Min nya utmaning: Jag ska cykla till Paris

Jo, precis så är det. Nu är min nästa stora utmaning bestämd och klar. Nästa sommar, i juli, ska jag cykla från Sverige till Paris. Cykla. Från Sverige. Till Paris. Smaka på den du.

Varför då, kanske du undrar. Jo, för att jag vill och för att jag nu blivit uttagen till Team Rynkeby Stockholm. som denna gång består av 40 cyklister. Längst ner kan du läsa mer vad Team Rynkeby är, och vad det står för. I korthet, välgörenhet till förmån för Barncancerfonden.

Vi sätter igång om några veckor med insamling till Barncancerfonden och samtidigt drar vi igång obligatoriska  och gemensamma träningspass, spinning på vintern, två gånger i veckan. När snön smält ger vi oss ut på vägarna och cyklar på riktigt. Vi kommer även att delta i diverse cykellopp, bl.a Vätternrundan som ett slags genrep några veckor innan Tour de Paris börjar.

Starten går i Skåne och under sex eller sju dagar cyklar vi i dagsetapper till Paris. Blir ca 20 mil om dagen. Sista dagen samlas alla Team Rynkebys olika team med total 1450 cyklister ca 2 mil utanför Paris och cyklar sedan gemensamt in i, och genom ett delvis avstängt Paris fram till målet där det brukar stå tusentals människor för att möta cyklisterna. Mäktigt är bara förnamnet. Du får en föraning genom att titta på de här bilderna.

Båda bilderna tagna från www.team-rynkeby.se

Lite märkligt känner jag ändå att det är. Och just nu lite overkligt. Jag skickade in min ansökan någon gång tidigt i våras. Uppenbarligen kände jag redan då, innan alla jobbiga cykellopp, att jag skulle fastna för cykling. För det har jag ju gjort, det har du nog redan förstått.

Och så blir jag uttagen till det här projektet, det känns fantastiskt och otroligt kul och spännande. En riktig utmaning, det var ju det jag ville ha.

Ytterligare en bonusutmaning för att nu omedelbart starta hårdträningen är att jag verkar bli åldermannen i teamet. Ett skäl så gott som något att höja träningsnivån ytterligare. Måste nog sikta på att träna minst dubbelt så hårt som den yngsta i teamet som är 22 år. Sedan är det en jämn åldersfördelning upp till mina 63.

Det här kommer att bli fruktansvärt kul, och självklart kommer jag löpande att blogga om det här äventyret.

Så lite bakgrundsfakta om projektet:
Team Rynkeby är en välgörenhetsorganisation som samlar in pengar till Barncancerfonden. Man startar varje år i september med att ta ut och sätta ihop lagen. Det är många som söker men bara ca 25 som tas ut till varje lag. Övriga ca 15 i teamet är de som varit med tidigare, för att lagen ska ha få kontinuitet och rutin.

Teamen består av en jämn fördelning kvinnor/män och likaså skall ålderfördelningen vara spridd. Cyklingserfarenheten är allt från nybörjare till elitcyklister.

Hela Team Rynkeby består av ca 1450 cyklister och 350 servicepersoner fördelade på 32 lag från fem länder, Sverige, Danmark, Finland, Norge och Färöarna. Från Stockholm deltar ett team och från Täby ett team. Från olika orter i övriga Sverige fem  team.

Under året samlar man på olika sätt, via sponsorer, event av olika slag och mycket annat ihop så mycket pengar det bara går till Barncancerfonden.

Du ska absolut gå in på Team Rynkebys websida för att läsa mer om detta.

Nu köööööör vi!

Gick väl inte jättebra

Igår kväll match i dubbeltennisligan. Jag och min partner för dagen, Claes, tappade direkt till 0-5. Inte bra, men vi bet ihop och kämpade oss upp till 4-5 och jag ska serva förhoppningsvis fram til 5-5

Vad händer då? Jo, jag fick gummiarm och klämmer i med tre dubbelfel och en retur som salig farmor hade slagit bättre.

Då gick luften ur oss och vi torskade med 6-9.

Det är knepigt det här med tennis. Detta var min andra match sedan mars månad och det är svårt, jättesvårt att spela jämnt och fint en hel match. Igår spelade jag strålande, som i fornstora dar, i ett antal game och sedan uselt i några. Sånt håller inte om man ska vinna mot de här gubbsen som huserar i ligan.

Nästa vecka ny match, och då j-ar ska jag allt visa att jag kan lira tennis jag också. Om nu inte cykelloppet Roslagshösten 13,5 mil på söndag suger alla krafter ur mig.

Igår började för övrigt vår kontorsträning igen. Måndagar och onsdagar blir det armhävningar, så många man orkar, vid varje helt klocklag från kl 1000 till kl 1500.

Tisdagar och torsdagar samma princip, men då är det situps som gäller.

I vintras och våras när vi körde så här utmanade vi andra företag att göra samma sak. Några hängde på och skickade in bilder. Nu undrar jag: törs du göra samma sak på ditt företag?

Här ser du en kort demonstrationsvideo hur det kan se ut. Lite slarviga armhävningar kanske du tycker, men det är ju trots allt bara en demonstrationsvideo.

Är man inte på kontoret på de här klockslagen, ja då gör man sina "armisar" där man är. Svårare än så är det inte med vardagsträning.

1-årsjubileum. Mitt första år som cyklist

Just idag har jag gjort min 365:e dag som cyklist. Dags för en årssammanställning.

Vi börjar, rent teoretiskt, den 22 augusti 2013. Jag får utmaningen att köra Vätternrundan 2014.

1:a september 2013. Min cykelkarriär tager sin början. Jag köper min första racerhoj. Inklusive skor.

5:e september 2013: Genomförde mitt första träningspass på ovanstående cykel. Började med 1 mil. Fick jobba lite annorlunda på kontoret den dagen.

11:e september 2013. Första ickebalanskraschen pga ovana med fastsatta skor på pedalerna. Blodvite uppstod.

Nu kan de roliga inköpen för cykling påbörjas. Det började med en present, benvärmare.


Nu börjar jag träningen enligt följande 10-punktsprogram:


29:e oktober 2013. Min första 4-milare ut på Lidingö och tillbaka igen.


4:e november 2013. Anmäler mig till Vätternrundan och får en plats med starttid 02:24.


10:e november 2013. Fars dag. Bara lite värdelöst vetande. Årets pappa. I min familj. (OBS. Det är inte jag som skrivit nedanstående, bara så du vet)
Juryns motivering lyder:
En pappa som skulle kunna platsa i en film. En pappa som är lättsam och rolig, rapp i sina kommentarer och humoristisk. Som skojar med sina barn och deras vänner men som också har en seriös sida och alltid finns där som en trygg hamn när behovet uppstår. En pappa som får sina svärsöner och svärdöttrar att tycka att det borde införas en "Svärfars dag" också. En pappa som hela tiden skaffar sig nya utmaningar i livet och som bara lägger i en ny växel där andra pappor börjar krokna.

Det är en sån pappa vi i juryn har letat efter i år. Och vi har hittat honom.

Årets Pappa 2013 är: Pappa Göran

Och priset för det var:


29:e december 2013. Min första rejäla krasch. Cyklade hyggligt fort på en raksträcka tillsammans med svärsonen. Plötsligt ligger en isfläck på vägen och framhjulet far iväg och jag störtar i backen. Blev till att sova på högersidan ett par veckor.


Januari 2014. Träningen fortsätter på allehanda sätt för att bygga upp styrkan i bålen.


15:e januari 2014. Tomten kom, lite försenad, med en leksak till Göran.


Det var en jättekul sak. En träningspryl. Träningen kan nu intensifieras även när snön yr utomhus.


17:e janari 2014. Får för mig att cykla GranFondo 15 mil i maj.


13:e februari 2014. I dödens käftar. Så kändes det när vi steppade upp träningen några pinnhål.


26:e februari. Bryter av träningen med en skidresa. Och badresa.


17:e mars 2014. Köper ny cykel. En Trek.


25:e mars 2014. Nytt personligt rekord runt Edsviken.


29:e mars. Ett datum jag nog aldrig glömmer. Treårsdagen för min stroke. Men årets datum betydligt roligare. Min första gruppträning med Fredrikshofs CK ute på Ingarö. Blev cykelreligiös på kuppen. Jättemycket roligare än jag någonsin trott.


12:e april 2014. Min första distanstur. Jag läser från bloggen:
Låt oss börja med min spontana känsla när jag gått i "mål" efter 11,5 mil: Vidrigt, fy faan.Nästa känsla som kom upp var: hur i h-e ska det här gå, jag är anmäld till Gran Fondo 15 mil, och även till den lilla 30-milaturen runt Vättern. Jag måste ha tappat förståndet.

23:e april. Men jag gav inte upp. Träningen fortsatte oförminskat.


4:e maj 2014. Börjar försöka mekka med min cykel.


22:a maj 2014. Uppladdningen eskalerar. Går helt in i rollen som cyklist. Även på jobbet.


26:e maj 2014. Mitt första cykellopp, GranFondo Stockholm. 15 långa mil.


Min första bonk i min hittills korta cykelkarriär. (För dig som inte är cykelnörd. Bonk=gå in i väggen)


Men jag gav inte upp. Tog mig i mål.


30:e maj 2014. Byter namn på bloggen till Görans (cykel)-funderingar. Lika bra. Köper klubbtröja. Lika bra det också.


1:a juni 2014. 14 dagar kvar till Vätternrundan. Träningen ute på Ingarö fortsätter.


5:e juni 2014. Införskaffar enerigikickarna till Vätternrundan.


9:e juni. Slutkoll och service inför Det Stora Loppet.


12:e juni 2014. Bara två dagar kvar. Nu gäller det att peppa sig själv. Jag läser från bloggen:
Men okey då, jag får väl avslöja mina tankar om sluttiden då:
Godkänt: att ta mig runt oavsett tid
Bronsmedalj: 15 timmar
Silvermedalj: 14 timmar
Guldmedalj: 13 timmar

Då så, då är det dags för The Final Countdown:
GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp.

14:e juni 2014. Examendags. Ingen återvändo. Nu gäller det som jag kämpat för i 10 månader. Vätternrundan. 30 mil.


Hjo-depån. Halva loppet avklarat. Trött, trött, jättetrött. Men ingen bonk.


Jag klarade det. En obeskrivlig lycka cirkulerar i hela kroppen.


En helt fantastisk respons på Facebook från Hovetvänner och andra som följt min resa.

29:e juni 2014
Cykelintresset dog inte med Vätternrundan.


17:e juli 2014. Här blir jag övertalad/övertygad om att ställa upp i Mälaren Runt


Och träningen fortsätter och fortsätter med allehanda konstellationer tillsammans med Fredrikshof. Eller helt på egen hand.










9:e augusti 2014. Mälaren Runt. 33 mil. 10 mil kul, 23 mil mardröm. Här cykelbonkar jag, i Torshälla, för andra gången i min hittills korta cykelkarriär.


Och ett antal timmar och mil senare för tredje gången. Nu i Enköping.


Men jag tog mig i mål även detta lopp. När jag tänker tillbaka på det här loppet kommer hela tiden Torsten Flink´s låt Jag reser mig igen upp i skallen på mig.


16:e augusti 2014. Lite fredagsmys med Herrklubben


24:e augusti 2014. En liten lagom runda på  nästan 15 mil.


29:e augusti 2014. Mitt första år som cyklist är nu nästan slut. Börjar runda av den med en mycket lugn och behaglig 5,5-milarunda runt Vallentunasjön tillsammans med dotter Sofia.


31:a augusti 2014. Sista dagen på mitt första cykelår. Avslutar med ett rekordförsök Edsviken Runt. Senast jag körde det varvet var i början av sommaren. Nu skulle nytt pers sättas på den här rätt jobbiga och väldigt backiga rundan. Jag lyckades.

Sammanfattningsvis om mitt första år som cyklist:
Ett helt fantastiskt roligt år där cyklingen gett mig så många positiva upplevelser. Ett härligt sätt att motionera på, olika lopp som triggar tävlingsinstinkten och sätter "pannbenet" på prov och sist, men absolut inte minst, har jag träffat många nya härliga människor. Det är nästan det bästa. Det sämsta är väl den ekonomiska biten. Den här nya hobbyn har kostat multum. Men det har det varit värt.


Nu ska jag fundera lite på vilket som blir min nästa stora cykelutmaning, eller kanske i pluralis, säsongen 2015. Återkommer om det om några veckor då jag nog funderat klart kring det. För en bastant utmaning, likt årets Vätternrunda, vill jag definitivt ha.

En mindre utmaning blir att lära mig hur jag ska hantera energiintaget under distanspassen. Funkar ju inte att bonka var och varannan gång.

I morgon är det dag 1 på cykelår 2. Kommer bli ännu bättre.