Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, oktober 14, 2018

Soffpotatis? Eller?

Jag har en fråga till mig själv. Varför känner jag mig aldrig vältränad?

Jag tränar mycket, det gör jag. Kanske mer än genomsnittet. I alla fall mer än genomsnittet på min åldersnivå.

Särskilt nu på äldre dar, då jag upptäckt att just triahtlon Is Da Shit. Så jäkla kul och häftigt att försöka bli bättre i tre grenar. Svårt, knepigt, tidkrävande men ohyggligt roligt även om man kommer sist eller bland de sista både på träning och tävling.

Enligt min Garmin hade jag inför rejset i Ruegen värden som en vältränad 20-åring. Nu är ju som bekant Garmin inte att betrakta som särskilt exakt, sannolikt ganska långt från sanningen, men ändå. Lite sträcker man på sig trots allt. Dessvärre märktes ju inte den där 20-årsfysiken i resultatlistan. Men jag fick min medalj, och det var ju huvudsaken.

Samma Garmin påstår idag att mina värden är bland de 15 % högsta i min ålderskategori.

Men jag känner mig lik förbaskat som en tung och orörlig soffpotatis. Har väldigt svårt att tro att en vältränad 20-åring känner sig som en tung och orörlig soffpotatis.

Så var ligger felet? Äter jag fel? Nix, jag äter mest bra hemlagad mat. Förutom några luncher varje vecka som består av microvärmda frysta fabriksluncher i kartong.

Visst, jag äter både godis, glass och antagligen för mycket kaffebröd, men herrejesus, det är inte ett OS-guld jag är ute efter. Fast om jag ska vara ärligt så äter jag nog lite för mycket Yoghurt och musli till frukost. Ibland en hel liter Yoghurt. Inte bra. Egentligen.

Jag vill må bra, jag vill ha kul, jag vill cykla till Paris igen och jag vill ha fler ironmanmedaljer.

Högst normalt för en äldre människa. Möjligen med undantag av det där med att cykla till Paris och fler ironmanmedaljer. Sådär 7-8-9 startande i åldersgruppen 65-69 år i ett startfält på 2500 pers säger väl allt när det gäller intresset att idrotta för äldre herrar och damer.

Tränar jag fel? Måste vara omöjligt. Anlitar sedan februari en utbildad coach som lägger upp min träning med hänsyn till både min målsättning med min träning likväl som min ålder. Funkar jättebra. Och känns ännu bättre.

Men ändå, varför i h-e känner jag mig som jag gör?

Jag spelar tennis, jag cyklar, jag springer, jag simmar, och jag promenerar till och med nästan varje dag. Jag kör ungefär 20-25 pass varje månad och har gjort så i flera år nu. Många fler vilodagar nu sedan jag började köra med coach Stina.

Så gott som alla pass kör jag som planerat. Ibland fuskar jag såklart. Tuffa intervallpass, allmän styrka på gymmet, cykelanpassad spinning, och lugna distanspass. All by the book som man säger.

Så rent teoretiskt borde jag vara rätt vältränad, och är väl antaglingen det, men ändå. Jag har två lägen, antingen känslan att vara tung, slö och soffpotatis-look-a-like. Eller så har jag träningsvärk.

VARFÖR KÄNNER JAG MIG ALDRIG SOM EN VÄLTRÄNAD MÄNNISKA?