Måste ju erkänna att jag inte deltog på mässan idag, den som jag beskrev igår. Det var våra kvinnor som tog hand om den. Själv for jag ut och seglade igen. Återigen en ensamsegling. Min vän Norrmannen skulle följt med, men han fick lite plötsligt förhinder, och eftersom hustrun hade annat inplanerat så då for jag iväg själv istället.
Den här bloggen är nu skriven ”lajv” - dator och datormodem är alltid med – i lilla gästhamnen på norra Öja dvs ön där Sverige äldsta fyr, Landsort, är belägen. Byggdes redan 1648 om jag läste rätt. Tog en promenad för att beskåda denna mäktiga och stockholms skärgårds ”södraste” fyr.
Promenixen dit tog 30 minuter och när jag hade fyren inom synhåll på ca 300 meter så började det spöregna. Då gav jag upp och vände skyndsamt tillbaka till båten igen. Trist, men då finns det anledning att komma hit igen. Trots allt fick jag sammanlagt 1 timmes promenad. Behövdes, för kulan på magen ser inte bra ut.
Men det är en usel gästhamn i rådande vind. När jag kom hit var den okey, men så vred vinden till nordväst och då blev det gunga av. Nästan så man blir sjösjuk bara av att ligga still. Men att ge sig ut i blåsten och mörkret, för det blåser rätt friskt ikväll, för att leta annan hamn är ju bara överkurs.
Apropå kvinnor, det var ju det jag tänkte skriva om, vart tog kampanjen ”Kvinnor Kan” vägen? Är den nedlagd? Eller är det möjligen så att kvinnor kommit på att de inte kan, eller har de nu lärt sig allting de ville visa de kunde och inte behöver ”kampanja” om det? Många frågor, men få svar.
Mina kvinnor på kontoret kan i alla fall, de fixade mässan hur bra som helst. Sorry, det där lät oerhört onödigt mansgrisigt men jag får rimma lika uselt som den gamle finansministern, ”Nu har jag baxat bloggen ända hit, hur jag än gör så blir den sk..t”
