Solen lyste från klarblå himmel, en lätt bris bakifrån, helt nypistat som ett manchestertyg, lagom lutning och så pang, fullt ös i stora härliga svängar. Dessutom med full kontroll. Oj, vilken urladdning.
När jag kom ner kunde jag lätt byta bort hela bussbolaget mot en brandbil som kunde släcka mina brinnande lårmuskler.
Men som du vet, ett bra gym, och en bra tränare har sett till att eldsvådan i låren slocknade av sig självt rätt snabbt.
På kvällen hade vi jubileumsmiddag för våra gäster, ty det var ju faktikt den 20:e resan vi gör denna gång.
Jag fick i gåva denna fantastiska vindflöjel, som nog mäter bortåt halvmetern i bredd, och trot om du vill, men gubben på busstaket är faktiskt jag. En bild som en smed skurit ut i plåten med laser.
