liten jämförelse mellan honom och mig.
Ernst Jag
I sina bästa år x x
Hyfsat snygg x x
Sexobjekt x - (lite självkritik har man ju)
Lång x x
Kan snickra x x (en grind har det blivit i år)
Kan laga mat x - (koka korv räcker väl inte?)
Gillar att gå barfota x x (kolla bilden, det är mina fötter)
Sammantaget: På fem punkter är Ernst lika som jag. Det hedrar honom.
Vet inte varför, ibland gör man saker man inte ens själv förstår, men jag gjorde en liten jämförelse mellan honom och mig.
Ernst Jag
I sina bästa år x x
Hyfsat snygg x x
Sexobjekt x - (lite självkritik har man ju)
Lång x x
Kan snickra x x (en grind har det blivit i år)
Kan laga mat x - (koka korv räcker väl inte?)
Gillar att gå barfota x x (kolla bilden, det är mina fötter)
Sammantaget: På fem punkter är Ernst lika som jag. Det hedrar honom.
tisdag, september 11, 2012
Stroken lämnar mig aldrig i fred
Precis så är det. Har man fått en stroke så påminns man i stort sett varje dag om den. Oavsett om den lämnat spår efter sig eller inte.
Det har nu gått 1,5 år sedan den slog till mot mig och den finns fortfarande i mina tankar. Varenda dag. Skitjobbigt.
Idag var jag på halvårskontroll och allt tyder på att jag mår jättebra.
Som jag skrivit tidigare, jag känner mig så lyckligt lottad att få vara en bland 200 strokedrabbade som ingår i ett forskningsprojekt där man kontrolleras varje halvår. Jag tycker synd om alla andra drabbade som inte har den tryggheten utan är hänvisade till sina resp vårdcentraler när de själva undrar över något.
En annan sak som jag fick veta idag, och som nästan gjorde mig religiös, är att det är ytterst få strokedrabbade som helt och hållet återgår till hur man var innan stroken. De flesta får något slags men efteråt.
Jag har kollat med mina nära och kära och de hävdar bestämt att de inte märkt någon förändring på mig före och efter stroken. Snacka om att jag mitt i bedrövelsen dragit en högvinst.
Men själv har jag märkt några förändringar. Det ena är att jag är betydligt emotionellt känsligare nu än tidigare. Tårarna kan börja trilla för minsta lilla. Börjar redan oroa mig för hur jag ska hantera det på min dotters bröllop om några veckor. Det är känsliga grejer det.
Det andra är att mitt tennisspel ligger flera nivåer sämre än före. Verkar omöjligt att komma tillbaka till tidigare nivå.
I det stora hela, småsaker. Bara larv. Jag kan ju gå, jag kan skriva, jag prata. Jag är tämligen normal.
En grej till bara. När smällen kom vägde jag 105 kg. Målet har varit att väga tvåsiffrigt, alltså under 100,0 kg. Uppnådde det högst tillfälligt för flera månader sedan.
Idag hände det igen. Kolla bilden jag tog i morse. Tyvärr kommer det att vara högst tillfälligt, för igår körde jag höstens första gympass med min tränare. Då kommer musklerna och därmed vikten att öka igen. Men det är ju betydligt ballare att väga mer pga muskler än av fett. Så ser jag på saken. Men idag kan jag knapp gå pga träningsvärk i benen.
Det har nu gått 1,5 år sedan den slog till mot mig och den finns fortfarande i mina tankar. Varenda dag. Skitjobbigt.
Idag var jag på halvårskontroll och allt tyder på att jag mår jättebra.
Som jag skrivit tidigare, jag känner mig så lyckligt lottad att få vara en bland 200 strokedrabbade som ingår i ett forskningsprojekt där man kontrolleras varje halvår. Jag tycker synd om alla andra drabbade som inte har den tryggheten utan är hänvisade till sina resp vårdcentraler när de själva undrar över något.
En annan sak som jag fick veta idag, och som nästan gjorde mig religiös, är att det är ytterst få strokedrabbade som helt och hållet återgår till hur man var innan stroken. De flesta får något slags men efteråt.
Jag har kollat med mina nära och kära och de hävdar bestämt att de inte märkt någon förändring på mig före och efter stroken. Snacka om att jag mitt i bedrövelsen dragit en högvinst.
Men själv har jag märkt några förändringar. Det ena är att jag är betydligt emotionellt känsligare nu än tidigare. Tårarna kan börja trilla för minsta lilla. Börjar redan oroa mig för hur jag ska hantera det på min dotters bröllop om några veckor. Det är känsliga grejer det.
Det andra är att mitt tennisspel ligger flera nivåer sämre än före. Verkar omöjligt att komma tillbaka till tidigare nivå.
I det stora hela, småsaker. Bara larv. Jag kan ju gå, jag kan skriva, jag prata. Jag är tämligen normal.
En grej till bara. När smällen kom vägde jag 105 kg. Målet har varit att väga tvåsiffrigt, alltså under 100,0 kg. Uppnådde det högst tillfälligt för flera månader sedan.
Idag hände det igen. Kolla bilden jag tog i morse. Tyvärr kommer det att vara högst tillfälligt, för igår körde jag höstens första gympass med min tränare. Då kommer musklerna och därmed vikten att öka igen. Men det är ju betydligt ballare att väga mer pga muskler än av fett. Så ser jag på saken. Men idag kan jag knapp gå pga träningsvärk i benen.
fredag, september 07, 2012
En stor dag för mänskligheten
Idag mina damer och herrar fyller jag år. Inget märkvärdigt, bara 61 bast.
Har uppvaktats en aning i morse till frukost av hustrun. Ingen helhjärtad uppvaktning, det tycker jag nog inte. Ett "-grattis lilla gubben", sedan en lite slarvig version av första versten på Ja Må Han Leva och sedan fick jag tre mindre paket, två små böcker samt en Buff. Du vet en sån där grej man kan ha på huvudet eller runt halsen.
Jag blev väldigt glad för både omtanken och presenterna.
Det här med ålder är svårt, det finns, som jag ser det, tre olika åldrar. Den biologiska, den fysiska och den mentala åldern. Mina tre åldrar har inte fattat att de ska samverka.
Min biologiska är ju som den är. Min fysiska ålder gör jag allt jag kan för att hålla på en så låg nivå som möjligt, borde nu ligga någonstans mellan 45 och 55 år. Sedan har vi problembarnet, min mentala ålder. Den ligger ibland på 8 år, ibland på 20, ibland på en stadig 35-årsnivå, för att ibland spreta iväg till 90-årsnivån.
Men ingenting av ovanstående är viktigt. Det stora, det viktiga, det som betyder något, är att min mor idag fyller 89 år. Därmed är hon den i min släkt som levt allra längst. Näst längst blev min morfar som blev 88 år. Känns bra med så fina gener i kroppen.
Men stackars dig, om jag fortsätter att blogga tills jag uppnår samma aktningsvärda ålder som min mor, så har jag kvar ungefär 6000 inlägg att skriva.
Som vanligt då, du kan buda över presenter till mig direkt till vår kontorsadress. Jag kommer att jobba hela dagen. Behövs inga märkvärdiga grejer, choklad, vin, vanligt godis går bra. Om du tycker jag ska uppvaktas rejält kan du buda över ett Nikonobjektiv 18-200 mm. Ett sånt skulle jag vilja ha.
Hoppas du också får en bra dag!
Har uppvaktats en aning i morse till frukost av hustrun. Ingen helhjärtad uppvaktning, det tycker jag nog inte. Ett "-grattis lilla gubben", sedan en lite slarvig version av första versten på Ja Må Han Leva och sedan fick jag tre mindre paket, två små böcker samt en Buff. Du vet en sån där grej man kan ha på huvudet eller runt halsen.
Jag blev väldigt glad för både omtanken och presenterna.
Det här med ålder är svårt, det finns, som jag ser det, tre olika åldrar. Den biologiska, den fysiska och den mentala åldern. Mina tre åldrar har inte fattat att de ska samverka.
Min biologiska är ju som den är. Min fysiska ålder gör jag allt jag kan för att hålla på en så låg nivå som möjligt, borde nu ligga någonstans mellan 45 och 55 år. Sedan har vi problembarnet, min mentala ålder. Den ligger ibland på 8 år, ibland på 20, ibland på en stadig 35-årsnivå, för att ibland spreta iväg till 90-årsnivån.
Men ingenting av ovanstående är viktigt. Det stora, det viktiga, det som betyder något, är att min mor idag fyller 89 år. Därmed är hon den i min släkt som levt allra längst. Näst längst blev min morfar som blev 88 år. Känns bra med så fina gener i kroppen.
Men stackars dig, om jag fortsätter att blogga tills jag uppnår samma aktningsvärda ålder som min mor, så har jag kvar ungefär 6000 inlägg att skriva.
Som vanligt då, du kan buda över presenter till mig direkt till vår kontorsadress. Jag kommer att jobba hela dagen. Behövs inga märkvärdiga grejer, choklad, vin, vanligt godis går bra. Om du tycker jag ska uppvaktas rejält kan du buda över ett Nikonobjektiv 18-200 mm. Ett sånt skulle jag vilja ha.
Hoppas du också får en bra dag!
torsdag, september 06, 2012
Back on track
Efter ett kortare uppehåll med löpningen, så är vi igång igen. Vi, det är hustrun och jag. Efter fjällvandringen var våra kroppar lite slitna så vi har tagit det lilla lugna med löpningen.
Men igår var vi igång igen. Nu är det ju så att jag har fått förmånen att bo i en tämligen lång kropp och med viss automatik även rätt långa ben. Min hustrun är inte lika hög över havet, snarare på nivån kvinnlig medellängd. Eller kanske till och med en aning kortare än så. Men självklart, skönhetsmässigt betydligt över medelnivå. (där räddade jag kvällens middag)
Hur som haver, när vi joggar tillsammans så går det inte så fort. Kan kännas lite frustrerande att så att säga springa med handbromsen åtdragen i fulläge. Men efter 3 km är hustrun klar och jag är lagom uppvärmd, då drar jag iväg som en yster kalv ytterligare 3 eller 4 km i egen takt.
Efter det mår kroppen hur bra som helst.
En fråga har dykt upp angående mitt förra inlägg. Varför åkte pojken inte tillbaka till affären och bytte kalsongerna till rätt storlek? Svaret är att de inköptes i Florida, United States of America. Han tyckte det skulle bli lite dyrt att byta dem.
Det du, det är minsann inte många bussgubbar som går omkring med coola kallingar från Flååååårida.
Men igår var vi igång igen. Nu är det ju så att jag har fått förmånen att bo i en tämligen lång kropp och med viss automatik även rätt långa ben. Min hustrun är inte lika hög över havet, snarare på nivån kvinnlig medellängd. Eller kanske till och med en aning kortare än så. Men självklart, skönhetsmässigt betydligt över medelnivå. (där räddade jag kvällens middag)
Hur som haver, när vi joggar tillsammans så går det inte så fort. Kan kännas lite frustrerande att så att säga springa med handbromsen åtdragen i fulläge. Men efter 3 km är hustrun klar och jag är lagom uppvärmd, då drar jag iväg som en yster kalv ytterligare 3 eller 4 km i egen takt.
Efter det mår kroppen hur bra som helst.
En fråga har dykt upp angående mitt förra inlägg. Varför åkte pojken inte tillbaka till affären och bytte kalsongerna till rätt storlek? Svaret är att de inköptes i Florida, United States of America. Han tyckte det skulle bli lite dyrt att byta dem.
Det du, det är minsann inte många bussgubbar som går omkring med coola kallingar från Flååååårida.
onsdag, september 05, 2012
Det här är jättepinsamt
Så här ligger det till. Blivande Svärsonen var ute och shoppade nya märkeskalsonger. Sådana där som alla coola killar SKA ha nuförtiden. Du vet, ska man vara cool duger inga Dressmankallingar.
Dessvärre gjorde Jonas ett fatalt misstag. Han köpte dem i fel storlek. En hel bunt dessutom. Alla i skojiga färger och mönster. Killen har smak, det måste man säga.
Av okänd anledning kom han då att tänka på sin nästan lika coola svärfar. Men där någonstans gick nog en gräns. En smula pinsamt att fråga blivande svärfar "-hörru, vill du ha ett gäng kallingar av mig?"
Så budskapet förmedlades istället via min dotter och kallingarna levererades i en diskret och neutral plastpåse. Märket på kallingarna är tydligen någon slags innemärke, själv har jag aldrig hört talas om det.
Mer än så här kan jag av integritetsskäl inte visa av mina nya supercoola kallingar, Banana Republic. Bara för de coola. (det där sista har jag hittat på själv).
Dessvärre gjorde Jonas ett fatalt misstag. Han köpte dem i fel storlek. En hel bunt dessutom. Alla i skojiga färger och mönster. Killen har smak, det måste man säga.
Av okänd anledning kom han då att tänka på sin nästan lika coola svärfar. Men där någonstans gick nog en gräns. En smula pinsamt att fråga blivande svärfar "-hörru, vill du ha ett gäng kallingar av mig?"
Så budskapet förmedlades istället via min dotter och kallingarna levererades i en diskret och neutral plastpåse. Märket på kallingarna är tydligen någon slags innemärke, själv har jag aldrig hört talas om det.
Mer än så här kan jag av integritetsskäl inte visa av mina nya supercoola kallingar, Banana Republic. Bara för de coola. (det där sista har jag hittat på själv).
tisdag, september 04, 2012
Ibland undrar man ju
Sportkillar är på något sätt alltid sportkillar. Vet inte om du följer hockeyn, men nu ska det införas nya regler hur mål får göras och varifrån mål får göras.
Innebär b. a att det nu ska vara tillåtet för en utespelare att stå i målgården, vilket det inte var tidigare. Tydligen för att det ska bli lite roligare hockey och kanske lite fler mål. Eller nåt sånt.
Detta nya gör en intervjuad målvakt mäkta upprörd. Han säger typ "- hel fel, om vi målvakter ska kunna göra vårt jobb måste vi ha målgården för oss själva".
Nu väntar jag med spänning på att att forwarden Nisse "Pucko" Anderson också ska uttala sig:
"-Bafatt, jag tycker asså att det ska vara en regel vahettere att de därna backarna inte ska få hindra oss fårvads att göra mål. De e ju vatterehe vårt jobb för 75 lax i månan. Men jag vill inte snacka om min lön med vahettere media, det är min privata grej liksom. Men har man 75 i månan, som jagrå, vill man ju göra mål va. Ta bort backarna, då skulle hockyn bli mycket publikvänligare för då skulle de bli många mål å de gillar barnfamiljer, å de kommer de mer publik å då kan min agent förhandla upp min lön till minst 60 lax. Men jag snackar inte med media om min lön."
Men jag kanske bara är fördomsfull.
Innebär b. a att det nu ska vara tillåtet för en utespelare att stå i målgården, vilket det inte var tidigare. Tydligen för att det ska bli lite roligare hockey och kanske lite fler mål. Eller nåt sånt.
Detta nya gör en intervjuad målvakt mäkta upprörd. Han säger typ "- hel fel, om vi målvakter ska kunna göra vårt jobb måste vi ha målgården för oss själva".
Nu väntar jag med spänning på att att forwarden Nisse "Pucko" Anderson också ska uttala sig:
"-Bafatt, jag tycker asså att det ska vara en regel vahettere att de därna backarna inte ska få hindra oss fårvads att göra mål. De e ju vatterehe vårt jobb för 75 lax i månan. Men jag vill inte snacka om min lön med vahettere media, det är min privata grej liksom. Men har man 75 i månan, som jagrå, vill man ju göra mål va. Ta bort backarna, då skulle hockyn bli mycket publikvänligare för då skulle de bli många mål å de gillar barnfamiljer, å de kommer de mer publik å då kan min agent förhandla upp min lön till minst 60 lax. Men jag snackar inte med media om min lön."
Men jag kanske bara är fördomsfull.
torsdag, augusti 30, 2012
Under tiden har detta hänt
Det har varit lite tyst här på bloggen några dagar. Har varit frånvarande. Icke nåbar för omvärlden. Så för att kompensera detta så blir det här inlägget istället väldigt långt.
För första gången på åratal hittade jag Av-knappen på mobiltelefonen. Jag tryckte på den och drog till fjälls i hela fem dagar.
Och kan man tänka sig, mitt företag verkar inte ha lidit någon som helst skada fast jag inte varit anträffbar. Man är alltså inte oersättlig, andra kan göra saker lika bra. Vem kunde ana det?
I julas fick vi en fjällvandring i julklapp, min fru och jag, av våra barn. Vi skulle gå Jämtlandstriangeln.
Till saken hör att både jag och min hustru är storstadsbarn och har aldrig någonsin genomfört en fjällvandring. Det längsta jag gått var en 2-milamarsch i lumpen för över 40 år sedan. Den bröt jag dessutom efter 1 mil.
Fredag
Tidig samling för instuvning i bilen. Exeditionens deltagare var allså jag, hustrun, dotter, blivande svärson och dessutom två hundar. Trångt men funktionabelt i bilen. Vi anlände under eftermiddagen till Storulvåns Fjällstation i närheten av Storlien och således ganska nära Norska gränsen. För dig som inte kan Sveriges geografi visar jag en tydlig bild.
En rysligt god middag intogs under kvällen och planerna för morgondagen lades upp.
Lördag
En strålande dag, med sol och endast lätta molntussar. Idag var sträckan 12 km till Blåhammarens Fjällstation där ett s.k.hundrum i annexet (dvs toa och dusch fanns i ett annat hus) var bokat för hustrun och mig samt de två vovvarna. Övriga deltagare valde av ekonomiska skäl tältversionen.
För att vara en premiärvandring så gick det över förväntan. Vi knallade på i lagom tempo, gjorde paus ungefär var 3:e kilometer då vi intog energi i form av Noshörningsgodis. Receptet visade sig vara hemligt, men jag tror det består av en del krossad noshörning, två delar nötter, en del russin samt en matsked chokladbitar.
Det finns anledning att påpeka att min ryggsäck vägde 16 kilo, mest av allas. Även om man räknar procent av kroppsvikt. Kan tyckas orättvist.
På kvällen en riktig gourmetmiddag i restaurangen tillsammans med övriga 99 gäster trots att stället bara har 64 bäddplatser. Folk sov i både duschrum och bastu.
Söndag
Regnet kom under natten och det skulle fortsätta regna hela dagen. Detta faktum gjorde att vissa av expeditionens deltagare var mer än lovligt deppiga, trots att jag käckt föreslog en liten allsång till frukost, Vi Gå Över Daggstänkta Berg Fallera, den tyckte jag var passande.
Till sist enades alla att expeditionen måste genomföras enligt plan. Så på med regnkläder och ryggsäckar, och sen traskade vi iväg mot Sylarnas Fjällstation, 19 km längre bort. Ungefär 7 km lätt nedför i något som kan beskrivas som ett j----ligt stort stenbrott, sedan planade terrängen ut och sedan ca 7 km uppför innan vi slutligen kunde pusta på Sylarnas rätt fina anläggning. Regnet upphörde ungefär när vi var framme. Det kändes positivt.
Den här natten sprängdes vissas budget så alla deltagare sov inomhus i värmen.
Italiensinspirerad pastamiddag tillagad av två av teamdeltagarna. Vanligt godis (Ahlgrens Bilar) till efterrätt.
Måndag
Idag var alla rejält på hugget, för idag var sol utlovad. Det blev inte så på en gång. När vi efter frukost åter äntrade naturen så började det småsnöa och blåsa. På med regnkläder igen. De fick sedan vara på hela tiden eftersom vädret behagade skifta mest hela tiden från sol till regn till sol till snö till molnigt utan vare sig sol eller regn. Här och där i naturen stod sådana här och hängde med varandra.
Dagens etapp tillbaka till Storulvån var 16 km, men mest nedför. Trots detta började en viss teamdeltagare få lite problem med både en tå och ryggen. Så vad återstod då? Jo, jag fick ytterligare en ryggsäck på ryggen. Man tackar. I ärlighetens namn delade vi upp bördan på alla skadebefriade deltagare.
Väl framme på anläggningen åt vi en supergod middag och så firade vi med lite bubbeldricka att vi klarade Jämtlandstriangeln med hedern i behåll men med ohygglig träningsvärk i diverse höftleder. På bilden ser man tydligt varför den här vandringsleden kallas för Jämtlandstriangeln.
När vi sovit ut så använde vi hela tisdagen till att bege oss hem till civilisationen igen.
Som sagt, detta var mitt första vildmarksäventyr. Nästa år vill jag åka till Sarek eller något annat kul ställe att utmana. Tyvärr passar hustrun på detta, hon tycker att det räcker med vildmark nu.
En grej till förresten. Handlar om blivande svärsonen. Jag har ju redan sagt okey till honom att han kan få min dotters hand. Vad jag däremot inte visste, men fick reda på under vandringen, då vi snackade lite man till man, är att han har cyklat mellan Treriksröset och Smygehuk. Jösses. Respekt grabben, respekt.
Ja, mer än det här så hände inget särskilt under min frånvaro från kontoret. Det var bara det jag ville säga.
För första gången på åratal hittade jag Av-knappen på mobiltelefonen. Jag tryckte på den och drog till fjälls i hela fem dagar.
Och kan man tänka sig, mitt företag verkar inte ha lidit någon som helst skada fast jag inte varit anträffbar. Man är alltså inte oersättlig, andra kan göra saker lika bra. Vem kunde ana det?
I julas fick vi en fjällvandring i julklapp, min fru och jag, av våra barn. Vi skulle gå Jämtlandstriangeln.
Till saken hör att både jag och min hustru är storstadsbarn och har aldrig någonsin genomfört en fjällvandring. Det längsta jag gått var en 2-milamarsch i lumpen för över 40 år sedan. Den bröt jag dessutom efter 1 mil.
Fredag
Tidig samling för instuvning i bilen. Exeditionens deltagare var allså jag, hustrun, dotter, blivande svärson och dessutom två hundar. Trångt men funktionabelt i bilen. Vi anlände under eftermiddagen till Storulvåns Fjällstation i närheten av Storlien och således ganska nära Norska gränsen. För dig som inte kan Sveriges geografi visar jag en tydlig bild.
En rysligt god middag intogs under kvällen och planerna för morgondagen lades upp.
Lördag
En strålande dag, med sol och endast lätta molntussar. Idag var sträckan 12 km till Blåhammarens Fjällstation där ett s.k.hundrum i annexet (dvs toa och dusch fanns i ett annat hus) var bokat för hustrun och mig samt de två vovvarna. Övriga deltagare valde av ekonomiska skäl tältversionen.
För att vara en premiärvandring så gick det över förväntan. Vi knallade på i lagom tempo, gjorde paus ungefär var 3:e kilometer då vi intog energi i form av Noshörningsgodis. Receptet visade sig vara hemligt, men jag tror det består av en del krossad noshörning, två delar nötter, en del russin samt en matsked chokladbitar.
Det finns anledning att påpeka att min ryggsäck vägde 16 kilo, mest av allas. Även om man räknar procent av kroppsvikt. Kan tyckas orättvist.
På kvällen en riktig gourmetmiddag i restaurangen tillsammans med övriga 99 gäster trots att stället bara har 64 bäddplatser. Folk sov i både duschrum och bastu.
Söndag
Regnet kom under natten och det skulle fortsätta regna hela dagen. Detta faktum gjorde att vissa av expeditionens deltagare var mer än lovligt deppiga, trots att jag käckt föreslog en liten allsång till frukost, Vi Gå Över Daggstänkta Berg Fallera, den tyckte jag var passande.
Till sist enades alla att expeditionen måste genomföras enligt plan. Så på med regnkläder och ryggsäckar, och sen traskade vi iväg mot Sylarnas Fjällstation, 19 km längre bort. Ungefär 7 km lätt nedför i något som kan beskrivas som ett j----ligt stort stenbrott, sedan planade terrängen ut och sedan ca 7 km uppför innan vi slutligen kunde pusta på Sylarnas rätt fina anläggning. Regnet upphörde ungefär när vi var framme. Det kändes positivt.
Den här natten sprängdes vissas budget så alla deltagare sov inomhus i värmen.
Italiensinspirerad pastamiddag tillagad av två av teamdeltagarna. Vanligt godis (Ahlgrens Bilar) till efterrätt.
Måndag
Idag var alla rejält på hugget, för idag var sol utlovad. Det blev inte så på en gång. När vi efter frukost åter äntrade naturen så började det småsnöa och blåsa. På med regnkläder igen. De fick sedan vara på hela tiden eftersom vädret behagade skifta mest hela tiden från sol till regn till sol till snö till molnigt utan vare sig sol eller regn. Här och där i naturen stod sådana här och hängde med varandra.
Dagens etapp tillbaka till Storulvån var 16 km, men mest nedför. Trots detta började en viss teamdeltagare få lite problem med både en tå och ryggen. Så vad återstod då? Jo, jag fick ytterligare en ryggsäck på ryggen. Man tackar. I ärlighetens namn delade vi upp bördan på alla skadebefriade deltagare.
Väl framme på anläggningen åt vi en supergod middag och så firade vi med lite bubbeldricka att vi klarade Jämtlandstriangeln med hedern i behåll men med ohygglig träningsvärk i diverse höftleder. På bilden ser man tydligt varför den här vandringsleden kallas för Jämtlandstriangeln.
När vi sovit ut så använde vi hela tisdagen till att bege oss hem till civilisationen igen.
Som sagt, detta var mitt första vildmarksäventyr. Nästa år vill jag åka till Sarek eller något annat kul ställe att utmana. Tyvärr passar hustrun på detta, hon tycker att det räcker med vildmark nu.
En grej till förresten. Handlar om blivande svärsonen. Jag har ju redan sagt okey till honom att han kan få min dotters hand. Vad jag däremot inte visste, men fick reda på under vandringen, då vi snackade lite man till man, är att han har cyklat mellan Treriksröset och Smygehuk. Jösses. Respekt grabben, respekt.
Ja, mer än det här så hände inget särskilt under min frånvaro från kontoret. Det var bara det jag ville säga.
onsdag, augusti 22, 2012
Man blir så glad, ett och två
Tänk att små vardagliga saker kan göra en så glad. I går inträffade nämligen två bra saker:
Ett
Fick ett vykort från mina barnbarn som varit på solsemester. Det tog nästan tre veckor innan kortet landade i vår brevlåda, men ändå, glädjen blev ju inte mindre för det.
Två
I går kväll var det säsongspremiär i singeltennis. Med viss bävan gick jag dit. De senaste veckorna jag spelat dubbel har det gått hur uselt som helst. Men igår kväll, då small det, då satt alla bitarna på plats igen. VINST!!!. 6-3, 4-2, sen tog timmen slut. Än är inte undrens tid förbi.
tisdag, augusti 21, 2012
Äsch, en liten dagboksanteckning bara
Det har hänt något i mitt liv. För närvarande har jag fler träningströjor än skjortor och tvättmaskinen får jobba hårt för att hålla jämna steg med "förbrukningen" av träningströjorna.
Här t.ex en liten anteckning från min träningsdagbok i går.
Kändes kanonbra. Sprang hela varvet. Ganska jämna km-tider. Troligen bästa känslan hittills. Måste ha varit i den s.k. zonen. Inte ens uppförsbackarna tärde på psyket, kändes bara som utmaningar, typ den här klarar jag lätt. Och det gjorde jag ju. F** vad jag känner mig nöjd nu!
Det bästa av allt, efter ett genomfört pass så är "feel-good-känslan" obetalbar.
Återstår nu bara att vässa tennisformen, som inte är helt komplett. Sen är hela jag "top notch".
Men livet är inte enbart lek. Nu måste t,ex lönerna fixas. Alltid är det någonting som förstör tillvaron.
Här t.ex en liten anteckning från min träningsdagbok i går.
Kändes kanonbra. Sprang hela varvet. Ganska jämna km-tider. Troligen bästa känslan hittills. Måste ha varit i den s.k. zonen. Inte ens uppförsbackarna tärde på psyket, kändes bara som utmaningar, typ den här klarar jag lätt. Och det gjorde jag ju. F** vad jag känner mig nöjd nu!
Det bästa av allt, efter ett genomfört pass så är "feel-good-känslan" obetalbar.
Återstår nu bara att vässa tennisformen, som inte är helt komplett. Sen är hela jag "top notch".
Men livet är inte enbart lek. Nu måste t,ex lönerna fixas. Alltid är det någonting som förstör tillvaron.
fredag, augusti 17, 2012
Snart är det vinter
Om man tittar ut genom fönstret är det svårt att tro att det blir vinter igen. Men det blir det.
Jag har ett förslag. Häng med på vår skidresa under sportlovet vecka 9 2013. En riktig familjeresa med människor i alla åldrar från förskolebarn till pensionärer. Klicka på skidbilden ute i högerspalten så får du mer info om resan.
Jag har ett förslag. Häng med på vår skidresa under sportlovet vecka 9 2013. En riktig familjeresa med människor i alla åldrar från förskolebarn till pensionärer. Klicka på skidbilden ute i högerspalten så får du mer info om resan.
torsdag, augusti 16, 2012
Snart ökar vi träningstempot
Eller hur? Hittills i sommar har jag gett mig ut på nästan 30 löprundor. Inte illa, om jag får säga det själv, med tanke på att det var årtionden som jag sprang senast.
Den här veckan drar även tennisen igång och nästa vecka tänkte jag även återgå till gymträningen.
Det blir fullt upp med andra ord. Men någonstans i bakhuvudet finns en motivationshöjande tanke, nämligen att om jag skulle få ytterligare en käftsmäll i form av en stroke till, eller kanske hjärtinfarkt, så ska jag tamigfan vara beredd fysiskt. Min fina fysiska form hjälpte till med strokerehaben och skulle det hända en gång till så vill jag vara förberedd.
På "mitt" gym, SSIF Frescatihallen, håller de nu på och förbereder en ny spännande konstruktion, och jag är tämligen säker på att vid min nästa träff med min tränare så kommer jag att få en program på den här manicken.
Efter några månader med den så är det väl dags att anmäla sig till TV:s Gladiatorerna.
Den här veckan drar även tennisen igång och nästa vecka tänkte jag även återgå till gymträningen.
Det blir fullt upp med andra ord. Men någonstans i bakhuvudet finns en motivationshöjande tanke, nämligen att om jag skulle få ytterligare en käftsmäll i form av en stroke till, eller kanske hjärtinfarkt, så ska jag tamigfan vara beredd fysiskt. Min fina fysiska form hjälpte till med strokerehaben och skulle det hända en gång till så vill jag vara förberedd.
På "mitt" gym, SSIF Frescatihallen, håller de nu på och förbereder en ny spännande konstruktion, och jag är tämligen säker på att vid min nästa träff med min tränare så kommer jag att få en program på den här manicken.
Efter några månader med den så är det väl dags att anmäla sig till TV:s Gladiatorerna.
onsdag, augusti 15, 2012
Jag loggar ut nu
Inte helt sant. Men jag har nu tagit bort mina Twitterinlägg som fanns ute i högerspalten. Känner inte längre något behov att vara 100 % kommunikativ med världen om vad jag gör och tänker. Räcker fint med bloggen.
Hoppas du fortsätter att följa mig där, eller snarare här, eftersom du redan är där, dvs här.
Hoppas du fortsätter att följa mig där, eller snarare här, eftersom du redan är där, dvs här.
tisdag, augusti 14, 2012
Äntligen har turen vänt
Jag säger bara ÄNTLIGEN. I två år har jag varje månad köpt Postkodlotter. Tre stycken för att vara rejält garderad. Jag menar, folk vinner ju miljoner hur lätt som helst, det framgår ju tydligt i TV, så varför inte även lilla jag?
Så plötsligt händer det. Plötsligt regnar vinsterna in. Häromveckan kom ett brev som glatt berättade att jag vunnit TVÅ biobiljetter till en film som fick en svag 2:a i betyg av diverse filmkritiker. Men det är ju inte Postkodslotteriets fel.
I går hände det igen. Nu var vinsten betydligt större, då fick jag meddelandet via SMS.
Nu blir det fest, mitt postnummer var med i senaste dragningen och jag började genast räkna hem minst 3 x 100.000 plus en Volvo som de lite diskret gömt ute på gatan.
Det bidde inte så, det bidde lite mindre, 150 bagis per lott, dvs hela 450 kr insatta på mitt bankkonto inom 4 veckor. Man tackar.
Jag är så obeskrivligt glad så jag knappt kan jobba. Nu sitter jag istället och jämför olika investeringsalternativ och väger fördelar mot nackdelar. Kanske jag nu har råd att sluta jobba?
Så plötsligt händer det. Plötsligt regnar vinsterna in. Häromveckan kom ett brev som glatt berättade att jag vunnit TVÅ biobiljetter till en film som fick en svag 2:a i betyg av diverse filmkritiker. Men det är ju inte Postkodslotteriets fel.
I går hände det igen. Nu var vinsten betydligt större, då fick jag meddelandet via SMS.
Nu blir det fest, mitt postnummer var med i senaste dragningen och jag började genast räkna hem minst 3 x 100.000 plus en Volvo som de lite diskret gömt ute på gatan.
Det bidde inte så, det bidde lite mindre, 150 bagis per lott, dvs hela 450 kr insatta på mitt bankkonto inom 4 veckor. Man tackar.
Jag är så obeskrivligt glad så jag knappt kan jobba. Nu sitter jag istället och jämför olika investeringsalternativ och väger fördelar mot nackdelar. Kanske jag nu har råd att sluta jobba?
torsdag, augusti 09, 2012
En liten royalistisk fundering bara
Undrar hur drottning Silvia hade sett ut om hon inte gjort alla ansiktsoperationer. Förmodligen mer mänsklig. Men Gurra tycker kanske hon är snygg.
Fast jag tycker vi ska ha kvar kungahuset i alla fall.
Fast jag tycker vi ska ha kvar kungahuset i alla fall.
tisdag, augusti 07, 2012
Training Camp. Home edition.
Det gäller att ligga i även i vardagen. Även om träningslusten inte direkt överfaller en när väckarklockan ringer.
Men som min twitterinspiration Paolo Roberto säger, om man bara tränar när man har lust, så blir det inte många träningspass.
Så därför blev det idag först ut en vända på 3 km med lite lättjogg tillsammans med hustrun. Sedan ytterligare 4 km i eget tempo.Och det redan innan många ens kommit ur sängen.
För den som undrar, det är aldrig för sent att börja, och vinsten per nedlagd svettimme är enorm. Pröva du också.
Men som min twitterinspiration Paolo Roberto säger, om man bara tränar när man har lust, så blir det inte många träningspass.
Så därför blev det idag först ut en vända på 3 km med lite lättjogg tillsammans med hustrun. Sedan ytterligare 4 km i eget tempo.Och det redan innan många ens kommit ur sängen.
För den som undrar, det är aldrig för sent att börja, och vinsten per nedlagd svettimme är enorm. Pröva du också.
måndag, augusti 06, 2012
Miljötänk?
Back to work again. Både trist och kul såklart. Under veckan beställde jag två små toners till en liten printer jag har. Blev en smula förvånad när dessa två pytteaskar levererades i en jättestor kartong.
Tänker man miljö när man skickar så små saker i stora paket? Och levererar det till kontoret med en jättestor lastbil? Jag bara undrar.
Tänker man miljö när man skickar så små saker i stora paket? Och levererar det till kontoret med en jättestor lastbil? Jag bara undrar.
lördag, augusti 04, 2012
onsdag, augusti 01, 2012
Jag har hamnat på ett Training Camp
Äntligen kunde jag ta några dagars semester. En hel vecka faktiskt. Men det blev inte direkt någon vilosemester. Mina välförtjänta dagar har förvandlats till ett Training Camp.
Här ska jag och hustrun tränas så vi är i högform när inomhusträningssäsongen börjar. Vi kan ju inte komma till PT-Tommmy otränade, vad skulle han säga då? Sommarcoachen heter Sofia och är min dotter tillika arbetskamrat.
Dagarna börjar med antingen ett styrkepass med ett tortyrredskap som heter TRX, eller ett löppass. Eller ett yogapass. Yoga är inget för mig, då passar jag på att ligga i solstolen.
Maten som erbjuds är lämplig när man vill gå ner i vikt, så jag är konstant hungrig. I morse gick jag upp kl 05, körde hem till Sollentuna och lirade tennis 1,5 timmar. Efteråt åt jag en rejäl frukost tillsammans med tennisgentlemännen. Och köpte en glass på tillbakaresan. Alltså sånt som inte är tillåtet under veckan. Fy på mig.
Nu väntar ett eftermiddagspass typ styrka med TRX. Inget kaffebröd har serverats till eftermiddagsfikat.
Så här kan TRX användas.
Här ska jag och hustrun tränas så vi är i högform när inomhusträningssäsongen börjar. Vi kan ju inte komma till PT-Tommmy otränade, vad skulle han säga då? Sommarcoachen heter Sofia och är min dotter tillika arbetskamrat.
Dagarna börjar med antingen ett styrkepass med ett tortyrredskap som heter TRX, eller ett löppass. Eller ett yogapass. Yoga är inget för mig, då passar jag på att ligga i solstolen.
Maten som erbjuds är lämplig när man vill gå ner i vikt, så jag är konstant hungrig. I morse gick jag upp kl 05, körde hem till Sollentuna och lirade tennis 1,5 timmar. Efteråt åt jag en rejäl frukost tillsammans med tennisgentlemännen. Och köpte en glass på tillbakaresan. Alltså sånt som inte är tillåtet under veckan. Fy på mig.
Nu väntar ett eftermiddagspass typ styrka med TRX. Inget kaffebröd har serverats till eftermiddagsfikat.
Så här kan TRX användas.
söndag, juli 29, 2012
Som Fantomen. Eller Lucky Luke
Vaknade tidigt. Fint, varm och soligt ute. Fick en plötslig längtan att ge mig ut och springa. Märkligt, i hela mitt liv har jag hatat att springa, tänkt att min kropp inte byggdes för löpning. Nu har jag kommit till stadiet att jag längtar till nästa pass.
Idag hade jag en kompis med mig. Min skugga. Kände mig lite som Fantomen eller möjligen Lucky Luke. Antingen är det Fantomen som rör sig snabbare än sin skugga eller så är det Lucky som drar pickadollen snabbare än sin skugga. Strunt samma. När solen stigit lite sprang jag ifrån min skugga. Lyckokänsla.
Det finns en sak till som jag hatar. Uppförsbackar. De är bara konstruerade för en enda sak. Att bryta ner människor som kämpar för att få bättre fysik och därmed må bättre. Men uppförsbackar kan bekämpas med vilja och jävlar anamma.
Kan kanske sammanfattas med dagens bibelord från Paolo Robertos Twitter: Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.
Idag hade jag en kompis med mig. Min skugga. Kände mig lite som Fantomen eller möjligen Lucky Luke. Antingen är det Fantomen som rör sig snabbare än sin skugga eller så är det Lucky som drar pickadollen snabbare än sin skugga. Strunt samma. När solen stigit lite sprang jag ifrån min skugga. Lyckokänsla.
Det finns en sak till som jag hatar. Uppförsbackar. De är bara konstruerade för en enda sak. Att bryta ner människor som kämpar för att få bättre fysik och därmed må bättre. Men uppförsbackar kan bekämpas med vilja och jävlar anamma.
Kan kanske sammanfattas med dagens bibelord från Paolo Robertos Twitter: Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.
fredag, juli 27, 2012
Äntligen hemma. Hos Göran.
Av den lilla brädhögen jag visade häromdagen så blev det till slut en grind. Så kan det bli om man tar en microsemester från kontoret några timmar. Timell skulle vara stolt om han såg det här. Men inte lika stolt som jag själv.
torsdag, juli 26, 2012
Friluftsdag och Setramissnöje
I går gick dagen i idrottens tecken. Först frukosttennis. Gick helt enkelt strålande den här gången. Så bra att jag bestämde att tillsammans med en annan gentleman ställa upp i KM dubbel Herrar B om en månad.
Sen blev det lite kontorsjobb och efter lunch en liten microsemester bestående av golf med sonen på Trosa GK. Gick ofattbart bra. Slog bara bort en enda Setraboll under rundan.
Men nu ska jag vara ärlig och skriva något som EvoBus inte vill läsa. Helst skulle jag nämligen vilja dra en golfdrive rätt in i en av våra Setrabussar. Av ren ilska alltså. Vet inte hur många gånger just den bussen varit på verkstadsbesök för att få ordning på växellådan. Det är bara för dåligt för en buss om anses vara Premiumklass.
När min BMW strulade tog det mindre än en timme innan en bärgningsbil kom och hämtade den och körde till närmsta verkstad, trots att det gick alldeles utmärkt att köra bilen, samtidigt som de ordnade en lånebil som stod och väntade. Det är Premiumklass.
Sen blev det lite kontorsjobb och efter lunch en liten microsemester bestående av golf med sonen på Trosa GK. Gick ofattbart bra. Slog bara bort en enda Setraboll under rundan.
Men nu ska jag vara ärlig och skriva något som EvoBus inte vill läsa. Helst skulle jag nämligen vilja dra en golfdrive rätt in i en av våra Setrabussar. Av ren ilska alltså. Vet inte hur många gånger just den bussen varit på verkstadsbesök för att få ordning på växellådan. Det är bara för dåligt för en buss om anses vara Premiumklass.
När min BMW strulade tog det mindre än en timme innan en bärgningsbil kom och hämtade den och körde till närmsta verkstad, trots att det gick alldeles utmärkt att köra bilen, samtidigt som de ordnade en lånebil som stod och väntade. Det är Premiumklass.
måndag, juli 23, 2012
Jag är inne på en farlig väg
Jaha, så åkte jag dit igen. Ytterligare ett fritidsintresse att ta hand om. För ungefär 10 år sedan la jag golfklubborna på hyllan. Tog för mycket tid, men jag avslutade stilfullt med att vinna en golftävling anordnad av EvoBus i Vetlanda, du vet de som säljer Setrabussarna.
Sedan dess har klubborna stått längst in i boden på landet och samlat damm. Ända tills igår. Då föreslog sonen att jag skulle följa med ut på en kvällsrunda. I ärlighetens namn tvekade jag bara lite, sen drog vi iväg.
De första hålen spred jag bollarna lite hur som helst, men sen började spelet att sitta fint igen. Kan du tänka, över 12 hål, vi hann inte mer innan mörkret föll, gick jag på mitt handicap som var 21,9 när jag slutade. Ett skrällresultat, som kvällspressen skulle uttryckt saken.
Jag är nöjd, och det värsta av allt, jag är supersugen på att spela mer. Men när, det är den stora frågan. Jag måste snart blir pensionär, den saken börjar bli solklar, jag hinner inte allt jag vill hinna.
PS till EvoBus; skicka fler bollar, mina är snart slut.
Sedan dess har klubborna stått längst in i boden på landet och samlat damm. Ända tills igår. Då föreslog sonen att jag skulle följa med ut på en kvällsrunda. I ärlighetens namn tvekade jag bara lite, sen drog vi iväg.
De första hålen spred jag bollarna lite hur som helst, men sen började spelet att sitta fint igen. Kan du tänka, över 12 hål, vi hann inte mer innan mörkret föll, gick jag på mitt handicap som var 21,9 när jag slutade. Ett skrällresultat, som kvällspressen skulle uttryckt saken.
Jag är nöjd, och det värsta av allt, jag är supersugen på att spela mer. Men när, det är den stora frågan. Jag måste snart blir pensionär, den saken börjar bli solklar, jag hinner inte allt jag vill hinna.
PS till EvoBus; skicka fler bollar, mina är snart slut.
fredag, juli 20, 2012
Knitted Piece
Igår kväll samlades hela medlemskåren i kulturföreningen upa, KulturRallyt,dvs jag och hustrun,vid Confidencen som ligger vid Ulriksdals Slott. Där beskådade vi Cirkus Cirkörs föreställning Knitted Piece.
Innan föreställningen valde en av oss ett glas vin och den andra valde en hyggligt stor chokladbakelse.Sedan bänkade vi oss inne i den smått fantastiska Confidencen för att se föreställningen.
Om Cirkus Cirkör finns bara en sak att säga. Har du inte sett någon av deras föreställningar så har du missat något fantastiskt. Du kan lägga ihop samtlig pjäser på Dramaten, Stadsteatern (med några undantag) samt alla Hamiltonfimer, du kommer kommer ändå inte upp i samma upplevelsekoefficient som att se en Cirkus Cirkörföreställning.
Så är det bara. Punkt.
Om Cirkus Cirkör finns bara en sak att säga. Har du inte sett någon av deras föreställningar så har du missat något fantastiskt. Du kan lägga ihop samtlig pjäser på Dramaten, Stadsteatern (med några undantag) samt alla Hamiltonfimer, du kommer kommer ändå inte upp i samma upplevelsekoefficient som att se en Cirkus Cirkörföreställning.
Så är det bara. Punkt.
torsdag, juli 19, 2012
Kunde inte låta bli
Trots min erkända blygsamhet kan jag inte undanhålla dig från ett mail vi fick idag.
Hej Sällskapsresor, vi vill tacka för en mycket trevlig tur på Göta kanal och informativ bussresa av Anna och med hög säkerhet av chaufför Janne +10 på en skala av 5.
Gun och Bosse Nilsson
PS vårda Anna och Janne väl. ds
Hej Sällskapsresor, vi vill tacka för en mycket trevlig tur på Göta kanal och informativ bussresa av Anna och med hög säkerhet av chaufför Janne +10 på en skala av 5.
Gun och Bosse Nilsson
PS vårda Anna och Janne väl. ds
onsdag, juli 18, 2012
Sommarpyssel
Lite måste man pyssla med på sommarkvällarna efter jobbet. Du vet, lika enkelt, käckt och glatt som Martin Timell brukar fixa saker.
Den här brädhögen har idag införskaffats. Högen ska så småningom bli en ny grind. Självklart kommer jag att publicera resultatet. Om och när det blir klart.
Den här brädhögen har idag införskaffats. Högen ska så småningom bli en ny grind. Självklart kommer jag att publicera resultatet. Om och när det blir klart.
tisdag, juli 17, 2012
Jackass light
Morgonens tilltänkta LÖÖÖÖÖPNIIIING blev inställd. Orkade bara inte kravla mig ur sängen. Gårdagens Jackassövning inför barnbarnen tog tydligen för mycket mental kraft. Jag skjuter på löpningen till i kväll. Jag lovar!
Så därför, mina damer och herrar, visar jag här den nakna filmen av bussbranschens Jackass light. Om du inte vet vad Jackass är, så föreslår jag en enkel Googleslagning så fylls din kompetenslucka omedelbart.
Du kanske inte tycker uppdraget är särskilt märkvärdigt? Då ska du veta att jag är en riktig badkruka och detta uppdrag krävde definitivt sin man. Men uppmärksamheten från barnbarnen underlättade den fysiska återhämtningen.
Så därför, mina damer och herrar, visar jag här den nakna filmen av bussbranschens Jackass light. Om du inte vet vad Jackass är, så föreslår jag en enkel Googleslagning så fylls din kompetenslucka omedelbart.
Du kanske inte tycker uppdraget är särskilt märkvärdigt? Då ska du veta att jag är en riktig badkruka och detta uppdrag krävde definitivt sin man. Men uppmärksamheten från barnbarnen underlättade den fysiska återhämtningen.
måndag, juli 16, 2012
Kvalitetstid
En stulen semesterdag blev en riktig kvalitetsdag. Nästan en hel dag på sjön med son och barnbarn. Alla kände inte till att jag undanhöll mig från kontorstjänst så telefonen ringde stup i kvarten. Jobbigt när man seglar, men bara att bita ihop och gilla läget.
Det blev trots detta en fin dag med mycket sol och väldigt mycket vind, Kidsen tyckte det var både superläskigt och superkul när båten lutade. Efter några timmar gjorde vi strandhugg och käkade en god lunch hopsnickrad av sonen.
Tänk så härligt det kan vara om man bara vill.
I morgon bitti säger jag som Paolo Roberto: LÖÖÖÖÖÖPNIIIING!!!!
Det blev trots detta en fin dag med mycket sol och väldigt mycket vind, Kidsen tyckte det var både superläskigt och superkul när båten lutade. Efter några timmar gjorde vi strandhugg och käkade en god lunch hopsnickrad av sonen.
Tänk så härligt det kan vara om man bara vill.
I morgon bitti säger jag som Paolo Roberto: LÖÖÖÖÖÖPNIIIING!!!!
lördag, juli 14, 2012
Friskvård
Här har vi en bild på vår medarbetare Sofia, det är hon med svarta kläder. Den andra är en kompis till Sofia som jag inte kommer ihåg namnet på.
Bilden är tagen från Jubileumsmaraton och de har nu sprungit ca 1,5 timmar. De ser ohyggligt pigga ut, värre var det med andra. Vissa andra så ut som de skulle dö vilken sekund som helst, och då hade de inte ens kommit halvvägs.
Själv håller jag mig till 5 km-rundor. Funderar på att göra en Paolo Roberto, sätta klockan på 0530 och ta en sväng i morgon bitti. Eller busa lite och ta en kvällrunda redan i afton.
Bilden är tagen från Jubileumsmaraton och de har nu sprungit ca 1,5 timmar. De ser ohyggligt pigga ut, värre var det med andra. Vissa andra så ut som de skulle dö vilken sekund som helst, och då hade de inte ens kommit halvvägs.
Själv håller jag mig till 5 km-rundor. Funderar på att göra en Paolo Roberto, sätta klockan på 0530 och ta en sväng i morgon bitti. Eller busa lite och ta en kvällrunda redan i afton.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)