Roade (!) mig med att läsa bussbloggar. Herrejesus så fnösktorra de flesta är. Nästan bara Bjarne Wilmarsgård på Tidningen Bussbranschen har någon form av glimt i ögat, övriga bloggar är bara fakta fakta fakta.
Plötsligt får jag prestationsångest, jag skriver ju ingenting som är vettigt eller seriöst. Jag skriver bara om mitt liv, som jag i och för sig betraktar som hyggligt seriöst och vettigt på alla sätt.
Jag snor min dotters devis men ändrar den lite bara: Its my life, I write it my way.
I morgon händer för övrigt stora och skojiga saker. Då bränner vi av nästa del av flerstegsraketen.
