I morse sprang vi, Sofia, vovven Elsa och jag exakt fyratusenfemhundrafyrtiometer på 38 minuter och 51 sekunder.
Men jag måste säga att det gick oväntat lätt. Benen bara rullade på. Jobbigast, trögast och tyngst var de första fyratusenfyrahundrafyrtio metrarna. Först därefter rullade benen liksom av sig själva i en rykande spurt och jag gick i mål med en positiv känsla och ett leende på mina läppar. Då satt Elsa redan där och undrade var jag hade varit.
Det var morgonpasset. Kvällspasset består aven tennismatch vilket i sin tur betyder att jag missar TV-programmet som fungerar som själsligt liniment, Bonde söker fru. Moderniteter som apparater som kan spela in TV-program finns inte i vår familj. Så jag får bita ihop och be att få en sammanfattning av min kära hustru.