Minoritet

Har börjat inse att jag är en minoritet på Facebook. I en sammanställning läste jag att män i åldern 45+ är en obetydlig skara i sammanhanget. Lägger man till ett årtionde så är vi ännu färre. Gäller såklart även kvinnor i denna ålder.

Så då gäller det att marknadsföra sig och sin årskull. Jag började i natt att ”tagga” lite diskret i vårt köpcentrum. Det kändes ungdomligt.

Gott Nytt År på dig, och tack för att du läser min blogg. Jag kanske återkommer nästa år.

Jag har blivit portad

Händer inte ofta. Någon gång i ungdomen blev jag portad på en krog. Kanske då en aaaning för rund under fötterna. I går söndag blev jag portad från gymet. Spik nykter.

Hustrun och jag tänkte som vanligt köra ett tidigt söndagspass. Satte väckarklockan på 0630 för att hänga på låset kl 08. När vi kom fram upptäckte jag att jag glömt plånboken hemma. I den låg mitt medlemsbevis tillika ”inträdesbevis” till denna heliga gymlokal.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen, ”-inget kort, inget inträde”. Hustrun trädde då in i handlingen och visade sitt giltiga kort och sa att hon gick i god för att jag hade mitt kort i plånboken som låg hemma i hallen.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen. ”-vill du träna måste du betala 100 kr och så får du tillbaka 75 när du visar giltigt kort”.

”-men snälla rara lilla flicka”, sa jag lite överlägset, för nu började jag ilskna till. ”-som jag sa så har jag glömt plånboken och således även kontanter”.

”-nepp, sa bitchen i receptionen igen. ”-inget kort, inga pengar, inget inträde”. Så vi var tvungna att vända om och åka hem igen.

Nu tycker jag nog det hör till saken att hon sett oss flera gånger i gymet, med giltiga kort. Dessutom ska man veta att vi tränar i lokaler tillhörande Stockholms Universitet och föreningen Stockholms Studenters IF. Jag kan lugnt säga att vi inte på något sätt tillhör något slags genomsnitt av de människor som tränar på gymet. Vi sticker liksom ut, och denna lilla receptionstös har sett oss ett flertal gånger.

Inte en människa var, eller ens brukar vara i hallen denna tid på söndagsmorgnar. Utom vi. Dessutom är nog sannolikheten att en, i hennes ögon, gammal farbror tillsammans med sin fru försöker lura till sig en timmes träning tämligen låg. Väldigt låg, om du frågar mig.

Det positiva med denna händelse är att det känns tryggt att Stockholms Universitet fortsätter utbildningen av riktigt gammaldags paragrafryttare som behövs för att detta land ska fungera så smidigt som möjligt.

För hur skulle det se ut om en farbror skulle få träna en timme i en lokal, utan andra besökare, utan att visa att han betalat för det? Särskilt som det från farbrorns konto har betalats sammanlagt tre årskort och två personliga tränare just till denna förening.

Nänä, regler är regler och ska på intet vis kunna kringgås. Tänk om alla skulle glömma sina plånböcker hemma, vilket kaos det skulle bli i receptionen. Sånt måste till varje pris undvikas, gränser måste sättas.

Fast det måste också sägas, det har hänt förr att plånboken legat kvar på hallbordet. Då har det suttit andra tjejer i receptionen och då har de bara gett mig ett vackert leende och sagt välkommen att träna ändå.

Sens moral: Man kan om man vill.

Göran goes Facebook

Jaha, så har man gått och blivit modern också. Fick ett färdigfixat Facebook-kto i julklapp av min son Marcus. Han tyckte det var dags för mig att bli en modern nätverkare.

Har visserligen praoat som en modern nätverkare ”in real life” i BNI för snart ett år sedan. Gick väl sådär, inte riktigt min kopp the. Eller snarare, själva BNI-grejen är väl bra men kändes fel. Skulle säkert funka även för mig, men mina etiska och moraliska principer sa stopp. Hela grejen är sjukt amerikaniserad med allt vad det innebär av tramsigheter.

Men annars mår jag bra även efter julafton om du undrar. Det blir ett styvt jobb att träna ner mig några kilon igen.

Prestigeuppdrag

Äntligen är jag tillåten att offentliggöra årets prestigeuppdrag. Efter en tämligen utdragen process har Tomten slutligen valt StockholmsBuss som officiell s.k. Tomtetransportör.

Som du vet är julafton Tomtens absolut jobbigaste arbetsdag. Vad som inte riktigt framkommit i media är att han bara gör det ”glassiga” jobbet att köra sin släde. I bakgrunden sliter hundratals Nissar som gör själva skitjobbet.

Pga förra årets incident för Tomten och hans sällskap, så införs i år är att alla dessa Nissar av säkerhetsskäl ska medfölja i följebussar och det är detta upphandlingen handlat om. Som enda bussbolag har vi fått ta del av det hemska bildbevis från förra årets incident, som ligger till grund för årets upphandling.
Det var Nissefacket som krävde fullgoda transporter för dessa hårt arbetande Nissar. Nissefacket accepterade inte längre att deras medlemmar tvingas resa i kalla, dragiga och undermåliga slädar i hård trafikmiljö. Trötta, överbetalda och inte särskilt uppmärksamma piloter i det s.k. allmänna miljöförstörande flyget är mer regel än undantag.

Kravet Tomten och hans organisation ställde på bussbolaget var därför följande:
-bussarna ska vara extremt tilltalande både nationellt som internationellt i sin grafiska utformning. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en stresstålig och kompetent trafikledare som på bästa sätt ska sköta logistiken kring uppdraget. Full pott för oss.
-bussbolaget ska även ha utrustning för att bjuda alla Nissar på kaffe under färden. Full pott för oss.
-bussarna ska ha säkerhetsbälten till samtliga Nissar. Full pott för oss.
-bussarna ska ha gott om utrymme för alla extra julklappar. Full pott för oss.
-bussbolaget ska göra allt som går för att vara försiktiga mot miljön. Full pott för oss.
-förarna ska vara väl hemmastadda bland världens alla vägnät. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en företagsledning som har en och annan tomte på loftet. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha medarbetare som är vänliga, snälla och lojala både mot sin arbetsgivare och dess kunder. Full pott med extrapoäng för oss.

Inget annat bussbolag än StockholmsBuss kunde uppfylla samtliga krav. Därför fick vi uppdraget.

I uppdraget ingår även att SällskapsResor ska arrangera en spännande och avkopplande upplevelseresa för Tomten, Tomtemor och alla Nissarna när de gjort klar sina uppdrag över julen. Det blir en utmanande uppgift för Sofia och Kenth på SällskapsResor, men de kommer att klara uppgiften galant. Har de ökat resandeantalet på ”Sällsis” med 35 % under året så fixar de lätt hela Tomtesläkten utan problem.

God Jul föresten, önskar din alltid lika ödmjuke tjänare Göran. Kanske våra bussar kommer på besök till dig på julafton. Om inte har du nog inte varit tillräckligt snäll i år.

Korrekt spaning

Ännu en gång har en av mina ovetenskapliga vardagliga undersökningar fått bekräftelse. Du har väl inte glömt det där jag skrev om kvinnor och SUV:ar?

I DN står att läsa att kvinnliga journalister valt en SUV som årets familjebil. Vad var det jag sa? Tjejer tycks ha en förkärlek för bilar de inte kan hantera. Och så snackar tjejer om killar och kallar deras häftiga bilar för k..- förlängare.

Vad är det här då? Inget annat än bröstförstorare. Jag vidhåller, förbjud kvinnliga blondiner att köra SUV:ar. I alla fall i tättbebyggt område.

Fredagsmys

Dags för rubriken. Men från idag blir fredagsmyset lite torftigare än tidigare. Mitt favvisprogram Idol är slut och därmed påbörjas mitt interna familjelöfte att inte äta en påse smågodis därtill. Bra för kroppen men trist för välbefinnandet.

Känns som sagt lite trist men på måndag känns allt ljust och positivt igen. På något sätt påbörjas då båtsäsongen eftersom vintersolståndet då inträffar, dvs ljuset tar makten över mörkret. Då blir det nedförsbacke igen.

Hit och dit och här och var

Ena dagen kör vi sightseeing i Stockholm, en annan dag i Bryssel och idag i Hamburg. Alltid välordnat, förutom att trafikledaren på den här terminalen inte riktigt kunde stava. Det kan dom i alla fall på Cityterminalen i Stockholm.

Just den här resan har vi ordnat för en gymnasieklass som varit på studiebesök på EU i Strasbourg och nu är på väg hemåt.

Lättat hjärta

Så har även vi rannsakat våra hjärtan och bidragit till att åtminstone två människor får en julklapp som de annars inte skulle fått. Och en trevlig upplevelse på köpet.

Röda Korset anordnar nämligen en alternativ julafton för ensamma människor som söker gemenskap.

Vi har därför till denna afton skänkt två platser på en av SällskapsResors resor att utlottas på sätt som RK finner lämpligt.

Ibland känns det extra skönt att vara vänlig. Det trodde du bergis inte om mig.

Ögon i kors

Mina ögon börjar snart fladdra i alla möjliga och omöjliga vinklar. Nu har vi korrläst SällskapsResors nya katalog kors och tvärs, upp och ner och både bakifrån och framifrån.

Katalogen skickas nu till tryckaren vilken minut som helst via cyber-du-vet-vad, och jag ger mig f-n på att det första vi ser när den kommer är en felstavning.

Men bortsett från det är det vår bästa katalog hittills. Hoppas våra kunder tycker det också. Men äras den som äras bör. Det är Sofia som knåpat ihop rubbet, både katalogen och resorna i den. Hon börjar i ärlighetens namn se lite glåmig ut, för hon har slitit till långt in på nätterna för att få den klar i tid.

Flykten från verkligheten

Det här är Rolle, en av våra chaufförer som jobbat hos oss i snart urminnes tider. Problemet med honom, eller snarare styrkan hos honom, är att han är en smula äventyrslysten.

För någon månad sedan tog han en timeout på sådär tre-fyra månader. Den tiden tillbringar han i Thailand som dykinstruktör.

Där bor han som en kung, lever som en kung och mår som en kung. Men jobbar hårt. Klart man blir avundsjuk, man är väl svensk.

När han äventyrat klart så kommer han tillbaka till oss igen. Om han förstås inte går och blir kär i nån tjej från Kiruna och flyttar dit och blir skidinstruktör eller renskötare. Man vet inte säkert med Rolle.

Snurrerunt-trillebult-ingenjör

Kommer du ihåg Olle från Barnen i Bullerbyn? När han och de andra barnen i Bullerbyn varje dag mödosamt tog sig till skolan så bestämde han sig för att bli en Snurrerunt-trillebult-ingenjör för att kunna uppfinna att alla uppförsbackar liksom vände och blev nedförsbackar. Smart tänkt av grabben. Det har jag alltid tyckt.

Just Olle och hans yrkesval kom jag att tänka på härommorgonen då Sofia, Elsa och jag tog vår veckoliga löprunda. På den rundan så finns två riktiga mördarbackar och i mitten av den andra kom jag att tänka på Barnen i Bullerbyn i allmänhet och Olle och hans yrkesval i synnerhet. En smula konstigt kanske, att just Bullerbyn dök upp i tanken när jag just höll på att dö av utmattning.

Han tycks dessvärre ha misslyckats med sin uppfinning för nu borde Olle ha gått i pension för länge sedan och ingen verkar ha fortsatt att utveckla hans idé. Känns tråkigt tycker jag. Särskilt nu då jag skulle behöva en sån uppfinning.

You know me, jag har faktiskt lyckats hitta en hittills okänd bild på prototypen av själva grundkonstruktionen som alltså vänder uppförsbackar till nedförsbackar:

Nä nu jäv...!

Klart man blir förbannad. Du läste väl mitt inlägg häromdagen om de hysteriska idrottslönerna?
En av de som har en både löjligt och onödigt hög lön är Rami Shaaban, målvakt i Hammarby fotboll och någon gång även i landslaget. Hans årslön understiger inte 1 miljon kr.

Så långt har jag egentligen inga problem, om klubben vill ställa sig nära konkursens brant, där de nu befinner sig, och ändå vill betala den lönen så visst, dumt men okey för mig. Självklart finns även sponsorer som är med och betalar Ramis höga lön. Dumt men okey för mig.

Problemet är följande: Rami har varit skadad större delen av säsongen som varit, och idag läste jag följande inte så kloka uttalande från denne Rami:

”- Apelgren (Per, sportsligt ansvarig i styrelsen) frågade mig hur jag känner inför nästa säsong. Jag sa att jag vill stanna. Det pratas mycket om min höga lön, men ingen tänker på att när jag har gått skadad är det Försäkringskassan som betalar, säger målvakten till eurosport.se.”

Det är här som jag känner att blodet rusar iväg i kroppen. Försäkringskassan, dvs du, jag och alla andra skattebetalare, betalar hans löjligt höga lön. Du och jag, och killen verkar tycka det är okey att våra skattepengar går till honom.

Sätt honom på tåget, f´låt en expressbuss ska det såklart vara, till vartsomhelst, fortare än kvickt. En del idrottsmän är sorgligare än andra. Rami har nu loggat in i gänget som sorglig idrottsman och människa.

Kanonerbjudande

Jo, rubriken är helt sann. Efter mitt inlägg igår fick jag ett mail från en ytterst hög tjänsteman på Bofors som gav mig ett rejält kanonerbjudande. Läs själv ett utdrag av mailet:

Jag tolkar det senaste inlägget i Din blogg som att Du behöver ett par rejäla Bofors-kanoner! Nu har Du tur! Om Du hänger på det kontrakt vi har med två kunder just nu så kan Du få ett par Archer-kanoner till ett riktigt bra pris.

Archer-kanonen är state of the art, helt outstanding, och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter. Varför inte slå till med en beställning nu i juletider!?

Oj, vilket erbjudande. Archern är dessutom mobil, den sitter på en lastbilsliknande sak, så tar de ett par Setra i inbyte så är ju saken nästan klar. Självklart fick jag även mig tillsänt en färgglad broschyr.

Kanonen ser helt grym ut, helt i min smak, ”state of the art, helt outstanding och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter”.

Låter som om han talar om de Setrabussar vi har i vår vagnpark. (okey, erkänner, det där var lite smicker åt Vetlandahållet, det är ju ändå jul snart)

Utgångshastigheten ur eldröret är helt okey, men tyvärr saknar röret möjlighet att skicka iväg twistade projektiler. Dessutom skulle jag nog hamna i någon form av konflikt med min tennismotståndare om jag körde in farkosten på tennisbanan. Jag vill ju inte såra någon. Vare sig på ena eller andra sättet.

Så tack snälla Mats Karlsson för ditt omtänksamma erbjudande, men jag tror jag löser mitt problem på egen hand. I går kväll t.ex, spelade jag en singelmatch och jag gjorde, kors i taket, inte ett enda dubbelfel.

Inihelvete irriterad

Har listat några aktuella saker som irriterar mig just nu:

- Min serve i tennis. Funkar plötsligt inte alls. Blir bara mesiga "kinapuffar" när de borde vara som Boforskanoner.
- Jag känner mig sliten och trött
- Alla ”stora” TV-kanaler sänder reklam samtidigt
- All TV-reklam för spel. Bara våld, krig och ännu mera våld. Det är ju bara sjuka hjärnor som kan tycka sånt är kul. Ännu sjukare hjärnor har dom som köper dessa skitspel till sina barn.
- Att jag är irriterad

Sverige hade fel

Hur kunde Sverige rösta Calle till final och inte Tove? Hur gick det till? Hitintills har jag och Sverige varit helt överens vilken som skulle bort, men nu, näe, nåt måste ha gått galet i SVT:s datorer. Vi snackar Idol om du inte hänger med i resonemanget. Jag är besviken.

Bon Jovi är dagens hjälte

I morse körde jag stenhårt på gymmet. Till min hjälp hade jag Bon Jovi som sjöng och rockade vackert och häftigt i mina hörlurar. Det gav en sån kick att jag utan problem körde hela passet med rejält tyngre vikter än tidigare.

Mellanspelet i passet, sju minuter på löpbandet, sprang jag fortare än någonsin tidigare, jag gjorde fler situps än brukligt och jag körde t.o.m en extra bicepsövning som jag inte brukar göra.

Nu är jag supertaggad att ta hand om dagens jobb på kontoret. Thanks Bon !

Oförskämt orättvist

Visst är det för jävligt med de hysteriska inkomster som många idrottsutövare har. Tänk Robin Söderling. Han tjänade 2,5 miljoner på fyra tennismatcher på mindre än en vecka. Ryssen som vann hela turneringen lirade ytterligare en match och tjänade över 12 miljoner. På en veckas kneg. På något som merparten av världens befolkning betraktar som lek och motion.

Zlatan har en årsinkomst på över 100 miljoner. Massor av golfspelare tjänar likartat liksom ännu fler hockey- fotbollsspelare. Bara i Sverige finns hockeylirare som lyfter 300 tusen i månadslön.

Visst, det är bättre att idrottsmännen tjänar pengarna och inte arrangörerna, för folk är ju onekligen beredda att betala inträden, och sponsorerna står i kö för att sprätta miljoners miljoner över idrottstjärnorna.

Samtidigt svälter folk världen över, människor saknar bostäder, trygghet och läkarvård. Inte bra. Jag har en strålande idé för att omfördela dessa miljarder, som det faktiskt handlar i slutänden.

Låt oss säga att Barca berättar för Zlatan: ”-grabben, vi ger dig 125 miljoner i årslön, men 50 % av de pengarna skänker vi till en välgörande organisation som du själv väljer, resterande 50 % går till dig, Zlatan”.

Sen gör alla andra idrottsarrangörer och klubbar samma sak med alla idrottsersättningar. Fan vet om inte världen skulle bli bättre ganska snart, för problemet är ju inte pengar, dom finns ju. Problemet är att de som har pengarna väljer att förbruka dom på fel sätt.

Ge mig Nobelpriset för denna strålande idé och jag lovar skänka hela 60 % av prispengarna till GreenPeace.

Julbord

Okey, nu är julen officiellt invigd. För nästan första gången någonsin lyckades vi samla i stort sett alla som jobbar på StockholmsBuss och SällskapsResor på en och samma gång. Vi firade julens ankomst med ett rejält julbordsätande på mysig krog i Gamla Stan. Så nu är det okey att snacka jul och julkommersialism. Och att dricka julmust.

Miljövänlighet

Miljöhänsyn är populära saker nuförtiden. Så därför var jag oerhört noga när jag nu skulle investera i nya skor. De härligt slitna och ingångna seglardojjorna blev lite kalla nu när hösten slagit till. Rejälare doningar behövs innan jag får snöra på mig mina vinter-Caterpillar.

Men vad är miljösynpunkt när man ska köpa skor? Är det äkta skinn eller läder så går man ju åt djurbeståndet och då får man ju djurrättsaktivisterna s.a.s i bakhasorna. Väljer man konstgjort material så är det bergis olja eller någon annan naturresurs som går åt i onödan.

Jag vet inte vilket material mina nya skor är tillverkade av, jag valde seglardojjsvarianten fast med grövre sulor. Jag tänkte att grövre sulor ger mindre markkontakt. Mindre markkontakt på min närmsta gata ger mindre upphov till stendamm som rörs upp vid promenad. Mindre stendamm ger mindre upphov till lungcancer, dels på mig själs, och dels på mina grannar såväl som på både hundar och katter i omgivningen.

Jag känner mig stolt över den analys som jag gjorde i samband med skoinköpet, jag tycker det är en samhällstillvänd och medborgerlig skyldighet att börja tänka miljö i alla sammanhang.

Jag mailade och frågade Nancy Sinatra vad hon tycker om mina nya skor och hon svarade så här:

These boots are made for walking,
and that's just what they'll do,
one of these days these boots are gonna walk all over you.

Bra försvar?

BussLinktjafset går vidare. Du vet det där att BussLink debiterade SL för extrainsatta bussar, fast de inte behövdes, de debiterade fullt pris för extrabussar när förarna ”bara” skulle köra ut till rätt hållplats för att påbörja sitt pass osv osv.

Den skönaste bortförklaringen är nog ”-vi har nog debiterat en del extrabussar, men å andra sidan har vi också kört många extrabussar som vi inte debiterat”.

Tjenare, ett vinstdrivande företag som inte debiterar utförda uppdrag! Halleluja. En sån VD borde ju forslas bort fortare än kvickt bara av den anledningen.

Vet inte om BussLink har lite svårt med förklaringar. Kommer du ihåg när de för några år sedan satte in de blå extralånga bussarna i Stockholm city? Det blev ju lite si och så och de kom ofta på rad, och i radio förklarade en chef att det berodde på att motorerna var så svaga så de kom i fatt varandra på Västerbrons uppförsbackar.

Vi inväntar med spänning på upplösningen och jag är helt säker på att BussLinks konkurrenter nu sitter och räknar och gör sig beredda på en ny upphandling.

Info om läget

Herregud, jag har ju glömt att informera om det allmänna tillståndet hos mig, så här kommer en kort resumé:

Jag har bestämt oss
Nu står det fullt klart, hustrun och jag bestämde i helgen att vi inte ska skaffa fler barn. Vi var barnvakter åt våra små tuttinuttbarnbarn och kunde konstatera att efter blott ett dygn var vi närmast mänskliga vrak.

Lördagen gick bra, under natten kom först den ena runt midnatt och lite senare kom även nummer två in och ville ligga i våra sängar. Det är ju så mysigt så man dööööör, men på bekostnad av nattsömnen. Hade nästan glömt bort den känslan när våra egna var så små. Och söta.

På söndagen tog vi med de små tuttinuttbarnbarnen till dotter Sofia o Jonas och fikade och begav oss sedan till Naturhistoriska museet. Där beskådades dinosaurieskelett och lite annat smått och gått.

Vi lyckades även genomföra en lunchätning på detta ställe. Sedan hem igen och kollade TV, och Albin lärde mig ett Nintendospel. Han var väldigt tydlig: ”-du är inte bra på det här farfar”.

Sedan kom deras föräldrar och räddade oss varvid vi omedelbart insomnade i soffan.

Torterad
Idag genomförde jag en dryg timmes hårdträning med min personlige tränare Tommy. Kändes mer som tortyr än träning, men när jag kom hem kände jag mig helskön och j---ligt stolt över mig själv.

Rent märkligt, tänk att vara i min ålder och aldrig varit mer vältränad. Aldrig någonsin faktiskt trots någon form av idrottande hela livet. En märkligt effekt är att jag nu håller på att växa ur mitt klockarmband. Och det beror inte på fettbildning. Det du.

Så, nu tror jag du är tillräckligt uppdaterad.

Kvinnor, blondiner och bilar

Jag kommer nu att utsätta kvinnor och framförallt kvinnor med blont hår för nedvärderande åsikter. Alldeles särskilt om kvinnliga blondiner som kör bil. Om just du käre läsare är blondin och dessutom kvinna, så gäller det här inlägget naturligtvis inte dig, utan alla andra kvinnliga blondiner med körkort.

Jag har skrivit om det förr, men dessa varelser ska inte köra bil, så enkelt är det. I mina dagliga ovetenskapliga undersökningar så är kvinnliga blondiner körandes i bil och samtidigt talandes i mobiltelefon fortfarande, hösten 2009, klart överrepresenterade när det gäller vardagliga incidenter i trafiken.

Varenda eviga dag kommer de i sina SUV:ar och tror de kan köra precis som de själva vill. Visar ingen hänsyn till andra bilister, visar ingen hänsyn till cyklister, ingen hänsyn till vare sig barn, gamlingar eller andra unga kvinnor med barnvagnar.

Du tror kanske inte det är sant, men i min omgivning händer det grejer varenda dag. Självklart finns även män som inte borde köra, men tjejer i SUV:ar är helt klart överrepresenterade i konstigheter i trafiken.
Snart tar jag med mig ett basebollträ och klämmer den rakt in i vindrutan nästa gång en kvinnlig bilförare i en SUV försöker köra över mina tår på ett övergångställe. And I tell you this only once!

Skorna på hyllan?

Måste nog säga att jag igår befann mig i en djup formsvacka. Lirade nämligen dubbelmatch i tennis. Det var en sådan match där beslutet att elda upp racketen och slänga tennisdojorna i Edsvikens mörka vatten inte var långt borta. Om man säger så.

Men det är bara att gå vidare och gneta på, som idrottsstjärnorna brukar säga i intervjuer, snart släpper det och man är inne i den så kallade zonen igen.

Men jag undrar om min familj inte gått lite för långt i TV-tittandet. Jag hann pga tennisen bara se halva ”Bonde söker fru” igår, mitt nya livsstilsprogram. Så därför blev jag både förvånad och glad när min hustru berättade för mig när jag kom hem att jag får vara kvar en vecka till. Vi lever oss in i det vi ser, typ Du är vad du ser.

Och på lördag börjar mitt absoluta favvisprogram Robinsson. Ville egentligen inte berätta det tidigare, men det är därför jag kört så hårt i gymmet senaste halvåret, jag vill ju vara kvar så länge som möjligt och hoppas hustrun väljer mig ända till slutet även i det programmet.

Men du, allvarligt alltså, om du ser på Bondeprogrammet, visst kryper det av obehag i hela kroppen när de visar livet och brudarna kring den där skärgårdsbonden?! Hon den rödhåriga är värst, förutom själva bonden alltså. Hon är ju rent "creapy", skrämmande, läskig. Hua, säger jag.

Och ja, det är okey att skriva så om människor som frivilligt ställer upp offentligt i dylika program.

Genomarbetad

Okey, så här startade jag min dag idag. Väckning kl 0550, näringsriktig frukost o bilresa till gymmet. Där vidtog följande program:

- 0,8 km på löpbandet
- Biceps
- Triceps
- Vader
- Handleder
- Ytterligare 1,2 km på löpbandet
- Bål
- Mage
- Ländrygg

Sedan hem till duschen och därefter raka spåret till jobbet där nybryggt kaffe både doftade och smakade härligt.

Visst kan livet vara härligt ibland även om det förbannade skitvädret suger.

PS. Visserligen är killen på bilden nästan min "look-a-like", men jag vill poängtera att det INTE är jag. Killen på bilden använder nämligen krämen "brun-utan-sol", det gör inte jag.

Deppad

Kan inte hjälpas. Det förbaskade vädret gör mig heldeppig. Jag behöver helt enkelt teckna ett nytt stort kundavtal för att bli på gott humör. Kan någon möjligen hjälpa mig med detta?

Årets vaddå?

Av vilken j-a anledning går ett slags Handelns Institut ut och offentligt påstår att Årets Julklapp är en slags spikmatta. Vad är det för mening med att överhuvudtaget i förväg utse Årets Julklapp?

Naturligt vore väl att i efterhand berätta att årets julklapp blev …….! Känns som om detta obskyra institut är mottaglig för mutor, för det är ju helt klart att titeln Årets Julklapp manar till rusning till denna grej. Man vill ju liksom hänga med. Men inte jag. Det finns andra, och betydligt bättre sätt att förbättra sitt välbefinnande.

Har du förresten möjligen läst Transportakademieinstitutets senaste kommuniké? Där har faktiskt vi utsetts till Årets Bussbolag. Jodu, det är fina grejer det. Minst lika trovärdigt som Årets Julklapp.

Transportakademieinstitutet, vad är det för något undrar du säkert. Det är en nybildad organisation som varje år ska utse Årets Bussbolag. De består av två märkliga små typer som hyr in sig i vårt kontorsförråd där de delar på ett litet skrivbord.

De har så här långt fattat ett mycket bra beslut.

Nya rutiner

Numera gäller helt nya hälsoregler på vårt kontor. Borta är sötsaker, kaffebröd, tårtor och liknande.

Vi ska nu istället äta ett ordentligt ”mellis” på eftermiddagen. Kaffe eller the samt rågbröd med lågoktanig ost och en skiva fettsnål skinka. Två brödhalvor, två små skinkbitar samt en ostskiva till var och en.
Därmed kommer vi att uppnå tvenne ting, bättre näringsintag och högre energi för resten av arbetsdagen.

Frivilligt är dock fortfarande fysträning, förmodligen bara en tidsfråga innan den blir obligatorisk. Vi kan ju inte ha hösäckar som jobbar, vare sig på kontoret eller ute i bussarna.

Träningslogg

I morse sprang vi, Sofia, vovven Elsa och jag exakt fyratusenfemhundrafyrtiometer på 38 minuter och 51 sekunder.

Men jag måste säga att det gick oväntat lätt. Benen bara rullade på. Jobbigast, trögast och tyngst var de första fyratusenfyrahundrafyrtio metrarna. Först därefter rullade benen liksom av sig själva i en rykande spurt och jag gick i mål med en positiv känsla och ett leende på mina läppar. Då satt Elsa redan där och undrade var jag hade varit.

Det var morgonpasset. Kvällspasset består aven tennismatch vilket i sin tur betyder att jag missar TV-programmet som fungerar som själsligt liniment, Bonde söker fru. Moderniteter som apparater som kan spela in TV-program finns inte i vår familj. Så jag får bita ihop och be att få en sammanfattning av min kära hustru.

Jag var aldrig orolig. Faktiskt.

Nix, fanns aldrig orsak till att oroa sig. Att Djurgården hängde sig kvar i Allsvenskan var ju klart redan för några dagar sedan då jag skrev att de skulle vinna lätt över Assyriska. Nu blev det ju inte helt lätt, men varför anstränga sig mer än man behöver. Starkt jobbat av Djurgården tycker jag.

Att jag skulle bli Årets Pappa 2009 kändes också tämligen kassaskåpsäkert.

Visserligen började farsan Olle att röra om lite genom att säga att han har löptränat i flera år och dessutom genomfört ett flertal maratonlopp, men det hjälpte inte mot de meriter jag jobbat ihop under året. Sorry Olle, tack för god kamp i alla fall.

Jag kände mig rätt säkert på vinst även om den ena av mina två ouppfostrade barn missade den stora dagen och den andra fick jag blygsamt påminna om alla fäders stora högtidsdag. Men vad gör väl det? Känner mig ändå ganska trygg i min papparoll.

En God Far

Det börjar närma sig Fars Dag och nu börjar det hetta till om titeln Årets Far. Den titeln har jag haft förmånen att ha de senaste åren. Ska jag vara ärlig så har jag ju inte haft särskilt hårt motstånd, men i morse fick jag skvallervägen höra att en farsa vid namn Olle är het i år.

Han har tydligen engagerat sig väldigt mycket i sina barnbarn. Som om inte jag har det kanske. Inte i hans, men i mina. Dessutom har jag stundom engagerat mig väldigt i min barnhund. Vill särskilt påpeka att jag hade hand om hundens fysträning i över en månad runt senaste årsskiftet.

Jag har dessutom börjar träna stenhårt för att leva längre och därmed få vara en God Far ännu längre. Olle har inte börjat träna såvitt jag vet.

Nu är det bara några dagar kvar så nu är det fokus fokus fokus på att vara en god far så jag får behålla titeln ännu ett år.

Nu måste jag kila iväg och servera lite the till Sofia. Kanske även erbjuda henne att smita iväg någon timme tidigare idag eftersom hon jobbat så himla bra den senaste tiden. Jag ska dessutom hjälpa henne och hennes sambo Jonas att flytta imorgon. Tösen har blivit stor, köpt villa ihop med drömkillen.

Pojken min är ännu lite större, han är inne på sin andra villa tillsammans med sin drömtjej och deras förtjusande barn.

Nu gäller det att köra hårt, på söndag offentliggörs resultatet.

Sanningens minut

Jodu, nu har sanningens minut uppenbarat sig för illasinnade västkustbor. Det duger inte att fuska med traditioner. Om du följt min blogg så vet du att jag är lite lagom rädd om våra traditioner, särskilt de kring jul.

Så här skrev jag för några veckor sedan då det framkommit att Västkustbor hade börjat smygdricka Julmust redan i oktober:

Skärpning Västkusten, att det går uselt för Frölunda Hockey är en självklar konsekvens av ert hån mot Julmusttraditionerna.

Det kan komma att bli än värre. Möjligen kommer även IFK Göteborg bestraffas med att inte komma först i bollsparkningstabellen.

Vi alla vet ju hur det gick i den tabellen. Stockholm drog det längsta strået och västkustens representant IFK Göteborg fick inga guldmedaljer.

Det hjälpte inte ens att Julmustligans ledare plötsligt inklädde sig AIK-mundering för att på så sätt mildra straffet.

På bilden syns ligans ledare och till vänster ses en av medlemmarna totalt utslagen pga Julmustens farliga inverkan om det intages under fel årstid.

Rättvisan har återigen segrat, och detta enbart pga mitt avslöjande. Det är okey om du kallar mig Gunther Wallraff-Demnert framöver.

Office makeover

Någon har gått bärsärkargång på vårt kontor.

Någon har flyttat, eller snarare stulit, min favoritväxt från fikaplatsen och flyttat den till SällskapsResors rum.

Någon har inte fattat att jag är över medellängd.
Någon har inte fattat att jag vill ha fri framfart till toaletten och kontorsförrådet.

Någon borde få spö. Eller i vart fall löneavdrag.

Någon är mer misstänkt än andra.

Men va f...

...här sitter jag och såsar och visste inte att Lena Nilsdotter just haft födelsedag. Vem är Lena Nilsdotter frågar du kanske.

Jo, hon jobbar på tidningen Bussbranschen och hon fyllde år häromdagen. Det hade jag såklart ingen aning om förrän nu.

Jag känner inte Lena annat än att jag mailpratat med henne några gånger, men det spelar ju ingen roll, grattis Lena, jag antar att det är ungefär 30 du fyller.

Störst, bäst och vackrast

En av mina absoluta favoritskribenter är Johan Esk på Dagens Nyheter där han skriver om sport.

Häromdagen skrev han att Stockholmare är störst, bäst och vackrast. Problemet tycker han, är att den informationen inte riktigt nått ut till alla.

Vidare tyckte han att när fotbollsbucklan ”Lennart Johanssons Pokal” inte finns i Stockholm så är den bara ute på en kortare turné ute i landet, ett slags glesbygdsstöd.

Det tyckte jag var roligt skrivet. Och korrekt naturligtvis. Nu är pokalen på sin rättmätiga plats igen, i Stockholm.

För mig spelar det ingen större roll om den står i styrelserummet hos AIK, Djurgården eller Hammarby. Det viktiga är att den är i Stockholm. Och det gör den nu, grattis AIK.

Djurgården fixar platsen i Allsvenskan nästa år, de kommer att vinna lätt över Assyriska i kvalet.

Hammarby tar en time out i Superettan ett år och fixar sina problem, 2011 är de i högsta serien igen.

Störst, bäst och vackrast, tänk så rätt Johan Esk har, men jag tycker nog att han glömde nämna att vi är väldigt ödmjuka också, det är nog ändå vårt starkaste särdrag.

T-baneskifte

Så är det snart dags för ny operatör av Stockholms tunnelbana. Ett HongKongbaserat företag ska driva trafiken kommande period.

Enligt uppgift vann de upphandlingen, inte pga lägst pris, utan för deras plan för hur verksamheten ska fungera på bästa sätt för kunderna, dvs resenärerna. I HongKong ligger de på nästan 100 % när det gäller att hålla tidtabellerna.

De företag som inte vann, fast de hade lägst pris, gick ju så klart i taket och överklagade överallt där det gick att överklaga. ”Herrregud, ska kvalitet plötsligt räknas?”, verkade de plötsligt tänka. ”Spelar det någon roll vad kunderna tycker, vi har ju för guds skull lägst pris”.

Ruggigt skönt att de som beställer tänker på oss, dvs deras kunder och resenärer.

Och tänk kära busskollegor, om det här blir en väckarklocka för alla andra trafikupphandlare runt om i landet, att kvalitet dvs bla punktlighet och service är värt att betala lite mer för.

Min nya iPhone

Jag gillar min nya iPhone. Bland de bästa fåner jag någonsin haft. Ända tills jag kollade det här klippet och insåg att den trots allt har vissa begränsningar.

Fan, alltid blir man lurad. (fattade du det där sista skämtet?)

Snart så är det vinter

Jodu, snart dags att valla laggen igen. Varför inte hänga med på StockholmsBuss resa till Alperna under sportlovet? Kliv in på www.stockholmsbuss.se och läs mer om vår resa, den är skidkul. Om du snor dig på så får du dessutom rabatt. Killen på bilden som fördjupar sig i konsten att stå på ett par skidor, är min "svärson" och den räddande ängeln som är på väg att rädda honom är min dotter Sofia, Alpernas Florence Nightinggale.

Apropå vinter, nu har även lille Bumle fått nya fötter. Inga dubbar här inte, friktionsdäck är det som gäller. Har inte haft dubbdäck de senaste 15 åren och det har funkat hur bra som helst. Känns lite lustigt det här med ”partiellt” dubbdäcksförbud i Stockholm. Helt plötsligt ska det vara förbjudet med dubbdäck på Hornsgatan. Det innebär ju att man t.ex förbjuder alla taxibilar att köra på dubbdäck, för vilket taxibolag säger nej till jobb på Söder? Det är många taxibilar som normalt använder dubbdäck.

Och vad händer med alla budbilar och alla andra som faktiskt behöver dubbdäck men som kör lika mycket på Söder som runt omkring på småvägar utan rejäl snöröjning?

Ibland fattar jag inte alla beslut som fattas.

Tårtätande Skogsmulle

Tuff start på veckan. Börjar känna mig som en blandning av äldrevårdens manliga svar på Charlotte Kallas och en Skogsmulle. Stenhård träning i skog och mark. I morse sprang vi 40 min i skogen, Sofia, Elsa och jag. I spöregn dessutom. Ytterligare ett försvårande hinder.

I kväll är det tennismatch och i morgon bitti gymmet igen. Livet är stentufft. Men jag mår förträffligt, har jag sagt det?

Gick väldigt trögt att springa idag, kanske beroende på för mycket monstertårta igår. Då fyllde barnbarn Valter 4 år och han ville minsann ha en monstertårta. Klart att farfar och farmor då fixade en sån. Han tyckte den var cool att titta på, men ville inte äta den och då gick det som det gick.

Våldtäkt

Nu tycker jag att köpmännen går för långt. De våldtar och förgriper sig på våra traditioner. Även den folkkäre Ingvar Kamprad har nu förfallit så till den milda grad att han värderar kommersialismen högre är traditionen.

I går var vi en sväng på IKEA och där fanns en fullt utvecklad julmarknad. Vi snackar om den 24:e oktober.
Och häromdagen annonserade en jättestor matkedja att det fanns semlor att köpa. I oktober.

Fy fan.

Gazellliknande?

Nytt löppass i morse. Redan mycket bättre än förra veckan. Att säga att jag löpte som en gladlynt Gazell är nog att ta i lite för mycket, men det kändes klart lättare att få benen att hänga med idag.
Inte nog med det, tiden vi sprang på, Sofia, Elsa och jag, kapades med hela 10 % jämfört med förra veckan. Detta trots att Sofia babblade mest hela tiden så jag måste prata samtidigt som jag sprang. Det är en försvårande tilläggsövning som måste värdesättas extra för att förstå att 10 % är mycket.

Vi vänder om

Våra förare är också erhört skickliga. Men de väljer alltid ett säkrare sätt än det här. Jag lovar.

Måndagsrazzia och konsumtionshysteri

Erkänner. Har under de senaste dagarna drabbats av konsumtionshysteri. Igår t.ex kom jag personligen på att vi behövde köpa en ny dammsugare. Den gamla var just gammal. Så vi åkte omedelbart iväg och inköpte en ny. Så här ser den ut:

Idag kom min nya iPhone. Har lekt med den nästan hela dagen. Nåja, halva kanske. Så här ser den ut:
Innan den kom hann jag dock med min sedvanliga måndagsrazzia på kontoret. Titta vad jag hittade hos Kenth. Ett par skojiga glasögon. Så här ser dem ut:

Jag tycker vi har en kul arbetsplats.

Ny efterträdare utsedd

Min trasiga dator var bortom all räddning. Lyckligtvis fanns alla data och alla filer kvar som kunde återanvändas i ny maskin.
Att köpa dator är inte lätt, det här var mina kriterier:

- Liten, jag kopplar alltid tangentbord och 22-tumsskärm till datorn när jag är på kontoret
- Lätt, vem orkar släpa på massa extrakilon. Förutom mina egna. Den här lilla saken väger blott 1,4 kg. Jag däremot väger 103 kg. Men jag är på väg nedåt, bara så du vet.
- Smidig, måste passa användaren
- Snygg, se ovan
- Gott om minne, mitt eget börja svajja
- Snabb, vem orkar sitta och vänta

Så det blev ännu en Toshiba, nu med modellbeteckningen Portégé A600.

Hoppas nu lilla Tosche hjälper oss till fortsatta framgångar.

Vad har det blivit av mig?

Vad har hänt? Jag följer nu det fina TV-programmet Bonde söker fru. För nåt år eller två sedan så hånade jag det programmet här på bloggen, men nu följer jag det med både glädje och spänning.

Vad har hänt med mig? Är det farligt eller kan jag fortsätta följa böndernas väg till kärleken utan risk att få allvarliga skador? Det är dagens stora fråga för mig. Jag måste ha hittat svaret till nästa onsdag.

Dödsångest

Jag har dödsångest. Inte för egen del utan för min dators skull. Här på skrivbordet borde min dator stå. Det gör den inte. Den står hos Doktor Roffe för akutbehandling igen.

Igår efter lunch och en omstart så ville den helt enkelt inte mer. Nu 24 timmar senare är datorn fortfarande under vård. De har nu kommit så långt att hårddisken jobbar men bara i uuulllltttraaarraaappppiiiiiiiiid.

I värsta fall måste en ny dator inköpas. Lyckligtvis har jag sedan senaste kraschen ordentliga backup på allt som finns i datorn, men ändå, det blir ju såååååå jobbigt.

Premiärer

Nummer 1: Barnbarn Albin har lärt sig cykla i helgen. Det är stort. Vi har från de stolta föräldrarna fått en liten film på premiärturen. Tyvärr är mina tekniska kunskaper på låg nivå, så jag lyckade inte få in filmen här på bloggen.

Nummer 2: Har idag på morgonen sprungit i naturen för första gången på ett oräkneligt antal år. Målgången förevigades på bild. Jag tröstades av Elsa som tyckte jag var rätt duktig.

Men ojojoj så fruktansvärt jobbigt det var. Kändes inte som jag sprang utan mer snubblade, gungade och sluggade mig framåt.

Men ändå, jag känner mig oerhört stolt. 32 minuter sprang vi. Kanske inte så mycket, men du kompis, jag gjorde det i alla fall. Det är bergis mer än vad du gjorde i morse.

KulturRallyt

Tufft schema i KulturRallyt i år. Nytt teaterbesök i går kväll. Jag lämnade WO. Kände mig lite sliten efter senaste Dramatenbesöket.

Men jag fick dock veta att jag ändå är transportansvarig, så det var bara att sätta sig i bilen och köra in till city för att hämta rallydeltagarna efter föreställningens slut.

Som plåster på eventuella sår så bjussade hustrun på sen middag på en liten trevlig italiensk krog. Nästan lite romantiskt faktiskt. En helt vanlig torsdag.

Mustigt

I en del av vår värld, närmare bestämt på svenska västkusten, pågår stundom diskussioner om julmust. Läste idag på en blogg att man där igår gjorde det första s.k. släppet av årets Julmustskörd.

Skandal. Kommer faktiskt inte på ett bättre ord än skandal. Julmustsäsongen börjar 1:a advent och slutar 31:a januari. Punkt slut.

Överträdelse av denna självklara regel borde bestraffas. Mina barn är sedan födseln uppfostrade i denna anda och ve den som tjuvsmakar utanför dessa ramar.

Att släppa musten fri redan 7:e oktober är ett hån mot hela Tomtesläktet och alla jultradtioner som den fina familjen i århundranden skapat.

Skärpning Västkusten, att det går uselt för Frölunda Hockey är en självklar konsekvens av ert hån mot Julmusttraditionerna.

Det kan komma att bli än värre. Möjligen kommer även IFK Göteborg bestraffas med att inte komma först i bollsparkningstabellen.

Jag trampar på

Så här har jag aldrig sett mina fötter förr. De är inte vackra sedda underifrån, det kan inte ens mamma tycka.

Inhandlade nämligen häromdagen mitt livs först joggingskor. Så nu finnes icke längre någon återvändo. Ut i naturen bara, run run run, no mercy.

När man inhandlar skor hos en seriös skohandlare så får man både gå och stå på allehanda elektroniska instrument. Denna lilla undersökning visade att när jag står rakt upp och ner så vilar 53 % av min tyngd på höger fot och således bara 47 % på min vänstra. Inte undra på att jag haft ryggproblem.

Och nu ska du få veta en hemlis, som egentligen bara min fru vet, det var hon som mätte, mitt högra lår har ett omfång av 64 cm medan mitt vänstra har 63 cm. (Undrar hur många av läsarna som i kväll letar fram ett måttband och mäter sina egna lår. Bara för att checka av och kolla liksom)

Men nu är jag i alla fall utrustad med nya joggingskor där belastningen är lika på båda fötterna.
Nu saknas bara rätt inspiration och bra väder för att jag ska ut och lubba i terrängen. Det kanske dröjer, i alla fall det förstnämnda, men nu är jag i alla fall redo. Eller näe, jag har inga bra kläder för utomhusspringning. Får göra lite research på det innan jag kan börja.

Ska det vara så här?

Läste att Hammarby Fotbolls ordförande kliver av med omedelbar verkan. Fansen, eller vad man nu ska kalla dom, har hotat honom och hans familj. Har han eller hans fru verkligen varit med och spelat några matcher? Har dom missat öppna målchanser eller missat någon markering i försvaret?

Varför utsätts en ordförande för hot? Som dessutom i det här fallet bara varit det i tre månader. Varför inte istället fråga spelarna och tränarna varför de inte tränar mer och bättre för den hysteriskt höga månadslön de uppbär.

I bussbranschen har en kille på Västkusten skrämts till tystnad för att han bloggat om tvivelaktiga affärer som kommun och andra bussbolag gör och har gjort på Västkusten.

Är det så här vår framtid kommer att se ut, att den som skräms mest och bäst vinner?

KulturRallyt startar NUUuuuuuu

Lite Idolvarning på den rubriken, eller hur?!

Igår startade hustrun höstens kulturrally. Och jag åker med vare sig jag vill eller inte. Första delmålet var Dramaten och Killinggängets Drömmen om Herrön.

Ledsen att behöva säga det men den föreställningen hamnade dessvärre på min ”worst-10-lista”. Den var kort sagt dålig, på gränsen till usel.

Som de själva sa på scenen, otydlighet skulle vara den röda tråden i pjäsens arbete. Det var alldeles sant. Pjäsen berättade egentligen ingenting.

Ett annat uttryck som de sa på scenen var att ”Det roliga är inte längre roligt”. Samma sak här, pjäsen var inte ens kul.

”Två minuskakor”, enligt min bedömningsskala. ”Fyra kakor plus” i bedöming får däremot Dramatens pauscafé där vi intog the och en färsk och fräsch chokladbiskvie.

De e tungt nu

Skadad igen. Fuck helvetes jävlar. (F´låt mamma, de där orden lärde du mig inte, där är jag självlärd).

Nu har jag fått en muskelinflammation i höger underarm. Hela armen värker och känns bortdomnad.

Att hela armen värker, och inte bara den inflammerade muskeln, beror på att kroppen jobbar efter kaosteorin, när någon del av kroppen inte jobbar som den ska, så tar en annan del över i tron att balansen ska bli rätt. I verkligheten skapar det istället skada på fler ställen, därav så värker hela armen. Säger min PT som heter Tommy.

Häromdagen sprang jag och köpte ergonomiska hjälpmedel för extra stöd för armen när jag sitter vid datorn. Som nu. Men int fan hjälper dom int.

Idag fick jag dock ett rehabiliteringsprogram av min PT som förhoppningsvis ska få bukt med inflammation.

Jag upprepar rubriken, de e tungt nu.

Nära katastrof

I går kväll brann det i fastigheten där vi har vårt bussgarage. En grannlokal, ett bilverkstad, började brinna vid 21-tiden. Lyckligtvis, för oss, så finns en annan hyreslokal mellan vår och den nu förstörda bilverkstaden.

Det gjorde att vi i slutänden klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Lokalerna runtom den brunna verkstaden fick delvis svåra skador av sot , eld och vatten medan våra lokaler endast fylldes med rök och ingenting annat.

Jag säger extra mycket jättetack till vår förare Janne Salomon som kom till garaget efter sina utförda uppdrag strax efter att branden hade börjat och brandkåren precis hade anlänt. Janne förstod det allvarliga i situationen och innan han ens ringde mig körde han ut alla bussar på gården och i samråd med brandkåren öppnade allt vi har i dörrar för att vädra ut så gott det gick.

Först därefter ringde han mig och informerade om läget. Han var sedan kvar hela kvällen som vår representant i de följande mötena med brandkår, polis och försäkringsbolag.

Att han i hastigheten råkade toutcha en brandbil och knäcka ett blinkerglas när han i en hast backade ut bussarna känns i sammanhanget som just ingenting. Men Janne själv kände sig väldigt olycklig för den saken.

Usch, det var riktigt nära en katastrof. Jag lider nu verkligen med de som fick sina lokaler och verksamheter förstörda. Enligt försäkringsfolket kommer det nu ta minst ett halvår innan de kan flytta tillbaka in i sina lokaler igen, medan vi kan fortsätta som vanligt.

Vi hade en j***a tur, så känns det.

Sommaren 2009 nu stängd

I går kväll släckte jag ner min sommar 2009. Det kändes både trist och vemodigt. På bilden syns vagnförare Lasse när han körde upp min kärra för vintervilan.

Idrottsnyheter

I helgen offentliggjordes Sveriges mest spektakulära fotbollshändelser. Som första svenskar har Albin och Valter Demnert signat s.k. ungdomskontrakt med de engelska klubbarna Newcastle resp Chelsea.

Här nedan ses de posera i sina nya klubbdräkter. Tyvärr fick de fel strumpor av klubbarna, men det lovades åtgärdas vid första träningen.

Det var efter ett tips från allmänheten som de engelska klubbarna fick upp ögonen för dessa två supertalanger. Albins seger över ”petit moa” gav sådant eko i fotbollsvärlden att de nämnda klubbarnas talangscouter gjorde ett besök i Hässelby.

Nu ställs min förlust mot Albin, 0-4, som jag berättade om tidigare på den här bloggen, i en helt annan dager. Nu kan ju den förlusten mer ses som hedersam än försmädlig.

Övrigt från sportvärlden kan noteras att jag själv i går kväll vann min andra raka tennismatch i ”singeltennisligan”. Kanske dags för ett "wild card" till Stockholm Open ?

hjälp

Det här är kompis Torne. Han ska hjälpa till att masta av båten. Torne är en snäll kille.

kl 1650. Utö. Klart för idag.

kl 1455. Så kom regnet.

kl 0950 hej då bojen

SMS

SMS från hustrun: ”Hej, här är 30 gr varmt och jag ska bada i havet i eftermiddag”. Sen skrev hon puss också, men det tänkte jag inte berätta på bloggen, det är ju lite privat sådär.

Om jag blev avundsjuk? Icke, jag badade en gång i somras och dessutom duschade jag i morse.

Men jag kontrar med något bättre än att bada i Medelhavet. Jag sticker ut och höstseglar i morgon och resten av veckan. På måndag ska båten nämligen upp på land igen. Den här gången för vintervila.

Ett hem i förfall

Jag är s.k. gräsänkling, hustrun har rymt till Italien. På kurs. Då tar det bara timmar innan hemmet förfaller. Se här t.ex: Denna tröja har nu legat på golvet i två dagar och ingen har lagt den i tvättkorgen.
Ett annat exempel: Diskhon slammar igen, ingen har ställt in disken i maskinen. Hur ska det här sluta?
Men nog om det. Igår kväll noterades jag för min första seger för säsongen i dubbeltennisligan. Detta firades med en alldeles egen bankett i hemmet på kvällen. Två leverpastejmackor och ett bamseglas med vatten framför teven. Kom i säng strax före kl 24 när den värsta adrenalinhalten hade sjunkit tillbaka. Det gäller att fira när tillfälle ges.

Men ska man ligga på topp gäller det att ligga i. I morse kl 06:55 var jag igång på gymmet.

Men allvarligt talat, är inte begreppet gräsänkling en förlegad benämning? Vad har gräs med saken att göra?

Driftsinformation

Bussen jag skrev om i förra inlägget kom i trafik igen under eftermiddagen. Problemet var, hör och häpna, algbeväxning i bränsletanken.

Boven i dramat är bränsleleverantörerna som tillsätter något i bränslet, inte vet jag varför, kanske något miljövänligt eller nåt, som sätter fart på bakteriefloran som gör att tankarna slammar igen.

Så ett tips, både till oss och andra bussåkare, är att med jämna mellanrum göra rent i tankarna. Ett sjuhelsikes jobb, men bättre det än att bli stående efter vägen.

Nåväl, själv mår jag heller inte så bra. Hade en avstämningsträning på gymet i går med min PT. Han hittade muskler mellan mina skuldror som jag inte visste fanns. Jag har sån hysterisk träningsvärk i ryggen så jag knappt kan sitta upprätt.

Men min överkropp kommer att bli väldigt fin till sommaren 2010. Kanske så snygg att hustrun inte kommer att tillåta mig gå omkring utan tröja.

Ännu ett exempel från det hårda busslivet

Tänk så det kan bli ibland. I natt strax innan midnatt ringde en av våra förare och berättade att bussen han körde just gått sönder. Han hade åkt från Oslo och 2 km från vårt garage så tappade bussen plötsligt all ork.

Snabbt samtal till jouren på EvoBuss i Spånga där Per Gustavsson, pigg som en mört mitt i natten, svarade. Vår förare körde ut bussen till Spångaverkstaden där nämnde Per ordnat fram en montör som letade fel till kl 03. Negativ, som man säger på engelska. Omöjligt att reparera snabbt.

Ett SMS nådde mig kl 06 som berättade att bussen tills vidare var köroduglig. Problemet var att buss och chaufför skulle vara kl 0930 på Arlanda för att hämta en grupp. Alla andra våra bussar var redan uppbokade på andra uppdrag så det började allt komma lite svett på ryggen. Inte lätt att ringa runt till kollegor så dags på morgonen för att hitta en ledig buss.

Men så ringde jag såklart världens näst bästa trafikledare på ett konkurrerande bolag och visst, efter lite trixande fick de loss en buss som vi kunde få låna. Och så blev det.

Tack världens näst bästa trafikledare. Som du säkert fattar kan jag ju av konkurrenskäl inte berätta vem du är och var du jobbar.

I skrivande stund jobbas det för högtryck på verkstaden i Spånga för att hitta felet på vår buss, trolígen är det ett elfel. Vi håller tummarna att vi hinner få tillbaks bussen under dagen. Om inte blir någon av våra kollegor glad får då måste vi hyra in en buss i ett par dagar.

Slutligen en fråga till den allsmäktige: varför måste bussar gå sönder på fredagar? Du måste ju fatta att det blir problem under helgen om man inte lyckas laga dem under fredagen. Skärp dig.

Bussförar- SM

Som du kanske läste i mitt tidigare inlägg så ”dissade” jag ju bussförar-SM som rena skojet.

Men nu visade det sig att vår förare Mikael Levesen kom på en mycket hedrande 6:e plats och då måste man ju såklart ändra åsikt lite grann. Det var en fantastisk tävling i stenhård konkurrens med mer än 200 deltagare.

Även om vår Micke inte vann så är han ändå den moraliske vinnaren utan att vidare förklara varför. Det bara är så. Eller i varje fall kom han på en delad moralisk förstaplats tillsammans med kvinnan som jag skrev om tidigare. De där teorinissarna som kom på pallplats räknas inte i min tävling.

Känner mig kränkt

Min personliga integritet är djupt kränkt.

När jag duschade nu på morgonen efter gymmet så upptäckt jag denna lilla äckliga varelse som hade borrat in sig i min högra axel.

Men vi tog ut den läbbiga fästingen och jag brände den sedan under cermoniella former i det varmaste kranvatten jag kunde åstadkomma. Rättvisan har återigen segrat.

"Nobody puts Göran in a corner", för att travestera lite på filmen Dirty Dancing med den duktiga Patrik S nånting, som i natt avled i en alldeles för tidig ålder pga cancer.

Glassigt

Så har då sommarens glassförbrukning sammanställts. Vi pratar här om min glassfavvolista. Den brukar variera år från år och så här blev listan för sommaren 2009.

1:a GB Sandwich stracciatella
2:a GB Tip Top
3:a mjukglass i strut, utan strössel
4:a kulglass i våffelstrut

Den stora förloraren blev Magnum, alla smaker. De har alltid haft med toppstriden att göra men i år plockade de bort några smaker och satte in nya. Njet, det blev ingen sukke i min glassvärld.

Något förvånande ramlade kulglassalternativet, förra årets obestridlige segrare, ner på en 4:e plats. Tror det har att göra med min nya ”må-bra-era”, motion, gymträning och allmänt sundare leverne.

Bussförar-SM

Så var denna utomordentligt stora tävling avgjord, dvs top 3 har presenterats, men ännu utan inbördes ordning.

Dessvärre ingen från vårt företag, men vi hade en gubbe i final i alla fall, det hade inte alla bussbolag.

Men jag undrar om inte tävlingen kantrar en smula. Det tycks vara viktigare att kunna teoretiska saker, varav rätt många inte ens handlar om bussföreri.

En av de tre i topp jobbar som körskolelärare och kör inte buss proffessionellt. (det där är allt ett knepigt ord att få rättstavat). För honom var teorin en barnlek, men det praktiska gick inte lika bra, men tillräckligt bra för att hamna på pallen.

En annan av de tre jobbade som körkortsexpert någonstans och kör heller inte som proffs. Två teoretiker alltså. Den tredje, en kvinna, kör dagligen turistbuss, det är hennes jobb. Där har ni den rättmätige vinnaren oavsett vad en töntig jury tycker.

Okey, vår gubbe då, hur klarade han sig? Jo, han körde körproven prickfritt, men hade lite för många fel i teoriprovet.

Som sagt, tävlingen kantrar en smula när ickeproffs, som kan allt möjligt värdelöst teoretiskt vetande, placerar sig bättre än de som kör som gudar, ja då känns det plötsligt inte lika märkvärdigt med ett SM. Felet var och är att det teoretiska värdesätts högre än det praktiska. Då blir ju tävlingen bara ett humbug och inget annat.

Nämen vilken överraskning

Som jag skrev häromdagen, inte en enda föllsispresent förutom de fina sakerna från mina närmaste kära.

Nåja, inte alla kanske, en och annan i rakt nedstigande led lyckades visst glömma en viss faders stora årsdag.

Men det är okey, även jag kan glömma. Särskilt oktober är en månad då saker lätt kan glömmas bort. Juli är också en månad då man har mycket att tänka på och ett och annat faller bort ur minnet.

Så då återstod alltså att fixa present till mig själv så att det åtminstone skulle bli ett ”presentbord”.

Jag gjorde då så att jag satte på mig en ögonbindel framför datorn och så hamrade jag lite ”random” på tangenterna för att se vad som hände.

Och vet du, det visade sig när jag tog av bindeln att jag hade råkat beställa en ny mobiltelefon, en Iphone. Kan du fatta, med ögonbindel och allt. Helt otroligt. Uppenbarligen är det som ordspråket säger, solen lyser alltid på dom goda.

Tack...

... för alla presenter som ni budade till vårt kontor. Jättekul.

Den där meningen är 100 % ironi. Inte en present så långt ögat kunde nå. Jag vänder mig uppenbarligen till fel målgrupp.

Men nu glömmer vi det. Gick istället för att köpa mig en Iphone som tröst, men det var 1 månads väntetid så jag gick hem istället och åt choklad som jag fått av hustrun.

Det är dock mindre bra för kroppen, däremot vet alla att träning befrämjar hälsa och välstånd, så i morse blev det en timmes hårdkörning i gymmet. Idag var det bål, axlar och armmuskler som fick sig en genomkörare.

I går kväll gick jag en hård match i dubbeltennisligan. Mindre kul, min partner Sven och jag ledde med två game och jag ska serva. Bara 10 minuter kvar av matchen, vi spelar nämligen på tid. Hade spelat säkert i mina servgame hela matchen men nu sket det sig. Vi spelade bort gamet och de servade sedan hem sitt game så vi tappade en säker vinst till ett halvhyfsat oavgjort resultat.

Nerverna pallade inte, säger du. Yttre omständigheter utom min kontroll, säger jag.

But now, back to work. Blir en tuff dag, trafikledare Stefan hemma med feber. Hoppas det inte är den beryktade grisfebern.

Föllsis

Så har då ytterligare ett år förflutit. Jag har blivit ett helt år äldre men sannolikt inte klokare.
Traditionsenlig sång och presentutdelning på sängen i morse. Ett trevligt tilltag av mina kära.

Alla ni som vill hylla mig med presenter kan buda dem till vår kontorsadress, det funkar bra.

Kommer dock inte att ha nåt öppet hus eller liknande i afton. Då är det tennisfajt i dubbelserien som gäller.

För övrigt är det några år kvar till det som anses ”jämnt” i födelsedagssammanhang. Ville bara nämna det i förbigående.

VIP-besök

Företaget har fått ett mycket viktigt besök så jag loggar ut för dagen nu.

Alla är inte lika

Här är lite skojsiga kommentarer om olika sätt att uppleva sin vardag. Den gode Bjarne på Busstidningen skriver i ett inlägg från 2/9 att han vill sticka ut sin näsa. Varför vet jag egentligen inte, men det blev inte bra.

Alla är som sagt inte lika, alla har inte råd att ha en bil som man kan blåsa i 220 km/ timmen på Autobahn.. (Vilket ju är j**** olagligt dessutom. Fy vad oansvarigt.)

Alla har inte råd att åka till Skottland för att vandra på hedarna. Och inte heller har alla råd att åka till Wales som reserv om Skottland skulle bli för trist.

Alla typer av bussresor fyller ett behov. Att uppleva saker, att lära sig något nytt, att träffa andra människor, att få känna sig sedd, att får vara en del av en större grupp. Det är för väldigt många ”att sätta en guldkant” på sin vardag. Dessutom relativt billigt.

Personligen tycker jag att ett liv utan underhållning och förströelse verkar omåttligt inåtvänt och trist.

Men som sagt, alla är inte lika. Vilken tur är väl inte det, för om alla var lika trista och insnöade som Mr B, så skulle ju inte vi, och en hel hoper andra bussbolag och reseföretag, ha fullsatta bussar till alla möjliga och omöjliga resmål.

Vi fyller ett stort behov av upplevelse och förströelse, så enkelt är det. Och det är därför vi fortsätter med våra resor. Gubbjävel.

(ursäkta det sista uttrycket, men eftersom jag känner Herr Bjarne en smula, så är jag rätt säker på att han nu ler och tar ytterligare en smutt av sin 20-åriga whisky)

Vidriga turister

Läste i DN idag om en omröstning i England vilka de vidrigaste turisterna är. ”Vinnare” blev ryssarna, tätt följt av tyskarna.

Av företagsmässiga skäl vill jag varken kommentera resultatet eller komma med egna förslag till denna lista.

Äntligen medelsvensson igen

Äntligen är jag nu återigen inrättad i ledet. Läste för en tid sedan att över 60 % av Sveriges hushåll äger en platt-TV. Det innebär att jag och hustrun oåterkalleligen för ett ögonblick var placerade i Jurassictidsåldern eftersom vi har en tjockis-TV.

Detta är nu tillrättalagt. I fredags inhandlade vi sådär lite spontant och oplanerat en platt-TV på Elgiganten för hyfsat blygsamma 4.990 i hårt beskattad svensk valuta.

Det blev en 32:a avsedd för stugan på landet. Men det visade sig att bilden är både knivskarp och kristallklar, så vi tar nog hem den och slänger ut vår gamla tjocka 28-tummare. Eller om vi möjligen äter gröt till middag ytterligare några månader och klämmer i med att köpa en 40:a hem istället.

Men det är oviktigt, vi är numera äkta medelsvenssons. I alla fall när det gäller TV-innehav.

Killen i framkant

Jag måste ju säga att det är några personer som visar upp bussbranschen för hela världen på ett annat sätt än vad journalister gör i puttriga och mysiga hemma-hos-reportage hos diverse bussåkare.

En sån person är Daniel på Ljungskilebuss. En orädd snubbe från Västkusten som på sin blogg skjuter på allt som rör sig. Så vild i sitt skjutande att han nu säger sig måste stänga ner sin blogg. Inte bra. Men på sätt och vis förståeligt.

Skotten har träffat för många Jantelagsriddare. Jantelagsriddare ska kämpas ner till sista man, men det räcker inte med bara en gubbe som gör det.

Jantelagsriddare ploppar upp fortare än de förgörs, det är tråkigt.

Daniel visar också, förutom sin skjutvilja, att det är manligt att cykla inomhus ! Själv tycker jag det är en aning mesigt, att lyfta lite skrot några dagar i veckan på gym är numera min melodi. Förutom att dunka gula bollar över ett nät.

Han visar att det är manligt att vilja gå ner i vikt och se bra ut, fast man är kille. Att det är manligt att offra knät i en fotbollsmatch. Att det både manligt och mänskligt att engagera sig i skogsbränder, trafikolyckor och annat elände. Som dygnet runt står till samhällets förfogande via Räddningstjänsten när tragedier slår ner i verkligheten. Eller i varje fall runt Ljungskile.

Att det är manligt och rakryggat att stå för sina åsikter och göranden, även om inte en enda klappar honom på axeln och säger, -bra gjort Daniel.

Så då gör jag det nu : ”- bra jobbat Daniel Olsson, Ljungskilebuss”. Du är ett föredöme, alla borde säga vad de tycker och inte gömma sig bakom bussar, organisationer och sina fruar.

Stäng inte din blogg, mjuka möjligen upp din attityd, men sluta inte att skriva om det du tycker är fel.

Nödanrop

Samtal idag mellan kontoret och en av våra chaufförer ute på uppdrag:

Kl 10:45
”-faaaaan, jag står parkerad på Malmskillnadsgatan och lyckades på nåt skumt sätt låsa mig ute. Jag kommer inte in i bussen och nyckeln sitter i tändningslåset. Kunden kommer kl 11:30 och ska till Arlanda”.

”- lugn och fin. Vi återkommer” Vi river i alla våra kontorslådor och hittar till slut en extranyckel till bussen. Ringer en taxi som för 350 bagis kör nyckeln in till stan.

Kl 11:10
”- nu har jag nyckeln men den passar inte. Det är startnyckeln ni skickat, inte dörrnyckeln.

”-lung och fin. Vi återkommer”. Vi river ännu en gång i alla våra kontorslådor och hittar nu ett kuvert där det står extranyckel dörrlås TCE. Nu är goda råd dyra, jag kastar mig i bilen och kör, i stort sett lagligt, in till city.

Kl 11:28
Nyckeln överlämnas till chauffören som öppnar dörrarna för kunden som nu kan stiga på bussen.

Kl 11:30
Bussen avgår till Arlanda. Exactly by schedule.

Jag var aldrig orolig.

Efter regn kommer sol

Jodå, så är det och så blev det. Började i den här boken. Skitbra, svårt att lägga den åt sidan faktiskt.

Trist

Så här såg det ut när jag vaknade idag. Regn. Men det sägs ju att en dålig dag på sjön alltid är bättre än en bra dag på jobbet. Mm, känns tveksamt just idag.

rekordslakt

Nytt svenskt Göranrekord slogs idag. Blåste överjävligt hårt på Mysingefjärden. Eftersom jag seglar solo så är det så knöligt att reva, så jag körde på ändå. Lite dumt måhända men 9,2 knop blev toppnoteringen på halvkryss som jag hade en längre stund. Den som kan segla och vet vad min båt går för fattar åxå vilken adrenalinkick jag fick. Vilken dag!

Såååå j**** kul

Just hemkommen från säsongspremiären i tennisligan. Dubbelserien. Ganska exakt på dagen ett år efter det att hälsenan smällde av i förra årets premiäromgång, så lite nervös kände jag mig allt, det måste erkännas.

Min partner för dagen, Sivert, och jag förlorade visserligen tämligen knappt, men det var ju så förbenat kul att lira igen så att vi torskade spelar liksom ingen roll. I´m back, det är det som räknas. Attans så kul det var.

Och i morgon ska jag återgå till semesterläget igen, kan du fatta?! Ut på sjön, segla alldeles själv i fyra dagar och bara ha det härligt. Läsa, njuta, fundera och bara njuta ännu mer. Det ska bli fint väder och fina vindar sägs det.

Sen, mina damer och herrar, kommer den nya och fräscha PG (Positiva Göran) tillbaka för att fokusera på framtiden. Den ser ljus ut, men med ännu hårdare jobb så ska den fan i mig blända både mig och våra anställda. Dom är förresten fantastiska, har jag nämnt det?

Cherio kompis, vi hörs!

Förhörsprotokoll

Förhör har idag hållits angående drunkningsolyckan av StockholmsBuss jourpärm den 2/8 kl 15:57 vid ön Plomman i Stockholms skärgård. (se blogginlägg 2/8)

Närvarande:
FH: Förhörsledare
S: Svaranden Nils Nilsson (av hänsyn till den svarandes familj är Nils Nilsson inte svarandens riktiga namn)

FH: Nå, berätta nu hur det gick till då jourpärmen mötte sitt öde mitt ute i en stor farled.

S: Jo, det var så att jag var ute och körde med min motorbåt. Det var söndag, så det var därför jag inte var på kontoret. Plötsligt ringer jourtelefonen och jag stannar framfarten för att lättare kunna prata. För att hänga med i samtalet reste jag mig upp och la jourpärmen på båttaket för att lättare kunna bläddra fram uppgifterna som kunden ville prata om.

FH: Så då anser du att pärmen inte just då var i omedelbar sjöfara?

S: Näe, just så.

FH: Vad hände sedan?

S: Ja, sen satte jag mig ned och avslutade samtalet samtidigt som jag glömde bort att pärmen låg kvar på taket.

FH: Så då menar du att pärmen avsiktligt och utan hjälp ville avsluta sin existens genom att helt enkelt av egen kraft glida ner i djupet?

S: Nä, inte precis så. I samma veva kom en Finlandsfärja förbi i farleden och den rev upp våldsamma svall så båten gungade rejält. Det var då som pärmen förlorade sitt fäste på båttaket.

FH: Tittade du då bara på hur den gled ner från taket ner i vattnet?

S: Det gick så fort, så jag hann bara i ögonvrån se hur den bruna pärmen klöv vattenytan för att aldrig mer flyta upp. Jag hann aldrig reagera.

FH: Hur kände du dig då?

S: Fruktansvärt. Jag fick en liten panikkänsla för nu hade jag ingen som helst aning om vilka bussar som var ute och vilka jobb vi hade kvar av dagen, men lyckligtvis ringde ingen under resten av dagen.

FH: Du funderade aldrig på att omedelbart själv dyka i vattnet för att rädda pärmen?

S: Nej, det var 67 meter djupt där och så djupt har jag aldrig dykt förut.

FH: Hur agerade du nu?

S: Jag SMS:ade omedelbart, nja kanske inte riktigt omedelbart, men några timmar senare i alla fall, till chefen där jag kortfattat beskrev tragedin.

FH: Hur reagerade chefen?

S: Mmm, lite kortfattat men samlat. Jag fick i alla fall ingen utskällning tillbaka.

FH: Du tycks ha en väldigt förstående chef.

S: Han är en underbar människa, en god och bra chef helt enkelt. Dessutom är han…

FH: Jaja, nu var det ju den före detta jourpärmen vi skulle prata om och inte din chef.

S: Jag förstår.

FH:s slutplädering: Tack för din redogörelse, jag tror jag har fått en relativ klar bild av händelseförloppet. Med hänsyn tagen till den uppkomna situationen tror jag mig enväldigt kunna besluta om att händelsen är av karaktären olyckshändelse utan avsiktlig mänsklig påverkan. På sjön kan vad som helst hända, tappa pärmar, gå på grund eller motsvarande. Lätt hänt under så svåra omständigheter som att sitta i en båt.

Dock krävs ett mildare straff för att stävja dylika händelser i framtiden. Straffet blir att ordna och bekosta fikabröd till dina arbetskamrater på kontoret en gång i veckan fyra veckor framåt räknat från vecka 35 2009.

Målet förklarades därefter som avslutat. Domen går ej att överklaga.

Time out

Har bestämt mig för att ta en time out. Känner att kroppen inte orkar längre.

Efter fyra veckors stentuff vila så har kroppen fått nog. Så därför har jag beslutat att ta en kort semestertimeout och nu jobba i tre dagar för att sedan återgå till semesterläget igen ytterligare fyra dagar.

Måste ut på sjön och ladda batterierna. Mina alltså.

Segeltest

Idag vänder jag mig till de som kan lite om segling. Övriga kan hoppa över det här inlägget för att istället fortsätta göra någon form av samhällsnytta.

Idag var jag ute och provseglade med min nygamla genua. Har inte använt den på flera år, men när så många båtar seglade förbi oss under semestern fick jag nog. Något måste göras. Pronto.

En ny båt skulle ju vara kul, men plånboken räcker inte till det.

När jag köpte båten för några år sedan så blev jag lat och har hela tiden sedan dess använt en s.k. självslående fock. Bekvämt som attan men på bekostnad av fart.

Nu letade jag fram genuan som är hela 70 % större än focken vilket såklart ger en helt annan fartbild. Hur det gick? Skitkul helt enkelt, men lite jobbigt på kryss. Nu vankas jobb några dagar och sedan ska jag ut på seglats igen. Definitivt med genuan.

Semester, still going on

Dock med ett och annat undantag för besök på kontoret för att fixa saker och ting. Och självklart kolla att allt rullar på som det ska. Det var fasicken så mycket jobb vi haft, och har framöver. Så j***a kul.

Är nu i alla fall åter från seglingen och har nu några dagar på landbacken igen. Vi seglade först söderut ner till Arkösund och vände där för att segla norrut till kompis Norrmannen med familj som återigen hyrde en stuga ute i yttre skärgården. Exakt samma stuga som vår berömde Evert Taube har dekorerat samtidigt som han skrev Havsörnsvalsen. Det ger kulturpoäng att ha besökt den stugan. De poängen kan visa sig värdefulla när hustrun börjar sitt kulturrally i höst.

Jag kan även avslöja att det är en vidunderlig utsikt från det husets toalett. Som alltså både jag och Evert har använt. Det är fan i mig bonupoäng för det också.

Här ser du en av Taubes inskriptioner i taket inne i storstugan.
Nu till något helt annat. Läste under veckan en artikel om sveriges sexigaste män. Ingen från bussbranschen fanns på listan. Det är skrämmande. Vi som alla är så otroligt sexiga i en av Sveriges sexigaste branscher, eller hur?!
Kanske borde den här badpojken varit med på listan. Eftersom jag i grunden är en blyg kille vill jag inte avslöja vare sig det ena eller det andra.