Rapport från Operan

Så var då min operapremiär avklarad.

 Operan i Stockholm är en fantastisk byggnad. Titta här så vacker själva salongen är.

En gammal byggnad byggd för den tidens folk som gick dit när huset var nytt. Alltså inte byggd för ståtliga män (som jag) som är en bra bit över medellängd. Kunde omöjligt sitta rakt utan att kapa knäna. Vilken tur att jag hade en kantstol så jag kunde sitta snett.

Nåväl, vi skulle beskåda La Boheme som faktiskt uppfördes första gången 1896, så det var minsann en riktig schlagerdänga som hängt med ett tag. Dock var uppsättningen moderniserad så allt utspelades i nutid. Tror jag. Jag vet egentligen inte, de sjöng, eller snarare vrålade, på italienska medan den svenska texten rullades ut på en textmaskin högt över scenen. Ungefär som en textad TV-film.

Det var ändå för mig fullständigt omöjligt att hålla koll på vad de sjöng om och vad det hela handlade om. Men det här uppfattade jag på egen hand:

Akt 1
En poet med några kompisar sitter i en iskall lägenhet. De sjunger som bara attan samtidigt som de måste elda upp poetens manuskript för att inte frysa ihjäl. Som jag förstod det så var det så himla kallt att Röda Havet frös. Sen skulle visst Rom falla också.
Plötsligt ramlar det in en kvinna på scenen. Hon blev så trött av att gå upp i alla trappor så hon svimmade på scenen. Tror det var en okänd granne som ville komma upp och värma sig eller nåt.
Vår poet verkade vara en ädel man så han satte sig på huk och baddade kvinnans panna samtidigt som han vrålade sånger så det stod härliga till.
Kvinnan vaknade snart upp och inom loppet av 30 sekunder så var de så kära så kära i varandra. Gick lite väl snabbt om du frågar mig. De stod sedan tätt ihop, med näsorna typ 3 cm från varandra och vrålade kärlekssånger till varandra där de bedyrade sin kärlek.
Sen tystnade dem och plötsligt började alla i salongen att applådera och då förstod jag att akt 1 var slut.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar.

Akt 2
Plötsligt är hela scenen full med både vuxet folk och småknoddar från Adolf Fredriks musikklasser. Även de vrålade sånger på italienska. En jultomte dök också upp. Och en restaurang fanns där också. Det var ohyggligt rörigt och det fanns plötsligt ytterligare en kvinna som gick omkring och skreksjöng. Verkade vara ett svartsjukedrama på G. Och så en krognota som någon inte verkade kunna betala.
Efter tjugofem minuter slutade de att sjunga och salongen började applådera igen. Tydligen slut på akt 2

Fikapaus i 25 minuter. En kopp the och en chokladbiskvie. Jättegott.

Akt 3
Nu måste erkännas. Här tappade manusförfattaren bort mig helt. Kommer inte ihåg ett skvatt av denna akt. Mest högljutt oväsen från alla håll och kanter på scenen. Här for mina tankar bort i allsköns tankar om både ditten och dattten.
Plötsligt puttar hustrun på mig och säger, "-nu kommer den här aktens hitlåt". Jag hade inte fattat att de sjöng olika låtar hela tiden. För mig lät det som 20-30 minuter långa sånger som alla lät likadant. När den låten var slut applåderade alla trots att akten inte var slut.
"-Kände du?" frågade hustrun. "-Vaddå?" svarade jag. "-Jag fick rysningar i hela kroppen så nackhåren reste sig" sa hon då. "-Kände att min rygg börjat värka", sa jag sanningsenligt.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar

Akt 4
Nu börjar kvinnan från första akten må riktigt tjyvens igen. Musett hette hon. Eller om det var Musa. För att göra en lång historia kort så dör kvinnan. Hon avlider. Blir tagen av daga. På scenen i en divan. Riktigt snyggt faktiskt. De andra  fortsätter att vråla och sjunga på alla håll och kanter och orkestern i orkesterdiket tar i så de blir blå.
Tydligen trots allt en känslig scen för jag ser en äldre herre i publiken torka en tår.
Så börjar alla att applådera igen och hela föreställningen är slut. Alla deltagare kommer in på scenen och kvinnan som mådde dåligt redan i första akten och sen gick och dog i sista akten fick mest applåder. Vet inte  varför.

Sen var det slut och vi åkte hem igen, hustrun och jag, synnerligen kulturellt tillfredsställda för den här gången. Jag är jätteglad att nu ha varit och sett en riktig operaföreställning, och jag ångar inte en sekund detta. Det var berikande på alla sätt och vis även om jag inte för ett ögonblick kunde känna något särskilt för denna sorts musik. Jag kommer även fortsättningsvis att lyssna på pop och rock, så är det bara. Men kul hade jag.

Idag ska det ske

I afton händer det som jag inte trodde skulle hända. Jag ska introduceras i operans musikaliska värld.

Det kan sägas redan nu. Jag hatar operamusik. H-a-t-a-r.

När hustrun lyssnar på den formen av oljud blir jag på dåligt humör och ber henne stänga av, eller i vart fall skruva ner ljudet så min kropp kan återgå till normalstatus.

Men som du vet, jag är en pojke med ibland öppet sinne. I ett svagt, mycket svagt ögonblick, lovade jag min hustru att någon gång följa med till Operan i Stockholm för att se och höra en föreställning.

Jag trodde man kunde lita på jultomten, oavsett om han kom från Nordpolen, Indien eller Asien. Jag hade ju trots allt varit tydlig med mina önskemål.

Trots detta så fanns i ett paket till mig en biljett till operan Boheme som spelas just i kväll på Operan. Alla mina reträttvägar är nu avskurna. Jag måste följa med, no matter what.

Om jag överlever kvällen så lovar jag att rapportera i morgon. Hoppas de i alla fall, likt vanliga teatrar, har en paus där man kan få dricka kaffe och äta en god kaka och vila nerverna en liten stund.

Ska vi säga så?

Okey, alright. All set and clear. Inte mycket mer att orda om så här långt.

Tänkte då bara önska dig som läser det här en riktigt God Jul. Det blev ett riktigt budgetjulkort, erkänner det, men det är ju ändå tanken som räknas.

Fan va taskigt, Tomten

Hej igen Tomten.
Vad tusan är det med dig? Jag bad igår ytterst ödmjukt om några saker jag önskar mig till jul.

Överst på listan var att jag ville att alla i min familj skulle få må bra. Självklart inkluderade det mig själv. Skulle det vara så j-a svårt att fatta?

Vad gör du då? Jo, i gårdagskvällens tennismatch knuffar du till mig lite osynligt när jag störtar fram mot nät för att avgöra en duell, så jag stukade foten något så fruktansvärt så jag inte kunde fullfölja matchen. Idag har jag jätteont och har svårt att gå ordentligt.

Vad är det för j-a fasoner du håller på med? Du har väl inte börjat glögga igen va?

Näe, dig verkar jag inte kunna lita på. Som tur är så är numera Tomtebizznizzen konkurrentutsatt, så jag kommer nog att pröva någon av din konkurrenter istället. De från Indien eller Asien är rätt bra numera har jag hört.

Kanske hade Cornelis Vreeswijk rätt i sista versen i visan, Jultomten är faktiskt död. Den går så här:

Nästa år kommer han igen, säger barnen, och då får vi klappar av én
Men tror de det, så tror de fel, för igår blev han lagd i graven.
Slå i mera öl och mjöd, jultomten är faktiskt död.

Med otrevlig hälsning
Göran Demnert

Öppet brev till Tomten

Tjeeeena mannen!

I år har jag ett litet problem. Jag vet inte hur jag ska titulera dig. Du visar dig ju aldrig som ditt rätta jag. Du skickar ju look-a-likes över hela världen. Känns som du vill vara hemlig.

Är det du som skapat debatten om det genusneutrala ordet hen? "-var snälla nu alla barn så Tomten vet det när det är jul så hen kan komma med fina julklappar som hen har gjort alldeles själv i sin verkstad."

Eller är det din kompis Gud som ordnat fram debatten. Hen är ju också väldigt hemlig. Syns aldrig. Gör aldrig något vettigt. Eller, jag vet inte. Ingen vet egentligen. Fast det finns ju profeter världen över som tror sig veta det som inga andra vet och som gör de mest hemska saker i Guds namn. Obegripligt för en vanlig småföretagare i Sollentuna.

Men jag s...ter i det där med genusneutrala Tomten. För mig är du en man, och du finns på riktigt. Punkt slut.

Du förstår nog varför jag skriver det här brevet. Det börja liksom dra ihop sig till din högsäsong och jag vet att jag är lite sent ute med min önskelista, men snälla, du kan väl försöka fixa nedanstående lista va?

Här är några av mina önskemål:

- att min familj kommer att må bra och inte drabbas av sjukdomar, olyckor och såna trista saker. Jag tycker jag uppfyllt eländeskvoten de senaste åren. Det här är ju inte en riktig present, men kanske du kan lägga ett gott ord hos din polare Gud, om hen nu finns.

- en ny modern segelbåt skulle inte sitta fel. Nya Bavaria 33 verkar vara lovande, jag kan gärna testa en sån. Helt okey om du ger mig den till våren, nästan bättre än på måndag.

- en ny gräsmatta i trädgården skulle uppskattas enormt. Den vi har ser helt enkelt för jävlig ut, även utan snötäcke. Full med mossa och ogräs.

- ett nytt äppelträd på nya gräsmattan vore kalasfint. Ett av våra nuvarande håller på att ruttna.

- har inget behov av nytt tennisracket, det har jag inte, däremot har jag behov av att hantera det bättre. Visserligen spelade jag igår min bästa dubbelmatch på hela säsongen, men jag måste bli jämnare, kan du ordna det i ett litet paket? Du fattar inte vilket behov jag har av en sån present, i mellandagarna ska jag och min son Marcus lira generationsdubbeln i Sollentunamästerskapet. Tror vi är några slags favoriter, grabben vann dubbelserien, och jag är i mina bästa stunder inte helt oäven i dubbel, man jag måste nu snabbt helt enkelt upp några snäpp om vi ska vinna. Rätt många snäpp om jag ska vara helt ärlig.

Nu snälla Tomten, har jag inte riktigt tid att skriva mer till dig, kanske jag kompletterar listan senare i veckan, nu måste jag ordna lönerna till de anställda, så de kan förbereda sina jular.

Känner mig lite tveksam om de hunnit skriva sina brev till dig ännu, de har haft otroligt mycket att göra på jobbet den senaste månaden. Men du kan väl se vad du kan göra för dem ändå. De har alla varit otroligt duktiga och lojala, tänk på det är du snäll.

Som sagt, inte mycket mer att orda om, see you on monday mannen!

Men vänlig hälsning
Göran Demnert

PS. Har du behov av lyxiga och fina bussar att åka runt i på måndag så kan jag ordna det, nemas problemas.

De där #¤&%+$##=#" avskummen...

... som finns i stan borde åtgärdas. Typ öga för öga, tand för tand.

I går hände något nästan osannolikt. Vi hade två bussar på Sveavägen ungefär vid Konserthuset som skulle hämta kunder till ett event. Först stod vår buss 1, bakom den stod en polisbil och efter den stod vår buss 2.

Vår gubbe i tvåan, går ur sin buss, stänger dörren och går fram till ettan för att byta några ord. Två minuter senare när han går tillbaka till sin buss ser han att dörren är öppen med nödkransventilen. Han upptäcker då att hans telefon som låg i bussen är borta. Borta är även bussens nycklar. Av gärningsmannen syns inte ett spår.

Panik, kunden kommer och och bussen går ju inte ens att starta. Lösningen blir att jag tar med mig reservnycklarna och kör så fort det är möjligt in till stan. Absolut ingen vansinneskörning, bara effektiva vägval och en smula aggresiv framtoning gör att jag kommer till bussen 25 minuter efter den tänkta avgångstiden.

Kunden var mycket förstående för det inträffade, vilket ju kändes glädjande.

Sens moral till alla bussförare. Lämna ALDRIG bussen med nycklar i låset, inte ens för en halv minut. De där %&%&/¤ avskummen som dräller omkring som miljöförstörande objekt är snabbar än man tror. Och äckligare.

Oj oj oj. Och lite aj.

Har under betald arbetstid genomfört en timmes hårdträning med min PT Tommy.

Satan i gatan, säger jag. Kan inte påminna mig att jag någonsin i modern tid genomfört ett tuffare, intensivare, hårdare, vidrigare och svettigare pass än detta.

När timmen var slut så var jag absolut helt slutkörd, fanns noll energi kvar i kroppen. Totalt nedbruten, armarna darrade och benen kunde knappt ta mig ur lokalen. Släpade mig till cafeterian där jag köpte en banan och en stor macka som jag tryckte i mig för att snabbt fylla på energi igen.

Därefter kunde jag masa mig ut till bilen och köra hem.

Men nu, nu jäddrar mår jag hur bra som helst. Hela kroppen känns mjuk och i den finns en härlig känsla av välmående. Det är väl det som kallas bra träning.

Nästa vecka är ett nytt pass inbokat. Fram tills dess ska jag köra programmet på egen hand både på fredag och söndag.  Då kan vi öka tempot lite till på vårt nästa pass, sa Tommy. Jag längtar redan.

Kungen Is The Shit

Såg den här bilden i morgonens DN. Måste säga att jag är djupt imponerad av Kungen. Som man säger, Kungen Is The Shit.

Min undran, och beundran, är hur han lyckats uppfostra sina barn att bära en brosch med bild på lilla pappsen. Så långt har jag inte kommit med min barnuppfostran.

Med tanke på mitt förra inlägg så kände jag att jag måste fortsätta min kamp för kvinnorna, så därför har jag "blurrat" Vickans urringning en smula.

Vad är priset för din själ?

Jag ger dig nu ett för tidigt nyårslöfte:

Jag kommer aldrig, säger aldrig, att köpa en buss från Knorrbuss. Vet du varför? Jo, de har bussbranschens absolut sämsta och fånigaste annons. Har de den värderingen på kvinnor så har de bergsäkert även andra värderingar som jag inte har. Att kalla annonsen för sexistisk är väl att ta i, men ändå.

Jag kanske är dummare än genomsnittet, men jag kan för mitt liv inte begripa vad den där tomteutstyrda bruden med photoshopförstorade bröst har att göra med införsäljning av bussar att göra.

Annonsen ser du här hos en för övrigt synnerligen seriös och trevlig busstidning.

Om du läser redaktör Bjarnes blogg så får du lite mer kött på benen i detta delikata ärende. Det är jag som är den nämnde bussägaren i hans blogg.

Vad är priset för min själ? Det vet jag inte, men jag sålde den i  vart fall inte till SD som häromveckan ville ha  pris för busstransporter. Men det har jag ju redan skrivit om här.

Busstillverkaren betalade alltså 50 tusen för annonsen. Effekten blev en garanterad utebliven försäljning på sådär 2,5 miljoner kronor. En annons utan lättklädd kvinna, ja då hade chansen fortfarande funnits till en nyförsäljning till en ny kund. Nu är den chansen borta. Vi gör alla vår val.

Första stegen mot VM har tagits

Marschen mot VM-titlarna har just börjat. Kom ihåg var du läste det först.

 Karate Kid och Jack Sparrow har nu inlett sina karriärer, eller i varje fall provar de ett tag.

Mina små snuttegullbarnbarn har till slut fastnat för två helt olika idrotter. Minstingen Valter, 7 år, tycker fäktning, av alla idrotter, är superkul. I helgen genomförde han sin första tävling. Diplom och medalj. Touché.

Storebrorsan Albin, 8 år, har fastnat för både basket och karate. I helgen blev han uppgraderad ett snäpp och fick ny färg på bältet. Bara lite blygsamt vill jag som stolt farfar berätta att han var den ende i sin grupp som klarade uppgradering. Joråsåttsåerebara.

Slutligen då de små vovvarna. Ska man kalla sig mattefar i det sammanhanget? Båda de små brunbollarna tävlade i agility i helgen. Strålande resultat. Här kan du läsa mer.

Alltid lär man sig något

Det är inte bara när man seglar på sjön som man måste hålla lite koll på vindriktningen. I morse lärde jag mig den hårda vägen att det gäller även på landbacken när man skottar snö med snöslunga.

Oj, vad det snöade när jag sprutade snön mot vindriktningen, jag blev snabbt förvandlad till en snögubbe. Bara moroten fattades.

Fick minsann en snöslunga i present i höstas och äntligen kom årets första snö. Plötsligt är det ju jättekul att skotta snö, önskar bara att vi hade en lite större väg ut till brevlådan.

Kanske ska jag gå runt till grannarna och rensa snö mot betalning, vissa grannar har väldigt stora ytor att skotta. Ett nytt bolag kanske, StockholmsSnö AB - håller din uppfart ren -.

Några kul visdomsord

Inför gårdagskvällens insomningsprocess läste jag en fototidning. Där, en smula förvånande, fanns en artikel skriven av friidrottstränaren  Yannick Tregaro som skrev lite om träning, fokus osv osv.

Det som fastnade mest var hans slutkläm som jag tyckte var kanonbra:

Våga tro på dig själv, våga vara dig själv, möt motståndet, besegra demonerna, bli din egen hjälte.

Det behöver man inte vara en idrottsman för att ta till sig. Från och med nu ska jag praktisera det, ska bara leta reda på demonerna först.

Motståndet heter i kväll Mats och förra gången vi möttes i tennis vann han. Så kommer det inte att bli ikväll. Då kommer jag hem som min egen hjälte. Det kan du ge dig fan på.

Jag har förlorat certifikatet

Det går sämre och sämre för mig i köket. Under helgen förlorade jag sorgligt nog mitt certifikat. Certifikatet att plocka i disk i vår diskmaskin hemma i köket.

"-nu får det vara nog", sa hustrun i lördags. "-Du lär dig aldrig. Från nu är det jag som stoppar i disken i maskinen så det blir ordning och reda och allt får plats"

Sedan en tid tillbaka har jag dessutom bara haft deltillstånd när det gäller urplockning av disken. Jag har, högst glädjande, fortfarande förtroendet att att plocka ur glas, the- och kaffemuggar, tallrikar av olika slag samt normala ätbestick. Övriga produkter ska jag helst lägga upp på bänken så hustrun kan lägga undan dem där de ska vara. För hur ska jag kunna veta det?

Det hela berörde mig uppenbarligen så negativt att jag senare på kvällen förlorade stort i söndagstennismatchen. Måste ha varit det som påverkade mitt spel, ser inget annat skäl, för sist jag mötte denna motståndare vann jag i två raka set.

Finns det möjligen ABF-kurser i diskmaskinshantering?

Var går gränsen?

Lite om SD igen som mer och mer känns som ett humorinslag i verkligheten. Ta den där killen Lars Isovaara.
Så full så han inte ens kan hålla rullstolen på rätt köl, och blir räddad av två vänliga herrar med "invandrarbakgrund", men han beskyller dem för att ha rånat honom när han i själva verket i fyllan och villan glömde väskan på krogen.

Isovaara, inte ett särskilt svenskklingande namn. Man får allt lite Finlandskänsla av det namnet, eller hur? Om så är fallet, vilket det nog är, då har han ju en invandrarbakgrund. Men han sitter (satt) ändå i Riksdagen som medlem i SD. Känns lite konstigt.

Jag har aldrig känt att min kompis Norrmannen skulle vara någon slags invandrare, men det måste han väl då vara enligt SD. Fast nordiska människor kanske enligt SD inte räknas som invandrare när de flyttar till Sverige.

Som sagt, det är kul med humor i politiken, synd bara att så många trångsynta människor inte fattar skillnaden mellan humor och allvar.

Vad är det för fel på Stockholmare?

Trots alla idiotiska händelser som medlemmar i SD gjort och dagligen gör, så visar hela tiden nya mätningar att fler och fler kan tänka sig att rösta på SD.

Största ökningen ligger i Stockholm. Herrejesus, säger jag. Här vill jag inte längre bo. Å andra sidan gör jag ju inte det. Jag bor åtminstone utanför Stockholm i en annan kommun. Men ändå, jag skäms å Stockholmsinvånarnas räkning.

Hur i helvete kan folk tycka att det SD står för är okey? Har folk i allmänhet blivit dumma i huvudet?

Nu är investeringsbudgeten överskriden

Nu har jag investerat igen. I mig själv. Har idag tecknat ett kontrakt med mig själv ända fram t.o.m 28:e februari 2014, dvs jag har köpt ett nytt gymkort.  Här ska minsann inte liggas på latsidan framöver.

Innebär också att jag nu är medlem i föreningen StockholmsStudenternas IF. Bara en sån sak.

Så ett litet citat från ett mail från ett stort företag som kom till oss idag. Väsentlig information som jag naturligtvis inte vill undanhålla dig.

"Hej Göran
Vi fick fakturan idag och allting är korrekt. Jag vill bara tacka för den utmärkta servicen och de professionella busschaufförer ni har."

Vi har tagit politisk ställning

Idag gjorde jag en markering. Tydligen en politisk. Vi fick en mailförfrågan från ett väldigt omstritt politiskt parti som det skrivits mycket om de senaste veckorna.

De ville ha pris på några busstransporter. Jag svarade att vi avstod från att lämna offert.

Då fick jag svaret "- intressant att ni tar politisk ställning."

Javars, vad ska man säga? Om det är politisk ställning att inte acceptera att någon, inte ens riksdagsmän, kallar tjejer för horor, tar till rörstänger för att slåss och vara allmänt fientliga till vissa av våra medmänniskor.

Man måste protestera mot sånt. Idag fick jag tillfälle att protestera på mitt sätt. Jag kunde ju ha skrivit att vi redan var fullbokade vid de aktuella tidpunkterna, men jag ville visa att jag inte ens ville köra dem.

Det kändes bra att göra den markeringen.

Fiffel, ruffel och båg

Det är vad jag tror TV4 sysslar med. Brukar du följa programmet X-factor i fyran?

Jag tror inte ett ögonblick på att rösträkningen går rätt till. Förr i tiden, då ärligheten var viktigare än tittarsiffror, fanns alltid en person från Notarius Publicus närvarande för att kontrollera att allt gick rätt till. Dessutom redovisades alla siffror och rösträkningar för tittarna.

Så är icke fallet numera. Ta X-factor som exempel. Fyra coacher med lika många adepter att ta hand om. Undan för undan har artisterna "röstats" bort i lämplig ordning så nu på slutet har alla coacherna var sin adept kvar. Lämpligt eller hur?

Kan inte ge dig formeln på sannolikhetskoefficienten för att så skulle ske när programmet började, men det är i princip helt osannolikt att svenska folket skulle ha röstat som de nu enligt TV4 gjort. Helt osannolikt.

Fiffel, ruffel och båg. Jag hade nog trots allt högre förväntningar på TV4.

Svaga män

Då är det bevisat. Enligt en ny forskningsrapport har man nu kommit fram till att svaga män riskerar att dö i förtid. Främst på grund av hjärt- och kärlsjukdomar.

Av någon konstig anledning är även självmordsfrekvensen högre bland svaga män jämfört med män med större muskelstyrka.

Nu tror du kanske att jag skojar kring detta. Icke. Det är forskare på Karolinska institutet som under 24 år kontrollerat över 1,1 miljoner unga svenska män som mönstrat. Av dessa hade 26.145 stycken avlidit när undersökningen slutfördes.

De med större muskelstyrka vid mönstringen löper så mycket som 20-30 procent lägre risk att dö i förtid.

Okey boys, det är aldrig för sent att börja träna. Det är ju det jag sagt hela tiden. Själv kämpar jag på så gott det går.

Och du, om jag överlever just dig en endaste dag, så är det jag som vunnit över dig i Tävlingarnas Tävling. Kan du tåla det? Just det, ut och spring, eller boka en tid på gymmet. Det är skitkul.

Sist till Sankte Pär vid Pärleporten får gratis inträde och VIP-lounge!

KulturRallyt

Fullt helgprogram för KulturRallyt, den ideella föreningen för kulturupplevelser. Upa, är väl bäst att tillägga.

Ansvarig för lördagens program var undertecknad. Succé är väl det ord som närmast ligger till hands.

Föreningen besökte nämligen Scandinavian Boat Show i Gustavsberg. En segelbåtsmässa där många fina båtar både kunde beskådas och skärskådas.

Evenemanget får 9 poäng av 10 möjliga.

På söndagen hade jag fråntagits evenemangsansvaret och då blev det istället ett besök på Dramaten där vi tittade på den här föreställningen:

Pjäsen handlade om en företagskonferens, där alla deltagare bara sa repliker som barn säger dem, fast på ett vuxet språk. En riktigt kul pjäs som dock inte satte några djupare spår i själen. Jag ger stycket sju poäng av tio möjliga.

Lite info om kulturföreningen KulturRallyt: En exklusiv ideell icke vinstdrivande förening som har som uppgift att utveckla kulturintresset för medlemmarna. Vi samlas mellan 5-10 gånger per säsong, besöker något kulturevenemang samt oftast intar någon form av måltid tillsammans.

Inträdeskraven är högt satta för att garantera medlemskvaliteten: Man måste vara gift med Göran Demnert. Det är i stort sett enda kravet.

Jag kan meddela att det för närvarande är lång kö för medlemsskap.

Motion

De senaste dagarna har jag ju skrivit en del om motion. Jag fortsätter idogt på detta tema, men idag en annan slags motion.

Jag tycker någon vettig riksdagsmänniska ska skriva en motion om att SverigeDemokraterna och likasinnade i lag borde förbjudas att vistas inom universums gränser. Ta gärna upp frågan med EU också, så lagen gäller i hela Europa.

Jag tycker straffet för att inte anse alla människor lika, oavsett hudfärg, religion, sexualitet och vad du vill, ska förpassas till någon galax utanför Vintergatan.

För inte tycker du väl det är okey att människor som sitter i riksdagen kallar "vanligt" folk för det mest häpnadsväckande saker, tar järnrör för att banka skiten ur någon och dessutom ljuger som en häst sparkar?

Inte tycker väl du heller att Sverige ska styras av den typen av människor? Eller?

Lunchpasset

Idag körde jag ett lunchpass på gymmet. Testade för första gången gruppträning under ledning av min PT, Tommy. Ett högintensivt gymcrossprogram i manicken du ser på bilden här nedan. Vänligen observera, högintensivt. Förr i tiden kallades den här träningstypen cirkelträning, men numera kallas det för gymcross och det låter ju definitivt tuffare.

Gruppen bestod av dotter Sofia, tre studenter i 25-årsåldern och så gammelgubben, jag själv. Bara så du vet, dotter Sofia, som tränat regelbundet i säkert 15 år, har testvärden motsvarande elitnivå. Bara så du vet läget.

I programmet ingick 10 olika stationer, uppdelat på ben, mage, biceps, tricept, bål och gud vet vad.

Det som gällde, oavsett ålder, var fullt ös i 45 sekunder, vila 15 sekunder under tiden man bytte station, och så fullt ös i 45 sekunder osv osv. Efter fullgjort varv, vila några minuter och så ytterligare ett varv.

Helvete så jobbigt det var. Fruktansvärt helt enkelt. Trots att jag är hyggligt tränad. Men jäddrar så kul det var. Det här kommer nog att bli min lunchmelodi på onsdagar.

Själv är bäste läkare

Jag är tacksam för att läkarvetenskapen tar nya steg varje dag. Själv har jag nu upptäckt att man kan göra rätt mycket själv, eller rättare sagt rätt lite, för att bota sina egna krämpor. Självklart kommer nu här några exempel från mitt eget liv.

I säkert 10 år har jag haft problem med ryggen. Har lagt en halv förmögenhet hos olika kiropraktorer som böjt, bänt och fixat med ryggen så den blir okey några veckor. Trots att jag kört styrka i gymmet för dessa muskelgrupper har det onda ändå inte försvunnit.

I säkert 5 år har jag haft problem med ett knä som värkt vid påfrestningar. t.ex trädgårdsarbete, tennis och liknande. Trots att jag kör styrka i gymmet även för dessa muskelgrupper har det heller inte försvunnit.

I säkert 3 år har jag haft för högt blodtryck. I samband med stroken fick jag medicin mot detta, hjälpte bara lite, så i våras fick jag starkare dos. Då sjönk trycket, men å andra sidan blev något annat värde högre och det var värre. Alltså tog vi bort den starkare dosen och gick tillbaka till normaldosen tills vidare.

Men, och det är nu avslöjandet kommer. I början av juni började jag mot alla odds att springa. Jogga. Tämligen regelbundet, minst två gånger i veckan, ibland både tre och fyra gånger.

Och kan du tänka dig. Ryggvärken är nu helt borta, knäontet är nu helt borta, blodtrycket är nu nere på normalnivå. Man kan ju bli religiös för mindre.

Några timmar varje vecka åt sig själv skapar ett både bättre och förhoppningsvis längre liv. I alla fall har jag gett mig själv förutsättningar för det.

Det är så enkelt, gör som Paolo Roberto, jag själv, andra delar av min familj liksom många andra. Gå och lägg dig i tid, sätt klockan på 05:00, gå upp, käka lite frukost och sen ut i verkligheten och spring en halvtimme eller mer. Du är ändå på jobbet kl åtta frisk och fräsch som en nyutsprungen ros. Efter ett tag kommer du att undra varför du inte började med detta när du var ung.

Det var allt för idag från Doktor Göran. Eller Doc Go:ran.

Eventuellt återbruk

Det pågår för närvarande en omvälvande omstrukturering av vår IT-miljö. Ut med lokal server och säg hallå till s.k. molntjänster. Effektivt, modernt, enkelt. Så var det menat i alla fall.

Verkligheten är något annat. Mest strul, men för varje dag funkar det bättre och bättre.

Idag rensade jag bort två gamla datorer, två små bildskärmar och en gammal trotjänare. Inte jag, tyvärr höll jag på att säga, trotjänaren var en gammal HP-skrivare som nu inte behöver tjänstgöra mer. Den har använts tillsammans med en av de gamla datorerna som vårt löneprogram legat i. Nu är det nytänk även där.

Kanske ska vi följa SAS nya riktlinjer, att sänka alla löner med 15 % samtidigt som vi förlänger arbetsveckan med ytterligare ett antal timmar. Effektivt, modernt, enkelt. Enligt SAS.

Men icke hos oss, vi fortsätter som förut men med ny dator. Och skrivare. Den här trotjänaren, skrivaren, har stått påslagen dygnet runt MINST de senaste 10 åren. Funkar klockrent om än fruktansvärt långsam. Idag fattar jag inte hur vi kunde stå ut med att vänta i närmare 1 minut innan 10 blad var utskrivna. Men så var det då. Nu snackar vi kvalitetsprodukt som jag tycker HP ska vara stolta över.

Nu står den i källaren tillsammans med en babysäng som våra barn sussat så gott i när de var små. Inte törs man ju slänga en sådan raritet, men vet ju aldrig när storken kan dyka upp igen. Samma sak med HP-skrivaren, kan vara  bra att ha ifall de moderna skrivarna ger upp utan att kämpa.

Say no more

Det som behöver sägas sägs här.

Vote for Go:ran

Snart dags för resultatet i tävlingen Årets Pappa. I år går jag all in på den internationella titeln, Dad Of The Year.

Det är därför jag nu stavar mitt namn internationellt - Go:ran - dvs Ö:et ligger ner, då kan alla i hela världen rösta på rätt namn.

Ideén kom för flera år sedan från en av våra stora kunder som sitter i Peking, Kina. De tyckte det var artigare att stava mitt namn korrekt, även om ö:et ramlade ner. Detta var faktiskt innan Göteborg gjorde samma sak. Västkusten ligger som vanligt efter med allt.

Så idag går jag ut i en internationell kampanj inför slutspurten av tävlingen Årets Pappa. Här nedan ser du ett exempel från ett köpcenter i Madrid.

Vill även Du ha en bättre Pappa-kultur, Vote For Go:ran du också.

Utredningen nedlagd

Min utredning enligt föregående inlägg är nedlagd. Den skyldig har hittats och kommer att straffas.

Den skyldige är förvånande nog hustrun. Hon har erkänt. Visserligen med mycket svepande och svajiga anledningar om kvarglömd på landet, tog hem istället för att hälla ut osv osv osv.

Ber samtidigt dotter Sofia om ursäkt för att hon offentligt blev uthängd som julmustbrottsling. Kom ju lite olägligt med tanke på att Årets Pappa snart ska utses. Men som kompensation för detta obehag kommer hon att ersättas rikligt och omfattande.

MEN VA FAAN!

Kolla bilden! Den är från vårt kylskåp. Där står en flaska PÅSKMUST!. Någon försöker kringgå familjens regel om julmustförbud före 1:a advent.

Nu måste Göran Sherlock Demnert träda in i handlingen och utreda vem som så flagrant försöker kringgå julmustförbudet.

Okey, sonen Marcus är direkt avskriven bland de misstänka. Han har inte synts till i huset på flera veckor.
Ställer mig väldigt frågande till om hustrun skulle begå ett sådant brott, så hon är också avskriven från fallet.

Kvar är dotter Sofia som nu är skäligen misstänkt för brott mot familjen Demnerts julmustlag. Jag förväntar mig ett erkännande inom kort. Har redan förberett brevet till Tomten där jag ingående kommer att beskriva brottets art och föreslå kraftig nedskärning av julklappar till den misstänkte.

Don´t mess with Daddy.

Kvinnokampens företrädare, det är jag

Av hittills okänd anledning har jag gått i spinn på kvinnoförnedrande annonser och liknande. Igår läste jag ett blogginlägg av Katrin  Zytomierska.

Vilken vidrig människa som skriver det hon skriver. Helt otroligt. Så här börjar hennes blogg:

"Asså vad är den här grejen med att det ska vara så jävla okey för tjejer att vara mulliga i Sverige? Det är nämligen inte det i andra länder."

Sedan går hon helt bananas över hur hemskt det är med tjejer som är överviktiga.

Hela inlägget är så fruktansvärt så jag tänker inte ens ge dig länken. Hon är inte värd några extra läsare.

Usch vilken usel människa hon är. Dessutom finns det företag som sponsrar hennes blogg. Ännu värre.

Min blogg är helt sponsorfri, helt oberoende, helt opolitisk, helt annonsfri och förmodligen även helt tankebefriad. Men har också bara en bråkdel läsare jämfört med denna troligen lätt störda kvinna Katrin.

Kanske ska även jag börja skriva galna saker för att öka på läsekretsen, eller kanske börja skriva om varför de dyra Setrabussarna måste in på verkstad stup i kvarten. Kanske officiellt ifrågasätta varför det kostar nästan 30 tusen för en förstaservice på en redan dyr buss.

Men sån är ju inte jag.

Inte nu igen

Har bussbranschen och närliggande branscher inte kommit längre i år heller? Jag skrev redan förra året om någon b-busstillverkare som ville locka bussköpare med en annons med en sexig tjej med sug i blicken och en buss i handen. Jag blev inte lockad, bara förbannad.

Den annonsen har ännu inte dykt upp i bussblaskorna, förhoppningsvis läste de min blogg.

Men nu kommer istället en annons i en busstidning från ett annat företag som fortfarande lever kvar i Jurassic-tidsåldern. Jag tror de är ett spritvaruhus i Danmark eller Tyskland.

Bilden lockar till många frågor. Var hittar man en sån Tomte? Hemma hos oss har det i alla tider kommit gamla gubbar med skägg. Fullt påpälsade för det är ju kallt ute vid den årstiden. Den här tjusiga tjejen, kommer hon trots allt inte att frysa om lilla magen? Man blir allt lite orolig för hennes hälsa.

Allvarligt talat, den här typen av annonser gör man bara inte 2012, man gör det inte. Enligt min bedömning så måste den ha gjorts av en panikslagen gubbsjuk företagsägare som inte har koll på någonting och som känner att han måste göra vadsomhelst för att locka kunder. Till och med officiellt erbjuda mutor. Vet inte om du kan läsa texten i annonsen, men de erbjuder att skicka "presentkort" i form av voucher till de chaufförer som styr sin last till företaget.

Vet inte vad annonstjejen syftar till, med lite fantasi kan man ju tänka sig att "presentkortet" innebär en liten enskild stund tillsammans med flickan som berättar vad som finns i företagets sortiment. Eller kanske "presentkortet" bara berättigar till tre flak gratis starköl, vad vet väl jag. Usch och fy, hoppas även du bojkottar det här företaget.

Men jag vill ju trots allt inte vara sämre jag, här ska du få se på hud från Familjen Mean Machines. En dagsfärsk bild från morgonens gympass. Vi blir j----igt irriterade på dåliga och förödmjukande annonser typ den jag visar här ovanför. Vi tror stenhårt på att vi nu kommer att få fler kunder som uppskattar ren naturlig skönhet, hud utan skönhetspreparat och en naturlig kraft.