Den kursen måste alla genomlida om man vill kunna framföra en buss efter 10 september i år. Dessvärre är det inte bara en kurs, det är 5. Fem st á 7 timmar som måste betalas och genomlidas.
Det enda som krävs är att man är där. Ingen kunskapstest, inget prov. Bara närvaroplikt. Men 35 timmar som måste betalas, dels själva kursavgiften och dels för tiden man lägger där.
För killar och tjejer som haft ett helt arbetsliv som busschaufför är den här kursen nästan förnedrande. Man pratar om absoluta självklarheter. Dessutom finns en punkt där människosmuggling diskuteras ur en bussförarperspektiv. Du hör ju själv vilken nivå vi pratar om här. Det ska vara EU-anpassat.
En hel del EU-länder hoppar över det här kurstvånget för de som kört buss i x antal år och ger ut beviset ändå. Men inte Sverige inte. Här måste vi nästan ha hjälm och sitta bältade under kurserna. För säkerhets skull. Utifall taket skulle ramla in. Eller en jordbävning skallra.
Men nu är i alla fall jag och StockholmsBuss alla förare färdigutbildade.
I morse rullade jag ur sängen hyfsat tidigt och stack iväg till gymmet tillsammans med hustrun. Mina besök där har varit högst sporadiska den senaste tiden.
Benen behöver alltid tränas, oavsett om man cyklar eller springer
Från nu kommer även löpbandet att ligga i min träningsplan.
Känns lite som att vara pilot. Eller bussförare.
Men snart blir det annat, då lägger jag min träningsplan för hela vintern med alla tossiga mål jag satt för 2016. Det kommer att bli ett spännande år kan jag redan nu avslöja.
Och du, ha en trevlig helg. Det ska jag ha, men begränsad träning.