Idag körde jag med Fredrikshofs Nacka/Värmdögrupp en distanstur i Uppland/Roslagen. 12 tappra, sugna, laddade cyklister kom till samlingen kl 0900. 10 killar/gubbar, och 2 tjejer. Som vanligt var alla starka cyklister som till vardags förmodligen kan cykla förbi mig baklänges om de känner för det.
Och vi drog väl iväg i ett för mig hysteriskt tempo. Men jag hängde med. För första gången i sådana här sammanhang kände jag att jag var en lika stark länk som någon annan. Det gick så lätt att trampa, så lätt att ligga på hjulet framför, så lätt att ta en förning. Kändes som toppformen liksom kickade in. Det var en väldigt skön känsla.
Efter 3,5 mil tog vi en fika, modell snabb, i Knivsta.
Sen pumpade vi på genom landskapet på näst intill bilfria vägar.
Inte en enda gång behövde jag ropa HÅLL IGEN, eller LUCKA. Jo, en gång när Madde och jag låg i täten och Mäster Anders ropade att vi skulle svänga höger, vilket vi naturligtvis gjorde. Då kom kontraorder att vi skulle fortsätta rakt fram. Plötsligt hamnade både Madde och jag på efterkälken och när de övriga plötsligt började leka leken "köra-ifrån-Madde-och-Göran", dessutom i en uppförsluta, så kände jag mig tvungen att ropa HÅLL IGEN LITE VA. Då slutade de med leken och vi kom strax ifatt. Och så blev det åka av igen.
Efter ca 10 mil nådde vi Rimbo där vi tog lunchstopp. Då hade vi snittat lite drygt 30 km/timmen. Har aldrig cyklat så här långt i en så hög snittfart. Här mådde PG supernajs och var nöjd, belåten och tillfreds med cykellivet.
En dösmarrig macka med köttbullar och rödbetssallad var som balsam för själen. Och för magen.
Även de övriga intog vad de ansåg som balsa för resp själar. Och magar. På bilden ovan framgår att Madde tyckte Cola och chokladboll var hennes balsam.
Till vänster på bilden Mäster Anders, Anders Johansson, av alla en mycket uppskattad teamleader.
Anders höll stenkoll på allt och alla och röt till när han tyckte några längst fram tryckte på för hårt. Kan du fatta, en gång röt han även åt mig att hålla igen lite. Lilla jag liksom, som körde för hårt. Då förstår du att jag idag var i den s.k zonen.
Fler än jag hade kul idag. Tummen upp, jajamensan.
Här har vi ytterligare fyra superglada medcyklister.
Eftersom det här är min blogg vill även jag synas på bild.
När vi ätit klart satte vi fart igen. Och då blev det jobbigt, för nu fick vi rejäl motvind i flera mil. Har ingen aning vad de andra tyckte, men för mig blev resten av rejset ett ordentligt slitgöra. Fick kämpa stenhårt, men jag släppte aldrig gruppen. Känner mig jättenöjd med det.
När vi kom tillbaka till startpunkten visade min dator på 14,8 mil och ett totalsnitt på 29.14 km/tim. Superbra, tycker jag.
Nu är jag hemma, har ätit lite, duchat och pustat ut. Och använt min nya dyrbara kräm After Bike på lämpliga ställen, du kan säkert gissa var. Behövligt.
Kroppen känns nu som jag just klivit ur en torktumlare. Trött, men inte alls på samma sätt som efter Mälaren runt. Då var jag helt tömd på kraft och energi. Det är jag inte nu, bara ordentligt trött i musklerna som verkligen fått jobba idag.
Jag sätter betyget 9 cykelhjul av 10 möjliga på dagens tur. Hade de sista fyra milen inte varit så j-a jobbiga så hade det blivit full pott.