En rejält stolt och glad Mr Ego efter fullföljt lopp
Självaste medaljen
Det var grymt kul att köra det här loppet. Visserligen den kortaste varianten, supersprint, men det förtog inte min prestation det minsta tycker jag. Till och med den gamla simmerskan Emma Igelström körde supersprinten.
Men jag tar race reporten i tur och ordning. Nån ordning måste det ju ändå vara.
I herrklassen startade 55 tävlingssugna killar och några herrar. Totalt 144 i klassen damer och herrar sammanräknade.
Pre race:
Stora pojkar behöver stora cyklar som man måste sätta
halvt på tvärsan för att inte riva med sig övrig trafik.
Lite picniclunch för energi.
Nästa gång tar jag något bättre än tre mackor med ost.
I kön till incheckningen
Här fanns även Stefan Andersson. Enligt honom själv var det jag
och mitt bloggande som var enda skälet till att han anmälde sig.
Han kom på 8:e plats av 55 i herrklassen Supersprint.
Ready for rock´n´roll i min nyinköpa tritröja.
Bara att kliva i våtdräkten och bege sig till simstarten.
Simningen, 400 meter som blev 500:
Enligt reglerna skulle simningen vara 400 meter, men i verkligheten blev det drygt 500 meter. Allt enligt diverse gpssimklockor. Till och med Emma Igelström hävdade att det var minst 500 meter och hon har ju tvärkoll på hur hon simmar och hennes gpsklocka visade 515 meter.
Min simning var som väntat katastrof. Jättejobbigt, särskilt som det blev 500 meter och inte 400. Har inte ens simmat så långt som 500 meter sen jag var 13 år och tog något slags märke i nån simskola i Småland. Jag simmade bara bröstsim, är inte färdigutbildad i crawl.
Rörigt, skvalpigt, långt och jobbigt.
Men kul som attan att simma i Riddarfjärden. Hur ofta kan man det?
Upp från vattnet och raskt vidare till växlingsområdet
för nästa gren, cykling. Jag hade bara 5 herrar strax bakom mig
när jag simmat klart. Inte godkänt.
Cyklingen, 1 mil:
Dags för min paradgren. Här känner jag mig riktigt stolt. 10:e bästa tid i herrklassen. Jag låg i princip i omkörningsfilen hela tiden och fick vråla HÅLL TILL HÖGER många gånger till vinglande cyklister som inte hade koll på hur man cyklar säkert.
HÄR SKULLE EN CYKLINGSBILD FUNNITS.
Men inte heller den här gången lyckades någon fånga mig på bild.
Noterade du förresten det, ifall du slarvläste så upprepar jag, jag hade 10:e bästa tid. 29,9 i snitt. Godkänt för mig. Enligt mig.
Det roliga med den här tävlingen är att man kör flera klasser ute på banorna samtidigt, de längre klasserna startar tidigare, så man har egentligen ingen koll på vilka som tävlar i samma klass.
Men jag MÅSTE träna backkörning mer. Måste. Det duger inte att köra om folk så det ryker om det och sen bli omcyklad av samma personer när det går uppför, för att sedan blåsa om dem igen på platten.
Löpningen, 2,5 km:
Här blir det hemläxa i växlingsområdet. Det tog mig nästan fem minuter att ta av mig hjälmen och cykeldojorna och kränga på mig löpskorna. Å andra sidan lossnade min nummerlapp, så jag var tvungen att sätta fast den enligt McGyver-konceptet, man tager vad man haver. Där rann några onödiga minuter iväg.
Min kropp är inte byggd för löpning, men jag gör så gott jag kan. Kom in på 50:e plats i herrklassen. Trots att jag enligt den officiella tidtagningen hade en kilometertid som jag senast hade för typ 25-30 år sedan. Det var ju bra. Bäst när det gäller tydligen.
Här kommer Mr Ego i full fart mitt i tjejfältet
Åh, vilken beundrande blick från 4219
Sammanfattning av mitt race:
Totalt landade jag på en 40:e plats bland 55 i herrklassen. Det är jag superdupernöjd med. Hade iskallt räknat med att vara bland de fem sista. Totalt i klassen, alltså både herrar och damer sammanräknade, kom jag på en 87:e plats av 144.
Men fan också, hade inte nummerlappen strulat vi växlingen cykling/löp, så hade jag haft i vart fall 1 minut kortare tid vid växling, och då hade jag kommit på plats 35. Det hade känts ännu bättre.
Är ju i ärlighetens namn skitdålig vid växlingarna
Som du kanske läst tidigare startade även min dotter tillika medarbetare Sofia samt svärson Jonas i samma klass, supersprinten.
De spöade mig båda två, snabbast var såklart Sofia med Jonas strax efter. Och så jag på efterkälken. Det som retar mig lite är att jag inte spöade Sofia mer i cyklingen. Det borde jag gjort. Hon är snabb även där trots att hon hatar att cykla och bara gör det i såna här sammanhang.
Men simning är hennes paradgren, hon var tvåa upp ur vattnet, slagen med bara 40 sekunder av Emma Igelström. Otroligt bra gjort.
Familjen Demnert.
Mr Ego, plats 40 i herrklassen (egentligen 35:a).
Dotter Sofia, plats 4 i damklassen,
svärson Jonas, plats 5 i herrklassen
P.S. Jag tycker det är löjligt med skärmmössa.
Vad händer nu?
Måste erkännas, det här var bland det roligaste och häftigaste jag gjort. Faktiskt. Men det är ju själva fan att jag upptäcker det nu, när pensionsmyndigheten om ett år knackar på dörren, och inte tidigare i mitt liv.
Men det är således aldrig för sent att göra kul saker.
Nu kommer med största sannolikhet följande att ske:
Jag kommer lägga upp en träningsplan med inriktning på cykling, löpning och simning. För nu jävlar ska jag under 2016 kämpa till mig en medalj för en halv Ironman någonstans i världen.
Det borde gå med lite jävlar anamma och ännu mer träning. Och rätt typ av träning. Sen kanske, om kroppen håller, en hel Ironman 2017. Måste ha en sån medalj också innan jag läggs i kistan för den sista vilan känns det som.
På min kropp ska då finnas tatueringar så den som lägger mig i kistan kan läsa vad jag gjort:
Cykling Sverige - Paris 2015
Cykling Sverige - Paris 2016
Halv Ironman 2016
Ironman 2017
Ungefär så tänkte jag mig min idrottsliga framtid. Frågor på det?
TACK till Linda Malmqvist för som vanligt fina bilder. Och tack för ditt och Rogers härliga hejarop under loppet.
TACK även till min syster som tog sig till Slottsbacken bara för att heja på mig, Sofia och Jonas.
TACK till Rynkebyarna Stina och Jimmy för att ni tog er till Slottsbacken för att heja på oss Rynkebyare som körde den här tävlingen.
TACK till alla övriga, ingen nämnd och ingen glömd, för ert pepp och gillande på diverse sociala medier.