Denna Maria Lönegård ska alltså som chef för Eko-brottsmyndigheten stå över alla andra människors moral. Som chef för den myndigheten ska han, eller i det här fallet hon, inte på något sätt någonsin tjafsa med vare sig lagar, moral, etik eller bara vanliga mänskliga funderingar.
Som chef för den myndigheten ska man vara lika ren som den dag han, eller hon, föddes.
Att bara avgå, är ett för milt straff för Maria Lönegård. Att återgå till sitt gamla jobb borde vara uteslutet. Det är inget straff. Hon ska avskedas från alla tänkbara jobb inom stat och kommun. Hon ska absolut dömas, hårt, som i en vanlig ekobrottsrättegång. Och dessutom dömas till lagens strängaste straff.
Jag mår illa när jag läser artikeln och känner ett outgrundligt stenåldersmässigt hat mot just denna kvinna. Nästan så jag skäms.
Kanske jag känner hatet beroende på att jag en liten stund har suttit på ekobrottsmyndigheten och våndats under ett förhör av två trötta polistjänstemän som gjorde allt för att sätta dit mig för bokföringsbrott i samband med Hammarby Hockeys konkurs för 6-7 år sedan.
En lång historia, som hamnade där den gjorde mest på grund av en totalt inkompetent, tillika väldigt otrevlig, konkursförvaltare.
Jag blev inkallad till förhör, jag åkte dit utan advokat, jag hade ju inget att dölja och behövde ingen hjälp att förklara det.
Efter några timmar ville de att jag skulle skriva på ett papper där jag erkände skuld, och så skulle jag få ett milt straff. Alltså exakt som i en polisfilm i kalkonkategorin. Jag vägrade såklart och kontaktade en advokat några dagar senare.
Han gick igenom alla handlingar, ringde ett telefonsamtal, och därefter lades fallet ner och jag förklarades helt oskyldig.
Exakt samma sak drabbade en annan styrelsekollega i samma ärende. Anklagad, gick dit utan advokat, fick ett papper att skriva under, vägrade och några dagar senare lades även hans fall ner.
Enligt min advokat är det så ekobrottspoliserna konsekvent jobbar, försöker pressa fram felaktiga erkännanden, för att bättra på statistiken.
Efter den händelsen kommer jag aldrig, säger aldrig, att åta mig något ideellt arbete. Man sliter häcken av sig och sedan riskerar man att hudflängas för att någon inte fattat någonting. Det är fan i mig skandal det också.