Lite på G igen

Efter långdistansen Mälaren runt på cykeln i helgen kände jag mig lite less på cykling. En stund.

Så gick jag iväg igår till cykelhandlarn och kollade lite. Blev som tur var bara en sadel som jag sen körde med en snabbrunda 2 mil runt Edsviken. Och ser man på, det var ju jättekul att cykla igen. En kort och kärnfull cykeldepression alltså.

Men jag måste ju bara säga det eftersom det är så häftigt. Att mäta sina resultat alltså. På rundan körde jag på utan att på något sätt förta mig, men var ändå rätt nära min rekordtid runt Edsviken.

Till och med så att Strava belönade mig med ett PR uppför backen från Danderyds sjukhus upp till Mörby.

Det är ju så jäkla kul och häftigt när man verkligen ser och känner att man blir starkare ju mer man cyklar och tränar.

Som jag alltid sagt, ångestkonsumtion kan bota det mesta. Nu vill jag ut och cykla mer.

Men allt är ju inte cykling i livet. I går kväll bytte jag ut cykelskorna. Mot tennisdito.

Höstpremiär för dubbeltennis i gubbligan. Har inte hållt i mitt racket sen sista matchen i mitten av maj, så lite nervös var jag allt. De andra gubbarna har lirat rätt så regelbundet under sommaren.

Men icke förty, jag gör en stabil insats ihop med Ralf, som är min partner för dagen, och vi vinner hyfsat enkelt. Härlig start på tennissäsongen.

Faktum är att det är första gången på flera år som jag vinner en premiärmatch. Inte kan väl cyklingen gett mig en vassare forehand? Näe, men däremot ork att springa fram och tillbaka över banan.

I dag gjord jag ännu en come back. På gymmet. Tre veckor sedan sist och ännu längre innan dess.

Herregud vad muskler är en färskvara. Var tvungen att gå ner rätt mycket i vikterna för att orka. Usch va skamligt. Men samtidigt kände jag mig inte särskilt motiverad. Kanske säsongen börjar ta ut sin rätt på både kropp och motivation trots allt.

Nu blir det så här. Nu drar jag och hustrun till Gotland några dagar. Utan cykel. (tyvärr).  Bara lata dagar. Förutom förhoppningsvis några löp- och simrundor.

Sen kör jag september ut, tar det lugnt under oktober, tänker typ vilomånad med väldigt lugn och jättelätt träning, och startar upp säsongen 2016 den 1:a november där jag tänker lägga in olika delmål med träningen.

Då tänkte jag mig full fart med spinning, på trainern, gym, löpning, kanske även simning och om stjärnorna står rätt i förhållande till plånboken även inköp av en cyclocross för cykelträning utomhus.

Ungefär så, en sån planering känns rätt bra. I teorin alltså.

Livet är inte bara svart eller vitt. 

Man kan, och ska, lägga in lite färg i tillvaron också.

Nu känns det bara tomt, nästan meningslöst

Pust, stånk och stön. Mitt cykelliv känns nu bara tomt och meningslöst. Allt som jag har sett fram emot, och både tränat och kämpat för under nästan ett helt år, är nu över. Nästan.

Det var de här loppen som jag hade som årets stora målsättningar.

Halvvättern, Mitt första HV. Ett fantastiskt kul lopp om än ett skitjobbigt dagsverke.

Vätternrundan. Mitt andra VR. Ett fantastiskt kul lopp om än ett skitjobbigt halvdygnsverke.

Pariscyklingen. Magiskt. Har du inte läst mina blogginlägg om det så kan du göra det nu. Om du är nyfiken alltså. Länken är till målgångsdagen, sen får du fortsätta bakåt i bloggen för att läsa om alla de andra dagarna.

Mälaren runt. Mitt andra MR. Absolut skitkul. Härligt gäng och en bra snitthastighet blev det också.

Kvar att köra är loppet Roslagshösten den 6:e september. Ett kul och trevligt lopp. Jag ska köra ihop med några i en egen liten grupp som vi döpt till Team Mellanmjölk. Har du lust får du gärna hänga med i den gruppen. Vi kör 13-milabanan och tempot blir 28-30 ungefär.

Vill du köra fortare eller långsammare finns flera andra olika fartgrupper att välja på.

Höll ju på att glömma Stockholm Triathlon 23:e augusti. Men det är för mig en sån där "lattjo-lajban-tävling" bara för att det verkar kul. Har inget särskilt mål där, bara att ha lite kul och liksom prova på. Kanske det är så kul så en halvironman ligger inom räckhåll. Vem vet.

Alldeles strax ska jag iväg på informationsmöte om Team Rynkeby Stockholm 2016. Vill du vara med i nästa års team måste du ansöka senast 20 augusti.

När teamet är uttaget ska jag sätta mig ner och få ihop en säsongsplan för 2016. Hänger ju ihop med om jag får vara med och cykla till Paris en gång till eller inte. Men de där pölarna Vättern och Mälaren riskerar ju att få sig en omgång till. Kanske måste ytterligare en pöl rundas också. Vi får helt enkelt se.

Struktur är viktigt, sa Bill. Träningsplanering är ännu viktigare, sa Bull.

Mälaren Runt 2015. Min race report. Rekordslakt

Idag rockade vi riktigt fett, mina lagkompisar i Fredrikshof och jag. Lika bra jag säger det här på en gång:

Jag kapade min tid från förra året med makalösa 4 timmar och 10 minuter. Är inte det coolt så säg.

Förra året körde jag runt på 17:10, i dag kom vi in på 13 timmar blankt. Och det på sträckan 315 km. Dessutom kom jag i mål i rätt bra fysisk form. Trött men inte överjävligt trött.

Till och med så att det här var det första långrejs som jag gick i mål och inte bröt ihop och började storgråta av utmattning.  På både Halvvättern och Vätternrundan var jag så slutkörd och mentalt tom så jag fick psykbryt vid målgången. Mälaren Runt är dessutom längre.

Men inget psykbryt den här gången, det kändes skönt att slippa det, för det är faktiskt rätt pinsamt.

Två jämförande bilder från dagens MR och förra årets:

 2015 klockan 19:00. Pigg och glad.

Killen bredvid är en typisk Fredrikhof-wannabe som säkert tänkte:

"- åh så där stor, stark och grym cyklist med sån fin tröja
vill jag åxå bli när jag blir stor".

Elller så tänkte han "-åh, vilket ärkepucko som sitter där och fånar sig".

2014 klockan 23:10. Så fruktansvärt trött och slut.

Denna race day började redan kl 04:00 då väckarklockan nästan skrämde livet ur mig. Då hade jag äntligen fallit i djupsömn. Har alltid lite svårt att sova inför stora och långa lopp.

Mycket att tänka på så man inte glömmer något.

Klockan 05:55, 5 minuter till start. Laddad och koncentrerad till tusen.

Det här var för mig ett superviktigt lopp.

Starten gick från Barkarby, några mil norr om Stockholm. Hela startfältet cyklade ihop med MC-ordonnanser före som stängde av alla tillfartsvägar till den väg vi cyklade på. Vi cyklade hela Bergslagsvägen, över Tranebergsbron, Västerbron, Liljeholmsbron och sedan genom Mälarhöjden för att så småningom komma till Botkyrka där vi delade upp oss i olika grupper. Det var där själva loppet började.

Minst sagt en häftig upplevelse att cykla genom Stockholm på det sättet. Det borde du testa nästa år.

Första och enda punkan kom efter ungefär 7 mil. Dock inte på min cykel.

Första stoppet i Läggesta efter 8 mil. Kaffe och smörgås.

 Vi tuggade på i bra tempo och stannde för 30 minuters lunch

vid Torshälla golfklubb.Då hade vi kört 14 mil.

Tina, Lena och Mr Ego som alltid vill vara med på bild.

Next stopp i Köping för stämpling av deltagarkortet.

Vi hann också med att äta glass och godis.

Mäster Anders, Vet Inte Vem, Helena, Ulla, Mikael.

Här kommer några fler bilder från Köpingstoppet.

 Girard

Fredrik, Ser Inte Vem Det Är, Claes

Vet Inte Vad Han Heter

 John lättar på trycket. Kände att den här bilden 
måste beskäras. Barn och ungdomar kanske läser den här bloggen.

Vidare till Västerås för endast och enbart vattenpåfyllning.
Nu hade vi cyklat 22 mil.

Här kom en liten dipp för Mr Ego. Nu var det tungt och eländigt ett tag.

För att muntra upp mig försökte jag mig på en s.k. Duck Lips inför kameran.

Stilstudie utanför Västerås. Snygga och prydliga Hofvare på snygga led.

Mr Ego i gul hjälm och på gul hoj. Nu pigg och glad igen.

(Foto Mattias Bäck)

 I Enköping, efter 25 mil, väntade förbokad fika och räkmacka.
Severades på ståndsmässiga vita dukar.

Den här mackan hade vi minsann förtjänat.

Syns lite dåligt, men här tappar vi säkert 10 minuter

på grund av broöppning vid Stäket. Vi stannde innan nedförsbacken

för längre ner börjar en uppförsluta och vi ville inte starta i 

en uppförsbacke. Bra taktiktänk av vår kapten Mäster Anders.

Sista stoppet skulle vara i Bålsta med ungefär 4 mil kvar till mål. Här blev det lite rabalder, hälften åkte förbi stoppet trots att vi skulle stanna och fylla vatten. 

Lyckligtvis kunde jag stanna och fylla vatten för min flaska var nu nästan tom. De som körde förbi stannde och väntade lite längre fram. 

Nu hade jag bara en flaska kvar för  jag tappade tyvärr min andra några mil tidigare. Klumpigt men sånt som händer när det går fort. För fort gick det stundtals. På platten och med lätt sid- eller medvind låg vi och pumpade mellan 35-40 km/timmen.

By the way, den här gången var jag rekordduktig på att både dricka och få i mig energi under loppet. Energi minst var 30:e minut hela dagen lång och vatten mest hela tiden. Nog därför jag klarade hela rejset så pass bra som jag gjorde.

Vårt helt igenom fantastiska team. 

Även här ville lillkillen vara med på bild 

för att kunna minnas denna minnesvärda dag.

Även Team Rynkeby var representerade.

Helena, som körde för Team Stockholm det första året, Mr Ego i år

för Stockholm och Tina som körde för Täbyteamet.

Detta mina damer och herrar är inte vilket pris som helst.

För att få den måste man ha cyklat 315 km runt Mälaren med 1714 höjdmeter.

Inte många har gjort det om man ser till hela Sveriges befolkning.

Sammanfattning: på bloggen igår skrev jag Race day -1. Jag skrev bl.a det här:

Det kommer att bli jobbigt, det kommer att gå tungt, jag kommer ångra mig att jag ställde upp. Men när jag korsar mållinjen vet jag att jag haft kul som attan och jag kommer att känna mig stolt över mig själv.

Exakt så blev det. Det blev jobbigt, att cykla 315 km under 13 timmar kommer aldrig att vara lätt. Det var stundtals både jobbigt och tungt. I Västerås ångrade jag att jag ställde upp, men det gick över.

Men jag hade trots det fruktansvärt kul, mycket beroende på mina teamkompisar. Tack till er alla förresten.

Jag känner en oerhörd stolthet över mig själv. Det kanske inte är riktigt, så att säga, politiskt korrekt att skriva så, men så är det.

Ännu en gång har jag liksom knixat och pushat ut mina gränser lite till. Det är en fantastisk känsla. Kan du fatta, en rekordslakt på 4 timmar och 10 minuter. Magiskt.

Race day -1

I morgon kl 06:00 smäller det. Då går startskottet för Mälaren Runt. Känner mig inte nervös, snarare förväntansfull och okey då, en smula spänd. Det är ju ändå rätt långt, 33,5 mil. Det snyter man inte ur näsan hur lätt som helst.

Det kommer att bli jobbigt, det kommer att gå tungt, jag kommer ångra mig att jag ställde upp. Men när jag korsar mållinjen vet jag att jag haft kul som attan och jag kommer att känna mig stolt över mig själv. För vad som än händer kommer jag att korsa mållinjen, det är jag säker på.

Jag kommer att köra ihop med en kanongrupp med folk från Hofvets Nacka/Värmdösektion med Mäster Anders som kapten.

Hursomhelst är jag nu taggad upp över öronen och ser med stor glädje fram mot morgondagen då väckarklockan förhoppningsvis väcker mig kl 04:00.

Det blev lite stressigt så här på kvällskvisten när jag nu skriver det här. Hem från landet, ett snabbt besök hos Cykloteket för inköp av kadensgivare och lite energiprodukter

 Går nog åt en del energi under racet

Aj aj aj, grejerna måste ju tvättas också.

Håller tummarna att de hinner torka under natten

 Yes, även cykeln fick sig en genomgång och olja på kedjan.

Ramväskan för energiprylar fastsatt, så även extra batteri-

pack till Garmin.

Ja, nu känner jag mig redo. både fysiskt och psykiskt. Så nu jävlar, lilla Mälarenpluttpölen, i morgon ska du få dig en match.

Jag avslutar som jag brukar inför stora utmaningar, för det är det här loppet: May the force be with me.

Man kan ju överleva även en vanlig onsdag också

Sovmorgon. Härligt. Det var jag värd. Har ju ändå semester. Och cyklade bra igår, bara en sån sak.

Hoppade över morgonpromenaden med hustrun, dotter och hunden Reka. Det gjorde även svärson Jonas i "Lillstugan" som även han tog sovmorgon.

Härligt att få sova så länge man vill

Passade också på att läsa ut boken av Jens Lapidus, VIP-rummet.  Den får inte särskilt höga betyg av mig. Hans serie Snabba cash och Livet deluxe var betydligt bättre.

Bara halvbra enligt mig

VIP-rummet var så, vad ska jag säga, amatörmässigt skriven. Så otroligt förutsägbar. En klar besvikelse, betyget blir en tvåa av fem möjliga.

Men lite nytta måste man ändå göra en onsdag. T.ex fixa till de nya årorna till lilla jollen. Det är viktiga saker eftersom den lilla jollen är den enda farkost jag orkade sjösätta i år.

Laga en rutten trappa kan man också göra. Även om det inte finns bildbevis. Men hallå, vad tänkte jag på där?

Började även mentalt förbereda mig på att skrapa och måla fönster. Framöver i veckan. Det räcker att tidsspeca det så tycker jag.

På eftermiddagen blev det dagens stora event, simning.

Aldrig för sent att gå i simskola

Svärson Jonas och jag trimmades stenhårt av vår simfröken dotter Sofia. Vi gjorde massor av teknikövningar fram och tillbaka från bryggan till båten. Kändes kalasbra och plötsligt kändes det som att det mest knepiga, andningen, satt som den skulle.

Nu gäller det bara att fortsätta träna, men sannolikt blir det ändå bröstsim på tävlingen. 

Senare var det simfrökens tur att simma, men där dög minsann inte att skvalpa fram och tillbaka till båten. Nejdå, det skulle simmas kors och tvärs och jag fick ro i jollen som livvakt och sköld mot eventuella illasinnade motorbåtsförare. Jag fick också rollen som stjärnfotograf.

Hon gillar att simma i havet, dotra mi.

1,8 km fick hon ihop medan jag fick ro en liten jolle samma sträcka.

Resultat av stjärnfotografens regisserade fotosession.

Om man simmar ut runt den där ön du ser till höger så är det sen öppet 

hav ända till Finland. Och till Gotland.

Jag avslutar med mitt horoskop för dagen.

Vad ska man säga? Kläderna skiter jag i, men visst kan en cykel räknas som ett smycke? Men sant, stålarna till en sån finns just nu inte, bäst att låta bli, jag kommer ändå att ångra mig.

Klart jag satsar på kärleken, vi var ju på restaurang igår, hustrun och jag.

Men den sista raden suger jag i mig helt och fullt. Kollade för säkerhets skull i spegeln och visst, horoskopet stämmer ju även där till 100 %.

Tisdagsmys med Herrklubben

Idag blev det ännu en distansrunda. Hade väl inte riktigt tänkt det, men så ringde Mäster Anders och föreslog en Sörmlandssväng med start i Vagnhärad. Passade ju hur bra som helst eftersom jag är i stugan 1,5 mil därifrån.

Vi blev 4 herrar. Eller rättare sagt 3 gubbar och en ungdom, nämligen min svärson Jonas.

Gerhard Ståcyklaren, Mäster Anders, Mr Ego, Svärson "Loket" Jonas

Avfärden var satt till kl 09:00, men morgonen startade minst sagt lite stressigt. Jonas skulle nämligen byta pedaler på sin hoj för han hade bara sina landsvägsdojor med sig med de vanliga klossarna.

Det bar sig inte bättre än att pedalerna satt som fastsvetsade. Tiden gick, inget funkade för att få loss dom. 

Till sist skruvade vi fast cykeln med vevpartiet i ett skruvstäd. Jonas tog fram det tunga artilleriet, Den Stora Rörtången, och tog i för kung och fosterland.

Plopp sa det, och så lossnade pedal 1. Samma våld på den andra pedalen gav samma resultat. Vi klarade det med minsta möjliga marginal innan vi var tvunga att åka till Vagnhärad. Bara 1,5 mil, cykelavstånd numera, men eftersom tiden var knapp tog vi bilen.

Där mötte vi de andra och så bar det iväg mot Nyköping. Superfina vägar men tyvärr med en halvjobbig motvind. Vi körde Belgisk kedja hela tiden och svärson Jonas tog en stor del av grovjobbet och drog mest av oss alla. Vi andra hade ingenting emot det alls.

Vi körde bl.a förbi Öster Malma på en supertrevlig kuperad och slingrande väg genom vacker skog och med glimtar av en vacker sjö. Ibland är det så ljuvligt att cykla, eller hur?

Anders ville ha bildbevis på att vi var förbi Öster Malma.

Fast egentligen tror jag han ville visa vilken 

stilig och kraftfull karl han är. Och det är han ju.

Sen fortsatten vi ner till Nyköping och Hamnkrogen där lunchen inmundigades.

Lunchen, stekt fläsk med löksås och potatis smakade hur bra som helst.

Sen var det dags att köra tillbaka i en härligt medvind. Trodde vi. Men icke. Vinden hade vänt och vi fick mestadels kant eller motvind även hemåt. Men vi var sega gubbar och klarade den biffen både galant och stilfullt.

På vägen till bilarna tog vi en omväg till Trosa och avslutade rundan med en sedvanlig fika.

Mr Ego med favvobakelsen, chokladbiskvi.

Och när vi var klara med det så körde vi sista halvmilen till bilarna i Vagnhärad och tackade oss själva för ännu en härlig runda.

Mäster Anders sa att jag inte får berätta vår snittid, för då får vi bara ett onödigt favorittryck på oss på lördag, tycker han.

För dig som är extra vetgirig så ser du här rundan vi körde. Det blev 12 mil idag. 12 härliga mil även om det just ni känns i låren. Men nu blir det ingen mer cykling förrän lördag och Mälaren Runt. 

Däremot blir det lite simning i havet. Måste ju träna lite sånt också inför Vattenfall Stockholm Triathlon.

Avslutade semestervecka nr 1 med en uberhärlig cykeltur

Första veckan av semestern klar. Gick alldeles för fort. Eller semester och semester, några timmar per dag har ändå fått användas till jobbrelaterade prylar. En småföretagare är liksom alltid i tjänst, även om det finns synnerligen kompetenta personer på kontoret.

Hursomhelst, ur träningsperspektiv har veckan varit bra. Ja, alltså allt övrigt har också varit bra, jättebra faktiskt.

Idag har dock några svagheter kommit i ljuset. Känner att uppehållet från gymträningen gett svagare axlar och armar vilket kändes i veckans avslutningscykling med Fredrikshof. Måste snarast åtgärdas.

Idag körde vi nämligen ett slags genrep inför nästa lördagsrejs Mälaren Runt. Egentligen är Mälaren Runt betydligt knepigare än den upphaussade Vätternrundan. Dels så är MR 3.5 mil längre än VR, dels så finns inga depåer någonstans. Det är liksom den resandes ensak att stanna när behov uppstår. T.ex vid en kiosk, bensinmack, en ICA-butik eller vad som liksom dyker upp.

Jag ska cykla med en Fredrikshofgrupp på 17 personer. Jag ber om ursäkt, Halvvättern, Vätternrundan och inte minst Paristuren. Mälaren Runt känns nu som årets viktigaste rejs. Jag har en gruvlig revanch att utkräva, har du följt min blogg vet du. Det här är viktiga grejer som inte får slarvas bort.

465 mil i benen sen 1:a april i år borde ju ge mig en bra förutsättning i alla fall.

Idag blev det som sagt ett genrep. Vi hojade i sammanhanget blygsamma 13 mil i ett bra tempo, mellangruppstempo som det heter på Fredrikshofsspråk.

Vi startade och slutade turen i Läggesta, Mariefred

Det bästa av allt var att jag tyckte det gick så himla lätt idag. Det bara flöt på utan några som helst problem till skillnad från förra året då jag fick jaga som en iller för att hänga med. Idag fick jag inte ens maxpuls någon gång. Det hör till ovanligheterna kan jag avslöja.

Kolla här så jämn och fin min pulskurva var.

Min maxpuls ligger strax över 160. Inte undra på

att jag tyckte det var en behaglig tur.

Hände sig till och med att Kapten Mäster Anders gav mig en åthutning att jag körde för fort när jag låg längst fram. Jag tog det som en komplimang.

Mäster Anders hade regisserat dagens runda helt perfekt. Vi startade i bra väder, lite sol då och då. Precis när vi steg in Torshälla Golfklubbs restaurang började det spöregna, och när vi ätit klart slutade regnet och solen tittade fram. När vi kom tillbaka till startpunkten i Läggesta och tog slutfikat började det regna igen. En strålande planering om du frågar mig. Tack Anders.

Dags för några bilder från dagen. Du får inte säga nåt, men den här turen var egentligen en träningsrunda för Team Rynkeby Stockholm och Täby. Vi var tre stycken som kallat in 11 Hofvetcyklister som hjälpryttare, fast det visste dom inte.

Tripp, Trapp, Trull.

Team Rynkeby Täby representerades av 

Johanna och Tina.

Team Stockholm av Mr Ego.

Turen började dock lite olyckligt. En punka redan efter 20 minuter, men det var också den enda incidenten vi hade.

Även Mäster Anders kan få punka

Kapten Mäster Anders

 Anders högra hand idag, General John

(fast han är ingen riktig general, det är bara jag

som kallar honom det)

Inomhuslunch medan regnet stod som spön i backen utanför

Lena blev lite trö..., förlåt, jag menar ville bara sträcka lite på tårna

Nejdå, hon har inte ramlat, bara satte sig ner vid en allmän kortpaus.

Sista pausen innan slutspurten in mot mål

Petra och Vet Inte Namnet. Men han har en urläcker hoj, 

du vet en sån där "vill-ha-hoj".

Gerhard Ståcyklare.

Han ställer sig upp och cyklar i ALLA uppförslut.

Claes och Ulla.

Kom hem igår från en 3-veckorscykling i Italien och Tyskland,

men ville för allt smör i Småland inte missa dagens tur.

När jag är med måste en gruppbild tas. Det är sen gammalt. Det här kanske svider för mina teamkompisar i Team Rynkeby, men det här gänget var betydligt mer diciplinerat när det gäller gruppfoto. Rynkebyteamet for ofta omkring som yra höns innan gruppfoto kunde tas.

"Målgången" vid Läggesta station. 

Ja, mer än så här har jag nog inte att berätta om dagens superhärliga tur. Tack alla som var med.