Skorna på hyllan?

Måste nog säga att jag igår befann mig i en djup formsvacka. Lirade nämligen dubbelmatch i tennis. Det var en sådan match där beslutet att elda upp racketen och slänga tennisdojorna i Edsvikens mörka vatten inte var långt borta. Om man säger så.

Men det är bara att gå vidare och gneta på, som idrottsstjärnorna brukar säga i intervjuer, snart släpper det och man är inne i den så kallade zonen igen.

Men jag undrar om min familj inte gått lite för långt i TV-tittandet. Jag hann pga tennisen bara se halva ”Bonde söker fru” igår, mitt nya livsstilsprogram. Så därför blev jag både förvånad och glad när min hustru berättade för mig när jag kom hem att jag får vara kvar en vecka till. Vi lever oss in i det vi ser, typ Du är vad du ser.

Och på lördag börjar mitt absoluta favvisprogram Robinsson. Ville egentligen inte berätta det tidigare, men det är därför jag kört så hårt i gymmet senaste halvåret, jag vill ju vara kvar så länge som möjligt och hoppas hustrun väljer mig ända till slutet även i det programmet.

Men du, allvarligt alltså, om du ser på Bondeprogrammet, visst kryper det av obehag i hela kroppen när de visar livet och brudarna kring den där skärgårdsbonden?! Hon den rödhåriga är värst, förutom själva bonden alltså. Hon är ju rent "creapy", skrämmande, läskig. Hua, säger jag.

Och ja, det är okey att skriva så om människor som frivilligt ställer upp offentligt i dylika program.

Genomarbetad

Okey, så här startade jag min dag idag. Väckning kl 0550, näringsriktig frukost o bilresa till gymmet. Där vidtog följande program:

- 0,8 km på löpbandet
- Biceps
- Triceps
- Vader
- Handleder
- Ytterligare 1,2 km på löpbandet
- Bål
- Mage
- Ländrygg

Sedan hem till duschen och därefter raka spåret till jobbet där nybryggt kaffe både doftade och smakade härligt.

Visst kan livet vara härligt ibland även om det förbannade skitvädret suger.

PS. Visserligen är killen på bilden nästan min "look-a-like", men jag vill poängtera att det INTE är jag. Killen på bilden använder nämligen krämen "brun-utan-sol", det gör inte jag.

Deppad

Kan inte hjälpas. Det förbaskade vädret gör mig heldeppig. Jag behöver helt enkelt teckna ett nytt stort kundavtal för att bli på gott humör. Kan någon möjligen hjälpa mig med detta?

Årets vaddå?

Av vilken j-a anledning går ett slags Handelns Institut ut och offentligt påstår att Årets Julklapp är en slags spikmatta. Vad är det för mening med att överhuvudtaget i förväg utse Årets Julklapp?

Naturligt vore väl att i efterhand berätta att årets julklapp blev …….! Känns som om detta obskyra institut är mottaglig för mutor, för det är ju helt klart att titeln Årets Julklapp manar till rusning till denna grej. Man vill ju liksom hänga med. Men inte jag. Det finns andra, och betydligt bättre sätt att förbättra sitt välbefinnande.

Har du förresten möjligen läst Transportakademieinstitutets senaste kommuniké? Där har faktiskt vi utsetts till Årets Bussbolag. Jodu, det är fina grejer det. Minst lika trovärdigt som Årets Julklapp.

Transportakademieinstitutet, vad är det för något undrar du säkert. Det är en nybildad organisation som varje år ska utse Årets Bussbolag. De består av två märkliga små typer som hyr in sig i vårt kontorsförråd där de delar på ett litet skrivbord.

De har så här långt fattat ett mycket bra beslut.

Nya rutiner

Numera gäller helt nya hälsoregler på vårt kontor. Borta är sötsaker, kaffebröd, tårtor och liknande.

Vi ska nu istället äta ett ordentligt ”mellis” på eftermiddagen. Kaffe eller the samt rågbröd med lågoktanig ost och en skiva fettsnål skinka. Två brödhalvor, två små skinkbitar samt en ostskiva till var och en.
Därmed kommer vi att uppnå tvenne ting, bättre näringsintag och högre energi för resten av arbetsdagen.

Frivilligt är dock fortfarande fysträning, förmodligen bara en tidsfråga innan den blir obligatorisk. Vi kan ju inte ha hösäckar som jobbar, vare sig på kontoret eller ute i bussarna.

Träningslogg

I morse sprang vi, Sofia, vovven Elsa och jag exakt fyratusenfemhundrafyrtiometer på 38 minuter och 51 sekunder.

Men jag måste säga att det gick oväntat lätt. Benen bara rullade på. Jobbigast, trögast och tyngst var de första fyratusenfyrahundrafyrtio metrarna. Först därefter rullade benen liksom av sig själva i en rykande spurt och jag gick i mål med en positiv känsla och ett leende på mina läppar. Då satt Elsa redan där och undrade var jag hade varit.

Det var morgonpasset. Kvällspasset består aven tennismatch vilket i sin tur betyder att jag missar TV-programmet som fungerar som själsligt liniment, Bonde söker fru. Moderniteter som apparater som kan spela in TV-program finns inte i vår familj. Så jag får bita ihop och be att få en sammanfattning av min kära hustru.

Jag var aldrig orolig. Faktiskt.

Nix, fanns aldrig orsak till att oroa sig. Att Djurgården hängde sig kvar i Allsvenskan var ju klart redan för några dagar sedan då jag skrev att de skulle vinna lätt över Assyriska. Nu blev det ju inte helt lätt, men varför anstränga sig mer än man behöver. Starkt jobbat av Djurgården tycker jag.

Att jag skulle bli Årets Pappa 2009 kändes också tämligen kassaskåpsäkert.

Visserligen började farsan Olle att röra om lite genom att säga att han har löptränat i flera år och dessutom genomfört ett flertal maratonlopp, men det hjälpte inte mot de meriter jag jobbat ihop under året. Sorry Olle, tack för god kamp i alla fall.

Jag kände mig rätt säkert på vinst även om den ena av mina två ouppfostrade barn missade den stora dagen och den andra fick jag blygsamt påminna om alla fäders stora högtidsdag. Men vad gör väl det? Känner mig ändå ganska trygg i min papparoll.

En God Far

Det börjar närma sig Fars Dag och nu börjar det hetta till om titeln Årets Far. Den titeln har jag haft förmånen att ha de senaste åren. Ska jag vara ärlig så har jag ju inte haft särskilt hårt motstånd, men i morse fick jag skvallervägen höra att en farsa vid namn Olle är het i år.

Han har tydligen engagerat sig väldigt mycket i sina barnbarn. Som om inte jag har det kanske. Inte i hans, men i mina. Dessutom har jag stundom engagerat mig väldigt i min barnhund. Vill särskilt påpeka att jag hade hand om hundens fysträning i över en månad runt senaste årsskiftet.

Jag har dessutom börjar träna stenhårt för att leva längre och därmed få vara en God Far ännu längre. Olle har inte börjat träna såvitt jag vet.

Nu är det bara några dagar kvar så nu är det fokus fokus fokus på att vara en god far så jag får behålla titeln ännu ett år.

Nu måste jag kila iväg och servera lite the till Sofia. Kanske även erbjuda henne att smita iväg någon timme tidigare idag eftersom hon jobbat så himla bra den senaste tiden. Jag ska dessutom hjälpa henne och hennes sambo Jonas att flytta imorgon. Tösen har blivit stor, köpt villa ihop med drömkillen.

Pojken min är ännu lite större, han är inne på sin andra villa tillsammans med sin drömtjej och deras förtjusande barn.

Nu gäller det att köra hårt, på söndag offentliggörs resultatet.

Sanningens minut

Jodu, nu har sanningens minut uppenbarat sig för illasinnade västkustbor. Det duger inte att fuska med traditioner. Om du följt min blogg så vet du att jag är lite lagom rädd om våra traditioner, särskilt de kring jul.

Så här skrev jag för några veckor sedan då det framkommit att Västkustbor hade börjat smygdricka Julmust redan i oktober:

Skärpning Västkusten, att det går uselt för Frölunda Hockey är en självklar konsekvens av ert hån mot Julmusttraditionerna.

Det kan komma att bli än värre. Möjligen kommer även IFK Göteborg bestraffas med att inte komma först i bollsparkningstabellen.

Vi alla vet ju hur det gick i den tabellen. Stockholm drog det längsta strået och västkustens representant IFK Göteborg fick inga guldmedaljer.

Det hjälpte inte ens att Julmustligans ledare plötsligt inklädde sig AIK-mundering för att på så sätt mildra straffet.

På bilden syns ligans ledare och till vänster ses en av medlemmarna totalt utslagen pga Julmustens farliga inverkan om det intages under fel årstid.

Rättvisan har återigen segrat, och detta enbart pga mitt avslöjande. Det är okey om du kallar mig Gunther Wallraff-Demnert framöver.

Office makeover

Någon har gått bärsärkargång på vårt kontor.

Någon har flyttat, eller snarare stulit, min favoritväxt från fikaplatsen och flyttat den till SällskapsResors rum.

Någon har inte fattat att jag är över medellängd.
Någon har inte fattat att jag vill ha fri framfart till toaletten och kontorsförrådet.

Någon borde få spö. Eller i vart fall löneavdrag.

Någon är mer misstänkt än andra.

Men va f...

...här sitter jag och såsar och visste inte att Lena Nilsdotter just haft födelsedag. Vem är Lena Nilsdotter frågar du kanske.

Jo, hon jobbar på tidningen Bussbranschen och hon fyllde år häromdagen. Det hade jag såklart ingen aning om förrän nu.

Jag känner inte Lena annat än att jag mailpratat med henne några gånger, men det spelar ju ingen roll, grattis Lena, jag antar att det är ungefär 30 du fyller.

Störst, bäst och vackrast

En av mina absoluta favoritskribenter är Johan Esk på Dagens Nyheter där han skriver om sport.

Häromdagen skrev han att Stockholmare är störst, bäst och vackrast. Problemet tycker han, är att den informationen inte riktigt nått ut till alla.

Vidare tyckte han att när fotbollsbucklan ”Lennart Johanssons Pokal” inte finns i Stockholm så är den bara ute på en kortare turné ute i landet, ett slags glesbygdsstöd.

Det tyckte jag var roligt skrivet. Och korrekt naturligtvis. Nu är pokalen på sin rättmätiga plats igen, i Stockholm.

För mig spelar det ingen större roll om den står i styrelserummet hos AIK, Djurgården eller Hammarby. Det viktiga är att den är i Stockholm. Och det gör den nu, grattis AIK.

Djurgården fixar platsen i Allsvenskan nästa år, de kommer att vinna lätt över Assyriska i kvalet.

Hammarby tar en time out i Superettan ett år och fixar sina problem, 2011 är de i högsta serien igen.

Störst, bäst och vackrast, tänk så rätt Johan Esk har, men jag tycker nog att han glömde nämna att vi är väldigt ödmjuka också, det är nog ändå vårt starkaste särdrag.

T-baneskifte

Så är det snart dags för ny operatör av Stockholms tunnelbana. Ett HongKongbaserat företag ska driva trafiken kommande period.

Enligt uppgift vann de upphandlingen, inte pga lägst pris, utan för deras plan för hur verksamheten ska fungera på bästa sätt för kunderna, dvs resenärerna. I HongKong ligger de på nästan 100 % när det gäller att hålla tidtabellerna.

De företag som inte vann, fast de hade lägst pris, gick ju så klart i taket och överklagade överallt där det gick att överklaga. ”Herrregud, ska kvalitet plötsligt räknas?”, verkade de plötsligt tänka. ”Spelar det någon roll vad kunderna tycker, vi har ju för guds skull lägst pris”.

Ruggigt skönt att de som beställer tänker på oss, dvs deras kunder och resenärer.

Och tänk kära busskollegor, om det här blir en väckarklocka för alla andra trafikupphandlare runt om i landet, att kvalitet dvs bla punktlighet och service är värt att betala lite mer för.

Min nya iPhone

Jag gillar min nya iPhone. Bland de bästa fåner jag någonsin haft. Ända tills jag kollade det här klippet och insåg att den trots allt har vissa begränsningar.

Fan, alltid blir man lurad. (fattade du det där sista skämtet?)

Snart så är det vinter

Jodu, snart dags att valla laggen igen. Varför inte hänga med på StockholmsBuss resa till Alperna under sportlovet? Kliv in på www.stockholmsbuss.se och läs mer om vår resa, den är skidkul. Om du snor dig på så får du dessutom rabatt. Killen på bilden som fördjupar sig i konsten att stå på ett par skidor, är min "svärson" och den räddande ängeln som är på väg att rädda honom är min dotter Sofia, Alpernas Florence Nightinggale.

Apropå vinter, nu har även lille Bumle fått nya fötter. Inga dubbar här inte, friktionsdäck är det som gäller. Har inte haft dubbdäck de senaste 15 åren och det har funkat hur bra som helst. Känns lite lustigt det här med ”partiellt” dubbdäcksförbud i Stockholm. Helt plötsligt ska det vara förbjudet med dubbdäck på Hornsgatan. Det innebär ju att man t.ex förbjuder alla taxibilar att köra på dubbdäck, för vilket taxibolag säger nej till jobb på Söder? Det är många taxibilar som normalt använder dubbdäck.

Och vad händer med alla budbilar och alla andra som faktiskt behöver dubbdäck men som kör lika mycket på Söder som runt omkring på småvägar utan rejäl snöröjning?

Ibland fattar jag inte alla beslut som fattas.

Tårtätande Skogsmulle

Tuff start på veckan. Börjar känna mig som en blandning av äldrevårdens manliga svar på Charlotte Kallas och en Skogsmulle. Stenhård träning i skog och mark. I morse sprang vi 40 min i skogen, Sofia, Elsa och jag. I spöregn dessutom. Ytterligare ett försvårande hinder.

I kväll är det tennismatch och i morgon bitti gymmet igen. Livet är stentufft. Men jag mår förträffligt, har jag sagt det?

Gick väldigt trögt att springa idag, kanske beroende på för mycket monstertårta igår. Då fyllde barnbarn Valter 4 år och han ville minsann ha en monstertårta. Klart att farfar och farmor då fixade en sån. Han tyckte den var cool att titta på, men ville inte äta den och då gick det som det gick.

Våldtäkt

Nu tycker jag att köpmännen går för långt. De våldtar och förgriper sig på våra traditioner. Även den folkkäre Ingvar Kamprad har nu förfallit så till den milda grad att han värderar kommersialismen högre är traditionen.

I går var vi en sväng på IKEA och där fanns en fullt utvecklad julmarknad. Vi snackar om den 24:e oktober.
Och häromdagen annonserade en jättestor matkedja att det fanns semlor att köpa. I oktober.

Fy fan.

Gazellliknande?

Nytt löppass i morse. Redan mycket bättre än förra veckan. Att säga att jag löpte som en gladlynt Gazell är nog att ta i lite för mycket, men det kändes klart lättare att få benen att hänga med idag.
Inte nog med det, tiden vi sprang på, Sofia, Elsa och jag, kapades med hela 10 % jämfört med förra veckan. Detta trots att Sofia babblade mest hela tiden så jag måste prata samtidigt som jag sprang. Det är en försvårande tilläggsövning som måste värdesättas extra för att förstå att 10 % är mycket.

Vi vänder om

Våra förare är också erhört skickliga. Men de väljer alltid ett säkrare sätt än det här. Jag lovar.

Måndagsrazzia och konsumtionshysteri

Erkänner. Har under de senaste dagarna drabbats av konsumtionshysteri. Igår t.ex kom jag personligen på att vi behövde köpa en ny dammsugare. Den gamla var just gammal. Så vi åkte omedelbart iväg och inköpte en ny. Så här ser den ut:

Idag kom min nya iPhone. Har lekt med den nästan hela dagen. Nåja, halva kanske. Så här ser den ut:
Innan den kom hann jag dock med min sedvanliga måndagsrazzia på kontoret. Titta vad jag hittade hos Kenth. Ett par skojiga glasögon. Så här ser dem ut:

Jag tycker vi har en kul arbetsplats.

Ny efterträdare utsedd

Min trasiga dator var bortom all räddning. Lyckligtvis fanns alla data och alla filer kvar som kunde återanvändas i ny maskin.
Att köpa dator är inte lätt, det här var mina kriterier:

- Liten, jag kopplar alltid tangentbord och 22-tumsskärm till datorn när jag är på kontoret
- Lätt, vem orkar släpa på massa extrakilon. Förutom mina egna. Den här lilla saken väger blott 1,4 kg. Jag däremot väger 103 kg. Men jag är på väg nedåt, bara så du vet.
- Smidig, måste passa användaren
- Snygg, se ovan
- Gott om minne, mitt eget börja svajja
- Snabb, vem orkar sitta och vänta

Så det blev ännu en Toshiba, nu med modellbeteckningen Portégé A600.

Hoppas nu lilla Tosche hjälper oss till fortsatta framgångar.

Vad har det blivit av mig?

Vad har hänt? Jag följer nu det fina TV-programmet Bonde söker fru. För nåt år eller två sedan så hånade jag det programmet här på bloggen, men nu följer jag det med både glädje och spänning.

Vad har hänt med mig? Är det farligt eller kan jag fortsätta följa böndernas väg till kärleken utan risk att få allvarliga skador? Det är dagens stora fråga för mig. Jag måste ha hittat svaret till nästa onsdag.

Dödsångest

Jag har dödsångest. Inte för egen del utan för min dators skull. Här på skrivbordet borde min dator stå. Det gör den inte. Den står hos Doktor Roffe för akutbehandling igen.

Igår efter lunch och en omstart så ville den helt enkelt inte mer. Nu 24 timmar senare är datorn fortfarande under vård. De har nu kommit så långt att hårddisken jobbar men bara i uuulllltttraaarraaappppiiiiiiiiid.

I värsta fall måste en ny dator inköpas. Lyckligtvis har jag sedan senaste kraschen ordentliga backup på allt som finns i datorn, men ändå, det blir ju såååååå jobbigt.

Premiärer

Nummer 1: Barnbarn Albin har lärt sig cykla i helgen. Det är stort. Vi har från de stolta föräldrarna fått en liten film på premiärturen. Tyvärr är mina tekniska kunskaper på låg nivå, så jag lyckade inte få in filmen här på bloggen.

Nummer 2: Har idag på morgonen sprungit i naturen för första gången på ett oräkneligt antal år. Målgången förevigades på bild. Jag tröstades av Elsa som tyckte jag var rätt duktig.

Men ojojoj så fruktansvärt jobbigt det var. Kändes inte som jag sprang utan mer snubblade, gungade och sluggade mig framåt.

Men ändå, jag känner mig oerhört stolt. 32 minuter sprang vi. Kanske inte så mycket, men du kompis, jag gjorde det i alla fall. Det är bergis mer än vad du gjorde i morse.

KulturRallyt

Tufft schema i KulturRallyt i år. Nytt teaterbesök i går kväll. Jag lämnade WO. Kände mig lite sliten efter senaste Dramatenbesöket.

Men jag fick dock veta att jag ändå är transportansvarig, så det var bara att sätta sig i bilen och köra in till city för att hämta rallydeltagarna efter föreställningens slut.

Som plåster på eventuella sår så bjussade hustrun på sen middag på en liten trevlig italiensk krog. Nästan lite romantiskt faktiskt. En helt vanlig torsdag.

Mustigt

I en del av vår värld, närmare bestämt på svenska västkusten, pågår stundom diskussioner om julmust. Läste idag på en blogg att man där igår gjorde det första s.k. släppet av årets Julmustskörd.

Skandal. Kommer faktiskt inte på ett bättre ord än skandal. Julmustsäsongen börjar 1:a advent och slutar 31:a januari. Punkt slut.

Överträdelse av denna självklara regel borde bestraffas. Mina barn är sedan födseln uppfostrade i denna anda och ve den som tjuvsmakar utanför dessa ramar.

Att släppa musten fri redan 7:e oktober är ett hån mot hela Tomtesläktet och alla jultradtioner som den fina familjen i århundranden skapat.

Skärpning Västkusten, att det går uselt för Frölunda Hockey är en självklar konsekvens av ert hån mot Julmusttraditionerna.

Det kan komma att bli än värre. Möjligen kommer även IFK Göteborg bestraffas med att inte komma först i bollsparkningstabellen.

Jag trampar på

Så här har jag aldrig sett mina fötter förr. De är inte vackra sedda underifrån, det kan inte ens mamma tycka.

Inhandlade nämligen häromdagen mitt livs först joggingskor. Så nu finnes icke längre någon återvändo. Ut i naturen bara, run run run, no mercy.

När man inhandlar skor hos en seriös skohandlare så får man både gå och stå på allehanda elektroniska instrument. Denna lilla undersökning visade att när jag står rakt upp och ner så vilar 53 % av min tyngd på höger fot och således bara 47 % på min vänstra. Inte undra på att jag haft ryggproblem.

Och nu ska du få veta en hemlis, som egentligen bara min fru vet, det var hon som mätte, mitt högra lår har ett omfång av 64 cm medan mitt vänstra har 63 cm. (Undrar hur många av läsarna som i kväll letar fram ett måttband och mäter sina egna lår. Bara för att checka av och kolla liksom)

Men nu är jag i alla fall utrustad med nya joggingskor där belastningen är lika på båda fötterna.
Nu saknas bara rätt inspiration och bra väder för att jag ska ut och lubba i terrängen. Det kanske dröjer, i alla fall det förstnämnda, men nu är jag i alla fall redo. Eller näe, jag har inga bra kläder för utomhusspringning. Får göra lite research på det innan jag kan börja.

Ska det vara så här?

Läste att Hammarby Fotbolls ordförande kliver av med omedelbar verkan. Fansen, eller vad man nu ska kalla dom, har hotat honom och hans familj. Har han eller hans fru verkligen varit med och spelat några matcher? Har dom missat öppna målchanser eller missat någon markering i försvaret?

Varför utsätts en ordförande för hot? Som dessutom i det här fallet bara varit det i tre månader. Varför inte istället fråga spelarna och tränarna varför de inte tränar mer och bättre för den hysteriskt höga månadslön de uppbär.

I bussbranschen har en kille på Västkusten skrämts till tystnad för att han bloggat om tvivelaktiga affärer som kommun och andra bussbolag gör och har gjort på Västkusten.

Är det så här vår framtid kommer att se ut, att den som skräms mest och bäst vinner?

KulturRallyt startar NUUuuuuuu

Lite Idolvarning på den rubriken, eller hur?!

Igår startade hustrun höstens kulturrally. Och jag åker med vare sig jag vill eller inte. Första delmålet var Dramaten och Killinggängets Drömmen om Herrön.

Ledsen att behöva säga det men den föreställningen hamnade dessvärre på min ”worst-10-lista”. Den var kort sagt dålig, på gränsen till usel.

Som de själva sa på scenen, otydlighet skulle vara den röda tråden i pjäsens arbete. Det var alldeles sant. Pjäsen berättade egentligen ingenting.

Ett annat uttryck som de sa på scenen var att ”Det roliga är inte längre roligt”. Samma sak här, pjäsen var inte ens kul.

”Två minuskakor”, enligt min bedömningsskala. ”Fyra kakor plus” i bedöming får däremot Dramatens pauscafé där vi intog the och en färsk och fräsch chokladbiskvie.

De e tungt nu

Skadad igen. Fuck helvetes jävlar. (F´låt mamma, de där orden lärde du mig inte, där är jag självlärd).

Nu har jag fått en muskelinflammation i höger underarm. Hela armen värker och känns bortdomnad.

Att hela armen värker, och inte bara den inflammerade muskeln, beror på att kroppen jobbar efter kaosteorin, när någon del av kroppen inte jobbar som den ska, så tar en annan del över i tron att balansen ska bli rätt. I verkligheten skapar det istället skada på fler ställen, därav så värker hela armen. Säger min PT som heter Tommy.

Häromdagen sprang jag och köpte ergonomiska hjälpmedel för extra stöd för armen när jag sitter vid datorn. Som nu. Men int fan hjälper dom int.

Idag fick jag dock ett rehabiliteringsprogram av min PT som förhoppningsvis ska få bukt med inflammation.

Jag upprepar rubriken, de e tungt nu.