Höstsegling

Lördag morgon 20:e oktober, klockan är 06.
Bilskjuts till Trosa av dotra mi.
Packningen lastas i jollen.
–1 grad i luften.
Ror ut till segelbåten.
Ishinna på däck. Farligt, farligt.
Iväg kl 0820.
Höstsolen tittar fram mellan molnen. Härligt, livet har sina ljusa stunder.



Fyra lager tröjor under seglingsjackan. Vintermössa och varma handskar.



Motorgång och segling om vart annat.
Ensamt både i båten och på fjärdarna. Endast de riktigt religiösa är ute med båt så här års.
Fixar pastalunch när Helmer ”The Autopilot” styr.
Angör Utö gästhamn sent på eftermiddagen.
Delar hamnen med blott 11 likasinnade mot typ 175 i somras.




Kall rostbiff med potatissallad till middag. Fantasilöst. Piffar upp med en liten flaska rött vin, Brolio.
Kröp till kojs kl 20 (sant..!)
Sov sedan i 12 timmar. Jag trött? Lite kanske.
Söndag iväg kl 09.
Usla vindar, mest motorgång, endast några timmars segling. Trist.
Angör Bosöns gästhamn på Lidingö kl 17.
Packar ihop segel, linor, tampar och gör i ordning för morgondagens mastlyft och båtupptag.
Kycklingsallad till middag. Fantasilöst. Piffar upp med det som är kvar i den lilla flaskan med rött vin.
Lika tidigt till kojs denna kväll. Längtar hem. Lite i alla fall.
Måndag sovmorgon till kl 0830.
Mastlyft kl 12 med hjälp av kompis Norrmannen som offrar lunchen på Banken.
Motorgång till vinterupplägget ännu en bit bort.



Kl 18 tar vi upp Ataleia för vintersömn.

Seglingssäsongen 2007 är över. Vart tog den vägen?

Entusiasmerande. Inte.

Fick en slags bilaga till BR:s husorgan Resor o Trafik. Den kallas Bussguiden och skall vara ett slags uppslagsverk för researrangörer. Och till den skaran tillhör vi genom vårt företag SällskapsResor.

Nåväl, tanken med en sådan publikation måste väl ändå vara att locka, reta sinnena och få lust att upptäcka nya saker och miljöer.

Men, och det är här det kommer, skyltfönstret, vilken katastrof. Med skyltfönstret menar jag förstasidan. Bilden visar ett oändligt antal bussar i rad i mulet, regntungt och trist väder. Kolla själv:

Massor av människor, som definitivt inte ser ut att ha roligt, tycks leta efter rätt buss. Vem som helst ser att bussbilden är från någon bussterminal och inte visar bussar för roliga och trevliga utflykter. Vilket stolpskott det blev.

Han chefredaktören, f.d radioryttaren Ulo Maasing, brukar ju skriva om branschens taskiga förmåga att fånga resenärer. Och så sätter han en förstasida som enbart lockar till att kastas i soptunnan.

Men om man ändå blundar, tar sats och öppnar publikationen, så är det en ren kopia av branschens andra tidnings motsvarande publikation. En ren kopia.

Återigen ber jag att få återknyta till Maasing som så ofta skriver att bussbranschen är så usel på att förnya sig och göra oväntade saker, att vi är så dåliga på att göra saker som andra inte gör, att vi är så lata och dåliga att vi bara gör det andra gör.

Och så snor han själv ett koncept rakt av från en konkurrent. De är så lika så man kan förledas tro att Maasing kommit över tryckplåtarna från konkurrentens tidning.

Trovärdighet, Ulo, trovärdighet är allt. Du brände rätt mycket av den varan den här gången. Nu kan du skriva betydligt kortare ledare, för vem ska nu tro på vad du skriver?

Humor ?

Mina kamrater behagar skämta. Eller? Detta mötte mig denna morgon när jag anträdde mitt enkla arbetsrum. Bara för att jag inte betalade en parkeringsavgift. Tror jag. Gäller det något annat ber jag att få hänvisa till företagets advokat.

Kapitel 2

Du kanske trodde att Hammarbyhistorien tog slut häromdagen när jag kallade inlägget SLUTET.

Så fel du, jag och alla andra hade. Nu börjar Kapitel 2, Det Svänger Om Bajen.

Ordföranden avgick frivilligt i fredags varpå både jag, och en kille till som även han avgick häromdagen, omedelbart blev invalda i styrelsen igen. Och vi accepterade lika omedelbart.

Så sannolikheten att du även fortsättningsvis får lite inside information från hockeyns värld är nu hyfsat stor.

Hela dagen viker jag åt att hjälpa till att reda ut Hammarbys ekonomi, bussbranschen får klara sig själv just idag.

Idag är ett s.k. trängt läge, sarg ut gäller tills vi omformaterat våra anfallsstyrkor.

Matchdags

Till alla Stockholmare som läser det här: Kasta alla fåniga principer åt sidan och kom till Hovet ikväll. Glöm bort att du håller på DIF eller AIK. Nu är det Bajen som gäller.

SLUTET

Jaha, så är mitt styrelseuppdrag i Hammarby Hockey över. Jag avgick i går kväll.

Om det är några inom Hammarby som läser detta- äsch, jag vet ju att det är så - så vill jag tacka för all värme och allt stöd som ni visat mig under kvällskvisten igår och hittills under dagen idag.

Jag har fått fantastiskt många värmande ord från spelare, spelarråd, Arbetsgruppen Bajen Hockey, flertalet styrelseledamöter, valberedning och inte minst från Bajen Fans.

Tack så hemskt mycket, ni som är inblandade vet varför jag avgick. I övrigt har jag inga kommentarer.

Personlig lägesrapport

När den tiden kommer då jag sitter och gungar i gungstolen och tänker tillbaka på mitt liv, så kommer jag att minnas vecka 40 och 41 2007.

Jag kommer att göra det för att de är de galnaste veckorna hittills i mitt liv. Så känns det just nu.

Självklart gäller det Hammarby Hockey, föreningen som berör. Jag kan inte gå in på detaljer just nu, men det är en berg- och dalbana utan dess like.

Läget är som att jaga okontrollerbara stridsladdade missiler med fjärilshåv.

Mediastorm del 2

Puuh. Jag lever. Jag andas. Det här var jobbigt. Ideellt arbete är jobbigare än man tror.

Idag har jag varit tvungen att ladda min mobiltelefon tre (3) gånger på grund av alla samtal. Telia jublar över mitt bidrag till deras kassa.

Hammarby Hockey kommer att överleva. Kronkalle får sina pengar på måndag. Ett stort företag tyckte det var synd och skam om Bajen försattes i konkurs, så de ringde och sa att vi fixar det här. Just like that, liksom.

Sedan ringde några till och sa samma sak. Några har visat intresse för att gå in ”tungt” under en lång tidsperiod. Otroligt häftigt. Så plötsligt fick vi lite arbetsro i föreningen.

Allt detta mediabrus om föreningen visar att varumärket Hammarby Hockey är så stort att det inte ens går att överblicka.

I övrigt har jag inga kommentarer om bussbranschen, de senaste två dagarna har jag inte ens hunnit vända ett enda busspapper på mitt skrivbord. All min tid, precis all min tid, har jag ägnat åt Bajen hockey.

Vill du ha kul, gå in och arbeta ideellt i en förening. Vill du ha lugn och ro, sitt kvar framför TV:n.

Mediastorm

Mediadrev är för mycket sagt, men storm känns nog lite mer rätt beskrivet.

Jävlar i helvete vilket tryck det har varit idag. Hammarby Hockey ligger risigt till. Dels hockeymässigt men även ekonomiskt.

Idag ca kl 16 publicerade aftonbladet.se en artiklel typ ”Hammarby Hockey i konkurs?” 10 minuter senare brakade det löst. Vår ordförande har gjort sig oanträffbar, så många ringer till mig istället. Radiointervju i Radio Stockholm, DN, Expressen TV plus ytterligare några tidningar har ringt och intervjuat.

Mediatränad? Nix, hann aldrig bli utbildad. Det här var läbbigt. Och jäkligt jobbigt.

Makuleringsmaskin

Nu har vår lilla studsboll Elsa vuxit in mer och mer i vår verksamhet.

Nu är trafikledarskor inte så intressanta längre. Hon har nu gått över till lite tyngre grejor.

På bilden har hon just slafsat i sig en leverantörsfaktura. Tyvärr framgår av resterna inte från vem, så nu återstår bara att invänta betalningspåminnelse.

Hm, idé: Tror du hon skulle gilla 32 pärmar bokföring?

OBS, bilden är varken ett montage eller arrangerad. Detta är den osminkade sanningen. Lille Studs äter upp våra leverantörsfakturor. (jippi..!)

Varning för Neoplan

Idag fick vi trassel med en buss. Den befann sig i Göteborg och plötsligt uppstod ett akut problem som bara måste kontrolleras och förmodligen åtgärdas lite pronto. Kunden skulle hem till Stockholm några timmar senare.

Vi ringde runt och fick rådet att ringa Neoplan i Göteborg. Klockan var runt lunch. En slags verkmästare svarade. Vi berättade att vi hade en Setra som hade problem med ett nav på ett av bakhjulen.

”-näe vettö, vi har inga delar hemma.”

”-inga problem” sa vi, vi fixar delarna du behöver.

”-näe, verkstadsgubbarna ska ju snart gå hem, dom goa gubbarna börjar bli törstiga vettu, höhöhö. Var det en Setra sa du? Äh, du vet vi är allergiska mot Setra, höhöhö, så vi kan inte hjälpa er”.

Goa gubbar i Göteborg? Inte den här, han var värsta sortens glappkäft. Och tänk att ha verkstadsfolk som börjar sukta efter brännvin redan efter fredagslunchen. Ooops.

Däremot blev vi väldigt trevligt bemötta av ett Göteborgsföretag som heter Leja Touring. De kunde inte hjälpa oss, men de försökte i alla fall. Tack.

Det slutade med att vi fick hyra in en buss så kunden kom hem till Stockholm i tid.

Neoplan, far åt helvete för tid och evighet.

Säger Göran Demnert ....

...till TV4-nyheterna.se

http://tv4nyheterna.se/1.177708/sport/2007/09/25/
krisen_i_hammarby_hockey_fortsatter?mode=print

Besvärliga människor

Vissa delar av kontorspersonalen ansökte idag om att få gå på ett endagsseminarium med ämnet ”Hur hantera besvärliga människor”.

Självklart sa jag ja, men med tillägget ”-äntligen kan du lära dig lite om dig själv”.

Nästa chefskurs jag ska anmäla mig på är ”Hur du undviker våld på arbetsplatsen”

Födelsedagsfest och premiärlejon

I söndags levererades min födelsedagspresent, höghöjdsbanekul. Alltså att tassa omkring på ca 7-8 meters höjd på stålvajrar som är spända mellan träd med ca 10-15 meters avstånd.

På den ”rundbana” som jag gick på ingick sex olika moment, och vid varje momentslut/start så stod man på en ytterst liten avsats som var fastsatt runt trädstammen. Sju meter upp i luften.

Det gäller således att gå på lina med stöd av rep som hänger lite här och där. Självklart är man säkrad vid en annan vajer som sitter en bit ännu högre upp. Men det blir garanterat inte lättare för det.

Man leker inte på sju meters höjd. När jag var ute på mitten av den första banan var jag skiträdd. Barnbarnen som står rakt under mig är mindre än myror. Benen skakar. Fingrarna är vita av det kramaktiga greppet kring ”balansrepet”. Jag törs inte titta ner. Jag vill till mamma. Jag vill dö.

Men som du förstår stålsätter man sig och smyger vidare till räddningen i trädet. Säger bara en sak: Indiana Jones, släng dig i väggen.

Det hela var ruggigt kul, en häftig adrenalinstänkare.

Efter det äventyret konverterade (ett favvisord) vi till Premiärlejon och bevistade Jonas Gardells premiärföreställning ”Tillfällig gäst i ditt liv”.

Jonas Gardell är kul, det går inte att komma ifrån. En underhållande kille. Jag har faktiskt sett alla hans olika föreställningar. Man kan faktiskt ha kul utan att vara bög.

För tio år sedan körde vi honom på hans sommarturné. Vid ett tillfälle slängde han köttbullar på en servitris för han tyckte bullarna var dåligt stekta. Som sagt, Mr Jonas Riksbög Gardell, en underhållande kille.

Vad var det jag sa?

Precis som jag förutspådde i min nya kristallkula så vann Bajens hockeykrigare lätt skottstatistiken med 28-26 mot lantisarna från Växjö. Dessutom fick en av Växjölirarna bäras ut på bår efter en tackling. Jojo, så kan det gå om man står i vägen för en målmedveten Hammarbyare.

I övrigt körde Svempa och jag hur lugnt och säkert som helst, laglig hastighet, med rätt skattemärke på regskylten och en ursnygg parkering jäms med Växjö ishall. Eller Växjö Lakers Doom, som de säger lokalt om platsen. Är man inte storstad vill man åtminstone låta som en sån.

Men det är tufft att vara turistbusschaufför. Själv kom jag i säng kl 05 i morse efter resan, men var pliktskyldigt på kontoret kl 10. Det är tufft att vara egenföretagare också.

Exakt hur tufft det är att vara turistbusschaufför kan du läsa om i senaste numret av Busstidningen. Ovan nämnde chaufför Svempa har skrivit en insändare. Ett jättebra inlägg som du bara måste läsa. Jag ber att få citera det viktigaste:

”Tack och lov arbetar jag för en människa som har ett stort hjärta, stort mått av humor, torrt på fötterna, rikligt med livserfarenhet och ett stort mått av sunt förnuft”.

Det är mig han beskriver. Äsch då, kontrar jag lite blygsamt.

Landsortsvarning

Ikväll lirar Hammarby Hockey mot Växjö. I metropolen Växjö. (Fniss)

Jag och Svempa kör bussen. Inga olagliga genvägar, inte köra för fort, inte gruffa med andra trafikanter, vägskatten betald och en snygg parkering utanför ishallen. Det är vad som gäller för Svempa och mig.

Men hockeylirarna från Växjö får se upp, våra medföljande hockeytuffingar är inte att leka med i år. Det blir tuffa tacklingar, alla inte helt rena, kanske nån checking from behind, minst tre rökare i krysset plus en och annan tripping kan de räkna med.

Bajens lirare har käkat taggtråd i tre dagar nu och är FARLIGA.

Boktipset

Har just avslutat Håkan Nessers En Helt Annan Historia. Han skriver bra, men här har Nesser underpresterat.

En lång historia som avslutas hastigt och lustigt, som man säger. Det kändes som om han skrev och skrev och skrev och plötsligt kom han på att han måste snickra ihop slutet också. Och det gjorde han på några sidor bara. Kändes inte bra.

Nästa boktips är almanackan för 2008. Köpte den i lördags i Trosa Bokhandel, en härligt gammaldags bokhandel. Fick ett tips att den kommer att bli en försäljningssuccé, så det gäller att vara ute i god tid om man vill ha den skinninbunden. Och det vill väl alla.

Almanackan börjar med en härlig intrig om måndagen 31/12 ska vara röd eller svart. Lite spännande sådär så hamnar den mittemellan två röda dagar. Skaplig början alltså.

Jag har inte hunnit längre, tänkte vänta lite med att läsa ut den, men jag lovar att recensera den i slutet av 2008.

Jag är en kristallkula

Idag på faxen kom ett nyhetsbrev från BR. Där framgår tydligt att Anna Grönlund verkligen jobbar för medlemmarnas bästa. Det är bra.

Uppenbarligen läser hon även min blogg. Det är också bra men samtidigt en smula oroande. I nyhetsbrevet står nämligen att hon ska på konferens. I Barcelona av alla ställen. Det besöket har jag ju redan redogjort för i mitt förra inlägg.

Men snälla rara Anna, när jag skrev min blogg häromdagen så var det bara på skoj. Du behöver inte göra exakt så som jag beskrev, bara för att fånga allmänhetens intresse. I alla fall inte med Jan-Erik Kjellberg. Du måste välja någon med lite s.k. mediautstrålning. Det är det som är själva tricket.

Till övriga mötesdeltagare vill jag bara påminna: Glöm inte kameran!

Håll med om att jag fått en märklig gåva av Vår Herre. Hela jag har blivit en kristallkula, jag är inte längre någon bussgubbe, jag har konverterats till spågubbe.

Sexskandal skakar bussbranschen

Så kul det vore att läsa en sån rubrik på löpet från Sveriges i särklass sämsta tidning, Expressen.

Tänk att då inne i tidningen få läsa om senaste förbundsmötet:

Efter en stundom hetsig debatt, med osedvanligt många frispråkiga talare, om bussbranschens framtid, vankades middag på Hotell Zanzibar i Barcelona. Ett av många hetsiga diskussionsämnen var om det var rimligt att på medlemmarnas bekostnad ha ett förbundsmöte i Spanien och inte i Stockholm.

Enligt obekräftade uppgifter flödade spriten under den kommande middagen och klockan tre på natten sågs bussbranschens nya Leading Lady Anna Grönlund förvånansvärt lättklädd i hotellkorridoren tillsammans med nye ordföranden Anders Lundström, BussLink.

”-Vi har bara ett förtroligt samtal” var hennes enda kommentar innan hon låste in sig på toaletten för att skydda sig mot fotograferande styrelsekollegor.

Fullt slagsmål utbröt sedan kort därefter i hotellets pianobar när Jeanette Larsson, Scandorama, med knytnävarna gav sig på Johan Ekman, Interbuss.

”-Han tror han alltid vet bäst” kommenterade Jeanette påhoppet. I samma veva hamnade ytterligare tre manliga styrelseledamöter i handgemäng med varandra. Orsaken tros ha varit svartsjukedrama.

På morgonkulan, istället för tuppkackel, kunde från köksregionerna höras Mikael Nilsson, Tjörnarpsbuss, vråla ”Jaug äer en gausapaug från Skaone…..

Kort därefter anlände Polisen och utrymde hotellet från alla svenska journalister. Enligt uppgift häktades två svenska styrelseledamöter, men släpptes senare under dagen.

Tyvärr tror jag tror att alla är alldeles för rekordeliga för att nåt sånt här ska kunna hända i verkligheten. Men hoppas kan man ju alltid.

Som jag sagt tidigare, det behövs lite mer rock´n´roll i bussbranschen för att allmänheten ska tycka den är spännande. Så upp till bevis nu nya styrelsen.

Okoncentrerade medarbetare

Vi har det inte lätt. Trafikledaren sliter så hårt att han till och med måste ta av sig skorna.

Vår nya medarbetare Elsa bara lallar omkring och ställer till otyg. Te.x anses en trafikledares sko särskilt intressant att sno åt sig för att undersöka lite närmare på annan plats.



Förstår du nu hur jag har det på kontoret? Och det är min uppgift att hålla ihop allt. Det går ju inte.

Miljözonseländet

Äntligen. Äntligen har nu Polisen omprioriterat en smula. Idag tisdag hörde jag på radion ett reportage där Polisen åkte runt och kontrollerade vilka bussar som var tillåtna att köra i Stockholms miljözon.

Ett flertal ryska bussar fick bärgas ut ur stan. De fick inte ens köras raka vägen ut, bärgning var enda alternativet att få bort skrotet.

Boten för detta brott är 1000 kr plus bärgningskostnaden som bussägaren själv måste betala. Tillkommer förnedringen inför passagerarna plus kostnaden att hyra ersättningsbuss, så i slutänden blir det ett rätt stort hål i ”plånkan”.

Nu kommer Polisen att prioritera denna koll några veckor framöver, och jag hoppas att även fubbande svenska bussar blir bortbärgade. För det är inte bara ryssar som bryter mot miljözonslagen, även svenska företag med ej miljögodkända bussar rullar omkring här.

Men nu ska de här nedslagen i verkligheten förhoppningsvis skrämma bort de sista resterna av fuskare som kan jämställas med de idrottsmän som dopar sig. Att fuska sig fram genom livet är inte okey, inte ens i bussbranschen.

Sen kan man ju faktiskt tycka vad man vill om rättvisan i att vissa bussar blir bortbärgade medan kryssningsfartygen står här dygnsvis och bara vräker ut avgaser som är allt annat än bra för vår miljö.

Men då är det okey, särskilt som nån nolla till politiker står där på bryggan och tar åt sig någon slags ära att tillföra Stockholm så många turister.

Bajen rules

Shalalala, shalalala H-A-M-M-A-R-B-Y. Jag har stått i klacken. Mitt i dessutom. Men nu snackar vi inte fotbollsklacken utan hockeyklacken, Bamsingarna.

I helgen var det träningsturnering i Ånge. Race-ade upp med bilen i lördags morse, och kollade in finalmatchen på eftermiddagen. Bajen vann. Titta gärna in på Hammarbys webbsida, du hittar länken ute till höger.

Visste du att Hammarby hockey har Sveriges trognaste klack? Till denna träningsturnering 45 mil norr om Stockholm och i en liten gudsförgäten håla som heter Ånge, hade ca 15 supportrar tagit sig för att heja på sitt favvislag. De lät som 100.

Men usch vilka fula ramsor de har i sin repertoar. Inget för småbarnsöron precis. Men likväl stod Ånges unga garde och tittade med stora tefatsögon på denna i dera ögon utomjordiska klack. Stora läbbiga farbröder klädda i grönt och med ölburkar i händerna sjungande fula ord.

Men de är rätt harmlösa ändå, Bamsingarna, i all vänskaplighet stoppade de bl a alla bilar i Ånge och bjöd på kakor. Det uppskattades av befolkningen.

På kvällen hade vi i styrelsen grillparty med boysen och sedan var det bankett på hotellet. Efter att ha kollat in Bajens söndagsträning i hallen i Ånge race-ade jag hem igen. Attans så vackert det är i Norrland förresten.

Nu ska jag berätta en grej som du bergsäkert inte hade en aning om. Det var min pappa som 1959 kom på idén med reklam på hockeytröjor.

Synd att han inte fick provision på all tröjreklam, då hade jag inte varit bussgubbe, då hade jag varit rik.

1 år yngre idag

Det blev idag helt fastslaget att jag är yngre än vad jag känner mig. Idag har jag nämligen födelsedag. Det är en årligt återkommande tradition jag har. Ännu så länge.

En aning överraskande så fyller jag bara 56 år. Själv trodde jag sedan länge att jag skulle fylla 57.

Livet leker, jag har fått ett extra bonusår. GRATTIS till mig säger jag. Frågan är nu om jag ska ta ett s.k. friår för att liksom komma ifatt min egen ålder. Eller bara jobba på som vanligt, det är ju rätt kul det också. Ibland.

Som present från familjen fick jag en äventyr på en höghöjsbana, dvs där man knallar omkring på rep typ 6-10 meter över marken. Numera får jag så kul presenter, i år höghöjdsäventyr och förra året en skivinspelning. Resultatet av den kan du lyssna på om du klickar någonstans här ute till höger.

Men idag säger jag framförallt grattis till min mor som också fyller år idag. Nånting strax över 80. Hon är som en elitidrottare. Hon ger sitt absoluta max, då vet hon att det finns 20 % dolda krafter kvar i kroppen i alla fall, och så tar hon i för 25 % för säkerhets skull. Det är så vinnare gör.

Igår var hon nära att gå för långt. Hon var med på en SällskapsResa till Vikbolandet och där blev det för mycket. Det var så illa att chaufför Svempa, du vet han med sin trafikbrottsliga rådgivningsbyrå, var tvingad att tillkalla ambulans till morsan.

Det blev syrgas, dropp och EKG redan i ambulansen som sedan med både blåljus och sirener körde in till sjukhuset i Norrköping.

När Svempa ringde mig och meddelade detta, snittade jag själv i hundraåtti ner till sjukhuset i Norrköping. Eller lasarettet som di säger utsocknes.

Hon mådde då hyggligt bra, men de behöll henne i alla fall över natten för observation. Ingen större fara, men tanter över 80 borde ta det lugnare. Tänk på det morsan.

Jag har Wallraffat

Är du tillräckligt gammal för att veta vem Gunther Wallraff var, och vad han gjorde? Inte? Då får du ”Googla” lite.

Jag gjorde nämligen en Wallraff i lördags. Klädde mig i vanliga kläder, anlade lite skägg på hakan, tog med mig hustrun och åkte på en resa med SällskapsResor. Resan var Vadstena och Göta Kanal.

Det var ju riktigt roligt. Avgång från Cityterminalen exakt på minuten och hemkomst 5 minuter efter utsatt tid. Kan inte bli bättre. Strålande reseledarinsats av Ulla-Britt som var precis som en reseledare ska vara. Kunnig och berättarglad med lämplig info om passerade omgivningar ungefär var 15:e minut.

Kaffepaus med fika och bröd. Bussförare Micke var en trevlig och servicevänligt chaufför som dessutom körde väldigt lugnt och bra. Härlig båtresa på Göta Kanal med en passande laxmåltid till lunch.

Nu förstår jag bättre varför antalet resenärer hos SällskapsResor hittills i år har ökat med 100 %. Det var det jag ville ta reda på och nu vet jag varför.

Eftersom jag även är bussbranschens självpåtagne kulturbärare så kollade jag igår in filmen Göta Kanal 2. Bara som en jämförelse liksom. Man kunde rätt snabbt konstatera att de behövde i alla fall inte lägga några stora pengar på en manusförfattare, för något manus tror jag inte fanns. En sämre kalkonfilm går väl knappast att uppbringa. En modern Åsa-Nisse-film, det är vad det är. Möjligen, eller rent av troligen, är nog ändå filmen Buss till Italien ännu sämre. Den filmen har jag recenserat i ett tidigare inlägg.

Men att i Göta Kanal 2 se alla dessa kända och duktiga skådisar i alla möjliga och omöjliga biroller var en höjdare. Men varför var inte vår Svempa med?

Toyotatest 1

Familjens första Toyota har nu införskaffats. Inte jag, utan Sofia. Hon, med mig i släptåg, var och hämtade sitt nya kap i går kväll.

Det bidde inte ny kärra för henne, vi - eller snarare hon själv - hittade istället en begagnad Toyota Yaris istället för en sprillans Toyota Aygo. Hon hittade en med tillägget Sportedition, med "kjolar" runt om och en liten spoiler på bakrutan. Skitlöjligt.

Fast Sofia anser det vara gulligt. Ja, du hör ju själv vilka olika kriterier vi har på bilutseende.

Så några vägledande förklaringar för dig som är ny bloggläsare:

Sofia = min dotter tillika ansvarig för vår resebyrå SällskapsResor. Bor lyckligtvis inte längre hemma hos mor och far.
Toyota=välkänt bilmärke från Japan
Toyota Aygo= minsta pluttebilen som tillverkas
Toyota Yaris=något större pluttebil än Aygo. Drar blott 0,5 l /mil.

Om tid finnes ska även jag snart provköra en större Toyota. Har ännu inte fått tummer ur, ja du vet vad, för det än.

GAAAAHHHHH !!!!!!

H J Ä L P ! För första gången i min världshistoria vet jag inte vilken bil jag vill ha. Det är dags att byta, och jag kan inte sova.

De senaste 3 åren har jag kört status-Merca så nu känns den biten klar. Nu kan jag köra Svennebil igen. Det är okey.

En status-Merca är definitivt inte värd sitt pris. Inte som ny, men som begagnad är den ett fynd. Särskilt min. Vill du köpa? Sänd ett mail så berättar jag mer.

Men nu då? Vad ska jag ha nu? BMW, en mindre Merca, Volvo V50 alt Volvo V70 eller kanske en Toyota Avensis 2,4 Executive?

Ford, VW, Opel säger du. Never, säger jag. Hade en ny Opel en gång. Den rostade ruggigt fort. Det gör de säkert inte nu, men ändå, en gång rost alltid rost. Ford, VW och några till går bort direkt för att de heter så fult.

Toyota Avensis känns som ett fynd jämfört med konkurrenterna. Välutrustad redan från start. Snygg och elegant på en och samma gång. Tidigare fanns den inte ens i mitt medvetande när jag funderade på bilval men från i fredags står den väldigt högt på min lista.

Råkade snubbla över den i en bilhall när jag var med Sofia som skulle titta på den bil som ligger högst på hennes lista, en Toyota Aygo. Hon ska också byta bil. För henne är det så liten och billig bil som möjligt som gäller. Jag har andra kriterier.

När jag snubblat färdigt blev jag kär direkt. I Avensisen alltså, så jag högg tag i en försäljare och så var affären i gång. Offert kom på mailen under eftermiddagen och snart ska jag provköra.

Sen får vi se. Återkommer självklart med rapport, för nu förstår jag att hela bussbranschen skakar av förväntan. Vilken bil ska han välja? Jag känner att förväntningarna är precis lika höga som inför den kommande rapporten om den havererade kopplingen på en av våra Setrabussar.

Utredning pågår nu för fullt i Vetlanda om det är materialfel eller människofel när en koppling måste bytas TVÅ gånger under loppet av 2 år och 18900 mil. Särskilt som våra övriga Setror klarar mer normala 25-40 tusen mil på ETT byte. Vet inte om jag nämnde det, men fakturan på kopplingsbytet landade på 40 tusen ink moms.

Spänningen är nu oliiiiidlig. Bilbyte eller bussbyte. Eller både och. Men vi söker fortfarande fler bussförare, helst såna som kan hantera en Setrakoppling.

Platsannons

Nu går vi nästan på knäna. Vi behöver fler turistbussförare.

Känner du dig manad, skicka ett mail till goran@stockholmsbuss.se eller ring 08-623 03 80 och berätta varför du tycker att just du är rätt person. Självklart vill jag veta dina tidigare meriter, hur gammal du är och annat som du tror kan vara av värde att veta om dig.

Vi behöver allt från ”extrainhoppare” till fulltidare. För rätt person kan fastanställning diskuteras. Om du själv inte känner dig manad, berätta gärna för andra att vi söker bussförare.

Dårar

”Se upp för dårarna” är en svensk film som har fått lite priser. Vill bara lite anspråkslöst berätta att en av statisterna i filmen jobbar på StockholmsBuss som chaufför. Svempa kallas han. Jo, det är han som ger trafikbrottsliga råd till mig. Självklart spelar han polis i filmen. En klart felaktig casting. En polis måste vara moraliskt felfri. Aldrig ens fubba med olagliga genvägar.

En replik har han och den sätter han klockrent. I resten av scenen har han ett minspel, filmat i närbild, som består i ett menande ögonkast till sig kollega.

En klart lysande talang som inte står Persbrandt efter. Svempa har även spelat snickare i en Björn Skifs-film om ett ruttet hus och så har han setts som läbbig gangster i en TV-serie plus en hel massa andra produktioner. Jag är glad att han jobbar på mitt företag och inte på Dramaten.

Apropå kultur. Nu har jag även läst sista delen i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander, Mikael Jävla Blomkvist och Erika Berger. Om du inte orkar läsa dem så kan jag berätta följande: Lisbeth dör inte, Mikael dör inte och Erika dör inte heller. Däremot är det rätt många andra som dör, den sista tämligen spektakulärt och ovanligt.

Jag har skrivit det tidigare, böckerna är väldigt läsvärda, men läs de i rätt ordning, annars blir det pannkaka.

Kriminell

Jag har börjar tappa greppet. Jag är på väg utför. Jag är på väg att bli tungt kriminellt belastad.

Häromveckan blev jag ju ertappat som en skattebrottsling pga obetald vägskatt i ett dygn eller så. I går eftermiddag blev jag tagen på bar gärning av en MC-polis.

Hade jättebrådis till ett styrelsemöte med Hammarby Hockey och när jag startat min färd in mot staden så upptäckte jag att trängselskatten inte gjort ett dyft för att förbättra eftermiddagstrafiken. Det var således knappt styrfart på vägen in mot stan.

Jag följde då ett tips från en av våra chaufförer, vi kan kalla honom Svempa. För att skydda honom skriver jag hans namn i oläslig text så ingen kan identifiera honom som den som ger brottsliga råd. Han berättade i somras för mig om en fiffig smitväg förbi Haga Norra. Nu som då följde jag hans råd.

Men NEJ, fuck, den här gången står en MC-polis och vänligt vinkar in mig till kanten. Mitt svåra brott bestod i att jag körde över Råsundavägen där endast bussar får köra över.

Polismannen var dock en förtjusande trevlig karl och han gratulerade mig bl.a till att i alla fall välja ett av de billigare brotten. Sen stod vi där och hade trevligt ett bra tag och kontrollerade min körbehörighet likväl som min nykterhet. Alles okey. Behöver jag nämna att jag kom försent till mötet?

Men man måste ändå se positivt på saken. Nu har ju jag, Göran Demnert personligen, sponsrat polismaktens MC-sektion. Tusen spänn, som min manöver kostade, räcker ju till flera veckors bränsle för polismannens MC. Jag är stolt över mitt bidrag.

Med tanke på min nu klart ökande brottsliga trend, inväntar jag nu när som helst en fullutrustad pikéstyrka som ockuperar kontoret och fängslar mig för något brott jag enligt all tillgänglig statistik snart kommer att begå.

Har man en gång fastnat i kriminalitet så är sannolikheten oerhört stor att man fortsätter. Nästa blogg kanske produceras i hemlighet bakom galler och som smugglas ut av min advokat. Jag bävar inför framtiden.

Semestersammanfattning

Snart åter i tjänst. Här kommer en kort semestersammanfattning:

*Två dagar på Kolmården med barn och barnbarn.

*Segelbåten på rymmen. Upphittades och bärgades precis innan elaka klippor.

*Målade 1,5 trädgårdsmöbelstol. Det kommer ju fler somrar så varför ha bråttom?

*Magbesvär. Akut läkarvård via gräddfilsförsäkringen fixade problemet.

*Amatördoktor. Medicineringen gav mig biverkningen Nässelfeber när vi befanns oss i Nynäshamns gästhamn. En ickekul händelse.Telefonkonferens med vårdsverige löste problemet på två dagar.

*Motorstopp på Mysingefjärden precis innan angöring på Utö. Rätt knepigt att segla in i en fullsatt gästhamn så jag avstod från den underhållningen. Meckade lite så vi ändå hackade oss in till kaj för motor. Igensatt bränslefilter. Igen. Nu lovar jag att byta filtret innan hon går i sjön nästa år.

*Besökte kompis Norrmannen med familj på en ö i yttersta havsbandet. Stugan de bodde i har dekorerats av Evert Taube som dessutom skrev Havsörnsvalsen i denna stuga. Respekt.

*Såg två Havsörnar ”lajv”. Mäktiga flygfän. Visade sig att det är vuxenpoäng på att ha sett livs levande Havsörn.

*Läst 1197 boksidor fördelat på två Stieg Larssonromaner. Rekommenderas. Men läs de i rätt ordning. Nu ska jag klämma den sista delen av hans trilogi.

*Sista seglingsdagen bjöd på fantastisk segling. Äntligen. Det har överlag varit usla seglingsvindar för oss. Med fantastisk segling menas när båten seglas i absolut toppfart och det inte ens går att trimma en tiondels knop ytterligare. Fråga de berömda seglarna Mange Ohlson eller Roger Nilsson om du vill veta mer. De fattar känslan, för det är samma känsla oavsett om du seglar i super-duper-elit-divisionen eller i lägsta semester-cruising-divisionen dit jag räknas.

*Semesterns sista lördag och söndag ägnades åt att vara hundvakt. Klart jobbigare än att passa barnbarn. Barnbarnen bits i alla fall inte när man leker.

Ja, det var väl i stort sett hela semestern i kortform. Intressant va?

På söndag kväll börjar allvaret. Första tennismatchen för säsongen. Jag känner mig fet, ful, otränad och lika spänstig och rörlig som ett fyllt oljefat.

Efter matchen är det dags att jag ställer om mig själv i ”working mode”. Ska bli ”jättekul”. (sista meningen flödar av ironi)