Men nej, jag somnade sött i soffan och tiden rann iväg. Skulle inte hinna den tänkta rundan innan middagen så då bestämde jag att jag kör ett litet back- och intervallpass istället.
Började några kilometer med uppvärmning och sedan for jag ner mot Stora Uttervik. Rätt lång nedförslöpa på någon kilometer eller två. Men andra ord ska man såklart uppför efter vändningen längst ner. Det bästa med det är att man inte kan ångra sig. No mercy.
Så jag körde tillbaka och försökte tänka positivt att det är bra om låren brinner lite och hjärtat vill tränga ur kroppen och lungorna sprängs. Det är säkert bra. På något sätt.
Efter det så körde jag tempo, dvs så fort jag kunde någon mil eller så bort till Tureholms slott där jag vände.
Utefter den vägen satt en varningsskylt. Tog det rätt personligt, nog har jag väl tagit min cykling till en lite högre nivå än lammnivån så att inte grannarna behöver varna när jag är ute och cyklar?
Sen inträffade det märkliga, jag bestämde mig för att köra den där långa backen ner till Stora Uttervik ännu en gång, innan jag körde hemåt till stugan. Så blev det. Bra Göran.
Under den lite längre temposträckan kom jag att tänka på några konstiga saker. Man gör ju det när man hojar ensam. Jag tänkte plötsligt på en tandkrämsreklam jag sett på tv. Då kom jag att tänka på en tandläkare som en gång sa till mig om mina tänder. Ja, de är inte vackra, men dom funkar.
Då virvlade mina tankar vidare till när jag gick i 9:an och vi skulle skriva en uppsats om något. Av okänd anledning valde läraren ut min och la upp på den på overheadapparaten och sa: Ja, din handstil Göran, den är inte vacker, men den är i alla fall personlig. Tur att det kom datorer så småningom så man kunde slänga pennan.
Konstiga tankar man får ibland. Men nu är dagen snart slut och då är det dags att lägga sig. I morgon blir det nog en 6-milarunda.
