Vårt vattenproblem på landet är en riktig nagelbitare. Vi har en brunn som borrades redan 1975 och nu har den tackat för sig. Kommer inget vatten i kranarna längre.
Idag kom tre herrar som skulle lösa problemet. Det var inte lätt. De måste lyfta upp två slangar som sitter i borrhålet. Slangarna är 90 meter och ungefär 20 meter ner i röret sitter en s.k. manschett som ska täta i hålet.
Problemet var att manschetten efter nästan 40 år hade satt sig fast något så inih-ete. Enda lösningen var att då dra ännu hårdare i vajern för att få upp den.
Då kunde två saker inträffa:
A/ den lossnar och går att dra upp. Problemet löst och sedan är det bara att byta den trasiga ejektorn längst ner.
B/ den går sönder när de drar och går inte att få upp. Då blir hela brunnen obrukbar för tid och evighet och ett nytt borrhål på 90 meter måste borras. Då pratar vi sexsiffrigt belopp.
Oddsen uppgavs vara 50/50 och jag som kund måste bestämma om de skulle dra eller inte. Inget svårt beslut men jag kan säga att jag fick ont i magen när de började vinscha. Jag gick därifrån, vågade inte titta.
10 minuter senare gick jag tillbaka och de berättade då glatt att våra kostnader just sjunkit drastiskt. Grejen lossnade med högre tryck och är nu uppe.
Men än är vattnet inte säkrat. Fortsättning följer i morgon.