Shoppade loss på Dressman idag. Lågprisföretaget. Många kläder för pengarna kan man säga. Inget fel på kvaliteten heller. Mina McGordonjeans är så gott som outslitliga, de senaste har jag nog haft i bortåt fem år. Nästan varje dag.
De har ruggigt väldresserade (!) försäljare också. Finns inte en säljare som inte förutom det man kom för att köpa, försöker sälja ytterligare prylar. Strumpor, kallingar, skjortor och slipsar.
Jag frågade om de alla får en rejäl säljutbildning innan de för börja. Det är merförsäljningen som är själva Dressman, fick jag till svar. Det tyckte jag var ett kanonbra svar så jag köpte 6 extrapar strumpor av bara farten.
Du kanske märkte att jag för säkerhets skull skrev 6 och inte sex. Annars hade säkert bussbranschens skandaltidningar ropat ut att Göran Demnert köpte sex hos Dressman. Sånt vill man ju inte läsa.
lördag, oktober 22, 2011
fredag, oktober 21, 2011
Strokeskolan. Uppföljning.
Tänk vad konstigt det är. Innan 27:e mars hade jag knappt hört talas om stroke. Efter den dagen hör och läser jag om stroke i princip varje dag. Inte så konstigt eftersom det är en av de vanligaste sjukdomarna.
Klicka på den här länken så lär du dig mer: http://strokekampanjen.se/akut-testet.
Jämfört med många andra så var min stroke inte särskilt dramatisk. Det var en söndagsmorgon och jag stod vid köksbänken och gjorde mina frukostmackor.
När jag skulle skiva upp fyra leverpastejskivor kände jag mig plötsligt konstig. Kändes som att jag liksom stod utanför mig själv och tittade på mig själv och var mest förvånad att skivorna blev olika tjocka. En var bara några millimeter, nästa var 1 cm och de två sista helt olika också.
Nästa grej var att jag fick använda båda händern för att kunna lyfta upp smörpaketslocket från bänken till själva smörpaketet. "-fan vad trött jag var idag då", tänkte jag. Efter en stund insåg jag att jag inte mådde bra men trodde bara jag var rejält utarbetat så jag gick och vilade lite.
Sen åt vi frukost utan några konstigheter. När jag sedan borstade tänderna så upptäckte jag efter en stund att jag stod och borstade med borsten ut mot kinden och inte mot tänderna.
Jag är nog lite trögfattad för jag tänkte fortfarande att jag bara var rejält trött och utarbetad. Då ringde dotter Sofia sin kompis som är distriktssköterska. Hon sa att jag skulle åka in till sjukhuset direkt. "-äsch, sa jag, jag är bara trött, behöver bara vila lite".
Resten av dagen låg jag i soffan och sov och tittade på TV omvartannat och blev lite allmänt ompysslad av hustrun.
På måndagsmorgonen gick jag till jobbet och det första jag gjorde var att börja skriva ett mail. Det gick inte. Varenda bokstav blev fel. Först då insåg jag att något hade pajat. Fick skjuts direkt in till akuten och där rullades röda mattan ut när de fick höra min historia. Hjärta och stroke har förtur på akuten.
Och visst, hjärnröntgen visade tydligt en färsk och fin blödning i hjärnan. Resten kan du läsa om du bläddrar tillbaka i mitt bloggarkiv till mars månad 2011.
Men nu är jag såvitt jag vet helt återställd. Tränar hårt på gym tre gånger i veckan och spelar i snitt två tennismatcher i veckan.
Nu kommer det märkligaste. Stroken är bland det bästa som hänt i mitt liv. Jag hade dubbel tur. Den ena är att det var en förhållandevis lindrig stroke. Jag har sett strokepatienter som tappat både tal och rörelseförmåga.
Det andra var att de i samband med stroken gjorde en grundlig analys av mitt hjärta och det visade sig att det inte var helt okey, så den 10:e maj fick jag lite otippat en pacemaker inopererad. Utan stroken, ingen pacemaker = en för tidig död, enligt läkaren.
Ibland kan en s.k. käftsmäll vara positiv.
Glöm nu inte att göra testet: http://strokekampanjen.se/akut-testet
Klicka på den här länken så lär du dig mer: http://strokekampanjen.se/akut-testet.
Jämfört med många andra så var min stroke inte särskilt dramatisk. Det var en söndagsmorgon och jag stod vid köksbänken och gjorde mina frukostmackor.
När jag skulle skiva upp fyra leverpastejskivor kände jag mig plötsligt konstig. Kändes som att jag liksom stod utanför mig själv och tittade på mig själv och var mest förvånad att skivorna blev olika tjocka. En var bara några millimeter, nästa var 1 cm och de två sista helt olika också.
Nästa grej var att jag fick använda båda händern för att kunna lyfta upp smörpaketslocket från bänken till själva smörpaketet. "-fan vad trött jag var idag då", tänkte jag. Efter en stund insåg jag att jag inte mådde bra men trodde bara jag var rejält utarbetat så jag gick och vilade lite.
Sen åt vi frukost utan några konstigheter. När jag sedan borstade tänderna så upptäckte jag efter en stund att jag stod och borstade med borsten ut mot kinden och inte mot tänderna.
Jag är nog lite trögfattad för jag tänkte fortfarande att jag bara var rejält trött och utarbetad. Då ringde dotter Sofia sin kompis som är distriktssköterska. Hon sa att jag skulle åka in till sjukhuset direkt. "-äsch, sa jag, jag är bara trött, behöver bara vila lite".
Resten av dagen låg jag i soffan och sov och tittade på TV omvartannat och blev lite allmänt ompysslad av hustrun.
På måndagsmorgonen gick jag till jobbet och det första jag gjorde var att börja skriva ett mail. Det gick inte. Varenda bokstav blev fel. Först då insåg jag att något hade pajat. Fick skjuts direkt in till akuten och där rullades röda mattan ut när de fick höra min historia. Hjärta och stroke har förtur på akuten.
Och visst, hjärnröntgen visade tydligt en färsk och fin blödning i hjärnan. Resten kan du läsa om du bläddrar tillbaka i mitt bloggarkiv till mars månad 2011.
Men nu är jag såvitt jag vet helt återställd. Tränar hårt på gym tre gånger i veckan och spelar i snitt två tennismatcher i veckan.
Nu kommer det märkligaste. Stroken är bland det bästa som hänt i mitt liv. Jag hade dubbel tur. Den ena är att det var en förhållandevis lindrig stroke. Jag har sett strokepatienter som tappat både tal och rörelseförmåga.
Det andra var att de i samband med stroken gjorde en grundlig analys av mitt hjärta och det visade sig att det inte var helt okey, så den 10:e maj fick jag lite otippat en pacemaker inopererad. Utan stroken, ingen pacemaker = en för tidig död, enligt läkaren.
Ibland kan en s.k. käftsmäll vara positiv.
Glöm nu inte att göra testet: http://strokekampanjen.se/akut-testet
onsdag, oktober 19, 2011
När säger vi ifrån?
Jag fortsätter på min gnällbana från förra inlägget. Men nu är det allvar, nu får det faktiskt vara nog. När ska vi alla sätta stopp för de ohyggligt stora pengar som det handlar om i idrottsvärlden?
Vi snackar miljarders miljarder som i huvudsak företag skänker till tennisspelare, rugbyspelare, fotbollsspelare, hockeydito och gud vet vilka idrottare världen över som får pengar till skänks.
Idag läste jag att hockeylaget Växjö värvat en kille som inte ens platsar i NHL och ger honom 475.000:- i månadslön. 475 papp varje månad till en medelmåtta för att lira hockey i Småland. Visserligen inte 12 månader per år utan kanske nio, men ändå.
Vad i hela världen bidrar en sån kille med till omvärlden? Det enda positiva är väl möjligen att han inte belastat skolväsendet några större summor.
Omräknat till bussbranschen så tjänar den killen lika mycket per arbetsdag som en bussförare måste kämpa ihop på sina 21 arbetsdagar i månaden.
Det finns lika många exempel på överbetalda hockeylirare i Sverige som det finns hockeylag i Elitserien och i Allsvenskan. Och så går AIK ut i pressen och gråter och hotar med att de måste lägga ner sin verksamhet om de framöver själva måste betala vad det kostar för att hålla pöbeln borta från deras hemmamatcher. Enkelt, sänk lönerna till en realistisk nivå så är det inga problem.
Är Zlatan verkligen värd över 100 miljoner per år i lön? För att sparka på en fotboll. Hur många liv kan räddas i världen om de istället används till mänsklighetens väl och ve? Muliplicera sedan Zlatanlönen med alla andra hundratusentals överbetalda idrottare världen över så når man en summa som faktiskt kan göra skillnad. Om den användes vettigt.
När i h-e ska alla företag som sponsrar denna galenskap fatta detta?
Vi snackar miljarders miljarder som i huvudsak företag skänker till tennisspelare, rugbyspelare, fotbollsspelare, hockeydito och gud vet vilka idrottare världen över som får pengar till skänks.
Idag läste jag att hockeylaget Växjö värvat en kille som inte ens platsar i NHL och ger honom 475.000:- i månadslön. 475 papp varje månad till en medelmåtta för att lira hockey i Småland. Visserligen inte 12 månader per år utan kanske nio, men ändå.
Vad i hela världen bidrar en sån kille med till omvärlden? Det enda positiva är väl möjligen att han inte belastat skolväsendet några större summor.
Omräknat till bussbranschen så tjänar den killen lika mycket per arbetsdag som en bussförare måste kämpa ihop på sina 21 arbetsdagar i månaden.
Det finns lika många exempel på överbetalda hockeylirare i Sverige som det finns hockeylag i Elitserien och i Allsvenskan. Och så går AIK ut i pressen och gråter och hotar med att de måste lägga ner sin verksamhet om de framöver själva måste betala vad det kostar för att hålla pöbeln borta från deras hemmamatcher. Enkelt, sänk lönerna till en realistisk nivå så är det inga problem.
Är Zlatan verkligen värd över 100 miljoner per år i lön? För att sparka på en fotboll. Hur många liv kan räddas i världen om de istället används till mänsklighetens väl och ve? Muliplicera sedan Zlatanlönen med alla andra hundratusentals överbetalda idrottare världen över så når man en summa som faktiskt kan göra skillnad. Om den användes vettigt.
När i h-e ska alla företag som sponsrar denna galenskap fatta detta?
fredag, oktober 14, 2011
AVGÅ!
Idol
Har alltid följt Idol och tyckt det var kul. Men i år är det gått helt överstyr. Bara massa fjortisar som vill bli stars. Snittåldern på finalister lär vara 16,7 år och då är de banne mig inte mycket mer än barn.
Så sitter fyra vuxna människor som på bästa TV-tid förnedrar och förlöjligar de här barnen. Skamligt är ordet. Hela Idoljuryn borde avgå.
Håkan Juholt
Är man en ond och dålig människa för att man är slarvig? Eller har han medvetet fuskat? För säkerhets skull: Håkan Juholt, avgå. Då är vi helt säkra på att du är en ond och dålig människa.
Samtliga kvällstidningsjournalister
Har ni inget bättre att göra med era liv än att jaga skiten ur en stackars människa som slarvat? Ni vill verkligen trycka till Juholt och få oss vanliga männsikor att tycka att han är en ond och dålig människa som man inte kan lita på i något avseende.
Skriv istället om något positivt, att StockholmsBuss bytt ut hela vagnparken t.ex. Det är roliga nyheter.
Alla kvällstidningsmurvlar: Innan svenska folket tröttnat helt på er och doppar er i olja och fjädrar och hänger upp er i Obelisken på Sergels Torg, avgå hela bunten.
Svenska folket
Å andra sidan, säg den svensk som inte gillar att höra och läsa de smaskiga detaljerna kring Juholts och andras misstag.
Finns bara en sak: Svenska folket, avgå omedelbart och konvertera till dansk eller norsk. Då kanske man äntligen kan få lite lugn och ro.
De som bestämmer i stan
De som bestämmer om alla om- och tillbyggnader i vägnätet; avgå omedelbart. Det enda raka är att tillsätta Stockholms Bussbranschförening som beslutande enhet. Då kommer vi att få en helt underbar stad med väldigt få bilar och jättemånga bussparkeringsplatser. Kanske man då också kan få höra lite fågelkvitter i innerstan.
Har alltid följt Idol och tyckt det var kul. Men i år är det gått helt överstyr. Bara massa fjortisar som vill bli stars. Snittåldern på finalister lär vara 16,7 år och då är de banne mig inte mycket mer än barn.
Så sitter fyra vuxna människor som på bästa TV-tid förnedrar och förlöjligar de här barnen. Skamligt är ordet. Hela Idoljuryn borde avgå.
Håkan Juholt
Är man en ond och dålig människa för att man är slarvig? Eller har han medvetet fuskat? För säkerhets skull: Håkan Juholt, avgå. Då är vi helt säkra på att du är en ond och dålig människa.
Samtliga kvällstidningsjournalister
Har ni inget bättre att göra med era liv än att jaga skiten ur en stackars människa som slarvat? Ni vill verkligen trycka till Juholt och få oss vanliga männsikor att tycka att han är en ond och dålig människa som man inte kan lita på i något avseende.
Skriv istället om något positivt, att StockholmsBuss bytt ut hela vagnparken t.ex. Det är roliga nyheter.
Alla kvällstidningsmurvlar: Innan svenska folket tröttnat helt på er och doppar er i olja och fjädrar och hänger upp er i Obelisken på Sergels Torg, avgå hela bunten.
Svenska folket
Å andra sidan, säg den svensk som inte gillar att höra och läsa de smaskiga detaljerna kring Juholts och andras misstag.
Finns bara en sak: Svenska folket, avgå omedelbart och konvertera till dansk eller norsk. Då kanske man äntligen kan få lite lugn och ro.
De som bestämmer i stan
De som bestämmer om alla om- och tillbyggnader i vägnätet; avgå omedelbart. Det enda raka är att tillsätta Stockholms Bussbranschförening som beslutande enhet. Då kommer vi att få en helt underbar stad med väldigt få bilar och jättemånga bussparkeringsplatser. Kanske man då också kan få höra lite fågelkvitter i innerstan.
torsdag, oktober 13, 2011
Kommentar om nya looken
Dotter tillika arbetskamrat Sofia sammanfattade vårt kostymbyte så här:
Nikotingult med tjocksvanar, bye bye!
Oskuldsfullt med beach 2012-svanar, hello!
Det ligger faktiskt något i det.
Nikotingult med tjocksvanar, bye bye!
Oskuldsfullt med beach 2012-svanar, hello!
Det ligger faktiskt något i det.
Tillbaka till moderskeppet
Efter en liten utflykt för att kolla om gräset är grönare på andra sidan staketet har vi nu manövrerat oss tillbaka till moderskeppet. Det finns en del att berätta om hur utflykten varit så här långt, men om detta återkommer jag till i framtiden. Kanske som en ren konsumentupplysning, typ en jämförelse mellan produkt A och B.
Inte för att jag riktigt hunnit konstatera om gräset på andra sidan är annorlunda, men nu var det dags för det stora lyftet och då finns bara ett ställe att vända sig till. Vi snackar EvoBus i Vetlanda. Vi snackar bussbyten och vi snackar totalkoncept. Helhetslösning. Allt på ett bräde. All in.
Vi har just kvitterat ut två nya Setror och en till är på G om några månader. Nu är vi beredda att möta framtiden med en helt ny och utbytt vagnpark. Nu är alla våra bussar Top Of The Line.
Nu kör vi. Nya och gamla kunder är hjärtligt välkomna till bussbolaget som tycker kunden är viktigast. Vi är helt enkelt klädsamt blygsamt och ödmjukt lite Bättre än alternativet.
onsdag, oktober 12, 2011
tisdag, oktober 11, 2011
Clowneri?
Roade (!) mig med att läsa bussbloggar. Herrejesus så fnösktorra de flesta är. Nästan bara Bjarne Wilmarsgård på Tidningen Bussbranschen har någon form av glimt i ögat, övriga bloggar är bara fakta fakta fakta.
Plötsligt får jag prestationsångest, jag skriver ju ingenting som är vettigt eller seriöst. Jag skriver bara om mitt liv, som jag i och för sig betraktar som hyggligt seriöst och vettigt på alla sätt.
Jag snor min dotters devis men ändrar den lite bara: Its my life, I write it my way.
I morgon händer för övrigt stora och skojiga saker. Då bränner vi av nästa del av flerstegsraketen.
Plötsligt får jag prestationsångest, jag skriver ju ingenting som är vettigt eller seriöst. Jag skriver bara om mitt liv, som jag i och för sig betraktar som hyggligt seriöst och vettigt på alla sätt.
Jag snor min dotters devis men ändrar den lite bara: Its my life, I write it my way.
I morgon händer för övrigt stora och skojiga saker. Då bränner vi av nästa del av flerstegsraketen.
måndag, oktober 10, 2011
Pirates of the Sollentuna
Igår var jag Jack Sparrow, du vet Piraten med stort P. Vi hade barnbarnen på övernattningsbesök och efter söndagens besök på Cosmonova åkte vi hem och lattjade pirater. Dvs jag och Valter, den bara ett år äldre Albin, föredrog Disney Channel på TV. Tyckte kanske att Valter och jag var lite för barnsliga.
Men Valter och jag härjade runt, tog hustrun till fånga och gav henne tre alternativ, halshuggning, skjutas eller gå på plankan. Men Valter beslutade i sista stund att farmor fick nåd pga att hon lagade piratmaten. Personligen kände jag mig lättad över det beslutet.
När de så småningom hämtades av sina föräldrar sa Valter "- hej då farfar, det var trevligt att leka pirater med dig". De är så rysligt väluppfostrade, de små liven.
Men Valter och jag härjade runt, tog hustrun till fånga och gav henne tre alternativ, halshuggning, skjutas eller gå på plankan. Men Valter beslutade i sista stund att farmor fick nåd pga att hon lagade piratmaten. Personligen kände jag mig lättad över det beslutet.
När de så småningom hämtades av sina föräldrar sa Valter "- hej då farfar, det var trevligt att leka pirater med dig". De är så rysligt väluppfostrade, de små liven.
fredag, oktober 07, 2011
Frivillig tortyr
Här är gymets nya leksak. En repmaskin. Ingår i mitt nya program som jag fick igår. Du kan inte ens ana hur fruktansvärt jobbigt det är att sitta och dra i ett ändlöst rep.
I morse körde jag konditionsträning men såklart kunde jag inte låta bli den här nya leksaken igen. Alldeles frivilligt. Kan det bero på att champagne är en dyr dryck? (för dig som inte fattar, läs föregående inlägg)
torsdag, oktober 06, 2011
Oj oj aj aj åhhh
Träning med PT-Tompa idag. Ingen lek precis. Nu är smekmånadsträningen över efter nystarten för några veckor sedan. Nu taggar vi upp träningen.
Om förra PT-Tompaträniningen gick från noll till två, så var det från två till åtta idag. Rejält jobbigt. Känns mest i axlar och överarmar, men även i lår och lite otippat även i rumpan. Tuff träning men som vanligt kanonkul med en duktig tränare som hetsar en till stordåd.
Det är rent förunderligt hur mycket mer man egentligen orkar när hjärnan ropar STOPP, SLUTA, DU ORKAR INTE MER, och någon annan säger "-fyra till, Göran". Och sen kommer räknefelet som Tompa alltid gör på sista nedräkningen då man egentligen inte orkar mer:
"- 5, 4, 3, 4, 3, 2, bara 3 kvar Göran, kom igen sista tre, sen är det vila". Jag går på det varje gång.
Min målbild med träningen är nu att vecka 9 2012 klara den där flera kilometerlånga skidbacken i Bad Hofgastein utan vilopaus. Jag har nu 145 dagar på mig att få upp min fysiska status så jag klarar den för mig tuffa utmaningen.
Vill du vara med och se om jag klarar utmaningen? Boka då in dig på vår fantastiska skidresa. Du hittar den på SällskapsResors websida.
En sak till. Om jag inte klarar utmaningen, så kommer jag att bjuda alla (vuxna) resenärer på ett glas champagne på after ski´n.
Om förra PT-Tompaträniningen gick från noll till två, så var det från två till åtta idag. Rejält jobbigt. Känns mest i axlar och överarmar, men även i lår och lite otippat även i rumpan. Tuff träning men som vanligt kanonkul med en duktig tränare som hetsar en till stordåd.
Det är rent förunderligt hur mycket mer man egentligen orkar när hjärnan ropar STOPP, SLUTA, DU ORKAR INTE MER, och någon annan säger "-fyra till, Göran". Och sen kommer räknefelet som Tompa alltid gör på sista nedräkningen då man egentligen inte orkar mer:
"- 5, 4, 3, 4, 3, 2, bara 3 kvar Göran, kom igen sista tre, sen är det vila". Jag går på det varje gång.
Min målbild med träningen är nu att vecka 9 2012 klara den där flera kilometerlånga skidbacken i Bad Hofgastein utan vilopaus. Jag har nu 145 dagar på mig att få upp min fysiska status så jag klarar den för mig tuffa utmaningen.
Vill du vara med och se om jag klarar utmaningen? Boka då in dig på vår fantastiska skidresa. Du hittar den på SällskapsResors websida.
En sak till. Om jag inte klarar utmaningen, så kommer jag att bjuda alla (vuxna) resenärer på ett glas champagne på after ski´n.
torsdag, september 29, 2011
Yogaprojekt ett och två.
Idag har jag provat Poweryoga istället för det sedvanliga gympasset. Icke min kopp av the.
Kändes som ett långt utsträckt stretchingpass till japansk musik. Men jag blev ändå svettig och så här efteråt känns kroppen väldigt mjuk och skön. Så helt bortkastat var det inte.
En liten delfundering bara. Även här deltog nio eleganta damer. Och så jag. Märkligt.
Poweryoga var första gången, däremot har jag sedan i maj deltagit i ett delprojekt som ingår i det större strokeprojektet som jag deltar i efter min stroke.
Vi är en liten grupp som varje onsdag har medicinsk yoga och vi kommer sedan att jämföras med en annan grupp som inte haft yoga. En ganska stillsam form av yoga där vi får jobba dels med vår andning och dels med våra olika hjärnhalvor så de blir ännu duktigare på att samarbeta. En ganska skön timme där jag känner mig väldigt avslappnad efteråt.
Tyvärr är jag inte den bästa av yogaelever. Vi ska helst göra minst 30 minuter yoga varje dag på egen hand, men det fixar inte jag. Min stressnivå är alldeles för hög. Å andra sidan är jag väldigt mycket duktigare på att träna fysiskt istället och syrrorna som sköter projektet säger att det kan vara lika bra. Huvudsaken är att man gör någonting och att det man gör känns bra.
PS. Övningen på bilden ingick inte i dagens pass.
onsdag, september 28, 2011
Statistik och Approved
Jag har som du märkt varit inne i en ickekommunikativ fas med omvärlden.
Ännu en läkarkongress har gått av stapeln och som vanligt tror sig dessa oerhört viktiga VIP-läkar-människor att de köpt både buss och busschaufför och att inga kör- och vilotidsregler gäller för just läkarbranschen.
Men vi har alla bitit ihop, kämpat och löst allehanda problem, både så att våra kära kunder fått som de vill samtidigt som alla förare fått sina vilotiderna att funka.
Trots allt. De kära läkarna hjälper ju ändå till att betala våra löner. Inte nog med det. Några av dem håller oss kvar i livet också. Och dessutom, icke att förglömma, läkare är jääääävligt bra att ha när man behöver dem. Jag känner i alla fall en oerhört stor tacksamhet för den läkarvård jag fått det senaste halvåret. Då biter man gärna ihop lite extra vid sådana här tillfällen.
Så till statistiken som jag utlovade i rubriken.
-5
-5
+10
Dessa värden fick jag igår vid min första halvårskontroll efter stroken. Faktiskt på dagen 6 månader efter den olycksaliga söndagen i mars.
-5 är vikten, nu är jag nere på tvåsiffrigt. Fantastiskt. Det andra -5 är mitt midjeomfång. Jag har fått går ner en storlek på brallorna för att de inte ska glida ner på knäna. Fantastiskt. Det tredje värdet är humörkoefficienten. Fantastiskt. Sen tog de förstås en hel hoper andra prover också och alla visade kalasbra värden.
När jag gick därifrån fick jag min efterlängtade stämpel i pannan: APPROVED. Nu är det bara att köra på till nästa servicekontroll i december.
YIHAAAA!
Ännu en läkarkongress har gått av stapeln och som vanligt tror sig dessa oerhört viktiga VIP-läkar-människor att de köpt både buss och busschaufför och att inga kör- och vilotidsregler gäller för just läkarbranschen.
Men vi har alla bitit ihop, kämpat och löst allehanda problem, både så att våra kära kunder fått som de vill samtidigt som alla förare fått sina vilotiderna att funka.
Trots allt. De kära läkarna hjälper ju ändå till att betala våra löner. Inte nog med det. Några av dem håller oss kvar i livet också. Och dessutom, icke att förglömma, läkare är jääääävligt bra att ha när man behöver dem. Jag känner i alla fall en oerhört stor tacksamhet för den läkarvård jag fått det senaste halvåret. Då biter man gärna ihop lite extra vid sådana här tillfällen.
Så till statistiken som jag utlovade i rubriken.
-5
-5
+10
Dessa värden fick jag igår vid min första halvårskontroll efter stroken. Faktiskt på dagen 6 månader efter den olycksaliga söndagen i mars.
-5 är vikten, nu är jag nere på tvåsiffrigt. Fantastiskt. Det andra -5 är mitt midjeomfång. Jag har fått går ner en storlek på brallorna för att de inte ska glida ner på knäna. Fantastiskt. Det tredje värdet är humörkoefficienten. Fantastiskt. Sen tog de förstås en hel hoper andra prover också och alla visade kalasbra värden.
När jag gick därifrån fick jag min efterlängtade stämpel i pannan: APPROVED. Nu är det bara att köra på till nästa servicekontroll i december.
YIHAAAA!
torsdag, september 22, 2011
Personligt meddelande
Till min bror: vår syster trodde att Iphone 4 heter Ipod 4. Kan du fatta vad jag garvade åt detta?
Slut på meddelandet.
Slut på meddelandet.
tisdag, september 20, 2011
Tuppen i hönsgården
Körde ett stentufft konditionspass på gymet i morse. Brukar vara rätt tomt där kl 07. Men idag efter en stund så kom det in en kvinna och började träna i maskinen bredvid mig. Sen kom en tjej till, så ännu en och så kom de plötsligt i en strid ström och plötsligt var jag omgiven av icke mindre än nio eleganta damer.
Jag tänkte "whau, är det så här det är att vara 60? Kvinnor som dras till mig som magneter till min pacemaker?"
Men till min hustrus stora glädje fick jag inte ett enda skamligt förslag. Jag fick faktiskt inte något förslag alls. De kollade inte ens på mina snygga överarmsmuskler, de var helt fokuserade på sin egen träning.
När jag gick därfrån fick jag svaret varför det var ovanligt många tjejer där, morgonens bodypump-pass var inställt.
söndag, september 18, 2011
Klas (Göran) Klättermus
Idag löste jag ut en av min födelsedagspresenter. Testade för första gången klättervägg. Helkul. Men jobbigt för fingar, underarmar och axlar. Klättring kommer inte att bli min nya hobby, men jag gör det gärna fler gånger.
Måste dock jobba mer med mitt psyke. Gav upp alldeles för lätt typ 2 meter kvar till toppen. Men när man är där uppe 10 meter ovanför golvet, väggen lutar lite utåt och armarna skakar fulla av mjölksyra så känns geuppalternativet som det enda alternativ som finns. Men nere på golvet igen blev jag skitförbannad på mig själv att jag inte höll ut och prövade tills jag ramlande och blev hängande i säkringslinan.
Måste ta ett snack med PT-Tompa och lägga in mental träning i gympassen framöver, så här får det inte vara, jag är ju vuxen nu.
Måste dock jobba mer med mitt psyke. Gav upp alldeles för lätt typ 2 meter kvar till toppen. Men när man är där uppe 10 meter ovanför golvet, väggen lutar lite utåt och armarna skakar fulla av mjölksyra så känns geuppalternativet som det enda alternativ som finns. Men nere på golvet igen blev jag skitförbannad på mig själv att jag inte höll ut och prövade tills jag ramlande och blev hängande i säkringslinan.
Måste ta ett snack med PT-Tompa och lägga in mental träning i gympassen framöver, så här får det inte vara, jag är ju vuxen nu.
lördag, september 17, 2011
fredag, september 16, 2011
Kul till tusen
Tusen gånger fantastiskt. Detta är mitt tusende inlägg sedan jag öppnade bloggen Görans Funderingar i april 2006. Tusen funderingar, inte undra på att en propp gick i skallen i våras. Överhettning kanske.
Men du, ännu mer fantastiskt är ju att StockholmsBuss nu har blivit utsett till Stockholms bästa bussbolag. Det visste du kanske inte, men nu vet du. Känns tusenfalt fantastiskt.
Tack alla kunder och ett särskilt tack till den stora oberoende och kompetensfyllda juryn som bestod av:
Kristina Demnert, Marcus Demnert, Kajsa Demnert, Albin Demnert, Valter Demnert, Sofia Demnert, Ingrid Demnert, Gunilla Demnert, Gunnar Demnert, Magdalena Demnert, Ellinor Demnert, Agnes Demnert samt juryns ordförande Jonas Gustavsson.
Själv fick jag pga jäv inte vara med i juryn eller påverka dess beslut.
torsdag, september 15, 2011
Jag klarade inte trycket
Bara att inse. Jag klarade inte det massiva trycket från bloggläsarna i Skåne. Jag känner mig nu tvingad att hålla även på Rögle under hockeysäsongen. Ett skånelag. Bara för att de har grönt och vitt precis som Hammarby hade.
Men visst, jag är inte den som är den. De får bli mitt tredjelag, ännu så länge alldeles före Bajen Fans, men långt efter DIF och AIK.
Problemet för mig var att hitta en godkänd koppling till varför jag ska hålla på ett Skånegäng. Färgerna grönt och vitt håller inte som skäl, men då kom jag på att min brors fru är född i Skåne och vips, så är mitt beslut rättfärdigat.
Rögle, klapp-klapp-klapp, Rögle, klapp-klapp-klapp.
Vilken serie spelar de i föresten?
Men visst, jag är inte den som är den. De får bli mitt tredjelag, ännu så länge alldeles före Bajen Fans, men långt efter DIF och AIK.
Problemet för mig var att hitta en godkänd koppling till varför jag ska hålla på ett Skånegäng. Färgerna grönt och vitt håller inte som skäl, men då kom jag på att min brors fru är född i Skåne och vips, så är mitt beslut rättfärdigat.
Rögle, klapp-klapp-klapp, Rögle, klapp-klapp-klapp.
Vilken serie spelar de i föresten?
tisdag, september 13, 2011
Pest eller kolera?
Rubriken är inte särskilt allvarligt menad, men jag kom på en grej angående mitt förra inlägg.
Ska jag heja på Djurgården eller AIK i hockey nu när Hammarby hockey inte finns? Svår fråga att ta ställning till och många faktorer som måste beaktas.
AIK har en hel del minus att bära på, beroende på min uppfattning om dess styrelse för några år sedan då jag själv ingick i Hammarbys styrelse. Man kan säga att de inte alltid hade helt ärliga avsikter i alla sammanhang i umgänget med Hammarby. Men det var då, även där har man förmodligen rensat ut gammalt skräp.
Okey, jag gör så att jag lägger båda gängen till mitt hockeyhjärta och hoppas de båda spelar skjortan av alla lantisgäng. Och så kollar jag lite då och då på Bajen Fans websida för att kolla hur det går för dom.
Nu vet du var jag står i ärendet.
Ska jag heja på Djurgården eller AIK i hockey nu när Hammarby hockey inte finns? Svår fråga att ta ställning till och många faktorer som måste beaktas.
AIK har en hel del minus att bära på, beroende på min uppfattning om dess styrelse för några år sedan då jag själv ingick i Hammarbys styrelse. Man kan säga att de inte alltid hade helt ärliga avsikter i alla sammanhang i umgänget med Hammarby. Men det var då, även där har man förmodligen rensat ut gammalt skräp.
Okey, jag gör så att jag lägger båda gängen till mitt hockeyhjärta och hoppas de båda spelar skjortan av alla lantisgäng. Och så kollar jag lite då och då på Bajen Fans websida för att kolla hur det går för dom.
Nu vet du var jag står i ärendet.
måndag, september 12, 2011
Kultur slash äntligen
Det här klubbmärket, det är kultur det. Hockeykultur. Riktig hockeykultur. Dessvärre finns inte Hammarby hockey längre, det gick åt pipsvängen för några år sedan. Visserligen startade några entusiaster Bajen Fans, men det är ändå inte riktiga Bajen.
Har lite svårt att ta till mig den föreningen som en äkta Bajenföreningen, fast det är väl egentligen det som det är. Det är ju riktiga Bajare som startade upp nya föreningen och så här långt har de ju presterat ett fantastiskt resultat. Respekt, trots att många av dem märkligt nog motarbetade möjliga lösningar för att Hammarby hockey skulle kunnat fortleva.
Och äntligen, rackarns så kul att hockeysäsongen börjar igen. Fotboll är ju trots allt lite mesigt och segt att titta på.
torsdag, september 08, 2011
Okey, jag bjuder på det här
Fick nu en liten film från gårdagsmiddagen. Den är tämligen privat, men det känns som att du och jag känner varandra, därför bjussar jag dig på denna min kanske en smula överdrivna reaktion. Tycker också att reaktionen tyder på att min mentala status är mer åt 6-årshållet än 60-årshållet. Jag sa ju det.
Okey, here we go:
Okey, here we go:
Uppvaknandet till verkligheten
Vaknade upp i morse som en 60-års-rookie efter en kanongod middag i går på restaurang El Diablo. Förrätt med kantareller, hjortinnerfilé till huvudrätt och en slags Brownie som efterrätt. Margerita (sååå jäääävla god) som fördrink och ett urgott vin till maten.
Men jag känner mig lite osäker trots allt. Vet inte helt säkert hur man uppträder som en 60-åring, har aldrig prövat det tidigare, men jag upptäckte omedelbart en av nackdelarna. Man verkar bli så jäkla trött, orkade knappt rulla mig ur sängen ens. Hur ska det här gå?
Du kommer ihåg mitt inlägg häromdagen om våra två busstidningar? Den ena skickar prenumerationserbjudande vi redan har och den andra, Tidningen Bussbranschen, skickar blommor och gratulerar på min bemärkelsedag. Två olika sätt att hantera en kund. Tack snälla Bjarne och Lena.
"-Presenterna Göran, presenterna" hör jag lång väg att du undrar över. Du är så materialistisk, presenter är oviktiga, tanken är viktigare.
Men okey då, jag fick en upplevelsepresent, jag ska få klättra på klättervägg. Låter kul. Sen fick jag grejen som jag hade på min önskelista till Tomten inför förra julen och som jag av okänd anledning inte fick.
Nu fick jag den. En snöslunga. Jo du, en snöslunga. Så nu hoppas jag på mycket snö lokalt över Sollentuna.
Men jag känner mig lite osäker trots allt. Vet inte helt säkert hur man uppträder som en 60-åring, har aldrig prövat det tidigare, men jag upptäckte omedelbart en av nackdelarna. Man verkar bli så jäkla trött, orkade knappt rulla mig ur sängen ens. Hur ska det här gå?
Du kommer ihåg mitt inlägg häromdagen om våra två busstidningar? Den ena skickar prenumerationserbjudande vi redan har och den andra, Tidningen Bussbranschen, skickar blommor och gratulerar på min bemärkelsedag. Två olika sätt att hantera en kund. Tack snälla Bjarne och Lena.
"-Presenterna Göran, presenterna" hör jag lång väg att du undrar över. Du är så materialistisk, presenter är oviktiga, tanken är viktigare.
Men okey då, jag fick en upplevelsepresent, jag ska få klättra på klättervägg. Låter kul. Sen fick jag grejen som jag hade på min önskelista till Tomten inför förra julen och som jag av okänd anledning inte fick.
Nu fick jag den. En snöslunga. Jo du, en snöslunga. Så nu hoppas jag på mycket snö lokalt över Sollentuna.
onsdag, september 07, 2011
Farbror Göran
Idag blir jag officiellt en farbror. Men jag tror det är fel.
Min mamma säger att jag precis idag för exakt sextio år sedan kom till världen på hennes egen födelsedag. Skulle jag alltså vara sexti? Möjligen sexi men icke sexti. No way.
Mamsen måste tagit fel, jag kan inte vara äldre än 40, absolut max 50. Sånt känner man.
Men okey, det är väl bara att acceptera. Grattis till mig. Och till mamsen som fyller 88 år idag.
Som vanligt kan du sända lämpliga presenter till vår kontorsadress. Gillar bl.a godis. Även presentkort till ställen där man kan köpa buss vore kul att få.
Jag tar absolut inte illa upp om presenterna kommer några dagar efter själva bemärkelsedagen, dvs idag, det stör mig inte alls. Det är presenterna som är viktiga, inte själva dagen. Du fattar va?
I afton är jag bjuden på krogen av kära hustrun för en stilla och romantisk 60-årsmiddag. Ville inte ha någon stor baluns, jag hade mitt stora party när jag fyllde 50, det får räcka.
60 bast!? Jag? Nä nä, finns inte en chans.
Min mamma säger att jag precis idag för exakt sextio år sedan kom till världen på hennes egen födelsedag. Skulle jag alltså vara sexti? Möjligen sexi men icke sexti. No way.
Mamsen måste tagit fel, jag kan inte vara äldre än 40, absolut max 50. Sånt känner man.
Men okey, det är väl bara att acceptera. Grattis till mig. Och till mamsen som fyller 88 år idag.
Som vanligt kan du sända lämpliga presenter till vår kontorsadress. Gillar bl.a godis. Även presentkort till ställen där man kan köpa buss vore kul att få.
Jag tar absolut inte illa upp om presenterna kommer några dagar efter själva bemärkelsedagen, dvs idag, det stör mig inte alls. Det är presenterna som är viktiga, inte själva dagen. Du fattar va?
I afton är jag bjuden på krogen av kära hustrun för en stilla och romantisk 60-årsmiddag. Ville inte ha någon stor baluns, jag hade mitt stora party när jag fyllde 50, det får räcka.
60 bast!? Jag? Nä nä, finns inte en chans.
tisdag, september 06, 2011
Back-to-before
Har redan berättat att projekt "back-to-before" har startat. Alltså min personliga träning för att komma tillbaka i den kanonform jag var i för ett halvår sedan, innan allt mitt hälsoelände startade. Alla inblandade säger för övrigt att jag klarade eländet så pass bra delvis beroende på att jag var så vältränad.
Började för två veckor sedan med min PT (Personlig Tränare för dig som är okunnig) och fick ett helt perfekt uppstartsprogram som jag nu ska köra några gånger för att väcka liv i kroppen. Sedan blir det ordentlig hårdkörning är meningen. Mitt mål är att vara bättre tränad inför skidresan på sportlovet än någonsin tidigare. Det är kul med uppsatta mål.
Idag kändes det helt fantastiskt. På uppvärmingen hade jag Amy MacDonalds This Is The Life i lurarna och fan i mig vad jag kände mig lycklig och glad när endorfinerna sparkade loss i hela kroppen. Lyckokänsla bara av låttiteln. Ville knappt sluta trampa på maskinen. Men det gjorde jag och gav mig sedan hän åt baksida lår, framsida lår, vaderna, armar, axlar, skuldror och så lilla maggen förståss.
Hela kroppen fick sig en rejäl genomkörare, och nu sitter jag här på kontoret och berättar hur härligt det är att träna. Det tror man inte när man inte prövat. Nu blir det en kopp nybryggt kaffe.
Började för två veckor sedan med min PT (Personlig Tränare för dig som är okunnig) och fick ett helt perfekt uppstartsprogram som jag nu ska köra några gånger för att väcka liv i kroppen. Sedan blir det ordentlig hårdkörning är meningen. Mitt mål är att vara bättre tränad inför skidresan på sportlovet än någonsin tidigare. Det är kul med uppsatta mål.
Idag kändes det helt fantastiskt. På uppvärmingen hade jag Amy MacDonalds This Is The Life i lurarna och fan i mig vad jag kände mig lycklig och glad när endorfinerna sparkade loss i hela kroppen. Lyckokänsla bara av låttiteln. Ville knappt sluta trampa på maskinen. Men det gjorde jag och gav mig sedan hän åt baksida lår, framsida lår, vaderna, armar, axlar, skuldror och så lilla maggen förståss.
Hela kroppen fick sig en rejäl genomkörare, och nu sitter jag här på kontoret och berättar hur härligt det är att träna. Det tror man inte när man inte prövat. Nu blir det en kopp nybryggt kaffe.
måndag, september 05, 2011
Trovärdigt eller bara bondfångeri?
För dig som inte känner till. I vår bransch finns en sammanhållande organisation som heter Bussbranschens Riksförbund. Och så finns en busstidning som heter Resor och Trafik och Trafikforum som är BR:s så kallade medlemstidning. Och så finns en annan oberoende tidning som heter Tidningen Bussbranschen. De kämpar i princip om samma läsare och om samma annonsörer.
I senaste numret basunerar chefredaktören för Trafikforum ut denna ledare:
I senaste numret basunerar chefredaktören för Trafikforum ut denna ledare:
Då undrar jag så här. Han skriver att de har 3.600 prenumeranter och så slår han sig för bröstet och meddelar lyckligt att denna upplaga är deras största någonsin, nämligen över 7000 exemplar. Sannolikt har de även sagt så till eventuella annonsörer. Konstigt vore det annars.
Mitt företag får normalt två tidningar, ett gratisex för att vi är medlem i BR och ett ex som vi betalar för.
Nu till det inte särskilt trovärdiga i tidningens påstående. Vi fick TVÅ extra tidningar med erbjudande om prenumeration som vi redan har. Alltså fyra ex istället för två. Det innebär ju att upplagan bara till vårt företag ökade med 100 %.
Har svårt att tro att det bara var vi som fick dessa extra tidningar. Om 3.600 prenumeranter fick dubbel uppsättning så blir det en totalupplaga av, hör och häpna, 7.200 exemplar. Alltså nästan på pricken det antal som tidningen påstår är viktiga beslutsfattare i bussbranschen och som får den unika chansen att teckna prenumeration. Som vi redan har.
Någon som tror att ny viktiga beslutsfattare får tidningen och ropar ÄNTLIGEN? Någon? Näe, ser inte en enda uppsträckt hand någonstans i Sverige. Jo där ser jag ju, runt fikabordet på tidningens redaktion sitter några journalister och viftar med alla armar de har.
Men det räcker inte, svaret på frågan i rubriken blir otvetydligt: NEJ resp JA. Men det är ju bara vad jag tycker.
söndag, september 04, 2011
Hur gör jag nu då?
Oups, jag har kommit till ett vägskäl.
Mitt första inlägg på den här bloggen skrev jag i april 2006. För några år sedan bestämde jag mig för att skriva 1000 inlägg, sedan fick det vara klart.
Nu upptäckte jag att fram till nu har jag skrivt 990 inlägg. Några har roat folk, några har retat upp folk. Men i huvudsak skriver jag för min egen skull. Det är kul att skriva helt enkelt och det blir som en slags dagbok.
Men nu är det bara 10 kvar alltså, och så slösar jag bort ett av dem med detta meningslösa inlägg.
Så nu är frågan, ska jag följa mitt eget beslut eller är jag en karl som kan ändra sig? Hmm, svår fråga. Det är ju så modernt med sociala medier, och det här räknas väl som en sånt.
Facebook känns lite fånigt med alla löjliga inlägg typ, "nattinatti, nu går jag och lägger mig". Eller "Snart hemma, tufft i trafiken". Eller "Såg en fågel idag". Eller "godnatt älskling".
Men sån väljer man ju själv om man vill läsa eller inte. Precis som den här bloggen som möjligen kan beskrivas som ett utökat Facebook. Privata funderingar fast lite längre än två meningar.
Som sagt, nu bara nio inlägg kvar. Måste fundera lite om det blir fler. Har du något bra råd?
Mitt första inlägg på den här bloggen skrev jag i april 2006. För några år sedan bestämde jag mig för att skriva 1000 inlägg, sedan fick det vara klart.
Nu upptäckte jag att fram till nu har jag skrivt 990 inlägg. Några har roat folk, några har retat upp folk. Men i huvudsak skriver jag för min egen skull. Det är kul att skriva helt enkelt och det blir som en slags dagbok.
Men nu är det bara 10 kvar alltså, och så slösar jag bort ett av dem med detta meningslösa inlägg.
Så nu är frågan, ska jag följa mitt eget beslut eller är jag en karl som kan ändra sig? Hmm, svår fråga. Det är ju så modernt med sociala medier, och det här räknas väl som en sånt.
Facebook känns lite fånigt med alla löjliga inlägg typ, "nattinatti, nu går jag och lägger mig". Eller "Snart hemma, tufft i trafiken". Eller "Såg en fågel idag". Eller "godnatt älskling".
Men sån väljer man ju själv om man vill läsa eller inte. Precis som den här bloggen som möjligen kan beskrivas som ett utökat Facebook. Privata funderingar fast lite längre än två meningar.
Som sagt, nu bara nio inlägg kvar. Måste fundera lite om det blir fler. Har du något bra råd?
Så var vi då igång igen
Kulturrallyt är igång med höstsäsongen. Stadsteatern fick första besöket där föreställningen Ieto gavs. Ett kort gästspel av två franska artister. Endast tre föreställningar. Mer cirkus än något annat.
Utanför teatern pågick någon slags matmässa med mat från hela världen. Luktade internationellt. Mitt i Stockholm.
Inget ord sades på 1 timme och 15 minuter. Bara hisnande balansakter med och på bänkar. Stundals alldeles fantastiskt, men slutet var ett rent antiklimax. Men strunt samma, helheten får godkänt.
onsdag, augusti 31, 2011
Humor på hög nivå
Eftersom en av anledningar till att jag bloggar är att roa lite så kunde jag inte låta bli att sno det här från min dotters blogg. Livet blir ju så oändligt mycket roligare med lite humor inblandat i all jobbig vardag. Tycker jag.
Det här klippet hittade Sofia i en mycket seriös tidning om löpning. Schyssta tips, men måndagsträningen kommer jag nog att stå över men tisdagspasset verkar lagom ansträngande.
Det här klippet hittade Sofia i en mycket seriös tidning om löpning. Schyssta tips, men måndagsträningen kommer jag nog att stå över men tisdagspasset verkar lagom ansträngande.
fredag, augusti 26, 2011
Eniro = bluff. Eller?
Läste i DN idag att Eniro polisanmälts för någon typ av bedrägeri. Helt rätt. Under de senaste åren har även jag haft rätt bökiga relationer med Eniro.
Det går baske mig inte att hålla isär alla som ringer därfrån som presenterar den ena annonseringen efter den andra. Precis som i artikeln i DN så har det slutat med märkliga slutsummor på saker man trodde man sagt nej till.
Personligen har jag nu placerat Eniro i samma kategori som de vanliga s.k. blufföretagen, dvs de är skojare som sysslar med någon slags bondfångeri. Deras sätt att presentera visningar, klick, antal sökningar är ju stundtals rent skrattretande.
En gång i tiden var Eniro en mäktig institution med sina kataloger som var det allenarådande sättet att hitta det man ville hitta. Men tiderna har förändrats. Idag är Eniro bara en i mängden av massor av olika söktjänster på nätet. Eniro är varken bättre eller sämre än Google, Ask, Yahoo, Hitta och andra sökmotorer.
I det här fallet lever jag som jag lär. Ända sedan 1990 har vi betalat larvigt höga priser för att synas i Eniros kataloger och under de senaster åren också på deras söktjänst på nätet.
Men nu är det slut med det. Idag går allt att mäta och av okänd anledningen är det en grov misstämning mellan Eniros påstående om hur många som klickat sig vidare till vår sida jämfört med vår mätning hur många besök som kommer från Eniros sida.
Resultatet är så klart och entydigt att jag därför precis sagt nej tack till all form av annonsering på Eniro. På det spar vi ett sexsiffrigt belopp som vi istället kommer att använda på ett mer lönsamt sätt. Känns som ett bra beslut. Det enda som är dåligt är att jag inte tog beslutet för flera år sedan.
Det går baske mig inte att hålla isär alla som ringer därfrån som presenterar den ena annonseringen efter den andra. Precis som i artikeln i DN så har det slutat med märkliga slutsummor på saker man trodde man sagt nej till.
Personligen har jag nu placerat Eniro i samma kategori som de vanliga s.k. blufföretagen, dvs de är skojare som sysslar med någon slags bondfångeri. Deras sätt att presentera visningar, klick, antal sökningar är ju stundtals rent skrattretande.
En gång i tiden var Eniro en mäktig institution med sina kataloger som var det allenarådande sättet att hitta det man ville hitta. Men tiderna har förändrats. Idag är Eniro bara en i mängden av massor av olika söktjänster på nätet. Eniro är varken bättre eller sämre än Google, Ask, Yahoo, Hitta och andra sökmotorer.
I det här fallet lever jag som jag lär. Ända sedan 1990 har vi betalat larvigt höga priser för att synas i Eniros kataloger och under de senaster åren också på deras söktjänst på nätet.
Men nu är det slut med det. Idag går allt att mäta och av okänd anledningen är det en grov misstämning mellan Eniros påstående om hur många som klickat sig vidare till vår sida jämfört med vår mätning hur många besök som kommer från Eniros sida.
Resultatet är så klart och entydigt att jag därför precis sagt nej tack till all form av annonsering på Eniro. På det spar vi ett sexsiffrigt belopp som vi istället kommer att använda på ett mer lönsamt sätt. Känns som ett bra beslut. Det enda som är dåligt är att jag inte tog beslutet för flera år sedan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)