Den där killen Ernst nånting. Vilken kille. Vilken dröm för vilken tjej som helst. Vilken pysselkille.
Tänk vad han kan hitta på av ingenting och plötsligt blir allting så himla skimrande, så hjärtefint och liksom skööönt. Allting blir så skööönt när man tillverkar saker av ingenting. Enligt Ernst.
Igår var det julpyntning av ett jättehus som han naturligtvis hade pimpat så det såg ut som ett hus i Mississippi. Men så himla sköööönt juligt.
En sak som var så himla skööönt och juligt enligt Ernst igår var att dra in massa halm i huset och piffa upp vardagsrummet. Halm? I vardagsrummet?
Kan ingen berätta för Ernst att man helst ska leva i det skööööna kaoset han skapar. Det han gör är ju bara ögongodis som passar som reportage i en tidning. Ingen vettig människa kan ju leva och bo i de konstiga saker han hittar på.
Men chokladgodiset han gjorde verkade smarrigt. Skööönt smarrigt.
Nu erkänner jag. Är du beredd? Jag gillar Ernst. Oavsett vad han nu tillverkar av ingenting. Han verkar så sköööönt och äkta engagerad av det han gör. En riktig mysputte. Om jag var tjej skulle jag nog trånat efter honom.
