I går var jag ute med mina nya cykelkamrater på en 11-miltur på Södertörn. Vi var 6 stycken och cyklade på fina "bilglesa" vägar. Mestadels cyklade vi därför på led med två i bredd. Det är liksom gruppcyklingens standarduppställning när väg och trafik så tillåter. Funkar inte det så blir det cykling på ett led.
De flesta bilister som körde om oss visade hänsyn och körde om med bred marginal. Det tackar man för.
Men så kommer en och annan som saknar både vett och hänsyn. Vi kan kalla dem Nisse Dumbom.
Nisse Dumbom nummer 1 kommer ikapp oss i en kurva med lite dold sikt. Han måste således sakta in en smula en liten liten stund innan sikten är fri och han kan köra om oss. Det gör han, han har ju inget annat val än att riskera frontalkrock i fel fil.
Så kommer sikten och han gasar järnet förbi oss samtidigt som han hänger sig på signalhornet, vet inte varför, sannolikt för att meddela omvärlden att här kommer Nisse Dumbom. Se på mig, hör mig. Jag finns. Jag sitter i en bil, alltså är jag bättre, och har rätt till fri framfart, än 6 andra trafikanter, cyklister.
50 meter efter att han kört om oss saktar han ner och svänger in på en sidoväg till vänster. Klart.
Man kan bara ruska på huvudet och undra, varför i h-e bära sig åt på det sättet? Hade han tutat och haft sig om vi varit en traktor med släp? Förmodligen inte. Hade han gjort det om vi varit 6 motorcykelintresserade äldre ungdomar med svarta västar? Definitivt inte.
Lite senare kommer Nisse Dumbom nummer 2. Likartat scenario som Nisse Dumbom 1. Men den här killen gasar om oss, och precis när han passerat våra frontcyklister svänger han in och tvärbromsar. Precis innan de brakar in i honom rivstartar han iväg som en oljad blixt.
Jag är ytterst tacksam att ingen Nisse Dumbom tog livet av någon av oss genom att preja oss av vägen. Mina två beskrivna händelser är rent av blygsamma jämfört med andra bil/cykelrelaterade händelser som händer varje dag. Cyklister har dött, cyklister har skadats på grund av alldeles för många Nisse Dumbom som far omkring på våra vägar.
Själv är jag ju numera en hobbycyklist som bara cyklar när det inte regnar och bara när jag har lust. Så jag har full respekt för alla som cykelpendlar vareviga dag i ur och skur i och runt Stockholm. Jag skulle aldrig riskera livet genom att ta med cykeln inne i city. Så modig är jag inte.
Däremot visar jag all tillbörligt respekt och hänsyn till alla cyklister när jag sitter skyddad i min bil. Det har jag alltid gjort, även innan jag började hobbycykla. Jag kan inte för hela mitt liv fatta att inte alla bilister visar den hänsynen och respekten för andra människors val att ta sig fram i livet.
Så Nisse Dumbom, skärp till dig. Då kommer även du att bli en lyckligare människa.
