Men icke desto mindre somnade jag TVÅ gånger, och det bara under första akten. Vilken himla tur att vi denna gång hade lyckan att bli bokade i en nästan egen loge med egen ingång.
Andra akten var jag betydligt mer aktiv. Den tillbringade jag större delen av ute i foajen förtvivlat ringande och letande efter en ledig buss. Snövädret skapade lite kaos både här och där, men ingen av våra kära kollegor verkade ha några bussar ute i trafik denna dag.
Men det löste sig ändå till sist med en annan av våra egna bussar som också var ute på rull, och jag återvände till logen med en påse Ahlgrens bilar och kunde sedan i vaket tillstånd lugnt invänta pjäsens slut.
Det bästa av den föreställningen var ändå energiintaget av en ostbaguette och kaffe i pausen.