Hursomhelst, ur träningsperspektiv har veckan varit bra. Ja, alltså allt övrigt har också varit bra, jättebra faktiskt.
Idag har dock några svagheter kommit i ljuset. Känner att uppehållet från gymträningen gett svagare axlar och armar vilket kändes i veckans avslutningscykling med Fredrikshof. Måste snarast åtgärdas.
Idag körde vi nämligen ett slags genrep inför nästa lördagsrejs Mälaren Runt. Egentligen är Mälaren Runt betydligt knepigare än den upphaussade Vätternrundan. Dels så är MR 3.5 mil längre än VR, dels så finns inga depåer någonstans. Det är liksom den resandes ensak att stanna när behov uppstår. T.ex vid en kiosk, bensinmack, en ICA-butik eller vad som liksom dyker upp.
Jag ska cykla med en Fredrikshofgrupp på 17 personer. Jag ber om ursäkt, Halvvättern, Vätternrundan och inte minst Paristuren. Mälaren Runt känns nu som årets viktigaste rejs. Jag har en gruvlig revanch att utkräva, har du följt min blogg vet du. Det här är viktiga grejer som inte får slarvas bort.
465 mil i benen sen 1:a april i år borde ju ge mig en bra förutsättning i alla fall.
Idag blev det som sagt ett genrep. Vi hojade i sammanhanget blygsamma 13 mil i ett bra tempo, mellangruppstempo som det heter på Fredrikshofsspråk.
Vi startade och slutade turen i Läggesta, Mariefred
Det bästa av allt var att jag tyckte det gick så himla lätt idag. Det bara flöt på utan några som helst problem till skillnad från förra året då jag fick jaga som en iller för att hänga med. Idag fick jag inte ens maxpuls någon gång. Det hör till ovanligheterna kan jag avslöja.
Kolla här så jämn och fin min pulskurva var.
Min maxpuls ligger strax över 160. Inte undra på
att jag tyckte det var en behaglig tur.
Hände sig till och med att Kapten Mäster Anders gav mig en åthutning att jag körde för fort när jag låg längst fram. Jag tog det som en komplimang.
Mäster Anders hade regisserat dagens runda helt perfekt. Vi startade i bra väder, lite sol då och då. Precis när vi steg in Torshälla Golfklubbs restaurang började det spöregna, och när vi ätit klart slutade regnet och solen tittade fram. När vi kom tillbaka till startpunkten i Läggesta och tog slutfikat började det regna igen. En strålande planering om du frågar mig. Tack Anders.
Dags för några bilder från dagen. Du får inte säga nåt, men den här turen var egentligen en träningsrunda för Team Rynkeby Stockholm och Täby. Vi var tre stycken som kallat in 11 Hofvetcyklister som hjälpryttare, fast det visste dom inte.
Tripp, Trapp, Trull.
Team Rynkeby Täby representerades av
Johanna och Tina.
Team Stockholm av Mr Ego.
Turen började dock lite olyckligt. En punka redan efter 20 minuter, men det var också den enda incidenten vi hade.
Även Mäster Anders kan få punka
Kapten Mäster Anders
Anders högra hand idag, General John
(fast han är ingen riktig general, det är bara jag
som kallar honom det)
Inomhuslunch medan regnet stod som spön i backen utanför
Lena blev lite trö..., förlåt, jag menar ville bara sträcka lite på tårna
Nejdå, hon har inte ramlat, bara satte sig ner vid en allmän kortpaus.
Sista pausen innan slutspurten in mot mål
Petra och Vet Inte Namnet. Men han har en urläcker hoj,
du vet en sån där "vill-ha-hoj".
Gerhard Ståcyklare.
Han ställer sig upp och cyklar i ALLA uppförslut.
Claes och Ulla.
Kom hem igår från en 3-veckorscykling i Italien och Tyskland,
men ville för allt smör i Småland inte missa dagens tur.
När jag är med måste en gruppbild tas. Det är sen gammalt. Det här kanske svider för mina teamkompisar i Team Rynkeby, men det här gänget var betydligt mer diciplinerat när det gäller gruppfoto. Rynkebyteamet for ofta omkring som yra höns innan gruppfoto kunde tas.
"Målgången" vid Läggesta station.
Ja, mer än så här har jag nog inte att berätta om dagens superhärliga tur. Tack alla som var med.