Vi börjar, rent teoretiskt, den 22 augusti 2013. Jag får utmaningen att köra Vätternrundan 2014.
1:a september 2013. Min cykelkarriär tager sin början. Jag köper min första racerhoj. Inklusive skor.
5:e september 2013: Genomförde mitt första träningspass på ovanstående cykel. Började med 1 mil. Fick jobba lite annorlunda på kontoret den dagen.
11:e september 2013. Första ickebalanskraschen pga ovana med fastsatta skor på pedalerna. Blodvite uppstod.
Nu kan de roliga inköpen för cykling påbörjas. Det började med en present, benvärmare.
Nu börjar jag träningen enligt följande 10-punktsprogram:
29:e oktober 2013. Min första 4-milare ut på Lidingö och tillbaka igen.
4:e november 2013. Anmäler mig till Vätternrundan och får en plats med starttid 02:24.
10:e november 2013. Fars dag. Bara lite värdelöst vetande. Årets pappa. I min familj. (OBS. Det är inte jag som skrivit nedanstående, bara så du vet)
Juryns motivering lyder:
En pappa som skulle kunna platsa i en film. En pappa som är lättsam och rolig, rapp i sina kommentarer och humoristisk. Som skojar med sina barn och deras vänner men som också har en seriös sida och alltid finns där som en trygg hamn när behovet uppstår. En pappa som får sina svärsöner och svärdöttrar att tycka att det borde införas en "Svärfars dag" också. En pappa som hela tiden skaffar sig nya utmaningar i livet och som bara lägger i en ny växel där andra pappor börjar krokna.
Det är en sån pappa vi i juryn har letat efter i år. Och vi har hittat honom.
Årets Pappa 2013 är: Pappa Göran
Och priset för det var:
29:e december 2013. Min första rejäla krasch. Cyklade hyggligt fort på en raksträcka tillsammans med svärsonen. Plötsligt ligger en isfläck på vägen och framhjulet far iväg och jag störtar i backen. Blev till att sova på högersidan ett par veckor.
Januari 2014. Träningen fortsätter på allehanda sätt för att bygga upp styrkan i bålen.
15:e januari 2014. Tomten kom, lite försenad, med en leksak till Göran.
Det var en jättekul sak. En träningspryl. Träningen kan nu intensifieras även när snön yr utomhus.
17:e janari 2014. Får för mig att cykla GranFondo 15 mil i maj.
13:e februari 2014. I dödens käftar. Så kändes det när vi steppade upp träningen några pinnhål.
26:e februari. Bryter av träningen med en skidresa. Och badresa.
17:e mars 2014. Köper ny cykel. En Trek.
25:e mars 2014. Nytt personligt rekord runt Edsviken.
29:e mars. Ett datum jag nog aldrig glömmer. Treårsdagen för min stroke. Men årets datum betydligt roligare. Min första gruppträning med Fredrikshofs CK ute på Ingarö. Blev cykelreligiös på kuppen. Jättemycket roligare än jag någonsin trott.
12:e april 2014. Min första distanstur. Jag läser från bloggen:
Låt oss börja med min spontana känsla när jag gått i "mål" efter 11,5 mil: Vidrigt, fy faan.Nästa känsla som kom upp var: hur i h-e ska det här gå, jag är anmäld till Gran Fondo 15 mil, och även till den lilla 30-milaturen runt Vättern. Jag måste ha tappat förståndet.
23:e april. Men jag gav inte upp. Träningen fortsatte oförminskat.
4:e maj 2014. Börjar försöka mekka med min cykel.
22:a maj 2014. Uppladdningen eskalerar. Går helt in i rollen som cyklist. Även på jobbet.
26:e maj 2014. Mitt första cykellopp, GranFondo Stockholm. 15 långa mil.
Min första bonk i min hittills korta cykelkarriär. (För dig som inte är cykelnörd. Bonk=gå in i väggen)
Men jag gav inte upp. Tog mig i mål.
30:e maj 2014. Byter namn på bloggen till Görans (cykel)-funderingar. Lika bra. Köper klubbtröja. Lika bra det också.
1:a juni 2014. 14 dagar kvar till Vätternrundan. Träningen ute på Ingarö fortsätter.
5:e juni 2014. Införskaffar enerigikickarna till Vätternrundan.
9:e juni. Slutkoll och service inför Det Stora Loppet.
12:e juni 2014. Bara två dagar kvar. Nu gäller det att peppa sig själv. Jag läser från bloggen:
Men okey då, jag får väl avslöja mina tankar om sluttiden då:
Godkänt: att ta mig runt oavsett tid
Bronsmedalj: 15 timmar
Silvermedalj: 14 timmar
Guldmedalj: 13 timmar
Då så, då är det dags för The Final Countdown:
GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp.
14:e juni 2014. Examendags. Ingen återvändo. Nu gäller det som jag kämpat för i 10 månader. Vätternrundan. 30 mil.
Hjo-depån. Halva loppet avklarat. Trött, trött, jättetrött. Men ingen bonk.
Jag klarade det. En obeskrivlig lycka cirkulerar i hela kroppen.
En helt fantastisk respons på Facebook från Hovetvänner och andra som följt min resa.
29:e juni 2014
Cykelintresset dog inte med Vätternrundan.
17:e juli 2014. Här blir jag övertalad/övertygad om att ställa upp i Mälaren Runt
Och träningen fortsätter och fortsätter med allehanda konstellationer tillsammans med Fredrikshof. Eller helt på egen hand.
.JPG)
9:e augusti 2014. Mälaren Runt. 33 mil. 10 mil kul, 23 mil mardröm. Här cykelbonkar jag, i Torshälla, för andra gången i min hittills korta cykelkarriär.
Och ett antal timmar och mil senare för tredje gången. Nu i Enköping.
Men jag tog mig i mål även detta lopp. När jag tänker tillbaka på det här loppet kommer hela tiden Torsten Flink´s låt Jag reser mig igen upp i skallen på mig.
16:e augusti 2014. Lite fredagsmys med Herrklubben
24:e augusti 2014. En liten lagom runda på nästan 15 mil.
29:e augusti 2014. Mitt första år som cyklist är nu nästan slut. Börjar runda av den med en mycket lugn och behaglig 5,5-milarunda runt Vallentunasjön tillsammans med dotter Sofia.
31:a augusti 2014. Sista dagen på mitt första cykelår. Avslutar med ett rekordförsök Edsviken Runt. Senast jag körde det varvet var i början av sommaren. Nu skulle nytt pers sättas på den här rätt jobbiga och väldigt backiga rundan. Jag lyckades.
Sammanfattningsvis om mitt första år som cyklist:
Ett helt fantastiskt roligt år där cyklingen gett mig så många positiva upplevelser. Ett härligt sätt att motionera på, olika lopp som triggar tävlingsinstinkten och sätter "pannbenet" på prov och sist, men absolut inte minst, har jag träffat många nya härliga människor. Det är nästan det bästa. Det sämsta är väl den ekonomiska biten. Den här nya hobbyn har kostat multum. Men det har det varit värt.
Nu ska jag fundera lite på vilket som blir min nästa stora cykelutmaning, eller kanske i pluralis, säsongen 2015. Återkommer om det om några veckor då jag nog funderat klart kring det. För en bastant utmaning, likt årets Vätternrunda, vill jag definitivt ha.
En mindre utmaning blir att lära mig hur jag ska hantera energiintaget under distanspassen. Funkar ju inte att bonka var och varannan gång.
I morgon är det dag 1 på cykelår 2. Kommer bli ännu bättre.