Det här är min cykelresa med team Rynkeby Stockholm från Malmö till Paris 2022. Mitt åttonde år med team Rynkeby och sjätte gången jag cyklade till Paris.
Dag 0 Prolog Stockholm – Malmö – Trelleborg
På hela taget en tråkig dag men med många roliga inslag. Alla supertaggade. Morgontåg till Malmö, gemensam middag där och sedan cykling 46 km till Trelleborg. Vi tog förstås en glasspaus i Höllviken. Anna och jag valde mjukglass. Jag valde största sorten såklart. Sedan blev det nattfärjan till Travemünde dit vi anlände morgonen därpå kl 07:30. Då börjar det på riktigt.
Dag 1. Travemunde – Uelzen
Rullade av båten, många team åkte samma färja, fixade till oss och så iväg. Efter bara någon eller några kilometer kom regnet. Tror du jag hade räknat med det i klädvalet? Nej, det hade jag inte. Sen blev det regn, blåst, sol, regn, blåst, sol – repeat hela dagen. Vi avslutade i alla fall i sol. Det var vi värda. Totalt 16 mil blev det idag och inte mer är 820 höjdmeter. A walk in the park kan man säga.
Idag hade jag sällskap av Nalle som ”ägs” av en liten tjej som nu är under behandling för leukemi. Vi har några små nallar och maskotar som några barn, som är under behandling, ville att de skulle få cykla till Paris. Idag var Nalle Assisterande grindvakt, dvs han hjälpte mig att hålla ordning på klungan framför och han gjorde det med bravur. Jag behövde inte göra någonting, Nalle röt i när det behövdes och de andra lydde omedelbart. Skönt med lite avlastning i jobbet faktiskt.
Som
vanligt hade vårt serviceteam dukat upp en depå med förmiddagsfika och därefter
en lunchdepå. Skön känsla att veta att vi kommer få i oss tillräckligt med
kolhydrater och annat smaskens hela vägen till Paris.
Efter ankomst till hotellet vidtog cykelvård för de blev rejält smutsiga av regnet idag. Sedan blev det en trevlig after bike och sedan gemensam middag.
Väckarklockan ringde kl 06:00. Frukost kl 06:30 sedan packa ihop grejerna och kolla att cykeln är redo. Kl 07:45 en kort briefing av kapten Patrik om dagens etapp och prick kl 08:00 rullade vi iväg.
Blev en lång dag som tog 12 timmar inkl matstopp och fyra
punkastopp att cykla 202 km.
Har cyklat den här sträckan två gånger tidigare med team
Rynkeby. Den första gången skrev jag att det var de vidrigaste milen i min
cykelkarriär. Blev lite åt det hållet även den här gången. I alla fall på
slutet.
Med bara 2 km kvar till hotellet tog jag helt enkelt slut.
Tvärstopp i maskineriet i mig. Vår vice kapten Ylva och vår cyklande
sjuksköterska Sofia stannade kvar hos mig medan de andra cyklade till hotellet.
Efter lite vila på en parkbänk cyklade även vi tre till hotellet. Där hade vår kapten
Patrik Fagerholm beordrat att Liverpools låt ”You´ll Never Walk Alone” spelades
upp på vår musikmaskin när vi tre rullade in till hotellet. Så jäkla fint och
omtänksamt.
För denna min tveksamma bedrift att ändå ta mig ”i mål”, blev
jag vid middagen utsedd till Dagens Kämpe. Priset, som är ett vandringspris
från dag till dag, ser du på bilden. I morgon en ännu jobbigare dag, 18 mil och
strax över två tusen höjdmeter. Blir tufft.
Dag 4 Wuppertal – Koblenz
Som vanligt rullade vi iväg prick kl 08:00. Blev en rekorddag. Slog nytt Göranrekord.
Inget rekord jag är stolt över, men det måste självklart redovisas för
Intresseklubben.
Dagens rutt blev 192 km och 2185 höjdmeter som tog teamet
nästan 13 timmar att genomföra. Jag klev av i första backen redan efter nitton
minuter. Då släppte jag teamet för jag insåg redan då att jag inte skulle orka
hänga med resten. Möjligen, kanske rent av troligen, en effekt av gårdagens
misäravslutning.
Skulle absolut fixat backen och kanske resten också, men jag
ville inte på något vis vara gruppens ankare som sinkade gruppen hela dagen. Så
därför klev jag av. Som dagen sedan blev, förstod jag att jag valde ett
vinnande koncept. Så många långa och branta backar har sällan skådats på en
Rynkebydag under de år jag varit med.
Spännande ändå att åka i följebilen. T.ex fick vi eskort av
en cyklande polis som hjälpte oss att hitta teamet som vi tappade när de vek in
i en skog på en cykelväg och försvann.
I morgon sitter jag på cykeln igen. 167 km och 1650 höjdmeter
står på tur. Vi cyklar då efter Moselfloden och klättrar sedan över ett berg
för att komma till Trier.
Dag 5 Koblenz – Trier
En
händelserik dag. Vi cyklade längs med vackra slingriga Moselfloden. Men först
ett photostop på en bro över floden. Lilla jag, kapten Patrik och vice kapten
Ylva. Vi har åtta resp sju resp sex år i team Rynkeby. Det är vi som är teamets
veteraner.
Efter vårt första fikastopp hände en jätterolig grej. Plötsligt dyker en kille, Julian upp och bredvid mig, jag ligger som vanligt sist. Han frågar om han får hänga på och jag säger myndigt ”of course”.
För dig som inte vet blev jag utrustad med en pacemaker efter en stroke för 11 år sedan och äter sedan dess allehanda mediciner som gör att jag, särskilt i värme, inte kan prestera för fullt. Dessutom är jag snart 71 år och kan nästan vara både farfar eller morfar till de yngsta i teamet.
Har
blivit en j**** på att ta bra beslut. Tog på morgonen ännu ett väldigt moget,
vuxet och genomtänkt beslut, jag cyklar inte idag. Det vankades nämligen återigen
temperaturer som enbart har syftet att däcka mig. Det är i alla fall så jag ser
på saken. Så jag ansökte om en plats i serviceteamet. Jag fick en
praktikantplats. Kul jobb, men tuffa chefer.
Sista
riktiga cykeldagen bjöd på soligt och härligt väder tillika 225 km och 1850
höjdmeter. Ännu en tuff dag för cyklisterna. Jag fortsatte dock som praktikant
hos serviceteamet. Ingen idé att ens försöka cykla när jag vet att värmen ändå
vinner över mig. Fegt kanske, men jag har ingenting att bevisa vare sig för mig
själv eller någon annan. Jag har haft förmånen att cykla till Paris fem gånger
tidigare med Rynkeby så jag är varken arg, ledsen eller besviken att det inte
blev cykling alla dagar. Hade en förhoppning att kunna avsluta mitt åttonde och
sista Rynkebyår med att cykla alla etapper, men det funkade inte. Thats life
sometimes.
Sista dagen med teamet. Sovmorgon, vi rullade iväg kl 08:30 på veckans kortaste dag, bara sex mil. Kort vattenpåfyllnadspaus efter ungefär halva sträckan. Sedan genom skärselden, att passera två miljarder trafikljus i Paris förorter. Kändes som alla visade rött för oss.
In i Paris, vi cyklade förbi Triumfbågen, Place de la Concorde, på Champs Elysée och säkert fler kända adresser. Målet var Trocadero vid Eiffeltornet där det togs bilder och vår officiella slutbild på teamet.
Efter ett tag gör det ont i handen, på höften och på
armbågen, men ingen större fara, bara blåmärken och lite skrapsår. Ingen big
deal helt enkelt.
Så det mäktigaste av allt, incyklingen till parken
där samtliga Rynkebyteam samlades. Ca 2400 gulklädda cyklister och
tusentals åskådare. Tänk dig bergsetapperna i t.ex Tour de France, när publiken
står så nära att cyklisterna knappt kommer fram. Lite åt det hållet var vår
incykling. Folk applåderade och jublade på en sträcka av säkert 100 meter.
Ordet magiskt räcker inte.
Lite allmänt mingel och kramar till höger och vänster
i parken och sedan iväg med cyklarna till en lastbil som kör hem alla cyklar
till Sverige. Därefter till hotellet för enskilt fixande.
På kvällen avslutningsmiddag med teamet. Blev inget nattsudd, kom i säng redan runt midnatt. Alla var rätt slutkörda efter en rejält tuff vecka.
Vaknade på söndagsmorgonen med en konstig känsla.
Efter tio månader med teamet är det nu slut. Team 2022 is no more.
Hade ingen lust att direkt "turista" utan bara ta det lugnt innan min flight skulle ta mig hem. Lyckligtvis var det några fler som ville samma sak. Så vi tog en båttur på Seine och sedan tillbringade vi 2,5 timmar på en restaurang och hade många spännande samtal om både ditten och datten.
Det här var mitt åttonde år med team Rynkeby och
sjätte gången jag cyklade till Paris. Pandemin satte ju käppar i hjulen för oss
2020 och 2021. Jaja, vet att någon säkert opponerar sig att jag skriver cyklat
till Paris. Har inte cyklat alla etapper, vet det, men det skiter jag i, jag
har både cyklat och bilcyklat till Paris i alla fall.
Fantastiska år som gett mig så många minnen, så många
upplevelser, så många nya bekantskaper. Det har även gett mig vänner som jag
tror och hoppas jag kommer ha för resten av livet. Bara det är fantastiskt.
Nu är det din tur
Nu kanske det är din tur att vara med i detta helt fantastiska projekt. Du kommer att göra skillnad som det heter. Du hjälper till att samla in pengar både till Barncancerfonden och Hjärnfonden. Vi VET att det vi gör i team Rynkeby gör skillnad, vi VET det. Team Rynkeby är idag BCF:s största privata bidragsgivare, det är verkligen något att vara stolt över att få vara med om. Dessutom får du möta många nya människor från olika yrkesgrupper som har samma mål och intresse som du själv, att hjälpa till, att träna och att cykla.
Här är länken du använder för mer information och när du söker att vara med: https://www.team-rynkeby.se
Alla kan vara med, ung som gammal, nybörjare som jätteerfaren. I vårt team var den yngsta 26 år och den äldsta 70 (jag). Team Rynkeby är inget snabbcyklingsteam, vårt rullsnitt ska landa runt 25-27 km/tim, alla ska med.