Konst, drottningen och jag

Tänk så det kan bli. Drottningen kanske är en stalker. Det visade sig nämligen i helgen att hon och jag  hänger på samma ställen. Tillfälligheter? Skulle inte tro det.

Häromåret stötte vi ihop på TUR-mässan i Göteborg och igår på Artipelag i Stockholm. Igår var kungen med också. Han så otroligt uttråkad ut. Tjejen i vitt är drottning Sonja från Norge. De övriga du ser på bilden är hela säkerhetspådraget. Förutom killen i rött som stod i vägen för en helhetsbild av sällskapet. Viss skillnad mot när Herr Obama stänger hela stan.

Så en kort recension av Artipelag. Väl vär ett besök. En fantasisk byggnad i superskön miljö. Och utställningen som visas nu i september och också värt ett besök.

Så har jag nu införskattat en cykel. Du ser det eleganta fortskaffningsmedlet  ute i högerkolumnen på mitt Instagramflöde.

Vi tränade också på målgångsintervjun i Motala den 14 juni nästa år. Man måste träna på allt. Nästa steg är att träna rumpan, för den gör ju så ohyggligt ont efter bara fem minuters trampande.

PS. För den säkerhetsmedvetne så har jag faktiskt en hjälm också, men eftersom man ser rätt töntig ut i en sådan tog jag av mig den i just den här intervjun.

Det är skillnad på folk och folk

Här är ett av mina favoritavsnitt på joggingrundan. Jag gör som gurun P. Roberto. Man får stanna till en stund på löpturen för att njuta av naturen. Man får det. Att träna ska vara en njutning. Inte bara för kroppen utan också för ögat. Fast det har inte P Roberto sagt.

Men här märks också skillnad på folk och folk.

Ni vi i somras joggade i spåret i Trosa, så hälsade alla så glatt till varandra. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg.

Idag mötte jag säkert tio joggare och ingen, säger ingen, mötte mig med ögonkontakt. Samtliga tittade ner i marken och joggade bara förbi. Storstadsproblem. Stockholm är som Orup sjöng, kallt.

Projekt Vätternrundan

Nu. Nu är den seriösa delen av projekt Vätternrundan igång. Misstänker starkt att jag här i bloggen kommer att redovisa allt som rör projektet.

A. första träningspasset på gymmet nu genomfört med PT-Tommy. Rätt lugnt eftersom det var första passet. Trots det ordentlig träningsvärk i skuldror och axelparti.  Det här programmet ska jag köra i två veckor, sedan blir det nytt och sannolikt snäppet tuffare. Många cykelmuskler kommer att få sig en duvning.

B. Hotell bokat i Vadstena vilket var närmast Motala man kunde hitta rum under tävlingsdagarna.

C. Kollat anmälningsförfarandet. Knepigt. Gäller att hänga på låset när de öppnar anmälningen den 4/11 exakt kl 1900. Förra året tog platserna slut efter 2 timmar och 45 minuter.

D. Förberedande av cykelköp. Många cykelsidor på nätet har genomlästs, men ännu så länge är jag cykellös.

Ser man på, även kontoret får sig en klapp på huvudet

Ett litet trevligt mail kom idag:

Dear Goran and Niklas

Thank you very much.

Have I mentioned before that this is a great pleasure doing business with
you Gentlemen:-)

Have a nice day further on,

Monika

Första träningspasset för Vätternrundan

Hög tid att sätta igång. Första passet på  hustruns cykel för att testa känslan. Kändes i stort sett fint.

Oj, dags att nyinvestera. Igen.

Nu kanske du tror att rubriken gäller bussinvestering. Nja, ingen buss kanske, snarare en investering i ny jourpärm. Du ser min nuvarande här ute i högerkolumnen i mitt Instagramflöde. Pärmen är i sanningens namn inte särskilt sexig, men ger ändå ett glatt och positivt intryck.

Rubriken avser inte ens en pärm. Nej du, nu snackar vi cykel. Just det, jag måste omedelbart köpa en cykel. En landsvägsracer.

Så här ligger det till. Jag äger ingen cykel, har inte haft någon de senaste 15 åren. Har aldrig ägnat mig åt cykling, inte ens för att hoja och handla.

Däremot har jag gjort andra saker, bland annat började jag träna för 4,5 år sedan för att få en starkare vardagskropp och har hela tiden haft samma tränare, Tommy. Varje år har vi haft målsättningen att jag ska vara i topptrim inför sportlovsveckans alpvecka och skidåkning. Efter hemkomsten efter den veckan har alltid motivationen för träning dykt som en skadeskjuten noshörn.

Detta måste vi göra något åt, tänkte PT-Tommy under sommaren och skickade mig ett mail i går där han föreslog följande: Du ska cykla Vätternrundan 2014. Det blir en tuff utmaning för dig, men är övertygad om att du fixar det. Jag hjälper dig hela vägen med träningsupplägget.

Sen funderade jag i två timmar och svarade Okey mannen. Vi kör. Utmaningen är antagen.

Två timmar senare ångrade jag mig nästan när jag insåg hur långt det är. 30 mil. 30 jävla mil runt en stor jävla insjö. Hela Sveriges största insjö. Hur galet är inte det?

Men så är det. Utmaningen gäller, så från nu blir det fullt fokus på träningen inför Vätternrundan i juni 2014. Träningen börjar redan nästa vecka även om jag redan i morse begick säsongspremiär på gymmet.

Har idag Googlat på "Vätternrundan". Skrämmande läsning.

Jag vill gå till sängs. Och ha mer semester.

Inte för att jag känner mig supertrött. Nejdå, jag har ju trots allt haft flera veckors semester. Jag vill gå till sängs för att läsa färdigt boken Två Soldater av Roslund & Hellström. Fyra bussdäck av fem i betyg så här långt.

Men du, visst är det inih....e jobbigt att komma tillbaka efter en semesterperiod? Tusen saker som måste fixas NU. Men jag ger inte upp. Om några månader hägrar ny semester, några dagar bara, men ändå. Då lämnar jag landet igen under några dagar.

Och sen måste ju båten seglas några dagar också innan det är för sent. Det här kommer att bli ett superår semestermässigt.

Så några bilder från Jämtlandsfjällen där jag nyss vandrade. Tror jag blivit lite biten av vandring. Man är sig själv och har hela tiden runtomkring sig oändliga vidder. En slags frihetskänsla.

Den är gången valde vi det lite enklare alternativet, vi bodde hela tiden på Storulvån och gick olika dagsetapper på i runda slängar 6 timmar om dagen.

Nästa år ska jag uppgraderas och sova i tält också. Det ska bli kul.

Snyggaste någonsin

Var tvungen att ta ett litet break från semestern. Du vet, förbereda löner, betala fakturor, räkna på offerter, svara på frågor. Lite ditten och datten alltså.

Visserligen är mina medarbetare högpresterande och i absolut toppklass. Men de har en svaghet. Det vet inte precis allting. Det är där jag fyller en lucka. En liten sådan , men ändå. En väldigt liten lucka, påstår vissa.

Så var jag ju också tvungen att göra en annan superviktig sak. I kväll startar dubbeltennissäsongen. I går smet jag från kontoret och inköpte nya tennisdojor, de absolut najsigaste tennisskor jag någonsin haft. Känner redan att jag vunnit ett set i princip gratis på grund av dem. Storlek 47, så jag kommer definitivt att stå stadigt.

Passade också på att få racketen omsträngat, så på materialfronten är jag nu på topp.

Eftersom det är premiäromgång i afton måste förberedelserna vara mycket noga. Startade därför dagen med en lättare joggingrunda för att få igång kroppen. Ute i högerspalten kan du se en liten Instagramfilm från den rundan.

Sen dyker jag ner i kontorspappren igen och laddar i tysthet och förbereder dessutom kommande dagars fjällvandring. Ska bli helkul.

Semester är rätt kul när allt kommer omkring.

Idag är jag extra känslig

Det började redan vid frukosten framför TV:n, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Sen stack vi iväg för en löprunda i skogen. Då kom jag att börja tänka på min mor som inte finns längre. Tankarna kring hennes sista minutrar i livet gjorde mig så nedstämd och ledsen mitt i löprundan.

Då kom jag att tänka på min bror som vid något tillfälle sa att på gymmet märker ingen att man gråter, de tror det är svett som rinner.

Jag gjorde då min eget lilla ordspråk, I Skogen Ser Ingen Dina Tårar.

För visst är det väl okey att män gråter lite då och då? Visst är väl det okey? Visst är det väl okey att sakna sin mamma så till den milda grad att man gråter när man springer i skogen?

Nu blev jag rejält upprörd

Sitter just nu och inmundigar en god frukost framför TV:n. Hustrun har slagit på fyrans Godmorgon eller vad programmet nu heter.

Mitt emellan två inslag gör de reklam för nästa gäst. Jag höll på att svimma. Gästen heter Martin Melin. Herrejesus, Martin Melin som gäst i TV4. Han ska få berätta om sin deckare som han just skrivit.

Man tager sig för pannan. Vad i hela fridens dar har den karln gjort som förtjänar denna uppmärksamhet?

Jo han vann Robinson för nåt halvsekel sedan, han är vanlig gatupolis och så har han varit gift med Sveriges deckadrottning, Camilla Läckberg. Ett sådant CV räcker tydligen för att få reklamtid i TV4.

Det är inget annat än ett HÅN mot alla andra seriösa människor som kämpar att ge ut böcker. Så väljer de Martin Melin. För att han varit gift med Camilla.

Som gammal Robinsonvinnare hade han inte blivit inbjuden. Som vanlig gatupolis hade han inte blivit inbjuden. Men som skild från Läckerg räckte det fint.

Jag lämnade frukostbordet i protest. Nu ska jag också skriva en bok. På engelska. My best blogginlägg, ska den heta.

Min pappa var en TV-kändis inom hockeyn på 80-talet. Det borde räcka som marknadsföringskanal in till TV4:s morgonsoffa.

semester ver 2.2

Nu tar jag semester även från bloggen. Om jag inte kommer på något att skriva om förstås.

Däremot ökar jag tempot på Instagram. Det hittar du ute i högerspalten och om du klickar på bilden så kommer bildtexten upp. Eller så blir du en följare direkt på Instagramet. Spännande, eller hur?

Hej hej

Under dagens morgonpromenad konstaterades följande.

Man kan möta folk lite här och var, på trottoarer, i affärer och liknande. Man tittar inte ens på varandra, än mindre hälsar.

Men i motionsspåret blir det annat. Folk man möter och som man aldrig sett tidigare, säger glatt hej hej, precis om man vore närmsta granne.

Min hustrus och min förklaring är att det är ett slags fredshälsning. Man säger ett glatt HEJ, för att visa att man har fredliga avsikter och inte kommer att hoppa på en bakifrån. Svarar man då själv ett glatt hej hej så är fredssamtalet lyckat och vi kan båda vandra vidare utan rädsla.

Samma sak gäller barn man möter på vägar där det inte är så många andra. De hälsar glatt för att på något sätt stämma av t.ex mig som de möter. Svarar man då med ett käckt hej på dig, så känns läget lugnt och ingen har något att oroa sig för.

Så måste det vara. Hej hej.

Kan inte bestämma mig

Det är svårt att veta. Är jag att betrakta som semesterledig, eller måste jag vänta till måndag?

Har ju bara lite kvar att göra på kontoret i dag, och så har jag ju jouren i helgen.

Så frågan är om jag kan börja njuta redan nu, lite grann, eller om jag måste vänta ända till måndag.

En av livets stora frågor just nu.

Sommartider hej hej

Om några dagar inträffar något riktigt unikt. Jag ska ha två veckors oavbruten semester. Så är det tänkt. Men så blir det nog inte, men väl värt ett försök.

Idag på lunchen förberedde jag mig noga. Sprang in till min frissa Gun som på ungefär fem minuter rensade rent med 2-millimetermaskinen.

Nu jäklar, nu är jag förbered flera dagar i förväg.

Idag gällde det

Som jag skrev häromdagen, i går blev det årets första golfrunda. Förra året mäktade jag med hela två rundor.

I går gick vi en träningsrunda som inte gick särskilt bra men heller inte jättedåligt. Snarare någonstans mittemellan.

Men idag blev det allvar. Sonen Marcus hade anmält oss till golftävlingen Två Generationer på Trosa GK.

Man spelar helt enkelt lagspel far/son, eller möjligen far/dotter, mor/son eller kanske mor/dotter. Det andra laget består av en liknande konstellation.

Så lirar man golfhålet var för sig och lagets bästa resultat av de båda på resp hål redovisas som lagets hålresultat. Enkelt och lättfattligt för den normalbegåvade. Övriga kan googla vidare på detta.

Håll med om att du nu börjar ana hur prislistan blev. Yepp, fader Göran Demnert med son Marcus Demnert knep andraplatsen, bara en ynka poäng efter segrande par. Som för övrigt var det lag som vi gick tillsammans med.

En sak är kristallklar, generationsparet Göran och Marcus är inte att leka med när det gäller generationstävlingar.  I vintras ställde vi upp i generationsdubbel i tennis, och den vann vi. Och nu även i topp i golf.

Som jag så blygsamt brukar framföra, Familjen Demnert, lite bättre än din.

Å så lite annan sport

Yes, där satt den

Jo jag tackar. Det blir helt klart ett nytt liv att se fram mot.

Jag börjar det med att rymma från kontoret måndag lunch för att lira golf.

Känns som en lagom mjukstart på nya miljonärslivet.

Idag är en rent överjävlig dag

Vissa dagar är hejsan svejsan tjofaderittan. Andra dagar vill man inte vakna till. Idag är en sådan dag.

Idag har jag har svårt att koncentrera mig och hela mitt inre skakar av sorg och saknad och jag bävar lite inför eftermiddagen. Vet inte hur jag känslomässigt ska klara av det.

Jag anser mig inte på något sätt religiös, men jag kan inte få bort tanken på att idag kommer Gud ner för att hämta min mamma. Jag har lite svårt att tro att det vore sant, men en vacker tanke är det, det räcker för mig idag.

Men oavsett vad som än händer i det fördolda är det idag för mig en sorgens och saknadens dag.

Alla klara?

Då far vi väl hemåt då.

Det Heliga

Ankom just till Vetlanda, bussarnas Heliga Mecka.

Alltid lika soligt, alltid lika trevligt.

Houston. We got a problem.

Krösatåget, som jag ska åka med har problem. Piloten/chauffören/lokföraren pratar i telefon och rycker lite här och där i säkringsskåpet. 

Nu får vi info. Bromsarna ville inte släppa. 

Houston, problem solved. 

I väntans tider

Nejdå, inga förseningar. Bara anslutningstiden som inte matchar. P Roberto skulle nog sprungit runt perrongen och gjort 83 armhävningar samt 48 burpees. Icke jag. Jag har helt andra planer. T.ex promenera in på Pressbyrån och köpa glass.

By the way. Gäller inte tomgångsregler för regionaltåg?

En dag i mitt liv

Ska jag ut och springa så här dags som gurun P Roberto? Skulle inte tro det, jag har andra planer.

Jag har slarvat.

Rubriken är en underdrift. Jag har slarvat väldigt mycket. Min träning har varit synnerligen blygsam sedan början av juni. Har inte följt mitt träningsavtal med PT-Tommy. Bara lite.

Så då har jag dåligt samvete. Och så har jag som extra börda dåligt samvete för att jag har dåligt samvete. Jobbigt läge.

Men nu s----er jag i mitt artrosknä. I afton sprangs det minsann 5 km och det kändes kanonhärligt. Måste ju snabbt komma i samma fina form jag hade i våras och vintras. Om ungefär en månad börjar ju tennissäsongen igen och de där snabba 40-45 åringarna har säkert tränat hela sommaren.

Så från och med idag börjar Görans hårdträningsprogram, ty jag följer gurun Paolo Robertos kloka ord: man kan inte tänka sig i form. Man måste göra något. Det gjorde jag idag. Bra Göran.

Night rider. Thats me.

Nu är det roliga slut. Körde ner den fina 500:an till Vetlanda häromkvällen. Samtidigt var de klara med fixeriet på vår buss så den körde jag hem lite senare på natten.

Kom ner strax före midnatt och vad de flesta inte visste var att EvoBus hade midnattsvisning av begagnade bussar. Inte ens all personal visste det, så jag kunde i lugn och ro alldeles ensam välja lite från begagnatfållan.

Och se där, ett fynd som var för bra för att låta stå kvar. Hade kommit in bara dagen innan, så jag var i princip först att se den. Cruisade runt med den i Vetlanda någon halvtimme mitt i natten och konstaterade att den vill jag ha.

Så dagen efter, igår alltså, ringde jag jourhavande säljare Ulf på EvoBus och berättade vilken buss jag ville ha. Några timmar senare var både finansiering och köpet klart.

Svårare än så är det inte att köpa buss. Lite spontanshopping när den är som bäst. Egentligen inget att rekommendera, men ganska kul.

Och allt detta för att försäljningschefen Anna lät mig låna hem en ny 500:a häromveckan. Hon är smart hon.

Setra 500. Recension.

Häromveckan skrev jag lite om när jag körde hem en sprillans Setra 517. Tror det blev ett litet missförstånd. Pappret som jag skrev på hos Anna på EvoBus visade sig INTE vara ett köpeavtal, utan bara ett låneavtal under tiden en av våra bussar fick en garantiservice. Äsch då, det var ju synd.

Men hur som helst, nu har vi kört den i Stockholmstrafiken några dagar. Min personliga uppfattning är att just 517-modellen inte är något för oss. Alldeles för lång och bökig att hantera i trånga miljöer.

De som fått köra den säger att den växlar mjukare än 400-serien och känns överlag väldigt trevlig att köra. Bussen har fått en helt ny instrumentering som i princip är väldigt lätt att förstå utan att bläddra i instruktionsboken.

Den medföljande navigatorn ska man nog passa sig för att lita på. När jag körde hem bussen efter E4:an tyckte navigatorn att jag skulle vika av någonstans utanför Norrköping och välja en lokal väg istället för motorvägen. Jag struntade i det rådet.

Just den här bussen är utrustad med avståndsvarnare, dvs bussen bromsar själv in om man kommer för nära framförvarande fordon. Svänger man då ut i t.ex omkörningsfilen ökar farten automatiskt till den hastighet man satt på farthållaren. Går så klart att stänga av om man vill bromsa själv. Displayen visar även framförvarande fordons hastighet.

Bromspedalen har förresten fått en ny utforming. Tror jag. Kändes i alla fall klart annorlunda och mycket bättre än tidigare.

Förarstolen var även utrustad med sidokörningsvarning, dvs om man kör över en linjemarkering på vägbanan så börjar vänster alternativt höger sida på sittdynan vibrera kraftigt. Jag upplevde den funktionen som mycket bra under landsvägskörning.

Växelspaken för automatlådan sitter numera på rattstången precis som blinkerspaken och man vrider bara lite på spaken åt ena eller andra hållet beroende på om man vill framåt eller bakåt. Supersmidigt.

Äntligen är nu färdskrivaren placerad vettigt, uppe till vänster på instrumentpanelen. Dessutom kan man i instrumentdisplayen lätt trycka fram aktuella uppgifter om kör- o rasttider.

Bussen har väckt stort intresse ute på stan bland branschfolk, det är ju ändå den första 500:an som rullar i Stockholm.. De flesta tyckte den var snygg i utseendet och förarmiljön fick goda betyg även om någon tyckte intrumenteringen kändes lite "plastig".

Tyvärr har vi inte fullt ut kunnat testa de nya torkarbladen som enligt uppgift är av helt ny sort som spolar utefter hela bladet och inte som tidigare skickar ut några fjösstrålar lite här och där. Kostar säkert också som en begagnad småbil när det är dags att byta kan jag tänka.

Enligt fabriken ska nya Euro 6-motorn dra bortåt 8 % mindre bränsle. Tyvärr har vi inte kunnat testa det.

Sammantaget en kanonfin buss som man gärna vill ha, själv skulle jag välja 516-modellen som är nästan en meter kortare och därmed nästan en hel meter kortare hjulbas. Det är en stor skillnad i hanterbarheten.

Men som vanligt, smakar det så kostar det. Bussen är förhållandevis dyr i inköp, men sannolikt får även den modellen ett bra andrahandsvärde så totalkostnaden blir nog ändå tämligen bra.

På rymmen

Min båt har rymt. Igår eftermiddag fick jag ett upphetsat samtal från min son som den veckan är i vår stuga på landet med sin familj.

Han säger upprört att min segelbåt, som ligger vid boj, fast inte just i detta nu, har rymt och driver fritt omkring på fjärden.

Jag slänger allt jag har för händer och kör fort som attan, men ändå ungefär inom lagens gränser, ner till Trosa för att försöka rädda vad som räddas kan.

Det visasar sig att en vänlig granne fattade misstankar när båten drev mot elaka grund, så han for ut och bärgade ut båten till djupare vatten där han tillsammans med min son lyckades ankra upp båten i väntan på mig.

Fästet till kättningen som ska sitta fast i bojens undersidan hade helt enkelt rostat av. Så bojen ligger nu på båten och kättingen på botten. Ett svårlöst problem.

Men jag fick låna den snälle grannens boj, eftersom deras segelbåt ligger någon annanstans, i avvaktan på att få ner en dykare som kan fiska upp kättingen och fästa i bojen.

En av våra tidigare chaufförer, Rolle, är hobbydykare och ställer gärna upp på detta. Problemet är att han i går kväll satt på en strand i Bulgarien och sippade en sval drink.

Hur i hela fridens dar kan man sitta i Bulgarien när en båt är på rymmen. Ofattbart.

Reka hälsar

Företagets chef för avdelningen Hälsovård hälsar att hon och "di små" mår utmärkt.

Hon avser dock att vara mammaledig ytterligare några veckor.

Omväxling förnöjer

Ena dagen bussar, nästa dag båtutflykt med barnbarnen. Livet skiftar.

Setra 517

Lunch i Vetlanda med EvoBus försäljningschef Anna Johansson.

Sen lämnade hon över ett papper som jag skrev på.

Sen åkte jag hem igen men med en Setra 517.

Sammantaget en trevlig arbetsdag.